61996C0022

1 Europaparlamentet har i förevarande mål väckt talan om ogiltigförklaring av rådets beslut 95/468/EG av den 6 november 1995 om gemenskapsbidrag till informationsutbyte med stöd av telematik mellan förvaltningar inom gemenskapen (IDA).(1) Kritiken avser den omständigheten att beslutet antagits med stöd av artikel 235 i fördraget. Enligt parlamentet borde det ifrågasatta beslutet i stället ha antagits med stöd av artikel 129d. Även kommissionen, som har intervenerat till stöd för sökanden, har yrkat ogiltigförklaring av beslutet och anfört att sistnämnda bestämmelse borde utgöra den rättsliga grunden för rättsakten i fråga.

2 Innan jag prövar parternas argument vill jag i korthet nämna det förfarande som ledde till att beslutet antogs.

Den 12 mars 1993 lade kommissionen för parlamentet och rådet fram ett meddelande om transeuropeiska informationsnät mellan förvaltningarna. Handlingen innehöll två förslag till rådsdirektiv. Det första förslaget avsåg en serie "riktlinjer" om transeuropeiska informationsnät mellan förvaltningar(2), och det andra förslaget avsåg ett flerårigt gemenskapsprogram till stöd för genomförandet av transeuropeiska informationsnät om informationsutbyte mellan förvaltningar (IDA) (nedan kallat IDA-förslaget).(3) Båda förslagen angav ursprungligen artikel 235 som rättslig grund för beslutet. Sedan Maastrichtfördraget trätt i kraft angavs emellertid artikel 129d som grund för beslutet. Närmare bestämt hänvisades till första stycket i den bestämmelsen - i vilket föreskrivs att det så kallade "medbeslutandeförfarandet" skall tillämpas - i fråga om klargörandet av riktlinjerna och till tredje stycket - i vilket föreskrivs att samarbetsförfarandet skall tillämpas - för den fleråriga IDA-verksamheten. Trots att parlamentet var av en annan uppfattning, antog rådet emellertid det ifrågasatta beslutet med stöd av artikel 235.

Det bör preciseras att kommissionen ursprungligen hade två förslag, varav det ena avsåg riktlinjerna och det andra IDA-förslaget. Rådet antog däremot i allt väsentligt innehållet i båda förslagen genom en enda rättsakt, nämligen ifrågavarande beslut.(4) Slutresultatet är förvisso långt ifrån en enkel kombination av de ursprungliga förslagen. I allt väsentligt återges de emellertid i den ifrågasatta rättsakten.(5)

3 Sedan detta klargjorts, kan talan prövas i sak. Som jag påpekat ovan antogs beslutet med stöd av artikel 235. Enligt fast rättspraxis "[kan] artikel 235 i fördraget ... användas som rättslig grund för en rättsakt enbart om gemenskapsinstitutionerna inte enligt någon annan bestämmelse i fördraget har den behörighet som krävs för att utfärda denna rättsakt".(6) Det rör sig således om en subsidiär regel som uteslutande kan åberopas när det saknas andra mer specifika regler om tilldelande av befogenheter. När rådet försvarar sitt val av artikel 235, utgår det just från övervägandet att det i förevarande fall inte fanns någon annan grund för gemenskapsbefogenhet än den allmänna och subsidiära grund som artikel 235 utgör.

Med andra ord gör svarandeinstitutionen gällande att det i förevarande fall inte går att tillämpa de regler i avdelning XII om transeuropeiska nät som parlamentet och kommissionen har åberopat som rättslig grund för antagande av den omtvistade rättsakten. Enligt rådet beviljades genom det ifrågasatta beslutet ett finansiellt bidrag till vissa projekt inom området för telematisk överföring av information mellan förvaltningar. För den gemenskapsfinansiering till transeuropeiska nät som föreskrivs i artikel 129c.1 tredje strecksatsen krävs emellertid att riktlinjer ställs upp på det sätt som föreskrivs i artikel 129c.1 första strecksatsen. I förevarande fall, påstår rådet, har någon sådan ram för verksamheten inte fastslagits. Rådet har därav dragit slutsatsen att det inte har antagit IDA-beslutet med stöd av artikel 129d, eftersom det dessförinnan inte hade fastslagits några "riktlinjer" och heller inte preciserats några "projekt av gemensamt intresse", vilket utgör den nödvändiga referensramen för samtliga gemenskapens finansieringsåtgärder. Det går heller inte att anse - hävdar rådet - att den ifrågasatta åtgärden fastslår "riktlinjer" i den mening som avses i artikel 129c.1 första strecksatsen eller föreskriver åtgärder avseende "nätens driftskompatibilitet", såsom anges i andra strecksatsen i samma bestämmelse. Därav följer det påstådda behovet av att anta det ifrågasatta beslutet med stöd av artikel 235.

