1

Målet avser restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina.

2

Viktor Viktorovych Yanukovych var en av sönerna till den före detta presidenten i Ukraina och tillika ledamot av Verkhovna Rada (höga rådet).

3

Den 5 mars 2014 antog Europeiska unionens råd, med stöd av artikel 29 FEU, beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 66, 2014, s. 26).

4

I artikel 1.1 och 1.2 i beslut 2014/119 föreskrivs följande:

”1.   Alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av personer som har fastställts som ansvariga för förskingring av ukrainska offentliga medel och personer som är ansvariga för kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Ukraina, och fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som har anknytning till dessa, enligt förteckningen i bilagan, ska frysas.

2.   Inga penningmedel eller ekonomiska resurser får direkt eller indirekt göras tillgängliga för eller utnyttjas till gagn för de fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilagan.”

5

Närmare bestämmelser om de aktuella restriktiva åtgärderna återfinns i de därpå följande punkterna i samma artikel.

6

Samma dag antog rådet, med stöd av artikel 215.2 FEUF, förordning (EU) nr 208/2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 66, 2014, s. 1).

7

Precis som i beslut 2014/119 föreskrivs i förordning nr 208/2014 att de nu aktuella restriktiva åtgärderna ska vidtas, och formerna för nämnda åtgärder anges i förordningen i ordalag som i allt väsentligt är desamma som i nämnda beslut.

8

Namnen på de personer som avses i beslut 2014/119 och förordning nr 208/2014 återfinns i förteckningen i bilagan till nämnda beslut och i bilaga I till nämnda förordning (nedan kallad förteckningen) och där anges bland annat även skälen till att personerna upptagits i förteckningen.

9

Viktor Viktorovych Yanukovychs namn togs upp i förteckningen med personuppgifterna ”son till den f.d. presidenten, ledamot i Ukrainas parlament, Verkhovna Rada” och av följande skäl:

”Person som är föremål för utredning i Ukraina för inblandning i brott i samband med förskingring av ukrainska statliga medel och olaglig utförsel av medlen ur Ukraina.”

10

Den 6 mars 2014 offentliggjorde rådet ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning till de personer som omfattas av de restriktiva åtgärder som föreskrivs i beslut 2014/119 och i förordning 208/2014 (EUT C 66, 2014, s. 1). Enligt meddelandet får ”[d]e berörda personerna … inkomma med en begäran till rådet, åtföljd av styrkande handlingar, om omprövning av beslutet att föra upp dem på ovannämnda förteckning”. I meddelandet uppmärksammas även de berörda personerna ”på möjligheten att väcka talan mot rådets beslut vid [tribunalen] i enlighet med villkoren i artiklarna 275 andra stycket [FEUF] och 263 fjärde och sjätte styckena [FEUF]”.

11

Beslut 2014/119 och förordning nr 208/2014 ändrades genom rådets beslut 2014/216/Gusp av den 14 april 2014 om genomförande av beslut 2014/119 (EUT L 111, 2014, s. 91) respektive rådets genomförandeförordning (EU) 381/2014 av den 14 april 2014 om genomförande av förordning nr 208/2014 (EUT L 111, 2014, s. 33).

12

Beslut 2014/119 ändrades därefter genom rådets beslut (Gusp) 2015/143 av den 29 januari 2015 om ändring av beslut 2014/119 (EUT L 24, 2015, s. 16), vilket trädde i kraft den 31 januari 2015. När det gäller kriterierna för att uppta de personer som omfattas av de restriktiva åtgärderna i förteckningen framgår det av artikel 1 i nämnda beslut att artikel 1.1 i beslut 2014/119 ska ersättas av följande:

”1.   Alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör, ägs av, innehas av eller kontrolleras av personer som har fastställts som ansvariga för förskingring av ukrainska offentliga medel och personer som är ansvariga för kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Ukraina, och fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som har anknytning till dessa, enligt förteckningen i bilagan, ska frysas.

Vid tillämpningen av detta beslut innefattar personer som har fastställts som ansvariga för förskingring av ukrainska offentliga medel personer som är föremål för utredning av de ukrainska myndigheterna

13

Genom rådets förordning (EU) 2015/138 av den 29 januari 2015 om ändring av förordning nr 208/2014 (EUT L 24, 2015, s. 1) ändrades den sistnämnda förordningen i enlighet med beslut 2015/143.

14

Beslut 2014/119 och förordning nr 208/2014 ändrades sedermera genom rådets beslut (Gusp) 2015/364 av den 5 mars 2015 om ändring av beslut 2014/119 (EUT L 62, 2015, s. 25) och genom rådets genomförandeförordning (EU) 2015/357 av den 5 mars 2015 om genomförande av förordning nr 208/2014 (EUT L 62, 2015, s. 1). Genom beslut 2015/364 ändrades artikel 5 i beslut 2014/119 på så sätt att de restriktiva åtgärderna förlängdes vad gäller Viktor Viktorovych Yanukovych till och med den 6 juni 2015. I konsekvens därmed byttes bilaga I till förordning nr 208/2014 ut genom genomförandeförordning 2015/357.

15

Dessa rättsakter innebar att Viktor Viktorovych Yanukovychs namn behölls i förteckningen med personuppgifterna ”son till den f.d. presidenten, ledamot av Ukrainas parlament, Verkhovna Rada” tillsammans med följande nya motivering:

”Person som är föremål för utredning av de ukrainska myndigheterna för förskingring av offentliga medel eller tillgångar. Person vilken har samröre med en person som är uppförd på förteckningen (Ukrainas f.d. president Viktor Fedorovych Janukovytj) och som är föremål för utredning av de ukrainska myndigheterna för förskingring av offentliga medel eller tillgångar.”

