Conclusions
FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
PHILIPPE LÉGER
föredraget den 3 mars 2005(1)
Mål C-132/03
Ministero della Salute
mot
Coordinamento delle associazioni per la difesa dell'ambiente e dei diritti degli utenti e consumatori (Codacons), Federconsumatori
[begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato (Italien)]
Förordning (EG) nr 49/2000 – Märkning av livsmedel som framställs från vissa genetiskt modifierade organismer – Obligatoriska uppgifter i detta avseende – Undantag i fall av oavsiktlig kontaminering i en lägre proportion än 1 procent – Undantagets omfattning – Barnmat för spädbarn och för småbarn
1.
Skall barnmat för spädbarn och småbarn märkas med uppgift om att den har framställts från genetiskt modifierade organismer
(nedan kallade GMO) när den på grund av en oavsiktlig kontaminering innehåller beståndsdelar som härrör från sådana organismer
i en lägre proportion än 1 procent?
2.
Detta är i huvudsak den fråga som Consiglio di Stato (Italien) har ställt i samband med ett förfarande där lagenligheten av
ett ministerdekret ifrågasätts.
3.
Genom denna fråga anmodas domstolen att närmare ange det materiella tillämpningsområdet för vissa bestämmelser i rådets förordning
(EG) nr 1139/98 av den 26 maj 1998 om obligatoriska uppgifter vid märkning av vissa livsmedel som framställs från genetiskt
modifierade organismer utöver de uppgifter som föreskrivs i direktiv 79/112/EEG
(2)
, i dess lydelse enligt kommissionens förordning nr 49/2000 av den 10 januari 2000
(3)
.
I – Tillämpliga bestämmelser
A –
De gemenskapsrättsliga bestämmelserna
4.
Det har antagits många sekundärrättsliga rättsakter om märkning av livsmedel. Vissa av dem gäller samtliga livsmedel och
har således en allmän och horisontell räckvidd, andra gäller endast vissa bestämda livsmedel och är således särskilda bestämmelser.
1. Allmänna bestämmelser om märkning av livsmedel
5.
Allmänna bestämmelser om märkning av livsmedel har funnits alltsedan rådets direktiv 79/112/EEG av den 18 december 1978 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning, presentation och reklam i fråga om livsmedel antogs
(4)
.
6.
Såsom angavs i tredje skälet var syftet med detta direktiv att anta allmänna gemenskapsregler som skulle gälla horisontellt
för alla livsmedel som släpptes ut på marknaden.
7.
I artikel 3 i nämnda direktiv fastslogs följaktligen principen att märkning av livsmedel skulle bestå av flera uppgifter,
som uppräknades i begränsad omfattning, däribland uppgiften om ingrediensförteckning.
8.
Denna princip är dock förenad med flera undantag. Artikel 4 i direktiv 79/112 tillät nämligen att särskilda gemenskapsrättsliga
bestämmelser, som gällde endast för vissa livsmedel, fick avvika från kraven att ange vissa uppgifter, däribland uppgiften
om ingrediensförteckningen
(5)
, eller omvänt kräva att andra uppgifter än de som i begränsad omfattning uppräknades i artikel 3 i nämnda direktiv skulle
framgå
(6)
. I artikel 4 föreskrevs även en möjlighet för medlemsstaterna att om gemenskapsbestämmelser i detta avseende saknades meddela
sådana föreskrifter för märkning, under förutsättning att vissa villkor uppfylldes
(7)
.
9.
Alla dessa bestämmelser i direktiv 79/112 återfinns i huvudsak i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000
om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel
(8)
. Det är detta direktiv 2000/13 som gällde den dag då dekret nr 371 av Ministro della sanità (hälsovårdsministern) av den
31 maj 2001
(9)
offentliggjordes, nämligen den 16 oktober 2001, det vill säga den dag som inom ramen för tvisten vid den nationella domstolen
skall vara utgångspunkt för att bedöma lagenligheten av nämnda dekret.
2. Särskilda bestämmelser om märkning av livsmedel
10.
I enlighet med artikel 4 i direktiv 79/112 har särskilda bestämmelser antagits för barnmat för spädbarn och småbarn samt för
livsmedel som framställs från GMO.
a) Bestämmelser om märkning av barnmat för spädbarn och småbarn
11.
I artikel 7.1 i rådets direktiv 89/398/EEG av den 3 maj 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om specialdestinerade
livsmedel
(10)
anges att direktiv 79/112 skall gälla för de varor som avses i artikel 1 i det ovannämnda direktivet 89/398, bland vilka
finns de varor som är avsedda för spädbarn och småbarn (med god hälsa).
12.
I artikel 3.1 i direktiv 89/398 fastslås principen att de berörda varornas art eller sammansättning måste vara sådan att varorna
är lämpade för det avsedda dietändamålet. I detta avseende skall enligt artikel 4.1 i det ovannämnda direktivet särdirektiv
antas för de livsmedel som avses i direktivet, bland annat vad avser varornas art och sammansättning, råvarornas kvalitet
samt de nämnda varornas märkning.
13.
Två särdirektiv har antagits på grundval av artikel 4.1 i direktiv 89/398, nämligen
- –
- kommissionens direktiv 91/321/EEG av den 14 maj 1991 om modersmjölkersättning och tillskottsnäring
(11)
, och
- –
- kommissionens direktiv 96/5/EG av den 16 februari 1996 om spannmålsbaserade livsmedel och barnmat för spädbarn och småbarn
(12)
.
14.
Vad beträffar direktiv 91/321 föreskrivs, i artikel 3.1 och 3.2, att modersmjölkersättningar och tillskottsnäring skall tillverkas
på basis av de proteinkällor som definieras i bilagorna till detta direktiv och eventuellt också andra livsmedelsingredienser,
vilkas lämplighet att särskilt användas som näring åt spädbarn redan från födseln har visats genom allmänt erkända vetenskapliga
rön. I artikel 5.1 i nämnda direktiv tillfogas, på samma sätt, att endast ämnen förtecknade i bilaga 3 får vid tillverkning
av modersmjölkersättning och tillskottsnäring användas för att uppfylla kraven på spädbarnens näringsbehov
(13)
. Det anges att kriterierna på dessa ämnens renhet skall fastställas vid senare tillfälle.
15.
I förlängningen av dessa bestämmelser krävs enligt artikel 6.1 i direktiv 91/321 att modersmjölkersättning och tillskottsnäring
inte får innehålla något ämne i sådan mängd att det kan äventyra spädbarns hälsa. I detta avseende skall högsta tillåtna halt
av varje sådant ämne vid behov fastställas vid senare tillfälle.
16.
Förutom dessa bestämmelser om tillverkningen och sammansättningen av modersmjölksersättning för spädbarn föreskrivs i artikel
7.2 i direktiv 91/321 att märkningen förutom vad som föreskrivs i direktiv 79/112 skall innehålla en rad ytterligare uppgifter
(14)
. Dessa ytterligare uppgifter hänför sig särskilt till halten av vitaminer, proteiner, fettämnen och kolhydrater i dessa livsmedel,
till energivärdet eller till deras rätta användning.