Parlamentet och kommissionen är emellertid av motsatt åsikt. De har invänt att det omtvistade beslutet omfattar kommissionens båda förslag, vilka gällde "IDA-riktlinjer" respektive IDA-program. Detta innebär att befogenheter som gemenskapsorganen tillerkänns inom detta ämne utövas inom båda berörda delområden. Genom kommissionens första förslag definieras "riktlinjer", genom det andra vidtas genomförandeåtgärder. Således uppfyller beslutet villkoren för samtliga tre fall av ingripande som avses i artikel 129c.1, nämligen uppställande av riktlinjer som preciserar projekt av gemensamt intresse (artikel 129c.1 första strecksatsen), åtgärder avseende driftskompatibilitet mellan nät (artikel 129c.1 andra strecksatsen) samt gemenskapsfinansiering för de sålunda preciserade projekten (artikel 129c.1 tredje strecksatsen). Med en sådan utformning anser parlamentet och kommissionen att beslutet bör grundas på bestämmelser i avdelning XII i fördraget och inte på artikel 235.

4 För att detta mål skall ges en korrekt lösning, skall det kriterium tillämpas som fastslagits i domstolens fasta rättspraxis.(7) Det är syftet med och innehållet i det ifrågasatta beslutet som skall beaktas för att bedöma om rådet kunde anta beslutet i fråga med stöd av artikel 235 eller inte. Jag kommer nedan att förklara skälen till att jag anser att den ifrågasatta rättsakten omfattas av tillämpningsområdet för avdelning XII i fördraget om transeuropeiska nät.

Syftet med det i förevarande mål aktuella beslutet anges i ingressen. Genom att "utnyttja telematik"(8) skall "ett nära samarbete mellan de behöriga förvaltningarna i medlemsstaterna samt mellan dem och gemenskapens institutioner"(9) säkerställas. Närmare bestämt krävs det att medlemsstaternas telematiksystem "säkerställ[er] driftskompatibiliteten mellan dessa telematiksystem".(10) Med beaktande av behovet av finansiella gemenskapsbidrag(11) betonas i sjätte övervägandet kravet att fastställa "[v]illkoren för att bevilja gemenskapsstöd för genomförandet av vissa konkreta projekt".

Vad sedan beträffar innehållet i den ifrågasatta rättsakten, har artikel 1 följande lydelse: "[S]yftet med detta beslut är att fastställa gemenskapens bidrag till vissa projekt på området för informationsutbyte med stöd av telematik mellan förvaltningar i syfte att underlätta samarbete dem emellan. För detta ändamål har en förteckning för 1995, 1996 och 1997 fastslagits över projekt vilka betraktas som särskilt viktiga och för vilkas genomförande inom gemenskapen ett gemenskapsbidrag anses nödvändigt."

Förteckningen över projekt som kräver "gemenskapsstöd" anges i artikel 2.(12) Vissa av dessa initiativ avser praktisk tillämpning av sektorspecifika projekt vilka specificeras.(13)

I artikel 3.1 fastställs "[d]en finansiella referensen för genomförandet av [IDA-åtgärden]" för åren 1995 och 1996 samt sättet för att fastställa beloppet för år 1997.

