1.

Ibland står enskilda individers upplevelser i förgrunden när diskrimineringsproblem diskuteras. Det gäller inte i det aktuella fallet, vilket avser det unionsrättsliga förbudet mot diskriminering på grund av etniskt ursprung. Även detta fall går visserligen tillbaka på ett överklagande från en enskild person, men den centrala frågan är den schablonmässiga och kollektiva karaktären hos åtgärder som avser en hel befolkningsgrupp och som kan stigmatisera alla som tillhör denna grupp och dess sociala miljö.

2.

Det rör sig konkret om den praxis som tillämpas i den bulgariska staden Dupnitsa – men inte bara där – och som består i att i stadsdelar som till övervägande del bebos av romer montera elkonsumenternas elmätare på cirka sex meters höjd och därmed göra dem oåtkomliga för normal avläsning med egna ögon, medan samma elmätare på andra håll är monterade på cirka 1,70 meters höjd och därmed kan avläsas fritt av konsumenterna. Denna praxis motiveras med att det görs olagliga ingrepp i elmätarna och otillåtna uttag av ström, vilket tydligen förekommer särskilt ofta i områden med romer.

3.

Tidigare gjorde jag i mitt förslag till avgörande i målet Belov ( 2 ) för första gången en omfattande undersökning av detta problem och behandlade det mot bakgrund av det unionsrättsliga förbudet mot diskriminering på grund av etniskt ursprung. Där tog jag också upp den sociala exkluderingen av romerna och de synnerligen undermåliga socioekonomiska förhållanden som denna befolkningsgrupp lever under på många håll i Europa.

4.

Det aktuella fallet ger tillfälle att på några punkter förtydliga det resonemang som jag förde den gången. Jag ska för det första behandla avgränsningen mellan direkt och indirekt diskriminering på grund av etniskt ursprung. Vidare ska jag pröva huruvida och i vad mån personer som inte själva tillhör den missgynnade etniska gruppen kan utsättas för ”diskriminering på grund av anknytning” genom den praxis som jag har beskrivit ovan (på franska: discrimination par association eller discrimination par ricochet). Precis som i målet Belov är det även i förevarande fall fråga om möjligheterna att motivera stigmatiserande kollektiva åtgärder.

5.

Problem med behörighet och upptagande till sakprövning som i målet Belov ( 3 ) uppkommer inte i det aktuella fallet, eftersom det hänskjutande bulgariska organet den här gången obestridligen är en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF.

6.

De unionsrättsliga bestämmelserna utgörs i detta fall av artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och av direktiv 2000/43/EG ( 4 ). Jag kommer även för fullständighetens skull att behandla direktiven 2006/32/EG ( 5 ) och 2009/72/EG ( 6 ), som innehåller bestämmelser om den inre elmarknaden och om effektiv slutanvändning av energi.

7.

Syftet med direktiv 2000/43 är enligt dess artikel 1

”att fastställa en ram för bekämpning av diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung för att genomföra principen om likabehandling i medlemsstaterna”.

8.

Artikel 2 i direktiv 2000/43 innehåller bland annat följande definition:

”1.   I detta direktiv avses med principen om likabehandling att det inte får förekomma någon direkt eller indirekt diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung.

2.   Enligt punkt 1 skall

3.   Trakasserier skall anses vara diskriminering enligt punkt 1 när ett oönskat beteende som har samband med ras eller etniskt ursprung syftar till eller leder till att en persons värdighet kränks och att en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller kränkande stämning skapas. Begreppet trakasserier får i detta sammanhang definieras i enlighet med medlemsstaternas nationella lagstiftning och praxis.

...”

9.

Tillämpningsområdet för direktiv 2000/43 fastställs i artikel 3 på följande sätt:

”1.   Inom ramen för gemenskapens befogenheter skall detta direktiv tillämpas på alla personer, såväl inom den offentliga som den privata sektorn, inklusive offentliga organ, i fråga om följande:

…

...”

10.

I artikel 8.1 i direktiv 2000/43 föreskrivs följande avseende bevisbörda:

”Medlemsstaterna skall, i enlighet med sina nationella rättssystem, vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det, när personer, som anser sig kränkta genom att principen om likabehandling inte har tillämpats på dem, inför domstol eller annan behörig myndighet lägger fram fakta som ger anledning att anta att det har förekommit direkt eller indirekt diskriminering, skall åligga svaranden att bevisa att det inte föreligger något brott mot principen om likabehandling.”

11.

I skäl 16 i direktiv 2000/43 anges slutligen följande:

”Det är viktigt att skydda alla fysiska personer mot diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung. Medlemsstaterna skall även, när så är lämpligt och i enlighet med nationell sedvana och praxis, sörja för att juridiska personer skyddas om de blir utsatta för diskriminering på grund av sina medlemmars eller delägares ras eller etniska ursprung.”

12.

Syftet med direktiv 2006/32 var att öka en effektiv slutanvändning av energi i medlemsstaterna genom olika åtgärder, bland annat åtgärder för förbättrad energieffektivitet för konsumenterna. I skäl 29 i direktivet anges följande:

”För att konsumenterna skall kunna göra välinformerade val för sin egen energiförbrukning bör de få en rimlig mängd information om denna samt annan relevant information. ... Konsumenterna bör dessutom aktivt uppmanas att regelbundet avläsa sina mätarvärden.”

13.

I artikel 13.1 i direktiv 2006/32 stadgades dessutom följande:

”Medlemsstaterna skall se till att slutförbrukare av el, naturgas, fjärrvärme och/eller fjärrkyla och varmvatten för hushållsbruk, så långt det är tekniskt möjligt, ekonomiskt rimligt och proportionerligt i förhållande till möjliga energibesparingar, har individuella mätare som till ett konkurrenskraftigt pris korrekt visar slutförbrukarens faktiska energiförbrukning och ger information om faktisk användningstid.

...”

14.

Direktiv 2009/72 innehåller gemensamma regler för produktion, överföring, distribution eller leverans av el och innehåller regler för elsektorns organisation och funktion. Enligt artikel 3.7 i detta direktiv ska medlemsstaterna vidta ”lämpliga åtgärder för att skydda slutförbrukare” som åtminstone när det gäller hushållskunder ska omfatta de åtgärder som anges i bilaga I.

15.

Enligt punkt 1 i bilaga I till direktiv 2009/72 som återfinns under rubriken ”Konsumentskyddsåtgärder””ska de åtgärder som avses i artikel 3 [i direktivet] tillförsäkra kunderna följande:

…

...”

16.

För att införliva en rad rättsakter från Europeiska unionen, bland annat direktiv 2000/43, har i Bulgarien lagen om skydd mot diskriminering ( 7 ) (nedan kallad ZZD) antagits, i vilken följande föreskrivs i artikel 4:

”1.   All direkt eller indirekt diskriminering på grund av kön, ras, nationalitet, etnisk tillhörighet, mänskligt genom, medborgarskap, religionstillhörighet eller tro, utbildning, övertygelse, politisk tillhörighet, personliga och sociala förhållanden, funktionshinder, ålder, sexuell läggning, civilstånd, ekonomisk situation eller andra kännetecken som definieras i ett internationellt avtal som har undertecknats av Republiken Bulgarien är förbjuden.

2.   Direkt diskriminering föreligger när en person på grund av sådana egenskaper som avses i punkt 1 behandlas mindre gynnsamt än vad en annan person behandlas, har behandlats eller skulle behandlas under jämförbara och liknande förhållanden.

3.   Indirekt diskriminering föreligger när en person på grund av sådana egenskaper som avses i punkt 1 försätts i en mindre gynnsam situation än andra personer med stöd av en till synes neutral bestämmelse eller praxis eller ett till synes neutralt kriterium, såvida inte denna bestämmelse eller denna praxis eller detta kriterium motiveras av ett legitimt mål och de medel som används för att uppnå det är lämpliga och nödvändiga.”

17.

