Föredragande : Yonnec POLET (BE–PES), ledamot, kommunfullmäktige, Berchem-Sainte-Agathe/Sint-Agatha-Berchem

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) påminner om Nelson Mandelas citat: ”Att övervinna fattigdom är inte en välgörenhetsgest. Det är rättvisehandling. Det är att värna en grundläggande mänsklig rättighet, rätten till värdighet och ett anständigt liv. Så länge det finns fattigdom finns ingen verklig frihet” (1).

Principer

2.

ReK påminner om att fattigdom är en kränkning av de mänskliga rättigheterna (2).

3.

Kommittén påminner om att fattigdom handlar om brist i materiell, social och psykologisk bemärkelse och konstaterar att dess orsaker är mångfasetterade, från individuella omständigheter till mer systemiska och strukturella orsaker, och ofta vidmakthålls över generationer.

4.

Vi påminner om att det i artikel 3 i EU-fördraget fastställs att EU ska bekämpa social utestängning och diskriminering, främja social rättvisa och socialt skydd liksom social och territoriell sammanhållning samt bidra till utrotning av fattigdomen.

5.

ReK påminner om att artikel 34 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna erkänner rätten till socialt stöd och stöd till boendet för att trygga en värdig tillvaro för alla dem som saknar tillräckliga medel.

6.

Kommittén påminner om att artiklarna 30 och 31 i Europarådets europeiska sociala stadga erkänner rätten till skydd mot fattigdom och social utestängning samt rätten till bostad.

7.

Vi påminner om EU:s engagemang för FN:s mål för hållbar utveckling fram till 2030, för målen att utrota extrem fattigdom och minska antalet människor som lever i fattigdom med 50 %.

8.

Kommittén betonar att den har efterlyst en europeisk pelare för sociala rättigheter för att ta itu med problemen med fattigdom, marginalisering och social utestängning (3).

9.

Kommittén fördömer den allt hårdare offentliga diskussionen om fattigdom som förbiser dess strukturella och systemiska orsaker. Kommittén är oroad över att åtgärder mot fattigdom i allt högre grad villkoras och den ökande kriminaliseringen av fattigdom i våra samhällen.

Fattigdom och social utestängning i EU

10.

ReK påminner om att inte mindre än 93,3 miljoner människor i EU (21 % av EU:s befolkning) löpte risk att drabbas av fattigdom och social utestängning år 2024.

11.

Kommittén konstaterar att risken för fattigdom eller social utestängning varierar mellan EU:s medlemsstater och regioner, vilket oproportionerligt påverkar utsatta grupper såsom barn, äldre, unga vuxna, ensamstående mödrar, romer, personer med funktionsnedsättning och arbetslösa. Dessa variationer kräver differentierade åtgärder där lokal och regional nivå ges mandat och resurser att utforma insatser utifrån lokala behov.

12.

Vi betonar att situationen för personer som löper risk att drabbas av fattigdom eller social utestängning har försämrats enligt Eurofound, med ökade svårigheter att betala hyra, bolån, el- och livsmedelsräkningar.

13.

Kommittén är oroad över att fattigdom bland familjer överförs från generation till generation, ofta i flera led, och understryker behovet av riktad politik för att bryta dessa cykler genom tidiga ingripanden och utbildning, såväl i förskolan som i skolan, skolhälsovård, sociala investeringar och inkluderande ekonomiska möjligheter.

14.

Kommittén understryker att kvinnor fortfarande löper större risk att drabbas av fattigdom och social utestängning än män (22,3 % jämfört med 20,3 %).

15.

Vi påminner om att risken att drabbas av fattigdom eller social utestängning i familjer med ensamstående föräldrar (43,5 %), där ensamstående mödrar ofta har huvudansvaret, är ungefär dubbelt så hög som för andra barnfamiljer (20,2 %).

16.

EESK varnar för att 21,9 % av de familjer som bor i hushåll med underhållsberättigade barn i EU riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning. Denna siffra uppgår till mer än 30 % i vissa länder, barnfattigdomen i EU uppgår till 19,3 % och i vissa länder är den så hög som nästan 30 %.

17.

Kommittén är bekymrad över att omkring 1,287 miljoner människor, inbegripet 400 000 barn, under 2024 uppskattades sova på gatan eller i nödboenden och att många fler inte hade något fast hem och bodde informellt hos familj, vänner eller bekanta på obestämd tid (så kallad sofa surfing).

18.

