Access to European Union law
<a href="https://eur-lex.europa.eu/content/help/eurlex-content/experimental-features.html" target="_blank">More about the experimental features corner</a>
Choose the experimental features you want to try
EUR-Lex
Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

You are here
Use quotation marks to search for an "exact phrase". Append an asterisk (*) to a search term to find variations of it (transp*, 32019R*). Use a question mark (?) instead of a single character in your search term to find variations of it (ca?e finds case, cane, care).
Search tips
Need more search options? Use the Advanced search

Document 62003CC0244

    Förslag till avgörande av generaladvokat Geelhoed föredraget den 17 mars 2005.
    Franska republiken mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd.
    Kosmetiska produkter - Djurförsök - Direktiv 2003/15/EG - Delvis ogiltigförklaring - Artikel 1.2 - Odelbarhet - Avvisning.
    Mål C-244/03.

    Rättsfallssamling 2005 I-04021

    ECLI identifier: ECLI:EU:C:2005:178

    Conclusions

    FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
    L.A GEELHOED
    föredraget den 17 mars 2005(1)



    Mål C-244/03



    Republiken Frankrike
    mot
    Europaparlamentet
    och
    Europeiska unionens råd


    Direkt talan – Ogiltigförklaring av artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/15/EG av den 27 februari 2003 (EUT L 66, s. 26) i den del en ny artikel 4a införs i rådets direktiv 76/768/EEG (EGT L 53, s. 30; svensk specialutgåva, område 13, volym 5, s. 198) om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter)






    I – Inledning

    1.        Genom förevarande talan som väckts enligt artikel 230 EG har Republiken Frankrike yrkat att domstolen skall besluta om ogiltigförklaring av artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/15/EG av den 27 februari 2003 till den del det införs en ny artikel 4a i rådets direktiv 76/768/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter. (2)

    II – Tillämpliga bestämmelser

    A – Gemenskapens kosmetikalagstiftning och den ifrågasatta bestämmelsen

    Historik

    2.        Nationell lagstiftning gällande kosmetiska produkter harmoniserades genom rådets direktiv 76/768, vilket syftade till att ”på gemenskapsnivå, fastställa regler som skall iakttas beträffande sammansättning, märkning och förpackning av kosmetiska produkter”. Detta direktiv innehöll ursprungligen inte någon bestämmelse gällande djurförsök. (3)

    3.        Genom rådets direktiv 93/35/EEG infördes en ny artikel 4.1 i i direktiv 76/768, enligt vilken medlemsstaterna var skyldiga att från den 1 januari 1998 införa ett förbud mot utsläppande på marknaden av kosmetiska produkter som innehöll beståndsdelar som testats på djur för att uppfylla kraven i detta direktiv. (4) Detta datum sköts senare upp till den 30 juni 2000 och vidare till den 30 juni 2002 eftersom inte tillräckliga alternativa provningsmetoder hade kunnat valideras vetenskapligt. (5)

    4.        Det lagstiftningsförfarande som ledde fram till antagandet av den ifrågasatta bestämmelsen kan sammanfattas på följande sätt

    5.        I april år 2000 lade kommissionen fram ett förslag till ändring för sjunde gången av rådets direktiv 76/768. (6) Eftersom den rättsliga grunden för detta förslag var artikel 95 EG iakttogs det medbeslutandeförfarande som föreskrivs i artikel 251 EG.

    6.        Kommissionen framförde i sitt förslag bland annat att det skulle införas ett permanent och definitivt förbud mot att testa kosmetiska slutprodukter på djur i Europeiska unionens medlemsstater. Vidare föreslog kommissionen att förbudet mot utsläppande på marknaden skulle utgå ur direktivet.

    7.        Rådet återinförde, i sin gemensamma ståndpunkt från februari 2002 gällande den föreslagna ändringen, ett förbud mot utsläppande på marknaden av kosmetiska produkter där djurförsök hade använts för slutprodukten eller dess beståndsdelar, men lät genomförandet av förbudet mot utsläppande på marknaden bero på huruvida alternativa godtagna provningsmetoder existerar inom ramen för Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och huruvida dessa har antagits på gemenskapsnivå. Den gemensamma ståndpunkten omfattade inte datum för genomförande av förbudet mot utsläppande på marknaden. (7)

    8.        I juni 2002 avgav parlamentet ett yttrande över rådets gemensamma ståndpunkt. Bland de föreslagna ändringarna fanns införandet av ett förbud mot utsläppande på marknaden när alternativ finns tillgängliga, med ett slutgiltigt datum efter vilket inga produkter kan släppas ut på marknaden om de testats på djur oavsett om det finns validerade alternativ vid det tillfället eller inte. (8)

    9.        I juli 2002 avgav kommissionen sitt yttrande om parlamentets ändringar av rådets gemensamma ståndpunkt, i vilket den inte godtog det av parlamentet framförda förslaget om återinförande av förbud mot utsläppande på marknaden. (9)

    10.      Då rådet inte kunde godta parlamentets ändringar i rådets gemensamma ståndpunkt i deras helhet, sammankallades rådets förlikningskommitté i oktober 2002. En överenskommelse beträffande den omstridda bestämmelsen nåddes vid förlikningskommitténs andra möte i november 2002, efter ett första möte vid vilket försöken att nå en förlikning varit resultatlösa. (10) Den gemensamma texten godkändes därefter av rådet och parlamentet, och innebar en kompromiss mellan de båda institutionernas ståndpunkter.

    Den ifrågasatta bestämmelsen

    11.      Förbud mot tester och utsläppande på marknaden. Artikel 1.2 i direktiv 2003/15 ändrar direktiv 76/768 bland annat genom införandet av en ny artikel 4a i vilken föreskrivs ett förbud mot tester och utsläppande på marknaden av kosmetiska produkter och dess beståndsdelar som har testats på djur, vilket förbud skall införlivas inom en viss tidsperiod. Detta förbuds lydelse återfinns i artikel 4a.1:

    ”Utan att det påverkar de allmänna förpliktelser som följer av artikel 2 skall medlemsstaterna förbjuda

    (a)
    utsläppande på marknaden av kosmetiska produkter som i sin slutliga sammansättning, för att kraven i detta direktiv skall kunna iakttas, har varit föremål för djurförsök med användning av en annan metod än en alternativ metod efter det att den alternativa metoden har validerats och antagits på gemenskapsnivå, med vederbörlig hänsyn tagen till hur valideringen utvecklats inom OECD,

    (b)
    utsläppande på marknaden av kosmetiska produkter som innehåller beståndsdelar eller kombinationer av beståndsdelar som för att kraven i detta direktiv skall kunna iakttas har varit föremål för djurförsök med användning av en annan metod än en alternativ metod efter det att den alternativa metoden har validerats och antagits på gemenskapsnivå, med vederbörlig hänsyn tagen till hur valideringen utvecklats inom OECD,

    c)
    att kosmetiska slutprodukter (11) testas på djur på medlemsstaternas territorium för att kraven i detta direktiv skall kunna iakttas,

    (d)
    djurförsök på medlemsstaternas territorium med beståndsdelar eller kombinationer av beståndsdelar för att kraven i detta direktiv skall uppfyllas senast det datum då sådana försök måste ersättas av en eller flera validerade alternativa metoder som förtecknas i bilaga V till rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967… eller i bilaga IX till det här direktivet.’’ (12)

    12.      Artikel 2 i direktiv 76/768, till vilken det hänvisas i den ifrågasatta bestämmelsen, innehåller en av direktivets grundläggande principer: ”Kosmetiska produkter som släpps ut på marknaden inom gemenskapen får inte kunna förorsaka skador på människans hälsa vid normal användning.”

    13.      Sammanfattningsvis föreskrivs i artikel 4a ett förbud mot tester och utsläppande på marknaden som skall börja gälla senast sex år efter direktivets ikraftträdande för majoriteten av testmetoderna, med tidsplaner som skall fastställas av kommissionen för en successiv avveckling av de olika testerna före år 2009. Validering och antagande av alternativa testmetoder skall göras på gemenskapsnivå, med hänsyn tagen till utvecklingen inom OECD.

    14.      Tidsplaner. I artikel 4a.2 föreskrivs att kommissionen skall upprätta tidsplaner för genomförandet av bestämmelserna i artikel 4a.1 a, b och d, vilka skall göras tillgängliga för allmänheten senast den 11 september 2004. Dessa tidsplaner skall upprättas efter samråd med Vetenskapliga kommittén för kosmetiska produkter och icke-livsmedelsprodukter (SCCNFP) och Europeiskt centrum för validering av alternativa metoder (ECVAM) och med vederbörlig hänsyn tagen till hur valideringen utvecklats inom OECD. (13) Artikel 4a.1 c, enligt vilken kosmetiska slutprodukter inte får testas på djur, skall genomföras senast den 11 september 2004, medan artikel 4a.1 a, b och d skall genomföras senast i mars 2009. I fråga om testerna för toxicitet vid upprepade doser, reproduktiv toxicitet och toxikinetik, för vilka inga alternativ ännu övervägs, skall genomförandet emellertid ske senast år 2013. (14)

    15.      I artikel 4a.2.2 föreskrivs att kommissionen skall studera vilka tekniska svårigheter som kan uppkomma när det gäller att efterleva förbudet mot tester för vilka inga alternativ ännu övervägs. Information om de preliminära och slutliga resultaten av dessa studier skall ingå i de årliga rapporter som kommissionen skall lägga fram för Europaparlamentet och rådet. (15) Vidare får de tidsplaner som fastställts i enlighet med punkt 2, på grundval av dessa årliga rapporter, anpassas inom den maximala tidsfristen på sex respektive tio år. Tidsplanerna får endast anpassas efter samråd med SCCNFP och ECVAM.

    16.      Enligt artikel 4a.2.3 skall kommissionen, om dess studier senast i mars 2007 visar att ett eller flera tester som avses i punkt 2.1 av tekniska skäl inte kommer att utvecklas och valideras före mars 2009, rapportera detta till Europaparlamentet och rådet och lägga fram ett lagstiftningsförslag i enlighet med artikel 251 i fördraget.

    17.      Undantagsförfarande. I artikel 4a.2.4 föreskrivs att när ”en befintlig kosmetisk beståndsdel upplevs som mycket oroväckande från säkerhetssynpunkt”, får en medlemsstat begära att kommissionen beviljar undantag från artikel 4a.1. Kommissionen får, efter samråd med SCCNFP och genom ett motiverat beslut, bevilja undantag i enlighet med förfarandet i artikel 10.2 i rådets direktiv 76/768. (16) Beslutet om beviljande, villkoren för detta och det slutliga resultat som uppnåtts skall ingå i kommissionens årliga rapport.

    18.      Övriga bestämmelser i direktiv 2003/15. Utöver den ifrågasatta bestämmelsen föreskrivs vidare i direktiv 2003/15 bland annat: a) att artikel 4.1 i i direktiv 76/768 (i vilken föreskrevs ett separat förbud för utsläppande på marknaden av kosmetiska produkter innehållande beståndsdelar som testats på djur) skall utgå med retroaktiv verkan från den 1 juli 2002, (17) b) ett förbud mot användning i kosmetiska produkter av ämnen som är klassificerade som cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska, (18) och c) en obligatorisk angivelse på vissa kosmetiska produkter av datum för längsta hållbarhet och en förteckning över beståndsdelar. (19)

    19.      Enligt artikel 3 i direktiv 2003/15 skall medlemsstaterna sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra förordningar som är nödvändiga för att följa direktivet före den 11 september 2004. (20)

    B – Övrig gemenskapslagstiftning

    20.      Utöver de ovannämnda reglerna, som endast är tillämpliga på kosmetiska produkter, finns det ett antal allmänt tillämpliga gemenskapsregler, även utanför kosmetikasektorn, angående djurförsök.

    21.      I detta hänseende fastställdes allmänna regler för användning av djur för försöksändamål i rådets direktiv 86/609 , i ändrad lydelse. (21) I detta direktiv anges bestämmelser för hur sådana försök skall utövas på medlemsstaterna territorium. I synnerhet föreskrivs i artikel 7 i direktivet att ett försök inte skall genomföras om det avsedda syftet kan uppnås med hjälp av någon annan vetenskapligt tillfredsställande metod som inte inbegriper användning av djur men ter sig rimlig och praktiskt genomförbar. Direktivet innehåller emellertid ingen tidsfrist för ersättandet av djurförsök.

    22.      Vidare fogades genom Amsterdamfördraget ett protokoll om djurskydd och djurens välfärd till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. I detta protokoll föreskrivs att de fördragsslutande parterna,

    ”… som önskar säkerställa ett förbättrat djurskydd och en ökad respekt för välfärd för djuren som kännande varelser, har enats om följande …: Vid utformning och genomförande av gemenskapens politik i fråga om jordbruk, transport, inre marknad och forskning, skall gemenskapen och medlemsstaterna fullt ut ta hänsyn till djurens välfärd, samtidigt som gemenskapen och medlemsstaterna skall respektera medlemsstaternas lagar och andra författningar samt sedvänjor särskilt i fråga om religiösa riter, kulturella traditioner och regionalt arv.”

