1

Donal Gordon har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt meddelade den 7 februari 2007 i mål T-175/04, Gordon mot kommissionen (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom fastställde förstainstansrätten att det saknades anledning att pröva klagandens talan om ogiltigförklaring av ett beslut fattat av Europeiska gemenskapernas kommission den 11 december 2003 (nedan kallat det omtvistade beslutet) att avslå klagandens klagomål mot beslutet av den 28 april 2003 att bekräfta hans karriärutvecklingsrapport för perioden den 1 juli 2001–31 december 2002 på grund av ett bristande intresse av att få saken prövad. Vidare avvisade förstainstansrätten talan såvitt gällde yrkandet om ersättning för den skada han påstod sig ha lidit.

2

Enligt artikel 43 i Tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna i den lydelse som var gällande vid tidpunkten för de omtvistade omständigheterna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) ska, med undantag för tjänstemän i lönegraderna A 1 och A 2, varje tjänstemans kompetens, prestationsförmåga och uppförande i tjänsten regelbundet redovisas i en rapport som ska utarbetas minst vartannat år enligt villkor som fastställs av varje institution i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 110 i tjänsteföreskrifterna.

3

Den 26 april 2002 antog kommissionen ett beslut om allmänna genomförandebestämmelser för artikel 43 i tjänsteföreskrifterna (nedan kallade de allmänna genomförandebestämmelserna) och ett beslut om allmänna genomförandebestämmelser för artikel 45 i tjänsteföreskrifterna. Därigenom infördes ett nytt bedömningssystem. Enligt övergångsbestämmelsen i artikel 4.1 i dessa bestämmelser ska det första bedömningsförfarandet enligt det nya systemet omfatta perioden den 1 juli 2001–31 december 2002.

4

En tjänsteman ska, enligt artikel 5.3 i de allmänna genomförandebestämmelserna för artikel 45 i tjänsteföreskrifterna, i princip befordras när summan av de meritpoäng som motsvarar sifferbetygen i karriärutvecklingsrapporten och de prioritetspoäng, som tilldelas med stöd av artiklarna 6, 7 och 9 i nämnda bestämmelser, som ackumulerats under ett eller flera förfaranden överstiger ”tröskelvärdet”.

5

Förfarandet för att bedöma tjänstemän, upprättandet av karriärutvecklingsrapporten samt möjligheten att bestrida densamma regleras i artiklarna 7 och 8 i de allmänna genomförandebestämmelserna.

6

I artikel 7.2 i dessa bestämmelser anges att ”[d]en rapporterande tjänstemannen skall ha ett formellt samtal med den anställde efter slutet av rapportåret för att granska dennes prestationer, visade kompetens och uppförande samt diskutera utbildningsbehov och framtida karriärutveckling. … Detta formella årliga samtal är en grundläggande chefsuppgift för den rapporterande tjänstemannen.”

7

Enligt artikel 7.5 i nämnda bestämmelser gäller att ”[o]m den anställde däremot är missnöjd med innehållet i rapporten skall han eller hon omedelbart underrätta den rapporterande tjänstemannen och i rutan ’kommentarer’ ange sin önskan att samtala med den kontrasignerande tjänstemannen samt orsakerna till detta. Inom fem arbetsdagar skall den kontrasignerande tjänstemannen hålla ett samtal för att komma fram till en överenskommelse med den anställde, och sedan antingen ändra eller bekräfta rapporten och än en gång översända den till den anställde. Inom fem arbetsdagar skall den anställde skriva under/visera den för godkännande och vidarebefordra den till den rapporterande tjänstemannen som utan dröjsmål skall skriva under/visera den …”.

8

I artikel 7.6 föreskrivs att ”[o]m den anställde är missnöjd med den kontrasignerande tjänstemannens beslut kan han eller hon inom fem arbetsdagar be den kontrasignerande tjänstemannen att hänföra ärendet till den gemensamma utvärderingskommittén enligt artikel 8”.