I 1 § i de kompletterande bestämmelserna till ZZD anges dessutom följande:

”Enligt denna lag avses med

…

...”

18.

Dessutom avser begäran om förhandsavgörande ytterligare nationella bestämmelser i ZZD och i lagen om energihushållning ( 8 ) (nedan kallad ZE), vilka jag inte återger här.

19.

Anelia Georgieva Nikolova är verksam som enskild näringsidkare i den bulgariska staden Dupnitsa. Där driver hon en livsmedelsbutik i stadsdelen Gizdova mahala, och butiken får sin elektricitet från företaget CHEZ Razpredelenie Bulgaria ( 9 ).

20.

Stadsdelen Gizdova mahala är känd för att vara det största området med romer i Dupnitsa. Befolkningen i stadsdelen tillhör till övervägande del befolkningsgruppen romer. Det gäller dock inte för Anelia Georgieva Nikolova själv. ( 10 )

21.

Åren 1999 och 2000 monterades elmätarna ( 11 ) för alla kunder som numera får sin elektricitet från CHEZ i den nämnda stadsdelen på elstolparna i luftledningsnätet på cirka sex meters höjd, vilket medför att de är oåtkomliga för normal avläsning med egna ögon. Det är obestridligt att denna praxis ( 12 ) bara tillämpas i stadsdelar som till övervägande del bebos av romer och att den där tillämpas för alla kunder, oberoende av om de faktiskt tillhör denna etniska grupp eller inte. Denna praxis motiveras med det stora antalet otillåtna ingrepp i elmätarna och med att olaglig anslutning till elnätet är vanlig i dessa stadsdelar. På andra håll är elmätarna däremot fritt åtkomliga för alla elkonsumenter – också för dem som tillhör befolkningsgruppen romer. De är monterade på cirka 1,70 meters höjd, för det mesta i kundernas bostäder, på byggnadernas ytterväggar eller på omgivande stängsel.

22.

För att elkonsumenterna i vart fall indirekt ska ha möjlighet att med egna ögon kontrollera elmätare som monterats på hög höjd ska CHEZ enligt sina allmänna försäljningsvillkor på skriftlig begäran av en elkonsument inom tre dagar ställa ett särskilt fordon med lyftanordning till förfogande med hjälp av vilket anställda vid CHEZ kan avläsa elmätaren. Denna tjänst har emellertid inte utnyttjats av någon elkonsument. Konsumenten kan alternativt mot en avgift låta installera en kontrollmätare i sin lägenhet. Elkonsumenter i dessa delar av staden har ingen annan möjlighet att kontrollera elmätarna med egna ögon.

23.

Enligt beslutet om hänskjutande rapporteras det i media om en ny typ av elmätare som möjliggör fjärravläsning och som dessutom kan varna elleverantören om det förekommer försök till manipulering.

24.

Den 5 december 2008 klagade Anelia Georgieva Nikolova hos kommissionen för skydd mot diskriminering ( 13 ) (nedan kallad KZD) över den diskriminerande praxis som CHEZ tillämpade. I sitt klagomål gjorde hon gällande att hon utsattes för ”direkt diskriminering” på grund av sin ”nationalitet”. ( 14 ) Dessutom anförde hon att hennes elräkningar var högre än hennes faktiska förbrukning och antog att CHEZ lade en alltför hög förbrukning till grund för att kompensera förluster på annat håll i den berörda stadsdelen. Slutligen påpekade Anelia Georgieva Nikolova att det på grund av monteringen av elmätarna på en plats som inte var åtkomlig för normal avläsning med egna ögon var omöjligt för henne att avläsa sin mätarställning och kontrollera sina elräkningar.

25.

Enligt ett tekniskt utlåtande som den nationella domstolen inhämtade förekom det inga otillåtna ingrepp eller olagliga anslutningar i Anelia Georgieva Nikolovas fall.

26.

Genom beslut av den 6 april 2010 fastslog KZD att den omtvistade praxisen utgjorde ”indirekt diskriminering” på grund av ”nationalitet” som inte kunde motiveras. Efter överklagande från CHEZ upphävdes dock beslutet av Varhoven administrativen sad ( 15 ) genom dom av den 19 maj 2011, i synnerhet som det inte stod klart i förhållande till vilken annan nationalitet som Anelia Georgieva Nikolova hade diskriminerats. Målet återförvisades till KZD för ny prövning.

27.

Den 30 maj 2012 fattade KZD nytt beslut i ärendet och fastslog att Anelia Georgieva Nikolova utsattes för ”direkt diskriminering” på grund av sin ”personliga situation”. I skälen till beslutet anförde KZD att Anelia Georgieva Nikolova på grund av platsen för hennes affärsrörelse behandlades mindre förmånligt än andra kunder vars elmätare var monterade på en plats som var åtkomlig för avläsning med egna ögon. KZD ålade CHEZ att upphöra med överträdelsen, återställa likabehandlingen av Anelia Georgieva Nikolova och i fortsättningen inte tillämpa sådana diskriminerande förfaringssätt.

28.

CHEZ överklagade på nytt beslutet, och målet är nu anhängigt vid Administrativen sad Sofia-grad ( 16 ), den hänskjutande domstolen. I det nationella målet stöds CHEZ av den statliga bulgariska kommissionen för energi och vatten ( 17 ) (DKEVR).

29.

Den hänskjutande domstolen anser att målet inte ska prövas med utgångspunkt från ”nationalitet” eller den ”personliga situationen”, utan med utgångspunkt från den ”skyddade egenskapen ’etnicitet’”. Den hänskjutande domstolen anser att Anelia Georgieva Nikolova utsätts för direkt diskriminering av etniska skäl. Anelia Georgieva Nikolovas tillhörighet till folkgruppen romer följer enligt rättens uppfattning av den omständigheten att hon själv ”identifierar sig” med romerna i sin stadsdel.

30.

Genom beslut av den 5 februari 2014, som inkom till domstolens kansli den 17 februari 2014, hänsköt Administrativen sad Sofia-grad inte mindre än tio mycket omfattande frågor till domstolen för förhandsavgörande. De har följande lydelse:

31.

I det skriftliga förfarandet vid domstolen har CHEZ, Anelia Georgieva Nikolova, KZD, den bulgariska regeringen och kommissionen gett in yttranden. Dessa deltagare i förfarandet var också representerade vid den muntliga förhandlingen den 13 januari 2015 med undantag av KZD.

32.

De bulgariska myndigheter och domstolar som har haft att pröva det nu aktuella fallet har undersökt de faktiska omständigheterna ur olika synvinklar, särskilt när det gäller diskriminering på grund av ”nationalitet” och ”den personliga situationen”, som är förbjuden enligt den nationella rätten. Ur unionsrättslig synvinkel uppkommer dock endast frågan huruvida en praxis som den som är omtvistad i det nationella målet utgör diskriminering på grund av etniskt ursprung i den mening som avses i direktiv 2000/43. Administrativen sad Sofia-grads begäran om förhandsavgörande till domstolen avser i slutändan också enbart ett klarläggande av denna fråga.

33.

Det är lämpligt att sortera den hänskjutande domstolens många frågor efter ämnen och härvid göra åtskillnad mellan tillämpningsområdet för förbudet mot diskriminering (se avsnitt A nedan), begreppet diskriminering (se avsnitt B längre ned) och slutligen grunderna för att eventuellt motivera den omtvistade praxisen (se avsnitt C).

34.

Jag ska för det första undersöka frågan huruvida faktiska omständigheter som de i det nationella målet omfattas av tillämpningsområdet för förbudet mot diskriminering på grund av etniskt ursprung enligt direktiv 2000/43.

35.

Den hänskjutande domstolen har medgett att den inte har ägnat någon speciell fråga åt detta problem, bortsett från den något kryptiska hänvisningen till en ”stor grupp av bulgariska medborgare med romskt ursprung” i den första frågan. Enligt skälen till begäran om förhandsavgörande förväntar sig den hänskjutande domstolen emellertid ett klart ställningstagande beträffande frågan huruvida en praxis som den som är omtvistad i det nationella målet omfattas av förbudet mot diskriminering.

