1. 

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av ramavtalet om visstidsarbete som undertecknades den 18 mars 1999 (nedan kallat ramavtalet), vilket finns i bilagan till direktiv 1999/70/EG. ( 2 ) Begäran har framställts i ett mål mellan Margarita Isabel Vega González och Consejería de Hacienda y Sector Público del Principado de Asturias (det regionala ministeriet för ekonomi och offentlig sektor i Asturien, Spanien). Målet rör huvudsakligen huruvida Margarita Isabel Vega González bör beviljas ”ledighet för fullgörande av annat uppdrag” från sin anställning som tillfälligt anställd tjänsteman för att kunna tillträda sitt uppdrag som invald ledamot i en lagstiftande församling. Om hon hade varit ordinarie tjänsteman, det vill säga permanent anställd i den mening som avses i ramavtalet, hade hon under sådana omständigheter haft rätt till ledighet för fullgörande av annat uppdrag.

2. 

Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i hur principen om icke-diskriminering ska tillämpas och hur begreppet ”anställningsvillkor” i klausul 4 i ramavtalet ska tolkas. Jag kommer i det här förslaget till avgörande att, såsom domstolen har begärt, endast pröva tolkningen av begreppet ”anställningsvillkor” i den bestämmelsen.

3.

Enligt artikel 1 i direktiv 1999/70 är syftet med detta direktiv ”att genomföra … ramavtalet om visstidsarbete, som … ingicks mellan de allmänna branschövergripande organisationerna (EFS, UNICE och CEEP)”.

4.

I artikel 2 första stycket föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv … [och skall] vidta alla nödvändiga åtgärder för att när som helst kunna garantera de resultat som åläggs genom detta direktiv …”

5.

Enligt klausul 1 i ramavtalet är syftet med ramavtalet ”att förbättra kvaliteten på visstidsarbete genom att garantera att principen om icke-diskriminering tillämpas”, och ”upprätta ett ramverk för att förhindra missbruk som uppstår vid tillämpningen av på varandra följande anställningskontrakt eller anställningsförhållanden”.

6.

I klausul 2 (Räckvidd) föreskrivs att ramavtalet ”gäller visstidsanställda som har ett anställningskontrakt eller ett anställningsförhållande, enligt definitionerna i lagar, kollektivavtal eller praxis i varje medlemsstat”.

7.

I klausul 3.1 definieras visstidsanställd som ”en person som har ett anställningskontrakt eller ett anställningsförhållande som ingåtts direkt mellan en arbetsgivare och en arbetstagare och vars längd fastställts på grundval av objektiva kriterier som att det gäller fram till ett visst datum, till dess en viss uppgift har utförts eller med anledning av en särskild händelse”. Begreppet jämförbar tillsvidareanställd definieras i klausul 3.2 som ”en arbetstagare med ett anställningskontrakt eller ett anställningsförhållande som gäller tills vidare och som på samma arbetsplats utför samma arbete eller ett liknande arbete, med vederbörlig hänsyn tagen till kvalifikationer/yrkeskunnande”.

8.

I klausul 4 stadgas principen om icke-diskriminering. I den klausulen föreskrivs följande:

”1.   När det gäller anställningsvillkor, skall visstidsanställda inte behandlas mindre fördelaktigt än jämförbara tillsvidareanställda enbart på grund av att de har en visstidsanställning, om detta inte motiveras på objektiva grunder.

…”

9.

I artikel 64.1 g i Ley del Principado de Asturias 3/1985, de 26 de diciembre, de Ordenación de la Función Pública de la Administración del Principado de Asturias (Asturiens lag 3/1985 av den 26 december 1985 med bestämmelser om tjänstemän inom Asturiens offentliga förvaltning) (nedan kallad lag nr 3/1985) föreskrivs en ovillkorlig rätt till ”ledighet för fullgörande av annat uppdrag” för ordinarie tjänstemän som blir invalda som ledamöter i Junta General del Principado de Asturias (det regionala parlamentet i Asturien). Beviljande av ledighet för fullgörande av annat uppdrag sker genom att den berörda tjänstemannen får en särskild ”administrativ ställning”. Endast en ordinarie tjänsteman kan beviljas en sådan ställning. ( 3 )

10.