9

Enligt artikel 8.5 i de allmänna genomförandebestämmelserna kan ”[k]ommittén … inte agera som rapporterande tjänsteman i utvärderingen av den anställdes arbete, utan den skall kontrollera att rapporten har utarbetats på ett rättvist och objektivt sätt samt i enlighet med normala rapporteringsrutiner. Den skall också kontrollera att förfarandena har följts korrekt (samtal, tidsgränser m.m.). I detta syfte skall kommittén samråda på lämpligt sätt.”

10

I artikel 8.7 i bestämmelserna föreskrivs att ”[y]ttrandet från utvärderingskommittén som meddelats den anställde samt de rapporterande och kontrasignerande tjänstemännen, skall översändas till den bedömningsansvarige vid överklaganden. Inom tre arbetsdagar skall denne antingen bekräfta eller ändra den och meddela den anställde. Om den bedömningsansvarige vid överklaganden avviker från rekommendationerna i yttrandet från den gemensamma utvärderingskommittén skall han eller hon motivera detta. Ett exemplar av rapporten skall skickas till den gemensamma utvärderingskommittén. Denna rapport skall anses som slutgiltig.”

11

Artikel 53 i tjänsteföreskrifterna har följande lydelse:

”Om invaliditetskommittén finner att tjänstemannen uppfyller de villkor som anges i artikel 78, skall han automatiskt pensioneras den sista dagen i den månad under vilken tillsättningsmyndigheten fattar beslut om att tjänstemannen är permanent oförmögen att utföra sina uppgifter.”

12

I artikel 78 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:

”En tjänsteman skall på de villkor som föreskrivs i artik[larna] 13–16 i bilaga VIII ha rätt till invaliditetspension vid total bestående invaliditet som hindrar honom att utföra de arbetsuppgifter som en tjänst i hans tjänsteklass omfattar.

…”

13

I bilaga VIII behandlas pensionssystemet. Artiklarna 13–16 återfinns i kapitel 3 med rubriken ”Invaliditetspension” och har följande lydelse:

”Artikel 13

Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 1.1 skall en tjänsteman, som inte fyllt 65 år och som när som helst under den tid då han förvärvar pensionsrättigheter av invaliditetskommittén bedöms lida av total bestående invaliditet som hindrar honom från att utföra sådana arbetsuppgifter som motsvarar en tjänst i hans tjänsteklass och som av dessa skäl är tvingad att tillfälligt upphöra med sin tjänstgöring inom gemenskaperna, ha rätt till en invaliditetspension enligt artikel 78 i tjänsteföreskrifterna, så länge hans oförmåga består. Invaliditetspension och avgångspension får inte utgå samtidigt.

Artikel 14

Rätten till invaliditetspension inträder från och med den första dagen i den kalendermånad som följer efter tjänstemannens pensionering enligt artikel 53 i tjänsteföreskrifterna.

Om den tidigare tjänstemannen inte längre uppfyller kraven för att vara berättigad till pensionen, skall han återinträda i den första tjänst inom sin tjänsteklass som blir ledig i hans kategori eller tjänstegrupp, under förutsättning att han är kvalificerad för den tjänsten. Om han avböjer den tjänst som erbjuds honom, skall han behålla rätten till återinträde då nästa lediga tjänst inom hans karriär uppstår i hans kategori eller tjänstegrupp, med samma förbehåll. Om han avböjer en andra gång kan han sägas upp; i detta fall skall bestämmelserna i artikel 16 tillämpas.

Om en tidigare tjänsteman som är berättigad till invaliditetspension avlider, skall rätten till denna pension upphöra vid utgången av den kalendermånad under vilken dödsfallet inträffade.

Artikel 15

Så länge som en tidigare tjänsteman som ännu inte fyllt 60 år mottar invaliditetspension kan institutionen med jämna mellanrum låta läkarundersöka honom för att försäkra sig om att han fortfarande uppfyller villkoren för att vara berättigad till pensionen.

Artikel 16

Om en tidigare tjänsteman som har varit berättigad till invaliditetspension återinträder i tjänst vid sin institution eller vid någon annan av gemenskapernas institutioner, skall den tid då han uppbar invaliditetspension ingå i beräkningen av hans avgångspension utan att han behöver betala upplupna avgifter”.

14

I punkterna 7–12 i den överklagade domen redogjordes på följande sätt för de faktiska omständigheter som är relevanta i målet:

15

Genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 7 maj 2004 väckte klaganden talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet och om skadestånd.

