Mål C-542/03

Hauptzollamt Hamburg-Jonas

mot

Milupa GmbH & Co. KG

(begäran om förhandsavgörande som framställts av Bundesfinanzhof)

”Jordbruk – Exportbidrag – Bearbetade jordbruksprodukter som tillsatts varor som inte omfattas av bilaga II till EG-fördraget (nu bilaga I EG i ändrad lydelse) – Felaktig deklaration – Sanktionsåtgärd”

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 12 maj 2005 

Sammanfattning av domen

1.     Jordbruk — Gemensam organisation av marknaden — Exportbidrag — Felaktig deklaration — Sanktionsåtgärd — Proportionalitetsprincipen — Åsidosättande — Föreligger inte

(Kommissionens förordning nr 3665/87, artikel 11. 1, första stycket a)

2.     Jordbruk — Gemensam organisation av marknaden — Exportbidrag — Bearbetade varor som inte omfattas av bilaga II till fördraget — Felaktig deklaration — Export av andra varor än de som deklarerats — Varor som kan jämställas med varor som omfattas av bilaga A till förordning nr 1222/94 — Rätt till exportbidrag

(Kommissionens förordningar nr 1222/94, artikel 7.1 första stycket 1, och nr 3665/87,artikel 11.1)

1.     Tillämpningen av den sanktionsåtgärd som föreskrivs i artikel 11.1 första stycket i förordning nr 3665/87 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter i dess lydelse enligt förordning nr 2945/94, i förhållande till en exportör som, utan att ha begått något fel, har ansökt om ett bidrag som är större än vad vederbörande har rätt till, innebär inte ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen, eftersom sanktionsåtgärden varken kan anses vara ett olämpligt medel för att uppnå det mål som åsyftas med gemenskapsbestämmelserna, det vill säga att bekämpa oegentligheter och bedrägeri, eller kan anses gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(se punkt 26)

2.     Artikel 7.1 första stycket andra meningen, artikel 7.2 första stycket och artikel 7.5 i förordning nr 1222/94 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för beviljande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga II till fördraget, och kriterier för fastställande av bidragsbeloppen, i dess lydelse enligt förordning nr 229/96, skall tolkas så att i de fall en exportör i en ansökan om exportbidrag har deklarerat att man för att tillverka varorna i fråga har använt en vara som jämställs med skummjölkspulver enligt bilaga A (PG 2) med stöd av artikel 1.2 i nämnda förordning, medan man i själva verket har använt en annan vara som också jämställs med skummjölkspulver med stöd av samma bestämmelse, kan exportören göra anspråk på exportbidrag, som i förekommande fall rättas i enlighet med artikel 11 förordning nr 3665/87 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter, i dess lydelse enligt förordning nr 2945/94.

(se punkt 27 och domslutet)

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)

den 12 maj 2005(*)

”Jordbruk – Exportbidrag – Bearbetade jordbruksprodukter som tillsatts varor som inte omfattas av bilaga II till EG‑fördraget (nu bilaga I EG i ändrad lydelse) – Felaktig deklaration – Sanktionsåtgärd”

I mål C‑542/03,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Bundesfinanzhof (Tyskland), genom beslut av den 18 november 2003 som inkom till domstolen den 23 december 2003, i målet 

Hauptzollamt Hamburg-Jonas

mot

Milupa GmbH & Co. KG,

meddelar

DOMSTOLEN (tredje avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas (referent) samt domarna A La Pergola, J.-P. Puissochet, U. Lõhmus och A. Ó Caoimh,

generaladvokat: P. Léger,

justitiesekreterare: R. Grass,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

–       Milupa GmbH & Co. KG, genom H. Wrobel och F. Boulanger, Rechtsanwälte,

–       Europeiska gemenskapernas kommission, genom G. Braun, i egenskap av ombud,

med beaktande av det skriftliga förfarandet,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

1       Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 7.1 första stycket andra meningen, artikel 7.2 första stycket och artikel 7.5 i kommissionens förordning (EG) nr 1222/94 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för ordningen för beviljande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga II till fördraget samt om kriterierna för fastställande av bidragsbeloppen (EGT L 136, s. 5; svensk specialutgåva, volym 3, område 57, s. 169), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 229/96 av den 7 februari 1996 (EGT L 30, s. 24) (nedan kallad förordning nr 1222/94).

2       Begäran har framställts i ett mål mellan Hauptzollamt Hamburg-Jonas (nedan kallad Hauptzollamt) och Milupa GmbH & Co. KG (nedan kallat Milupa) angående rätten att erhålla exportbidrag för en vara som innehöll ett halvfabrikat som framställts av kondenserad skummjölk och inte av färsk skummjölk som det angetts i exportdeklarationen.