Beslutet om hänskjutande och de handlingar som inkommit till domstolen tyder på att det i Ley del Estatuto básico del empleado público (den spanska lagen om grundläggande tjänsteföreskrifter för offentliganställda), som i det aktuella fallet inte direkt berörs, finns bestämmelser som i huvudsak är desamma som de i den tillämpliga regionala lagstiftningen. Detta kommenteras inte i beslutet om hänskjutande.

11.

Margarita Isabel Vega González har anfört att hon har varit anställd av de asturianska offentliga myndigheterna och innehaft olika tjänster sedan den 26 maj 1989. Den nationella domstolen har inte fastställt att detta är fallet. Det framgår emellertid av beslutet om hänskjutande att hon anställdes som ”interina” (det vill säga en tillfälligt anställd tjänsteman) den 15 april 2011 för att vikariera för en ordinarie tjänsteman som förflyttats till annan tjänst. Margarita Isabel Vega González tillhörde kategorin högre tjänstemän.

12.

Margarita Isabel Vega González blev invald i Asturiens regionala parlament den 24 maj 2015. Den 13 juni 2015 ansökte hon om att i första hand beviljas ledighet för fullgörande av annat uppdrag och i andra hand tjänstledighet av personliga skäl för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Hennes yrkande under de påföljande förfarandena verkar ha formulerats som att det ska fastställas att hon har rätt att återgå till sin tjänst efter det att hon avslutat sitt politiska förtroendeuppdrag förutsatt att hennes tidigare tjänst vid den tidpunkten a) inte har tagits bort och b) att en ordinarie tjänsteman inte har tillträtt den tjänsten.

13.

Hennes ansökan avslogs genom avgörande av den 23 juni 2015 som meddelades av Dirección general de función pública (generaldirektoratet för offentlig förvaltning). Hon överklagade det avgörandet till Consejería de Hacienda y Sector Público del gobierno del Principado de Asturias (det regionala ministeriet för ekonomi och förvaltning i Asturien), som avslog överklagandet genom ett avgörande som meddelades den 22 oktober 2015. Hon överklagade sedermera det avgörandet till den hänskjutande domstolen.

14.

Den hänskjutande domstolen har förklarat att en ordinarie tjänsteman enligt spansk nationell lag och den regionala asturiska lagstiftning som är tillämplig – och som inte ger arbetsgivaren något utrymme för skönsmässig bedömning i detta avseende – hade haft rätt att beviljas ledighet för fullgörande av annat uppdrag om vederbörande blivit invald i det regionala parlamentet. Margarita Isabel Vega González var emellertid anställd som tillfälligt anställd tjänsteman och den tillämpliga lagstiftningen gav inte personer inom den kategorin någon sådan rättighet. Härav följde att hennes ansökan om att beviljas ledighet för fullgörande av annat uppdrag fick avslag.

15.

Mot denna bakgrund beslutade den hänskjutande domstolen att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

16.

Margarita Isabel Vega González, den spanska regeringen och kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden. Den spanska regeringen hade begärt att en muntlig förhandling skulle hållas men domstolen fann att den hade tillräckligt underlag för att avgöra målet med hänsyn till de inlagor som inkommit under den skriftliga delen av förfarandet och beslutade därför i enlighet med artikel 76.2 i rättegångsreglerna att inte hålla någon muntlig förhandling.

17.