Kommissionen är ansvarig för att genomföra beslutet(14), och bland annat följande åtgärder får omfattas [av gemenskapsbidraget]: "presentation av tekniska nätverkslösningar för att möjliggöra kommunikation mellan de olika förvaltningarnas fristående informationssystem, förberedande och godkännande av gemensamma regler för kommunikationsarkitektur ... bidrag till upprättande av ett juridiskt ramverk, särskilt vad gäller upprättandet av standardavtal".(15)

Slutligen fastslås de "ramvillkor" som skall uppfyllas för att "gemenskapsbidrag [skall] utgå [...]".(16)

5 Om syftet med och innehållet i beslutet beaktas, är det klart att gemenskapslagstiftarens åtgärd avser transeuropeiska informationsnät. Den omständigheten att det i nionde övervägandet anges att "huvudsyftet" med rättsakten är att "underlätta samarbete mellan förvaltningar" anser jag inte vara av avgörande betydelse. Nyssnämnda resultat är endast en konsekvens av att informationsnät upprättas. Det omedelbara syftet med åtgärden är kort och gott att underlätta användningen av telematik för utbyte av information som rör den inre marknadens funktion. Med avseende på detta syfte föreskrivs i fördraget en specifik politik och specifika gemenskapsåtgärder som regleras i ett särskilt avsnitt. Jag anser dessutom att det är naturligt att upprättandet av driftskompatibla nät även tjänar andra syften vilka, som i vårt fall, underlättar samarbetet mellan förvaltningar. Detta hindrar emellertid inte att beslutet faller inom ramen för gemenskapens åtgärder i fråga om transeuropeiska nät.

I förekommande fall skall fastslås vilken aspekt av regleringen i avdelning XII som berörs av det ifrågasatta beslutet, det vill säga om det rör sig om uppställande av riktlinjer (artikel 129c.1 första strecksatsen), en åtgärd som avser att säkerställa driftskompatibilitet mellan nät (artikel 129c.1 andra strecksatsen) eller blott och bart finansiellt ekonomiskt stöd (artikel 129c.1 tredje strecksatsen). Det bör påpekas att frågan har praktisk betydelse, eftersom olika lagstiftningsförfaranden för att anta rättsakten skall följas beroende på rättsaktens föremål.

6 I det avseendet måste ett första konstaterande göras. Beslutet rör till en del gemenskapsfinansiering av transeuropeiska informationsnät. Detta är heller inte stridigt mellan parterna och medges även av rådet självt. Svarandeinstitutionen har nämligen inte ifrågasatt att det förekommer finansiering av projekt som avser transeuropeiska informationsnät, utan snarare gjort gällande att dessa projekt inte ingick i en tidigare förekommande serie "riktlinjer" i den mening som avses i artikel 129c.1 första strecksatsen. Det är av sistnämnda skäl som det skulle vara uteslutet att anta den ifrågasatta rättsakten med stöd av den tredje strecksatsen i samma bestämmelse.

Rådets argument kan emellertid inte godtas. Jag medger att gemenskapsåtgärder i fråga om finansiering av informationsnät kräver att det dessförinnan fastslagits "riktlinjer". Jag har redan haft tillfälle att uttala mig i denna fråga i ett förslag till avgörande i ett annat mål mellan parlamentet och rådet.(17) Vid det tillfället gav jag uttryck för uppfattningen att genomförandeåtgärder avseende finansiering "med nödvändighet är beroende av planeringsåtgärder som skall föregå de förstnämnda åtgärderna, eftersom det enbart är projekt av gemensamt intresse, som har preciserats i riktlinjerna, som kan komma i fråga för bidrag från gemenskapen till finansieringen enligt det uttryckliga stadgandet i tredje strecksatsen. Härav framgår klart att det konkreta utövandet av den föreskrivna behörigheten i det system som avses i artikel 129c.1 är beroende av att det dessförinnan har fastställts riktlinjer".