36.

CHEZ är den enda deltagaren i förfarandet som anser att den omtvistade praxisen över huvud taget inte omfattas av det materiella tillämpningsområdet för direktiv 2000/43.

37.

Denna argumentation, vilken företaget för övrigt tidigare använde i målet Belov, är inte korrekt.

38.

Som en del av tillhandahållandet av varor och tjänster som är tillgängliga för allmänheten hör elförsörjning obestridligen till de områden inom vilka diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung är förbjuden enligt artikel 3.1 h i direktiv 2000/43.

39.

Såsom jag för övrigt tidigare förklarade utförligt i målet Belov ( 18 ) kan det inte vara tal om en elförsörjning utan diskriminering om inte också totalvillkoren enligt vilka elektriciteten tillhandahålls elkonsumenterna är utformade på ett sådant sätt att de är fria från diskriminering. Att tillhandahålla elmätare ingår också i de totalvillkor enligt vilka CHEZ tillhandahåller sina kunder elektricitet.

40.

Vidare hör regleringen av den inre elmarknaden och information till konsumenterna om deras elförbrukning med hjälp av elmätare till de områden för vilka unionslagstiftaren är behörig. Det inledande villkoret i artikel 3.1 enligt vilket direktiv 2000/43 bara gäller inom ramen för unionens befogenheter är således också uppfyllt. ( 19 )

41.

Den omtvistade praxisen omfattas följaktligen av tillämpningsområdet för direktiv 2000/43.

42.

Betydligt mer intressant än det materiella tillämpningsområdet är i det aktuella fallet den personkrets på vilken direktiv 2000/43 är tillämpligt, vilket jag ska undersöka i det följande. Den hänskjutande domstolen berör detta problem i den första tolkningsfrågan genom att den hänvisar till en ”stor grupp av bulgariska medborgare med romskt ursprung” och dessutom förklarar att romerna har status som etnisk minoritet i Bulgarien.

43.

Det bör ur ett EU-perspektiv påpekas att det har erkänts att romerna ska anses som en självständig etnisk grupp som dessutom ska tillförsäkras ett särskilt skydd. Inte minst Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) har intagit samma hållning. ( 20 ) Europadomstolens rättspraxis ska beaktas vid tolkningen och tillämpningen av det unionsrättsliga förbudet mot diskriminering på grund av ras och etniskt ursprung som idag är primärrättsligt förankrat i artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. ( 21 )

44.

Det är dock inte möjligt att i det aktuella fallet ge ett tillfredsställande svar på frågan om vilken personkrets som direktiv 2000/43 är tillämpligt på genom att enbart fastslå att romerna är en självständig etnisk grupp. Det måste undersökas huruvida och i vad mån en person i Anelia Georgieva Nikolovas situation får åberopa förbudet mot diskriminering på grund av etniskt ursprung under sådana omständigheter som de i det nationella målet.

45.

Man bör utgå från att alla som tillhör en etnisk grupp skyddas mot all diskriminering på grund av etniskt ursprung genom unionsrätten.

46.

Det nationella målet inleddes genom klagomål från Anelia Georgieva Nikolova, vars fall är speciellt såtillvida som hon själv uttryckligen har förklarat för domstolen att hon inte tillhör befolkningsgruppen romer.

47.

Även om endast den hänskjutande domstolen är behörig att bedöma de faktiska omständigheterna och tillämpa lagstiftningen – inbegripet unionsrätten – på dessa, ankommer det ändå på EU-domstolen att tillhandahålla alla användbara uppgifter som kan underlätta den hänskjutande domstolens avgörande av det nationella målet. ( 22 )

48.

Det ska i detta sammanhang betonas att man av Anelia Georgieva Nikolovas inställning i det nationella målet och i synnerhet hennes klagomål om diskriminering på grund av etniskt ursprung inte ska dra den förhastade slutsatsen att hon själv ska anses tillhöra befolkningsgruppen romer.

49.

Det är visserligen möjligt att Anelia Georgieva Nikolova identifierar sig med romerna i Gizdova mahala, eftersom hon – liksom alla andra invånare i stadsdelen – berörs av den omtvistade praxisen och utsätts för dess stigmatiserande verkan. Enbart detta förhållande innebär dock inte nödvändigtvis att Anelia Georgieva Nikolova själv skulle räkna sig till befolkningsgruppen romer. I det nationella målet har Anelia Georgieva Nikolova tvärtom bara klagat vid de nationella myndigheterna över den praxis som också romerna i stadsdelen Gizdova mahala berörs av. Enbart av detta går det inte att dra några slutsatser om hennes egna etniska tillhörighet.

50.

I tveksamma fall är det slutligen den berörda personens egen bedömning av sin etniska tillhörighet som är avgörande för bedömningen av frågan huruvida hon ska anses tillhöra den aktuella befolkningsgruppen eller inte. ( 23 )

51.

Med förbehåll för den hänskjutande domstolens slutsatser utgår jag därför i det följande – med stöd av Anelia Georgieva Nikolovas egna uppgifter – från att hon inte tillhör befolkningsgruppen romer.

52.

Enbart den omständigheten att Anelia Georgieva Nikolova själv uppenbarligen inte tillhör befolkningsgruppen romer utesluter ingalunda att hon under de faktiska omständigheterna i det nationella målet kan göra gällande diskriminering på grund av etniskt ursprung.

53.

Det ska nämligen betonas att tillämpningen av likabehandlingsprincipen i artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och ett stort antal språkversioner av direktiv 2000/43 inte begränsas till personer som diskrimineras på grund av sin ras eller sitt etniska ursprung. ( 24 ) De relevanta unionsrättsliga bestämmelserna är i stället mer allmänt formulerade och förbjuder all diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung.

54.

Denna lilla, men hårfina, skillnad i formulering är inte någon tillfällighet. Den har avsevärd betydelse för tolkningen och för tillämpningen av förbudet mot diskriminering, vars tillämpningsområde inte får definieras restriktivt. ( 25 ) I överensstämmelse med det allmänna målet att fastställa en ram för bekämpning av diskriminering (artikel 1 i direktiv 2000/43) gör denna öppna formulering det möjligt också för de personer som bara utsätts för diskriminering på grund av anknytning att åberopa förbudet mot diskriminering.

55.

Domstolen har tidigare – i domen i målet Coleman – med avseende på funktionshinder erkänt skyddet mot denna särskilda form av diskriminering som på franska mycket träffande kallas discrimination par association eller discrimination par ricochet. ( 26 )

56.

Det som fastställdes i domen i målet Coleman kan utan vidare tillämpas på det aktuella fallet, även om det inte var direktiv 2000/43, utan det närbesläktade direktivet 2000/78 ( 27 ), som var föremål för prövning i det målet. De båda systerdirektiven överensstämmer nämligen på de punkter som är avgörande i det aktuella fallet och är slutligen ett uttryck för likabehandlingsprincipen, som utgör en av unionsrättens grundläggande principer och som återfinns i artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. ( 28 )

57.

Diskriminering på grund av anknytning utsätts i första hand den för som har en personlig relation till en person som har något av de kännetecken som anges i artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och i antidiskrimineringsdirektiven. I målet Coleman var det till exempel fråga om en arbetstagare som utsattes för fientliga angrepp på arbetsplatsen på grund av att hennes son var funktionshindrad. ( 29 )

58.

En sådan personlig relation är emellertid inte alls det enda tänkbara kriteriet för att en person ska anses vara utsatt för diskriminering på grund av anknytning. Karaktären av diskriminering på grund av anknytning kan tvärtom också vara en inneboende del av den aktuella åtgärden som sådan, särskilt när åtgärden på grund av sin schablonmässiga och kollektiva karaktär är ägnad att beröra inte bara de personer som har de kännetecken som nämns i artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och i antidiskrimineringsdirektiven, utan också samtidigt – på samma sätt som en indirekt skada – omfattar andra personer.