Jag vill inledningsvis erinra om att målet rör en ansökan om att beviljas ledighet för fullgörande av annat uppdrag från en tillfälligt anställd tjänsteman som de senaste fyra åren hade innehaft en tjänst som vikarie åt en ordinarie tjänsteman som tillfälligtvis tjänstgjorde på en annan arbetsplats och således hade rätt att vara tjänstledig. Nämnda ansökan aktualiserades då Margarita Isabel Vega González blev invald i Asturiens regionala parlament. Margarita Isabel Vega González har i sitt skriftliga yttrande anfört att även om hon i teorin skulle kunna fullgöra sitt uppdrag som demokratiskt vald representant på deltid, krävs det i praktiken att hon på heltid ägnar sig åt sitt nya uppdrag om hon ska kunna fullgöra det effektivt och fullt ut delta i arbetet i Asturiens regionala parlament och i dess utskott. Detta argument bestrids inte i det skriftliga yttrandet från den spanska regeringen och jag anser att det är övertygande. Jag godtar således den hänskjutande domstolens påstående om att enda valmöjligheten för Margarita Isabel Vega González (eller en annan person i hennes situation) ‑ då det inte finns någon rätt för en tillfälligt anställd tjänsteman att beviljas ledighet för fullgörande av annat uppdrag ‑ om hon på heltid ville fullgöra sitt uppdrag, var att lämna sin anställning utan att ha någon rätt att återgå till sin tjänst efter det att hennes mandat löpt ut.

18.

Det är inte svårt att se att detta skulle kunna avskräcka tillfälligt anställda tjänstemän från att ställa upp i ett val. Detta skulle i sin tur kunna skada mångfalden och representativiteten i det aktuella lagstiftande organet.

19.

Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida begreppet ”anställningsvillkor” i den mening som avses i klausul 4.1 i ramavtalet ska tolkas så, att det omfattar rättigheter såsom den rättighet som är i fråga i det nationella målet, när en ordinarie tjänsteman har rätt att beviljas ledighet för fullgörande av annat uppdrag för att kunna tillträda sitt uppdrag som invald ledamot i ett organ som Asturiens regionala parlament, medan en visstidsanställd som innehar en liknande tjänst inte har någon sådan rättighet. Jag avser att utifrån både en bokstavstolkning och en teleologisk tolkning av den bestämmelsen ‑ till skillnad från den spanska regeringens ståndpunkt ‑ förklara varför detta är fallet.

20.

Det framgår av fast rättspraxis – och detta har inte bestritts av den spanska regeringen – att tillfälligt anställda tjänstemän som har en visstidsanställning såsom Margarita Isabel Vega González ingår i den personkrets (ratione personae) på vilken direktiv 1999/70 och ramavtalet är tillämpliga. ( 4 )

21.

Den nationella domstolen har förklarat att ”ledighet för fullgörande av annat uppdrag” (vilket Margarita Isabel Vega González har ansökt om) ”får till följd att anställningsförhållandet tillfälligt upphör att gälla, men att personen i fråga behåller sin ställning som tjänsteman och den tjänst som han eller hon innehar. Detta innebär att tjänstemannen när den omständighet som föranlett ledigheten inte längre föreligger (vilket i det nu aktuella fallet motsvaras av att uppdraget som parlamentsledamot upphör) kan återgå till sin tjänst inom förvaltningen”. Den nationella domstolen har även angett att det i artikel 64.2 i lag nr 3/1985 föreskrivs följande: ”Tjänstemän som har beviljats ledighet för fullgörande av annat uppdrag har rätt att behålla sin ställning som tjänsteman och den tjänst som de innehar, och ledigheten ska beaktas vid beräkning av treårstillägg och vid befordran till en högre lönegrad”. Det framgår tydligt av den beskrivningen att en ordinarie tjänsteman behåller vissa förmåner från det underliggande anställningsförhållandet under den tid då han eller hon är ledig för fullgörande av annat uppdrag. De förmånerna avser både själva anställningen (anställningstrygghet) och utvecklingen i karriär och lönegrad.

22.

Jag börjar med att utgå från den vanliga innebörden av ordet ”anställningsvillkor”. Jag anser att det uttrycket ska förstås som att det avser rättigheter, förmåner och skyldigheter som definierar ett visst anställningsförhållande, det vill säga på vilka villkor en person anställs. ( 5 ) Detta omfattar givetvis frågor som lön, arbetstid och rättigheter avseende betald och obetald semester etcetera

23.

Domstolen har redan klargjort innebörden av ”anställningsvillkor” i ramavtalets mening i ett flertal fall. Dessa fall har till största delen (dock inte enbart) handlat om de ekonomiska aspekterna av ett anställningsförhållande. Domstolen har således funnit att bland annat följande frågor omfattas av begreppet ”anställningsvillkor”: den ersättning som en arbetsgivare är skyldig att betala till en arbetstagare på grund av att arbetstagarens avtal om visstidsanställning har sagts upp, ( 6 ) uppsägningstiden för avtal om visstidsanställning, ( 7 ) den ersättning som en arbetsgivare är skyldig att betala en arbetstagare till följd av att vederbörandes anställningsavtal tidsbegränsats på ett rättsstridigt sätt, ( 8 ) tjänstetidstillägg eller tjänsteårstillägg, ( 9 ) villkor avseende lön och pensioner som härrör från anställningsförhållandet, med undantag för villkor avseende pensioner som härrör från ett lagstadgat socialt trygghetssystem, ( 10 ) en halvering av arbetstiden och den sänkning av lönen som den ger upphov till ( 11 ) och rätten att delta i en bedömningsplan för lärare och rätten att ta del av de ekonomiska incitament som detta medför. ( 12 )

24.

Vart och ett av dessa ”villkor” kännetecknas av att de omfattas av det särskilda paket av rättigheter, förmåner och skyldigheter som definierar anställningsförhållandet i fråga i vart och ett av de fallen. Det är vidare tydligt att de förmåner som en ordinarie tjänsteman behåller under den tid som vederbörande är ledig för fullgörande av annat uppdrag rör aspekter av anställningsförhållandet, som domstolen redan har fastställt omfattas av begreppet ”anställningsvillkor”. ( 13 )

25.

Jag vill vidare påpeka att den offentliga myndighetens vägran att bevilja ledighet för fullgörande av annat uppdrag, under omständigheterna i det aktuella fallet, försatte Margarita Isabel Vega González i en situation där hon var tvungen att avsluta sin anställning för att på heltid kunna tillträda och fullgöra sitt demokratiska mandat i Asturiens regionala parlament. Domstolen har redan fastställt att villkor avseende uppsägning av avtal om visstidsanställning ska anses utgöra ”anställningsvillkor” som omfattas av klausul 4.1 i ramavtalet. ( 14 ) Man skulle kunna hävda att detta indirekt under dessa omständigheter stödjer argumentet att även rätten till sådan ledighet omfattas av det begreppet.

26.

Domstolen har vid upprepade tillfällen fastställt att ”det avgörande kriteriet för att fastställa om en åtgärd omfattas av begreppet 'anställningsvillkor’ … just är själva anställningen, det vill säga anställningsförhållandet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren”. ( 15 ) Med andra ord omfattas villkor som utgör en del av anställningsförhållandet.

27.

Jag anser att rättigheter som kan medföra att vissa normala delar av anställningsförhållandet tillfälligt avbryts, såsom rätten till tjänstledighet av personliga skäl eller rätten till föräldraledighet, också med hänsyn till den tolkningen borde anses omfattas av det begreppet i ramavtalet. Även sådana rättigheter utgör en del av det paket av rättigheter, förmåner och skyldigheter som definierar anställningsförhållandet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Under den period då det är aktuellt med ledighet för fullgörande av annat uppdrag avbryts tillfälligt vissa rättigheter och skyldigheter (bland annat rätten att erhålla lön och skyldigheten att utföra sina arbetsuppgifter). Dock fortsätter andra rättigheter som är knutna till arbetstagaren att gälla.

28.

Den spanska regeringen har bestritt detta. Nämnda regering har hävdat att det aktuella fallet inte omfattar ”anställningsvillkor” eftersom ett beviljande av att ett anställningsförhållande tillfälligt avbryts inte utgör en del av anställningsförhållandet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Den spanska regeringen har betonat att ansökan om att anställningsförhållandet tillfälligt ska avbrytas är en följd av att Margarita Isabel Vega González avsiktligen och på egen hand beslutade att ställa upp i det regionala valet och att på heltid fullgöra sitt uppdrag som invald ledamot i Asturiens regionala parlament.

29.

Jag finner det resonemanget föga övertygande.

30.

Margarita Isabel Vega González har gjort gällande att det ska fastställas att hennes anställningsförhållande ska fortsätta att löpa enligt samma villkor ‑ eller villkor som är så lika som möjligt ‑ som de som en ordinarie tjänsteman har rätt till. Sådana villkor omfattas uppenbart av de rättigheter, förmåner och skyldigheter som definierar anställningsförhållandet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren i fråga, det vill säga ”anställningsvillkoren”. Det som är av avgörande betydelse är att en ordinarie tjänsteman som hade befunnit sig i en situation som liknar den situation som Margarita Isabel Vega González befinner sig i hade behållit vissa förmåner som följer av anställningsförhållandet och hade haft rätt att återgå till sin tjänst efter det att mandatet som invald ledamot i den aktuella lagstiftande församlingen hade löpt ut, medan en visstidsanställd (i detta fall en tillfälligt anställd tjänsteman) som utför exakt samma arbete inte har dessa rättigheter.

31.

Den omständigheten att Margarita Isabel Vega González har behövt ansöka om att beviljas ledighet för fullgörande av annat uppdrag på grund av att hon ”avsiktligen och på egen hand beslutade” att ställa upp i ett politiskt val är helt irrelevant. Det resonemanget är jämförbart med att hävda att eftersom arbetsgivaren till en kvinnlig arbetstagare (oftast) inte är involverad i hennes beslut att bli gravid, bör hon därför inte ha rätt till mammaledighet. Det framgår tydligt att ett sådant argument (och det här aktuella argumentet) grundas på en uppenbar missuppfattning.

32.

Den rätt till ledighet för fullgörande av annat uppdrag som är i fråga i det nationella målet utgör uppenbart en del av det paket av rättigheter, förmåner och skyldigheter som definierar anställningsförhållandet mellan tjänstemannen och arbetsgivaren. Den omfattas således av ”anställningsvillkor” i den mening som avses i ramavtalet och direktivet.

33.

Det förhållandet att en sådan rättighet ‑ som ordinarie tjänstemän har en ovillkorlig rätt till ‑ vägras tillfälligt anställda kollegor på grundval av att den rättigheten inte omfattas av den visstidsanställdes ”anställningsvillkor” strider inte endast mot textens betydelse utan även direkt mot syftet med ramavtalet och direktivet.

34.

Enligt domstolens fasta praxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i. ( 16 )

35.

I enlighet med klausul 1 a i ramavtalet är ramavtalets syfte bland annat ”att förbättra kvaliteten på visstidsarbete genom att garantera att principen om icke-diskriminering tillämpas”. Det syftet ska tolkas mot bakgrund av målet i artikel 151 FEUF att främja sysselsättningen och förbättra arbetsvillkoren.

36.

Domstolen har vid flera tillfällen fastställt att syftet med klausul 4 i ramavtalet är att principen om icke-diskriminering ska tillämpas på visstidsanställda för att hindra att arbetsgivare använder denna anställningsform för att frånta visstidsanställda rättigheter som tillkommer tillsvidareanställda och att det i klausul 4 föreskrivs ”en princip i unionens socialrättsliga lagstiftning som inte får tolkas restriktivt”. ( 17 )

37.