16

Den 1 mars 2005 begärde kommissionen att förstainstansrätten skulle fastställa att det inte fanns anledning att döma angående klagandens talan om ogiltigförklaring, eftersom en tjänsteman som till följd av total bestående invaliditet har pensionerats och inte längre har något berättigat intresse av att få en karriärutvecklingsrapport som han är föremål för prövad. Enligt rättspraxis är en sådan rapport nämligen endast berättigad för att kunna tjäna som grund för framtida beslut som rör tjänstemannnens karriär. Kommissionen bestred även att talan kunde upptas till prövning såvitt avser yrkandet om skadestånd. Genom beslut av förstainstansrätten av den 10 juni 2005 förordnades att begäran om fastställelse av att det saknades anledning att döma i saken skulle prövas i samband med att målet prövades i sak och att beslut om rättegångskostnader skulle meddelas senare.

17

Genom den överklagade domen tog förstainstansrätten ställning till yrkandena om ogiltigförklaring och skadestånd och prövade därefter klagandens yrkande att rätten skulle förordna om åtgärder för processledning.

18

I punkterna 27–39 i den överklagade domen slog förstainstansrätten fast att det inte längre fanns anledning att döma angående yrkandena om ogiltigförklaring av följande skäl:

19

I punkterna 42–45 i den överklagade domen avvisade förstainstansrätten talan såvitt avser yrkandet om skadestånd av följande skäl:

20

Förstainstansrätten fann att klagandens yrkande, som syftade till att kommissionen skulle förete olika handlingar, nämligen den handling som innehåller protokollet från gemensamma utvärderingskommitténs sammanträden, de två bästa karriärutvecklingsrapporterna och de två sämsta karriärutvecklingsrapporterna rörande tjänstemännen inom klagandens enhet för perioden den 1 juli 2001–31 december 2002, liksom det dokument som innehåller de officiella kvantitativa normerna i översättningsenheterna för nämnda period, inte var av intresse för tvistens utgång och därför skulle ogillas.

21

Klaganden har yrkat att domstolen ska

22

Kommissionen har yrkat att domstolen ska ogilla överklagandet och förplikta klaganden att ersätta samtliga rättegångskostnader.

23

Klaganden har åberopat fyra grunder till stöd för sitt överklagande. De tre första grunderna har anförts till stöd för överklagandet i den del det riktas mot förstainstansrättens avgörande beträffande yrkandet om ogiltigförklaring. Den fjärde grunden avser förstainstansrättens avgörande beträffande skadeståndsyrkandet.

24

Klaganden har gjort gällande att förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning i olika avseenden i den överklagade domen genom att finna, för det första, att en karriärutvecklingsrapport har ett intresse för den betygssatte tjänstemannen endast om denne fortfarande har en karriär framför sig, för det andra, att total bestående invaliditet innebär att tjänstemannen lämnar sin tjänst och, för det tredje, att rätten till ett effektivt domstolsskydd inte medför en rätt att väcka talan mot det omtvistade beslutet.

25

Klaganden anser för det första att förstainstansrätten gjorde en felaktig rättstillämpning genom att underlåta att beakta karriärutvecklingsrapportens exakta funktion.

26

Den rättspraxis som förstainstansrätten utgick ifrån i punkt 28 i den överklagade domen är enligt klaganden inte längre relevant då den avser det tidigare bedömningssystemet, som var i kraft före år 2003 och enligt vilket betygsrapporten endast hade en underordnad roll för befordran. Det nuvarande betygssystemet har emellertid ett matematiskt samband med befordran och uppsägning. Dessutom finns i det nya betygssystemet ett betydligt större utrymme för att påskynda eller försinka en persons karriärutveckling. Klaganden menar att det inom det nya systemet är fel att anse att ett dokument som har avsevärd objektiv betydelse är ”internt”. Tjänstemannens roll i bedömningsförfarandet kan inte heller endast anses vara av underordnad betydelse i jämförelse med administrationens roll.