59.

Man kan föreställa sig att en grupp på sex personer vill äta middag tillsammans på en restaurang och inte får något bord där på grund av en av personernas hudfärg. Det är uppenbart att den rasistiska händelsen inte bara ska anses utgöra diskriminering av en i första hand berörd person, utan att också de andra fem personerna utsätts för diskriminering på grund av anknytning. På grund av det rasistiska motivet betjänas nämligen ingen av dem på restaurangen. Det gör ingen större skillnad om det rör sig om medlemmarna i en familj, om en grupp vänner eller om affärsmän som kanske träffas för första gången vid det här tillfället.

60.

Det förhåller sig nästan på samma sätt i det nu aktuella fallet: CHEZ:s omtvistade praxis riktas schablonmässigt och kollektivt mot alla personer som detta företag tillhandahåller elektricitet till i Gizdova mahala. Om det i det följande visar sig att de romer som bor i stadsdelen diskrimineras genom denna praxis, ( 30 ) leder praxisens schablonmässiga och kollektiva karaktär till att också personer som själva inte är romer automatiskt utsätts för diskriminering på grund av anknytning. De drabbas nämligen i lika hög grad som romerna av den schablonmässiga och kollektiva åtgärdens stigmatiserande verkan. Även de upplever att de utsätts för en ovärdig miljö som kännetecknas av diskriminering och till vilken den omtvistade praxisen bidrar. ( 31 )

61.

Anelia Georgieva Nikolova kan i egenskap av klagande i det nationella målet också åberopa förbudet mot diskriminering på grund av etniskt ursprung, även om hon inte själv tillhör befolkningsgruppen romer. ( 32 )

62.

Jag ska slutligen undersöka huruvida Anelia Georgieva Nikolova eventuellt inte kan åberopa förbudet mot diskriminering, eftersom hon tydligen inte bor i stadsdelen Gizdova mahala, utan bara driver en livsmedelsbutik där.

63.

Även om varken den hänskjutande domstolen eller deltagarna i förfarandet tillmäter denna omständighet någon större betydelse, vill jag påpeka att det skydd för de grundläggande rättigheterna som företag ges inte nödvändigtvis är lika omfattande som det skydd som ges enskilda personer.

64.

Det är ändå alls inte uteslutet att också personer som är verksamma i egenskap av företagare stöder sig på förbudet mot diskriminering på grund av etniskt ursprung. Varken i artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna eller i direktiv 2000/43 finns det någon bestämmelse eller ens en antydan om att endast privatpersoner ska skyddas mot diskriminering utanför sin eventuella näringsverksamhet.

65.

Det är tvärtom uppenbart att också näringsidkare i många avseenden löper risk att utsättas för diskriminering på grund av vissa personliga egenskaper – särskilt på grund av de kännetecken som räknas upp i artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och i antidiskrimineringsdirektiven. Förbudet mot diskriminering, som konkretiseras i direktiv 2000/43, gäller uttryckligen också för anställning och sysselsättning, vilket inte minst framgår av definitionen av dess tillämpningsområde i artikel 3.1 a till d i direktivet. Till och med juridiska personer kan eventuellt åtnjuta skydd mot diskriminering. ( 33 )

66.

I det aktuella fallet ska det dessutom betonas att Anelia Georgieva Nikolova driver sin livsmedelsbutik i Gizdova mahala i egenskap av enskild näringsidkare. Med förbehåll för den hänskjutande domstolens bedömning av de faktiska omständigheterna kan man alltså utgå från att Anelia Georgieva Nikolova i regel finns på plats personligen i butiken, arbetar där och därför utsätts för den omtvistade praxisen – och även för dess stigmatiserande verkan – i egenskap av fysisk person på samma sätt som de människor som bor och lever i stadsdelen i fråga.

67.

Den omständigheten att Anelia Georgieva Nikolova endast berörs av den omtvistade praxisen i sin egenskap av företagare med enskild firma kan mot denna bakgrund inte hindra att förbudet mot diskriminering tillämpas på det aktuella fallet.

68.

Sådana omständigheter som de i det nationella målet omfattas alltså av tillämpningsområdet för förbudet mot diskriminering på grund av etniskt ursprung enligt direktiv 2000/43.

69.

Jag ska för det andra undersöka frågan huruvida den omtvistade praxisen leder till diskriminering – eller mer korrekt: till särbehandling på grund av etniskt ursprung. Det framgår av den andra till den nionde frågan att den hänskjutande domstolen är osäker på vilka rättsliga krav som ska ställas för att fastställa en sådan diskriminering och om den ska utgå från att det rör sig om direkt eller om indirekt diskriminering.

70.

Deltagarna i förfarandet är naturligtvis oense om detta. Medan Anelia Georgieva Nikolova anser att hon utsätts för direkt diskriminering, anser den bulgariska regeringen och kommissionen att det är fråga om indirekt diskriminering. KZD har bara hänvisat till sitt beslut i klagomålsärendet, medan CHEZ, som anser att direktiv 2000/43 inte alls är tillämpligt, har fört allmänna resonemang om begreppet diskriminering.

71.

Avgränsningen mellan direkt och indirekt diskriminering är av rättslig betydelse framför allt av det skälet att möjligheterna till motivering skiljer sig åt beroende på om särbehandlingen direkt eller indirekt anknyter till ras eller etniskt ursprung. ( 34 )

72.

Möjligheterna att motivera en indirekt särbehandling beskrivs i mycket allmänna ordalag i artikel 2.2 b i direktiv 2000/43 (”objektivt motiveras av ett berättigat mål”). En indirekt särbehandling kan däremot motiveras ”under mycket begränsade omständigheter” ( 35 ), nämligen genom (för det aktuella fallet inte relevanta) ”verkliga och avgörande yrkeskrav” i den mening som avses i artikel 4 i direktivet.

73.

Härav följer att de möjliga mål som får åberopas för att motivera en indirekt särbehandling på grund av ras eller etniskt ursprung är mindre omfattande än de som kan motivera en direkt särbehandling. Kraven på proportionalitetsprövningen är emellertid huvudsakligen desamma.

74.

Den hänskjutande domstolen ska visserligen själv bedöma huruvida sådana omständigheter som de i det nationella målet leder till direkt eller indirekt diskriminering, eftersom det enbart ankommer på denna att bedöma de faktiska omständigheterna samt att tillämpa lagstiftningen på det konkreta enskilda fallet. ( 36 ) EU-domstolen kan emellertid lämna alla användbara upplysningar till den hänskjutande domstolen som kan underlätta avgörandet av det nationella målet. ( 37 ) Med hänsyn till de tvivel som har yttrats i detta avseende i beslutet om hänskjutande, och mot bakgrund av de skillnader i bulgarisk rättspraxis som angetts, bör domstolen lämna sådana upplysningar.

75.

Jag ska till att börja med kortfattat behandla frågan huruvida man, för att fastslå att diskriminering på grund av etniskt ursprung förekommer, får ställa som villkor att rättigheter eller legitima intressen direkt eller indirekt skadas. Den hänskjutande domstolen har tagit upp problemet i samband med den femte frågan. Bakgrunden är att en ”oförmånlig behandling” enligt 1 § punkt 7 i tilläggsbestämmelserna till ZZD bara ska anses föreligga när legitima rättigheter eller intressen direkt eller indirekt skadas.

76.

Såsom jag tidigare har förklarat i målet Belov ( 38 ) krävs det varken för att direkt eller för att indirekt diskriminering ska anses föreligga att i lag fastställda rättigheter eller intressen på något sätt äventyras. Avgörande är däremot enbart om en mindre förmånlig behandling eller en diskriminerande behandling föreligger oberoende av det sätt på vilket den mindre förmånliga behandlingen eller den diskriminerande behandlingen äger rum, om härvid rättigheter eller intressen äventyras, och om så är fallet, vilka. Enligt domstolens praxis krävs inte att en konkret person har drabbats av diskriminering för att diskriminering ska anses föreligga. ( 39 )

77.