17.
Samtliga dessa bestämmelser har i huvudsak återtagits av direktiv 96/5 vad avser spannmålsbaserade livsmedel och barnmat för
spädbarn (barn under tolv månaders ålder) och småbarn (barn mellan ett och tre års ålder).
18.
Direktiv 91/321 samt direktiv 96/5 har ändrats genom direktiv 1999/50/EG
(15)
respektive genom direktiv 1999/39/EG
(16)
. De sistnämnda direktiven har antagits på grundval av artikel 6 i direktiv 91/321 respektive av artikel 6 i direktiv 96/5
med tillämpning av försiktighetsprincipen
(17)
. I dessa direktiv har till nämnda artikel 6 fogats bestämmelser om bekämpningsmedel, för att begränsa förekomsten av dem
i barnmat för spädbarn och småbarn
(18)
.
b) Bestämmelser om märkning av livsmedel som framställs från GMO
19.
Grunderna för bestämmelser om märkning av livsmedel som framställs från GMO har lagts genom rådets direktiv 90/220/EEG av
den 23 april 1990 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön
(19)
.
20.
Det huvudsakliga syftet med dessa bestämmelser var att införa ett gemensamt förfarande för utsläppande för första gången av
varor på marknaden som innehåller GMO eller som framställts från sådana organismer. Den berörde aktören var inom ramen för
detta förfarande skyldig att underrätta den berörda medlemsstaten om sitt projekt att från denna stats territorium för första
gången släppa ut en sådan vara på gemenskapsmarknaden. Denna anmälan skulle bland annat bestå av ett förslag till märkning
av varan som bland andra obligatoriska uppgifter angav förekomsten av GMO. Denna obligatoriska uppgift skulle därefter finnas
på märkningen sedan beslutet om utsläppande på marknaden tagits, eftersom varan efter en bedömning av dess oskadlighet inte
ansågs innebära några risker för människors hälsa eller för miljön
(20)
.
21.
Dessa bestämmelser i direktiv 90/220 återfinns i mycket stor utsträckning i Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 258/97 av den 27 januari 1997 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser
(21)
.
22.
Bestämmelserna om märkning enligt förordning nr 258/97 har för vissa bestämda varor blivit tillämpliga, oavsett vilken dag
som dessa varor har släppts på marknaden (det vill säga före eller efter ikraftträdandet av nämnda förordning)
(22)
.
23.
Förordning nr 1813/97, som antagits i detta syfte, har upphävts och ersatts av förordning nr 1139/98. Det är den sistnämnda
förordningen, i ändrad lydelse, som tolkningsfrågan gäller, vilken syftar till att få det materiella tillämpningsområdet för
nämnda förordning klarlagt.
24.
I förlängningen av förordning nr 1813/97 skall förordning nr 1139/98, enligt artikel 1.1 i denna, gälla livsmedel och livsmedelsingredienser
avsedda att som sådana överlämnas till den slutliga konsumenten och som helt eller delvis framställts från genetiskt modifierade
sojabönor som omfattas av beslut 96/281 eller från genetiskt modifierad majs som omfattas av beslut 97/98.
25.
I artikel 2.1 i förordning nr 1139/98 fastslås principen att de livsmedel som ingår i tillämpningsområdet för ovannämnda förordning
skall omfattas av ytterligare särskilda bestämmelser för märkning. Dessa bestämmelser, som definieras i artikel 2.3 i samma
förordning, syftar till att säkerställa att konsumenten informeras om ursprunget av de ingredienser från vilka de berörda
livsmedlen har framställts, tack vare att det (på den ingrediensförteckning som krävs enligt direktiv 79/112 eller i samband
med denna förteckning) lämnas en sådan uppgift som ”framställd från genetiskt modifierad soja” eller ”framställd från genetiskt
modifierad majs”.
26.
I artikel 2.2 i samma förordning föreskrivs dock att vissa livsmedel (trots att de framställs från sådana GMO) inte skall
omfattas av dessa krav i fråga om märkning, eftersom de efter den bearbetning som de har varit föremål för slutligen innehåller
varken protein eller DNA som följer av en genetisk modifiering
(23)
.
27.
I förordning nr 49/2000, om ändring av förordning nr 1139/98, har ett annat fall (motsatt det som tidigare åberopats) tillfogats
där dessa ytterligare bestämmelser om märkning inte förekommer. Det rör sig om det fall som avses i artikel 2.2 b första meningen
i sistnämnda förordning, i ändrad lydelse, och som tolkningsfrågan mer specifikt avser.
28.
Det är fråga om fall där material som härrör från de GMO som avses i artikel 1.1 i förordning nr 1139/98, eventuellt tillsammans
med allt material som härrör från andra GMO (som släppts ut på marknaden enligt förordning nr 258/97), förekommer i livsmedelsingredienserna
eller i livsmedel som består av en enda ingrediens, när denna förekomst följer av en helt oavsiktlig kontaminering och begränsas
till låga proportioner (som inte överstiger 1 procent av ingredienserna beaktade var för sig eller av det livsmedel som innehåller
en enda ingrediens).
29.
Såsom angavs i fjärde och i åttonde skälen i förordning nr 49/2000 kan företeelsen med oavsiktlig kontaminering inträffa bland
annat under odling, skörd, transport, lagring eller bearbetning av ingredienserna eller av livsmedlen, det vill säga från
början till slutet av tillverkningskedjan.
30.
I artikel 2.2 b andra stycket i förordning nr 1139/98, i ändrad lydelse, angavs att ”[f]ör att det skall vara möjligt att
fastställa att förekomsten är oavsiktlig måste aktörerna kunna lämna fullgoda bevis till den behöriga myndigheten om att de
har vidtagit lämpliga åtgärder för att undvika att som råvara använda de [GMO] (eller produkter framställda från dem) som
avses i föregående stycke”.
31.
Med andra ord ansågs de ifrågavarande ingredienserna och livsmedlen i detta fall inte ha framställts från GMO, varför det
inte fanns anledning att märka dem med en uppgift härvidlag.
32.
Efter den dag som skall utgöra utgångspunkten inom ramen för målet vid den nationella domstolen har toleransnivån på 1 procent
– enligt artikel 2.2 b i förordning nr 1139/98, i ändrad lydelse – sänkts till 0,9 procent
(24)
.
B –
De nationella bestämmelserna
33.
I artikel 4 första stycket i hälsovårdsministerns dekret nr 500 av den 6 april 1994
(25)
, genom vilket direktiv 91/321 var avsett att införlivas bland annat, föreskrivs att ”[b]arnmat för spädbarn skall framställas
med de proteinkällor som anges i bilagorna till [dekretet] och enligt föreskrifterna i dessa samt med andra livsmedelsingredienser
vilkas lämplighet att särskilt användas som näring åt spädbarn redan från födseln skall bekräftas genom allmänt erkända vetenskapliga
rön”.
34.
Genom det ifrågasatta dekretet tillades följande bestämmelser till artikel 4 första stycket i dekret nr 500/1994 : ”I alla
händelser får produkter som härrör från [GMO] inte användas, utom genom undantag enligt förordning (EG) nr 49/2000.” Det är
dessa bestämmelser, som härrör från det sistnämnda dekretet, som står i centrum för målet vid den nationella domstolen.
II – De faktiska omständigheterna och förfarandet vid den nationella domstolen
35.
Det ifrågasatta dekretet har efter sitt ikraftträdande varit föremål för en talan om ogiltigförklaring vad avser den del av
bestämmelserna som kompletterar artikel 4.1 i dekret nr 500/1994.
36.
Denna talan om ogiltigförklaring har väckts av Coordinamento delle associazioni per la difesa dell’ambiente e dei diritti
degli utenti e consumatori (samordning av sammanslutningar som verkar för miljöskydd och konsumentens rättigheter)
(26)
. Denna har hävdat att det ifrågasatta dekretet är rättsstridigt i den mån som det, genom att hänvisa till tillämpningen av
gemenskapsförordning nr 49/2000, tillåter att barnmat för spädbarn innehåller material som härrör från GMO i nivå med 1 procent
och att det inte framgår av märkningen av detta livsmedel.
37.
Genom en dom av den 14 maj 2002 har Tribunale amministrativo regionale del Lazio (Italien) upphävt de omtvistade bestämmelserna
i det ifrågasatta dekretet endast i den del som det, enligt denna domstol, genom dessa införs ett undantag från de särskilda
bestämmelserna om märkning av barnmat för spädbarn och tillskottsnäring i den mån som det, i fall av oavsiktlig kontaminering
av dessa produkter, inte är obligatoriskt att vid märkning lämna uppgifter om förekomsten av material som härrör från GMO
i nivå med 1 procent
(27)
.
38.
Domstolen i första instans fastslog detta med motiveringen att barnmat för spädbarn och tillskottsnäring omfattas av ett särskilt
system för märkning (som fastställts genom direktiven 91/321 och 96/5) och som skiljer sig från det allmänna systemet enligt
direktiv 79/112, som det hänvisas till i förordning nr 49/2000, varför undantaget från kravet på märkning enligt denna förordning,
i fall av oavsiktlig kontaminering som inte överstiger 1 procent, inte är tillämpligt på produkter avsedda för spädbarn eller
småbarn.
39.
Ministero della Salute (det italienska hälsovårdsministeriet) har överklagat denna dom till Consiglio di Stato. Det framgår
av beslutet om hänskjutande att överklagandet endast avser den del av domen som har lett till att de omtvistade nationella
bestämmelserna har ogiltigförklarats.
40.
Ministero della Salute har till stöd för detta överklagande gjort gällande att inget av särdirektiven om barnmat för spädbarn
innehåller någon bestämmelse om märkning av GMO. Det är endast i förordning nr 1139/98, i ändrad lydelse, som det återfinns
bestämmelser på detta område. Härav följer att det är bestämmelserna om märkning i artikel 2.2 b i nämnda förordning som är
tillämpliga på barnmat för spädbarn.
41.
Associazione Italiana Industrie Prodotti Alimentari (AIIPA) (den italienska sammanslutningen för livsmedelsindustrin) har
intervenerat till stöd för Ministero della Salute. Adusbef och Federconsumatori har även intervenerat i målet till stöd för
Codacons.
III – Tolkningsfrågan
42.
Med beaktande av parternas argument har Consiglio di Stato beslutat att vilandeförklara målet och att ställa följande tolkningsfråga till
domstolen:
”Skall bestämmelsen i artikel 2.2 b i förordning (EG) nr 1139/98, i ändrad lydelse enligt artikel 1 i förordning (EG) nr 49/2000,
tillämpas även på barnmat för spädbarn och barn upp till tre år, närmare bestämt, skall vad avser sådana produkter oavsiktlig
kontaminering av material som härrör från GMO i en lägre proportion än 1 procent framgå av märkningen?”
43.
Genom denna fråga söker den hänskjutande domstolen i huvudsak att få klarhet i huruvida bestämmelserna i artikel 2.2 b i förordning
nr 1139/98, i ändrad lydelse, skall tolkas så att de är tillämpliga på barnmat för spädbarn respektive småbarn.
IV – Bedömning
44.
För att besvara denna fråga skall jag för det första undersöka ordalydelsen av artikel 2.2 b första stycket i förordning nr
1139/98, i ändrad lydelse, för det andra, den allmänna systematiken i denna förordning, i förening med samtliga gemenskapsrättsliga
bestämmelser som har samband med märkning av livsmedel i det sammanhang i vilket denna förordning förekommer, för det tredje,
de mål som eftersträvas med denna förordning och för det fjärde de krav som följer av försiktighetsprincipen.
A –
Ordalydelsen av artikel 2.2 b första stycket i förordning nr 1139/98, i ändrad lydelse
45.
Jag erinrar om att det i artikel 2.2 b första stycket i förordning nr 1139/98, i ändrad lydelse, föreskrivs att ”[d]e
angivna livsmedlen inte [skall] omfattas av de ytterligare särskilda bestämmelserna för märkning … om material som härrör från de [GMO] som
avses i artikel 1.1, tillsammans med allt material som släppts ut på marknaden enligt förordning (EG) nr 258/97, framställt
från andra [GMO], förekommer i deras livsmedelsingredienser eller i livsmedel som består av en enda ingrediens i en lägre
proportion än 1 procent av livsmedelsingredienserna var för sig eller av livsmedlet som består av en ingrediens, under förutsättning
att denna förekomst är oavsiktlig”
(28)
.
46.
De angivna livsmedlen, som avses i de ovannämnda bestämmelserna, definieras i artikel 1.1 i förordning nr 1139/98, i ändrad
lydelse, som ”livsmedel och livsmedelsingredienser avsedda att som sådana överlämnas till den slutliga konsumenten eller till
storkök … och som helt eller delvis framställts från genetiskt modifierade sojabönor som omfattas av beslut 96/281/EG [eller
av] genetiskt modifierad majs som omfattas av beslut 97/98/EG”.
47.
Denna definition är inte grundad på något kriterium som beror på den slutliga konsumentens ålder, utveckling eller hälsotillstånd.
Härav följer att det för tillämpningen av artikel 2.2 b i förordning nr 1139/98, i ändrad lydelse, saknar betydelse om de
berörda livsmedlen är avsedda för spädbarn eller småbarn.
48.
Det måste således konstateras att ingenting i ordalydelsen av dessa bestämmelser hindrar att artikel 2.2 b i förordning nr
1139/98, i ändrad lydelse, tillämpas på livsmedel avsedda att som sådana överlämnas till spädbarn och till småbarn, för det
fall att de helt eller delvis framställts från sådana genetiskt modifierade organismer som avses i besluten 96/281 och 97/98.
49.
Detta konstaterande påverkas enligt min mening inte genom den allmänna systematiken i förordning nr 1139/98, i ändrad lydelse.
B –
Den allmänna systematiken i förordning nr 1139/98, i ändrad lydelse
50.
Ingenting i förordningarna nr 1139/98 och nr 49/2000 visar att barnmat för spädbarn eller småbarn inte skulle omfattas av
tillämpningsområdet för de ovannämnda förordningarna, eller åtminstone inte av tillämpningsområdet för artikel 2.2 b i förordning
nr 1139/98, i ändrad lydelse.
51.
I artikel 2.4 i förordning nr 1139/98 (vars bestämmelser inte har ändrats genom förordning nr 49/2000) föreskrivs visserligen
att ”[d]enna artikel [särskilt punkt 2 b i denna] … inte [skall] påverka tillämpningen av andra bestämmelser i gemenskapslagstiftningen
rörande märkning av livsmedel”.
52.
Denna formulering innebär att särskilda bestämmelser om märkning av livsmedel enligt artikel 2 i förordning nr 1139/98, i
ändrad lydelse, skall tillämpas på livsmedel som omfattas av nämnda förordning, under förutsättning att de inte strider mot
eller inverkar menligt på tillämpningen av andra på området gällande bestämmelser, särskilt andra
särskilda bestämmelser
(29)
, som bestämmelserna om barnmat för spädbarn och småbarn.
53.
Det måste dock konstateras att tillämpningen av de särskilda bestämmelserna om märkning i artikel 2 i förordning nr 1139/98,
i ändrad lydelse, varken strider mot eller inverkar menligt på tillämpningen av bestämmelserna i direktiv 91/321 och i direktiv
96/5 om märkning av barnmat för spädbarn och småbarn.
54.
Såsom Ministero della Salute och Europeiska gemenskapernas kommission med rätta har påpekat innehåller varken direktiv 91/321
eller direktiv 96/5 några bestämmelser enligt vilka det skall framgå av märkningen av barnmat för spädbarn och småbarn huruvida
det i detta livsmedel förekommer material som härrör från GMO eller ange att detta livsmedel har tillverkats från sådant material
(30)
.
55.
Det förhållandet att bestämmelser i detta avseende saknas följer enligt min mening dock inte av uppfattningen att det i dessa
direktiv i vart fall har uteslutits att de nämnda livsmedlen skulle innehålla material som härrör från GMO, varför det inte
funnits anledning att föreskriva någon bestämmelse om märkning i detta avseende.
56.
I artikel 5 i såväl direktiv 91/321 som direktiv 96/5 föreskrivs nämligen endast att uteslutande vissa ämnen som anpassats
till spädbarns eller småbarns särskilda barnmat får användas vid tillverkning av den barnmat som är avsedd för dem. Härvidlag
anges endast att renhetskraven för dessa ämnen kommer att fastställas vid en senare tidpunkt. Enligt samma logik föreskrivs
i artikel 6 i de ovannämnda direktiven endast att de berörda livsmedlen inte får innehålla något ämne i sådan mängd att det
kan äventyra spädbarns eller småbarns hälsa. Även i detta fall förutses endast att om det är nödvändigt, skall maximinivåer
för varje sådant ämne fastställas vid en senare tidpunkt.
57.
Av dessa bestämmelser kan slutsatsen inte dras att det i barnmat för spädbarn eller småbarn inte skulle kunna förekomma minsta,
även obetydligt, spår av material som härrör från GMO.
58.
För övrigt har hittills, i motsats till vad som är fallet i fråga om bekämpningsmedlen
(31)
, ingen högsta tillåtna gräns fastställts på grundval av artikel 6 i direktiven 91/321 och 96/5 för att begränsa förekomsten
av material som härrör från GMO i den barnmat som är speciellt avsedd för spädbarn och småbarn.
59.
Det är mot bakgrund av dessa överväganden som det förhållandet att direktiven 91/321 och 96/5 saknar bestämmelser beträffande
omfattningen av kravet att det av märkningen av barnmat för spädbarn eller småbarn skall framgå huruvida det förekommer GMO
eller material som härrör från sådana organismer skall tolkas. Den enda lärdom som kan hämtas ur detta förhållande är att
dessa direktiv inte uppställer något särskilt krav på märkning av detta slag.
60.
Jag drar av detta slutsatsen att möjligheten att – på grundval av artikel 2.2 b i förordning nr 1139/98, i ändrad lydelse
– göra undantag från det särskilda kravet på märkning på grund av förekomsten (i vissa livsmedel) av material som härrör från
GMO i själva verket inte har någon inverkan på tillämpningen av de särskilda bestämmelser om märkning som föreskrivs i direktiven
91/321 och 96/5.
61.
Dessutom, och till skillnad från vad Codacons har hävdat, motiverar inte den omständigheten att artikel 2.2 b i förordning
nr 1139/98, i ändrad lydelse, utgör ett undantag från det särskilda kravet på märkning (som uppställs i artikel 2.1 och preciseras
i artikel 2.3 i samma förordning), och följaktligen skall tolkas restriktivt, att barnmat för spädbarn och småbarn, på grundval
av detta enda argument, inte skall omfattas av tillämpningsområdet för dessa undantagsbestämmelser.
62.
Att medge motsatsen skulle innebära att ytterligare bestämmelser tillfogades artikel 2.2 b första stycket i nämnda förordning.
Såsom jag just har påpekat föreskrivs i denna artikel uttryckligen att den skall gälla ”de angivna livsmedlen”. Såsom även
har framgått omfattar detta uttryck dock underförstått, men med nödvändighet, barnmaten för spädbarn och småbarn (i det fall,
vilket jag erinrar om, där dessa varor framställs från de GMO som avses i besluten 96/281 och 97/98). Att utesluta denna barnmat
från tillämpningsområdet för nämnda artikel 2.2 b, är alltså mer en fråga om lagstiftning än om en ren tolkning.
63.
Följaktligen anser jag att den allmänna systematiken av förordning nr 1139/98, i ändrad lydelse, inte hindrar att artikel
2.2 b i denna förordning tillämpas på barnmat för spädbarn och småbarn.
64.
Denna slutsats gäller enligt min mening även vid en undersökning av de mål som eftersträvas med nämnda förordning.
C –
Syftena med förordning nr 1139/98, i ändrad lydelse
65.
Såsom domstolen har påpekat i sin dom av den 12 juni 2003 i målet Glawischnig har förordning nr 1139/98 två syften
(32)
.
66.
För det första syftar förordningen, enligt fjärde skälet i denna, till att undanröja sådana potentiella hinder för den fria
rörligheten för livsmedel, och livsmedelsingredienser som har framställts från GMO, som följer av skillnaden i nationella
bestämmelser om märkningen av dem. För det andra syftar förordningen, enligt nionde skälet i denna, till att det skall säkerställas
att den slutliga konsumenten skall informeras om sådana särdrag och egenskaper hos ett livsmedel som gör att det inte längre
är jämförbart med ett befintligt livsmedel i den mån som det har framställts från GMO.
67.
I eftersträvandet av dessa två syften skall enhetliga bestämmelser antas beträffande märkningen av livsmedel och livsmedelsingredienser
som framställs från vissa GMO (som har släppts ut på marknaden med stöd av besluten 96/281 och 97/98). I enlighet med denna
logik påpekas det i tolfte skälet i förordning nr 1139/98 att bestämmelserna för märkning inte skall bli onödigt betungande
men ändå tillräckligt detaljerade för att konsumenterna skall förses med den information de behöver.
68.
Förordning nr 49/2000, genom vilken förordning nr 1139/98 har ändrats, är av samma slag. På samma sätt som den sistnämnda
förordningen syftar den till att förena de olika intressen som förekommer, det vill säga de ekonomiska aktörernas och konsumenternas
intressen.
69.
Genom att det i förordning nr 49/2000 föreskrivs en möjlighet till undantag från de särskilda bestämmelserna för märkning
enligt förordning nr 1139/98 i fall av oavsiktlig kontaminering i en lägre proportion än 1 procent, uttrycks gemenskapslagstiftarens
vilja att beakta de ekonomiska aktörernas ansträngningar för att hindra att vissa GMO används som råvara i de produkter de
framställer, samtidigt som den såvitt möjligt skyddar konsumenternas berättigade intressen av att få information.
70.
Det är mot bakgrund av dessa två syften och gemenskapslagstiftarens vilja att förena de olika intressen som förekommer som
räckvidden av artikel 2.2 b i förordning nr 1139/98, i ändrad lydelse, skall fastställas.
71.
När det gäller de ekonomiska aktörerna är det självklart att de har allt intresse av att denna artikel skall anses kunna tillämpas
på den barnmat som är avsedd för spädbarn och småbarn.
72.
Det finns sannolikt risk för att alla uppgifter i märkningen som hänvisar till GMO medför att kunderna spontant reagerar avvisande,
eftersom livsmedlen i fråga riktar sig till denna särskilda kategori av befolkningen. Detsamma gäller troligen även i det
fall det i märkningen anges att förekomsten i dessa livsmedel av material som härrör från sådana organismer är helt oavsiktlig
och begränsad till en lägre proportion än 1 procent.
73.
Att ålägga aktörerna ett sådant krav på märkning i fall av oavsiktlig kontaminering begränsad till sådana proportioner går
helt naturligen emot deras intressen, i ännu högre grad som aktörerna i just det fallet har visat prov på en särskild omsorg
för att hindra kontamineringen. Att ålägga ett sådant krav skulle därför kunna leda till att den fria rörligheten för barnmat
för spädbarn och småbarn begränsas.
74.
När det gäller konsumenterna talar skyddet för deras intressen tvärtom för att det skall föreligga ett förstärkt krav på märkning
av barnmat för spädbarn och småbarn, som även skall gälla i fall av begränsad och oavsiktlig kontaminering.
75.
Det skall efter detta hållas i minnet vilket den verkliga innebörden är av det krav på information eller märkning som gemenskapslagstiftaren
uppställt, för att dess räckvidd exakt skall kunna bedömas.
76.
Syftet med detta krav är att ge konsumenterna möjlighet att med full sakkännedom bestämma sig för en viss produkt i stället
för en annan produkt, det vill säga så att konsumenterna inte vilseleds i fråga om de utmärkande egenskaperna hos de produkter
som erbjuds dem.
77.
I förevarande fall skall följaktligen frågan ställas huruvida konsumenterna kan vilseledas av att förekomsten av vissa GMO
(vars utsläppande på marknaden har tillåtits), inte framgår av märkningen av barnmat för spädbarn och småbarn, då denna förekomst
begränsas till en lägre proportion än 1 procent.
78.
I enlighet med fast rättspraxis är det för att bedöma om en beteckning, ett märkesnamn eller en uppgift kan vilseleda köparen
viktigt att ta hänsyn till de förväntningar som en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument
kan tänkas ha
(33)
.
79.
Denna rättspraxis kan enligt min mening överföras på fall där det, såsom är fallet i målet vid den nationella domstolen, är
fråga om att bedöma huruvida en märkning är av vilseledande karaktär då den inte innehåller vissa upplysningar.
80.
Den fråga som uppkommer är således huruvida en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument
kan förvänta sig att det i barnmat för spädbarn och småbarn, på grund av en oavsiktlig kontaminering, förekommer material
som härrör från GMO (vars utsläppande på marknaden har tillåtits), i en proportion som begränsas till 1 procent.
81.
Enligt min mening kan det faktiskt förmodas. Kontaminering av miljön genom GMO är nämligen en välkänd företeelse, som regelbundet
framhålls av medierna. Det är för övrigt med anledning av denna företeelse som gemenskapslagstiftaren i stor utsträckning
har begränsat den avsiktliga utsättningen av dessa organismer i miljön, genom att uppställa olika krav som denna skall uppfylla
inom ramen för ett strikt förfarande. I detta avseende erinras det i både direktiv 90/220 och direktiv 2001/18 om att ”[l]evande
organismer som sätts ut i miljön vare sig det sker i stora eller små mängder, i experimentsyfte eller i form av kommersiella
produkter kan föröka sig i miljön och överskrida nationsgränser så att andra medlemsstater påverkas”
(34)
.
82.
Kontamineringen av miljön genom GMO är således en verklighet som en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten
genomsnittskonsument har svårt att undvika att få kännedom om. Det kan även förmodas att denne inte förväntar sig att barnmat
för spädbarn och småbarn skall vara fri från minsta förorening eller varje främmande ämne, trots de ansträngningar som de
ekonomiska aktörerna kan visa för att förhindra förekomsten i sådana produkter av material som härrör från sådana organismer.
83.
Även om man skulle utgå ifrån att konsumenter i vissa fall inte är medvetna om detta förhållande och därför kan vilseledas
på grund av att det saknas uppgifter om att det förekommer GMO, är denna risk således fortfarande minimal och kan följaktligen
inte motivera ett sådant hinder för den fria rörligheten för varor som det hinder som följer av kravet att vid märkningen
ange sådana uppgifter, då kontamineringen i fråga är oavsiktlig och begränsad till 1 procent
(35)
.
84.
Detta gäller i ännu högre grad då förekomsten av material som härrör från GMO, utöver att den är oavsiktlig, visar sig vara
begränsad till en lägre proportion än 1 procent, så att om det sker ett misstag, det inte avser någon avgörande beståndsdel
eller något väsentligt kännetecken för de berörda livsmedlen
(36)
.
85.
För övrigt kan frågan ställas om inte den omständigheten att en märkning innehåller en sådan uppgift som ”framställd från
genetiskt modifierad soja” eller ”framställd från genetiskt modifierad majs”, i enlighet med förordning nr 1139/98, kan vilseleda
konsumenten mer än om denne objektivt informeras om kännetecknen för de livsmedel som erbjuds honom. En sådan uppgift kan
nämligen ge intrycket att dessa livsmedel avsiktligt har tillverkats från GMO och innehåller en betydande halt av beståndsdelar
som härrör från dessa organismer. Detta är dock inte förhållandet i det fall – som avses i artikel 2.2 b i förordning nr
1139/98, i ändrad lydelse – att en kontaminering är oavsiktlig och begränsad till en lägre proportion än 1 procent.
86.
Det framgår av dessa utläggningar att det syfte att informera konsumenten som eftersträvas med den ovannämnda förordningen,
enligt min mening inte hindrar att undantaget från kravet på märkning enligt artikel 2.2 b i förordningen tillämpas på barnmat
för spädbarn och småbarn. Detta gäller i ännu högre grad eftersom syftet att informera konsumenten, såsom har framgått, skall
förenas med ett annat syfte som också eftersträvas med nämnda förordning och som består i att främja den fria rörligheten
för livsmedel.
87.
Jag anser följaktligen att de syften som eftersträvas med förordning nr 1139/98, i ändrad lydelse, inte hindrar att artikel
2.2 b i denna förordning tillämpas på barnmat för spädbarn och småbarn.
88.
Av detta drar jag slutsatsen att artikel 2.2 b i förordning nr 1139/98, i ändrad lydelse, skall tolkas så att den är tillämplig
på barnmat för spädbarn och småbarn.
89.
Denna slutsats kan enligt min mening inte ifrågasättas på grund av de krav som följer av försiktighetsprincipen.
D –
Kraven som följer av försiktighetsprincipen
90.
Enligt Codacons skapar den teknik som i dag ger möjlighet att fastställa förekomsten av GMO i livsmedel ingen säkerhet då
det gäller att exakt mäta omfattningen av denna förekomst, varför det som det ser ut nu är omöjligt att avgöra huruvida (i
enlighet med artikel 2.2 b i förordning nr 1139/98, i ändrad lydelse) förekomsten av material som härrör från GMO i livsmedel
(särskilt i barnmat för spädbarn och småbarn) faktiskt överstiger 1 procent
(37)
.
91.
Härav följer enligt Codacons att artikel 2.2 b i förordning nr 1139/98, i ändrad lydelse, mot bakgrund av försiktighetsprincipen,
skall tolkas så att den inte är tillämplig på barnmat för spädbarn och småbarn.
92.
Skälen till att jag inte delar denna ståndpunkt är följande.
93.
Visserligen följer det, enligt fast rättspraxis
(38)
, av försiktighetsprincipen att då det råder osäkerhet om förekomsten eller omfattningen av de risker som människors hälsa
utsätts för, skyddsåtgärder får vidtas utan att man behöver vänta på att det fullt ut visas att riskerna faktiskt förekommer
och hur allvarliga de är.
94.
Domstolen har dock preciserat att helt hypotetiska överväganden inte kan ligga till grund för uppskattningen av risken
(39)
.
95.
Om det medges att dagens teknik inte gör det möjligt att exakt mäta förekomsten av material som härrör från GMO i livsmedel,
har det hittills dock inte framförts någon exakt omständighet som innebär att det rimligen kan anses att förekomsten av sådant
material i en proportion som högst obetydligt överstiger 1 procent kan medföra en risk för spädbarns och småbarns hälsa. I
detta avseende har den nivå på 1 procent som föreskrivs i förordning nr 49/2000 i fråga om märkning av livsmedel (och inte
deras sammansättning) visserligen sänkts till 0,9 procent (efter den dag som är relevant för målet vid den nationella domstolen),
men denna omständighet är enligt min mening inte avgörande i sig.
96.
Även om det antas att en sådan risk föreligger, bör dessutom de eventuella konsekvenserna därav redan ha tagits under förfarandet
för utsläppande på gemenskapsmarknaden av nya livsmedel och livsmedelsingredienser, i enlighet med förordning nr 258/97. Såsom
kommissionen har påpekat innefattar detta förfarande nämligen en säkerhetsutvärdering av livsmedlen och tillstånd till utsläppande
på marknaden ges endast om livsmedlen inte har ansetts innebära någon fara för människors hälsa.
97.
Det måste dessutom påpekas att enligt artikel 12 i förordning nr 258/97 kan en medlemsstat, om den till följd av ny information
eller efter en ny bedömning av tidigare information, har särskilda skäl för att anta att användningen av ett livsmedel eller
en livsmedelsingrediens som uppfyller kraven i nämnda förordning medför risker för folkhälsan eller för miljön,
tillfälligt begränsa eller uppskjuta handeln med eller användningen av livsmedlet eller livsmedelsingrediensen i fråga inom sitt territorium.
Medlemsstaten skall emellertid omedelbart
informera övriga medlemsstater och kommissionen om detta samt ange skälen för beslutet. Kommissionen skall då, i varje enskilt fall,
vidta de åtgärder som krävs.
98.
Såsom domstolen har påpekat i domen i det ovannämnda målet Monsanto Agricoltura Italia m.fl. utgör skyddsbestämmelsen i artikel 12
i förordning nr 258/97 ett särskilt uttryck för försiktighetsprincipen. Domstolen har av detta dragit slutsatsen att denna
princip bör utgöra en integrerad del av det beslutsförfarande som leder fram till att åtgärder enligt artiklarna 12 och 13
i nämnda förordning vidtas för att skydda människors hälsa
(40)
.
99.
Samtliga dessa bestämmelser (om utsläppande på marknaden av livsmedel som innehåller GMO eller som framställs från sådana
organismer men som inte innehåller dem) bidrar enligt min mening avsevärt till att försiktighetsprincipen iakttas.
100.
Under dessa omständigheter anser jag inte att det är nödvändigt att, med hänvisning till denna princip, i ett senare skede
kräva att, när det gäller barnmat för spädbarn och småbarn, bestämmelserna om märkning enligt artikel 2.3 i förordning nr
1139/98 skall iakttas, även för det fall att denna barnmat har varit föremål för en helt oavsiktlig kontaminering som (hur
avancerad tekniken än är för att fastställa förekomsten av GMO) fortfarande begränsas till små proportioner.
101.
Härav följer att försiktighetsprincipen enligt min mening inte hindrar att artikel 2.2 b i förordning nr 1139/98, i ändrad
lydelse, tillämpas på barnmat för spädbarn och småbarn.
102.
Tolkningsfrågan skall följaktligen besvaras så att artikel 2.2 b i förordning nr 1139/98, i ändrad lydelse, skall tolkas på
så sätt att den är tillämplig på barnmat för spädbarn och småbarn.
V – Förslag till avgörande
103.
Mot bakgrund av det ovanstående föreslår jag att domstolen skall besvara frågan från Consiglio di Stato på följande sätt:
”Artikel 2.2 b i rådets förordning (EG) nr 1139/98 av den 26 maj 1998 om obligatoriska uppgifter vid märkning av vissa livsmedel
som framställs från genetiskt modifierade organismer utöver de uppgifter som föreskrivs i direktiv 79/112/EEG, i ändrad lydelse
enligt kommissionens förordning (EG) nr 49/2000 av den 10 januari 2000, skall tolkas på så sätt att den är tillämplig på barnmat
för spädbarn och småbarn.”
- 1 –
- Originalspråk: franska.
- 2 –
- EGT L 159, s. 4.
- 3 –
- EGT L 6, s. 13 (nedan kallad förordning nr 1139/98, i ändrad lydelse).
- 4 –
- EGT L 33, 1979, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 130.
- 5 –
- Se artikel 4.1 i direktiv 79/112.
- 6 –
- Se artikel 4.2 första stycket i samma direktiv.
- 7 –
- Se artikel 4.2 andra stycket i det ovannämnda direktivet.
- 8 –
- EGT L 109, s. 29. Direktiv 79/112 har upphävts genom direktiv 2000/13. I sistnämnda direktiv har direktiv 79/112 kodifierats
eftersom det senare vid upprepade tillfällen genomgått förändringar.
- 9 –
- GURI nr 241, av den 16 oktober 2001, s. 4 (nedan kallat det ifrågasatta dekretet).
- 10 –
- EGT L 186, s. 27; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 51.
- 11 –
- EGT L 175, s. 35; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 107. ”Modersmjölkersättning ” definieras som livsmedel som
är avsedda speciellt som näring för spädbarn under de första fyra till sex månaderna och som ensamma tillgodoser näringsbehovet
för barn i denna ålder (se artikel 1.2 c). ”Tillskottsnäring” definieras som livsmedel som är avsedda särskilt som näring
för spädbarn äldre än fyra månader (och yngre än ett år) och som utgör den huvudsakliga flytande beståndsdelen i en allt mera
varierad diet för barn i denna ålder (se artikel 1.2 d). Direktiv 91/321 avser ”modersmjölkersättning” och ”tillskottsnäring”
framställd ur protein från komjölk eller sojabönor eller ur blandningar därav (andra skälet).
- 12 –
- EGT L 49, s. 17. ”Beredda spannmålsbaserade livsmedel” omfattar vanligt spannmål som har beretts med eller behöver beredas
med mjölk eller andra lämpliga näringsvätskor, spannmål med tillsats av proteinrika livsmedel som har beretts med eller behöver
beredas med vatten eller andra vätskor som inte innehåller protein, pasta för användning efter tillagning i kokande vatten
eller andra lämpliga vätskor, skorpor och kex som antingen skall användas direkt eller som efter att ha krossats skall beredas
med vatten, mjölk eller andra lämpliga vätskor (artikel 1.2 a). ”Barnmat” omfattar andra livsmedel än ”beredda spannmålsbaserade”
livsmedel (artikel 1.2 b). ”Spädbarn” avser barn under tolv månaders ålder och ”småbarn” avser barn mellan ett och tre
års ålder (artikel 1.4).
- 13 –
- Det är fråga om behov av mineralämnen, vitaminer, aminosyror och andra kväveföreningar samt av andra ämnen för särskilda näringsändamål.
- 14 –
- I sjätte skälet i direktiv 91/321 erinras i detta avseende om att de specifika varor som direktivet omfattar (modersmjölkersättning
och tillskottsnäring) är underkastade de allmänna bestämmelser i fråga om märkning av livsmedel som anges i rådets direktiv
79/112.
- 15 –
- Kommissionens direktiv 1999/50/EG av den 25 maj 1999 (EGT L 139, s. 29).
- 16 –
- Kommissionens direktiv 1999/39/EG av den 6 maj 1999 (EGT L 124, s. 8).
- 17 –
- Se i detta avseende första och fjärde skälen i direktiven 1999/39 och 1999/50.
- 18 –
- I direktiven 1999/39 och 1999/50 har principen fastslagits att de livsmedel som avses i dessa direktiv inte får innehålla
bekämpningsmedelsrester på nivåer som överstiger 0.01 mg/kg för konsumtionsfärdiga varor. I dessa direktiv föreskrivs även
att vissa bekämpningsmedel inte får användas i jordbruksprodukter som är avsedda för tillverkning av dessa livsmedel eftersom
en upptagning av sådana bekämpningsmedel (även inom nämnda gränsvärden) kan överskrida det acceptabla dagliga intaget hos
spädbarn och småbarn. Jag påpekar att dessa bestämmelser, om vissa bekämpningsmedel, har kompletterats genom två direktiv
från kommissionen som båda antagits den 10 februari 2003, nämligen direktiv 2003/13/EG, om ändring av direktiv 96/5 (EGT L 41,
s. 33) och direktiv 2003/14/EG, om ändring av direktiv 91/321 (EGT L 41, s. 37). Med hänsyn till att det på grund av förekomsten
av bekämpningsmedel i miljön finns risk för en oavsiktlig kontaminering av dessa livsmedel, har det i direktiven 2003/13 och
2003/14 införts en presumtion att dessa bekämpningsmedel inte skall anses ha använts om resterna av dem understiger 0,003
mg/kg. Det har preciserats att denna nivå skall anses vara kvantifieringsgränsen för analysmetoderna och att den regelbundet
skall ses över mot bakgrund av den tekniska utvecklingen.
- 19 –
- EGT L 117, s. 15; svensk specialutgåva, område 15, volym 9, s. 212. Detta direktiv har därefter upphävts genom Europaparlamentets
och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 (EGT L 106, s. 1). Upphävandet av direktiv 90/220 trädde i kraft först
den 17 oktober 2002, det vill säga efter den dag som gäller inom ramen för målet vid den nationella domstolen, varför direktiv
90/220 fortfarande var tillämpligt denna dag.
- 20 –
- Denna risk beträffande människors hälsa eller miljön kunde även beaktas sedan varan släppts ut på marknaden. När en medlemsstat
hade giltiga skäl att anse att en vara som redan släppts ut på marknaden innebar en sådan risk hade den nämligen möjlighet
att tillfälligt begränsa eller förbjuda användningen eller försäljningen av den på sitt territorium, under förutsättning att
den underrättade kommissionen och de andra medlemsstaterna därom för att ett beslut skulle kunna fattas i frågan.
- 21 –
- EGT L 43, s. 1. Tillämpningsområdet för denna förordning är i fråga om de varor som avses mer omfattande än tillämpningsområdet
för direktiv 90/220. Det omfattar nämligen på samma gång livsmedel och livsmedelsingredienser som innehåller GMO i den mening
som avses i nämnda direktiv eller som består av sådana organismer, och livsmedel och livsmedelsingredienser som framställs
från GMO men som inte innehåller några sådana organismer (artikel 1.2 a och b).
- 22 –
- Det är vad som framgår av kommissionens förordning (EG) nr 1813/97 av den 19 september 1997 om obligatoriska uppgifter vid
märkning av vissa livsmedel som framställs av GMO utöver de uppgifter som föreskrivs i direktiv 79/112 (EGT L 257, s. 7).
Denna förordning gällde vid märkning av livsmedel eller livsmedelsingredienser som framställs från genetiskt modifierade sojabönor
och som omfattas av kommissionens beslut 96/281/EG av den 3 april 1996 om utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade
sojabönor (Glycine max L.) med ökad tolerans mot herbiciden glyfosat i enlighet med rådets direktiv 90/220 (EGT L 107, s.
10), eller från genetiskt modifierad majs, som omfattas av rådets beslut 97/98/EG av den 23 januari 1997 om utsläppande på
marknaden av genetiskt modifierad majs (Zea mays L.) med följande kombinerade modifikation : BT-endotoxingenens insekticidverkan
och ökad tolerans mot herbiciden glufosinatammonium i enlighet med rådets direktiv 90/220 (EGT L 31, s. 69).
- 23 –
- Denna situation förklaras av att protein eller DNA som är ett resultat av genetisk modifiering kan ha förstörts genom flera
på varandra följande bearbetningssteg (se sjuttonde skälet i den ovannämnda förordningen).
- 24 –
- Det är vad som framgår av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt
modifierade livsmedel och foder (EGT L 268, s. 1). I artikel 12.2 i denna förordning (som upphäver förordning nr 1139/98 och
förordning nr 49/2000) anges att de specifika kraven på märkning som föreskrivs i förordningen inte skall tillämpas på livsmedel
som innehåller material som innehåller, består av eller har framställts av GMO i en proportion som inte överstiger 0,9 procent
av varje enskild ingrediens eller livsmedel som består av en enda ingrediens, under förutsättning att förekomsten är oavsiktlig
eller tekniskt oundviklig. I artikel 12.4 tilläggs att lägre tröskelvärden får fastställas för att ta hänsyn till framsteg
inom vetenskap och teknik.
- 25 –
- GURI nr 189, av den 13 augusti 1994, s. 3 (nedan kallat dekret nr 500/1994).
- 26 –
- Nedan kallade Codacons.
- 27 –
- Däremot har domstolen i första instans fastställt att de omtvistade bestämmelserna är lagenliga i den del det genom dessa
är tillåtet med barnmat för spädbarn och småbarn som, på grund av en oavsiktlig kontaminering, består av material som härrör
från GMO i en proportion som inte överstiger 1 procent.
- 28 –
- Min kursivering.
- 29 –
- Detta gäller alltså med nödvändighet vad avser de allmänna bestämmelser om märkning av livsmedel som föreskrivits i direktiv
79/112 och därefter i direktiv 2000/13. De obligatoriska uppgifter som anges i artikel 2 i förordning nr 1139/98 (för märkning
av livsmedel som framställs från GMO) kompletterar nämligen endast de bestämmelser som föreskrivs i endera av dessa direktiv,
i enlighet med artikel 4.2 första stycket i de nämnda direktiven(se punkterna 8-10 i detta förslag till avgörande). Härav
följer att ett undantag från denna ytterligare bestämmelse om märkning (med tillämpning av artikel 2.2 b i förordning nr 1139/98,
i ändrad lydelse) uppenbarligen inte på minsta sätt påverkar tillämpningen av de allmänna bestämmelser om märkning av livsmedel
som föreskrivits i direktiv 79/112 och därefter i direktiv 2000/13.
- 30 –
- Även om det enligt nämnda direktiv krävs att märkningen av barnmat för spädbarn eller småbarn skall innehålla vissa obligatoriska
uppgifter, är dessa av ett annat slag än de uppgifter som krävs enligt förordning nr 1139/98. Som jag redan har angivit i
punkterna 16 och 17 i detta förslag till avgörande avser de obligatoriska uppgifterna enligt dessa direktiv exempelvis halten
av vitaminer, proteiner, fettämnen, kolhydrater i de berörda livsmedlen samt energivärdet och den rätta användningen av dem.
Sådana uppgifter avser andra frågor än frågan om förekomsten av material som härrör från GMO. Eftersom de olika obligatoriska
uppgifterna (som å ena sidan föreskrivs i direktiv 91/321 eller i direktiv 96/5, å andra sidan föreskrivs i förordning nr
1139/98) inte är oförenliga sinsemellan, kan de dessutom anges kumulativt.
- 31 –
- Se punkt 18 i detta förslag till avgörande.
- 32 –
- Domstolens dom av den 12 juni 2003 i mål C-316/01, Glawischnig (REG 2003, s. I-5995), punkt 30. Se, för ett liknande resonemang,
punkt 32 i generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande i detta mål.
- 33 –
- Se, bland annat, dom av den 6 juli 1995 i mål C-470/93, Mars (REG 1995, s. I-1923), punkt 24, av den 16 juli 1998 i mål C-210/96,
Gut Springenheide och Tusky (REG 1998, s. I‑4657), punkt 31, av den 28 januari 1999 i mål C-303/97, Sektkellerei Kessler (REG
1999, s. I‑513), punkt 36, och av den 4 april 2000 i mål C-465/98, Darbo (REG 2000, s. I-2297), punkt 20.
- 34 –
- Se andra skälet respektive fjärde skälet i nämnda direktiv.
- 35 –
- Se bland annat, för ett liknande resonemang, dom av den 13 december 1990 i mål C-238/8, Pall (REG 1990, s. I-4827), punkt 19,
domen i det ovannämnda målet Mars, punkt 19, dom av den 26 oktober 1995 i mål C-51/94, kommissionen mot Tyskland (REG 1995,
s. I-3599), punkt 34, och domen i det ovannämnda målet Darbo, punkt 28.
- 36 –
- Se, för ett jämförbart resonemang, domen i det ovannämnda målet Darbo (punkt 30), samt mitt förslag till avgörande i detta
mål (punkterna 51 och 73).
- 37 –
- Enligt Codacons föreligger det (med den teknik som idag används för att fastställa förekomsten i livsmedel av GMO) en felmarginal
på trettio procent, varför det genom att det genom förordning nr 49/2000 har införts en toleransnivå på 1 procent, i själva
verket har införts en nivå på 1,30 procent.
- 38 –
- Se, bland annat, dom av den 5 maj 1998 i mål C-157/96, National Farmers’ Union m.fl. (REG 1998, s. I-2211), punkt 63, i mål
C-180/96, Förenade kungariket mot kommissionen (REG 1998, s. I-2265), punkt 99, av den 9 september 2003 i mål C-236/01, Monsanto
Agricoltura Italia m.fl. (REG 2003, s. I-8105), punkt 111, av den 5 februari 2004, i mål C-95/01, Greenham och Abel (REG 2004,
s. I-0000), punkt 43, i mål C-24/00, kommissionen mot Frankrike (REG 2004, s. I-0000), punkt 56, och av den 2 december 2004
i mål C-41/02, kommissionen mot Nederländerna (REG 2004, s. I-0000), punkt 52.
- 39 –
- Se, bland annat, domen i det ovannämnda målet Monsanto Agricoltura Italia m.fl. (punkterna 106 och 113), dom av den 23 september
2003 i mål C-192/01, kommissionen mot Danmark (REG 2003, s. I-9693), punkt 49, samt domarna i de ovannämnda målen Greenham
och Abel (punkt 43), kommissionen mot Frankrike (punkt 56), och kommissionen mot Nederländerna (punkt 52).
- 40 –
- Se punkt 133.