27

Klaganden har för det andra gjort gällande att förstainstansrätten gjorde en felaktig rättstillämpning genom att missta sig om följderna av en invaliditet. Förstainstansrätten tolkade nämligen invaliditet som ett definitivt tillstånd. Det följer emellertid klart och tydligt av ordalydelsen i artikel 14 i bilaga VIII i tjänsteföreskrifterna att invaliditet kan vara övergående, vilket stöds av praxis. Kommissionens läkartjänst omprövar vanligtvis invaliditetsfall vartannat år.

28

Dessutom har klaganden betonat att det beslut att pensionera honom på grund av invaliditet som fattades den 15 februari 2005 hade en giltighetstid på två år. Under år 2007 beslutade kommissionens läkartjänst att förlänga beslutet med endast ett år vilket visar att det inte är blott en hypotetisk möjlighet att han ska återinträda i tjänst och att han har ett faktiskt intresse av att det omtvistade beslutet ogiltigförklaras.

29

Klaganden har sedan för det tredje anfört att förstainstansrätten inte beaktat konsekvenserna av den allmänna principen om rätt till ett effektivt domstolsskydd.

30

I förevarande fall har läkarna inte uteslutit att den invaliditet som klaganden lider av kan vara yrkesbetingad. Invaliditetskommittén har emellertid föredragit att invänta yttrande från behöriga instanser, enligt klaganden förstainstansrättens avgörande, innan den uttalar sig i ärendet. Att förstainstansrätten inte avgjort sakfrågan innebär att situationen är blockerad för såväl sökanden som för kommissionens läkartjänst och invaliditetskommittén.

31

Ett beslut som fastställer om invaliditeten är yrkesbetingad avgör även på vilka villkor klaganden kan återinträda i tjänst eller, i motsatt fall, nivån på hans invaliditetspension. Under dessa omständigheter kan det enligt klaganden inte påstås att han endast har ett hypotetiskt intresse av att få saken prövad och att det finns anledning att pröva frågan endast om han återinträder i tjänst.

32

Då rätten till ett effektivt domstolsskydd utgör en grundläggande rättighet anser klaganden att relevanta rättsliga bestämmelser och omständigheter inte kan tolkas och tillämpas restriktivt.

33

Vad beträffar den första grunden så har kommissionen bestritt klagandens argument att förstainstansrättens resonemang i punkt 28 i den överklagade domen saknar relevans då det hänför sig till det bedömningssystem som var tillämpligt före år 2003 snarare än till det nu gällande systemet.

34

Kommissionen har inledningsvis påpekat att den aktuella karriärutvecklingsrapporten avser en period före år 2003, nämligen perioden den 1 juli 2001–31 december 2002. Kommissionen antar därför att klaganden snarare hänvisar till det betygssystem som infördes från och med juli månad 2001.

35

Vidare har kommissionen gjort gällande att det alltid funnits ett samband mellan bedömningen av tjänstemän och deras befordran. Så är fortfarande fallet, eftersom de relevanta bestämmelserna i de nya tjänsteföreskrifter som antogs under år 2004 fortfarande återfinns i ett kapitel med rubriken ”Bedömningsförfarande, löneklassuppflyttning och befordran”. Betygsrapporten skulle inte tjäna något syfte om det inte fanns ett samband mellan befordran och bedömning av tjänstemännen. Kommissionen anser att klaganden varken anfört något seriöst argument eller åberopat någon påstått viktig ändring av reglerna. Inte heller har klaganden citerat ny utveckling i rättspraxis till stöd för sin inställning.

36

När det gäller den andra grunden avseende beslutet att pensionera klaganden på grund av invaliditet har kommissionen påpekat att klaganden endast åberopat artikel 14 i bilaga VIII i tjänsteföreskrifterna utan att omnämna artiklarna 53 och 78 häri. Det följer emellertid av den överklagade domen att nämnda artikel 14 inte kan ses separat. I tjänsteföreskrifterna görs nämligen skillnad mellan tillfällig arbetsoförmåga (artikel 59) å ena sidan och permanent arbetsoförmåga (artikel 53) å andra sidan. Medan tillfällig arbetsoförmåga ger rätt till sjukledighet så leder permanent sådan till att den berörde tjänstemannen pensioneras.

