Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62008CN0355

    Mål C-355/08 P: Överklagande ingett den 30 juli 2008 av WWF-UK Ltd av det beslut som förstainstansrätten meddelade den 2 juni 2008 i mål T-91/07, WWF-UK Ltd mot Europeiska unionens råd

    EUT C 260, 11.10.2008, p. 10–10 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    11.10.2008   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 260/10


    Överklagande ingett den 30 juli 2008 av WWF-UK Ltd av det beslut som förstainstansrätten meddelade den 2 juni 2008 i mål T-91/07, WWF-UK Ltd mot Europeiska unionens råd

    (Mål C-355/08 P)

    (2008/C 260/18)

    Rättegångsspråk: engelska

    Parter

    Klagande: WWF-UK Ltd (ombud: R. Stein, Solicitor, P. Sands och J. Simor, Barristers)

    Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd, Europeiska gemenskapernas kommission

    Klagandens yrkanden

    Klaganden yrkar att domstolen ska

    upphäva beslutet av den 2 juni 2008 och avvisa WWF:s talan vid förstainstansrätten, och

    förplikta rådet och kommissionen att ersätta WWF:s rättegångskostnader i domstolen och förstainstansrätten.

    Grunder och huvudargument

    1)

    Förstainstansrätten fann felaktigt att WWF:s rätt att såsom medlem av RAC delta i beslutsförfarandet och rådets skyldighet att beakta dess åsikter innan den vidtog de relevanta åtgärderna, inte var tillräckligt för att anse att WWF var ”personligen berörd” med avseende på artikel 230 EG. Förstainstansrätten fann felaktigt att WWF inte hade någon rätt att föra talan, och att en sådan rätt endast tillkom RAC och inte dess medlemmar.

    2)

    Förstainstansrätten fann felaktigt att även om WWF skulle ha haft rätt att föra talan, hade ett rättsligt skydd av denna rätt inte varit avsett att tillvarata WWF:s processuella rättigheter och var därför inte nödvändigt. Det är fel att angripa frågan om rätt att föra talan på detta sätt. Under förutsättning att det kan visas att en sökande är ”direkt och personligen berörd” kan vederbörande ifrågasätta den relevanta åtgärdens lagenlighet, vilket är vad WWF gjorde i förevarande fall. WWF:s rätt var inte begränsad till felaktigheter i förfarandet såsom förstainstansrätten har påstått.

    3)

    Förstainstansrättens beslut fattades i strid mot rätten till en rättvis rättegång. Förstainstansrätten avslutade förfarandet efter att ha mottagit kommissionens yttrande av den 21 november 2007, trots att förstainstansrätten hade godtagit den 27 september 2007 att WWF skulle ges möjlighet att besvara samtliga yttranden från kommissionen. WWF nekades tillstånd att besvara kommissionens yttrande. WWF inkom trots allt med anmärkningar, men dessa beaktades inte av förstainstansrätten då denna fattade beslutet, i vilket det inte hänvisas till WWF:s svarsanmärkningar till kommissionens yttrande. Förstainstansrätten har följaktligen begått en klar överträdelse av naturrätten och rätten till en rättvis rättegång.


    Top