För att en diskriminering ska anses föreligga räcker det således att en person eller en grupp personer har behandlats mindre förmånligt än en annan person eller en grupp personer behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats. En uppställning av ytterligare villkor som inte fastställs i direktiv 2000/43 är inte förenlig med den höga skyddsnivå som eftersträvas av unionslagstiftaren.

78.

Den femte tolkningsfrågan ska följaktligen besvaras nekande.

79.

Jag vill bara för fullständighetens skull tillägga att det i det nu aktuella fallet helt uppenbarligen är fråga om de i Gizdova mahala bosatta personernas rättigheter och legitima intressen i samband med deras elförsörjning. Som slutförbrukare ska de nämligen, såsom föreskrivs i unionsrätten, kunna ha tillgång till sina förbrukningsuppgifter och tillräckligt ofta informeras i lämplig form om sin faktiska elförbrukning och om sina elkostnader, så att de kan reglera sin egen elförbrukning. ( 40 ) Detta rättsligt skyddade intresse som elkonsumenterna i Gizdova mahala har skadas genom en praxis som den som är omtvistad i det nationella målet.

80.

Enligt artikel 2.2 a i direktiv 2000/43 anses direkt diskriminering förekomma när en person på grund av [sin] ras eller [sitt] etnisk[a] ursprung ( 41 ) behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation.

81.

Varken beslutet om hänskjutande eller de yttranden som har getts in i målet innehåller några konkreta uppgifter som visar att den omtvistade praxisen har valts på grund av invånarnas etniska ursprung i Gizdova mahala eller anknyter till en omständighet som är knuten till deras etniska ursprung.

82.

För att fastställa direkt diskriminering på grund av etniskt ursprung är det visserligen ingen nödvändig förutsättning att den omtvistade praxisen tillämpas av skäl som har med etniskt ursprung att göra. Man kan emellertid utgå från att direkt diskriminering föreligger så snart som en åtgärd visserligen ger sken av att vara neutral, men i själva verket bara avser eller kan avse personer som har ett visst kännetecken som nämns i artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och i antidiskrimineringsdirektiven.

83.

Domstolen har tidigare mot bakgrund av andra diskrimineringsförbud funnit att en hänvisning till en graviditet ska anses som direkt diskriminering på grund av kön, eftersom en sådan bara kan beröra kvinnor ( 42 ), och bestämmelser förknippade med rätten till ålderspension som direkt åldersdiskriminering, eftersom dessa bara kan ha positiva eller negativa effekter för personer i en viss ålder. ( 43 ) På samma sätt har domstolen fastställt direkt diskriminering på grund av sexuell läggning när en fördel avsedd för makar undanhålls samkönade par som har ingått registrerat partnerskap och själva inte får ingå äktenskap. ( 44 )

84.

Några jämförbara omständigheter föreligger dock inte i det aktuella fallet.

85.

Visserligen förekommer den omtvistade praxisen de facto bara i stadsdelar som Gizdova mahala, som till övervägande del bebos av en viss etnisk grupp. Den berör emellertid inte bara personer som tillhör denna etniska grupp (romer i det aktuella fallet), utan den tillämpas också gentemot andra kunder till elleverantören (till exempel Anelia Georgieva Nikolova) som är bosatta i dessa stadsdelar, oberoende av etniskt ursprung. Omvänt berörs inte romer av den omtvistade praxisen om de bor i andra stadsdelar eller områden som till övervägande del bebos av andra befolkningsgrupper.

86.

Såvitt det går att se omfattas de elkonsumenter i stadsdelen Gizdova mahala som får sin el från CHEZ av den omtvistade praxisen enbart på grund av sin egenskap av invånare. Den är inte lika fast förknippad med deras etniska ursprung som en graviditet med en persons kön, rätten till ålderspension med en persons ålder eller registrerat partnerskap med sexuell läggning. ( 45 )

87.

Mot denna bakgrund finns det enligt min mening inget som tyder på att direkt diskriminering föreligger. ( 46 ) Enbart den omständigheten att den omtvistade praxisen de facto bara förekommer i stadsdelar som till övervägande del bebos av romer, varför den alltid särskilt påverkar dem som tillhör denna befolkningsgrupp, är enligt min uppfattning inte tillräckligt för en omvänd bevisbörda i den mening som avses i artikel 8.1 i direktiv 2000/43 i syfte att fastställa direkt diskriminering på grund av etniskt ursprung.

88.

Det återstår visserligen att pröva huruvida just denna omständighet ger anledning att anse att det är fråga om indirekt diskriminering.

89.

Enligt artikel 2.2 b i direktiv 2000/43 ska indirekt diskriminering anses förekomma när en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar personer av en viss ras eller ett visst etniskt ursprung jämfört med andra personer, om inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt motiveras av ett berättigat mål och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga.

90.

När det gäller två delar av denna unionsrättsliga definition av indirekt diskriminering tycks den hänskjutande domstolen enligt vad som framgår av den sjätte, den sjunde och den åttonde frågan ha vissa tolkningsproblem som åtminstone delvis torde ha samband med egenheterna i den bulgariska språkversionen av direktiv 2000/43. Det rör sig dels om uttrycket ”skenbart”, dels om formuleringen ”särskilt missgynnar”.

91.

Enligt det allmänna syftet med direktiv 2000/43 att på bästa sätt säkerställa skydd mot diskriminering och härvid uppnå en så hög skyddsnivå som möjligt ( 47 ) får varken den ena eller den andra av dessa båda delar av meningen förstås som en inskränkning av begreppet diskriminering.

92.

Uttrycket ”skenbart” ( 48 ) i artikel 2.2 b i direktiv 2000/43 kan således bara förstås så, att det rör sig om till synes eller prima facie neutrala bestämmelser, kriterier eller förfaringssätt. Däremot kan med detta uttryck faktiskt inte menas att de aktuella bestämmelserna, kriterierna eller förfaringssätten måste vara neutrala på ett särskilt uppenbart sätt, vilket den hänskjutande domstolen tycks överväga. Det senare skulle nämligen få den orimliga konsekvensen att indirekt diskriminering aldrig ska fastställas när de aktuella bestämmelserna, kriterierna eller förfaringssätten visar sig vara mindre neutrala än det kan tyckas vid första anblicken. Det skulle härigenom eventuellt uppkomma en lucka i skyddet mot diskriminering som under inga omständigheter kan vara avsiktlig.

93.

Vad beträffar formuleringen ”särskilt missgynnar” i artikel 2.2 b i direktiv 2000/43 får den inte heller missförstås så, att bara en särskilt orättvis behandling av dem som tillhör en ras eller en befolkningsgrupp skulle ge anledning att anse att det är fråga om indirekt diskriminering. Med formuleringen avses snarare att indirekt diskriminering alltid ska anses föreligga när skenbart neutrala bestämmelser, kriterier eller förfaringssätt har mer negativa effekter för vissa personer som tillhör en viss ras eller befolkningsgrupp än för andra. ( 49 ) Frågan huruvida indirekt diskriminering föreligger avgörs med andra ord inte av om olägenheterna för personer av en viss ras eller visst etniskt ursprung är särskilt allvarliga. Olägenheternas svårighetsgrad kan på sin höjd spela roll för att avgöra om den aktuella åtgärden är motiverad. Ju allvarligare olägenheterna är, desto högre är nämligen kraven på att åtgärden ska vara motiverad.

94.

Enligt den hänskjutande domstolen tillämpas den omtvistade praxisen uteslutande i stadsdelar som till övervägande del bebos av romer. Deltagarna i förfarandet har också samstämmigt bekräftat detta. Det är därmed uppenbart att den omtvistade praxisen särskilt berör dem som tillhör denna befolkningsgrupp.