37

Den omständigheten att läkartjänsten förlängt sitt beslut vad beträffar klagandens invaliditet för ett år, snarare än två år, är enligt kommissionen irrelevant för bedömningen av invaliditetens omfattning. Läkarundersökningarnas intervall kan inte utgöra ett kriterium för att fastställa om en tjänstemans arbetsoförmåga är av tillfällig eller bestående karaktär. Så snart en arbetsoförmåga omfattas av artikel 78 i tjänsteföreskrifterna ska den anses bestående. Oavsett vad som stadgas i artikel 14 i bilaga VIII i tjänsteföreskrifterna ska arbetsoförmågan anses bestående så länge den varar.

38

Vidare har kommissionen gjort gällande att den tredje grunden, som avser att förstainstansrätten har åsidosatt rätten till ett effektivt domstolsskydd, grundar sig på ett felaktigt antagande. I motsats till vad klaganden har påstått ankommer det inte på förstainstansrätten att uttala sig om orsaken till den invaliditet som klaganden anses lida av då det, enligt kommissionen, rör sig om en medicinsk fråga som ska avgöras av en medicinsk instans, nämligen den av tillsättningsmyndigheten utsedde läkaren eller läkarkommittén i enlighet med artikel 19 och följande artiklar i tillämpningsföreskrifterna till artikel 73 i tjänsteföreskrifterna. När invaliditetskommittén sköt upp sitt beslut om orsaken till invaliditeten i väntan på ”behöriga instansers” yttrande så avsåg kommittén yttrandet från medicinska instanser och inte den överklagade domen.

39

Kommissionen har tillagt att klaganden alltid haft möjlighet att inleda ett förfarande enligt artikel 73 i tjänsteföreskrifterna för att få fastställt om invaliditeten är yrkesbetingad. Donal Gordon har därför inte berövats något effektivt domstolsskydd i detta avseende.

40

Förstainstansrätten har enligt kommissionen inte heller berövat klaganden ett effektivt domstolsskydd med avseende på den aktuella karriärutvecklingsrapporten då rätten inte helt utesluter möjligheten att klaganden kan ha ett intresse av att bestrida denna i ett senare skede för det fall han skulle återinträda i tjänst.

41

Det ska inledningsvis anmärkas att kommissionen, liksom alla gemenskapens institutioner, har en särskild skyldighet att lämna insyn när det gäller bedömningsförfarande, löneklassuppflyttning och befordran av sina anställda. Att insynsskyldigheten iakttas säkerställs genom ett formellt förfarande som regleras i artiklarna 43 och 46 i tjänsteföreskrifterna.

42

Karriärutvecklingsrapporten är en grundläggande handling vid bedömningen av institutionernas personal, eftersom den möjliggör en värdering av en tjänstemans kompetens, prestationsförmåga och uppförande enligt artikel 43 i tjänsteföreskrifterna. Rapporten upprättas åtminstone vartannat år på de villkor som varje institution föreskriver i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna.

43

Såsom generaladvokaten har framhållit i punkt 49 i sitt förslag till avgörande utgör betygsrapporten ett värdeomdöme av den betygssattes chefer om på vilket sätt tjänstemannen har utfört sina arbetsuppgifter och hur denne uppfört sig i tjänsten under en viss period.

44

Oavsett karriärutvecklingsrapportens framtida användning utgör den ett skriftligt och formellt bevis på kvaliteten av det arbete som tjänstemannen utfört. En sådan bedömning är inte bara en ren beskrivning av de uppgifter som utförts under den berörda perioden, utan utgör också en bedömning av de mänskliga egenskaper som den betygssatta personen har visat vid utövandet av sin yrkesverksamhet.

45

En tjänsteman har därför rätt att kräva en korrekt och rättvis bedömning av sin arbetsinsats. I enlighet med rätten till ett effektivt domstolsskydd ska tjänstemannen följaktligen, under alla omständigheter, ges rätt att bestrida en karriärutvecklingsrapport som avser honom på grund av rapportens innehåll eller på grund av att den inte upprättats enligt de regler som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna.

46

Det är förvisso riktigt att en tjänsteman som av invaliditetskommittén bedömts lida av total bestående invaliditet pensioneras automatiskt enligt artiklarna 53 och 78 i tjänsteföreskrifterna. En sådan tjänstemans situation skiljer sig dock från situationen för en tjänsteman som uppnått pensionsåldern, som sagt upp sig eller som sagts upp då det rör sig om en situation som kan ändras.

