17.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 80/11

1.

Om ett kreditinstitut erbjuder en kund, med vilken det tidigare tecknat ett avtal om hypotekslån, en ränteswap som skydd mot ränterisken avseende tidigare finansiella transaktioner, ska detta anses vara investeringsrådgivning i den mening som avses i artikel 4.1 4 i direktiv [2004/39/EG] (1)?

2.

För det fall det lämplighetstest som föreskrivs i artikel 19.4 i nämnda direktiv avseende icke-professionella investerare inte har genomförts, innebär detta att den ränteswap som avtalats om mellan investeraren och det rådgivande kreditinstitutet är en nullitet?

3.

För det fall den ovan beskrivna tjänsten inte är att anse som investeringsrådgivning, innebär redan den omständigheten ett komplext finansiellt instrument — vilket en ränteswap är — förvärvats utan att en sådan bedömning av ändamålsenlighet som föreskrivs i artikel 19.5 i direktiv [2004/39/EG] genomförts, på grund av skäl som beror på det finansiella institutet, att det köpeavtal som ingåtts med kreditinstitutet är en nullitet?

4.

Är i enlighet med artikel 19.9 i direktiv [2004/39/EG] den omständigheten att ett kreditinstitut erbjuder ett komplext finansiellt instrument kopplat till ett hypotekslån — ett avtal som sluts med kreditinstitutet eller någon annan institution — i sig tillräckligt för att det inte ska föreligga någon skyldighet att genomföra det lämplighetstest och den bedömning av ändamålsenlighet som finansiella institut enligt nämnda artikel 19 måste utföra vad gäller icke-professionella investerare?

5.

Måste den finansiella produkt som det erbjudna finansiella instrumentet är knuten till omfattas av rättsregler om investeringsskydd som liknar dem som föreskrivs i direktiv [2004/39/EG] för att de i artikel 19 i nämnda direktiv föreskrivna skyldigheterna inte ska behöva iakttas?