    C – Artiklarna III.4 och XX b i GATT-avtalet

    23.      Artikel III.4 i Allmänna tull- och handelsavtalet, GATT-avtalet, omfattar principen om icke-diskriminering av import i nationella förordningar:

    ”Produkter på en avtalsslutande parts territorium som importerats från en annan avtalsslutande parts territorium skall åtnjuta en icke mindre gynnsam behandling än liknande produkter av nationellt ursprung med hänsyn till samtliga lagar, förordningar och andra föreskrifter som påverkar inhemsk försäljning, utbjudande till försäljning, inköp, transport, distribution eller användning av dessa …”

    24.      I artikel XX b i GATT-avtalet, jämförd med inledningen i artikel XX , föreskrivs följande undantag från GATT-avtalet:

    ”Med iakttagande av kravet att sådana åtgärder icke tillämpas på ett sätt som skulle innebära ett medel för godtycklig eller oberättigad diskriminering mellan länder där samma förhållanden råder eller en förtäckt inskränkning av internationell handel, skall ingen bestämmelse i detta avtal tolkas såsom utgörande hinder för avtalsslutande part att antaga eller genomföra åtgärder … nödvändiga för att skydda människors, djurs eller växters liv eller hälsa.”

    25.      Termen nödvändiga har i detta sammanhang tolkats som att en åtgärd inte kan anses berättigad om en annan åtgärd som är mindre oförenlig med GATT‑reglerna är rimligt tillgänglig. (22)

    III – Förfarandet vid domstolen

    26.      Förevarande talan om ogiltigförklaring väcktes vid Europeiska gemenskapernas domstol av den franska regeringen den 10 juni 2003. Därefter inkom rådet och Europaparlamentet med svaromål, den franska regeringen med replik och svarandena med duplik.

    27.      I skrivelse av den 15 november 2004 begärde domstolen att parterna i ett skriftligt svar skulle utveckla sina argument angående huruvida artikel 4a i rådets direktiv 76/768 är förenlig med WTO-reglerna, utan att det påverkade deras respektive åsikter om huruvida WTO-regler kan åberopas i målet. Efter det att dessa skriftliga svar inkommit avslutades det skriftliga förfarandet.

    28.      En muntlig förhandling, i vilken samtliga parter deltog, hölls den 18 januari 2004.

    IV – Parternas yttranden

    A – Den franska regeringen

    29.      Inledningsvis har den franska regeringen gjort gällande att talan skall prövas i sak . Som svar på svarandenas anmärkning att en delvis ogiltigförklaring av direktiv 2003/15 inte är möjlig eftersom artikel 1.2 inte kan åtskiljas från artikel 1.1, har den franska regeringen bekräftat att effekten av den begärda partiella ogiltigförklaringen skulle bli att djurförsök för kosmetiska produkter inte längre är förbjudna. Enligt dennas uppfattning påverkar emellertid detta inte möjligheten till avskiljning av artikel 1.2 eftersom de övriga bestämmelserna i direktivet skulle ”fortsätta att ha rättslig verkan” och det inte finns någon nödvändig förbindelse mellan de två punkterna.

    30.      I detta hänseende grundar sig den franska regeringen på domstolens avgörande i målet Tyskland mot parlamentet och rådet (23) och anser att gemenskapslagstiftarens subjektiva avsikt beträffande huruvida denne skulle ha antagit direktivet utan den ifrågavarande bestämmelsen är oväsentlig. Den relevanta frågan är i stället huruvida en delvis ogiltigförklaring skulle påverka direktivets innebörd. Enligt den franska regeringens uppfattning är detta inte fallet. Vidare har den gjort gällande att djurskyddsändamålet skulle fortsätta att beaktas genom rådets direktiv 86/609, och att det vore ologiskt att inkludera en begäran om ogiltigförklaring av artikel 1.1 i förevarande talan eftersom detta skulle innebära att artikel 4.1 i i rådets direktiv 76/768 återinfördes, i vilken sista datum för införlivandet av förbud mot utsläppande på marknaden av kosmetiska produkter som testats på djur fastställdes till den 30 juni 2002.

    31.      Den franska regeringen har anfört fem huvudsakliga grunder till stöd för sin talan.

    32.      Inledningsvis har den gjort gällande att den ifrågasatta bestämmelsen strider mot rättssäkerhetsprincipen på följande sätt: a) Ordalydelsen i artikel 4a enligt vilken försök förbjuds ”för att kraven i detta direktiv skall kunna iakttas” är oklar eftersom det inte framgår av direktivets lydelse huruvida detta förbud skall gälla försök som genomförts för att uppfylla krav enligt annan lagstiftning. Det är såtillvida oklart huruvida resultat som uppnåtts genom försök i enlighet med annan lagstiftning även kan användas av kosmetikaindustrin; b) Det är oklart huruvida nya kosmetiska produkter vilka inte i sig har testats på djur men för vilka redan existerande försöksresultat används skall förbjudas; c) Det är oklart huruvida djurförsök på medlemsstaternas territorium skall förbjudas om deras syfte är att iaktta ett tredje lands bestämmelser eller om produkterna är avsedda för export; d) Det är oklart huruvida beståndsdelar och produkter som kan ha testats på djur utanför EU kan släppas ut på markanden inom EU, eftersom dessa försök inte skulle ha utförts ”för att kraven i detta direktiv skall kunna iakttas”. Den franska regeringen har medgett att de tolkningar som rådet och parlamentet framfört är möjliga, och i vissa fall de mest troliga, men anser att de inte är tillräckligt tydliga för att uppfylla rättssäkerhetskraven.

    33.      Enligt den franska regeringens uppfattning innebär denna ovisshet att medlemsstater kan komma att införliva direktivet på mycket olika sätt, vilket resulterar i en oacceptabel brist på rättssäkerhet för kosmetikaföretag. I detta avseende har den franska regeringen påtalat det förhållandet att franska kosmetikaföretag, vilka är ledande i gemenskapens kosmetikasektor, i genomsnitt får mer än hälften av sin omsättning från export. Vidare fordrar de huvudsakliga importländerna för kosmetika från gemenskapen, inklusive Kina, Japan, Korea och, i viss utsträckning, USA, att kosmetikaföretagen visar att deras produkter är säkra för djur innan tillstånd för utsläppande på marknaden medges. Härav följer att rättssäkerhet krävs för upprätthållandet av konkurrensställningen för Europas kosmetikabransch. Den ifrågasatta bestämmelsen kommer att medföra att det antal ämnen som kan användas i den kosmetiska sektorn gradvis kommer att minska.

    34.      Som andra grund har den franska regeringen gjort gällande att direktivet strider mot rätten att fritt utöva näringsverksamhet. (24) Enligt dennas uppfattning utgör inte djurskydd ett av gemenskapen eftersträvat mål av tillräckligt allmänt intresse för att motivera en inskränkning av denna frihet. Vidare, för det fall djurskydd vore ett eftersträvat mål i detta hänseende, anser den franska regeringen att den inskränkning av friheten som artikel 4a innebär är oproportionerlig i förhållande till det eftersträvade målet. I synnerhet kommer den ifrågasatta bestämmelsen att i orimligt hög grad missgynna den europeiska industrin i förhållande till dess konkurrenter från länder utanför Europeiska unionen. Vid en strikt tolkning av de ovannämnda rättssäkerhetssituationerna, skulle kosmetikaföretag tvingas att flytta sina forskningscentra utanför gemenskapen, vilket skulle vara svårt för många små och medelstora företag.

    35.      Den franska regeringen har som tredje grund gjort gällande att direktivet strider mot proportionalitetsprincipen genom att de olägenheter som genomförandet av bestämmelserna medför är orimliga i förhållande till det eftersträvade målet. Den franska regeringen har till stöd för detta påstående anfört att de fördelar som bestämmelsen medför för djuren är mycket begränsade, eftersom endast 0,3 procent av djurförsöken görs för kosmetiska produkter. Detta är inte tillräckligt för att rättfärdiga de ovannämnda inskränkningarna i etableringsfriheten som direktivet medför och de risker för människors hälsa som uppkommer på grund av avsaknaden av alternativa metoder.

    36.      Vidare har den franska regeringen påstått att det undantag som föreskrivs i artikel 4a.2.4 inte räcker för att avhjälpa riskerna för människors hälsa eftersom de strikta förutsättningarna för undantaget skulle medföra att bestämmelsen fick verkan för sent för att verkligen uppfylla behovet av att förebygga risker för människors hälsa.

    37.      Som fjärde grund har den franska regeringen gjort gällande att den ifrågasatta bestämmelsen strider mot försiktighetsprincipen. Med hänvisning i synnerhet till förstainstansrättens dom i målet Pfizer Animal Health mot rådet (25) anser den franska regeringen att direktivet medför oacceptabla risker för människors hälsa, av de skäl som angivits angående proportionalitet. I synnerhet anser den franska regeringen att gemenskapslagstiftaren har begått ett uppenbart fel i sin bedömning, genom att inte beakta SCCPNFP:s och ECVAM:s vetenskapliga rapporter, enligt vilka inte alla de alternativa metoderna kommer att vara tillgängliga inom de tidsfrister som föreskrivs i direktivet, det vill säga före år 2009 respektive år 2013.

    38.      Som femte grund har den franska regeringen gjort gällande att artikel 4a strider mot icke-diskrimineringsprincipen. Den anser att, i den mån de hypoteser som anfördes i argumenten angående rättssäkerhet är giltiga tolkningar av direktivet skulle detta kunna leda till diskriminering mellan a) företag som är verksamma endast inom kosmetikabranschen och företag som är verksamma i andra branscher, eftersom de senare kan använda beståndsdelar i sina kosmetiska produkter som testats på djur enligt annan lagstiftning , b) företag som exporterar sina kosmetiska produkter och de som inte exporterar, för det fall direktivet skulle tolkas som tillåtande djurförsök för produkter som är ägnade för export, eller c) företag som utför all sin verksamhet inom gemenskapen och de som även är verksamma i tredje länder, för det fall direktivet skulle tolkas som tillåtande försök som utförs, inom eller utanför gemenskapen, för att uppfylla krav i dessa tredje länders lagstiftning.

    39.      Slutligen, som svar på domstolens begäran om att parterna skall förtydliga sin argumentation beträffande huruvida den ifrågasatta bestämmelsens är förenlig med WTO-reglerna, har den franska regeringen påpekat att, enligt domstolens rättspraxis kan inte lagligheten av gemenskapens rättsakter prövas mot bakgrund av WTO-avtalet eller dess bilagor, på grund av detta avtals natur. Den franska regeringens uppfattning är vidare att den ifrågasatta bestämmelsen inte omfattas av något av de två undantag som domstolen fastställt utifrån denna princip. (26)

    40.      Den franska regeringen har däremot uppmanat domstolen att beakta GATT-reglernas relevans i det förevarande målet mot bakgrund av principen om ’’harmonisk tolkning”, nämligen principen att ’’företrädet för de internationella avtal som gemenskapen slutit framför rättsakter som tillhör gemenskapens sekundärrätt [innebär] att de senare så långt möjligt skall tolkas i överensstämmelse med avtalen”. (27) I detta hänseende har den franska regeringen påpekat att kommissionen begränsade sitt ursprungliga förslag till ett förbud mot genomförande av djurförsök på medlemsstaternas territorium för att iaktta WTO‑reglerna. Mot bakgrund härav har den franska regeringen gjort gällande att den ifrågasatta bestämmelsen, i synnerhet förbudet mot utsläppande på marknaden, är oförenligt med GATT-reglerna av följande skäl.

    41.      Först har den gjort gällande att förbudet mot utsläppande på marknaden strider mot artikel III.4 i GATT-avtalet på grund av att a) förbudet är en åtgärd som påverkar försäljningen av kosmetiska produkter i den mening som avses i artikel III.4 i GATT-avtalet, b) kosmetiska produkter eller beståndsdelar som testats genom alternativa metoder som godkänts på gemenskapsnivå och de som testats med andra metoder utgör ’’liknande” produkter i den mening som avses i denna artikel, med avseende på deras fysiska egenskaper, slutgiltiga användning, konsumenters vanor och preferenser samt tullklassificering, och c) enligt direktivet är import föremål för mindre gynnsam behandling än gemenskapsprodukter genom att artikel 4a i direktivet tillåter utsläppande på marknaden av kosmetiska produkter endast om det test som används är en ”alternativ metod efter det att den alternativa metoden har validerats och antagits på gemenskapsnivå…”.

    42.      Vidare gör den franska regeringen gällande att det allmänna undantag som föreskrivs i artikel XX b i GATT-avtalet inte skall tillämpas på den ifrågasatta bestämmelsen. Den anser att även om förbudet mot utsläppande på marknaden utgör en politik som har till syfte att skydda djurs liv och hälsa, är inte förbudet nödvändigt för att uppnå detta mål, eftersom andra åtgärder skulle leda till samma resultat utan att strida mot WTO-reglerna. (28) Vidare anser den franska regeringen att förbudet mot utsläppande på marknaden inte uppfyller kraven i de ’’inledande” meningarna i artikel XX i GATT-avtalet, genom att det innebär ett ekonomiskt embargo för att tvinga andra medlemmar att anta i princip samma allmänna bestämmelser för att uppnå ett utsatt mål på gemenskapens territorium. (29) Den franska regeringen anser att ett sådant extraterritoriellt mål definitivt kan utläsas i meningsutbytet mellan parlamentet och kommissionen och att det är det ”huvudsakliga stödet för förbudet mot utsläppande på marknaden på gemenskapens territorium”.