En tolkning av begreppet ”anställningsvillkor” i klausul 4.1 i ramavtalet som innebär att rättigheter avseende ledighet (såsom den rätt till ledighet för fullgörande av annat uppdrag som är i fråga i det nationella målet) faller utanför tillämpningsområdet för det begreppet, skulle strida mot syftet med direktiv 1999/70 och ramavtalet, eftersom det skulle medföra att visstidsanställda fråntas ”rättigheter som tillkommer tillsvidareanställda”. ( 18 ) Om rättigheter avseende ledighet inte omfattades av tillämpningsområdet för principen om icke-diskriminering, skulle visstidsarbetets kvalitet utan tvekan försämras i stället för att förbättras.

38.

Härav följer att om en visstidsanställd vägras en sådan rättighet strider detta mot principen om icke-diskriminering i klausul 4 i ramavtalet om (a) en ordinarie tjänsteman som har rätt till sådan ledighet för fullgörande av annat uppdrag är en jämförbar tillsvidareanställd i förhållande till den visstidsanställda och (b) skillnaden i behandling inte kan motiveras på objektiva grunder.

39.

Avseende dessa frågor har jag endast tre korta anmärkningar.

40.

Jag finner för det första inte något i handlingarna i målet som visar att det arbete som utförs av Margarita Isabel Vega González som tillfälligt anställd tjänsteman (med minst fyra års oavbruten erfarenhet) ( 19 ) skiljer sig radikalt från det arbete som utförs av den ordinarie tjänsteman som hon vikarierar för. Det ankommer visserligen på den nationella domstolen att pröva de faktiska omständigheterna, men det verkar sannolikt att Margarita Isabel Vega González i detta hänseende faktiskt kan jämföras med sina ordinarie tjänstemannakollegor.

41.

Det finns för det andra ingenting i målet som motiverar den tydliga skillnaden i behandling. Den spanska regeringen har i huvudsak hävdat att rättigheter avseende ledighet är sammanlänkade med hur karriären för en ordinarie tjänsteman är uppbyggd. Såvitt jag kan se är det emellertid sannolikt att sådana rättigheter objektivt sett kommer både ordinarie och tillfälligt anställda tjänstemän till del.

42.

Jag vill slutligen erinra om att Margarita Isabel Vega González inte har gjort gällande att hon ska ha en ovillkorlig rätt att återgå till sin tjänst efter det att hennes mandatperiod i Asturiens regionala parlament löpt ut. Hon yrkade snarare att det skulle fastställas att hon har rätt att återgå till sin tjänst förutsatt att nämnda tjänst vid den tidpunkten a) inte har tagits bort och b) att en ordinarie tjänsteman inte har tillträtt den tjänsten. En sådan begäran verkar enligt min mening, åtminstone vid första påseende, ta vederbörlig hänsyn till eventuella verkliga skillnader som faktiskt finns mellan ordinarie och tillfälligt anställda tjänstemän avseende rätten att återgå till sin tjänst inom förvaltningen efter det att ett förtroendeuppdrag som demokratiskt vald representant avslutats. Den ordinarie tjänstemannens rätt att återgå till aktiv tjänst är ovillkorlig, medan den tillfälligt anställda tjänstemannens rätt att göra detsamma per definition inte är det.

43.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen besvarar den hänskjutande domstolens första fråga enligt följande:

”Begreppet 'anställningsvillkor’ i den mening som avses i klausul 4.1 i ramavtalet som bifogats rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP ska tolkas så, att det omfattar rättigheter avseende ledighet såsom den rättighet som är i fråga i det nationella målet, när en ordinarie tjänsteman har rätt att ta ut ledighet för fullgörande av annat uppdrag för att kunna tillträda sitt uppdrag som vald ledamot i ett regionalt parlament, medan en anställd som har ett avtal om visstidsanställning och som innehar en liknande tjänst inte har någon sådan rättighet.”