47

Det är nämligen möjligt att en tjänsteman som bedömts lida av sådan invaliditet en dag återinträder i tjänst vid en gemenskapsinstitution mot bakgrund av vad som stadgas i artikel 16 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna. Den allmänna bestämmelsen i artikel 53 i tjänsteföreskrifterna ska jämföras med de mer specifika bestämmelserna i artiklarna 13–15 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna. En tjänsteman som bedömts lida av invaliditet har endast avbrutit sin verksamhet, eftersom utvecklingen av hans ställning vid institutionerna är beroende av huruvida de villkor som föranledde invaliditeten fortfarande är uppfyllda, vilket kan kontrolleras regelbundet.

48

I förevarande fall har det inte ansetts att samtliga villkor som uppställs för att klaganden ska pensioneras på grund av total bestående invaliditet enligt artikel 13 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna är definitivt uppfyllda. Detta styrks av att kommissionens läkartjänst som ansvarar för att pröva klagandens invaliditet förlängt beslutet beträffande dennes invaliditet, den 31 januari 2007, för endast ytterligare ett år och inte två som skedde i invaliditetskommitténs initiala beslut av den 1 februari 2005. Ovanstående visar att möjligheten att klaganden återinträder i tjänst inte endast är hypotetisk utan högst reell.

49

En tjänsteman som bedömts lida av total bestående invaliditet har, om det finns möjlighet att han återinträder i tjänst, samma rätt som en tjänsteman i aktiv tjänst till en rättvis och objektiv karriärutvecklingsrapport som upprättas enligt normala rapporteringsrutiner.

50

För det fall tjänstemannen återinträdde i tjänst skulle karriärutvecklingsrapporten vara till nytta för hans utveckling på den avdelning där han tjänstgör eller inom gemenskapsinstitutionerna. Rapporten utgör ett konkret och formellt bevis på dennes kompetens och erfarenhet inom institutionen, som han kan åberopa. Rapporten ger även ledningen möjlighet att jämföra meriterna hos olika kandidater till en eventuell befordran eller förflyttning.

51

Det ska därför anses att en tjänsteman som bedömts lida av total bestående invaliditet med tillämpning av artiklarna 53 och 78 i tjänsteföreskrifterna behåller ett intresse av att bestrida en karriärutvecklingsrapport.

52

Eftersom beslutet att Donal Gordon lider av total bestående invaliditet inte kan anses innebära att denne inte en dag kan återinträda i tjänst inom gemenskapsinstitutionerna, kan det inte heller uteslutas att han även kan komma att åberopa den aktuella karriärutvecklingsrapporten sedan han eventuellt återinträtt i tjänst inom institutionerna.

53

Mot bakgrund av vad som anförts ovan finner domstolen att överklagandet ska bifallas såvitt avser de två första grunderna. Den överklagade domen ska därför upphävas i den del det fastställs att det saknas anledning att pröva yrkandet om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet. Det saknas härvid skäl att pröva den tredje grunden då denna inte kan medföra att ytterligare delar av den överklagade domen upphävs.

54

Klaganden har anfört att förstainstansrätten felaktigt kom fram till att hans skadeståndsyrkande inte kunde tas upp till prövning på grund av att skadans art och omfattning inte hade preciserats. Enligt rättspraxis från förstainstansrätten som citerats i den överklagade domen är det nämligen, under särskilda omständigheter, inte absolut nödvändigt att ange skadans exakta omfattning i ansökan eller med exakt vilket belopp ersättning yrkas.

55

Klaganden har även gjort gällande att han aldrig vare sig förväntat sig eller begärt att skadeståndsyrkandet skulle prövas innan yrkandet om ogiltigförklaring avgjorts. I sin replik inför förstainstansrätten förbehöll sig klaganden uttryckligen en rätt att inleda ytterligare förfaranden för att erhålla ersättning för den skada han lidit enligt den dom som väntades från förstainstansrätten.