16

Genom rådets beslut (Gusp) 2015/876 av den 5 juni 2015 om ändring av beslut 2014/119 (EUT L 142, 2015, s. 30) och genom rådets genomförandeförordning (EU) 2015/869 av den 5 juni 2015 om genomförande av förordning (EU) nr 208/2014 (EUT L 142, 2015, s. 1), togs Viktor Viktorovych Yanukovychs namn bort ut förteckningen.

17

Viktor Viktorovych Yanukovych väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 14 maj 2014.

18

Genom handlingar som inkom till tribunalens kansli den 15 respektive den 16 september 2014 ansökte Europeiska kommissionen och Ukraina om att få intervenera i målet till stöd för rådets yrkanden.

19

Genom beslut av den 12 november 2014 tillät ordföranden vid tribunalens nionde avdelning kommissionen att intervenera. Kommissionen inkom med sin inlaga och Viktor Viktorovych Yanukovych och rådet yttrade sig över densamma inom de fastställda fristerna.

20

Den 3 oktober 2014 ingav rådet en motiverad begäran enligt artikel 18.4 andra stycket i instruktionen för justitiesekreteraren vid tribunalen om att innehållet i en bilaga till svaromålet inte skulle återges i de handlingar som tillhör målet och som allmänheten har tillgång till.

21

Genom skrivelse, som inkom till tribunalens kansli den 24 december 2014, underrättade Ukraina tribunalen om att staten återkallade sin interventionsansökan.

22

Ordföranden vid tribunalens nionde avdelning förordnade genom beslut av den 11 mars 2015 att Ukraina skulle strykas som intervenient.

23

Genom skrivelse av den 11 mars 2015 informerade tribunalens kansli rättegångsdeltagarna om att den skriftliga delen av förfarandet var avslutad.

24

Den 20 mars 2015 avled Viktor Viktorovych Yanukovych.

25

Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli den 8 april 2015 inkom Viktor Viktorovych Yanukovychs ombud på dennes vägnar med en inlaga om justering av talan med beaktande av dels beslut 2015/143 och förordning nr 2015/138, dels beslut 2015/364 och genomförandeförordning 2015/357, i den del dessa rättsakter rörde Viktor Viktorovych Yanukovych.

26

Samma dag ingav Viktor Viktorovych Yanukovychs ombud på dennes vägnar en ansökan, vilken registrerades vid tribunalens kansli under målnummer T‑172/15, om ogiltigförklaring av samma rättsakter. Därvid preciserades att ansökan ingavs parallellt med justeringen av talan av försiktighetsskäl.

27

Viktor Viktorovych Yanukovychs ombud angav i dessa två handlingar att Viktor Viktorovych Yanukovych hade avlidit en kort tid innan dessa gavs in. Ombudet angav även att förfarandet för att utse en rättslig efterträdare pågick i Ukraina och att Viktor Viktorovych Yanukovychs änka sannolikt skulle komma att överta makens rättigheter. Viktor Viktorovych Yanukovychs ombud begärde således att målet skulle förklaras vilande under den tid som behövdes för att utse en rättslig efterträdare och för att fatta ett beslut beträffande målets fortsatta handläggning.

28

Ordföranden på nionde avdelningen beslutade den 13 juli 2015, med stöd av artikel 69 d i tribunalens rättegångsregler, att vilandeförklara förfarandet i förevarande mål fram till den 31 oktober 2015.

29

Genom beslut av den 16 juli 2015, Yanukovych/rådet (T‑172/15, ej publicerat, EU:T:2015:569), avvisade tribunalen (nionde avdelningen) ansökan i mål T‑172/15. Den fann att det var uppenbart att talan inte kunde tas upp till prövning, eftersom den hade väckts av Viktor Viktorovych Yanukovychs ombud efter det att den Viktor Viktorovych Yanukovych hade avlidit, och mot bakgrund av att handlingarna i målet inte innehöll något stöd för tolkningen att talan hade väckts på Viktor Viktorovych Yanukovychs änkas, eller på andra eventuella rättsinnehavares, vägnar. Änkans namn hade nämnts i själva ansökan som Viktor Viktorovych Yanukovychs blivande arvtagare.

30

Genom skrivelse av den 30 oktober 2015 ingavs en dödsattest för Viktor Viktorovych Yanukovych av dennes ombud, vilken lades till handlingarna i målet. Ombudet angav att den avlidnes änka och enda arvtagare, Olga Stanislavivna Yanukovych, hade för avsikt att fortsätta förfarandet. Ombudet angav även skälen till att hon även fortsättningsvis hade ett berättigat intresse av att få saken prövad, trots strykningen av Viktor Viktorovych Yanukovychs namn i förteckningen.

31

Den 22 februari 2016 svarade rådet på inlagan om justering av talan.

32

Den 25 februari 2016 ingav rådet en motiverad begäran med stöd av artikel 66 i rättegångsreglerna om att innehållet i en bilaga till inlagan om justering av talan inte skulle återges i de handlingar som tillhör målet och som allmänheten har tillgång till.

33

Den 10 mars 2016 svarade kommissionen på inlagan om justering av talan.

34

Genom skrivelse av den 17 mars 2016 bad tribunalens kansli parterna att yttra sig beträffande tillämpligheten av artikel 132 i rättegångsreglerna i det aktuella målet, med beaktande av dom av den 26 oktober 2015, Portnov/rådet (T‑290/14, EU:T:2015:806), domarna av den 28 januari 2016, Stavytskyi/rådet (T‑486/14, ej publicerad, EU:T:2016:45), Arbuzov/rådet (T‑434/14, ej publicerad, EU:T:2016:46), Klyuyev/rådet (T‑341/14, EU:T:2016:47), Azarov/rådet (T‑332/14, ej publicerad, EU:T:2016:48) och Azarov/rådet (T‑331/14, EU:T:2016:49), genom vilka tribunalen ogiltigförklarade beslut 2014/119 och förordning nr 208/2014, i den del dessa rörde sökandena i de målen. Genom samma skrivelse ombads parterna att ta ställning till de eventuella slutsatser som i det aktuella målet följer av beslutet av den 16 juli 2015, Yanukovych/rådet (T‑172/15, ej publicerad, EU:T:2015:569), vad gäller justeringen av talan. Rättegångsdeltagarna svarade inom föreskriven frist.

