26.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 233/11

1.

När en europeisk arresteringsorder som utfärdats för verkställighet av ett fängelsestraff som meddelats genom utevarodom, utan att den dömde personen informerats om platsen eller datumet för förhandlingen och när denne fortfarande kan överklaga domen, ska detta anses vara inte en arresteringsorder för verkställighet av ett fängelsestraff eller en annan frihetsberövande åtgärd, i den mening som avses i artikel 4.6 i rådets rambeslut av den 13 juni om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (1) (2002/584/RIF), utan en arresteringsorder för lagföring i den mening som avses i artikel 5.3 i samma rambeslut?

2.

Om svaret på den första frågan är nekande, ska artiklarna 4.6 och 5.3 i samma rambeslut tolkas som att medlemsstaterna inte får villkora överlämnandet till rättsliga myndigheter i den utfärdande medlemsstaten av en person som bor i den verkställande medlemsstaten, och som, under sådana omständigheter som beskrivs i den första frågan, är föremål för en arresteringsorder för verkställighet av ett fängelsestraff eller en annan frihetsberövande åtgärd, med att denna person ska återsändas till den verkställande medlemsstaten för att där avtjäna det fängelsestraff eller den frihetsberövande åtgärd som slutligt dömts ut i den utfärdande medlemsstaten.

3.

Om svaret på den andra frågan är jakande, strider dessa artiklar mot artikel 6.2 i fördraget om Europeiska unionen, särskilt likhetsprincipen och icke-diskrimineringsprincipen?

4.

Om svaret på den första frågan är nekande, ska artiklarna 3 och 4 i samma rambeslut tolkas så att de utgör hinder för att de rättsliga myndigheterna i en medlemsstat vägrar att verkställa en europeisk arresteringsorder om det finns allvarliga skäl att tro att verkställigheten skulle medföra att den berörda personens grundläggande rättigheter, som de fastslagits i artikel 6.2 i fördraget om Europeiska unionen, åsidosattes?