Access to European Union law
<a href="https://eur-lex.europa.eu/content/help/eurlex-content/experimental-features.html" target="_blank">More about the experimental features corner</a>
Choose the experimental features you want to try
EUR-Lex
Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

You are here
Use quotation marks to search for an "exact phrase". Append an asterisk (*) to a search term to find variations of it (transp*, 32019R*). Use a question mark (?) instead of a single character in your search term to find variations of it (ca?e finds case, cane, care).
Search tips
Need more search options? Use the Advanced search

Document 62002TO0066

Förstainstansrättens beslut (fjärde avdelningen) den 15 mars 2004.
Idiotiko Institouto Epaggelmatikis Katartisis N. Avgerinopoulou Anagnorismenes Technikes Idiotikes Epaggelmatikes Scholes AE m.fl. mot Europeiska kommissionen.
Strukturfonder - Ram för gemenskapsstöd - Operativt program - Begäran om ändring - Passivitetstalan - Ställningstagande som medför att passiviteten upphör - Anledning saknas att döma i saken.
Mål T-66/02.

Rättsfallssamling 2004 II-00855

ECLI identifier: ECLI:EU:T:2004:74

Ordonnance du Tribunal

Mål T-66/02

Idiotiko Institouto Epaggelmatikis Katartisis N. Avgerinopoulou Anagnorismenes Technikes Idiotikes Epaggelmatikes Scholes AE m.fl.

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Strukturfonder – Ram för gemenskapsstöd – Operativt program – Begäran om ändring – Passivitetstalan – Ställningstagande som medför att passiviteten upphör – Anledning saknas att döma i saken”

Förstainstansrättens beslut (fjärde avdelningen) av den 15 mars 2004  

Sammanfattning av beslutet

Passivitetstalan – Passiviteten har upphört efter det att talan väcktes – Talan har förlorat sitt föremål – Anledning saknas att döma i saken

(Artiklarna 232 EG och 233 EG)

En talan enligt artikel 232 EG bygger på den uppfattningen att det vid rättsstridig passivitet från den påtalade institutionens sida skall vara möjligt att väcka talan vid domstolen för att få fastställt att underlåtenheten att agera strider mot fördraget, försåvitt den berörda institutionen inte har avhjälpt denna underlåtenhet. En sådan förklaring har enligt artikel 233 EG till verkan att den svarande institutionen är skyldig att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domstolens eller förstainstansrättens dom, utan att detta påverkar möjligheten att väcka talan om utomobligatoriskt skadestånd som kan följa av samma förklaring. Om den underlåtna åtgärd som är föremål för tvisten har vidtagits efter det att talan har väckts men innan dom har avkunnats, kan en förklaring av gemenskapsdomstolen enligt vilken det fastställs att den ursprungliga underlåtenheten är rättsstridig inte längre få de följder som föreskrivs i artikel 233 EG. Detta innebär att föremålet för talan i detta fall, liksom i det fall då den svarande institutionen efterkommit anmodan att vidta åtgärder inom tvåmånadersfristen, förfallit och att det inte längre finns anledning att döma i målet.

(se punkt 31)














FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT (fjärde avdelningen)
den 15 mars 2004(1)

Strukturfonder – Ram för gemenskapsstöd – Operativt program – Begäran om ändring – Passivitetstalan – Ställningstagande som medför att passiviteten upphör – Anledning saknas att döma i saken

I mål T-66/02,

Idiotiko Institouto Epaggelmatikis Katartisis N. Avgerinopoulou Anagnorismenes Technikes Idiotikes Epaggelmatikes Scholes AE, Aten (Grekland),Panellinia Enosi Idiotikon Institouton Epaggelmatikis Katartisis, Aten,Panellinia Enosi Idiotikis Technikis Epaggelmatikis Ekpaidefsis kai Katartisis, Aten,företrädda av advokaterna T. Antoniou och C. Tsiliotis,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av M. Condou-Durande och L. Flynn, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

angående en talan om passivitet med stöd av artikel 232 EG i syfte att få fastställt att kommissionen underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna (EGT L 161, s. 1) och enligt EG-fördraget, genom att underlåta att undanröja den rättsstridiga diskrimineringen mellan privata och statliga yrkesutbildningsinstitut i Grekland, bestående i att endast de sistnämnda finansieras med stöd av den tredje ramen för gemenskapsstöd och särskilt med stöd av det operativa programmet ”Undervisning och grundläggande yrkesutbildning”,

meddelar



FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (fjärde avdelningen)



sammansatt av ordföranden  H. Legal samt domarna V. Tiili och M. Vilaras,

justitiesekreterare: H. Jung,

följande



Beslut




Bakgrund

1
Den första sökanden, aktiebolaget Idiotiko Institouto Epaggelmatikis Katartisis N. Avgerinopoulou Anagnorismenes Technikes Idiotikes Epaggelmatikes Scholes AE, är ett privat institut för yrkesutbildning i Grekland. Bolaget är medlem i den andra sökanden, Panellinia Enosi Idiotikon Institouton Epaggelmatikis Katartisis, en sammanslutning med privata institut för yrkesutbildning i Grekland. Den tredje sökanden, Panellinia Enosi Idiotikis Technikis Epaggelmatikis Ekpaidefsis kai Katartisis, är en sammanslutning av privata institut för teknisk yrkesutbildning i Grekland.

2
I Grekland beviljades bidrag från strukturfonderna för att inrätta och förvalta ett offentligt nätverk av institut för yrkesutbildning (nedan kallat IEK) för första gången genom antagandet av kommissionens beslut 90/203/EEG av den 30 mars 1990 om fastställande av en ram för gemenskapsstöd för gemenskapens strukturåtgärder i de grekiska regioner som omfattas av mål 1, det vill säga hela det grekiska territoriet (EGT L 106, s. 26). Denna första ram för gemenskapsstöd godkändes för perioden den 1 januari 1989–31 december 1993.

3
Bidrag från strukturfonderna fortsatte att utges under perioden den 1 januari 1994–31 december 1999, med stöd av kommissionens beslut 94/627/EG av den 13 juli 1994 om fastställande av en ram för gemenskapsstöd för gemenskapens strukturåtgärder i de grekiska regioner som omfattas av mål 1, det vill säga hela det grekiska territoriet (EGT L 250, s. 15). Inom ramen för denna andra ram för gemenskapsstöd godkände kommissionen även det operativa programmet avseende undervisning och grundläggande yrkesutbildning (EPEAEK I).

4
Den grekiska regeringen lade den 29 september 1999 fram en plan för kommissionen avseende regional utveckling för hela landet, som omfattas av mål 1 i enlighet med artikel 3.1 i rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna (EGT L 161, s. 1) (nedan kallad förordningen om strukturfonderna).

5
På grundval av denna plan, som hade lagts fram av Republiken Grekland inom ramen för det partnerskap som anges i artikel 8 i förordningen om strukturfonderna, fastställde kommissionen, med stöd av artikel 15.4 första stycket i denna förordning och i samråd med denna medlemsstat, ramen för gemenskapsstöd för gemenskapens strukturåtgärder i Grekland.

6
Den således fastställda ramen för gemenskapsstöd godkändes genom kommissionens beslut 2002/322/EG av den 28 november 2000 om godkännande av Greklands gemenskapsstödram för strukturåtgärder i mål 1-områdena (EGT L 122, 2002, s. 7) (nedan kallad den tredje ramen) för perioden den 1 januari 2000–31 december 2006. I enlighet med artikel 2.1 a. i. I detta beslut anges bland de prioriterade insatsområdena för strukturfondernas och den berörda medlemsstatens gemensamma åtgärder ”[u]tveckling av mänskliga resurser och främjande av sysselsättningen”.

7
Den grekiska regeringen lade den 31 mars 2000 fram ett utkast till det operativa programmet ”Undervisning och grundläggande yrkesutbildning” (nedan kallat EPEAEK II) för kommissionen.

8
Kommissionen granskade i enlighet med artikel 15.4 andra stycket i förordningen om strukturfonderna innehållet i EPEAEK II för att kontrollera att programmet var förenligt med målen i den motsvarande ramen för gemenskapsstöd och med gemenskapens övriga politik. Kommissionen konstaterade att utkastet föll under mål 1 enligt artikel 3.1 i förordningen om strukturfonderna och att det innehöll de uppgifter som angetts i artikel 18 i denna förordning, särskilt en beskrivning av programmets prioriterade insatsområden, en vägledande finansieringsplan som för varje prioriterat insatsområde och för varje år specificerade de planerade anslagen från Europeiska socialfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden samt det totala beloppet av medlemsstatens planerade offentliga finansiering och beräknade privata anslag.

9
Den andra sökanden anmodade genom skrivelse av den 27 februari 2001 kommissionen att inte godkänna EPEAEK II.

10
EPEAEK II godkändes genom kommissionens beslut av den 16 mars 2001 om godkännande av EPEAEK II, som utgör en del av tredje ramen, avseende gemenskapens strukturåtgärder i de regioner i Grekland som omfattas av mål 1 för perioden den 1 januari 2000–31 december 2006 (nedan kallat beslutet om godkännande av EPEAEK II).

11
I enlighet med artikel 2.1 a.2. i detta beslut omfattar EPEAEK II:s prioriterade insatsområden ”främjande och förbättring av undervisning och grundläggande yrkesutbildning inom ramen för livslångt lärande”.

12
Bland de åtgärder och insatser som planeras i EPEAEK II inom detta område anges, bland annat, åtgärderna 2.3 (undervisning och grundläggande yrkesutbildning) och 2.4 (yrkesvägledning och anknytning till arbetsmarknaden).

13
Vad särskilt beträffar finansieringen av insatser som skall utföras av IEK för att förbättra den grundläggande yrkesutbildningen anges i EPEAEK II att ”insatser utförda av statliga institut för yrkesutbildning skall finansieras i ett första skede” (åtgärd 2.3 punkt C). Vad avser deltagande av privata IEK i projekt angående grundläggande yrkesutbildning föreskrivs dessutom att det skall genomföras en undersökning som skall fastställa de närmare formerna för detta (åtgärd 2.3 punkt D).

14
Genom skrivelse av den 26 april 2001 påpekade kommissionen för den andra sökanden, som svar på dennes ovannämnda skrivelse av den 27 februari 2001, att gemenskapens åtgärder var avsedda att komplettera eller främja de åtgärder som vidtogs på nationell nivå. Kommissionen tillade att det i EPEAEK II föreskrevs att det inom området för grundläggande yrkesutbildning skulle göras en undersökning för att få en preliminär uppfattning om det framtida deltagandet av privata IEK i medfinansierade insatser och att beslut hade fattats om att gradvis minska det direkta stödet till statliga IEK för att främja en gradvis övergång till öppna förfaranden utan att därför äventyra det arbete som utförts inom detta område. Kommissionen drog slutsatsen att EPEAEK II var förenligt med andan i den tredje ramen och att det skulle medföra ett betydande bidrag till de grekiska myndigheternas ansträngningar att modernisera utbildningssystemet.

15
I maj 2001 utarbetade de grekiska myndigheterna ett sådant programkomplement som avses i artikel 9 i förordningen om strukturfonderna. Av detta komplement framgår att privaträttsliga juridiska personer återfinns bland de eventuella slutliga stödmottagarna såväl vad gäller åtgärden ”undervisning och grundläggande yrkesutbildning” (åtgärd 2.3 punkt F) som åtgärden ”yrkesvägledning och anknytning till arbetsmarknaden” (åtgärd 2.4 punkt F).

16
Programkomplementet godkändes, efter viss bearbetning samt vissa ändringar och tillägg, av EPEAEK II:s övervakningskommitté vid dess första sammanträde den 29 maj 2001 och översändes till kommissionen för kännedom i enlighet med artiklarna 9 m och 34.3 i förordningen om strukturfonderna. I punkt 5.4 i sina ”slutsatser och beslut” som antogs samma dag ersatte övervakningskommittén vad beträffar alla åtgärder uttrycket ”eventuella slutliga stödmottagare” med uttrycket ”kategorier av slutliga stödmottagare” och påpekade att privaträttsliga juridiska personer hörde till kategorierna slutliga stödmottagare. Vad gäller den insats som avsåg ”andra organ för grundläggande yrkesutbildning” (insats 2.3.3 av åtgärd 2.3), vilka var underställda andra ministerier än utbildningsministeriet, angavs emellertid inte privaträttsliga juridiska personer bland dessa mottagare. Slutligen föreskrevs att andra kategorier av slutliga stödmottagare vid behov kunde fastställas för varje åtgärd, efter granskning av EPEAEK II:s särskilda förvaltningstjänst.

17
Sökandena har genom flera ansökningar väckt talan vad avser EPEAEK II, programkomplementet, övervakningskommitténs beslut samt olika nationella åtgärder som vidtagits för att verkställa dessa rättsakter vid Symvoulio tis Epikrateias (högsta förvaltningsdomstolen, Grekland) och därvid gjort gällande att dessa rättsakter inte är lagenliga. Dessa mål har ännu inte avgjorts.

18
Sökandena anmodade, genom skrivelse av den 17 oktober 2001, som mottogs av kommissionen den 25 oktober 2001, kommissionen att vidta åtgärder med stöd av artikel 232 andra stycket första meningen EG. I denna anmodan bad de kommissionen att

”1.
den skall sätta stopp för deras rättsstridiga utestängning från finansieringen med stöd av [den tredje ramen],

2.
den, med stöd av det partnerskap som avses i artikel 8.2 i [förordningen om strukturfonderna] som gäller förberedelse, finansiering, övervakning och utvärdering av åtgärder, skall kontakta den nationella myndigheten för att få till stånd en ändring av [EPEAEK II] samt det operativa programkomplementet från maj 2001, så att medfinansieringen utsträcks till att gälla även privata organ för yrkesutbildning,

3.
den skall ändra [beslutet om godkännande av EPEAEK II] så att även privata utbildningsorgan kan finansieras enligt detta program …,

4.
den skall göra den grekiska myndighet som ansvarar för övervakningen uppmärksam på den rättsstridiga försummelse denne gjort sig skyldig till i sitt beslut av den 29 maj 2001 genom att inte inkludera privata organ för yrkesutbildning bland dem som kan finansieras,

5.
den skall besluta om uppskov med verkställigheten av beslutet om bidrag från fonderna till genomförandet av [EPEAEK II] till dess ett nytt beslut antagits angående de närmare villkoren för finansieringen och beloppet av denna finansiering.”


Förfarandet

19
Sökandena har, genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 25 februari 2002, väckt förevarande talan.

20
Kommissionen svarade på den ovannämnda anmodan att vidta åtgärder genom en skrivelse från generaldirektören för generaldirektoratet ”Sysselsättning och socialpolitik” av den 27 februari 2002. Denna skrivelse har följande lydelse:

”...

Strukturfonderna har, inom sina områden för åtgärder i Grekland, finansierat inrättandet och stött förvaltningen av ett betydande offentligt nätverk av institut för yrkesutbildning (IEK). Bidrag från strukturfonderna beviljades först inom detta område med stöd av den första ramen för gemenskapsstöd som var tillämplig med avseende på Grekland (1989‑1993) och fortsatte med stöd av den andra ramen för gemenskapsstöd (1994‑1999).

Under förhandlingarna angående den tredje ramen för gemenskapsstöd för åren 2000‑2006 poängterade Europeiska kommissionens tjänstemän betydelsen av den gradvisa tillämpningen av öppna förfaranden för tilldelningen av projekt som skall medfinansieras av strukturfonderna.

Således, och för att inte äventyra det arbete som genomförts inom detta område, har det träffats en överenskommelse med de nationella myndigheterna inom ramen för [EPEAEK II] (se i detta avseende programkomplementet) om att gradvis minska finansieringen av insatser av statliga IEK för att uppnå en nollfinansiering, enligt de aktuella villkoren, efter år 2003. Från och med detta datum kan endast en viss, mycket begränsad typ av projekt, såsom nyskapande åtgärder, utbildning av lärare etcetera, som igångsatts av statliga eller eventuellt av privata IEK, medfinansieras och ett öppet urvalsförfarande måste följas. I perspektivet av ett eventuellt deltagande av privata IEK i dessa projekt föreskrevs för övrigt i [EPEAEK II] att en undersökning skall genomföras som skall fastställa de närmare villkoren för detta.

Mot bakgrund av ovanstående är det tydligt att målet för strukturfonderna faktiskt är att hjälpa Grekland att inrätta ett system för yrkesutbildning och bidra till att det främjas och förbättras, inom ramen för en aktiv sysselsättningspolitik och med tillämpning av riktlinjerna för den europeiska sysselsättningsstrategin.

Efter det att [EPEAEK II], med stöd av artikel 8.3 i förordningen om strukturfonderna, antagits på förslag av medlemsstaten skall ”[m]ed tillämpning av subsidiaritetsprincipen … genomförandet av stödåtgärderna vara medlemsstaternas ansvar på lämplig nivå enligt de förhållanden som är specifika för varje medlemsstat och utan att det påverkar kommissionens befogenheter, särskilt när det gäller genomförandet av Europeiska gemenskapernas allmänna budget”.

Vad beträffar det drag av statligt stöd som kännetecknar finansieringen av statliga institut för yrkesutbildning tar kommissionen hänsyn till att dessa instituts verksamhet vad gäller yrkesutbildning regleras i lag 2009/1992. I denna lag återfinns de enda bestämmelserna om det nationella systemet för undervisning och yrkesutbildning i Grekland samt organisationen av detta system. I artikel 5 i lagen föreskrivs att statliga institut för yrkesutbildning skall inrättas genom en förordning som antas gemensamt av utbildningsministern och finansministern (och i vissa fall även av andra ministrar). Alla institut för yrkesutbildning står under överinsyn av utbildningsministern. Genom lagen inrättas även ett offentligt organ (organet för undervisning och yrkesutbildning – OEEK), som har ansvar för innehållet i, programplaneringen för och organisationen av de utbildningskurser som ges av instituten för yrkesutbildning. OEEK har även i uppdrag att utöva tillsyn över de privata instituten för yrkesutbildning.

Av ovanstående framgår att den verksamhet som utövas av statliga institut för yrkesutbildning enligt grekisk rätt utgör en beståndsdel i det nationella grekiska utbildningssystemet och att denna verksamhet inte kan anses utgöra någon vinstgivande ekonomisk verksamhet. Kommissionen anser därför att den offentliga finansieringen av denna verksamhet inte utgör något statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG, vilket bekräftas av Europeiska gemenskapernas domstols dom, enligt vilken ”staten, genom att driva ett sådant system, inte avser att driva verksamhet mot betalning, utan utför sitt uppdrag inom de sociala, kulturella och utbildningsmässiga områdena. … Detta system finansieras i allmänhet över den offentliga budgeten” (domstolens dom av den 27 september 1988 i mål 263/86, Humbel, REG 1988, s. 5365, och av den 7 december 1993 i mål C-109/92, Wirth, REG 1993, s. I‑6447). Kommissionen har vid flera tillfällen intagit samma ställning vad gäller tillämpningen av bestämmelserna om statligt stöd på finansieringen med offentliga medel av institut som hör under det nationella utbildningssystemet.

Sammanfattningsvis och mot bakgrund av ovanstående anser kommissionen att det stöd som beviljas statliga IEK varken kan snedvrida konkurrensen eller påverka handeln mellan medlemsstaterna, och det tycks följaktligen inte ha karaktären av ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG‑fördraget.”

21
Sökandena väckte, genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 29 april 2002 och inregistrerades under nummer T‑139/02, en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut i ovannämnda skrivelse.

22
Kommissionen har, genom särskild skrivelse som inkom till förstainstansrättens kansli den 4 juni 2002, inom ramen för förevarande talan, i första hand, yrkat att det skall fastställas att det saknas anledning att döma i målet och, i andra hand, framfört en invändning om rättegångshinder enligt artikel 114.1 i förstainstansrättens rättegångsregler. Sökandena har den 12 augusti 2002 yttrat sig angående yrkandet om fastställelse av att det saknas anledning att döma i målet och angående invändningen om rättegångshinder.


Parternas yrkanden

23
Sökandena har i sin stämningsansökan yrkat att förstainstansrätten skall bifalla talan och underkänna kommissionens underlåtenhet att undanröja den rättsstridiga skillnaden mellan privata IEK och statliga IEK vad gäller finansieringen med stöd av den tredje ramen och särskilt med stöd av EPEAEK II.

24
Kommissionen har, i sin ansökan om fastställelse av att det saknas anledning att döma i målet och i sin invändning om rättegångshinder, yrkat att förstainstansrätten

–
i första hand skall fastställa att det saknas anledning att döma i målet,

–
i andra hand skall avvisa talan eftersom det är uppenbart att den inte kan upptas till prövning i sak,

–
förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.

25
Sökandena har, i sina yttranden angående ansökan om fastställelse av att det saknas anledning att döma i målet och invändningen om rättegångshinder, yrkat att förstainstansrätten skall

–
ogilla invändningen att det saknas anledning att döma i målet,

–
ogilla invändningen om rättegångshinder.


Rättslig bedömning

Parternas argument

26
Kommissionen har, i första hand, gjort gällande att förevarande talan saknar föremål till följd av dess ställningstagande i skrivelsen av den 27 februari 2002. Enligt fast rättspraxis förfaller nämligen ändamålet för en passivitetstalan om kommissionen tar ställning till sökandens anmärkningar, även om detta sker i ett sent skede. Det förhållandet att sökanden inte är nöjd med gemenskapsinstitutionens ställningstagande har ingen betydelse, eftersom artikel 232 EG avser institutionens passivitet som består i en underlåtenhet att vidta åtgärder eller att ta ställning men inte i antagandet av en annan rättsakt än den som sökanden skulle ha funnit önskvärd eller nödvändig (förstainstansrättens dom av den 17 februari 1998 i mål T-107/96, Pantochim mot kommissionen, REG 1998, s. II‑311, punkterna 28–30).

27
Kommissionen har, i andra hand, gjort gällande att talan skall avvisas på grund av att den uppenbart inte kan upptas till prövning, eftersom dess föremål inte överensstämmer med föremålet i sökandenas anmodan att vidta åtgärder. Å ena sidan uppvisar förevarande talan likheter med en talan om ogiltigförklaring, å andra sidan syftar den inte till att konstatera att kommissionen underlåtit att ta ställning till de särskilda yrkandena i anmodan att vidta åtgärder utan till att konstatera att kommissionen underlåtit att undanröja den påstått rättsstridiga skillnaden mellan statliga IEK och privata IEK med avseende på medfinansieringen med stöd av EPEAEK II. Detta yrkande är emellertid omfattande och vagt, då det kan avse inledningen av ett förfarande enligt såväl artikel 226 EG som artikel 88.2 EG eller artikel 86.3 EG. Sökandena kan i vilket fall som helst inte anses vara mottagare av de rättsakter som de begärt att kommissionen skall anta och de kan inte heller anses vara direkt och personligen berörda av dessa rättsakter.

28
Sökandena har i huvudsak bestridit att kommissionen fattat beslut med avseende på deras yrkanden i kommissionsskrivelsen av den 27 februari 2002. De har i detta avseende gjort gällande att, till skillnad från de omständigheter som gav upphov till domen i det ovan i punkt 26 nämnda målet Pantochim mot kommissionen, i vilket kommissionen hade fattat ett konkret beslut efter det att talan hade väckts, frågan huruvida kommissionens svar i dess skrivelse av den 27 februari 2002 utgör ett beslut eller ett ställningstagande i den mening som avses i artikel 232 EG i förevarande fall a priori inte är helt uppenbar.

29
I detta sammanhang har sökandena anfört att de, i sin anmodan att vidta åtgärder, framfört anmärkningar som rör händelser som inträffat efter det att beslutet om godkännande av EPEAEK II hade fattats, såsom programkomplementet från maj 2001 och övervakningskommitténs beslut av den 29 maj 2001. Kommissionen har även, enligt sökandena, anmodats att ta kontakt med de nationella myndigheterna i syfte att åstadkomma en ändring av EPEAEK II och programkomplementet, påpeka för övervakningskommittén att den rättsstridigt underlåtit att nämna privata IEK i sitt beslut av den 29 maj 2001 och förordna om uppskov med verkställigheten av sitt beslut om godkännande av EPEAEK II till dess ett nytt beslut antagits angående de närmare bestämmelserna för finansieringen och dennas belopp. Eftersom kommissionen i sin skrivelse av den 27 februari 2002 inte tagit ställning på det sätt som begärts, kvarstår passiviteten.

30
Sökandena har även bestridit kommissionens invändning att det saknas överensstämmelse mellan de yrkanden som framställdes i anmodan att vidta åtgärder och yrkandena i förevarande talan. De är dessutom, även om de åtgärder som de begärde skulle vidtas i anmodan att vidta åtgärder inte är riktade till sökandena utan till Republiken Grekland, direkt och personligen berörda av dessa åtgärder.

Förstainstansrättens bedömning

31
Det följer av fast rättspraxis att en talan enligt artikel 232 EG bygger på den uppfattningen att det vid rättsstridig passivitet från den påtalade institutionens sida skall vara möjligt att väcka talan vid domstolen för att få fastställt att underlåtenheten att agera strider mot fördraget, försåvitt den berörda institutionen inte har avhjälpt denna underlåtenhet. En sådan förklaring har enligt artikel 233 EG till verkan att den svarande institutionen är skyldig att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domstolens eller förstainstansrättens dom, utan att detta påverkar möjligheten att väcka talan om utomobligatoriskt skadestånd som kan följa av samma förklaring. Om den underlåtna åtgärd som är föremål för tvisten har vidtagits efter det att talan har väckts men innan dom har avkunnats, kan en förklaring av gemenskapsdomstolen enligt vilken det fastställs att den ursprungliga underlåtenheten är rättsstridig inte längre få de följder som föreskrivs i artikel 233 EG. Detta innebär att föremålet för talan i detta fall, liksom i det fall då den svarande institutionen efterkommit anmodan att vidta åtgärder inom tvåmånadersfristen, förfallit och att det inte längre finns anledning att döma i målet (domstolens beslut av den 13 december 2000 i mål C-44/00 P, Sodima mot kommissionen, REG 2000, s. I‑11231, punkt 83 och där angiven rättspraxis).

32
I förevarande fall kan det konstateras att sökandena, i sin anmodan om att få vidta åtgärder, riktad till kommissionen den 25 oktober 2001, i huvudsak anmodat kommissionen att ändra beslutet om godkännande av EPEAEK II, så att även privata IEK skulle inkluderas bland detta programs stödmottagare. I samband med detta anmodade de dessutom kommissionen att kontakta de grekiska myndigheterna i syfte att de skulle inkluderas bland dem som kunde komma i åtnjutande av förmånen medfinansiering med stöd av EPEAEK II.

33
Efter det att förevarande talan hade väckts förklarade kommissionen, i sin skrivelse till sökandena den 27 februari 2002, de skäl som föranlett den att godkänna EPEAEK II. Det framgår klart av denna skrivelse att EPEAEK II, enligt kommissionen, var förenligt med målen för den tredje ramen avseende Grekland och med gemenskapspolitiken, och att det i detta skede inte fanns fog att ändra kommissionens beslut om godkännande av EPEAEK II i enlighet med sökandenas begäran. I denna skrivelse förklarade kommissionen dessutom varför den inte kunde godta sökandenas argument att den i ett första skede prioriterade finansieringen av statliga IEK, snedvred konkurrensen och påverkade handeln mellan medlemsstaterna. Slutligen framhöll kommissionen, vad gäller de åtgärder som kommissionen anmodats att vidta i förhållande till de grekiska myndigheterna för att åstadkomma en utvidgning till fördel för privata IEK med avseende på medfinansieringen med stöd av EPEAEK II, i samma skrivelse av den 27 februari 2002 att genomförandet av åtgärder, med tillämpning av subsidiaritetsprincipen, var medlemsstaternas ansvar på lämplig nivå enligt de förhållanden som är specifika för varje medlemsstat.

34
Förstainstansrätten finner således att kommissionen, i sin skrivelse av den 27 februari 2002, tagit ställning till sökandenas yrkanden, vilket medför att föremålet för förevarande talan numera förfallit. Det förhållandet att sökandena inte är nöjda med kommissionens ställningstagande saknar i detta avseende betydelse. Enligt fast rättspraxis avser artikel 232 EG nämligen den passivitet som består i en underlåtenhet att vidta åtgärder eller att ta ställning men inte i antagandet av en annan rättsakt än den som sökandena skulle ha funnit önskvärd eller nödvändig (beslutet i det ovan i punkt 31 nämnda målet Sodima mot kommissionen, punkt 83 och där angiven rättspraxis).

35
Under dessa omständigheter, och utan att kommissionens argument hänförliga till invändningen om rättegångshinder behöver prövas, fastställer förstainstansrätten att det saknas anledning att döma i förevarande passivitetstalan (domstolens dom av den 10 juni 1993 i mål C-41/92, The Liberal Democrats mot parlamentet, REG 1993, s. I‑3153, punkt 4, och domstolens dom av den 12 juli 2001 i de förenade målen C‑302/99 P och C‑308/99 P, kommissionen och Frankrike mot TF1, REG 2001, s. I‑5603, punkt 28).


Rättegångskostnader

36
Enligt artikel 87.6 i rättegångsreglerna skall förstainstansrätten, i mål där det inte finns anledning att döma i saken, besluta om kostnader enligt vad den finner skäligt. Kommissionen har i förevarande fall tagit ställning till sökandenas anmodan om att få vidta åtgärder efter det att förevarande talan väckts, men sökandena har inte framställt något yrkande med avseende på rättegångskostnaderna. Under dessa förhållanden finner förstainstansrätten att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

På dessa grunder fattar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (fjärde avdelningen)

följande beslut:

1)
Anledning saknas att döma i målet.

2)
Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

Luxemburg, den 15 mars 2004.

H. Jung

H. Legal

Justitiesekreterare

Ordförande

1 –
Rättegångsspråk: grekiska.
Top