95.

Det är också utrett att en sådan praxis är till olägenhet för de berörda konsumenterna i två avseenden. Det blir praktiskt taget omöjligt eller orimligt svårt för dessa konsumenter att kontrollera sina elmätare med egna ögon. Om de själva vill informera sig fortlöpande om sin egen elförbrukning har de inget annat val än att låta installera kontrollmätare i sina hushåll, vilket innebär en merkostnad. ( 50 ) Dessutom kan den omtvistade praxisen få en stigmatiserande verkan, eftersom allmänheten kan få intrycket att de berörda konsumenterna manipulerat sina elmätare eller anslutit sig olagligt till elnätet.

96.

Den omständigheten att det till övervägande del är romer som berörs av de nackdelar som är förknippade med den omtvistade praxisen tyder på att det förekommer en särbehandling av konsumenterna i stadsdelen Gizdova mahala i förhållande till andra områden, vilken indirekt har samband med deras etniska ursprung.

97.

Det faktum att denna indirekta särbehandling förekommer kan inte förnekas med hänvisning till att alla konsumenter inom stadsdelen Gizdova mahala behandlas lika av CHEZ.

98.

Den omtvistade praxisen berör visserligen alla elkunder som bor i stadsdelen på samma sätt, oberoende av om de tillhör befolkningsgruppen romer eller inte. Det viktiga för den aktuella prövningen av diskriminering är emellertid inte att jämföra personer som alla får samma olägenheter, utan att jämföra diskriminerade personer och personer som inte diskrimineras.

99.

Just genom att jämföra med elkunderna utanför den nämnda stadsdelen finner man att den omtvistade praxisen ger upphov till särbehandling till nackdel för konsumenterna i Gizdova mahala ( 51 ), vilka till övervägande del är romer.

100.

CHEZ har invänt att konsumenternas situation inom och utanför stadsdelen Gizdova mahala inte kan jämföras, varför den omtvistade praxisen inte kan leda till särbehandling.

101.

Denna invändning kan inte godtas. Det är visserligen möjligt att många fall av otillåtna ingrepp i elmätarna och olagliga uttag av ström har konstaterats i denna stadsdel men däremot inte på andra håll. Konsumenternas intresse av att kunna avläsa sina elmätare med egna ögon och få elleveranser utan att stigmatiseras är detsamma i och utanför den nämnda stadsdelen. Åtminstone i det avseendet befinner sig således alla kunder som får sin el från CHEZ i en jämförbar situation. Vid prövningen av huruvida den omtvistade praxisen kan motiveras ska hänsyn tas till den omständigheten att olagliga ingrepp på elmätare och elnät förekommer oftare i vissa områden. ( 52 ) Denna omständighet medför däremot inte att konsumenternas situationer inte är jämförbara.

102.

Jag ska avslutningsvis kortfattat behandla frågan huruvida det inte är möjligt att anse att indirekt diskriminering föreligger i det aktuella fallet, eftersom Anelia Georgieva Nikolova i egenskap av klagande i det nationella målet själv uppenbarligen inte tillhör befolkningsgruppen romer, utan bara omfattas av den omtvistade praxisen i egenskap av innehavare av en livsmedelsbutik i stadsdelen Gizdova mahala. Frågan är slutligen bara huruvida de sämre villkoren för romerna i stadsdelen Gizdova mahala är ett tillräckligt skäl för att anse att Anelia Georgieva Nikolova utsätts för diskriminering på grund av anknytning, om villkoren bara har ett indirekt samband med romernas etniska ursprung. Jag ska med andra ord klarlägga huruvida det är rättsligt tillåtet att anse att diskriminering på grund av anknytning föreligger i samband med indirekt diskriminering. ( 53 )

103.

CHEZ har hävdat att diskriminering på grund av anknytning bara kan antas föreligga i samband med direkt diskriminering, men inte i samband med indirekt diskriminering.

104.

Jag delar inte denna uppfattning. Det är möjligt att domstolen hittills bara har haft tillfälle att behandla problemet med diskriminering på grund av anknytning mot bakgrund av ett fall av direkt diskriminering. ( 54 ) Det innebär dock inte att det på något sätt är uteslutet att diskriminering på grund av anknytning kan anses föreligga i samband med indirekt diskriminering.

105.

Ingen av deltagarna i förfarandet har gjort gällande att indirekt diskriminering enligt artikel 2.2 b i direktiv 2000/43 har strukturella särdrag, vilka skulle kunna tala emot att en person ska anses vara utsatt för diskriminering på grund av anknytning, och några sådana särdrag går inte heller att se.

106.

Jag anser för övrigt att det är rimligt att anse att ”diskriminering på grund av anknytning” kan anses föreligga i samband med indirekt diskriminering på samma sätt som i samband med direkt diskriminering.

107.

Detta kan förtydligas genom ett exempel beträffande en närbesläktad diskrimineringsgrund som också nämns i stadgan om de grundläggande rättigheterna. När barnen till manliga arbetstagare i ett företag, men inte barnen till kvinnliga arbetstagare, har rätt till en viss social förmån, till exempel en plats i företagets förskola, föreligger direkt diskriminering på grund av arbetstagarnas kön. Om barnen till heltidsanställda till skillnad från barnen till deltidsanställda däremot har rätt till den nämnda förmånen är det fråga om indirekt diskriminering på grund av arbetstagarnas kön om, som så ofta, de deltidsanställda till övervägande del är kvinnor, medan de heltidsanställda däremot till övervägande del är män. I båda fallen är den missgynnade arbetstagargruppens barn utsatta för diskriminering på grund av anknytning. Att det i det första fallet rör sig om direkt diskriminering, men ”bara” om indirekt diskriminering i det andra, kan inte spela någon avgörande roll när det gäller barnen.

108.

Vidare kan ett försäkringsbolags praxis att generellt kräva högre försäkringspremier i vissa stadsdelar utgöra indirekt diskriminering i den mening som avses i artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, om befolkningen i de stadsdelarna till övervägande del tillhör en viss etnisk grupp, en viss inkomstklass eller ett visst trossamfund. Även om vissa invånare i den berörda stadsdelen inte själva tillhör den etniska gruppen, inkomstklassen eller trossamfundet utsätts de för diskriminering på grund av anknytning, eftersom de högre försäkringspremierna tillämpas också för dem.

109.

Tillräcklig hänsyn tas till det som är utmärkande för indirekt diskriminering – och även till det som är utmärkande för ”indirekt diskriminering på grund av anknytning” – genom att de möjliga mål som kan anföras för att motivera indirekt särbehandling är mer varierande än de mål som kan motivera direkt särbehandling. ( 55 )

110.

Vid omständigheter som de i det nationella målet föreligger alltså indirekt särbehandling på grund av etniskt ursprung. Därmed föreligger ett prima facie-fall av indirekt diskriminering enligt artikel 2.2 b i direktiv 2000/43, jämförd med artikel 8.1 i samma direktiv.

111.

Som en tredje punkt ska jag till sist undersöka huruvida en praxis som den i det nationella målet kan motiveras objektivt.

112.

För att behandla problemet är det en nödvändig förutsättning att indirekt särbehandling på grund av etniskt ursprung antas föreligga i det aktuella fallet – i överensstämmelse med mitt resonemang ovan. ( 56 ) Bara förutsatt att indirekt särbehandling föreligger har den hänskjutande domstolen tagit upp detta ämne i samband med den tionde frågan, vilket inte minst dess hänvisning till artikel 2.2 b i direktiv 2000/43 visar.

113.

Till skillnad från direkt diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung, som uppenbarligen ( 57 ) i princip inte kan motiveras, ( 58 ) föreskrivs i artikel 2.2 b i direktiv 2000/43 med avseende på indirekt diskriminering att aktuella bestämmelser, kriterier eller förfaringssätt är tillåtna om de objektivt motiveras av ett berättigat mål och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga, det vill säga proportionerliga. Denna formulering är förenlig med de allmänna krav på motivering av en indirekt särbehandling som gäller enligt unionsrätten. ( 59 )

114.

Det framgår av begäran om förhandsavgörande och av de muntliga yttrandena vid domstolen att den omtvistade praxisen i stadsdelen Gizdova mahala – liksom också i några andra delar av Bulgarien – har införts som en reaktion på ett stort antal otillåtna ingrepp i elmätarna och många olagliga uttag av ström. CHEZ har i detta sammanhang hänvisat till nödvändigheten av att i vederbörlig ordning registrera kundernas elförbrukning och garantera elnätets säkerhet. Dessutom gäller det enligt CHEZ att skydda konsumenternas liv och hälsa och deras ekonomiska intressen.

115.

Naturligtvis åligger det enligt artikel 8.1 i direktiv 2000/43 den som anför sådana omständigheter i det nationella målet att bevisa att de nämnda målen faktiskt uppnås med den omtvistade praxisen och att anledningen inte är att större delen av befolkningen i stadsdelen Gizdova mahala har ett visst etniskt ursprung. Åtminstone för den tid som det är brukligt eller till och med föreskrivet enligt nationell rätt att affärshandlingar ska sparas, torde man i detta sammanhang kunna kräva att CHEZ med hjälp av interna företagshandlingar dokumenterar de beslutsprocesser som har lett till den omtvistade praxisen. Oberoende av detta torde man dessutom kunna kräva att CHEZ lämnar en konkret förklaring av huruvida det i den berörda stadsdelen faktiskt fortfarande finns en avsevärd risk för otillåtna ingrepp i elmätarna och olagliga uttag av ström.

116.

Om det antas att det som CHEZ har anfört beträffande de mål som eftersträvas stämmer, syftar den omtvistade praxisen i huvudsak till att förhindra bedrägerier och missbruk samt att säkerställa en finansiellt hållbar elförsörjning i samtliga konsumenters intresse.

117.

Att förhindra och bekämpa bedrägeri och missbruk samt att säkerställa säkerhet och kvalitet vad gäller elleverans i medlemsstaterna är berättigade mål som erkänns enligt unionsrätten. ( 60 )

118.

Det återstår dock att pröva om det för att uppnå dessa mål var proportionerligt att i den berörda stadsdelen montera elmätarna på cirka sex meters höjd. Detta skulle enligt artikel 2.2 b i direktiv 2000/43 förutsätta att den omtvistade praxisen var ”lämplig och nödvändig” för att uppnå de berättigade mål som eftersträvas.

119.

Även om det kanske stämmer att skälen för den omtvistade åtgärden är ”allmänt kända” ( 61 ) innebär detta för övrigt inte att CHEZ fråntas sin skyldighet att bevisa att likabehandlingsprincipen inte har åsidosatts (artikel 8.1 i direktiv 2000/43). Den utsträckning i vilken skälen för ett visst beteende hos företag är kända säger ingenting om huruvida det är motiverat och framför allt inte heller om huruvida det är proportionerligt. ( 62 )

120.

Man torde också kunna kräva att företaget med jämna mellanrum omprövar den omtvistade praxisen och på nytt bedömer om den fortfarande uppfyller de krav som följer av proportionalitetsprincipen.

121.

En åtgärd är ”lämplig” i den mening som avses i artikel 2.2 b i direktiv 2000/43 om den är ägnad att uppnå det eftersträvade berättigade målet, ( 63 ) vilket i förevarande fall innebär att åtgärden faktiskt kan bidra till att förhindra bedrägeri och missbruk samt till att säkerställa kvaliteten av elleveransen.

122.

Utan tvekan försvåras manipulering och otillåtet uttag av ström utan mätning när elmätare och kopplingsskåp monteras på en höjd av cirka sex meter som konsumenten normalt sett inte kan nå. Åtgärden som består i att förhindra att enskilda gör olagliga ingrepp i elnätet har en positiv inverkan för samtliga elkonsumenter, eftersom den innebär att risken för olyckor blir mindre, att skador på infrastrukturen förhindras och att en befarad allmän höjning av elpriserna för att kompensera sådana skador kan förebyggas.

123.

Bara i förbigående ska det i detta avseende påpekas att frågan huruvida en åtgärd är lämplig alltid ska bedömas mot bakgrund av det mål som eftersträvas med åtgärden. Om syftet med åtgärden, såsom i förevarande fall, är att hantera flera illegala ingrepp i elförsörjningen i ett visst område så kan, för att åtgärden ska anses lämplig, svårligen sådana villkor uppställas som att bedrägerier och missbruk inte ska förekomma i fortsättningen eller att över huvud taget inte någon inverkan på kvaliteten av elleveransen ska förekomma. En sådan åtgärd måste däremot anses som lämplig för att uppnå de berättigade mål som eftersträvas med den, om den bidrar till en märkbar minskning av antalet illegala ingrepp i elförsörjningen. ( 64 )

124.

Med förbehåll för en mer ingående prövning av den hänskjutande domstolen, tycks således en praxis som den som är omtvistad i det nationella målet vara ägnad att uppnå de mål som eftersträvas med den.

125.

Om det antas att den omtvistade åtgärden syftar till att förhindra bedrägeri och missbruk och att säkerställa elleveranskvaliteten så uppkommer frågan om den även är nödvändig för detta ändamål.

126.

En åtgärd är nödvändig när det mål som eftersträvas inte hade kunnat uppnås med en mindre ingripande men lika ändamålsenlig åtgärd. Det ska således prövas om det inte hade funnits mindre ingripande åtgärder för att förhindra manipulation av elmätarna och illegala uttag av ström utan mätare i de berörda stadsdelarna.

127.

Såsom jag tidigare förklarade närmare i målet Belov ( 65 ) kan en tillämpning i efterhand av civil- och straffrättsliga åtgärder mot dem som påstås ha manipulerat elmätarna eller gjort olagliga anslutningar till elnätet i princip inte anses vara ett lika ändamålsenligt medel för att uppnå de berättigade mål som eftersträvas i förevarande fall. Detsamma gäller för förslaget att enbart montera de elmätare som verkligen har manipulerats på en högre höjd.

128.

Till skillnad från vad som gällde i målet Belov ( 66 ) tycks det dock i det nu aktuella fallet inte redan från början vara orealistiskt att montera elmätarna på normal höjd och säkra dem mot illegala ingrepp genom särskilda tekniska åtgärder. Enligt beslutet om hänskjutande rapporteras det nämligen i media om en ”ny typ av elmätare” som möjliggör fjärravläsning och som dessutom kan anmäla försök till manipulering till elleverantören.

129.

Ett sådant förfarande utgör utan tvekan en mindre restriktiv åtgärd mot elkonsumenterna i stadsdelar som Gizdova mahala. Det skulle därigenom framför allt vara möjligt att säkerställa att den lokala befolkningen inte stigmatiseras och att samtliga elkonsumenter inom dessa områden i fortsättningen själva regelbundet kan kontrollera sina elmätare med egna ögon, såsom verkar vara vanligt i andra områden i Bulgarien.

130.

Den hänskjutande domstolen måste emellertid till sist själv undersöka om en användning av nämnda ”nya typ av elmätare” kan genomföras till en ekonomiskt rimlig kostnad, eller om det skulle vara förknippat med avsevärda merkostnader som möjligen skulle tas ut av alla elkonsumenter. Bara om det faktiskt är en tekniskt och ekonomiskt realistisk åtgärd att använda denna nya typ av mätare ( 67 ) skulle den kunna anföras som ett mindre begränsande och ändå lika lämpligt alternativ till den omtvistade praxisen att montera elmätare på cirka sex meters höjd.

131.

Om det visar sig att den omtvistade praxisen är lämplig och nödvändig för att uppnå de eftersträvade legitima målen återstår det dock att till sist undersöka huruvida den inte leder till att de personer som är bosatta i Gizdova mahala vållas orimliga olägenheter. ( 68 ) Av proportionalitetsprincipen följer nämligen att åtgärder som kränker unionsrättsligt skyddade rättigheter, här förbudet mot diskriminering på grund av etniskt ursprung, inte får orsaka olägenheter för enskilda som är orimliga i förhållande till de åsyftade målen. ( 69 ) Med andra ord måste det berättigade mål som eftersträvas och kraven enligt likabehandlingsprincipen sammanjämkas så långt det är möjligt och en jämvikt mellan de olika intressen som föreligger hittas. ( 70 )

132.

Det ska i detta sammanhang inledningsvis påpekas att montering av elmätare på cirka sex meters höjd är en förhållandevis drastisk åtgärd som påverkar samtliga invånare i Gizdova mahala på ett schablonmässigt och kollektivt sätt, även om de inte har gjort sig skyldiga till några illegala ingrepp i elförsörjningen. Detta kan ge intrycket att samtliga eller i vart fall ett flertal invånare i Gizdova mahala har gjort sig skyldiga till bedrägeri, manipulering eller annan illegal verksamhet med avseende på sin elförsörjning, vilket slutligen kan leda till allmänna misstankar och en stigmatisering av befolkningen i denna stadsdel. ( 71 )

133.

En praxis som den i det nationella målet leder slutligen, såsom har antytts ovan, till att ett ovärdigt boende skapas för de berörda personerna, vilket huvudsakligen drabbar dem som tillhör en viss befolkningsgrupp. ( 72 ) Detta står i strid med de värden som unionen ska bygga på (artikel 2 FEU) och även med antidiskrimineringsdirektivens syfte (se särskilt förbudet mot trakasserier enligt artikel 2.3 i direktiv 2000/43).

134.

Denna omständighet ska i ett fall som det förevarande tillmätas särskild betydelse när de motstridiga intressena vägs mot varandra. Rent ekonomiska överväganden måste träda tillbaka, vilket får till följd att man för att bekämpa bedrägerier och missbruk och säkerställa säkerhet och kvalitet vad gäller elleveranser eventuellt måste vidta mindre kostnadseffektiva åtgärder än att montera elmätare på cirka sex meters höjd så att de inte går att nå.

135.

Därutöver, och oberoende av en eventuell stigmatisering av den lokala befolkningen, ska det erinras om att unionslagstiftaren i direktiven 2006/32 och 2009/72 uttryckligen har framhållit elkonsumenternas intresse av att få regelbunden information om sin individuella energiförbrukning. Konsumenterna bör i synnerhet aktivt uppmanas att regelbundet avläsa sina mätarvärden. ( 73 ) Det strider mot denna unionsrättsliga målsättning att visserligen utrusta konsumenterna med elmätare, men att montera dessa på en höjd av cirka sex meter som omöjliggör en kontroll med egna ögon. ( 74 )

136.

Medlemsstaterna har enligt unionsrätten visserligen ingen skyldighet att förse varje konsument med en gratis elmätare. ( 75 ) Just i ett leveransområde där det tidigare ofta har förekommit bedrägerier och manipulering i samband med elförsörjning har konsumenterna emellertid ett särskilt intresse av att regelbundet kunna avläsa sin individuella elförbrukning. ( 76 )

137.

Mot denna bakgrund har den hänskjutande domstolen att pröva om CHEZ:s erbjudande att efter önskemål från konsumenterna mot betalning ställa en kontrollmätare till förfogande i deras hushåll kan utgöra en rimlig kompensation för att deras vanliga elmätare som monterats på cirka sex meters höjd inte kan kontrolleras. Härvid ska framför allt betänkas att den omständigheten att kontrollmätaren kostar pengar kan avskräcka vissa konsumenter från att installera en sådan. ( 77 )

138.

Det stämmer visserligen att CHEZ dessutom möjliggör för konsumenterna inom berörda områden att på individuell begäran kontrollera elmätaren med egna ögon med hjälp av en lyftanordning. Det är emellertid mycket tveksamt huruvida ovannämnda unionsrättsliga mål att uppmana konsumenten att regelbundet avläsa sina mätarvärden kan uppnås genom detta förhållandevis besvärliga och omständliga förfarande. ( 78 ) Användning av ett specialfordon med lyftanordning som måste begäras skriftligen före varje användning torde realistiskt sett inte ske mer än en eller två gånger per år och konsument. ( 79 )

139.

Sammanfattningsvis kan det fastslås att en praxis som den som är aktuell i det nationella målet kan motiveras med stöd av artikel 2.2 b i direktiv 2000/43, om den syftar till att bidra till att förhindra bedrägeri och missbruk samt att säkerställa elleveranskvaliteten i samtliga konsumenters intresse. Detta gäller dock under förutsättning

140.

Om man i samband med diskrimineringsprövningen kommer fram till det resultat som jag har beskrivit ovan uppkommer genast följdfrågan vilka konsekvenser man ska dra i det nationella målet, om det fastställs att det föreligger diskriminering på grund av etniskt ursprung i den mening som avses i direktiv 2000/43. Detta problem som tidigare behandlades i målet Belov har stundom också diskuterats i det aktuella fallet, inte minst av CHEZ.

141.

I detta avseende räcker det att hänvisa till domstolens fasta rättspraxis. När så är möjligt ska nationella bestämmelser i målet vid den nationella domstolen tolkas och tillämpas i enlighet med direktivet. Den nationella domstolen är således skyldig att i den utsträckning det är möjligt tolka den nationella rätten mot bakgrund av direktivets ordalydelse och syfte för att uppnå det resultat som avses i direktivet. ( 80 ) Den är skyldig att göra allt som ligger inom dess behörighet, med hänsyn till den nationella rätten i sin helhet och med tillämpning av dess tolkningsmetoder, för att säkerställa att det aktuella direktivet ges full verkan och för att uppnå ett resultat som är förenligt med direktivets syfte. ( 81 )

142.

På grundval av de uppgifter som finns tillgängliga för domstolen kan konstateras att inget tyder på att det i målet vid den nationella domstolen inte är möjligt att tolka och tillämpa de tillämpliga bestämmelserna i den bulgariska lagstiftningen, nämligen de i ZZD, i enlighet med direktiv 2000/43. Därmed uppkommer i det aktuella fallet, såvitt det går att se, inga svåra frågor som rör den horisontella direkta effekten av grundläggande rättigheter.

143.

Det bör bortsett från detta påpekas att ett direktiv visserligen inte kan ålägga en enskild person skyldigheter, varför det inte är möjligt att åberopa direktivet som sådant gentemot denna person. ( 82 )

144.

Förbudet mot diskriminering på grund av ras och etniskt ursprung är emellertid en allmän unionsrättslig princip som är primärrättsligt förankrad i artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, och som enbart konkretiserats i direktiv 2000/43, ( 83 ) såsom till exempel förbudet mot diskriminering på grund av ålder eller sexuell läggning i direktiv 2000/78 ( 84 ) och till skillnad från till exempel rätten till årlig betald semester ( 85 ) eller arbetstagares rätt till information och samråd inom företaget. ( 86 )

145.

I sådana situationer som den förevarande som uppkommer mellan konsumenter eller småföretag och företag som tillhandahåller tjänster av allmänt intresse har likabehandlingsprincipen särskild betydelse. I likhet med ett anställningsförhållande kännetecknas sådana situationer nämligen av en strukturell obalans mellan parterna.

146.

Det är i vart fall i en sådan situation berättigat att inte heller mellan privatpersoner tillämpa nationella bestämmelser som strider mot det i primärrätten förankrade förbudet mot diskriminering. Detta gäller i än högre grad, eftersom de grundläggande rättigheterna i ett fall som det förevarande inte direkt riktar sig till privatpersoner, utan den grundläggande rätten tillämpas enbart för att kontrollera lagenligheten av den nationella lagstiftningen. ( 87 )

147.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen besvarar begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad Sofia-grad på följande sätt: