22.4.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 96/24

—

ogiltigförklara kommissionens beslut K (2005) 4436 av den 7 december 2005 slutlig och förplikta svaranden att ersätta samtliga rättegångskostnader.

—

att befrielsen i fråga inte anses ha allmän räckvidd utan är riktad för att gynna vissa företag till följd av aluminiumoxidmarknadens egenartade struktur,

—

att det är fråga om nya, olagliga stöd som inte anmälts i rätt tid, och att de kan betecknas som delvis befintliga fram till den 29 maj 1998, och

—

att nämnda stöd fram till den 31 oktober 2003 inte var förenliga med reglerna om statligt stöd till följd av miljöskyddshänsyn.

—

Den befrielse från punktskatten som föreskrivs i de italienska bestämmelserna är inte av selektiv art utan omfattar alla företag som använder mineraloljor vid tillverkning av aluminiumoxid. Att det i Italien bara finns en enda anläggning där sådana oljor används i tillverkningsprocessen är en rent faktisk omständighet som inte kan påverkar bestämmelsens uppenbart allmänna räckvidd.

—

Stöden i fråga skall anses vara förenliga med artikel 1 b ii i förordning (EG) nr 659/1999 i den mån den italienska staten fått rådets godkännande att bibehålla den omtvistade skattebefrielsen.

—

Skattebefrielsen i fråga var direkt knuten till genomförandet av miljöskyddsmål, såsom framgår av den italienska regeringens genomförandebestämmelser liksom av de avtal som bolaget Eurallumina ingått med regionen Sardinien och miljöministeriet.

—

Befrielsen skall anses främja den ekonomiska utvecklingen i regionen Sardinien.

—

Enligt den italienska regeringen förelåg det efter att direktiv 2003/96/EG trätt i kraft inte längre någon skyldighet att anmäla skatteförmånen i fråga, då den omtvistade punktskattens giltighet fram till den 31 december 2006 uttryckligen regleras i artikel 18 i detta direktiv jämförd med dess bilaga 2. De klandrade bestämmelserna har för övrigt motsvarande innehåll som artikel 1.2 i rådets beslut 2001/224/EG.