29.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 168/20

—

upphäva den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 15 december 2016, mål T-758/14,

—

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut nr C(2014) 6250 slutlig av den 3 september 2014 (ärende AT.39574 – Smart Card Chips) såvitt det avser Infineon Technologies AG,

—

alternativt nedsätta det bötesbelopp på 82 874,000 euro som påförts klaganden enligt punkt 457 a i kommissionens beslut av den 3 september 2014 till ett skäligt belopp,

—

alternativt återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning,

—

förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna.

—

tribunalen åsidosatte sin skyldighet att göra en erforderlig prövning av det omtvistade beslutet i enlighet med artikel 263 FEUF, i synnerhet på grund av att tribunalen i förevarande fall intog en felaktig ståndpunkt avseende en ofullständig selektiv domstolsprövning. Trots att klaganden invände mot samtliga kontakter som var aktuella i det omtvistade beslutet, prövade tribunalen inte ens hälften av dessa kontakter, utan att uppge tillräckliga skäl till varför vissa kontakter valts ut för prövning men inte andra och utan att uppge någon rättslig grund härför,

—

kommissionen respektive tribunalen gjorde sig skyldiga till felaktig rättstillämpning avseende tillämpningen av artikel 101 FEUF, i synnerhet vad avser fastställandet av klagandens ”allmänna” konkurrensbegränsning genom syfte, främst genom utbyte av allmänna uppgifter om marknadsutveckling och prognoser för prisutveckling. Kommissionen och tribunalen tillämpade inte heller villkoren för att fastställa en enda och fortlöpande överträdelse såsom de har slagits fast i domstolens praxis,

—

kommissionen respektive tribunalen gjorde sig skyldiga till felaktig rättstillämpning beträffande beräkningen av de böter klaganden påförts. Tribunalen underlät i synnerhet att beakta konsekvenserna av sin ofullständiga selektiva prövning (då endast ett fåtal av de omstridda kontakterna i fråga prövades) och underlät följaktligen att beakta sin obegränsade behörighet avseende de påförda böterna. Tribunalen gjorde sig vidare skyldig till felaktig rättstillämpning – och åsidosatte sin motiveringsskyldighet – genom att inkludera klagandens intäkter som inte härrörde från SIM vilket resulterade i att böterna för höga och således oproportionerliga.

Ytterligare argument avser att tribunalen missuppfattade ett flertal bevis, felaktigt fördelade bevisbördan avseende eventuellt otillförlitlig bevisning, samt gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning avseende kommissionens bevisning mot klaganden, vilken inte visats under kommissionens förfarande.

—

Alternativt är domen behäftad med ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen, i synnerhet såvitt avser tribunalens vägran att bevilja klaganden tillfredsställande nedsättning av bötesbeloppet med hänsyn till klagandens begränsade delaktighet i den aktuella överträdelsen, otillräckligt beaktande av förmildrande omständigheter, samt avseende att det absoluta bötesbelopp som påförts klaganden är oproportionerligt.