4.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 153/29

1)

Kan ett företag som klaganden — det vill säga ett företag som bearbetar och förpackar torkade vindruvor och är etablerat i en särskild region i landet dit det är förbjudet i lag att föra olika sorters druvor avsedda att torkas från andra delar av landet i syfte att bearbeta och förpacka dem, och som därmed förhindras att exportera torkade druvor som det framställt från de nämnda druvsorterna — i domstol åberopa att lagstiftningen i fråga strider mot artikel 29 EG?

2)

Om svaret på den första frågan är jakande: Är bestämmelser som de i grekisk rätt som är tillämpliga på denna tvist — vilka dels förbjuder att druvor avsedda att torkas härrörande från olika delar av landet förs till en viss region, där det bara är tillåtet att bearbeta lokalt odlade druvor avsedda att torkas, och att de lagras och bearbetas där i syfte att sedan exportera dem, dels enbart medger att druvor avsedda att torkas som har bearbetats och förpackats inom den särskilda region där de odlades kan medges skydd för ursprungsbeteckning — oförenliga med artikel 29 EG, som förbjuder kvantitativa exportrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan?

3)

Om den tredje frågan besvaras jakande: Ska skyddet för kvaliteten hos en produkt som definieras geografiskt i medlemsstatens nationella rätt och som inte har getts möjlighet att bära en särskild beteckning som signalerar dess allmänt erkända höga kvalitet och unika karaktär till följd av att den härrör från en viss geografisk region anses utgöra ett sådant ändamål av allmänintresse som enligt artikel 30 EG kan motivera ett undantag från bestämmelsen i artikel 29 EG om förbud mot kvantitativa restriktioner för export av nämnda produkt samt åtgärder med motsvarande verkan?