Ingenting utesluter emellertid att sådana riktlinjer anges i samma rättsakt som finansieringen beviljas i. Syftet med artikel 129c.1 är endast att låta sådana projekt som har angivits i riktlinjerna komma i åtnjutande av finansiellt gemenskapsstöd, det vill säga projekt som så att säga ingår i ett planerat system. Det krävs emellertid inte att riktlinjerna fastslagits i förväg genom en särskild rättsakt i stället för att antas samtidigt som det beslut som rör det finansiella gemenskapsstödet. Lagstiftaren kan genom en och samma åtgärd fastslå riktlinjer, precisera projekt av gemensamt intresse och besluta vilka av dessa projekt som skall beviljas finansiering. Så har skett i detta fall.

7 Som jag redan har påpekat står beslutets ursprung att finna även i kommissionens förslag om upprättande av "riktlinjer".(18) Samtliga kännetecken som är utmärkande för "riktlinjer" i den mening som avses i artikel 129c.1 är för handen i det aktuella beslutet. Enligt bestämmelsen i fråga omfattar riktlinjerna "mål, prioriteringar och huvudlinjer för de åtgärder som förutses när det gäller de transeuropeiska näten; i dessa riktlinjer skall projekt av gemensamt intresse preciseras".(19)

"Målen" för gemenskapsåtgärderna definieras i förevarande fall i övervägandena i beslutet, av vilka det framgår, implicit men tydligt, vilka syften lagstiftaren haft, nämligen att underlätta utbytet mellan de nationella förvaltningarna av all information som avser den inre marknadens funktion. I nuvarande skede måste denna målsättning uppnås, med tanke på hur långt den integrationsprocess har nått, vilken enligt första övervägandet kräver "ett nära samarbete mellan de behöriga förvaltningarna i medlemsstaterna samt mellan dem och gemenskapens institutioner". Dessutom kräver den tekniska utvecklingen och den stora mängden komplicerad information som skall överföras att informationsutbytet sker med hjälp av telematik.

Av ingressen till beslutet framgår även att gemenskapsbidraget till informationsutbyte med stöd av telematik mellan förvaltningar är en prioriterad målsättning och således skall genomföras omedelbart. I femte övervägandet påpekas att "gemenskapsbidrag [kan] visa sig nödvändigt, i den utsträckning som den föreslagna åtgärdens mål inte kan uppnås i tillräcklig grad av medlemsstaterna ...". I sjunde övervägandet understryks därefter att "[o]m inget sådant gemenskapsbidrag skulle ges, är det troligt att informationsutbytet mellan de olika administrativa systemen på nationell nivå och inom gemenskapen inte skulle utföras på ett godtagbart sätt". Det är främst här som det går att pröva lagstiftarens bedömning av den "prioritet" som ges gemenskapsåtgärden, eftersom den reglering som föreskrivs i det ifrågasatta beslutet är avsedd att säkerställa en nödvändig förutsättning - som numera följer av utvecklingen på telematikområdet - för att den inre marknaden skall fungera korrekt.

"[Huvudlinjerna] för de åtgärder som förutses" anges i artikel 5 i beslutet. I artikel 5.1 föreskrivs de "typer av åtgärder" som får vidtagas för att genomföra "de projekt som avses i artikel 2". I artikel 5.2 definieras de "ramvillkor" som skall uppfyllas "[i] de fall gemenskapsbidrag utgår".

Slutligen anges "projekt av gemensamt intresse" i artikel 2, vilken bestämmelse rymmer en förteckning över de initiativ som "definieras ... som sådana projekt ... som kräver gemenskapsstöd".

8 Såsom framgår av bedömningen ovan definieras i det omtvistade beslutet i allt väsentligt "riktlinjer" i den mening som avses i artikel 129c.1 första strecksatsen. Dessutom tilldelas projekt av gemensamt intresse gemenskapsstöd i enlighet med bestämmelsen i den tredje strecksatsen. Mot denna bakgrund var det dessa bestämmelser som skulle ligga till grund för gemenskapens ingripande och inte artikel 235.