 Tillämpliga gemenskapsbestämmelser

 Förordning (EG) nr 3448/93

3       I artikel 8.1 i rådets förordning (EG) nr 3448/93 om systemet för handeln med vissa varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter (EGT L 318, s. 18; svensk specialutgåva, område 3, volym 54, s. 48), föreskrivs följande:

”Vid export av varorna kan för de förbrukade jordbruksprodukter som uppfyller villkoren i artikel 9.2 i fördraget beviljas exportbidrag, som beräknas i enlighet med förordningarna om den gemensamma organisationen av marknaderna inom de berörda sektorerna.

Exportbidrag kan inte beviljas för jordbruksprodukter som ingår i varor som inte omfattas av en gemensam organisation av marknaden enligt vilken exportbidrag lämnas vid export i form av dessa varor.”

 Förordning nr 1222/94

4       I denna förordning fastställs gemensamma tillämpningsföreskrifter för ordningen för beviljande av exportbidrag för bearbetade jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga II till EG‑fördraget (nu bilaga I EG i ändrad lydelse) och vars basprodukter anges i bilagorna till en av grundförordningarna om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter, ägg, ris, socker eller spannmål. Förordningen är tillämplig på basprodukter som anges i bilaga A, på därav bearbetade produkter som anges i bilaga B eller C och på produkter som jämställs med en av dessa två kategorier enligt bestämmelserna i artikel 1.2 i denna förordning.

5       Bilaga A till förordning nr 1222/94 omfattar bland annat basprodukten med KN-nummer ex 0402 10 19 som betecknas som ”Mjölk i form av pulver, utan tillsats av socker eller annat sötningsmedel, framställd genom spraytorkning, med en fetthalt av mindre än 1.5 viktprocent och en vattenhalt av mindre än 5 viktprocent (PG 2)”.

6       I artikel 1.2 i förordning nr 1222/94 föreskrivs att ett visst antal produkter skall jämställas med andra produkter. Sålunda föreskrivs i artikel 1.2 c första strecksatsen och i artikel 1.2 f första strecksatsen i förordning nr 1222/94 i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2915/95 av den 18 december 1995 (EGT L 305, s. 33) följande:

”Vid tillämpning av denna förordning skall följande gälla:

…

c) –      Mjölk och mjölkprodukter enligt KN-numren 0403 10 22, 0403 90 51, 0404 90 11 och 0404 90 31, inte koncentrerade och utan tillsats av socker eller andra sötningsmedel, även frysta, med en mjölkfetthalt av högst 0,1 viktprocent,

…

skall jämställas med skummjölkspulver enligt bilaga A (PG2),

…

f) –      Mjölk, grädde och mjölkprodukter enligt KN-numren 0403 10 22–0403 10 26, 0403 90 51–0403 90 59, och 0404 90 11–0404 90 39, koncentrerade, inte i form av pulver, granulat eller annan fast form, utan tillsats av socker eller andra sötningsmedel,

…

skall jämställas …,

i)      med skummjölkspulver enligt bilaga A (PG2) vad gäller den fettfria delen av produktens torrsubstanshalt

och

ii)      med smör enligt bilaga A (PG6) vad gäller produktens mjölkfettandel.”

7       Artikel 3 i förordning nr 1222/94 innehåller olika bestämmelser om hur den kvantitet av basprodukter som skall ligga till grund för beräkningen av bidragsbeloppet skall fastställas. I artikel 3.2 föreskrivs bland annat att denna kvantitet, under vissa omständigheter, efter medgivande av de behöriga myndigheterna, får beräknas antingen på grundval av tillverkningsrecepten för de aktuella produkterna eller på grundval av de genomsnittliga produktkvantiteter som under en viss tid förbrukas vid framställning av en viss kvantitet av dessa varor.

8       I artikel 7 i förordning nr 1222/94 föreskrivs följande:

”1. Bestämmelserna i förordning (EEG) nr 3665/87 skall tillämpas. Vid export av varorna skall sökanden dessutom deklarera de kvantiteter av basprodukter, därav bearbetade produkter eller produkter som jämställs med en av dessa två kategorier enligt artikel 1.2, som faktiskt har förbrukats, i den mening som avses i artikel 3.2, vid framställning av dessa varor och för vilka exportbidrag kommer att begäras, eller på annat sätt hänvisa till sammansättningen, om den har fastställts i enlighet med artikel 3.2 tredje stycket.

…

2. Om en sökande inte lämnar den deklaration som avses i punkt 1 eller inte lämnar in tillfredsställande dokumentation till stöd för sin deklaration, skall han inte ha rätt till exportbidrag.

…

5. I det dokument som attesterar den nämnda exporten skall anges kvantiteterna av de exporterade varorna och kvantiteterna av de varor som avses i punkt 1 första stycket eller ges en hänvisning till den sammansättning som har fastställts i enlighet med artikel 3.2 tredje stycket. Om punkt 2 andra stycket gäller, skall i stället för de sistnämnda kvantiteterna anges de basproduktkvantiteter som anges i kolumn 4 i bilaga D och som motsvarar resultatet av analysen av de exporterade varorna.

…”

 Förordning (EEG) nr 3665/87

9       I artikel 3.5 i kommissionens förordning nr 3665/87 av den 27 november 1987 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (EGT L 351, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 24, s. 216), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2945/94 av den 2 december 1994 (EGT L 310, s. 57; svensk specialutgåva, volym 3, område 63, s. 83) (nedan kallad förordning nr 3665/87), föreskrivs följande:

”De dokument som används vid exporten för att styrka att produkterna berättigar till bidrag måste innehålla all information som är nödvändig för att beräkna bidragsbeloppet, särskilt

a)      en beskrivning av produkterna enligt bidragsnomenklaturen,

b)      uppgifter om produkternas nettovikt, eller motsvarande uttryckt i den måttenhet som skall användas vid beräkningen av bidraget, samt

c)      uppgifter om produkternas sammansättning eller en hänvisning till en sådan, i den utsträckning som behövs för att beräkna bidragets storlek.

Om det dokument som avses i denna punkt är en exportdeklaration måste denna också innehålla dessa uppgifter samt uppgiften ’bidragskod’.”

10     I artikel 11 i förordning nr 3665/87 som skall tillämpas på export för vilken de formaliteter som avses i artikel 3 i samma förordning avslutas från och med den 1 april 1995 föreskrivs följande:

”1.      Om det konstateras att en exportör i avsikt att få exportbidrag har ansökt om ett bidrag som är större än det som vederbörande har rätt till, skall bidraget för exporten i fråga vara lika med det bidrag som gäller för den faktiska exporten, minskat med ett belopp motsvarande

a)      hälften av skillnaden mellan det begärda bidraget och det bidrag som gäller för den faktiska exporten,

b)      två gånger skillnaden mellan det begärda bidraget och det bidrag som gäller för den faktiska exporten, om exportören med avsikt har lämnat felaktiga upplysningar.

Det begärda bidraget anses vara det belopp som fås vid en beräkning på grundval av de upplysningar som lämnats enligt artikel 3 eller artikel 25.2. …

Den sanktion som avses i a tillämpas inte

…

–      i fall där bidragsansökan är i överensstämmelse med kommissionens förordning (EG) nr 1222/94 …, särskilt artikel 3.2 i denna, och har beräknats på grundval av de genomsnittliga kvantiteter som använts under en närmare angiven period,

…

3. Utan att det påverkar förpliktelsen att betala ett negativt belopp i enlighet med punkt 1 fjärde stycket, skall mottagaren när det felaktigt utbetalas ett bidrag återbetala det felaktigt mottagna beloppet, inklusive eventuella sanktionsbelopp enligt punkt 1 första stycket, till en ränta som beräknas på grundval av den tid som förflyter mellan utbetalning och återbetalning.

…”

 Förordning (EEG) nr 3846/87

11     Genom kommissionens förordning (EEG) nr 3846/87 av den 17 december 1987 om upprättandet av en exportbidragsnomenklatur för jordbruksprodukter (EGT L 366, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 25, s. 19) inrättas, mot bakgrund av den kombinerade nomenklaturen, en exportbidragsnomenklatur för jordbruksprodukter.

12     Artikel 3 i denna förordning har följande lydelse:

”Exportbidragsnomenklaturen skall användas av kommissionen och av medlemsstaterna vid tillämpningen av gemenskapens bestämmelser om exportbidrag för jordbruksprodukter, och nummerkoderna skall anges i de dokument som upprättas i detta syfte.

…

Kommissionen skall offentliggöra den fullständiga versionen av exportbidragsnomenklaturen i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, i enlighet med de reglerande bestämmelserna för export av jordbruksprodukter som skall användas från den 1 januari varje år.”

 Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna.

13     År 1996 exporterade Milupa varor, som inte omfattades av bilaga II till fördraget, till Turkiet och erhöll efter ansökan exportbidrag. I exportdeklarationen och i kontrollexemplar T5 angav sökanden, med hänvisning till de förklaringar som varornas tillverkare angett, att man som mellanprodukt använt ett halvfabrikat, tillverkat av färsk skummjölk med en mjölkfetthalt på 0,05 viktprocent.

14     I december 1996 informerades Milupa om att halvfabrikatet hade tillverkats av kondenserad skummjölk med en mjölkfetthalt på 0,14 till 0,19 viktprocent och 29,31 viktprocent fettfri torrsubstans. Genom skrivelse av den 22 januari 1997 informerade sökanden i sin tur Hauptzollamt om de korrigerade uppgifterna. Genom beslut av den 11 och av den 12 februari 1998 begärde Hauptzollamt återbetalning av det exportbidrag som Milupa erhållit.

15     Efter överklagande av Milupa upphävde Finanzgericht Hamburg de omtvistade besluten i den mån Hauptzollamt krävde att sökanden skulle betala ett belopp som motsvarade det exportbidrag som sökanden skulle ha erhållit om man använt sig av kondenserad skummjölk vid tillverkningen av de exporterade varorna. I domskälen angavs att det är tillräckligt att den berörda parten fullgjort en i huvudsak korrekt deklaration. En fullständig förlust av rätten till exportbidrag vid endast små avvikelser mellan den typ av produkter som sökanden uppgett har använts vid tillverkningen av de exporterade varorna och den typ av produkter som verkligen använts, utgör inte en proportionell sanktionsåtgärd och är inte heller nödvändig för att undvika missbruk, eftersom sökanden skulle ha erhållit ett bidrag av i princip samma storlek om uppgifterna varit korrekta.

16     Hauptzollamt överklagade beslutet till den nationella domstolen genom så kallad revisionstalan. Under dessa omständigheter beslöt Bundesfinanzhof att vilandeförklara målet och att hänskjuta följande fråga till domstolen för ett förhandsavgörande,

”Skall artikel 7.1 första stycket andra meningen, artikel 7.2 första stycket och artikel 7.5 i förordning (EG) nr 1222/94, i dess lydelse enligt förordning (EG) nr 229/96, tolkas så att en berörd part inte kan göra anspråk på ett exportbidrag när det inte är den av honom deklarerade produkten, vilken enligt artikel 1.2 c första stycket i förordning nr 1222/94 kan jämställas med skummjölkspulver av den typ som avses i bilaga A (PG 2), som använts vid tillverkningen av de exporterade varorna, utan en annan produkt som, enligt artikel 1.2 f första strecksatsen i nämnda förordning vad gäller den fettfria delen av produktens torrsubstanshalt också kan jämställas med skummjölkspulver av den typ som avses i bilaga A (PG 2)?”

 Prövning av tolkningsfrågan

17     Den hänskjutande domstolen har ställt frågan för att få klarhet i huruvida artikel 7 i förordning nr 1222/94 skall tolkas så att den berörde, under sådana omständigheter som dem i målet vid den nationella domstolen, kan göra anspråk på exportbidrag.

18     Såväl Milupa som kommissionen har gjort gällande att exportören inte helt kan fråntas rätten till exportbidrag. Medan Milupa har gjort gällande att artikel 7 i förordning nr 1222/94 inte utgör hinder för ett sådant bidrag, har kommissionen hävdat att ett sådant bidrag föreskrivs i artikel 11 i förordning nr 3665/87.

19     Milupa har särskilt gjort gällande att bolaget i deklarationen angav en vara som omfattas av samma bestämmelse om jämställande som den vara som verkligen hade använts och att det bidrag som bolaget beviljades avsåg ett belopp som var ungefär detsamma som det belopp Milupa hade rätt till. Milupa har påstått att det således inte är oförenligt med artikel 7.2 första stycket i förordning 1222/94 att fastställa att bolaget har rätt till bidrag. Det skulle varken vara lämpligt eller nödvändigt att helt och hållet undanröja bidraget och detta skulle innebära ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

20     I detta hänseende konstaterar domstolen att förordning nr 3665/87, enligt artikel 7.1 första stycket första meningen i förordning nr 1222/94, skall tillämpas när exportbidrag har begärts för jordbruksprodukter som har exporterats i form av varor som inte omfattas av bilaga II till fördraget och som omfattas av förordning nr 1222/94.

21     Artikel 7 i förordning nr 1222/94 innehåller för övrigt vissa särskilda bestämmelser som är specifika för den typ av varor som omfattas av denna förordning. I artikel 7.1 första stycket andra meningen i nämnda förordning föreskrivs sålunda att sökanden vid export av varorna skall deklarera de kvantiteter av basprodukter, därav bearbetade produkter eller produkter som jämställs med en av dessa två kategorier enligt artikel 1.2, som faktiskt har förbrukats, i den mening som avses i artikel 3.2, vid framställning av dessa varor och för vilka exportbidrag kommer att begäras, eller på annat sätt hänvisa till sammansättningen, om den har fastställts i enlighet med artikel 3.2 tredje stycket.

22     I artikel 7.2 i förordning nr 1222/94 föreskrivs att ”[o]m en sökande inte lämnar den deklaration som avses … eller inte lämnar in tillfredsställande dokumentation till stöd för sin deklaration, skall han inte ha rätt till exportbidrag”. Det har emellertid inte framgått att Milupa befunnit sig i en sådan situation som avses i denna bestämmelse.

23     Enligt lydelsen av artikel 11.1 i förordning nr 3665/87, vilken är tillämplig enligt artikel 7.1 första stycket första meningen i förordning nr 1222/94, såsom det erinrats om i punkt 20 i förevarande dom, är den sanktionsåtgärd som föreskrivs i denna bestämmelse däremot tillämplig ”[o]m det konstateras att en exportör i avsikt att få exportbidrag har ansökt om ett bidrag som är större än det som vederbörande har rätt till”. Denna tydliga formulering innehåller inte någon hänvisning till bestämmelserna om jämställande i artikel 1.2 i förordning nr 1222/94.

24     Även om artikel 7 i förordning nr 1222/94 innehåller vissa särskilda regler som är specifika för den typ av varor som omfattas av denna förordning, skall det i övrigt anges att ingen av dessa är oförenlig med artikel 11 i förordning nr 3665/87 vad gäller denna bestämmelses tillämpning i målet vid den nationella domstolen.

25     I artikel 11.1 tredje stycket fjärde strecksatsen i förordning nr 3665/87 anges att den sanktionsåtgärd som föreskrivs i denna artikel inte skall tillämpas när bidragsansökan är i överensstämmelse med förordning nr 1222/94. Härav kan man sluta sig till att sanktionsåtgärden skall tillämpas då en bidragsansökan avser ett belopp som är större än vad sökanden har rätt till, då den framställts med stöd av förordning nr 1222/94 och då ansökan inte är i överensstämmelse med denna förordning.

26     Vad gäller bedömningen av denna sanktionsåtgärd mot bakgrund av proportionalitetsprincipen har domstolen redan fastställt att tillämpningen av sanktionsåtgärden i förhållande till en exportör som, utan att ha begått något fel, har ansökt om ett bidrag som är större än vad vederbörande har rätt till, inte innebär ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen, eftersom sanktionsåtgärden varken kan anses vara ett olämpligt medel för att uppnå det mål som åsyftas med gemenskapsbestämmelserna, det vill säga att bekämpa oegentligheter och bedrägeri, eller kan anses gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål (dom av den 11 juli 2002 i mål C‑210/00, Käserei Champignon Hofmeister, REG 2002, s. I‑6453, punkt 68).

27     Frågan skall således besvaras så att artikel 7.1 första stycket andra meningen, artikel 7.2 första stycket och artikel 7.5 i förordning nr 1222/94 skall tolkas så, att i de fall en exportör i en ansökan om exportbidrag har deklarerat att man för att tillverka varorna i fråga har använt en vara som jämställs med skummjölkspulver enligt bilaga A (PG2) med stöd av artikel 1.2 i nämnda förordning, medan man i själva verket har använt en annan vara som också jämställs med skummjölkspulver med stöd av samma bestämmelse, kan exportören göra anspråk på exportbidrag, som i förekommande fall rättas i enlighet med artikel 11 i förordning nr 3665/87.

 Rättegångskostnader

28     Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter haft är inte ersättningsgilla.

På dessa grunder beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande dom:

Artikel 7.1 första stycket andra meningen, artikel 7.2 första stycket och artikel 7.5 i kommissionens förordning (EG) nr 1222/94 av den 30 maj 1994 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för beviljande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga II till fördraget, och kriterier för fastställande av bidragsbeloppen, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 229/96 av den 7 februari 1996, skall tolkas så att i de fall en exportör i en ansökan om exportbidrag har deklarerat att man för att tillverka varorna i fråga har använt en vara som jämställs med skummjölkspulver enligt bilaga A (PG2) med stöd av artikel 1.2 i nämnda förordning, medan man i själva verket har använt en annan vara som också jämställs med skummjölkspulver med stöd av samma bestämmelse, kan exportören göra anspråk på exportbidrag, som i förekommande fall rättas i enlighet med artikel 11 i kommissionens förordning (EG) nr 3665/87 av den 27 november 1987 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2945/94 av den 2 december 1994.

Underskrifter

---

* Rättegångsspråk: tyska.