7.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 256/14

1)

Ska artikel 3.1 i rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 (1) om insolvensförfaranden tolkas så, att behörigheten för domstolar i den medlemsstat inom vars territorium ett insolvensförfarande har inletts att pröva och avgöra en talan om återvinning på grund av gäldenärens insolvens som har väckts mot en motpart som har säte eller hemvist i en annan medlemsstat exklusiv, eller, vad gäller artikel 18.2 i den förordningen, är förvaltaren behörig att väcka talan om återvinning vid domstol i en medlemsstat inom vars territorium motparten har sitt säte eller hemvist, när den talan om återvinning som förvaltaren har väckt grundas på att lös egendom förfogats över i den andra medlemsstaten?

2)

Anses ett infriande av en skuld till gäldenären i en medlemsstat genom den verkställande direktören för gäldenärbolagets filial i den medlemsstaten befriande i enlighet med artikel 24.2 jämförd med artikel 24.1 i förordning nr 1346/2000 när, vid tidpunkten för skuldens infriande, en begäran om att inleda ett insolvensförfarande avseende gäldenärens tillgångar hade lämnats in och en provisorisk förvaltare hade utsetts i en annan medlemsstat, men avgörande om att inleda insolvensförfarandet inte hade meddelats?

3)

Tillämpas artikel 24.1 i förordning nr 1346/2000 om infriande av en skuld på en summa pengar som betalats till gäldenären, där den ursprungliga överföringen av den summan från gäldenären till den som infriar skulden anses ogiltig enligt insolvensdomstolens nationella rätt och den ogiltigheten följer av att ett insolvensförfarande inletts?

4)

Tillämpas presumtionen om bristande kännedom i artikel 24.2 i förordning nr 1346/2000 när de myndigheter som anges i den andra meningen i artikel 21.2 i förordningen inte har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att beslut varigenom insolvensdomstolen utsåg en provisorisk förvaltare och beslutade att bolagets förfoganden över tillgångar skulle vara giltiga endast med förvaltarens samtycke, offentliggörs i registret i den medlemsstat inom vars territorium gäldenären har en filial, för det fall den medlemsstat där filialen har sitt säte föreskriver ett obligatoriskt offentliggörande av dessa beslut, oberoende av att den erkänner dem i enlighet med artikel 25 i förening med artikel 16 i förordningen?