FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT (avdelningen för överklaganden)

den 12 juli 2007

Mål T‑252/06 P

Marie-Yolande Beau

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Yrkessjukdom – Uppenbart att överklagandet skall avvisas – Uppenbart att överklagandet är ogrundat”

Saken: Överklagande av Europeiska unionens personaldomstols dom (tredje avdelningen) av den 28 juni 2006 i mål F-39/05, Beau mot kommissionen (REGP 2006, s. II‑0000) och yrkande om upphävande av denna dom.

Avgörande: Överklagandet avvisas. Marie-Yolande Beau skall bära sin rättegångskostnad och ersätta kommissionens rättegångskostnad.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Social trygghet – Olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring – Yrkessjukdom – Begrepp

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 73, regler om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring, artikel 3)

2.      Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna – Avvisning – Förstainstansrättens kontroll av bevisvärderingen – Omfattas inte utom vid missuppfattning

(Domstolens stadga, bilaga I, artikel 11.1)

1.      Begreppet yrkessjukdom omfattar inte endast de fall då tjänstemannens invaliditet uteslutande kan hänföras till hans tjänsteutövning utan kan tillämpas även då invaliditeten är en följd av att en redan befintlig sjukdom har förvärrats som uppstått av andra skäl. Om en redan befintlig sjukdom förvärrats av det arbete som utövats för gemenskapen och tjänstemannen därmed blivit oförmögen att fortsätta uträtta sitt arbete ska invaliditeten anses vara orsakad av en yrkessjukdom.

För att tillsättningsmyndigheten ska kunna bevilja en tjänstemans begäran att erkänna försämringen av hans sjukdomstillstånd som yrkessjukdom krävs att denna myndighet, i förekommande fall utifrån läkarkommitténs utlåtande (för det fall det fall det begärts att kommittén ska yttra sig), konstaterar att en sådan försämring föreligger då den bedömer om begäran är välgrundad. Att försämringen varit tillfällig och medfört att denna inte kan konstateras då tillsättningsmyndigheten ska avgöra begäran om erkännande av yrkessjukdom är således inte utan betydelse. Om tillsynsmyndigheten inte kan konstatera den försämring som föranlett ärendet saknar myndigheten nämligen möjlighet att erkänna den berörde tjänstemannens yrkessjukdom.

(se punkterna 36, 41 och 42)

Hänvisning till förstainstansrätten den 26 september 1990, T‑122/89, F mot kommissionen, REG 1990, s. II‑517, punkt 14, förstainstansrätten den 23 november 2004, T‑376/02, O mot kommissionen, REGP 2004, s. I‑A‑349 och II‑1595, punkterna 68, 72 och 73

2.      Domstolen i första instans, i detta fall personaldomstolen, är dels ensam behörig att fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga, dels ensam behörig att bedöma dessa faktiska omständigheter. Bedömningen av de faktiska omständigheterna är därför inte, utom då uppgifterna om dessa har missuppfattats, en rättsfråga som i sig är underställd förstainstansrättens kontroll i dess egenskap av överklagandeinstans. Ett sådant missförstånd måste framgå av handlingarna i ärendet på ett uppenbart sätt – utan att någon ny bedömning av de faktiska omständigheterna och bevisningen behöver göras.

(se punkterna 45–47)

Hänvisning till domstolen den 28 maj 1998, C‑8/95 P, New Holland Ford mot kommissionen, REG 1998, s. I‑3175, punkt 72, domstolen den 6 april 2006, C‑551/03 P, General Motors mot Kommissionen, REG 2006, s. I‑3173, punkt 54, domstolen den 21 september 2006, C‑167/04 P, JCB Service mot kommissionen, REG 2006, s. I‑8935, punkt 108