35

Sökanden Olga Stanislavivna Yanukovych, har yrkat att tribunalen ska

36

Rådet har yrkat att tribunalen ska

37

Kommissionen har yrkat att talan ska ogillas.

38

I artikel 132 i rättegångsreglerna anges att när domstolen eller tribunalen redan har avgjort en eller flera rättsfrågor som är identiska med dem som aktualiseras genom grunderna för talan och tribunalen konstaterar att omständigheterna i målet är klarlagda, får tribunalen, efter det att den skriftliga delen av förfarandet har avslutats, på förslag av referenten och efter att ha hört rättegångsdeltagarna, genom ett särskilt uppsatt beslut som är motiverat, fastställa att det är uppenbart att talan är välgrundad.

39

I det nu aktuella målet finner tribunalen att villkoren för att tillämpa artikel 132 i rättegångsreglerna är uppfyllda. Den beslutar därför att avgöra målet utan vidare handläggning.

40

Inledningsvis ska det framhållas att sökanden har yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara beslut 2014/119, i dess lydelse enligt genomförandebeslut 2014/216 och förordning nr 208/2014, i dess lydelse enligt genomförandeförordning 381/2014, i den del dessa rättsakter rör Viktor Viktorovych Yanukovych. Det ska dock konstateras att varken genomförandebeslut 2014/216 eller genomförandeförordning 381/2014 rör Viktor Viktorovych Yanukovych. Sökandens yrkanden gäller således enbart ogiltigförklaring av beslut 2014/119 och förordning nr 208/2014, i den del dessa rättsakter rör Viktor Viktorovych Yanukovych.

41

Till stöd för sin talan har sökanden åberopat sju grunder. För det första görs det gällande att det saknas rättslig grund. Enligt den andra grunden föreligger maktmissbruk. Genom den tredje grunden har sökanden åberopat bristande motivering. För det fjärde har det gjorts gällande att kriterierna för att uppta en persons namn i förteckningen inte har tillämpats. Enligt den femte grunden har det gjorts en uppenbart oriktig bedömning. Den sjätte grunden avser ett åsidosättande av rätten till försvar och rätten till ett effektivt rättsmedel, och den sjunde grunden rör åsidosättande av rätten till egendom.

42

Tribunalen avser att börja med att pröva den fjärde grunden, enligt vilken sökanden har gjort gällande att de restriktiva åtgärderna mot Viktor Viktorovych Yanukovych antogs utan att det förelåg faktiska omständigheter som utgjorde ett tillräckligt underlag för sådana åtgärder.

43

Denna grund avser nämligen en rättsfråga som är identisk med den som tribunalen prövade i domen av den 26 oktober 2015, Portnov/rådet (T‑290/14, EU:T:2015:806) och domarna av 28 januari 2016, Stavytskyi/rådet (T‑486/14, ej publicerad, EU:T:2016:49), Arbuzov/rådet (T‑434/14, ej publicerad, EU:T:2016:48), Klyuyev/rådet (T‑341/14, EU:T:2016:47), Azarov/rådet (T‑332/14, ej publicerad, EU:T:2016:46) och Azarov/rådet (T‑331/14, EU:T:2016:45), vilka har vunnit laga kraft och numera har rättskraft mot envar.

44

Till utveckling av denna grund har sökanden anfört följande. För det första kan man inte, mot bakgrund av relevant rättspraxis, anse att upptagandet av Viktor Viktorovych Yanukovych i förteckningen endast på grund av den omständigheten att han var föremål för utredning uppfyller kriterierna enligt beslut 2014/119 och förordning nr 208/2014, vilka nämner ”personer som har fastställts som ansvariga” för förskingring av offentliga medel. För det andra räcker det inte med att han hade identifierats som ”son till den f.d. presidenten” för att han skulle kunna kvalificeras som ”associerad” med den före detta presidenten i enlighet med rättspraxis. I vart fall har rådet inte uppfyllt sin bevisbörda.

45

I repliken har sökanden för det första gjort gällande att rådet inte har kontrollerat påståendena i den skrivelse av den 3 mars 2014 som den ukrainska riksåklagarens skickat till Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (nedan kallad skrivelsen av den 3 mars 2014). Denna skrivelse utgjorde den enda bevisning som rådet förfogade över vid tidpunkten för antagandet av beslut 2014/119 och förordning nr 208/2014. För det andra har sökanden gjort gällande att rådet inte kunde åberopa uppgifter som tillkom vid en senare tidpunkt än dessa rättsakter. Således kan denna skrivelse inte anses utgöra ”de konkreta bevis och uppgifter som behövs” för att rättfärdiga upptagandet i förteckningen av Viktor Viktorovych Yanukovych.

46

Rådet har bemött dessa invändningar genom att, för det första, konstatera att det följer av relevant rättspraxis att det ankommer på rådet att självt fastställa vilka personer som kan anses som ”ansvariga” för förskingring av statliga medel på grundval av samstämmiga uppgifter, och att uttrycket ”fastställts” ska ges en vid tolkning, som gör att det inte bara är personer som åtalats för förskingring av statliga medel som omfattas, utan även personer som är föremål för utredning för inblandning i brott i samband med förskingring av ukrainska statliga medel och olaglig utförsel. En sådan utredning utgör nämligen en förberedelse inför inledandet av ett brottmål, och den genomförs beträffande personer som misstänks för inblandning i sådana brott.