Till detta kommer att det i målet aktuella beslutet har vissa aspekter vilka jag anser kan betecknas som åtgärder för att "säkerställa nätens driftskompatibilitet" i enlighet med föreskriften i artikel 129c.1 andra strecksatsen. Detta framgår inte bara av övervägandena i beslutet, vilka betonar behovet av att säkerställa driftskompatibiliteten mellan de interna telematiksystemen(20), utan även tydligt av beslutets ordalydelse. Inledningsvis föreskrivs i artikel 4.3 a fjärde strecksatsen att det förfarande som inrättas i samma bestämmelse skall tillämpas för "antagande av gemensamma regler och förfaranden för att säkerställa teknisk och administrativ driftskompatibilitet". Detta bekräftar att den åtgärd som vidtagits genom beslutet i fråga även berör nätens driftskompatibilitet. Detta framgår även av artikel 5.1. Bland de åtgärder som kommissionen kan vidta för att genomföra de "projekt av gemensamt intresse" som avses i artikel 2 anges nämligen åtgärder som rör "presentation av tekniska nätverkslösningar för att möjliggöra kommunikation mellan de olika förvaltningarnas fristående informationssystem" samt "förberedande och godkännande av gemensamma regler för kommunikationsarkitektur". Slutligen föreskrivs driftskompatibilitet som ett av de villkor som skall uppfyllas i de fall gemenskapsbidrag utgår.(21)

Antagandet av det ifrågasatta beslutet kan således även hänföras till utövandet av de befogenheter som regleras i artikel 129c.1 andra strecksatsen om nätens driftskompatibilitet.

9 Mot bakgrund av det anförda anser jag sammanfattningsvis att innehållet i det omtvistade beslutet omfattas av de gemenskapsbefogenheter som föreskrivs i artikel 129c.1 första, andra och tredje strecksatsen. Genom beslutet fastslås "riktlinjer", säkerställs "nätens driftskompatibilitet" och tilldelas finansiella bidrag från gemenskapen. Beslutet i fråga skulle således antas med stöd av artikel 129c.1. Rådet kunde däremot inte anta det med stöd av artikel 235. Den ifrågasatta rättsakten saknar således korrekt rättslig grund och skall därför ogiltigförklaras.

Slutligen återstår att se enligt vilket förfarande det ifrågasatta beslutet borde ha antagits. Enligt domstolens rättspraxis gäller att "när en institutions behörighet grundar sig på två bestämmelser i fördraget måste institutionen anta de relevanta rättsakterna på grundval av dessa båda bestämmelser".(22)

I förevarande fall är det emellertid inte praktiskt möjligt att tillämpa flera rättsliga grunder, eftersom de relevanta bestämmelserna föreskriver olika lagstiftningsförfaranden: det så kallade "medbeslutandeförfarandet" för att uppställa riktlinjerna(23) och samarbetsförfarandet för de åtgärder som avser nätens driftskompatibilitet och finansiellt gemenskapsbidrag(24). I detta fall anser jag att medbeslutandeförfarandet bör väljas, eftersom det ger parlamentet större inflytande över rättsaktens utformning.

10 Kommissionen har dessutom begärt att domstolen till viss del skall ogiltigförklara beslutet i fråga, närmare bestämt artikel 2.2 i detta. Eftersom beslutet skall ogiltigförklaras i sin helhet på grund av att det saknar korrekt rättslig grund, saknar emellertid yrkandet om ogiltigförklaring till viss del föremål.

11 Jag skall avslutningsvis kortfattat beröra yrkandet om att verkningarna av beslutet skall bestå i enlighet med artikel 174 andra stycket. Rådet har nämligen begärt att domstolen, om beslutet ogiltigförklaras, skall förklara att verkningarna av beslutet skall bestå. Kommissionen har tillstyrkt begäran. Parlamentet intar motsatt ståndpunkt.(25)

Till stöd för begäran har det gjorts gällande att om den ifrågasatta rättsakten ogiltigförklaras med retroaktiv verkan, skulle detta få allvarliga följder för de nationella förvaltningarnas möjligheter att på ett korrekt sätt samarbeta i frågor som berör den inre marknadens funktion. Närmare bestämt påpekas att program av så väsentlig betydelse som VIES och ANIMO inte längre skulle kunna fortsätta sin verksamhet om det omtvistade beslutet skulle ogiltigförklaras med retroaktiv verkan.

Jag anser att domstolen bör utöva sin befogenhet enligt artikel 174 andra stycket för att undvika att en ogiltigförklaring med retroaktiv verkan av det ifrågasatta beslutet orsakar svåra ekonomiska skador för näringsidkare, för medlemsstaterna och för själva gemenskapen. Det kvarstår emellertid att besluta vilka av beslutets verkningar som skall förklaras bestående. Parterna, i synnerhet kommissionen, har klargjort skälen för att det är lämpligt att verkningar som följer av de åtgärder som redan har vidtagits med stöd av det aktuella beslutet skall bestå. Ingenting sägs emellertid om övriga verkningar. I likhet med vad domstolen beslutade i sin dom i målet parlamentet mot rådet(26), föreslår jag således att endast verkningarna av de åtgärder som redan har vidtagits till följd av det ogiltigförklarade beslutet skall förklaras bestå.

Förslag till avgörande

Med beaktande av det ovanstående föreslår jag att domstolen skall

- ogiltigförklara rådets beslut 95/468/EG av den 6 november 1995 om gemenskapsbidrag till informationsutbyte med stöd av telematik mellan förvaltningar inom gemenskapen (IDA),

- förordna att verkningarna av de åtgärder som kommissionen redan har vidtagit på grundval av det ogiltigförklarade beslutet skall bestå till dess att det föreligger ett beslut som har fattats på korrekt rättslig grund,

- förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna med undantag för kommissionens kostnad.

(1) - EGT L 269, s. 23.

(2) - EGT C 105, s. 10.

(3) - EGT C 105, s. 12.

(4) - Att det ifrågasatta beslutet återger båda förslagen framgår även av den formella omständigheten att inte endast det förslag som avsåg IDA-åtgärder anges, då det i ingressen hänvisas till kommissionens förslag, utan även det förslag som avsåg riktlinjerna. Det hänvisas nämligen till EGT C 105, s. 10, vilken hänvisning avser just sistnämnda förslag.

(5) - Parterna är emellertid ense om att ändringarna i beslutet har gjorts i enlighet med den befogenhet att göra ändringar som rådet tillerkänns genom artikel 189a i fördraget.

(6) - Dom av den 26 mars 1996 i mål C-271/94, parlamentet mot rådet (REG 1996, s. I-1689), punkt 13.

(7) - Se dom av den 11 juni 1991 i mål C-300/89, kommissionen mot rådet (REG 1991, s. I-2867; svensk specialutgåva, häfte 11), punkt 10, av den 9 november 1995 i mål C-426/93, Tyskland mot rådet (REG 1995, s. I-3723), punkt 29, samt i det ovannämnda målet C-271/94, punkt 14.

(8) - Andra övervägandet.

(9) - Första övervägandet.

(10) - Tredje övervägandet.

(11) - Femte övervägandet.

(12) - Artikel 2.1 har följande lydelse: "Följande projekt definieras härmed som sådana projekt för informationsutbyte med stöd av telematik mellan förvaltningar som kräver gemenskapsstöd:

- Praktiskt införande av elektronisk post på grundval av X.400.

- Förbättring av informationsutbytet med stöd av telematik mellan medlemsstater samt mellan medlemsstaterna och gemenskapens institutioner.

- Underlättande av gemenskapens beslutsprocess, det vill säga i huvudsak förmedling och hantering av officiella dokument.

- Framsteg vad gäller följande horisontella verksamheter:

- Tillhandahållande av allmänna tjänster som meddelandeöverföring, filöverföring och databasåtkomst.

- Datastrukturer och referensmodeller som omfattar definition av gemensamma regler för systemarkitektur, standardiseringsaktiviteter och praktiskt genomförande, särskilt NSPP (National Server Pilot Projects).

- Ramverk av juridisk och avtalsmässig natur samt kvalitetskontroll.

- Stöd för förberedande åtgärder för informationsutbyte med stöd av telematik mellan EG:s miljövårdsbyrå, Byrån för harmonisering av den inre marknaden (varumärken, ritningar och modeller), Europeiska byrån för utvärdering av läkemedel, Europeiska övervakningsenheten för droger och drogberoende samt Översättningscentret för unionens organ, på begäran av dessa organ. ...".

(13) - I artikel 2.1 sjätte strecksatsen anges följande:

"Tullar och skatter VIES/SITES, EXCISES CONTROL, QUOTA, SCENT-CIS/FISCAL, TARIC, EBTI, TRANSIT

Fiske FIDES

Jordbruk ANIMO, PHYSAN, SHIFT

Social trygghet SOSENET, EURES

Offentlig upphandling SIMAP

Hälsoskydd CARE (tidigt varningssystem och läkemedelsövervakning), REITOX

Statistik SISR/DSIS (inklusive Extracom och SERT)

Handelspolitik SIGL

Konkurrenspolitik FOURCOM

Kultur ITCG (olaglig handel med kulturföremål)"

(14) - Kommissionen biträds av en kommitté vilken skall verka enligt det förfarande som slås fast i artikel 4.

(15) - Se artikel 5.1.

(16) - Se artikel 5.2.

(17) - Ovan fotnot 6, i synnerhet sidorna I-1697 och I-1698.

(18) - I beslutet återges ett stort antal punkter ur kommissionens förslag till "riktlinjer":

- artikel 2.1 första strecksatsen (införande av elektronisk post): se artikel 3 sjunde strecksatsen samt artikel 4, horisontella verksamheter, andra strecksatsen,

- artikel 2.1 andra strecksatsen (förbättring av informationsutbytet med stöd av telematik), det rör sig om en allmän formulering som sammanfattar samtliga "horisontella verksamheter" som avses i artikel 4 i förslaget,

- artikel 2.1 fjärde strecksatsen (gemensamma regler för systemarkitektur, standardiseringsaktiviteter): se artikel 3 femte och sjätte strecksatserna samt artikel 4, horisontella verksamheter, första strecksatsen,

- artikel 2.1 fjärde strecksatsen (ramverk av juridisk natur): kommissionen hade föreslagit att reglera denna aspekt inom ramen för det andra förslaget till beslut (IDA), rådet ansåg däremot att det rörde sig om en allmän frågeställning som skall räknas bland projekten av gemensamt intresse.

Dessutom har de initiativ som anges i artikel 2.1 tredje, femte och sjätte strecksatserna i allt väsentligt motsvarigheter i förslaget till beslut om "riktlinjer". Den enda skillnaden, vilket kommissionen har påpekat, består i framställningen. Medan det i förslaget angavs en lista över sektorer, anges i beslutet de redan existerande näten inom de sektorerna.

(19) - Min kursivering.

(20) - Tredje övervägandet.

(21) - Artikel 5.2 andra strecksatsen.

(22) - Dom av den 27 september 1988 i mål 165/87, kommissionen mot rådet (REG 1988, s. 5545; svensk specialutgåva, häfte 9), punkt 11.

(23) - Se artikel 129c.1 första strecksatsen jämförd med artikel 129d första stycket.

(24) - Se artikel 129c.1 andra och tredje strecksatserna jämförd med artikel 129d andra stycket.

(25) - Rådet förefaller rent av hysa tvivel om att kommissionens begäran skulle vara förenlig med artikel 37 tredje stycket i EG-stadgan för domstolen. Parlamentet anser att den intervenerande institutionen gått utöver de gränser som fastslås i den bestämmelsen, eftersom den part vars yrkande biträds, det vill säga parlamentet, inte har begärt att artikel 174 andra stycket skall tillämpas. Således skulle begäran heller inte kunna framföras av kommissionen då denna intervenerar. Jag anser emellertid att det saknas fog för detta påpekande. Jag anser att kommissionens begäran inte skall anses vara ett "yrkande" i formell mening, utan snarare en uppmaning till domstolen att utöva en befogenhet som denna direkt tillerkänns i fördraget. Frågan är i varje fall irrelevant, eftersom rådet uttryckligen har begärt att artikel 174 andra stycket skall tillämpas och domstolen således under alla omständigheter måste uttala sig i frågan.

(26) - Ovan fotnot 6, punkterna 39 och 40.