This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62011CA0127
Case C-127/11: Judgment of the Court (Fifth Chamber) of 7 March 2013 (request for a preliminary ruling from the arbeidshof te Antwerpen — Belgium) — Aldegonda van den Booren v Rijksdienst voor Pensioenen (Social security for migrant workers — Article 46a of Regulation (EEC) No 1408/71 — National rules against overlapping — Old-age pension — Increase in the amount paid by a Member State — Survivor’s pension — Reduction in the amount paid by another Member State)
Mål C-127/11: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 7 mars 2013 (begäran om förhandsavgörande från Arbeidshof te Antwerpen — Belgien) — Aldegonda van den Booren mot Rijksdienst voor Pensioenen (Social trygghet för migrerande arbetstagare — Artikel 46a i förordning (EEG) nr 1408/71 — Nationella bestämmelser för att förhindra sammanträffande av förmåner — Ålderspension — Ökning av det belopp som en medlemsstat betalar — Efterlevandepension — Minskning av det belopp som en annan medlemsstat betalar)
Mål C-127/11: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 7 mars 2013 (begäran om förhandsavgörande från Arbeidshof te Antwerpen — Belgien) — Aldegonda van den Booren mot Rijksdienst voor Pensioenen (Social trygghet för migrerande arbetstagare — Artikel 46a i förordning (EEG) nr 1408/71 — Nationella bestämmelser för att förhindra sammanträffande av förmåner — Ålderspension — Ökning av det belopp som en medlemsstat betalar — Efterlevandepension — Minskning av det belopp som en annan medlemsstat betalar)
EUT C 123, 27.4.2013, p. 2–3
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
|
27.4.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/2 |
Domstolens dom (femte avdelningen) av den 7 mars 2013 (begäran om förhandsavgörande från Arbeidshof te Antwerpen — Belgien) — Aldegonda van den Booren mot Rijksdienst voor Pensioenen
(Mål C-127/11) (1)
(Social trygghet för migrerande arbetstagare - Artikel 46a i förordning (EEG) nr 1408/71 - Nationella bestämmelser för att förhindra sammanträffande av förmåner - Ålderspension - Ökning av det belopp som en medlemsstat betalar - Efterlevandepension - Minskning av det belopp som en annan medlemsstat betalar)
2013/C 123/03
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Arbeidshof te Antwerpen
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Aldegonda van den Booren
Motpart: Rijksdienst voor Pensioenen
Saken
Begäran om förhandsavgörande — Arbeidshof te Antwerpen — Tolkning av artiklarna 10 EG, 39 EG och 42 EG (nu artikel 4.3 FEU, artikel 45 FEUF respektive artikel 48 FEUF) samt artikel 46a.3 a i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57) — Förmåner — Nationella bestämmelser med förbud mot kumulering — Nedsättning av beloppet för efterlevandepension som en medlemsstat betalar ut, till följd av en höjning av ålderspension som en annan medlemsstat betalar ut
Domslut
Artikel 46a i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning nr 1386/2001 av den 5 juni 2001, ska tolkas så, att den inte hindrar tillämpningen av lagstiftningen i en medlemsstat enligt vilken efterlevandepension i den medlemsstaten minskas när ålderspensionen enligt en annan medlemsstats lagstiftning ökas, med förbehåll bland annat för att villkoren i artikel 46a.3 d i förordningen är uppfyllda.
Artikel 45 FUEF ska tolkas så, att den inte heller hindrar tillämpningen av en sådan lagstiftning, förutsatt att denna inte leder till en situation som är oförmånlig för den berörda personen jämfört med läget för en motsvarande person vars situation inte innehåller några gränsöverskridande element eller, om så skulle vara fallet, att den kan motiveras av sakliga skäl och står i proportion till det legitima mål som eftersträvas med den nationella rätten, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.