47

Dessutom har rådet gjort gällande att det framgick av skrivelsen av den 3 mars 2014, som bekräftas av kompletterande uppgifter som lämnats av den ukrainska riksåklagarens kansli vid ett senare tillfälle, att vissa omständigheter beträffande förskingringen av statliga medel till betydande belopp och den därpå följande olagliga utförseln av medlen ur Ukraina, hade styrkts i ett brottmål som inletts mot vissa före detta höga tjänstemän. I skrivelsen preciserades också att utredningen beträffande de ovannämnda brotten hade visat att andra personer, däribland Viktor Viktorovych Yanukovych, hade varit inblandade i samma typ av brott. Det förelåg således ett tillräckligt underlag för beslut 2014/119 och förordning 208/2014. Ett hårdare krav skulle riskera att göra systemet med restriktiva åtgärder knutna till förskingring av statliga medel mindre effektivt.

48

Såsom det erinrades om i punkt 38 i domen av den 26 oktober 2015, Portnov/rådet (T‑290/14, EU:T:2015:806), har rådet visserligen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller de allmänna kriterier som ska beaktas i samband med att beslut om restriktiva åtgärder antas. Det krävs emellertid, för att det ska vara fråga om en sådan effektiv domstolsprövning som garanteras genom artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, att unionsdomstolen, vid sin lagenlighetsprövning av de skäl som legat till grund för beslutet att uppta eller behålla en persons namn i en förteckning över personer som ska bli föremål för restriktiva åtgärder, förvissar sig om att det föreligger faktiska omständigheter som utgör ett tillräckligt underlag för ett sådant beslut, vilket har en individuell innebörd för denna person. Detta förutsätter en undersökning av de faktiska omständigheter som har åberopats i redogörelsen för skälen och som ligger till grund för nämnda beslut, vilket betyder att domstolskontrollen inte är begränsad till en bedömning av huruvida de angivna skälen är sannolika i abstrakt mening, utan gäller huruvida det föreligger tillräckligt klart och konkret stöd för dessa skäl, eller åtminstone för ett av dem som i sig anses räcka som grund för beslutet (se dom av den 21 april 2015, Anbouba/rådet, C‑605/13 P, EU:C:2015:248, punkterna 41 och 45 och där angiven rättspraxis).

49

I likhet med vad som var fallet i målet Portnov/rådet (T‑290/14, EU:T:2015:806, punkt 39), i vilket dom meddelades den 26 oktober 2015, gäller i det nu aktuella fallet att det enligt kriteriet i artikel 1.1 i beslut 2014/119 ska vidtas restriktiva åtgärder mot personer som har fastställts som ansvariga för förskingring av offentliga medel. Det framgår vidare av skäl 2 i beslutet att rådet har antagit dessa åtgärder ”i syfte att befästa och stödja rättsstatsprincipen … i Ukraina”.

50

Viktor Viktorovych Yanukovychs namn togs upp i förteckningen med motiveringen att han var en ”[p]erson som är föremål för utredning i Ukraina för inblandning i brott i samband med förskingring av ukrainska statliga medel och olaglig utförsel av medlen ur Ukraina”. Det framgår härav att rådet har ansett att Viktor Viktorovych Yanukovych var föremål för en utredning eller förundersökning som inte (eller ännu inte) hade utmynnat i något formellt åtal för hans påstådda inblandning i förskingringen av statliga medel.

51

Till stöd för motiveringen för upptagandet av Viktor Viktorovych Yanukovychs namn i förteckningen har rådet, precis som i målet Portnov/rådet (T‑290/14, EU:T:2015:806, punkt 41), i vilket dom meddelades den 26 oktober 2015, åberopat skrivelsen av den 3 mars 2014 samt andra bevis som tillkom vid en senare tidpunkt än beslut 2014/119 och förordning nr 208/2014.

52

Skrivelsen av den 3 mars 2014 består av två delar. I den första delen anges att ”de brottsbekämpande myndigheterna i Ukraina” har inlett ett antal utredningar angående brott begångna av tidigare höga tjänstemän, i fråga om vilka det genom de ovannämnda brottsutredningarna har varit möjligt att fastställa förskingring av offentliga medel med stora belopp samt olaglig utförsel av medlen ur Ukraina. Direkt efteråt anges även namnen på dessa andra höga tjänstemän (åtta namn varav samtliga har dolts). I den andra delen av skrivelsen anges vidare att ”det utreds huruvida andra höga tjänstemän som företräder de tidigare myndigheterna har medverkat i brottslighet av samma slag” och att avsikten är att inom kort underrätta dem om den utredning som inletts. Direkt efteråt anges namnen på dessa andra höga tjänstemän (åtta till antalet), däribland Viktor Viktorovych Yanukovychs namn (det enda namn som inte har dolts).

53

Det är ostridigt att detta utgör det enda underlaget för fastställandet av Viktor Viktorovych Yanukovych ”som ansvarig för förskingring av ukrainska offentliga medel”, i den mening som avses i artikel 1.1 i beslut 2014/119.

54

Skrivelsen av den 3 mars 2014 är, precis som i målet Portnov/rådet (T‑290/14, EU:T:2015:806, punkt 42), i vilket dom meddelades den 26 oktober 2015, det enda av de bevis som rådet ingett i det nu aktuella målet som hänför sig till tiden före beslut 2014/119 och förordning 208/2014. Följaktligen ska lagenligheten av de rättsakterna prövas endast mot bakgrund av den bevisningen.

55

Tribunalen finner, såsom den slog fast i domen av den 26 oktober 2015, Portnov/rådet (T‑290/14, EU:T:2015:806, punkterna 43 och 44), att även om nämnda skrivelse härrör från en hög rättsinstans i tredjeland, innehåller den emellertid endast ett allmänt och vagt påstående som knyter sökandens namn, som ett av andra höga tjänstemäns namn, till en undersökning som i allt väsentligt ska ha visat att förskingring av statliga medel har förekommit. Det anges nämligen inte närmare i skrivelsen huruvida de omständigheter som de ukrainska myndigheterna höll på att utreda hade styrkts och än mindre vilket individuellt ansvar Viktor Viktorovych Yanukovych åtminstone kunde antas ha för dem (se även, för ett liknande resonemang, dom av den 28 januari 2016, Azarov/rådet, T‑332/14, ej publicerad, EU:T:2016:48, punkt 46).