56

På grund av de särskilda omständigheter som föreligger och hans komplicerade situation bör yrkandet om skadestånd prövas först sedan domstolen avgjort talan om ogiltigförklaring.

57

Han har emellertid redan anfört att för det fall domstolen finner att han har blivit föremål för en orättvis bedömning och en gravt orättvis behandling, och att hans karriär följaktligen har åsamkats irreparabel skada, så vore en ersättning med ett belopp på 1,5 miljoner euro inte orimlig.

58

Kommissionen anser å sin sida att möjligheten att befrias från skyldigheten att precisera skadans exakta omfattning i ansökan utgör ett undantag. Det följer av punkt 44 i den överklagade domen att förstainstansrätten funnit att klagandens fall inte omfattas av detta undantag. Klaganden har enligt kommissionen inte gjort gällande inför förstainstansrätten att det i hans fall förelåg omständigheter som motiverar att huvudregeln inte tillämpas. I överklagandet har klaganden inte heller angett på vilket sätt förstainstansrätten förfor felaktigt då den tillämpade den allmänna regeln. Kommissionen drar härav slutsatsen att ytterligare en invändning om rättsstridighet följaktligen kan anföras mot klagandens argument på grund av att något argument inte anförts till stöd för klagandens ståndpunkt.

59

Kommissionen har dessutom bestritt klagandens argument att förstainstansrätten inte borde ha avgjort skadefrågan, eftersom klaganden uppgett att han hade för avsikt att senare inleda ett separat förfarande för att erhålla ersättning för den skada han anser sig ha lidit. Detta påstående stöds inte av handlingarna i målet i första instans.

60

Domstolen konstaterar att förstainstansrätten avvisat talan såvitt avser yrkandet om skadestånd då klaganden endast begärt ersättning för den skada som orsakats hans karriär, hälsa och välbefinnande utan att ange ersättningens belopp och utan att tillräckligt noggrant ange de omständigheter som gör det möjligt att uppskatta skadans omfattning. Vad vidare gäller den ideella skadan, förutom det faktum att klaganden själv över huvud taget inte har värderat denna, har han inte heller gett förstainstansrätten någon möjlighet att bedöma dess omfattning och art.

61

Det är härvid tillräckligt att konstatera att frågan huruvida ett tillräckligt underlag för det av klaganden yrkade skadeståndsbeloppet har lämnats förutsätter en bedömning av faktiska omständigheter som faller utanför domstolens behörighet, då denna behörighet endast omfattar en överprövning av huruvida den överklagade domen överensstämmer med rättsreglerna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 februari 1996 i mål C-209/94 P, Buralux m.fl., mot rådet, REG 1996, s. I-615, punkt 21).

62

Det yrkande om skadestånd med ett belopp av 1,5 miljoner euro som framförts för det fall domstolen skulle pröva målet i sak utgör dessutom, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 78 i sitt förslag till avgörande, ett nytt yrkande i den mening som avses i artikel 113 i domstolens rättegångsregler och ska avvisas.

63

Överklagandet ska därför avvisas i den del det riktas mot förstainstansrättens avvisande av klagandens skadeståndsyrkande.

64

Om domstolen upphäver förstainstansrättens avgörande får den i enlighet med artikel 61 första stycket andra meningen i domstolens stadga själv slutligt avgöra ärendet om detta är färdigt för avgörande. Så är fallet i förevarande mål såvitt avser yrkandet om ogiltigförklaring.

65

Klaganden har i första hand yrkat ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet att avslå hans klagomål mot beslutet av den 28 april 2003 varigenom hans karriärutvecklingsrapport för perioden den 1 juli 2001–31 december 2002 bekräftades.

66

Till stöd för denna talan har klaganden åberopat tre grunder. Genom den första grunden har han gjort gällande att väsentliga formföreskrifter och rätten till försvar har åsidosatts.

67

Klaganden anser att det under det interna förfarande för överklagande av hans karriärutvecklingsrapport har gjorts ett flertal fel. I synnerhet menar klaganden att den andra etappen i detta förfarande, vilken består av gemensamma utvärderingskommitténs kontroll av att karriärutvecklingsrapporten uppfyller de formella och sakliga kraven, inte har genomförts korrekt.

68

Gemensamma utvärderingskommittén begränsade härvid sin prövning till de processuella aspekterna och vidtog inte en kontroll i sak. Nämnda kommitté konstaterade enligt klaganden att något formellt samtal med den tjänsteman som kontrasignerat karriärutvecklingsrapporten inte hade ägt rum och rekommenderade att nämnda samtal skulle hållas. Hans akt hänsköts emellertid inte därefter åter till gemensamma utvärderingskommittén för att även denna skulle kunna ta ställning till om karriärutvecklingsrapporten hade utarbetats på ett rättvist och objektivt sätt samt i enlighet med normala rapporteringsrutiner, vilket krävs enligt artikel 8.5 i de allmänna genomförandebestämmelserna.

69

Klaganden anser att denna brist utgör en allvarlig oegentlighet i det interna förfarandet för överklagande. Gemensamma utvärderingskommittén är nämligen, på grund av sin sammansättning, den enda instans för överklaganden i vilken medlemmar av personalen som utför samma arbetsuppgifter som klaganden skulle ha kunnat kontrollera hans betygsrapport. Vidare väger gemensamma utvärderingskommitténs yttrande tungt på grund av att den bedömningsansvarige vid överklaganden är skyldig att motivera sitt beslut om han eller hon inte följer kommitténs yttrande.

70

Kommissionen har gjort gällande att klaganden inte kan vinna framgång med sitt argument att gemensamma utvärderingskommittén begränsade sig till att konstatera att något formellt samtal med den tjänsteman som kontrasignerat karriärutvecklingsrapporten inte hade ägt rum, därför att klaganden själv hade underlåtit att upplysa gemensamma utvärderingskommittén om att detta samtal hade ägt rum den 25 mars 2003.

71

Det framgår av handlingarna i målet att gemensamma utvärderingskommittén inte uttalat sig om innehållet i den aktuella karriärutvecklingsrapporten, trots att kommittén är skyldig att göra en sådan bedömning då den, som i förevarande fall, ska ta ställning till ett överklagande. I det yttrande som tillställdes den bedömningsansvarige vid överklaganden den 11 april 2003 påpekade kommittén endast att något formellt samtal inte hade ägt rum med den kontrasignerande tjänstemannen i strid med artikel 7 i de allmänna genomförandebestämmelserna.

72

Den bedömningsansvarige vid överklaganden kunde således inte uttala sig om klagandens interna överklagande i sitt beslut av den 28 april 2003 då den gemensamma utvärderingskommittén inte själv yttrat sig om innehållet i den aktuella karriärutvecklingsrapporten. Nämnda rapport var därför inte slutgiltig.

73

Genom sitt avgörande i beslutet av den 28 april 2003 behandlade den bedömningsansvarige vid överklaganden, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 96 i sitt förslag till avgörande, klagandens rätt till överklagande vid gemensamma utvärderingskommittén som en rent formell etapp. När kommittén ska ta ställning till ett överklagande utgör emellertid prövningen av karriärrapportens innehåll en väsentlig formföreskrift dels därför att gemensamma utvärderingskommittén är det enda organ som medverkar i bedömningsförfarandet som innefattar personalrepresentanter, dels därför att den bedömningsansvarige vid överklaganden är skyldig att beakta nämnda kommittés yttranden.

74

Den omständigheten att gemensamma utvärderingskommittén inte prövat den aktuella karriärrapportens innehåll i enlighet med artikel 8 i de allmänna genomförandebestämmelserna utgör således ett väsentligt åsidosättande av förfarandet för att upprätta en karriärrapport som kränker klagandens rättigheter.

75

Det omtvistade beslutet ska därför ogiltigförklaras. Anledning saknas härvid att pröva övriga grunder som åberopats till stöd för talan om ogiltigförklaring.

76

När överklagandet bifalls och domstolen själv slutligt avgör målet ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna enligt artikel 122 i rättegångsreglerna.

77

Enligt artikel 69.2 i samma rättegångsregler, som är tillämplig i förfaranden om överklagande med stöd av artikel 118 i dessa regler, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Donal Gordon har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen har tappat målet ska Donal Gordons yrkande bifallas och kommissionen ersätta rättegångskostnaderna i båda instanser.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande: