Överklagande ingett den 8 december 2011 av Timsas Srl av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 20 september 2011 i de förenade målen T-394/08, T-408/08, T-453/08 och T-454/08, Regione autonom della Sardegna m.fl. mot kommissionen

(Mål C-632/11 P)

2012/C 118/14

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Timsas Srl (ombud: D. Dodaro och S. Pinna, avocati)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Regione autonoma della Sardegna, Selene di Alessandra Cannad Sas m.fl.

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Den överklagade domen är felaktig på grund av att tribunalen missuppfattat grunderna, felaktig rättsillämpning, ologisk och motstridig motivering. Klaganden anför särskilt att tribunalen inte motiverat, ens underförstått, varför den underkände invändningarna avseende att kommissionen skulle ha gjort en uppenbart oriktig bedömning vid prövningen av stödets stimulansverkan. Tribunalen fann att den ”endast [skulle] pröva huruvida sökandena har visat att det i förevarande fall fanns omständigheter som gjorde att den omtvistade stödordningens stimulansverkan kunde säkerställas, trots att sökandena inte lämnat in några ansökningar innan projekten inleddes”. Tribunalen angav emellertid inte att sökandena inte visat detta och den angav heller inte varför den kommit till denna (underförstådda) slutsats.

Den är vidare otillräcklig och motstridig genom att det i punkt 227 anges att kommissionen inte var skyldig att beakta de omständigheter som var specifika för varje enskild stödmottagare. Det är svårt att förstå hur sökandena skulle ha kunnat visa att det fanns en stimulansverkan om de inte kunde hänvisa till sina specifika omständigheter. Kommissionen, och i förfarandet inför den, tribunalen skulle ha använt en och samma princip för att skilja ut vad som kan anses som specifikt och särskilt för en viss part mot bakgrund av specifika uppgifter men även av allmänna och abstrakta uttalanden.

Slutligen har såväl kommissionen i det angripna beslutet som tribunalen, i den överklagade domen, missuppfattat klagandens syfte genom att överföra ett beslut som har sin grund i en generell ordning på ett individuellt plan och därigenom felaktigt underlåtit att beakta den verkan som de omständigheter som sökanden åberopat kan ha på en allmän bedömning av stödordningens räckvidd.