56

Till skillnad från vad som gällde för omständigheterna i det mål som avgjordes genom domen av den 27 februari 2014, Ezz m.fl./rådet (T‑256/11, EU:T:2014:93, punkterna 57–61), vilken efter överklagande fastställdes genom den av rådet åberopade domen av den 5 mars 2015, Ezz m.fl./rådet (C-220/14 P, EU:C:2015:147), konstaterar tribunalen i förevarande fall för det första att rådet inte förfogade över upplysningar angående de omständigheter eller handlingar som de ukrainska myndigheterna specifikt hade lagt Viktor Viktorovych Yanukovych till last. För det andra kan skrivelsen av den 3 mars 2014 inte anses utgöra en faktisk omständighet som utgör ett tillräckligt underlag, i den mening som krävs enligt den rättspraxis som nämns ovan i punkt 48, för att ta upp Viktor Viktorovych Yanukovychs namn i förteckningen av det skälet att han fastställts ”som ansvarig” för förskingring av offentliga medel. Detta gäller även om den skrivelsen ses i sitt sammanhang (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 oktober 2015, Portnov/rådet, T‑290/24, EU:T:2015:806, punkterna 46–48).

57

Oberoende av hur långt det förfarande som Viktor Viktorovych Yanukovych uppgavs vara föremål för hade kommit, hade rådet inte rätt att anta restriktiva åtgärder mot honom utan att känna till de omständigheter som utgjorde förskingring av offentliga medel och som de ukrainska myndigheterna specifikt lade honom till last. Det är nämligen endast om rådet hade haft kännedom om dessa omständigheter som det skulle ha kunnat fastställa att de, för det första, kunde anses utgöra förskingring av offentliga medel och, för det andra, kunde undergräva rättsstatsprincipen i Ukraina, vilken antagandet av de aktuella restriktiva åtgärderna hade till syfte att befästa och stödja, såsom angetts ovan i punkt 49 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 januari 2016, Azarov/rådet, T‑331/14, EU:T:2016:49, punkt 55).

58

Det är för övrigt den behöriga unionsmyndigheten som, vid ett eventuellt bestridande, ska visa att det finns grund för de skäl som har åberopats mot den berörda personen, och inte den berörda personen som ska bevisa motsatsen, det vill säga att det saknas grund för skälen (se dom av den 26 oktober 2015, Portnov/rådet, T‑290/14, EU:T:2015:806, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

59

Tribunalen gör således i förevarande mål samma bedömning som i domen av den 26 oktober 2015, Portnov/rådet (T‑290/14, EU:T:2015:806, punkt 50), eftersom de rättsfrågor som har tagits upp vad gäller rådets bevisbörda och förekomsten av tillräckligt klart och konkret stöd för skälen för upptagande i förteckningen är desamma som i det målet, och finner att upptagandet av Viktor Viktorovych Yanukovychs namn i förteckningen inte uppfyller kriterierna för att peka ut de personer som omfattas av de restriktiva åtgärderna enligt beslut 2014/119.

60

Vad slutligen gäller det krav som uppställs i artikel 132 i rättegångsreglerna på att tribunalen ska konstatera att omständigheterna i målet är klarlagda, ska det påpekas att rättegångsdeltagarna inte har bestritt att den faktiska omständighet som rådet baserade sig på för att ta upp Viktor Viktorovych Yanukovychs namn i förteckningen – det vill säga att han, enligt skrivelsen av den 3 mars 2014, var föremål för utredning eller förundersökning från de ukrainska myndigheternas sida för förskingring av offentliga medel – är materiellt riktig, och således kan betraktas som klarlagd.

61

Härav följer att sökandens talan, i den del den avser en ogiltigförklaring av beslut 2014/119 och av förordning nr 208/2014, ska anses vara välgrundad, i enlighet med artikel 132 i rättegångsreglerna.

62

Denna slutsats påverkas inte av de argument som rådet har anfört som svar på en fråga från tribunalen (se ovan punkt 34) för att invända mot tillämpningen av denna artikel i det aktuella fallet.

63

Rådet har inte gjort några specifika invändningar som hänför sig till de villkor som måste vara uppfyllda för att artikel 132 i rättegångsreglerna ska kunna tillämpas i förevarande fall. Det har endast tagit upp två processuella frågor som rådet menar gör att det förevarande fallet utgör ett särskilt fall som inte lämpar sig för att avgöras genom särskilt uppsatt beslut i den mening som avses i den artikeln.

64

Rådet har närmare bestämt för det första gjort gällande, med stöd av kommissionen, att till skillnad för vad som var fallet i de mål som nämndes i tribunalens fråga (se ovan punkt 34), uppstår i detta mål frågan huruvida det föreligger ett intresse av att fortsätta driva talan, i den del den avser en ogiltigförklaring av beslut 2014/119 och förordning 208/2014, då Viktor Viktorovych Yanukovych ströks ur förteckningen efter det att han hade avlidit.

65

För det andra har rådet hävdat att det uppkommer en fråga om litispendens vad gäller beslut 2015/364 och genomförandeförordning 2015/357, enligt vilka Viktor Viktorovych Yanukovychs namn skulle behållas i förteckningen fram till den 6 juni 2015.

66

När det gäller den första invändningen konstaterar tribunalen dels att den inte är klar, dels att det inte föreligger något stöd för den. Rådet har nämligen inte anfört något argument i sitt svaromål på inlagan om justering av talan beträffande påståendet om sökandens bristande intresse av att driva talan vidare.

67

I den mån denna invändning ska uppfattas så, att sökanden har förlorat sitt intresse av målets avgörande på grund av att Viktor Viktorovych Yanukovychs namn ströks ur förteckningen efter det att han avlidit, konstaterar tribunalen följande. För det första framgår det av rättspraxis att en talan om ogiltigförklaring som väckts av den som en rättsakt riktar sig till kan övertas av dennes universalsuccessor, bland annat när en fysisk person avlider (se dom av den 22 april 2015, Tomana m.fl./rådet och kommissionen, T‑190/12, EU:T:2015:222, punkt 50 och där angiven rättspraxis). För det andra ska en sökandes berättigade intresse av att få saken prövad bestå fram till domstolsavgörandet, vid äventyr av att det annars fastställs att det saknas anledning att döma i saken. Detta förutsätter att utgången av talan kan medföra en fördel för den som väckt den (se dom av den 6 juni 2013, Ayadi/kommissionen, C‑183/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:369, punkt 59 och där angiven rättspraxis, och dom av den 22 april 2015, Tomana m.fl./rådet och kommissionen, T‑190/12, EU:T:2015:222, punkt 64 och där angiven rättspraxis).

68

Det har slagits fast i rättspraxis att även om ett erkännande av att den angripna rättsakten är rättsstridig inte i sig kan gottgöra en sakskada eller ett intrång i privatlivet, kan det likväl ge den berörda personen upprättelse eller i viss mån gottgöra den ideella skada som rättsstridigheten orsakat vederbörande och således läggas till grund för att han eller hon fortfarande har ett berättigat intresse av att få saken prövad. Den omständigheten att de ifrågavarande restriktiva åtgärderna slutgiltigt upphävts utgör inte hinder för att en sökandes berättigade intresse av att få saken prövad består såvitt avser verkningarna av de rättsakter genom vilka åtgärderna antogs under tiden mellan deras ikraftträdande och deras upphävande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen, C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkterna 70–72 och 82).

69

Det faktum att Viktor Viktorovych Yanukovych offentligt utpekats som en person som är föremål för ett straffrättsligt förfarande i Ukraina för förskingring av statliga medel kan följaktligen bland annat skada hans rykte som politiker.

70

Under dessa förhållanden finner tribunalen att eftersom Viktor Viktorovych Yanukovychs universalsuccessor (enligt vad som preciserats ovan i punkt 67) har rätt att fortsätta förfarandet, har hon – trots att Viktor Viktorovych Yanukovychs namn strukits ur den omtvistade förteckningen – behållit sitt berättigade intresse av att få saken prövad, i syfte att unionsdomstolen ska fastställa att Viktor Viktorovych Yanukovych aldrig borde ha tagits upp i den omtvistade förteckningen eller att han inte borde ha tagits upp i förteckningen enligt det förfarande som unionsinstitutionerna tillämpat. Detta gäller i ännu högre grad då Viktor Viktorovych Yanukovychs namn ströks ur förteckningen på grund av att han hade avlidit, och inte som ett resultat av en omprövning av skälen till det ursprungliga upptagandet av hans namn i förteckningen.

71

Tribunalen finner således att sökandens berättigade intresse av att få saken prövad består trots att de omtvistade restriktiva åtgärderna har upphävts när det gäller Viktor Viktorovych Yanukovych.

72

Vad beträffar den andra invändningen räcker det att konstatera att det inte föreligger någon talan som väckts vid tribunalen innan inlagan om justering av talan gavs in som fortfarande är anhängig där, varvid parterna är desamma, vars syfte är detsamma och som har samma grunder. Tribunalen har således inte kunnat se att det skulle föreligga någon fråga om litispendens.

73

Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att det är uppenbart att talan är välgrundad i den mening som avses i artikel 132 i rättegångsreglerna och att den ska bifallas i den del den syftar till att få till stånd en ogiltigförklaring av beslut 2014/119, såvitt det avser Viktor Viktorovych Yanukovych.

74

Förordning nr 208/2014 ska av samma skäl ogiltigförklaras såvitt den avser Viktor Viktorovych Yanukovych.

75

Eftersom beslut 2015/876 och genomförandeförordning 2015/869 (se ovan punkt 16) innebar att Viktor Viktorovych Yanukovychs namn ströks ur förteckningen, saknas skäl att pröva frågan huruvida rättsverkningarna av beslut 2014/119 ska bestå i den del det rör honom.

76

Det framgår av artikel 126 i rättegångsreglerna att om det är uppenbart att tribunalen saknar behörighet att pröva talan eller om det är uppenbart att talan inte kan tas upp till prövning eller att den helt saknar rättslig grund, får tribunalen, på förslag av referenten, när som helst avgöra målet genom särskilt uppsatt beslut som är motiverat, utan vidare handläggning. Tribunalen anser i det aktuella fallet att den har tillräckligt underlag för avgörandet genom handlingarna i akten och beslutar därför att avgöra målet utan vidare handläggning.

77

I inlagan om justering av talan har sökanden även yrkat ogiltigförklaring dels av beslut 2015/143 och förordning 2015/138 i den mån de ändrar artikel 1.1 i beslut 2014/119 respektive artikel 3 i förordning nr 208/2014, dels av beslut 2015/364 och genomförandeförordning 2015/357.

78

I sitt svar på inlagan om justering av talan har rådet gjort gällande dels att tribunalen enligt artikel 275 FEUF inte är behörig att pröva en talan mot beslut 2015/143, vilket antogs med stöd av bland annat artikel 29 FEU, dels att ansökan om att utvidga yrkandena till att omfatta detta beslut och förordning 2015/138 ska avvisas på grund av att sökanden saknar talerätt.

79

Vidare har rådet, i sitt skriftliga svar på den fråga som ställts av tribunalen, gjort gällande, med stöd av kommissionen, att det är uppenbart att inlagan om justering av talan inte kan beaktas, och detta av samma skäl som dem som föranledde tribunalen att avvisa talan i målet Yanukovych/rådet (T‑172/15, ej publicerat, EU:T:2015:569), i vilket beslut meddelades den 16 juli 2015 (se ovan punkt 29).

80

Det ska härvidlag framhållas att en justering av ansökan som görs genom att en handling ges in till tribunalen under rättegången, i en situation som den nu aktuella, utgör en inlaga som, utan att det föregriper tribunalens beslut huruvida talejusteringen kan tillåtas, är att likställa med att talan väcks genom ansökan (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 21 juni 2012, Hamas/rådet, T‑531/11, ej publicerad, EU:T:2012:317, punkt 16 och där angiven rättspraxis).

81

Enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF får alla fysiska eller juridiska personer på de villkor som anges i första och andra styckena väcka talan mot en akt som är riktad till dem eller som direkt och personligen berör dem samt mot en regleringsakt som direkt berör dem och som inte medför genomförandeåtgärder.

82

Det framgår dessutom av rättspraxis att frågan huruvida en talan kan tas upp till prövning ska bedömas med beaktande av den situation som förelåg när ansökan ingavs. Om villkoren för att väcka talan vid denna tidpunkt inte är uppfyllda, ska talan således avvisas (dom av den 27 november 1984, Bensider m.fl./kommissionen, 50/84, EU:C:1984:365, punkt 8). Mot bakgrund av den rättspraxis som det erinrats om ovan i punkt 80 är sådana överväganden överförbara till situationer där – som i det nu aktuella fallet – en sökande genom en inlaga om justering av talan yrkar ogiltigförklaring av en ny akt, som ersätter eller ändrar en akt om samma sak som redan har blivit föremål för ett yrkande om ogiltigförklaring.

83

Såsom har angetts ovan avled Viktor Viktorovych Yanukovych den 20 mars 2015. Vid en tidpunkt som inföll efter dennes död, närmare bestämt den 8 april 2015, ingav Viktor Viktorovych Yanukovychs ombud en inlaga om justering av talan i den avlidnes namn. Det framgår inte av handlingarna i målet att denna inlaga har upprättats för sökandens räkning.

84

Härav följer – såsom tribunalen slog fast i ett i stort sett likadant mål, nämligen det där tribunalen meddelade beslut den 16 juli 2015, Yanukovych/rådet (T‑172/15, ej publicerat, EU:T:2015:569) – att den inlaga om justering av talan som ingetts av Viktor Viktorovych Yanukovychs ombud inte kan beaktas, eftersom Viktor Viktorovych Yanukovych hade avlidit när inlagan gavs in till tribunalens kansli.

85

Denna slutsats påverkas inte av de argument som sökanden har anfört i sitt skriftiga svar på den fråga som ställts av tribunalen.

86

I första hand har sökanden gjort gällande dels att processen för fastställande av Viktor Viktorovych Yanukovychs efterträdare pågick vid tiden för ingivandet av inlagan om justering av talan, och att hon väntade på att få sina rättigheter bekräftade av de ukrainska myndigheterna, dels att det var uppenbart att inlagan om justering av talan hade getts in i hennes namn i hennes egenskap av den avlidnes rättsliga efterträdare. Under dessa förhållanden skulle det ha varit omöjligt för sökanden, med hänsyn till fristen för att väcka talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 sjätte stycket FEUF, att invänta nämnda bekräftelse av successionen för att inkomma med inlagan om justering av talan.

87

Det räcker härvidlag att konstatera att inlagan om justering av talan, till skillnad från vad sökanden har hävdat, inte har getts in i sökandens namn och för sökandens räkning. Hon skulle, i förekommande fall, ha kunnat väcka en talan i eget namn och för egen räkning om ogiltigförklaring av de rättsakter som hon ansåg det vara nödvändigt att bestrida, och därvid ange skälen till varför hon ansåg sig ha ett eget intresse av att utverka en ogiltigförklaring då rättsakterna inte riktade sig till henne. Alternativt skulle hon, även i detta fall i eget namn och för egen räkning, ha kunnat ge uttryck för sitt intresse av att fortsätta driva talan genom att begära att få justera yrkandena med bakgrund av de nya rättsakter som hon ansåg det nödvändigt att bestrida, och därvid, även i detta fall, ange skälen till varför hon ansåg sig ha ett personligt intresse av att få saken prövad.

88

I andra hand har sökanden anfört att beslutet av den 16 juli 2015, Yanukovych/rådet (T‑172/15, ej publicerat, EU:T:2015:569) inte är bindande för tribunalen vad gäller frågan om huruvida inlagan om justering av talan kan beaktas, och att det inte går att dra någon negativ slutsats av det beslutet vad gäller det nu aktuella målet. Enligt sökanden är det inte korrekt att anse att en justering av talan är att likställa med att väcka en ny talan och inte med att fortsätta driva talan. Vidare anser sig sökanden inte ha haft möjlighet att anföra sina argument inom ramen för det mål där tribunalen meddelade beslut den 16 juli 2015, Yanukovych/rådet (T‑172/15, ej publicerat, EU:T:2015:569), och det förelåg ingen anledning att överklaga det beslutet. Slutligen har tribunalen under handläggningen av det nu aktuella målet – eller under tiden målet var vilandeförklarat – inte fattat något beslut med innebörd att inlagan om justering av talan inte kan beaktas och ingen av rättegångsdeltagarna har gjort gällande att den inte kan beaktas.

89

Tribunalen gör i denna del följande bedömning. Oberoende av huruvida tribunalen, i det nu aktuella målet, är bunden av beslutet av den 16 juli 2015 i målet Yanukovych/rådet (T‑172/15, ej publicerat, EU:T:2015:569), kan det konstateras att eftersom ansökan i det målet och inlagan om justering av talan i det nu aktuella målet gavs in under samma omständigheter och på samma villkor, föreligger i vart fall ingen anledning – och sökanden har inte anfört någon sådan – att behandla dessa båda situationer på olika sätt. I motsats till vad sökanden har hävdat framgår det dessutom av fast rättspraxis att justering av talan är att likställa med att en ny talan väcks genom ansökan (se punkt 80 ovan). Den omständigheten att sökanden inte haft möjlighet att yttra sig till stöd för ett upptagande till prövning av talan i det mål där tribunalen meddelade beslut av den 16 juli 2015, Yanukovych/rådet (T‑172/15, ej publicerat, EU:T:2015:569), och att sökanden inte ansett det vara lämpligt att överklaga det beslutet, varigenom målet avgjordes, saknar relevans för frågan huruvida inlagan om justering av talan kan beaktas. I likhet med vad tribunalen slog fast angående talan i det mål i vilket tribunalen meddelade beslut av 16 juli 2015, Yanukovych/rådet (T‑172/15, ej publicerat, EU:T:2015:569) räcker det, vad beträffar det nu aktuella målet, att konstatera att inlagan om justering av talan gavs in i en avliden persons namn.

90

Vidare saknar det betydelse att tribunalen inte omedelbart fann att inlagan om justering av talan skulle lämnas utan avseende, utan delgav rådet och kommissionen inlagan. Dessutom angavs det i förevarande fall uttryckligen i den skrivelse som justitiesekreteraren skickade till sökanden den 9 december 2015 att det faktum att inlagan om justering av talan hade tillförts handlingarna i målet inte föregrep beslutet om huruvida inlagan kunde beaktas. För övrigt ska det påpekas att det föreskrivs i artikel 86.5 i rättegångsreglerna att ”[o]rdföranden ska, utan att det föregriper tribunalens beslut huruvida inlagan om justering av talan kan beaktas, fastställa en frist inom vilken svaranden får yttra sig över nämnda inlaga”.

91

I tredje hand har sökanden även hävdat att om inlagan om justering av talan ansågs inte kunna beaktas, skulle detta vara att likställa med ett processuellt hinder som strider mot effektivitetsprincipen eller processekonomin. Sökanden har nämligen styrkt att hon har för avsikt att fortsätta driva talan och ett berättigat intresse av att få saken prövad. Dessutom har sökanden, med hänvisning till artikel 7 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950, och rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, insisterat på möjligheten för en avlidens närstående att väcka talan när de har ett ideellt eller ekonomiskt intresse. Slutligen skulle det med tanke på den eventuella skadeståndstalan som kan följa på detta förfarande strida mot principen om processekonomi att fastställa huruvida en rättsregel har åsidosatts i ett separat förfarande, som endast handlar om en del av de omtvistade restriktiva åtgärderna.

92

I detta avseende ska det påpekas att tribunalen inte har ifrågasatt att den avlidnes närstående, och särskilt hans universalsuccessor, har ett berättigat intresse av att fortsätta driva målet, som inleddes genom Viktor Viktorovych Yanukovychs ursprungliga talan. Tribunalen har endast – i likhet med vad den gjorde i det mål där beslut meddelades den 16 juli 2015, Yanukovych/rådet (T‑172/15, ej publicerat, EU:T:2015:569) – konstaterat att inlagan om justering av talan hade getts in av Viktor Viktorovych Yanukovychs ombud, i Viktor Viktorovych Yanukovychs namn, efter dennes död (se punkt 89 ovan). Det är enbart på denna grund som tribunalen finner att det är uppenbart att inlagan om justering av talan inte kan beaktas i det nu aktuella målet, och det var på en liknande grund som tribunalen fann att talan i mål T‑172/15 skulle avvisas, eftersom det var uppenbart att den inte kunde prövas i sak.

93

Härav följer att justeringen av talan inte kan tillåtas, och därmed att talan ska avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak, såvitt talejusteringen och talan avser beslut 2015/143 och förordning 2015/138 samt beslut 2015/364 och genomförandeförordning 2015/357. Vidare saknas skäl att pröva rådets andra invändning om rättegångshinder beträffande yrkandet om ogiltigförklaring av beslut 2015/143 och förordning 2015/138.

94

Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen således för det första att beslut 2014/119 och förordning nr 208/2014 ska ogiltigförklaras, i den del de avser Viktor Viktorovych Yanukovych, och för det andra att talan ska avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak, såvitt den avser beslut 2015/143 och förordning nr 2015/138 samt beslut 2015/364 och genomförandeförordning 2015/357.

95

Det ska i detta avseende tydliggöras att beslut 2015/364 utgör ett fristående beslut, som antagits av rådet efter en sådan regelbunden översyn som föreskrivs i artikel 5 tredje stycket i beslut 2014/119 och i artikel 14.4 i förordning nr 208/2014. Under dessa omständigheter ska det konstateras att även om ogiltigförklaringen av beslut 2014/119 och av förordning nr 208/2014 medför att upptagandet av Viktor Viktorovych Yanukovychs namn i förteckningen upphävs för perioden före dagen för ikraftträdandet av beslut 2015/364, kan nämnda ogiltigförklaring däremot inte påverka frågan huruvida detta upptagande var lagenligt för perioden efter dagen för ikraftträdandet.

96

Enligt artikel 134.2 i rättegångsreglerna ska tribunalen besluta om fördelningen av rättegångskostnaderna om det finns flera tappande rättegångsdeltagare.

97

Eftersom rådet i förevarande fall har tappat målet såvitt avser det yrkande om ogiltigförklaring som framställts i ansökan, ska rådet förpliktas att ersätta de rättegångskostnader som är hänförliga till det yrkandet, såsom sökanden har yrkat. Eftersom sökanden har tappat målet såvitt avser det yrkande om ogiltigförklaring som framställts i inlagan om justering av talan, ska sökanden förpliktas att ersätta de rättegångskostnader som är hänförliga till det yrkandet, såsom rådet har yrkat.

98

Vidare föreskrivs det i artikel 138.1 i rättegångsreglerna att de medlemsstater och institutioner som har intervenerat ska bära sina rättegångskostnader. Kommissionen ska följaktligen bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (nionde avdelningen)

följande: