24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/60

—

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om lufttransport (ärende AT.39258 – luftfrakt) i dess helhet såvitt gäller sökanden,

—

alternativt utöva sin obegränsade behörighet och sätta ned sökandens böter,

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Kommissionen åsidosatte principen ne bis in idem och artikel 266 FEUF då den fann att sökanden är ansvarig för aspekter av överträdelsen beträffande vilka kommissionen frikänt sökanden från ansvar i 2010 års beslut. I vart fall åsidosatte kommissionen tillämplig tidsfrist genom att ålägga sökanden böter beträffande dessa aspekter och visade inte några legitima intressen att fastställa en överträdelse formellt beträffande dessa aspekter.

2.

Andra grunden: Kommissionen åsidosatte icke-diskrimineringsprincipen genom att på nytt anta det angripna beslutet i det att sökanden befinner sig i en mindre förmånlig situation än de andra bolag som 2010 års beslut riktar sig emot och beträffande vilka nämnda beslut vunnit laga kraft och blivit rättsligt bindande.

3.

Tredje grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 101 FEUF och artikel 53 EES, kommissionen överskred sin behörighet och den åsidosatte sökandens rätt till försvar då den fann att sökanden var ansvarig för en överträdelse beträffande rutter inom EES och rutter mellan EU och Schweiz under en period då kommissionen saknade behörighet att genomföra artikel 101 FEUF och artikel 53 EES vad avser flygbolag som är verksamma endast på rutter mellan EES och tredjeländer, vilket medför att sökandens beteende på rutter mellan EES och tredjeland är att anse som lagenligt.

4.

Fjärde grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 101 FEUF och artikel 53 EES då den fann att sökanden hade deltagit i en enda, fortlöpande överträdelse som inkluderade rutter där sökanden inte bedrev någon trafik och där sökanden inte hade laglig rätt att bedriva trafik.

5.

Femte grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 101 FEUF och artikel 53 EES då den fann att den hade behörighet avseende ingående luftfraktstjänster på rutter mellan EES och tredjeland då sådana tjänster säljs till kunder utanför EES.

6.

Sjätte grunden: Kommissionen åsidosatte sökandens rätt till försvar, icke-diskrimineringsprincipen och proportionalitetsprincipen genom att tillämpa olika bevisbörderegler för olika transportföretag.

7.

Sjunde grunden: Kommissionen åsidosatte 2006 års bötesriktlinjer (1) och proportionalitetsprincipen genom att i relevant försäljningsvärde använt som grund för att beräkna böterna inkludera omsättningen från priselement beträffande luftfraktstjänster som är irrelevanta för överträdelsen i det angripna beslutet.

8.

Åttonde grunden: Kommissionen åsidosatte 2006 års bötesriktlinjer och principen om berättigade förväntningar genom att i relevant försäljningsvärde använt som grund för att beräkna böterna inkludera omsättningen från luftfraktstjänster på ingående rutter mellan EES-länder och tredjeland.

9.

Nionde grunden: Kommissionen åsidosatte proportionalitetsprincipen genom att endast bevilja 15 procents nedsättning av sökandens böter enligt tillämpligt regelverk.

10.

Tionde grunden: Kommissionen åsidosatte icke-diskrimineringsprincipen, proportionalitetsprincipen och sökandens rätt till försvar genom att inte bevilja sökanden 10 procents bötesnedsättning på grund av begränsat deltagande i överträdelsen medan sådan nedsättning beviljades andra bolag som det angripna beslutet och 2010 års beslut riktas till och som befinner sig i en objektivt liknande situation som sökanden.

11.

Elfte grunden: Tribunalen ska utöva sin obegränsade behörighet och sätta ned böterna i väsentlig utsträckning.