1

I artikel 2.8 och 2.9 i rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1), i dess lydelse enligt bland annat rådets förordning (EG) nr 461/2004 av den (EUT L 77, s. 12) (nedan kallad grundförordningen), föreskrivs följande:

”8.   Exportpriset skall vara det pris som faktiskt betalas eller skall betalas för produkten när den säljs på export från exportlandet till gemenskapen.

9.   I de fall då det inte finns något exportpris eller då exportpriset förefaller otillförlitligt på grund av förhållandet eller ett kompensationsarrangemang mellan exportören och importören eller en tredje part, får exportpriset konstrueras på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna första gången säljs vidare till en oberoende köpare eller, om produkterna inte säljs vidare till en oberoende köpare eller inte säljs vidare i samma skick som de importerats, på någon annan skälig grund.

… ”

2

I artikel 8.9 i grundförordningen föreskrivs följande:

”9.   Om en part i ett åtagande bryter mot eller återtar åtagandet, eller om kommissionen återtar sitt godtagande av ett åtagande, skall godtagandet av åtagandet efter samråd återtas genom ett beslut av kommissionen eller, i förekommande fall, genom en förordning från kommissionen, och den preliminära tull som införts av kommissionen i enlighet med artikel 7 eller den slutgiltiga tull som införts av rådet i enlighet med artikel 9.4 skall automatiskt tillämpas, under förutsättning att den berörda exportören har givits tillfälle att lämna synpunkter, utom i de fall där exportören i fråga har återtagit sitt åtagande. … ”

3

I artikel 11.3, 11.6, 11.9 och 11.10 i grundförordningen föreskrivs följande:

”3.   Om det är nödvändigt kan en översyn av behovet av en fortsatt tillämpning av åtgärder utföras på initiativ av kommissionen eller på begäran av en medlemsstat eller, under förutsättning att en rimlig tid om minst ett år har gått sedan den slutgiltiga åtgärden infördes, på begäran av en exportör eller importör eller av gemenskapsproducenterna, om begäran innehåller tillräckliga bevis som styrker behovet av en sådan interimsöversyn.

En interimsöversyn skall inledas om begäran innehåller tillräckliga bevis för att den fortsatta tillämpningen av åtgärden inte längre är nödvändig för att motverka dumpning eller för att det är osannolikt att skadan fortsätter eller återkommer om åtgärden upphävs eller ändras eller för att den gällande åtgärden inte längre är tillräcklig för att motverka den skadevållande dumpningen.

Vid undersökningar som genomförs i enlighet med denna punkt kan kommissionen bland annat överväga om de omständigheter som rör dumpning och skada har ändrats väsentligt eller om gällande åtgärder leder till det avsedda resultatet att undanröja den skada som tidigare konstaterats enligt artikel 3. I detta sammanhang skall alla relevanta och dokumenterade bevis beaktas vid det slutliga fastställandet.

…

6.   Översyn enligt denna artikel skall inledas av kommissionen efter samråd med rådgivande kommittén. Om det vid översyn visar sig motiverat skall åtgärder upphävas eller bibehållas enligt punkt 2 eller upphävas, bibehållas eller ändras enligt punkterna 3 och 4 av det gemenskapsorgan som ansvarat för deras införande. Om åtgärderna upphävs för enskilda exportörer, men inte för landet i dess helhet, skall dessa exportörer även fortsättningsvis omfattas av förfarandet och kan automatiskt underkastas en förnyad undersökning vid en senare översyn som utförs för landet i fråga enligt denna artikel.

…

9.   Vid varje undersökning avseende översyn eller återbetalning som utförs enligt denna artikel skall kommissionen, med beaktande av artikel 2, särskilt punkterna 11 och 12 i denna, och artikel 17, under förutsättning att omständigheterna är oförändrade, tillämpa samma metoder som vid den undersökning som ledde till införandet av tullen i fråga.

10.   Vid varje undersökning som utförs enligt denna artikel skall kommissionen granska exportprisernas tillförlitlighet enligt artikel 2. Om det beslutas att exportpriset skall konstrueras enligt artikel 2.9 skall detta dock beräknas utan avdrag för den antidumpningstull som betalats, om avgörande bevis framläggs för att tullen i fråga återspeglas korrekt i återförsäljningspriser och i påföljande försäljningspriser i gemenskapen.”

4

Sökanden, MTZ Polyfilms Ltd (nedan kallat sökandebolaget), är ett bolag bildat enligt indisk rätt som tillverkar polyetentereftalatfilm (PET-film) som det exporterar till Europeiska gemenskapen och till tredjeland.

5

Den 13 augusti 2001 antog Europeiska unionens råd förordning (EG) nr 1676/2001 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av PET-film med ursprung i Republiken Indien och Republiken Korea (EGT L 227, s. 1). Den individuella företagsspecifika antidumpningstullsats som, i skäl 80 i denna förordning, fastställdes med avseende på sökandebolaget uppgick till 49 procent.

6

Genom beslut 2001/645/EG av den 22 augusti 2001 om godtagande av åtaganden i samband med antidumpningsförfarandet rörande import av [PET-film] med ursprung i Republiken Indien och Republiken Korea (EGT L 227, s. 56), godtog Europeiska gemenskapernas kommission sökandebolagets och fyra andra indiska exportörers åtaganden att exportera PET-film till gemenskapen till minimiimportpris. För varje exportör gällde olika minimiimportpriser. Med hänsyn till dessa åtaganden befriades import till gemenskapen av PET-film, som sökandebolaget och de fyra andra indiska exportörerna tillverkade, från antidumpningstull, i enlighet med artikel 2 i förordning nr 1676/2001.

7

Den 22 november 2003 inledde kommissionen, enligt artikel 11.3 i grundförordningen, en partiell interimsöversyn av förordning nr 1676/2001 avseende formen på de åtgärder som var tillämpliga på de fem indiska exportörer för vilka det hade fastställts ett minimiimportpris. Vid denna översyn konstaterade kommissionen bland annat att blandningen av sålda produkttyper och prisdifferensen för vissa produktgrupper (produktvärdespektrumet), samt försäljningsmönstret mellan de olika produktgrupperna, hade ändrats betydligt sedan godtagandet av åtagandena om minimiimportpriser. Eftersom minimiimportpriserna hade fastställts på grundval av blandningen av produkttyper och deras värden vid tidpunkten för den ursprungliga undersökningsperioden, ansåg kommissionen att de förändringar som konstaterats hade lett till ”specifika” minimiimportpriser, och att åtagandena inte längre ”lämpa[de] sig” för att motverka de skadevållande verkningarna av dumpning.

8

Till följd av denna översyn antog rådet förordning (EG) nr 365/2006 av den 27 februari 2006 om ändring av förordning nr 1676/2001 och om avslutande av den partiella interimsöversynen av antisubventionsåtgärderna beträffande import av PET-film med ursprung bland annat i Indien (EUT L 68, s. 1). I enlighet med skäl 25 i denna förordning återtogs godtagandet av sökandebolagets och de fyra andra indiska exportörernas åtaganden om minimiimportpriser.

9

Den 4 januari 2005 inledde kommissionen, enligt artikel 11.3 i grundförordningen, en ny partiell interimsöversyn av förordning nr 1676/2001. Denna översyn var begränsad till en undersökning av dumpning med avseende på de fem indiska exportörer för vilka det hade fastställts ett minimiimportpris, och till storleken på den övriga antidumpningstullen. Översynen syftade till att bedöma om de gällande åtgärderna skulle bibehållas, upphävas eller ändras.

10

Till följd av denna översyn antog rådet förordning (EG) nr 366/2006 av den 27 februari 2006 rörande införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av PET-film med ursprung i bland annat Republiken Indien (EUT L 68, s. 6) (nedan kallad den angripna förordningen). Den individuella företagsspecifika antidumpningstullsats som fastställdes med avseende på sökandebolaget i den angripna förordningen uppgick nu till 18 procent.

11

I skäl 27 i den angripna förordningen anför rådet, till stöd för införandet av denna slutgiltiga antidumpningstull, att vid fastställandet av exportpriserna är syftet med översynsundersökningen att avgöra om dumpningsnivån har ändrats, och om dessa eventuella ändringar i så fall kan anses vara varaktiga. Enligt rådet innebär detta att fastställandet av exportpriserna inte kan begränsas enbart till en undersökning av exportörernas tidigare beteende. Rådet anger närmare att det måste fastställas om de exportpriser som tidigare tillämpades vid export till gemenskapen utgör en tillförlitlig grund för bedömningen av den framtida utvecklingen av exportpriserna. Rådet anger att det, med hänsyn till att åtagandena hade godtagits i förevarande fall, undersöktes om förekomsten av dessa åtaganden hade påverkat de tidigare exportpriserna, så att de därmed inte kunde anses utgöra en tillförlitig grund för att fastställa exportörernas framtida beteende.

12

Det framgår av skäl 28 i den angripna förordningen att tillförlitligheten av de berörda indiska exportörernas, däribland sökandebolagets, försäljningspriser till gemenskapen, bedömdes på grundval av en jämförelse mellan dessa priser och de minimiimportpriser som var föremål för de godtagna åtagandena. Det undersöktes följaktligen om det vägda genomsnittet av var och en av dessa exportörers priser väsentligt översteg minimiimportpriset. I de fall exportpriserna väsentligen överskred minimiimportpriserna ansågs de ha fastställts oberoende av minimiimportpriserna, och därmed vara tillförlitliga. I de fall exportpriserna inte tillräckligt överskred minimiimportpriserna ansågs de däremot vara påverkade av åtagandena, och därmed inte utgöra en tillräckligt tillförlitlig grund för beräkningen av dumpning i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

13

I skäl 30 i den angripna förordningen anges huvudsakligen att tre indiska exportörers exportpriser till gemenskapen, däribland sökandebolagets, låg på nästan samma nivå som minimiimportpriserna, medan deras exportpriser till tredjeland väsentligt underskred priserna till gemenskapen. Enligt rådet innebär detta att vid export till gemenskapen skulle priserna sannolikt anpassa sig till priserna för samma typer av varor till tredjeland i en situation utan åtaganden. Enligt rådet kan följaktligen inte dessa exportörers exportpriser till gemenskapen användas för att fastställa tillförlitliga exportpriser i den mening som avses i artikel 2.8 i grundförordningen. Enligt skäl 31 i den angripna förordningen beslutades det av denna anledning att exportpriset för dessa exportörer skulle fastställas på grundval av de priser som de tillämpade vid försäljning till tredjeland.

14

Det framgår huvudsakligen av skälen 33 och 34 i den angripna förordningen att användningen av exportpriser till tredjeland, i stället för exportpriser till gemenskapen, inte grundar sig på tillämpningen av artikel 2.8 och 2.9 i grundförordningen. Detta är i stället motiverat av behovet, i enlighet med syftena med den interimsöversyn som föreskrivs i artikel 11.3 i förordningen, att bedöma sannolikheten för att dessa exportpriser till gemenskapen bibehålls i framtiden, och följaktligen sannolikheten för återkommande dumpning.

15

Enligt skäl 48 i den angripna förordningen fastställdes dumpningsmarginalen för varje exportör på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset, i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen. Det framgår av skäl 49, jämfört med skäl 56, i den angripna förordningen att det vid en väsentlig minskning av de individuella dumpningsmarginalerna är motiverat att ändra den övriga antidumpningstullen, vars storlek fastställs i enlighet med artikel 11.9 i grundförordningen. I sökandebolagets fall, där exportpriset fastställdes på grundval av exportpriserna till tredjeland, på grund av att exportpriserna till gemenskapen inte var tillförlitliga, uppgår dumpningsmarginalen till 26,7 procent (skälen 50 och 54 i den angripna förordningen).

16

I skälen 51–56 i den angripna förordningen anges att denna ändring av den övriga antidumpningstullen väsentligen grundar sig på konstaterandet att de förändrade omständigheterna beträffande dumpningen är av varaktig karaktär i förhållande till de omständigheter som förelåg vid den inledande undersökningen, i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen.

17

Sökandebolaget väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 19 maj 2006.

18

Kommissionen tilläts, genom beslut av ordföranden på femte avdelningen av den 13 november 2006, att intervenera i målet till stöd för rådets yrkanden.

19

Målet tilldelades först femte avdelningen. Därefter beslutade förstainstansrättens ordförande den 6 februari 2007 att målet skulle tilldelas tredje avdelningen. Med hänsyn till att sammansättningen av förstainstansrättens avdelningar hade ändrats, förordnades referenten att tjänstgöra på sjätte avdelningen. Förevarande mål tilldelades följaktligen den avdelningen. Eftersom referenten fick förhinder beslutade förstainstansrättens ordförande den att målet åter skulle tilldelas tredje avdelningen.

20

Rådet anmodades, som en åtgärd för processledning, att besvara vissa skriftliga frågor. Rådet efterkom denna begäran inom den utsatta fristen.

21

Parterna utvecklade sin talan och svarade på förstainstansrättens frågor vid förhandlingen den 9 december 2008.

22

Sökandebolaget har yrkat att förstainstansrätten ska

23

Rådet har, med stöd av kommissionen, yrkat att förstainstansrätten ska

24

Genom den angripna förordningen införs en slutgiltig antidumpningstull på flera bolags import av PET-film.

25

Sökandebolaget har yrkat att den angripna förordningen ska ogiltigförklaras i sin helhet. Sökandebolaget har emellertid i sin framställning av grunder och argument begränsat sig till att bestrida lagenligheten av fastställandet av bolagets exportpris.

26

Förstainstansrätten finner härvid att en eventuell rättsstridighet vid detta fastställande endast påverkar den angripna förordningens lagenlighet i den mån sökandebolaget därigenom påförs en antidumpningstull. Denna rättsstridighet påverkar däremot inte lagenligheten av andra delar i den angripna förordningen, det vill säga särskilt de antidumpningstullar som påförs de andra bolag till vilka den riktar sig.

27

Det framgår dessutom av rättspraxis att när en rad företag påförs olika tullar genom en förordning om införande av antidumpningstullar, anses ett företag endast vara personligen berört av de bestämmelser genom vilka det påförs en särskild antidumpningstull och i vilka tullbeloppet fastställs, och inte av de bestämmelser genom vilka andra företag påförs antidumpningstullar. Detta företags talan kan därför endast tas upp till prövning i den mån den avser ogiltigförklaring av de bestämmelser i förordningen som bara gäller det företaget (se domstolens dom av den 15 februari 2001 i mål C-239/99, Nachi Europe, REG 2001, s. I-1197, punkt 22, och där angiven rättspraxis).

28

Mot denna bakgrund och med hänsyn till de grunder och argument som sökandebolaget anfört till stöd för sin talan, får bolagets yrkande om ogiltigförklaring förstås så, att det endast avser delvis ogiltigförklaring av den angripna förordningen, i den mån bolaget därigenom påförs en slutgiltig antidumpningstull.

29

Sökandebolaget har huvudsakligen kritiserat den metod som rådet tillämpade i den angripna förordningen för att fastställa exportpriset. Bolaget har åberopat tre grunder mot denna metod. Den första grunden avser åsidosättande av artikel 2.8 och 2.9 i grundförordningen. Den andra grunden avser åsidosättande av artikel 2.1 och 2.3 samt artikel 11 i avtalet om tillämpning av artikel VI i det allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (GATT) (EGT L 336, 1994, s. 103; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 105), som återfinns i bilaga 1A till avtalet om upprättande av världshandelsorganisationen (WTO) (EGT L 336, 1994, s. 3; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 5). Den tredje grunden avser att det saknas rättslig grund och att rättssäkerhetsprincipen har åsidosatts.

30

Sökandebolaget har, inom ramen för den första och den tredje grunden, anfört flera argument som syftar till att visa att det saknas rättslig grund för den metod som tillämpades i den angripna förordningen för att fastställa sökandebolagets exportpris. Förstainstansrätten finner det lämpligt att pröva dessa argument tillsammans.

31

Sökandebolaget har genom den tredje grunden, som avser att det saknas rättslig grund, gjort gällande att rådet i den angripna förordningen inte har angett den rättsliga grunden för den metod som tillämpades för att fastställa exportpriset. Rådet har i skäl 34 endast angett att denna metod inte tillämpats med stöd av artikel 2.8 och 2.9 i den angripna förordningen. Rådet angav, först i sitt svaromål, artikel 11.3 i förordningen som rättslig grund. Med hänsyn till att all interimsöversyn ska genomföras enligt artikel 11.3 i grundförordningen, har emellertid inte denna bestämmelse någon inverkan på valet av den relevanta rättsliga grund med stöd av vilken sökandebolagets exportpris fastställdes.

32

Sökandebolaget har genom den första grunden, som avser åsidosättande av artikel 2.8 och 2.9 i grundförordningen, gjort gällande att beräkningen av exportpriset regleras genom dessa bestämmelser, och att det uttryckligen föreskrivs i artikel 11.9 och 11.10 i grundförordningen att de är tillämpliga på undersökningar inom ramen för en interimsöversyn, dock utan att det finns någon särskild beräkningsmetod för dessa undersökningar. Sökandebolaget anser vidare att den analys av sannolikheten för att dumpningen återkommer som kommissionen genomför vid en översynsundersökning saknar relevans och borde inte påverka beräkningen av dumpningsmarginalen. Bolaget har slutligen påpekat att artikel 11.3 i grundförordningen inte utgör en giltig rättslig grund för beräkningen av exportpriset. Denna bestämmelse innehåller nämligen inte någon som helst uppgift på grundval av vilken det går att bestämma beräkningsmetoden för en dumpningsmarginal och, a fortiori, ett exportpris.

33

Rådet har gjort gällande att i förevarande fall utgör artikel 11.3 i grundförordningen den relevanta rättsliga grunden för den metod som tillämpades för att fastställa exportpriset.

34

Valet av denna metod följer av det i artikel 11.3 i grundförordningen omnämnda behovet av att i samband med undersökningen inom ramen för interimsöversynen bedöma huruvida omständigheterna rörande dumpningen väsentligen har ändrats. Institutionerna godtog inte sökandebolagets exportpriser till gemenskapen, med motiveringen att priserna inte återspeglade en varaktig förändring av bolagets prissättning, eftersom de endast följde av minimiimportpriserna. Denna slutsats grundade sig på att sökandebolagets exportpriser till gemenskapen överskred minimiimportpriserna med endast i genomsnitt 7 procent, medan de överskred bolagets exportpriser till tredjeland med 12 procent. Eftersom sökandebolagets exportpriser till gemenskapen inte fastställdes oberoende av minimiimportpriset, var de inte tillförlitliga och kunde inte användas för att fastställa ett exportpris. Det ”mest logiska” tillvägagångssättet bestod således i att fastställa exportpriset på grundval av sökandebolagets försäljningspriser till tredjeland.

35

Vad beträffar sökandebolagets argument att det i artikel 11.9 och 11.10 i grundförordningen föreskrivs att artikel 2 i densamma är tillämplig på undersökningar inom ramen för en interimsöversyn, har rådet i sitt svaromål anfört följande. För det första följer det av artikel 11.9 i grundförordningen att institutionerna vid en översyn får tillämpa en annan metod än den som tillämpades vid den ursprungliga undersökningen, om omständigheterna har förändrats. I detta avseende utgör det en förändrad omständighet, i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen, att sökandebolagets priser påverkades av de åtaganden om minimiimportpriser som var tillämpliga under översynsundersökningen. För det andra undanröjer inte artikel 11.9 och 11.10 i förordningen institutionernas behov av att fastställa huruvida eventuella förändringar rörande dumpning eller skada är varaktiga och således medför att det är motiverat att ändra åtgärderna.

36

Rådet har i sina svar på förstainstansrättens skriftliga frågor och i sina yttranden vid förhandlingen angett att det inte har för avsikt att i sitt försvar hänvisa till artikel 11.9 i grundförordningen som rättslig grund för den beräkningsmetod för exportpriset som tillämpades i förevarande fall och att förstainstansrätten inte ska tolka det förhållandet att rådet i sitt svaromål har åberopat en förändring av omständigheterna som en sådan avsikt. Detta förhållande ska inte heller tolkas på så sätt att det i sig motiverar att den beräkningsmetod för dumpningsmarginalen som föreskrivs i artikel 2 i förordningen inte tillämpats.

37

Rådet anser slutligen att den åtskillnad mellan analysen av sannolikheten för att dumpningen återkommer och beräkningen av en dumpningsmarginal som sökandebolaget föreslagit är felaktig, med hänsyn till syftet med översynsundersökningen. Syftet är nämligen att fastställa huruvida dumpningsmarginalerna har förändrats och huruvida dessa eventuella förändringar kan anses vara varaktiga, vilket skulle motivera ett upphävande eller en ändring av de befintliga dumpningsåtgärderna.

38

Det ska inledningsvis erinras om att sökandebolaget har kritiserat institutionerna för att inte ha grundat sin bedömning av huruvida bolagets exportpriser till gemenskapen var tillförlitliga på de kriterier som anges i artikel 2.8 och 2.9 i grundförordningen. Rådet har å sin sida huvudsakligen gjort gällande att avsteget från den metod som föreskrivs i artikel 2.8 och 2.9 i grundförordningen motiverades av behovet av att, i enlighet med artikel 11.3 i nämnda förordning, avgöra huruvida en ändring är varaktig och således medför ett upphävande eller en eventuell ändring av befintliga åtgärder vid en interimsöversyn.

39

Förstainstansrätten ska följaktligen pröva huruvida artikel 11.3 i grundförordningen utgör en tillräcklig rättslig grund för att frångå de kriterier som reglerar fastställandet av exportpriset, såsom dessa föreskrivs i artikel 2.8 och 2.9 i förordningen.

40

Den angripna förordningen antogs efter en interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen, där villkoren för att inleda och de huvudsakliga syftena med en sådan översyn anges. Enligt artikel 11.3 andra stycket ska således ”[e]n interimsöversyn … inledas om begäran innehåller tillräckliga bevis för att den fortsatta tillämpningen av åtgärden inte längre är nödvändig för att motverka dumpning”. I artikel 11.3 tredje stycket föreskrivs att kommissionen vid översynsundersökningen ”bland annat [kan] överväga om de omständigheter som rör dumpning och skada har ändrats väsentligt”.

41

I förevarande fall är det ostridigt att rådet med framgång kunde åberopa artikel 11.3 i grundförordningen för att fastställa att omständigheterna rörande dumpning hade ändrats väsentligt och att rådet, efter att ha slagit fast att dessa ändringar var av varaktig karaktär, kunde dra slutsatsen att det var nödvändigt att ändra den övriga antidumpningstullen (skäl 56 i den angripna förordningen). I artikel 11.3 i förordningen föreskrivs däremot inte att rådet i samband med en interimsöversyn har befogenhet att, såsom det har gjort i förevarande fall, tillämpa en metod för fastställande av exportpriset som inte är förenlig med de krav som uppställs i artikel 2.8 och 2.9 i grundförordningen, med hänvisning till att det är nödvändigt att göra en bedömning av den framtida utvecklingen av de berörda exportörernas priser.

42

Det framgår av artikel 11.9 i grundförordningen att vid en översyn ska institutionerna som huvudregel tillämpa samma metod, däribland metoden för fastställande av exportpriset enligt artikel 2.8 och 2.9 i grundförordningen, som den som tillämpades vid den ursprungliga undersökning som ledde till att den aktuella antidumpningstullen påfördes. I samma bestämmelse föreskrivs ett undantag som möjliggör för institutionerna att tillämpa en annan metod än den som tillämpades vid den ursprungliga undersökningen. Undantaget är emellertid endast tillämpligt i den mån omständigheterna har förändrats och ska tolkas restriktivt. Av artikel 11.9 i grundförordningen framgår även att metoden ska tillämpas med beaktande av artiklarna 2 och 17 i grundförordningen.

43

Vid en interimsöversyn är således institutionerna, precis som vid en ursprunglig undersökning, i princip skyldiga att fastställa exportpriset i enlighet med de kriterier som uppställs i artikel 2 i grundförordningen.

44

Artikel 11.9 i grundförordningen nämns uttryckligen i skäl 49 i den angripna förordningen, och rådet har påstått att de omständigheter som låg till grund för sökandebolagets exportpriser faktiskt hade ändrats när de väl hade påverkats av åtagandena om minimiimportpris. Trots detta har rådet tydligt angett, i sina svar på förstainstansrättens skriftliga frågor och i sina yttranden vid förhandlingen, att det inte har för avsikt att åberopa det undantag som föreskrivs i artikel 11.9 i förordningen. Rådet har tvärtom begränsat sig till att hänvisa till artikel 11.3 i denna förordning för att motivera tillämpningen av en metod för fastställande av exportpriset som skiljer sig från den metod som tillämpades vid den ursprungliga undersökningen, samt från de kriterier som föreskrivs i artikel 2.8 och 2.9 i förordningen.

45

Artikel 11.3 i grundförordningen föreskriver emellertid inte något uttryckligt undantag från bestämmelsen i artikel 11.9. Enligt artikel 11.9 ska exportpriset fastställas i enlighet med i artikel 2.8 och 2.9 i grundförordningen.

46

I förevarande fall finns det för övrigt ingen grund för påståendet att de berörda institutionerna, genom de underliggande syftena med artikel 11.3 i grundförordningen, däribland det eventuella behovet av att analysera den framtida utvecklingen av de berörda exportörernas priser, tillerkänns en underförstådd befogenhet att ersätta en metod som grundar sig i en sådan analys med den metod som föreskrivs i artikel 2.8 och 2.9 i grundförordningen.

47

Det framgår nämligen av rättspraxis att förekomsten av en underförstådd befogenhet, som utgör ett undantag från principen om tilldelade befogenheter i artikel 5 första stycket EG, måste bedömas strikt. Det är endast undantagsvis som sådana underförstådda befogenheter har erkänts i rättspraxis, och för att så ska ske måste de vara nödvändiga för att säkerställa den ändamålsenliga verkan av bestämmelserna i fördraget eller i den berörda grundförordningen (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 9 juli 1987 i de förenade målen 281/85, 283/85–285/85 och 287/85, Tyskland m.fl. mot kommissionen, REG 1987, s. 3203, punkt 28, och förstainstansrättens dom av den i mål T-240/04, Frankrike mot kommissionen, REG 2007, s. II-4035, punkt 37, och där angiven rättspraxis).

48

Det ska härvid påpekas att den ändamålsenliga verkan av artikel 11.3 i grundförordningen till stor del säkerställs av att institutionerna förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning – däribland rätten att bedöma den framtida utvecklingen av de berörda exportörernas prissättning – när de prövar behovet av en fortsatt tillämpning av befintliga åtgärder.

49

När bedömningen av huruvida detta behov föreligger väl genomförts, och institutionerna har beslutat att ändra de befintliga åtgärderna, är de däremot bundna av artikel 11.9 i grundförordningen när de beslutar om nya åtgärder. Genom denna bestämmelse tillerkänns institutionerna en uttrycklig befogenhet och skyldighet att tillämpa den metod som föreskrivs i artikel 2 i samma förordning.

50

Av detta följer, för det första, att vid fastställandet av exportpriset är institutionernas påstådda rätt att analysera den framtida utvecklingen inte nödvändig för att säkerställa den ändamålsenliga verkan av artikel 11.3 i grundförordningen. En sådan rätt är till och med utesluten enligt artikel 11.9 i samma förordning. För det andra kan inte den påstådda underförstådda befogenhet som följer av artikel 11.3 i grundförordningen anses ha företräde framför de uttryckliga befogenheter som föreskrivs i artikel 11.9 i förordningen, jämförd med artikel 2 i densamma.

51

Institutionerna kan följaktligen inte, med artikel 11.3 i grundförordningen som rättslig grund, tillämpa en annan metod än den metod som föreskrivs i artikel 2.8 och 2.9 i grundförordningen vid fastställande av exportpriset. Rådet antog således den angripna förordningen med stöd av en felaktig rättslig grund, genom att frångå denna metod och genom att fastställa exportpriset på grundval av kriterier som inte föreskrivs i dessa bestämmelser.

52

Talan ska följaktligen bifallas såvitt avser den första och den tredje grunden, i den mån de avser avsaknad av rättslig grund. Den angripna förordningen ska därmed ogiltigförklaras i den mån som den berör sökandebolaget. Det saknas därför anledning att pröva grunderna och anmärkningarna avseende åsidosättandet av artikel 2.1 och 2.3 samt artikel 11 i avtalet om tillämpning av artikel VI i GATT-avtalet 1994, samt åsidosättandet av rättssäkerhetsprincipen.

53

Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökandebolaget har yrkat att rådet ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom rådet har tappat målet ska yrkandet bifallas.

54

Enligt artikel 87.4 första stycket i rättegångsreglerna ska institutioner som har intervenerat i ett mål bära sina rättegångskostnader. Kommissionen ska därför bära sin rättegångskostnad.

Mot denna bakgrund beslutar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (tredje avdelningen)

följande: