62002J0161

Talan om fördragsbrott - Domstolens prövning av huruvida talan är välgrundad - Situation som skall beaktas - Situationen vid utgången av den frist som har angivits i det motiverade yttrandet

(Artikel 226 EG)

I mål C-161/02,

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av G. Valero Jordana och J. Adda, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

mot

Republiken Frankrike, företrädd av G. de Bergues och E. Puisais, båda i egenskap av ombud,

svarande,

angående en talan om fastställelse av att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/94/EG av den 13 december 1999 om tillgång till konsumentinformation om bränsleekonomi och koldioxidutsläpp vid marknadsföring av nya personbilar (EGT L 12, 2000, s. 16), genom att inte underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtagits för att införliva direktivet med den nationella rätten eller i vart fall genom att inte till fullo underrätta kommissionen om dessa åtgärder,

meddelar

DOMSTOLEN (femte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden M. Wathelet samt domarna C.W.A. Timmermans, D.A.O. Edward, A. La Pergola (referent) och S. von Bahr,

generaladvokat: F.G. Jacobs,

justitiesekreterare: R. Grass,

med hänsyn till referentens rapport,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Europeiska gemenskapernas kommission har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 30 april 2002, med stöd av artikel 226 EG väckt talan om fastställelse av att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/94/EG av den 13 december 1999 om tillgång till konsumentinformation om bränsleekonomi och koldioxidutsläpp vid marknadsföring av nya personbilar (EGT L 12, 2000, s. 16, nedan kallat direktivet), genom att inte underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtagits för att införliva direktivet med den nationella rätten eller i vart fall genom att inte till fullo underrätta kommissionen om dessa åtgärder.

2 Direktivet har till syfte att se till att information om bränsleekonomi och koldioxidutsläpp när det gäller nya personbilar som utbjuds till försäljning eller uthyrning inom gemenskapen görs tillgänglig för konsumenterna så att dessa kan göra väl underbyggda val.

3 I artikel 12 i direktivet föreskrivs följande:

"1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 18 januari 2001. De skall genast underrätta kommissionen om detta. ...

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv."

4 Eftersom kommissionen inte hade fått något meddelande från Republiken Frankrike om vilka bestämmelser som antagits för att följa direktivet, sände kommissionen den 6 april 2001 en formell underrättelse till Frankrike och uppmanade denna stat att inkomma med ett yttrande. I avsaknad av svar riktade kommissionen den 26 juli 2001 ett motiverat yttrande till Republiken Frankrike och uppmanade denna stat att inom två månader uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 12 i direktivet.

5 Genom sin svarsskrivelse av den 2 oktober 2001 ingav de franska myndigheterna till kommissionen ett förslag till dekret som skulle säkerställa att direktivet införlivades med den nationella rättsordningen.

6 Eftersom kommissionen ansåg att Republiken Frankrike inte hade uppfyllt sina skyldigheter enligt direktivet, har kommissionen väckt förevarande talan.

7 Den franska regeringen har anfört följande. Det vitsordas att den har underlåtit att införliva direktivet. Det ovan i punkt 5 nämnda förslaget till dekret har ändrats till följd av ett första yttrande från Conseil d'État. Nämnda förslag jämte ett förslag till genomförandebestämmelser kommer inom kort att presenteras för Conseil d'État efter samråd med fackmän i bilbranschen. Dessa texter kommer därmed att kunna offentliggöras under hösten 2002.

8 Den franska regeringen har emellertid anfört att vissa införlivandeåtgärder redan har vidtagits. I början av år 2002 utkom nämligen en informationsskrift rörande bränsleekonomi och koldioxidutsläpp. Vidare har myndigheterna anmodat tillverkarna att i förväg tillämpa de förslag till dekret och genomförandebestämmelser som anges ovan, bland annat vad avser etiketter och affischer som skall användas på försäljningsställena. Detta kunde ske redan i september 2002.

9 Domstolen erinrar om att enligt fast rättspraxis skall förekomsten av ett fördragsbrott bedömas mot bakgrund av den situation som rådde i medlemsstaten vid utgången av den frist som har angivits i det motiverade yttrandet och domstolen skall inte beakta senare förändringar.

10 Domstolen kan således konstatera att det följer av punkterna 7 och 8 i denna dom att den franska regeringen har vitsordat att den inte inom den i det motiverade yttrandet föreskrivna fristen vidtagit de införlivandeåtgärder som erfordras enligt direktivet. Den franska regeringen har således inte kunnat uppfylla sina skyldigheter att inom nämnda frist underrätta kommissionen om sådana åtgärder.

11 Kommissionens talan skall därför bifallas.

Rättegångskostnader

12 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Republiken Frankrike skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Republiken Frankrike har tappat målet, skall denna stat ersätta rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN (femte avdelningen)

följande dom:

1) Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/94/EG av den 13 december 1999 om tillgång till konsumentinformation om bränsleekonomi och koldioxidutsläpp vid marknadsföring av nya personbilar, genom att inte underrätta Europeiska gemenskapernas kommission om de åtgärder som erfordras enligt direktivet för att införliva det med den nationella rätten.

2) Republiken Frankrike skall ersätta rättegångskostnaderna.