    43.      Mot bakgrund av dessa argument har den franska regeringen hävdat att förbudet mot utsläppande på marknaden i den ifrågavarande bestämmelsen strider mot WTO-reglerna.

    B – Europeiska unionens råd

    44.      Rådet har i sitt svaromål framfört följande argument.

    45.      Beträffande upptagande till sakprövning har rådet i det muntliga förfarandet inför domstolen framfört att det delar parlamentets åsikt att förevarande talan inte skall prövas eftersom det är omöjligt att skilja artikel 1.2 från artikel 1.1. (30) Enligt rådets uppfattning skulle en sådan delvis ogiltigförklaring resultera i en helt annorlunda text, och direktiv 2003/15 skulle förlora sin mening.

    46.      Beträffande påståendet om åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen har rådet hävdat att uttrycket ”för att kraven i detta direktiv skall kunna iakttas” i den ifrågasatta bestämmelsen endast hänför sig till ändamålet med rådets direktiv 76/768, nämligen skydd för människors hälsa. Enligt rådets uppfattning innebär den ifrågasatta bestämmelsen uppenbarligen att endast alternativa metoder som inte omfattar djurförsök kan användas för att visa att en kosmetisk beståndsdel eller produkt är säker för människors hälsa. Härav följer enligt rådets mening att utförandet av djurförsök inom Europeiska unionen för kosmetiska produkter eller beståndsdelar som är avsedda för export är klart förbjudet. Förbudet mot ”utsläppande på marknaden” utvidgas till att gälla tillgängliggörande av sådana produkter eller beståndsdelar för tredje parter, inklusive export och import, och detta förbud utvidgas även till att gälla kosmetiska produkter som varit föremål för djurförsök utanför gemenskapen för att uppfylla krav enligt lagstiftning i ett tredje land. Följaktligen har rådet gjort gällande att den franska regeringens påståenden om bristande rättssäkerhet saknar grund.

    47.      Beträffande det påstådda åsidosättandet av rätten att fritt utöva näringsverksamhet, har rådet anmärkt att förbudet mot utsläppande på marknaden inom gemenskapen utvidgas inte endast till de produkter som varit föremål för djurförsök inom gemenskapen, utan även för djurförsök utanför gemenskapen. Enligt rådets uppfattning skulle det vara förhastat att, med de tidsfrister som föreskrivs i den ifrågasatta bestämmelsen, anta att alternativa metoder inte kommer att införas på gemenskapsnivå eller att tredje länder kommer att vägra godkänna dessa alternativa metoder. Det skulle likaledes vara förhastat att anta att den europeiska industrin kommer att missgynnas i förhållande till dess konkurrenter i tredje länder. (31) Rådet anser i vart fall att varje inskränkning av rätten att fritt utöva näringsverksamhet är motiverad av ett av gemenskapens grundläggande mål, nämligen djurens välfärd.

    48.      Vad gäller påståendena om åsidosättande av proportionalitetsprincipen har rådet bestridit påståendet att den ifrågasatta bestämmelsen är uppenbart olämplig med hänsyn till sitt ändamål. Rådet anser i synnerhet att förbudet inte kan medföra att produkter som medför en allvarlig risk för människors hälsa cirkulerar, eftersom alla produkter som släpps ut på marknaden inom gemenskapen måste uppfylla de säkerhetskrav som föreskrivs i rådets direktiv 76/768.

    49.      Vad gäller påståendet om åsidosättande av försiktighetsprincipen har rådet gjort gällande att den ifrågasatta bestämmelsen inte kan anses vara följden av en uppenbart oriktig bedömning. Tvärtom ger den uttryck för en del av en kompromiss som uppnåtts efter en komplex bedömning av all vetenskaplig bevisning som gemenskapslagstiftaren hade tillgång till vid tidpunkten för antagandet av bestämmelsen.

    50.      Vidare har rådet bestridit den franska regeringens påstående att den ifrågasatta bestämmelsen innebär en rättsstridig diskriminering mellan företag i den kosmetiska sektorn, på grunder liknande dem som anförts avseende påståendet om rättsosäkerhet. Eftersom förbudet mot utsläppande på marknaden inom gemenskapen gäller för alla kosmetikaföretag, oavsett var de är registrerade eller var djurförsöken utförts, skall med andra ord varje påstående om diskriminering förkastas.

    51.      Slutligen, vad gäller de av den franska regeringen anförda påståendena angående WTO-reglernas relevans i det förevarande målet, har rådet gjort gällande att kosmetikaprodukter som inte testats på djur inte är ’’liknande” i förhållande till kosmetiska produkter som har testats på djur enligt artikel III.4 i GATT-avtalet, på grund av konsumenternas preferenser för varje kategori. Vad gäller artikel XX b i GATT-avtalet, har rådet upprepat att förbudet mot utsläppande på marknaden gäller för alla kosmetiska produkter som testats på djur och som släpps ut på marknaden inom gemenskapen utan diskriminering med avseende på ursprung. Vidare finns det inga alternativa åtgärder som skulle vara mindre restriktiva enligt GATT-reglerna. Dessutom är, till skillnad från den politik som ifrågasattes i målet US-Shrimp och som den franska regeringen har hänvisat till, inte den ifrågavarande politiken strikt utan tillåter övriga avtalsslutande parter att fritt välja hur de avser uppfylla kravet att kosmetiska produkter inte skall testas på djur. Rådet har påpekat att kommissionen och medlemsstaterna enligt direktivet skall vidta alla lämpliga åtgärder för att underlätta OECD:s godkännande av alternativa metoder som validerats på gemenskapsnivå.

    C – Europaparlamentet

    52.      Parlamentet har upprepat flera av de argument som framförts i rådets svaromål. De punkter som har lagts till innehåller följande.

    53.      Vad gäller upptagande till sakprövning, har parlamentet bestridit påståendet att den ifrågasatta bestämmelsen kan skiljas från artikel 1.1 i direktiv 2003/15. Parlamentet har påpekat att förhandlingarna i förlikningskommittén, angående detta direktiv, var ”särskilt hårda och vanskliga”, och att den slutgiltiga texten ger uttryck för en ”global kompromiss” som nåddes mellan COREPER, parlamentet och kommissionen och att det skulle vara omöjligt att skilja artikel 1.1 och artikel 1.2 i direktivet från varandra. (32) Den delvisa ogiltigförklaring som den franska regeringen har yrkat skulle innebära ”ett försök att lagstifta genom domstolsförfarande” eftersom artikel 1.1 aldrig skulle ha införts av lagstiftaren utan att artikel 1.2 infördes samtidigt.

    54.      Enligt parlamentets uppfattning skiljer sig det förevarande målet helt från mål C-376/98, Tyskland mot parlamentet och rådet, eftersom det senare var ett mål där kommissionen medgav att den ifrågavarande bestämmelsen kunde avskiljas, men bestred talan om delvis ogiltigförklaring endast på den grunden att den inte skulle ha antagit direktivet ifråga utan denna bestämmelse. Vidare har parlamentet bestridit den franska regeringens påstående att ett avvisande av talan skulle innebära en kränkning av rätten till domstolsprövning, eftersom Frankrike har haft möjlighet att ifrågasätta rådets direktiv 93/95, vilket innehöll liknande lydelser jämfört med dem som bestridits i direktiv 2003/15.

    55.      Inledningsvis, vad gäller rättssäkerhet, har parlamentet gjort gällande att när principen om berättigade förväntningar inte har åsidosatts kan inte rättssäkerhetsprincipen ensam ge upphov till ogiltigförklaring av en gemenskapsrättsakt.

    56.      För det andra har parlamentet ifrågasatt den franska regeringens verkliga syfte med påståendet angående rättssäkerhet, och anfört att detta i realiteten kan vara att uppnå en förmånlig (det vill säga restriktiv) tolkning av direktivet genom en talan om ogiltigförklaring av direktivet. Detta skulle enligt parlamentets uppfattning utgöra rättegångsmissbruk.

    57.      För det tredje har parlamentet bestridit påståendet att direktivet skulle ge upphov till en katastrof för den europeiska kosmetikaindustrin, med hänvisning till det betydande antal kosmetikaföretag som redan hade införlivat en med direktivet förenlig politik före dess ikraftträdande.

    58.      Slutligen, vad gäller WTO-reglernas relevans i det förevarande målet, har parlamentet upprepat rådets argument att kosmetiska produkter som har testats respektive inte testats på djur inte är ’’liknande” i WTO-rättens mening. Vidare har parlamentet bestridit påståendet att gemenskapslagstiftaren strävat efter att dölja en protektionistisk politik bakom direktivet och påpekat att gemenskapens kosmetikaindustri innehar en större del av världsmarknaden för kosmetika än motsvarande industri i USA eller Japan. Enligt parlamentets uppfattning motsäger detta förhållande argumentet att direktivet resulterar i en ”mindre gynnsam” behandling i den mening som avses i artikel III.4 i GATT-avtalet och argumentet att det är diskriminerande i den mening som avses i artikel XX i GATT-avtalet.

    V – Bedömning

    Upptagande till sakprövning

    59.      Den första frågan som skall undersökas är huruvida förevarande talan om delvis ogiltigförklaring skall avvisas på den grunden att den ifrågasatta bestämmelsen inte kan skiljas från artikel 1.1 i direktiv 2003/15, för vilken den franska regeringen inte har yrkat någon ogiltigförklaring. Som bekant är delvis ogiltigförklaring av en lagstiftningsakt eller ett beslut endast möjlig om de delar för vilka ogiltigförklaring begärts kan skiljas från återstoden av akten eller beslutet. (33)

    60.      Vid bedömningen av denna fråga bör det erinras om domstolens rättspraxis avseende möjligheten att avskilja bestämmelser i en lagstiftningsåtgärd vid talan om delvis ogiltigförklaring. Tre mål är enligt min uppfattning särskilt relevanta.

    61.      Det första är Tyskland mot kommissionen, vilket avsåg en talan om ogiltigförklaring av artikel 5.5 i kommissionens förordning nr 690/2001 om särskilda stödåtgärder för nötköttsmarknaden, i den del denna bestämmelse förpliktade varje berörd medlemsstat att finansiera 30 procent av priset för det kött som köps upp enligt denna förordning. (34) I detta mål uppmanade domstolen parterna att yttra sig om talans upptagande till sakprövning med beaktande av principen att en delvis ogiltigförklaring av en gemenskapsrättsakt endast är möjlig under förutsättning att denna del kan avskiljas från rättsakten i övrigt. Domstolen ansåg att den ifrågasatta bestämmelsen kunde avskiljas från övriga bestämmelser i förordningen ’’eftersom en ogiltigförklaring av denna bestämmelse inte ändrar förordningens materiella innehåll”. (35) Domstolen menade att eftersom den ifrågasatta förordningens materiella innehåll utgjordes av införandet av ett särskilt uppköpssystem för nötkött i syfte att bekämpa den kris som hade orsakats av BSE, skulle en ogiltigförklaring av bestämmelsen genom vilken varje berörd medlemsstat förpliktades att finansiera 30 procent av priset för det kött som köps upp inte påverka den ifrågasatta förordningens materiella innehåll ”eftersom en sådan ogiltigförklaring endast skulle föranleda en finansiell kompensation mellan gemenskapen och de berörda medlemsstaterna”. (36) Domstolen godtog inte kommissionens påstående att den utan den ifrågasatta bestämmelsen inte skulle ha antagit de övriga bestämmelserna i förordningen i den aktuella lydelsen, i synnerhet inte en bestämmelse enligt vilken intäkter från försäljning av produkter enligt förordningen skulle tillfalla den berörda medlemsstaten. (37) Den yttrade att ”frågan huruvida en delvis ogiltigförklaring förändrar den ifrågasatta rättsaktens materiella innehåll [är] ett objektivt rekvisit och inte ett subjektivt rekvisit som är knutet till den politiska viljan hos den myndighet som har antagit rättsakten”. (38)

    62.      Denna fråga undersöktes även av generaladvokaten Fennelly i målet Tyskland mot parlamentet och rådet (Tobacco Advertising). (39) Detta mål gällde talan om ogiltigförklaring av rådets direktiv 98/43/EG, vilket innehöll ett förbud mot alla former av tobaksreklam och sponsring. Efter att ha konstaterat att gemenskapslagstiftaren inte hade befogenhet att anta direktivet på de angivna grunderna då dessa gällde reklam i media som endast innehöll tobaksreklam, men att den skulle ha haft sådan befogenhet rörande media som också har annat oberoende innehåll och vilka har ett specifikt varuhandels- eller tjänsteinnehåll (såsom radiosändningar och dagstidningar), gick generaladvokaten Fennelly vidare till att undersöka en delvis ogiltigförklaring av direktivet. Med hänvisning till domstolens dom i målet Working Time och i mål om delvis ogiltigförklaring i konkurrensförfaranden (40) anförde han följande:

    ”Domstolen har inte angett några generella riktlinjer för hur de giltiga och ogiltiga delarna av en rättsakt skall kunna avskiljas från varandra. Icke desto mindre synes det mig som om domstolen valt att bara delvis ogiltigförklara en rättsakt om två förutsättningar varit uppfyllda: för det första att en viss bestämmelse är avskild och kan särskiljas utan att ändra den kvarvarande texten, för det andra att ogiltigförklaringen av den bestämmelsen inte påverkar lagtextens övergripande sammanhang som den utgör en del av.” (41)

    63.      Han konstaterade att en delvis ogiltigförklaring inte var möjlig eftersom, då det i direktivet inte gjorts någon åtskillnad mellan media för endast tobaksreklam och oberoende servicerelaterade media, en sådan avskiljning från domstolens sida skulle innebära en omskrivning av direktivet genom tolkning. I synnerhet ansåg han att ’’kvarvarande delar bara [skulle] gälla en del av förbudets tillämpningsområde, vilket gemenskapslagstiftaren helt klart avsåg vara vittomfattande. Domstolen skulle hugga ner trädet och samtidigt försöka låta några av grenarna överleva…” (42)

    64.      Ett sista relevant mål är kommissionen mot rådet, i vilket kommissionen yrkade delvis ogiltigförklaring av rådets beslut om godkännande av Europeiska atomenergigemenskapens (Euratom) tillträde till Konventionen om kärnsäkerhet. (43) Kommissionen yrkade i synnerhet ogiltigförklaring av den sista punkten i Europeiska atomenergigemenskapens förklaring, som fogats till beslutet, i vilket gemenskapens befogenhet på konventionens område angavs, på grund av att vissa delar av gemenskapens befogenheter hade utelämnats i denna angivelse. Domstolen underkände rådets argument att talan inte kunde prövas i sak på grund av att avskiljning inte var möjlig och ansåg i detta avseende att den yrkade delvisa ogiltigförklaringen inte ”påverkar … det materiella innehållet i det omtvistade beslutet”, eftersom det ”på intet sätt [påverkar] tillämpningsområdet för de bestämmelser angående vilka rådet har uttalat sig” (gällande gemenskapens befogenheter). (44) Generaladvokat Jacobs jämförde i sitt förslag till avgörande i målet de ifrågavarande förhållandena med mål angående delvis ogiltigförklaring av beslut på konkurrensområdet, såsom Transocean Marine Paint och Kali und Salz, (45) i vilka en ogiltigförklaring av de ifrågasatta villkoren ”kunde ha påverkat själva beslutets natur”. (46)

    65.      Ovannämnda rättspraxis visar, enligt min uppfattning, att en talan om delvis ogiltigförklaring av en rättsakt inte kan prövas i sak om en ogiltigförklaring av den ifrågasatta bestämmelsen, mot bakgrund av den ifrågavarande lagstiftningens grundläggande ändamål, skulle beröva lagstiftningen som helhet dess mening. Detta gäller även om den ifrågasatta bestämmelsen, ur ett rent formellt logiskt perspektiv, kan anses vara avskild från resten av lagstiftningen (exempelvis vid avsaknad av uttryckliga korsreferenser mellan den ifrågasatta bestämmelsen och resten av rättsakten). Ett motsatt resonemang skulle äventyra gemenskapslagstiftarens objektiva syfte och leda till ett oberoende upprätthållande av rättsliga bestämmelser som endast är avsedda som underordnade sådana. Det är inte omöjligt att dessa underordnade bestämmelser, tagna ur sitt sammanhang, i vissa fall skulle kunna skada det ursprungliga målet med lagstiftningen.

    66.      Vid en tillämpning av denna princip i det förevarande målet framgår det tydligt, bland annat av ingressen till direktiv 2003/15, att ett av dess överbryggande ändamål är avskaffandet av djurförsök för kosmetiska produkter. Såtillvida är det exempelvis enligt skäl 4 ”… viktigt att sträva mot målet att avskaffa djurförsök för kosmetika och … ett förbud mot sådana försök har börjat tillämpas effektivt på medlemsstaternas territorium”. Skälen 1–11 i ingressen gäller detta mål.

    67.      Som den franska regeringen uttryckligen har medgivit, skulle resultatet av ett bifall av talan om delvis ogiltigförklaring bli att utsläppande på marknaden av kosmetiska produkter som testats på djur, genom borttagandet av artikel 4.1 i direktiv 76/768, (47) tilläts ovillkorligen inom gemenskapen.

    68.      Av det ovan anförda följer att ett sådant resultat skulle utgöra motsatsen till gemenskapslagstiftarens objektiva mål och direktivets mening. Det är uppenbart att syftet med artikel 1.1 var av mindre betydelse än den ifrågasatta bestämmelsen. Artikel 4a i direktiv 76/768, som infördes genom den ifrågasatta bestämmelsen, var nämligen ägnad att ersätta artikel 4.1 i i direktiv 76/768. Effekten av en delvis ogiltigförklaring skulle således bli motsatt i förhållande till vad som ursprungligen helt klart avsågs.

    69.      Vidare kan jag konstatera att även andra bestämmelser i direktiv 2003/15, i synnerhet artikel 1.7, förefaller ha utformats av lagstiftaren mot bakgrund av artikel 1.2.

    70.      Av dessa skäl är min uppfattning att artikel 1.2 i direktiv 2003/15 inte kan avskiljas från resten av direktivet, särskilt inte från artikel 1.1, och att förevarande talan inte skall tas upp till sakprövning. För det fall domstolen skulle dra en motsatt slutsats skall jag nu emellertid undersöka parternas materiella grunder.

    Materiella grunder

    A – Rättssäkerhet

    71.      Den franska regeringen har gjort gällande att den ifrågasatta bestämmelsen skall ogiltigförklaras eftersom den inte är tillräckligt tydlig och precis. Den franska regeringen anser att den nya artikel 4a lämnar öppet för skilda tolkningar, vilket innebär att den kan införlivas på olika sätt i medlemsstaterna, vilket kan medföra bristande rättssäkerhet för företag.

    72.      Som en inledande anmärkning skall det påpekas att, trots att parterna i sina yttranden hänvisar till ’’rättssäkerhetsprincipen”, kan denna term vara förvirrande eftersom den ofta används för att hänvisa till ett urval av olika, om än liknande, juridiska begrepp. Dessa begrepp är principen om icke-retroaktivitet för gemenskapslagstiftning, principen om skydd för berättigade förväntningar, i betydelsen rimliga förväntningar grundade på en rättsakt från eller en företrädare för en gemenskapsinstitution och principen om gemenskapsreglernas bindande verkan. (48) I förevarande mål begränsar sig den franska regeringens argument till en påstådd bristande tydlighet i den ifrågasatta bestämmelsens lydelse och verkan, och sträcker sig inte till någon av de ovannämnda betydelserna.

    73.      Innan jag undersöker det materiella innehållet i dessa argument, är det enligt min mening viktigt att principiellt undersöka under vilka omständigheter ett direktivs oklara eller vaga lydelse i sig kan utgöra grund för en ogiltigförklaring av detsamma.

    74.      I detta hänseende skall det först påpekas att det, enligt min uppfattning, skulle vara extremt ovanligt att finna en allmänt tillämplig gemenskapsrättsakt som endast kan tolkas på ett specifikt sätt. Det ligger i varje sådan rättsakts natur, i synnerhet en som överenskommits på högsta nivå i gemenskapslagstiftningssystemet, att inte varje använd term kan, eller skall, definieras uttömmande och slutgiltigt i själva rättsakten. Att sträva efter en sådan uttömmande definition skulle i de flesta fall helt enkelt vara opraktiskt och i många fall omöjligt och olämpligt. Detta beror inte enbart på svårigheten att förutse varje möjlig situation som direktivet kan komma att tillämpas på, utan även mer generellt på juridikens språkliga obestämdhet. (49)

    75.      Gemenskapens och medlemsstaternas lagar är således fyllda av juridiska begrepp, vars detaljer och tillämpning medvetet har överlåtits på domstolsväsendet eller myndigheter. Som tydliga exempel i gemenskapens sekundärrätt kan nämnas undantaget från likabehandlingsprincipen, som föreskrivs i artikel 2 i direktiv 76/207, begreppet ”social förmån” i artikel 7.2 i rådets förordning nr 1612/68 och de undantag från rätten till fri rörlighet med hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa som tidigare stod att finna i direktiv 64/221, vilket ersatts av direktiv 2004/38. (50)

    76.      Härav följer att när en situation uppkommer i ett rättsligt förfarande, vilken inte uttryckligen har reglerats i den tillämpliga lagstiftningen, åligger det domstolarna att tolka och tillämpa denna lagstiftning i det ifrågavarande fallet. I gemenskapsrätten återfinns exempelvis principen att lagtolkning och tillämpning utgör en del av gemenskapsdomstolens huvuduppgifter i artikel 220 EG. Vid genomförandet av denna uppgift skall domstolen beakta att gemenskapslagstiftningens verkan måste vara klar och förutsebar för dem som berörs av den. (51) Denna omständighet har varit avgörande i ett flertal mål i vilka domstolen anmodats att tolka eller tillämpa gemenskapsrätt. (52)

    77.      Dessa anmärkningar gäller för all gemenskapslagstiftning med allmän tillämpning, men är särskilt relevant beträffande direktiv. Jag anser att generaladvokaten Jacobs resonemang i målet Nederländerna mot parlamentet och rådet är särskilt intressant i detta avseende. (53) Generaladvokat Jacobs godtog inte den nederländska regeringens påstående att direktiv 98/44 om juridiskt skydd för biotekniska uppfinningar skulle ogiltigförklaras på grund av åsidosättande av rättssäkerheten och erinrade om att det i artikel 249 EG föreskrivs att ett direktiv skall vara bindande för varje medlemsstat till vilken det är riktat med avseende på det resultat som skall uppnås, men skall överlåta åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt. Han fortsatte sitt resonemang enligt följande:

    ”Direktiv är således till sin natur inte ägnade att uttömmande behandla de frågor som avses. Även om detta givetvis inte innebär att en oklar avfattning är lämplig, antyder det att bara det faktum att ett direktiv ger medlemsstaten ett visst utrymme för egna bedömningar inte i sig utgör grund för att ogiltigförklara direktivet. Även om en bestämmelse i ett direktiv kan tolkas på olika sätt, vilket Nederländerna har gjort gällande i förevarande mål, anser jag inte att det i sig utgör en grund för ogiltigförklaring. I nyligen avkunnade domar där domstolen har slagit fast att en medlemsstat, genom att felaktigt tillämpa en otydligt avfattad bestämmelse i ett direktiv, gav bestämmelsen en innebörd som den möjligen skulle kunna ha, har det inte antytts att det direktivet (eller ens bestämmelsen) skall anses som ogiltig endast på grund av att den var oklar och därför möjlig att tolka på mer än ett sätt.

    Inte heller har domstolen mig veterligt, genom att formulera principen att endast bestämmelser i direktiv som är klara och entydiga kan ha direkt effekt, förklarat att alla bestämmelser som inte är så precisa och ovillkorliga därmed är ogiltiga …”54 –Punkterna 87 och 88. Talan ogillades slutligen.

    78.      Jag delar denna uppfattning. Det är visserligen sant, såsom den franska regeringen gjort gällande, att verkningarna av en gemenskapsrättsregel skall vara tydliga och förutsebara för dem som den berör, men detta leder inte och bör inte leda till slutsatsen att varje bestämmelse som kan tolkas på mer än ett sätt nödvändigtvis måste ogiltigförklaras. Av de ovannämnda skälen utgör, enligt min uppfattning, bristande tydlighet en grund för ogiltigförklaring av gemenskapslagstiftning, eller en del härav, endast i de extrema fall då rättsakten är uppenbart motsägelsefull, eller då ingen logisk betydelse över huvud taget går att utläsa i den ifrågavarande bestämmelsen. (55)

    79.      Den franska regeringen har tillämpat dessa överväganden på det förevarande målet och koncentrerat sina argument angående rättssäkerhet kring det förhållandet att endast djurförsök som utförts ”för att kraven i detta direktiv skall kunna iakttas” omfattas av de däri föreskrivna förbuden. Denna mening återkommer i vart och ett av de fyra olika förbud som ingår i direktivet.

    80.      Jag blir inte övertygad av dessa argument. Enligt min mening uppfyller direktivet de krav på rättslig tydlighet och förutsebarhet som jag nämnt ovan av följande skäl.

    81.      Såsom rådet har anfört skall meningen ”för att kraven i detta direktiv skall kunna iakttas” läsas mot bakgrund av det övergripande målet med direktiv 76/768, vilket uttryckligen ligger bakom artikel 4a, nämligen skydd för folkhälsan. Såsom angetts ovan ges uttryck för denna princip i artikel 2 i direktivet: ”Kosmetiska produkter som släpps ut på marknaden inom gemenskapen får inte kunna förorsaka skador på människans hälsa vid normal användning.”

    82.      Enligt min mening är det uppenbart att den ifrågavarande meningen således ger uttryck för lagstiftarens avsikt att djurförsök för vilka förbuden gäller måste vara avsedda att uppfylla de folkhälsokrav för kosmetika som föreskrivs i direktiv 76/768. Vidare förefaller det rimligt att anta att så gott som alla djurförsök i kosmetikabranschen utförs för detta ändamål, och detta har inte förnekats av den franska regeringen . Den har i detta hänseende nämnt att denna mening infördes i artikel 4 i direktiv 76/768 till följd av den ändring som infördes genom direktiv 93/35. Även om ikraftträdandet av denna bestämmelse, som ovan beskrivits, sköts upp, förefaller inte den franska regeringen tidigare ha ifrågasatt formuleringen eller hävdat att den skulle vara otydlig.

    83.      Följaktligen saknas stöd för var och en av de av den franska regeringen påstådda osäkerheterna.

    84.      För det första förefaller det uppenbart att förbudet mot djurförsök även gäller för försök som genomförts för att uppfylla kraven i annan lagstiftning, såtillvida att substanser som har varit föremål för sådana försök inte får användas som kosmetiska produkter eller som beståndsdelar i sådana. Denna tolkning förefaller nödvändig för direktivets ”effet utile” och överensstämmer med den avsikt som uttrycktes i de förarbeten som ledde till antagandet av direktivet. (56)

    85.      För det andra följer det enligt min mening av ordalydelsen i den ifrågasatta bestämmelsen att den skall tillämpas på genomförandet av djurförsök för kosmetiska produkter eller beståndsdelar på en medlemsstats territorium, oavsett om försöken gäller produkter som är avsedda för export eller inte. Denna tolkning kan även utläsas i artikel 1.7 i direktiv 2003/15. (57)

    86.      För det tredje följer det även av denna lydelse att förbudet mot utsläppande på marknaden gäller för kosmetiska produkter och deras beståndsdelar som är föremål för djurförsök utanför gemenskapen. Sådana försök är till sin art sådana att de skulle ha genomförts för att uppfylla folkhälsokraven och omfattas således av förbudet. (58)

    87.      Enligt min bedömning föreskrivs således inte i den ifrågasatta bestämmelsen någon oacceptabel nivå av rättssäkerhet för kosmetikaföretag. Jag vill tillägga att för det fall tolkningsfrågor skulle uppkomma står det sådana företag fritt att väcka talan vid de nationella domstolarna, vilka i sin tur kan hänskjuta dessa frågor till domstolen enligt artikel 234 EG.

    B – Proportionalitet

    88.      Enligt proportionalitetsprincipen krävs att de åtgärder som föreskrivs i en gemenskapsbestämmelse är ägnade att leda till att det eftersträvade målet uppnås och att de inte går utöver gränserna för vad som är nödvändigt för att uppnå detsamma. (59) Såtillvida skall, när det finns en valmöjlighet mellan flera ändamålsenliga åtgärder, den minst betungande vidtas. (60)

    89.      Jag skall inledningsvis göra några anmärkningar beträffande nivån på domstolens prövning i situationer som den i förevarande mål.

    90.      Det är fast rättspraxis att på områden som innebär komplexa politiska val inom vilka gemenskapslagstiftaren skall ges ett vidsträckt utrymme för skönsmässig bedömning är domstolsprövningen begränsad. I sådana fall skall en rättsakt endast ogiltigförklaras om gemenskapslagstiftaren uppenbarligen har överskridit gränserna för sin behörighet. (61) Såtillvida ansåg domstolen följande i ett mål angående gemenskapens förbud mot tobaksvaror för användning i munnen:

    ”Vad gäller domstolskontrollen av de krav som nämns i föregående punkt [måste] gemenskapslagstiftaren ges ett vidsträckt utrymme för skönsmässig bedömning inom ett område som det förevarande, inom vilket lagstiftaren ställs inför politiska, ekonomiska och sociala val och måste göra komplexa bedömningar. Följaktligen kan en åtgärd på detta område endast förklaras ogiltig om den är uppenbart olämplig i förhållande till det mål som de behöriga institutionerna eftersträvar.”62 –Se domarna i de ovan i fotnot 59 nämnda målen Arnold André, punkt 46, och BAT, punkt 123. Se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 12 november 1996 i mål C‑84/94, Förenade kungariket mot rådet (REG 1996, s. I‑5755), punkt 58, av den 13 maj 1997 i mål C‑233/94, Tyskland mot parlamentet och rådet (REG 1997, s. I‑2405), punkterna 55 och 56, och av den 5 maj 1998 i mål C‑157/96, National Farmers’ Union m.fl. (REG 1998, s. I-2211), punkt 61, samt domen i det ovan i fotnot 60 nämnda målet Fedesa, punkt 14.

    91.      Naturligtvis härstammar den begränsade materiella domstolsbedömningen av sådana lagstiftningsakter i första hand från principen om institutionell balans och maktfördelning. I denna balans ingår att domstolen skall beakta det politiska ansvar (63) som gemenskapslagstiftaren tillskrivs i fördraget och avstå från att ersätta lagstiftarens bedömning med sin egen bedömning i sådana politiska ärenden. (64)

    92.      Enligt min mening följer det av principen om institutionell balans och av principen om demokrati i sig att domstolen skall vara särskilt försiktig vid bedömning av lagenligheten av en rättsakt som antagits gemensamt av rådet och parlamentet enligt medbeslutandeförfarandet. Domstolen skall vara särskilt försiktig med att på materiella grunder ogiltigförklara lagstiftningspolitiska beslut som antagits av ett organ som valts genom direkta demokratiska val och som representerar medborgarna i gemenskapen. Jag vill tillägga att domstolens rättspraxis vid ett flertal tillfällen har präglats av en sådan maximal respekt för demokratiska principer. (65)

    93.      Vid en tillämpning av dessa överväganden på det förevarande målet är det uppenbart att förbudet mot djurförsök för kosmetiska produkter och beståndsdelar i sådana produkter är ett politiskt beslut av mycket känslig karaktär, vilket krävde en noggrann och global bedömning från kommissionens, rådets och parlamentets sida av det ifrågavarande systemets fördelar och nackdelar. Som återgetts ovan nåddes en överenskommelse angående direktivet efter ett långt och komplext medbeslutandeförfarande, i vilket ingick ett stort antal trepartsmöten med kommissionen och förmodligen ett flertal konsultationer av tredje parter. (66) En slutlig överenskommelse kunde endast nås efter sammankallande av förlikningskommittén.

    94.      Det skall påpekas att, såsom ovan beskrivits, det under lagstiftningsförfarandet kom ett starkt incitament för införandet av en tidsfrist för införlivandet av förbudet mot djurförsök för kosmetika från parlamentet. (67) Parlamentet har beskrivit direktivet som ”frukten av ett lagstiftningsförfarande på nästan tio år, en lagstiftningsakt av stor betydelse och av politiskt mycket känslig art”. (68)

    95.      Således skall domstolsprövningen av den ifrågasatta bestämmelsens materiella lagenlighet, och i detta fall dess förenlighet med proportionalitetsprincipen, i princip vara synnerligen begränsad.

    96.      För att kunna göra denna prövning är det nödvändigt att först identifiera den ifrågasatta bestämmelsens ändamål. Detta återges uttryckligen i ingressen till direktiv 2003/15, i vilken anges att ”[f]ör att åstadkomma högsta möjliga djurskyddsnivå bör en tidpunkt fastställas för införandet av ett slutligt förbud”. (69) Såtillvida fastställde kommissionen följande i sitt förslag till direktivet:

    ”Ett gemensamt mål för alla parter som berörs av denna fråga är att begränsa det lidande som djur orsakas under tester och testernas antal, samt att snarast och där så är möjligt eliminera djurs lidande. Detta motsvarar etiska krav angående respekten för liv som tydligt uttryckts i den allmänna opinionen och som även uttalats av Europaparlamentet. Denna målsättning anges också i direktiv 86/609/EEG om skydd av djur som används för försök och andra vetenskapliga ändamål.”

    97.      Det råder inget tvivel om att detta är ett berättigat mål för gemenskapslagstiftningen. Detta bekräftas i protokollet om djurskydd och djurens välfärd som fogats till EG-fördraget. (70) I motsats till den franska regeringens påståenden anser jag inte att domstolens resonemang i målet Jippes leder till en motsatt slutsats. (71) Tvärtom var i detta mål bedömningen av huruvida gemenskapslagstiftaren hade tagit största möjliga hänsyn till djurens välfärd ett viktigt led i domstolens undersökning av huruvida gemenskapspolitiken i fråga var proportionerlig. (72)

    98.      Steg två i undersökningen av proportionaliteten är att bedöma huruvida den ifrågasatta bestämmelsen utgör en lämplig åtgärd för att uppnå det eftersträvade målet. Det är i förevarande fall svårt att bestrida att införandet av ett definitivt förbud mot djurförsök för kosmetiska produkter och beståndsdelar i dessa inom gemenskapen utgör en åtgärd som gynnar djurens välfärd, och det har inte heller den franska regeringen gjort.

    99.      Steg tre i undersökningen av proportionaliteten är en bedömning av huruvida den ifrågasatta bestämmelsen går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet. Det är i detta led som domstolsprövningens begränsade karaktär är mest relevant.

    100.    Det framgår tydligt av de handlingar som tagit form under lagstiftningsförfarandet att gemenskapslagstiftaren, vid formuleringen av den ifrågasatta bestämmelsen, strävade efter en jämn balans mellan djurskyddskraven och de andra aktuella intresseområdena, inklusive folkhälsan och skyldigheten att uppfylla internationella åtaganden. Efter det att en rad alternativ hade övervägts – inklusive det som framfördes i kommissionens förslag och som innebar att det inte infördes något förbud mot utsläppande på marknaden – valdes efter en intensiv debatt (73) den ifrågasatta bestämmelsen ut som den mest lämpliga balansen. Såtillvida anmärkte rådet i sin gemensamma ståndpunkt följande:

    ”Rådet delar åsikterna om att även avskaffa djurförsök på beståndsdelar av kosmetiska produkter snarast möjligt, men anser samtidigt att strävan mot detta mål bör ske utan att konsumenternas hälsa och säkerhet äventyras.”74 –Ovan fotnot 7, punkt 10.

    101.    Det finns flera uttryck i den ifrågasatta bestämmelsen, och i direktiv 2003/15 i sin helhet, för strävan att nå denna balans, och den slutliga texten utgör en noga övervägd kompromiss i detta hänseende.

    102.    Den övergripande strävan efter upprätthållandet av den allmänna säkerheten och konsumentskyddet är exempelvis tydlig i artikel 4a.1, i vilken föreskrivs att de däri föreskrivna förbuden inte skall påverka de allmänna säkerhetsförpliktelser som följer av artikel 2. (75) Strävan att upprätthålla den allmänna säkerheten präglar hela direktiv 2003/15, inklusive bestämmelsen om undantag från förbudet vid specifika problem avseende människors hälsa, (76) möjligheten för kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om otillräckliga alternativa tester har godkänts, (77) den särskilda bestämmelsen angående förlängning av perioden för genomförandet i fråga om tester för toxicitet vid upprepade doser, reproduktiv toxicitet och toxikinetik, (78) och bestämmelsen i ingressen om att kommissionen skall utarbeta riktlinjer i syfte att se till att gemensamma kriterier tillämpas på användningen av försäkran om att kosmetiska produkter inte har testats på djur, i syfte att undvika att en sådan försäkran blir vilseledande för konsumenterna. (79)

    103.    På samma sätt uttrycks i direktivet en tydlig strävan att tillvarata kosmetikaföretagens intressen i samband med djurskydds- och folkhälsoändamålen. I artikel 9 i direktiv 76/768 i ändrad lydelse föreskrivs att den årliga rapport som kommissionen skall lägga fram för parlamentet och rådet skall täcka framsteg som kommissionen gjort i sina ansträngningar att erhålla OECD:s godkännande av alternativa metoder som validerats på gemenskapsnivå och icke-medlemsländers erkännande av de säkerhetstest som görs i gemenskapen med hjälp av alternativa metoder, samt ”[s]ättet på vilket små och medelstora företags särskilda behov har beaktats”. Vidare skall alternativa metoder som validerats eller godkänts på gemenskapsnivå offentliggöras omedelbart. (80) Dessa bestämmelser har uppenbarligen till syfte att underlätta gemenskapsåtaganden och öka insynen.

    104.    Vidare räcker det att som svar på den franska regeringens argument avseende tillgängliga alternativa metoders påstådda otillräcklighet anföra att lagstiftaren av allt att döma var väl medveten om hur långt utvecklingen av alternativa metoder hade kommit och tog full hänsyn därtill i sin slutliga överenskommelse. (81)

    105.    Av det ovan anförda framgår att den ifrågasatta bestämmelsen utgör en av gemenskapslagstiftaren noga övervägd balans mellan de olika föreliggande intressena. Enligt min mening, i synnerhet mot bakgrund av den begränsade domstolsprövning som är lämplig i ett sådant här fall, är detta tillräckligt för att ogilla den franska regeringens yrkande om ogiltigförklaring av den ifrågasatta bestämmelsen på grund av åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

    C – Försiktighetsprincipen

    106.    Som jag erinrade om i mitt nyligen föredragna förslag till avgörande i målet Arnold André, har domstolen resumerat försiktighetsprincipen enligt följande:

    ”Om resultaten av genomförda undersökningar inte är så fullständiga, övertygande eller exakta att det är möjligt att fastställa förekomsten eller omfattningen av den påstådda risken men det likväl är sannolikt att det skulle uppstå en verklig skada för folkhälsan om risken förverkligades är det enligt försiktighetsprincipen motiverat att vidta restriktiva åtgärder.”82 –Domen i det ovan i fotnot 59 nämnda målet Arnold André, punkt 100, med citat ur domstolens dom av den 23 september 2003 i mål C‑192/01, kommissionen mot Danmark (REG 2003, s. I‑9693).

    107.    För att en tillämpning av försiktighetsprincipen skall anses vara berättigad måste det visas att den påstådda risken är mer än hypotetisk. (83)

    108.    Den franska regeringen har i förevarande fall åberopat denna princip för att bestrida den ifrågasatta bestämmelsen på den grunden att den utgör en risk för folkhälsan, genom att det inte är säkert huruvida tillräckliga alternativa metoder kommer att utvecklas inom den tidsram som anges som perioder för införlivandet.

    109.    Som jag har redogjort för ovan är fullt beaktande av folkhälsan en inneboende del i såväl direktiv 2003/15 som direktiv 76/768. I synnerhet är förbuden i artikel 4a uttryckligen underställda medlemsstaternas allmänna skyldighet att säkerställa att kosmetika som släpps ut på marknaden inom gemenskapen inte kan orsaka skada på människors hälsa vid normal användning. Som framgår av punkterna 100–102 ovan, har således folkhälsoändamålet uppenbarligen beaktats. Eftersom den franska regeringen inte har åberopat någon bevisning för att en ”mer än hypotetisk” risk för folkhälsan skulle föreligga kan talan inte bifallas på denna grund.

    D – Icke-diskriminering

    110.    Den franska regeringens argument om icke-diskriminering bygger på att de framförda hypoteserna som syftar till att visa att den ifrågasatta bestämmelsen inte uppfyller rättssäkerhetskraven godtas. Jag har ovan undersökt dessa hypoteser och konstaterat att dessa bygger på en felaktig tolkning av den ifrågasatta bestämmelsen. (84) Av samma anledningar skall argumenten om icke-diskriminering underkännas.

    E – Inskränkning av rätten att idka näring eller utöva ett yrke

    111.    Domstolen sammanfattade den gemenskapsrättsliga principen om rätt att idka näring eller utöva ett yrke i målet Metronome Musik:

    ”[E]nligt fast rättspraxis ingår rätten att idka näring eller utöva ett yrke, liksom för övrigt äganderätten, bland de allmänna principerna i gemenskapsrätten. Dessa principer framstår emellertid inte som absoluta rättigheter, utan de skall beaktas med avseende på deras funktion i samhället. Följaktligen kan rätten att idka näring eller utöva ett yrke, liksom äganderätten, begränsas på det villkoret att begränsningarna verkligen svarar mot ändamål av allmänintresse som Europeiska gemenskapen strävar efter och att de i förhållande till ändamålet inte utgör ett oproportionerligt och oacceptabelt ingripande som skadar själva kärnan i de sålunda garanterade rättigheterna …”85 – Domen i det ovan i fotnot 24 nämnda målet Metronome Musik, punkt 21. Se även domstolens dom av den 9 september 2004 i de förenade målen C‑184/02 och C‑223/02, Spanien och Finland mot parlamentet och rådet (REG 2004, s. I-0000), punkt 52, av den 15 juli 2004 i de förenade målen C‑37/02 och C‑38/02, Di Lenardo Adriano och Dilexport mot Ministero del Commercio con l’Estero (REG 2004, s. I-0000), punkt 82.

    112.    Som framgår av utdraget ovan är bedömningen av inskränkningar av rätten att idka näring eller utöva ett yrke jämförbar med bedömningen av huruvida en åtgärd är förenlig med proportionalitetsprincipen. (86)

    113.   Även om det står klart att varje förbud mot produkttester eller mot utsläppande på marknaden säkerligen kommer att begränsa näringsverksamhet på något sätt, av de anledningar som ovan anförts, (87) anser jag följaktligen inte att begränsningen i förevarande fall utgör en oproportionerlig inskränkning av rätten att idka näring eller utöva ett yrke.

    F – WTO-rättens relevans

    114.    Vad gäller den anförda grunden angående huruvida den ifrågasatta bestämmelsen är förenlig med WTO-rätten, skall det först avgöras i vilken utsträckning sådana grunder kan beaktas vid lagenlighetsprövningen av den ifrågasatta bestämmelsen.

    115.    Som den franska regeringen har medgivit, har domstolen ansett att WTO‑avtalet med bilagor, med hänsyn till deras beskaffenhet och systematik, i princip inte ingår bland de regler med stöd av vilka domstolen prövar lagenligheten av gemenskapsinstitutionernas rättsakter. (88) Det har även godtagits att förevarande mål inte heller omfattas av något av de undantag som domstolen fastställt utifrån denna princip, vilka undantag är att gemenskapen avsåg att fullgöra en särskild förpliktelse som den åtagit sig inom ramen för WTO eller att det i gemenskapsrättsakten uttryckligen hänvisas till specifika bestämmelser i WTO‑avtalen. (89)

    116.    Den franska regeringen har emellertid i det förevarande målet, som en del av sin talan om ogiltigförklaring av den ifrågasatta bestämmelsen, yrkat att domstolen skall besluta att det däri föreskrivna förbudet mot utsläppande på marknaden är oförenligt med GATT-avtalet. Den anser att domstolen skall komma till denna slutsats på grundval av vad som kallas ”principen om harmonisk tolkning”, såsom den uttryckts i gemenskapens rättspraxis. Enligt denna princip, i dess ursprungliga form, skall ’’företrädet för de internationella avtal som gemenskapen slutit framför rättsakter som tillhör gemenskapens sekundärrätt [innebära] att de senare så långt möjligt skall tolkas i överensstämmelse med avtalen”. (90) Det är uppenbart att detta speglar principen enligt vilken, när ordalydelsen i sekundär gemenskapsrätt kan bli föremål för mer än en tolkning, den tolkning som bäst överensstämmer med fördraget skall tillämpas. (91) Domstolen har såtillvida angett att eftersom gemenskapen är part i TRIPs-avtalet skall den i möjligaste mån tolka sin varumärkeslagstiftning mot bakgrund av detta avtals lydelse och syfte. (92)

    117.    I det förevarande målet har den franska regeringen anfört att skälet till att den aktuella bestämmelsen strider mot GATT-avtalet är själva dess natur eftersom den utgör ett förbud mot utsläppande på marknaden av alla kosmetiska produkter som testats på djur ”med användning av en annan metod än en alternativ metod efter det att den alternativa metoden har validerats och antagits på gemenskapsnivå”. (93) Den franska regeringen anser att detta innebär en mindre gynnsam behandling i den mening som avses i artikel III.4 i GATT-avtalet, genom att importörer till gemenskapen är skyldiga att se till att deras alternativa metoder valideras på gemenskapsnivå.

    118.    Detta är emellertid direktivets uttryckliga lydelse. Det går exempelvis inte, såsom rådet har anfört, logiskt sett att utläsa något som helst utrymme för en tolkning som innebär att även alternativa metoder som godkänts på OECD-nivå är tillräckliga. Såtillvida kan inte i förevarande fall en alternativ ”mer GATT-enlig” tolkning läsas in i bestämmelsen. Kärnan i principen om harmonisk tolkning är, som ovan anförts, att detta endast kan göras ”så långt möjligt” i förhållande till den aktuella lagstiftningens uttryckliga lydelse. Det bör tilläggas att vad den franska regeringen, enligt min uppfattning, egentligen söker uppnå är inte en tolkning av direktiv 2003/15, utan en ogiltigförklaring av detsamma. Jag konstaterar att den inte har anfört någon möjlig tolkning av förbudet mot utsläppande på marknaden som, enligt dess mening, skulle kunna innebära förenlighet med GATT-avtalet.

    119.    Vidare är jag, på grundval av de anförda grunderna i målet, i vart fall inte övertygad om att den ifrågasatta bestämmelsen strider mot GATT-avtalet. Eftersom den franska regeringens anmärkningar i detta hänseende inte var tillräckligt utvecklade för att kunna ligga till grund för en sammanhängande bedömning begränsar jag mig till följande kommentarer.

    120.    Vad gäller artikel III.4 i GATT-avtalet anser jag, även om det enligt min mening är troligt att djurtestad och icke-djurtestad kosmetika på det aktuella marknadsutvecklingsstadiet kvalificeras som ”liknande produkter” mot bakgrund av den aktuella konkurrenssituationen ur konsumenternas synvinkel, (94) att det är tveksamt huruvida kravet att alternativa metoder skall valideras på gemenskapsnivå skulle leda till en mindre gynnsam behandling av importerade kosmetiska produkter. Det är uppenbart att detta krav inte är diskriminerande i rättsligt hänseende eftersom det är tillämpligt på tillverkare både i gemenskapen och i tredje länder. Enligt min mening förefaller det inte självklart att verkan av detta krav i praktiken skulle lägga en större börda i konkurrenshänseende på tillverkare i tredje länder än på företag inom EU. (95) Alla kosmetikaföretag kommer att underställas detta krav som en förutsättning för utsläppande av deras produkter på marknaden inom EU. Jag kan inte se varför ett tillståndsförfarande beträffande en alternativ metod skulle vara svårare för företag från tredje länder (jämfört med till exempel ett förfarande för ett sådant tillstånd på OECD-nivå). Den franska regeringen har inte heller anfört några argument för varför så skulle vara fallet.

    121.    Dessutom finns det enligt min mening tunga argument för att kravet på EU‑validering av alternativa metoder finner stöd i artikel XX b i GATT-avtalet. I synnerhet förefaller det som om detta krav uppfyller kriterierna för nödvändighet i den mening som avses i denna bestämmelse. Mot denna bakgrund kan jag svårligen föreställa mig att en annan åtgärd, vilken skulle vara ”mindre oförenlig” med GATT-avtalet i den mening som avses i rättspraxis avseende GATT-avtalet, var rimligt tillgänglig för EU. (96)

    122.    Den franska regeringen har gjort gällande att ett krav på att alternativa metoder skall valideras på OECD-nivå skulle utgöra en sådan åtgärd. Det är emellertid uppenbart att gemenskapslagstiftaren var medveten om denna möjlighet men uteslöt den på vad som förefaller vara skäliga grunder, såsom att den inte var tillräckligt effektiv för att uppnå direktivets mål. Såtillvida har kommissionen i sitt förslag av år 2000 understrukit nödvändigheten av ett godkännande på gemenskapsnivå av alternativa metoder enligt följande:

    ”Även om kommissionen måste vidta åtgärder för att få OECD att godkänna alternativa metoder som validerats av ECVAM, visar erfarenheten att det ibland tar flera år innan en befintlig metod kan godkännas av alla OECD-medlemmar. På grund av den etiska betydelsen av djurs välfärd, är det i denna situation inte möjligt att invänta ett godkännande från OECD. Det krävs åtgärder på gemenskapsnivå med tanke på de alternativa metoder som har validerats eller erkänts som vetenskapliga av ECVAM och som godtagits av ECVAM:s vetenskapliga rådgivande kommitté. I förslaget till direktiv presenterar man därför en ny strategi, som innebär att ett juridiskt godkännande på europeisk nivå kommer att vara tillräckligt för att tillåta lagstiftningsförslag om provning av kosmetika inom EU.”

    123.    Av liknande skäl är jag av uppfattningen att kravet på godkännande på gemenskapsnivå uppfyller de villkor som föreskrivs i inledningen till artikel XX, genom att det inte utgör ett medel för godtycklig eller oberättigad diskriminering eller ett dolt hinder för internationell handel. I detta hänseende anser jag, till skillnad från den franska regeringen, att det förevarande målet skiljer sig från målet Shrimp, i vilket WTO:s överprövningsorgan ansåg att ett krav på andra länder att införa ett specifikt författningsprogram som i huvudsak var detsamma som medlemslandets eget, utan att undersöka huruvida detta var lämpligt med hänsyn till förhållandena i dessa länder, skulle utgöra godtycklig och oberättigad diskriminering. (97) I förevarande fall infördes emellertid, som ovan förklarats, kravet på godkännande på EU-nivå i god tro. Det utgjorde enligt gemenskapslagstiftarens uppfattning det enda sättet att effektivt uppnå direktivets djurskyddsändamål, och det uttryckliga målet var att uppnå maximalt godkännande av EU-godkända alternativa metoder på OECD-nivå. (98)

    124.    Följaktligen skall den franska regeringens argument gällande påstådd oförenlighet med GATT-avtalet enligt min mening underkännas.

    VI – Förslag till avgörande

    125.    Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag att domstolen skall

    (1)
    avvisa den talan som har väckts av Republiken Frankrike om ogiltigförklaring av artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/15/EG av den 27 februari 2003 i den del en ny artikel 4a införs i rådets direktiv 76/768/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter,

    (2)
    förplikta Republiken Frankrike att ersätta rättegångskostnaderna.

    1 –
    Originalspråk: engelska.

    2 –
    Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/15/EG av den 27 februari 2003 om ändring av rådets direktiv 76/768/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter (EUT L 66, s. 26).

    3 –
    Rådets direktiv 76/768/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter (EGT L 262, s. 169; svensk specialutgåva, område 13, volym 5, s. 198).

    4 –
    Rådets direktiv 93/35/EEG av den 14 juni 1993 om ändring för sjätte gången av direktiv 76/768/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter (EGT L 151, s. 32; svensk specialutgåva, område 13, volym 24, s. 74). I artikel 4.1 i direktiv 76/768 i ändrad lydelse angavs att ”[o]m inte tillräckliga framsteg har uppnåtts i utvecklingen av tillfredsställande metoder som kan ersätta djurförsök, särskilt i sådana fall då alternativa provningsmetoder, trots att alla rimliga ansträngningar har gjorts, inte har kunnat valideras vetenskapligt som likvärdiga i fråga om skyddsnivån för konsumenterna med beaktande av OECD:s riktlinjer för toxicitetstester, skall kommissionen senast den 1 januari 1997 lämna förslag till åtgärder för att uppskjuta det datum då denna bestämmelse skall träda i kraft under rimlig tid, och i vart fall minst två år …”.

    5 –
    Kommissionens direktiv 97/18/EG av den 17 april 1997 om att skjuta upp det datum efter vilket det skall vara förbjudet att i djurförsök utprova beståndsdelar och sammansättningar av beståndsdelar som ingår i kosmetiska produkter (EGT L 114, s. 43), kommissionens direktiv 2000/41/EG av den 19 juni 2000 om att för andra gången senarelägga det datum efter vilket djurförsök är förbjudna för beståndsdelar och kombinationer av beståndsdelar som ingår i kosmetiska produkter (EGT L 145, s. 25).

    6 –
    Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring för sjunde gången av rådets direktiv 76/768/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter, KOM(2000) 189.

    7 –
    Gemensam ståndpunkt (EG) nr 29/2002 av den 14 februari 2002, antagen av rådet i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 251 i Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen, inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 76/768/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter (EGT C 113 E/06).

    8 –
    Rekommendation angående en andra ändring av Gemensam ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 76/768/EEG, PE 232.072/DEF.

    9 –
    KOM(2002) 435(01).

    10 –
    Förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 76/768/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter (PE‑CONS 3668/2002 – C5‑0557/2002 – 2000/0077(COD)).

    11 –
    I artikel 4a.3 i direktivet definieras ’’kosmetisk slutprodukt” som en kosmetisk produkt i sin slutliga sammansättning, såsom den släpps ut på marknaden och görs tillgänglig för slutkonsumenterna, eller dess prototyp (vilken i sin tur definieras som en första modell eller utformning som inte har framställts i parti och från vilken den kosmetiska slutprodukten kopieras eller slutligen utvecklas).

    12 –
    I artikel 4a föreskrivs att kommissionen senast den 11 september 2004, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 10.2 och efter samråd med Vetenskapliga kommittén för kosmetiska produkter och icke-livsmedelsprodukter avsedda för konsumenter (SCCNFP), skall fastställa innehållet i bilaga IX till direktiv 2003/15. Se kommissionens direktiv 2004/94/EG av den 15 september 2004 om ändring av rådets direktiv 76/768/EEG avseende bilaga IX (EUT L 294, s. 28).

    13 –
    Se kommissionens arbetsdokument av den 1 oktober 2004, SEC(2004) 1210, Tidsplaner för avvecklandet av djurförsök inom ramen för ändringen för sjunde gången av kosmetikadirektivet (rådets direktiv 76/768/EEG).

    14 –
    Artikel 4a.2.1.

    15 –
    Se artikel 9 i direktiv 76/768, i dess lydelse enligt artikel 1.9 i direktiv 2003/15, enligt vilken dessa årliga rapporter även skall omfatta framsteg som kommissionen gjort i sina ansträngningar att erhålla godkännande från OECD av alternativa metoder som validerats på gemenskapsnivå och att främja icke-medlemsländers erkännande av resultaten av de säkerhetstest som görs i gemenskapen med hjälp av alternativa metoder, bland annat inom ramen för samarbetsavtalen mellan gemenskapen och dessa länder, och sättet på vilket små och medelstora företags särskilda behov har beaktats.

    16 –
    I artikel 4a.2.4 föreskrivs följande: ”I beviljandet skall villkoren för undantaget fastställas med avseende på särskilda syften, varaktighet och rapportering av resultaten. Undantag skall endast beviljas om a) beståndsdelen är allmänt använd och inte kan ersättas med en annan beståndsdel som kan fylla en liknande funktion, b) det specifika problemet avseende människors hälsa är styrkt och behovet att genomföra djurförsök är berättigat och verifierat genom ett detaljerat forskningsprotokoll som skall ligga till grund för utvärderingen.”

    17 –
    Artikel 1.1 i direktiv 2003/15.

    18 –
    Artikel 1.2 i direktiv 2003/15 (genom vilken en ny artikel 4b infördes i direktiv 76/768).

    19 –
    Artikel 1.3 och 1.4 i direktiv 2003/15. Enligt artikel 2 i direktiv 2003/15 skall medlemsstaterna vidta ”alla nödvändiga åtgärder” för att se till att från och med den 11 mars 2005 varken tillverkare eller importörer med säte i gemenskapen släpper ut kosmetiska produkter som inte uppfyller dessa krav på marknaden.

    20 –
    I rättssäkerhetssyfte föreskrivs emellertid i direktivet en retroaktiv tillämpning av artikel 1.1, enligt vilken artikel 4.1 i i rådets direktiv 76/768 upphävs (det vill säga den 30 juni 2002 är sista datum för förbud mot att testa kosmetiska produkter på djur).

    21 –
    Rådets direktiv 86/609/EEG av den 24 november 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra förordningar om skydd av djur som används för försök och andra vetenskapliga ändamål (EGT L 358, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 7, s. 157).

    22 –
    Se exempelvis WTO:s överprövningsorgans utslag i målet EC‑Asbestos, WT/DS135/AB/R, 2001, av den 5 april 2001.

    23 –
    Domstolens dom av den 5 oktober 2000 i mål C-376/98, Tyskland mot parlamentet och rådet (REG 2000, s. I-8419).

    24 –
    Se exempelvis domstolens dom av den 28 april 1998 i mål C-200/96, Metronome Musik (REG 1998, s. I-1953), punkt 21.

    25 –
    Förstainstansrättens dom av den 11 september 2002 i mål T-13/99, Pfizer Animal Health mot rådet (REG 2002, s. II-3305).

    26 –
    Domstolens dom av den 23 november 1999 i mål C-149/96, Portugal mot rådet (REG 1999, s. I‑8395).

    27 –
    Domstolens dom av den 10 september 1996 i mål C-61/94, kommissionen mot Tyskland (REG 1996, s. I-3989).

    28 –
    Se exempelvis WTO:s överprövningsorgans utslag i målet Korea-Various Measures on Beef, WT/DS161/AB/R, WT/DS169/AB/R, av den 10 januari 2001.

    29 –
    Se WTO:s överprövningsorgans utslag i målet US-Shrimp, WT/DS58/AB/R av den 6 november 1998.

    30 –
    Se punkt 53 nedan.

    31 –
    I detta hänseende har rådet hänvisat till skäl 10 i direktivets ingress.

    32 –
    Parlamentet har i detta hänseende hänvisat till domstolens dom av den 31 mars 1998 i mål C‑68/94, Frankrike mot kommissionen (Kali und Salz) (REG 1998, s. I-1375).

    33 –
    Se domstolens dom av den 23 oktober 1974 i mål 17/74, Transocean Marine Paint (REG 1974, s. 1063, svensk specialutgåva 1974, s. 425), punkt 21, domen i det ovan i fotnot 32 nämnda målet Kali und Salz, punkt 256, och dom av den 10 december 2002 i mål C‑29/99, kommissionen mot rådet (REG 2002, I-11221), punkt 45.

    34 –
    Domstolens dom av den 30 september 2003 i mål C-239/01, Tyskland mot kommissionen (REG 2003, s. I-10333).

    35 –
    Ibidem, punkt 34.

    36 –
    Ibidem, punkt 35.

    37 –
    Artikel 10 i den aktuella förordningen.

    38 –
    Domen i det ovan i fotnot 34 nämnda målet C-239/01, punkt 37.

    39 –
    Domstolens dom av den 5 oktober 2000 i mål C-376/98, Tyskland mot parlamentet och rådet (REG 2000, s. I-8419).

    40 –
    I synnerhet domstolens dom av den 13 juli 1966 i de förenade målen 56/64 och 58/64, Consten och Grundig (REG 1966, s. 299; svensk specialutgåva, volym 1, s. 277), och i det ovan i fotnot 33 nämnda målet Transocean Marine Paint.

    41 –
    Punkt 122.

    42 –
    Punkt 128.

    43 –
    Domen i det ovan i fotnot 33 nämnda målet C-29/99, kommissionen mot rådet.

    44 –
    Punkt 46.

    45 –
    Se punkt 33 ovan.

    46 –
    Punkt 75.

    47 –
    I detta föreskrivs att medlemsstaterna från och med den 30 juni 2002 skall förbjuda utsläppande på marknaden av kosmetiska produkter som testats på djur, se punkt 3 ovan.

    48 –
    Beträffande olika betydelser av rättssäkerhet i gemenskapsrätten, se Puissochet, J.-P., och Légal, H., ”Le principe de sécurité juridique dans la jurisprudence de la Cour de justice des Communautés européennes”, Les Cahiers du Conseil Constitutionnel, nr 11/2001, s. 98.

    49 –
    Det vill säga idén om att pluraliteten av möjliga lagtolkningar härstammar ur språkets obestämdhet i sig. Se exempelvis Dworkin, Ronald, 1986, Law’s Empire, Fontana Press, London.

    50 –
    Rådets direktiv nr 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om införlivande av principen om likabehandling av män och kvinnor avseende möjlighet till anställning, yrkesutbildning och arbetsvillkor (EGT L 39, s. 40; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 191), rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om fri rörlighet för arbetstagare inom gemenskapen (EGT L 257, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 33), Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om rätten för unionens medborgare och deras familjemedlemmar att flytta och uppehålla sig fritt inom medlemsstaternas territorium som ändrar förordning (EEG) nr 1612/68 och upphäver direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EGT L 158, s. 77).

    51 –
    Se bland annat domstolens dom av den 15 december 1987 i mål 325/85, Irland mot kommissionen (REG 1987, s. 5041), och förstainstansrättens dom av den 22 januari 1997 i mål T-115/94, Opel Austria (REG 1997, s. II-39), punkt 124 och de däri nämnda målen.

    52 –
    Se bland annat domstolens rättspraxis i vilken tillämpning av rättssäkerhetsprincipen har varit en avgörande omständighet till förmån för ett visst resultat eller en viss tolkning. Se bland annat domstolens dom av den 9 juli 1981 i mål 169/80, Grondrand Frères och Garancini (REG 1981, s. 1931) (kravet på rättssäkerhet medför att produkterna i fråga skall ha listats under ett särskilt undernummer i Gemensamma tulltaxan), samt domen i det ovan i fotnot 51 nämnda målet Irland mot kommissionen (kravet på rättssäkerhet medförde att kommissionens unilaterala förslag avseende fiskekvoter för Irland inte kunde anses som gemenskapslagstiftning), dom av den 21 juni 1988 i mål 257/86, kommissionen mot Italien (REG 1988, s. 3249) (osäkerhet beträffande italienska bestämmelsers rättsliga karaktär medförde att dessa tillämpades på ett sätt som stred mot gemenskapsrätten), och av den 16 juni 1993 i mål C-325/91, Frankrike mot kommissionen (REG 1993, s. 3283; svensk specialutgåva, tillägg, s. 87) (kravet på rättssäkerhet medför att varje gemenskapsrättslig akt måste stödja sin bindande verkan på en bestämmelse i gemenskapsrätten).

    53 –
    Dom av den 9 oktober 2001 i mål C-377/98, Nederländerna mot parlamentet och rådet (REG 2001, s. I-7079).

    54 –
    Punkterna 87 och 88. Talan ogillades slutligen.

    55 –
    Ett sällsynt exempel på ett sådant fall är målet Opel Austria, i vilket sökanden yrkade ogiltigförklaring av en av rådet antagen förordning från december 1993, genom vilken infördes en importtull på 4,9 procent på vissa växellådor som det bolaget tillverkade, bland annat på den grunden att detta stred mot EES-avtalet, vilket trädde i kraft den 1 januari 1994 och enligt vilket importtullar och avgifter med motsvarande verkan förbjuds. Förstainstansrätten ansåg att genom att anta den omtvistade förordningen ”har rådet medvetet skapat en situation i vilken, från och med januari månad år 1994 förelåg två oförenliga rättsregler sida vid sida. … Följaktligen kan den omtvistade förordningen inte betecknas som en tillförlitlig gemenskapslagstiftning och dess tillämpning kan inte anses vara förutsebar för de enskilda.” Förordningen ogiltigförklarades således. Se det ovan i fotnot 51 nämnda målet Opel Austria, punkt 125.

    56 –
    Se bland annat kommissionens ovan i fotnot 6 nämnda förslag till direktivet, punkt 2.4, i vilket föreskrivs följande: ’’För att förbättra informationen till konsumenterna omfattar detta förslag en möjlighet för tillverkaren eller den person som har ansvaret för att produkten släpps ut på marknaden att ange att inga djurförsök har utförts (varken direkt eller indirekt). För att undvika att en sådan försäkran missbrukas kommer kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna utfärda riktlinjer för hur sådana försäkringar skall användas. Dessa riktlinjer måste omfatta särskilda bestämmelser om att slutprodukten och dess beståndsdelar aldrig skall ha testats på djur, inte ens för syften som ligger utanför detta direktivs räckvidd.”

    57 –
    I denna artikel föreskrivs att ’’uppgifter om eventuella djurförsök som utförts av tillverkaren, dennes representanter eller leverantörer, i samband med utveckling eller säkerhetsutvärdering av produkten eller dess beståndsdelar, inklusive eventuella djurförsök som gjorts för att följa icke‑medlemsländers lagstiftning eller bestämmelser” skall i kontrollsyfte hållas lätt tillgängliga för de berörda myndigheterna i medlemsstaten av tillverkaren eller hans agent eller den person för vars räkning en kosmetisk produkt tillverkas eller den person som ansvarar för utsläppande av den importerade kosmetiska produkten på gemenskapsmarknaden.

    58 –
    Se även kommissionens ovan i fotnot 6 nämnda förslag till direktivet, punkt 1.2.3: ”I den nuvarande artikeln 4.1 i i direktiv 76/768/EEG om kosmetiska produkter anges att medlemsstaterna skall förbjuda saluföring av kosmetiska produkter som innehåller beståndsdelar som utprovats på djur efter den 30 juni 2000, oavsett om dessa produkter tillverkats inom EU eller importerats från tredje land.”

    59 –
    Domstolens dom av den 14 december 2004 i mål C-434/02, Arnold André (REG 2004, s. I‑0000), punkt 45, och av den 10 december 2002 i mål C-491/01, BAT (REG 2002, s. I‑11453), punkt 122. Se även bland annat domstolens dom av den 18 november 1987 i mål 137/85, Maizena (REG 1987, s. 4587), punkt 15, av den 7 december 1993 i mål C‑339/92, ADM Ölmühlen (REG 1993, s. I-6473), punkt 15, och av den 11 juli 2002 i mål C‑210/00, Käserei Champignon Hofmeister (REG 2002, s. I-6453), punkt 59.

    60 –
    Domstolens dom av den 13 november 1990 i mål C-331/88, Fedesa (REG 1990, s. 4023), punkt 13. Se generaladvokat Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande av den 16 december 2004 i mål C‑110/03, Belgien mot kommissionen, punkt 71, domstolens dom av den 10 juli 2003 i mål C-15/00, kommissionen mot EIB (REG 2003, s. I-7281), domarna i de ovan i punkt 59 nämnda målen BAT och Maizena samt domstolens dom av den 20 februari 1979 i mål 122/78, Buitoni (REG 1979, s. 677; svensk specialutgåva, volym 4, s. 385), punkt 1.

    61 –
    Se mitt förslag till avgörande i det ovan i punkt 59 nämnda målet BAT, punkt 225.

    62 –
    Se domarna i de ovan i fotnot 59 nämnda målen Arnold André, punkt 46, och BAT, punkt 123. Se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 12 november 1996 i mål C‑84/94, Förenade kungariket mot rådet (REG 1996, s. I‑5755), punkt 58, av den 13 maj 1997 i mål C‑233/94, Tyskland mot parlamentet och rådet (REG 1997, s. I‑2405), punkterna 55 och 56, och av den 5 maj 1998 i mål C‑157/96, National Farmers’ Union m.fl. (REG 1998, s. I-2211), punkt 61, samt domen i det ovan i fotnot 60 nämnda målet Fedesa, punkt 14.

    63 –
    Se bland annat domen i det ovan i fotnot 59 nämnda målet Fedesa, punkt 14, och domstolens dom av den 5 oktober 1994 i mål C-280/93, Tyskland mot rådet (REG 1994, s. I-4973; svensk specialutgåva, volym 16, s. I-171), punkt 89.

    64 –
    Detta skall skiljas från skälet till den begränsade domstolsprövningen av administrativa beslut som antas av kommissionen, det vill säga den ekonomiskt och tekniskt komplexa bedömning som leder till rättsakten.

    65 –
    Se bland annat domstolens dom av den 23 april 1986 i mål 294/83, Parti Ecologiste ’’Les Verts’’ mot parlamentet (REG 1986, s. 1339; svensk specialutgåva, volym 8, s. 529), och av den 22 maj 1991 i mål C‑70/88, parlamentet mot rådet ’’Tjernobyl” (REG 1991, s. I-4529; svensk specialutgåva, volym 10, s. 425).

    66 –
    Såtillvida har Europaparlamentet noterat att åtta trepartsmöten hölls mellan COREPER, representanter för Europaparlamentet och kommissionen i syfte att uppnå en kompromiss, se punkt 10 ovan.

    67 –
    Se även Europaparlamentets förslag till ändring av direktivet vid den andra genomgången, punkt 12: ’’Folkopinionen kräver att djurförsök för kosmetiska produkter skall förbjudas.”

    68 –
    Skrivelse av den 20 februari 2004 från Europaparlamentet till domstolen med bekräftelse av dess önskan att höras i det muntliga förfarandet.

    69 –
    Skäl 7 i ingressen till direktivet.

    70 –
    Se punkt 22 ovan.

    71 –
    Se domstolens dom av den 12 juli 2001 i mål C-189/01, Jippes (REG 2001, s. I-5689).

    72 –
    Punkt 85.

    73 –
    I kommissionens ovan i fotnot 6 nämnda förslag till direktivet, punkt 2.3, angavs exempelvis en annan strategi: ”… kommer EU att behöva godta resultat från studier som utförts på djur och som kan användas för att styrka säkerheten avseende kosmetiska produkter och beståndsdelar i produkter. Sådana studier skulle i alla händelser ha utförts för att uppfylla lagstiftningskrav i tredje land. Ett ömsesidigt erkännande är nyckeln för att denna strategi skall fungera. Det skulle vara olämpligt om man från EU:s sida krävde att testerna skulle upprepas med en alternativ metod, eftersom detta skulle innebära att det upprättades handelshinder vilket skulle kunna påverka en eventuell positiv inställning när det gäller godkännandet av EU:s in vitro-data. Genom denna strategi förebyggs eventuell kritik om att den nya lagstiftningen om tester på djur inom kosmetikasektorn, som överensstämmer med WTO:s krav, endast innebär att problemet ’exporteras’. Detta är i själva verket ett genuint initiativ för att åstadkomma ett internationellt juridiskt godkännande av alternativa metoder.”

    74 –
    Ovan fotnot 7, punkt 10.

    75 –
    Se punkt 12 ovan.

    76 –
    Artikel 4a.2.4.

    77 –
    Artikel 4a.2.3.

    78 –
    Artikel 4a.2.1.

    79 –
    Skäl 11 i ingressen.

    80 –
    Skäl 7 i ingressen.

    81 –
    Se bland annat skäl 5 i ingressen, i vilken föreskrivs att kommissionen skall utarbeta riktlinjer i syfte att underlätta tillämpningen, i synnerhet för små och medelstora företag, av metoder som inte omfattar användning av djur för att testa säkerheten av färdiga kosmetiska produkter. Se även rapporten från mars 2004 om införande av tidsplaner för avskaffande av djurförsök för kosmetikadirektivets ändamål, upprättad av en ad hoc-grupp sammansatt av kommissionen och bestående av representanter för kommissionen, aktieägare i branschen, djurskydds- och konsumentföreningar samt OECD. Rapporten finns tillgänglig på följande adress: http://pharmacos.eudra.org/F3/cosmetic/AnimalTest.htm.

    82 –
    Domen i det ovan i fotnot 59 nämnda målet Arnold André, punkt 100, med citat ur domstolens dom av den 23 september 2003 i mål C‑192/01, kommissionen mot Danmark (REG 2003, s. I‑9693).

    83 –
    Se domen i det ovan i fotnot 59 nämnda målet Arnold André, punkt 98.

    84 –
    Se punkterna 71–87 ovan.

    85 –
    Domen i det ovan i fotnot 24 nämnda målet Metronome Musik, punkt 21. Se även domstolens dom av den 9 september 2004 i de förenade målen C‑184/02 och C‑223/02, Spanien och Finland mot parlamentet och rådet (REG 2004, s. I-0000), punkt 52, av den 15 juli 2004 i de förenade målen C‑37/02 och C‑38/02, Di Lenardo Adriano och Dilexport mot Ministero del Commercio con l’Estero (REG 2004, s. I-0000), punkt 82.

    86 –
    Som generaladvokat Maduro uttryckte det i punkt 43 i sitt förslag till avgörande av den 19 februari 2004 inför dom av den 16 november 2004 i mål C‑327/02, Lili Georgieva Panayotova m.fl. (REG 2004, s. I‑0000): ”… kriteriet om inverkan på själva innehållet i dessa rättigheter [beror] inte enbart … på en analys av den inskränkande bestämmelsens inverkan på rättigheten, utan också på det mål som bestämmelsen syftar till att uppnå och på om bestämmelsen är lämplig för att nå detta mål. Det finns i och för sig inga föreskrifter om att en proportionalitetsprövning skall göras och det är inte ens nödvändigt att ta ställning till om det förekommer ett mindre ingripande alternativ (nödvändighet). Likväl föreligger det en skyldighet att pröva medlens och målens lämplighet och relevans.”

    87 –
    Se punkterna 88–105 ovan.

    88 –
    Se domen i det ovan i fotnot 26 nämnda målet Portugal mot rådet, punkt 47, och domstolens dom av den 14 december 2000 i de förenade målen C‑300/98 och C‑392/98, Dior (REG 2000, s. I-11307), punkt 43.

    89 –
    Se domstolens dom av den 7 maj 1991 i mål C‑69/89, Nakajima mot rådet (REG 1991, s. I‑2069; svensk specialutgåva, volym 11, s. 149), punkt 31, och domen i det ovan i fotnot 27 nämnda målet Portugal mot rådet, punkt 49.

    90 –
    Se domen i det ovan i fotnot 27 nämnda målet kommissionen mot Tyskland, punkt 52.

    91 –
    Ibidem.

    92 –
    Se domstolens dom av den 16 november 2004 i mål C‑245/02, Anheuser‑Busch (REG 2004, s. I-0000), punkt 42, och av den 16 juni 1998 i mål C‑53/96, Hermès International (REG 1998, s. I‑3603), och domen i det ovan i fotnot 88 nämnda målet Dior.

    93 –
    Artikel 4a.1 a.

    94 –
    Se de principer som fastställts i WTO:s överprövningsorgans utslag i målet Japan-Alcoholic Beverages II, WT/DS8/AB/R, WT/DS11/AB/R, av den 1 november 1996, och WTO:s prövningsorgans utslag i målet EC-Asbestos (ovan fotnot 22).

    95 –
    Se vidare WTO:s prövningsorgans utslag i målet Korea – Various Measures on Beef (ovan fotnot 28), punkt 142, enligt vilket paneler fick i uppdrag att söka efter ’’åtgärdernas grundläggande inriktning och verkan”. Se vidare WTO:s prövningsorgans utslag i målet US‑FSC (Article 21.5‑EC), WT/DS108/AB/RW, av den 29 januari 2002, punkt 215. För ett exempel på tillämplig åtgärd som ansågs oförenlig med artikel III.4, se panelrapport av den 18 februari 1992 i målet Canada‑Provincial Liquor Boards (US), BISD 39S/27.

    96 –
    Se bland annat utslag av WTO:s överprövningsorgan i målet Korea ‑ Various Measures on Beef (ovan fotnot 28).

    97 –
    I detta mål ålade USA medlemsländer att införa samma regelverk för skydd av sköldpaddor, detta för att kunna exportera räkor till USA. Se utslag av WTO:s överprövningsorgan i målet United States‑import prohibition of certain shrimp and shrimp products (ovan fotnot 29).

    98 –
    Se bland annat lydelsen av själva artikel 4a, vilken för varje delförbud omfattar meningen ’’med vederbörlig hänsyn tagen till hur valideringen utvecklats inom OECD”, artikel 1.9 i direktivet, i vilken föreskrivs att kommissionens årliga rapport skall omfatta framsteg som kommissionen gjort i sina ansträngningar att erhålla godkännande från OECD av alternativa metoder som validerats på gemenskapsnivå och att främja icke-medlemsländers erkännande av resultaten av de säkerhetstest som görs i gemenskapen med hjälp av alternativa metoder, bland annat inom ramen för samarbetsavtalen mellan gemenskapen och dessa länder, skäl 10 i ingressen till direktivet, i vilket föreskrivs att icke-medlemsländers erkännande av alternativa metoder som har utvecklats inom gemenskapen bör uppmuntras och att kommissionen och medlemsstaterna för att uppnå detta mål bör vidta alla lämpliga åtgärder för att underlätta för OECD att godta dessa metoder.

    Top