ReK betonar att bristen på data om fattigdom, framför allt i fråga om personer på institutioner, leder till en underskattning av fattigdomen i EU. ReK betonar även att lokal och regional nivå bör involveras i utvecklingen av datainsamlingen för att bättre rikta insatserna.

19.

Vi är bekymrade över att missgynnade grupper som romer, migranter eller hemlösa samt människor som bor på landsbygden eller i avlägsna områden fortfarande har svårt att få full tillgång till grundläggande tjänster såsom vatten, sanitet, energi, transport, finansiella tjänster och digitala kommunikationstjänster. Insatser för att säkerställa tillgång bör samordnas med lokal och regional nivå där tjänsterna faktiskt tillhandahålls.

Förstå fattigdom för att bättre bekämpa dess bakomliggande orsaker

20.

ReK påminner om att fattigdom är en kombination av individuella, sociala och strukturella faktorer. Den har sina rötter i personliga förhållanden, livsomvälvande olyckor, fysiskt och psykiskt hälsotillstånd, rättslig status och boendesituation.

21.

Kommittén betonar att det behövs större solidaritet och att det finns ett kollektivt ansvar för att förebygga fattigdom, lindra dess effekter och ta itu med dess bakomliggande orsaker.

22.

Vi understryker behovet av att ta itu med de flerdimensionella aspekterna av fattigdom inom alla relevanta politikområden och tillhandahålla robusta och samordnade politiska åtgärder, som en del av en integrerad strategi för fattigdomsbekämpning.

23.

ReK betonar att de lokala och regionala myndigheterna kan bidra till en bättre förståelse av fattigdomen genom att organisera lokala fattigdomsrevisioner (4). Detta arbete bör understödjas av nationell statistik samt EU-baserad vägledning för att säkerställa jämförbarhet och kvalitet.

24.

ReK betonar det akuta behovet av att integrera miljömässig hållbarhet, klimaträttvisa och en rättvis omställning i politiken för fattigdomsbekämpning, med tanke på att utsatta befolkningsgrupper på ett oproportionerligt sätt påverkas av konsekvenserna av ekologiska kriser och energiprisvolatilitet och därmed sammanhängande kostnadstryck, och att politiken för den gröna omställningen måste prioritera social rättvisa för att undvika att förvärra eller fördjupa fattigdom och utestängning.

25.

Kommittén erkänner den roll som organisationer i det civila samhället, ideella leverantörer av sociala tjänster och företag i den sociala ekonomin spelar när det gäller att bekämpa fattigdom och ta itu med dess bakomliggande orsaker.

26.

Vi påminner om att datainsamling är avgörande för att offentliga åtgärder ska bli effektiva och vi välkomnar ramen för social konvergens som ett sätt att övervaka social inkludering i medlemsstaterna och fastställa landsspecifika utmaningar och lämpliga politiska åtgärder. Det är också viktigt att inkludera lokala och regionala indikatorer i uppföljningsramen för att fånga avvikelser inom medlemsstaterna.

27.

ReK rekommenderar att kommissionen på ett effektivare sätt övervakar fattigdomen i hela EU och gör framsteg när det gäller att uppnå strategins mål, genom att använda tillgängliga data på ett effektivare sätt och genom att samla in mer detaljerade och aktuella data som en del av den sociala resultattavlan. Dessa data bör vara nedbrytbara på regional och lokal nivå för att säkerställa att strategins mål blir meningsfulla även i praktiken.

EU:s framsteg i kampen mot fattigdom

28.

ReK noterar de milstolpar i kampen mot fattigdom som EU har fastställt genom direktivet om tillräckliga minimilöner, rådets rekommendation om tillräcklig minimiinkomst, barngarantin, inrättandet av den europeiska plattformen för åtgärder mot hemlöshet, handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter och handlingsplanen för den sociala ekonomin.

29.

Kommittén betonar att det finns ett akut behov av ytterligare insatser för att ta itu med fattigdomen och välkomnar tillkännagivandet från kommissionens verkställande vice ordförande Roxana Mînzatu om EU:s första strategi för fattigdomsbekämpning någonsin, som ska läggas fram under första kvartalet 2026.

30.

Vi begär att strategin ska vara ambitiös och realistisk och anpassa EU:s mål när det gäller fattigdomsminskning, till dess åtagande om FN:s mål för hållbar utveckling 2030 och Lissabonförklaringen om att utrota hemlöshet i EU senast 2030.

31.

ReK konstaterar att den ihållande fattigdomen strider mot EU-fördragets mål att främja folkens välfärd (artikel 3 i EUF-fördraget).

32.

Kommittén är bekymrad över att EU misslyckades med att uppnå sitt mål att minska fattigdomen i unionen med 25 % till 2020 och är på väg att missa målet i handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter från 2021 om att minska fattigdomen med 15 miljoner människor fram till 2030, däribland 5 miljoner barn, och målet att utrota hemlöshet senast 2030. Det är därför viktigt att kommande strategi innehåller konkreta delmål för olika förvaltningsnivåer.

33.

Vi betonar att endast omkring 1,6 miljoner människor tog sig ur fattigdom mellan 2019 och 2023.

34.

ReK delar kommissionens bedömning (5) att betydande utmaningar kvarstår, särskilt när det gäller att ta itu med barnfattigdom och uppmanar kommissionen att anta en strategi som går längre än att enbart minska barnfattigdomen utan har fokus på att faktiskt utrota barnfattigdom genom att genomföra konkreta åtgärder och anslå tillräckliga medel för att uppnå detta mål. Strategin för att bekämpa barnfattigdom måste omfatta nödvändiga medel för att genomföra, upprätthålla och utvidga åtgärderna och effektivt nå ut till de familjer som befinner sig i de mest utsatta situationerna. Det måste även finnas ett politiskt åtagande och en ändamålsenlig samordning mellan alla förvaltningar på lokal, regional, statlig och europeisk nivå.

35.

Kommittén rekommenderar kommissionen att lägga fram en så ambitiös, realistisk och verkningsfull EU-strategi för fattigdomsbekämpning som möjligt, på grundval av de rättigheter som erkänns i EU-fördragen, pelaren för sociala rättigheter och internationella instrument.

36.

Vi uppmanar kommissionen att involvera människor som lever i fattigdom och de organisationer i det civila samhället som arbetar med dem vid utarbetandet och uppföljningen av EU-strategin för fattigdomsbekämpning. Det är även viktigt att inkludera kommuner och regioner som har det operativa ansvaret för många sociala insatser.

Högre EU-ambitioner

37.

ReK uppmanar EU att öka sina insatser för att bekämpa fattigdom, i syfte att överträffa målet att utrota extrem fattigdom på 15 miljoner människor senast 2030 som fastställs i handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter, och att uppfylla FN:s globala mål att utrota extrem fattigdom för alla människor och minska åtminstone med hälften andelen män, kvinnor och barn i alla åldrar som lever i fattigdom i alla dess dimensioner senast 2030.

38.

Kommittén efterlyser i den nya handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter 2025 en förstärkning av fattigdomsmålet och ytterligare mål när det gäller bostäder, inbegripet hemlöshet och arbetstillfällen av hög kvalitet. Utformningen av dessa mål bör ske i samråd med lokala och regionala myndigheter som ofta ansvarar för bostadsförsörjning och arbetsmarknadsinsatser.

39.

Vi stöder Europaparlamentets och Lissabonförklaringens uppmaning att utrota hemlösheten senast 2030.

40.

ReK understryker den roll som medlemsstaternas välfärdssystem har när det gäller att leverera och genomföra den framtida EU-strategin för fattigdomsbekämpning.

41.

Kommittén uppmanar på nytt kommissionen att föreslå specifika mål för att minska energifattigdomen fram till 2030 och utrota den till 2050 (6).

42.

ReK betonar behovet av att EU:s strategi för fattigdomsbekämpning prioriterar aktiv inkludering genom tillgång till högkvalitativ, riktad utbildning och sysselsättningsmöjligheter samt utövandet av politiska rättigheter. Vi understryker att en sådan strategi gör det möjligt för enskilda individer, särskilt de mest missgynnade, att delta fullt ut i samhället och på arbetsmarknaden, och främja hållbara vägar ut ur fattigdomen.

43.

Vi betonar vikten av rättvis tillgång till sociala tjänster, hälso- och sjukvård och ekonomiska möjligheter i kampen mot fattigdom, och understryker att framgången för EU-strategin för fattigdomsbekämpning kommer att bero på dess förmåga att stärka det sociala skyddet och hälso- och sjukvårdssystemen, förbättra minimiinkomstsystemen och ta itu med fattigdomen bland förvärvsarbetande.

44.

ReK betonar vikten av att säkerställa tillgång till konst, kultur, idrott och fritidsaktiviteter för människor som lever i fattigdom, som en del av skapandet av inkluderande villkor som ger dem möjlighet att utveckla sin potential och bygga upp både sitt eget och kollektivets välstånd.

45.

Kommittén efterlyser ytterligare insatser för att anta direktivet om likabehandling från 2008.

46.

Vi uppmanar EU och alla dess medlemsstater att ansluta sig till och ratificera Europarådets reviderade europeiska sociala stadga.

Mer samordnade EU-åtgärder

47.

ReK begär att EU-strategin för fattigdomsbekämpning ska säkerställa överensstämmelse med och mellan den europeiska barngarantin, den europeiska strategin för vård och omsorg, rådets rekommendationer om förskoleverksamhet och barnomsorg, den europeiska plattformen för åtgärder mot hemlöshet, EU:s kommande plan för bostäder till överkomlig kostnad, den reviderade handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter och målen för fattigdomsbekämpning i EU:s strategisk ram för romer 2021-2030, så att alla initiativ bidrar till det övergripande mål som EU har fastställt för fattigdomsminskning. Det är avgörande att denna samordning även sker på genomförandenivå där lokala och regionala aktörer har nyckelroller i flera av de nämnda initiativen.

48.

Kommittén föreslår att en ”fattigdomskontroll” görs som en del av konsekvensbedömningen av all EU-politik, med kriterier som är anpassade till den europeiska pelaren för sociala rättigheter,

49.

Vi uppmanar kommissionen att platsbasera fattigdomsindikatorerna på Nuts 3-nivå för att med noggrannhet ringa in områden med hög fattigdom, särskilt i stadsnära områden och landsbygdsområden som är utsatta för påfrestningar, samt i syfte att anpassa politiska åtgärder och finansiering till den lokala verkligheten.

50.

Vi rekommenderar att man säkerställer genomförandet och övervakningen av EU-strategin för fattigdomsbekämpning med hjälp av den metod som används för barngarantin och genom att utse en EU-samordnare för fattigdomsbekämpning inom kommissionen.

51.

ReK uppmanar medlemsstaterna att utarbeta nationella handlingsplaner och utse nationella samordnare för genomförandet av EU-strategin för fattigdomsbekämpning, i nära samarbete med lokala och regionala myndigheter i processen, från utformning till genomförande.

52.

Kommittén föreslår att de nationella handlingsplanerna mot fattigdom inriktas på åtgärder för att uppnå rättvisa löner, i synnerhet när det gäller kvinnor, och anständigt arbete, utveckling av minimiinkomstsystem, tillgång till individanpassade sociala tjänster och grundläggande tjänster av god kvalitet (7).

53.

Vi föreslår att man bygger vidare på det arbete som utförts inom ramen för social konvergens för att stärka dess inflytande på den europeiska planeringsterminen med starkare sociala mål och fattigdomsminskningsmål i de landsspecifika rekommendationerna. De landsspecifika rekommendationerna bör också ta hänsyn till regionala skillnader i fattigdom och inkludera regionala indikatorer där det är relevant.

54.

ReK rekommenderar att det utarbetas en EU-handlingsplan för sociala tjänster.

55.

Kommittén betonar att det främsta ansvaret för att bekämpa fattigdom ligger hos medlemsstaterna, och att vissa har antagit nationella strategier mot fattigdom.

Lokala och regionala myndigheter bekämpar fattigdom

56.

ReK påminner dock om att de lokala och regionala myndigheterna ligger i framkant när det gäller att bekämpa fattigdom, tillhandahålla grundläggande offentliga tjänster, inbegripet social välfärd, skydd av barn i utsatta situationer, stöd till personer med funktionsnedsättning, bostäder till överkomliga priser, skapande av arbetstillfällen och stöd till barnomsorg, och se till att EU:s strategier omsätts i handling på lokal och regional nivå.

57.

ReK påminner om subsidiaritetsprincipens betydelse för att EU:s politik ska ha en effektiv inverkan på fältet, och behovet av en nära koppling mellan lokala och regionala myndigheter till utformningen av den politik som de måste genomföra.

58.

Kommittén understryker att de, i egenskap av den förvaltningsnivå som befinner sig närmast medborgarna, kan identifiera enskilda personers särskilda behov och därmed utveckla skräddarsydda människocentrerade vägar mot aktiv inkludering (8).

59.

Vi understryker skillnaderna i regionala fattigdomsnivåer och betonar behovet av riktade insatser på lokal och regional nivå, särskilt i eftersläpande och strukturellt missgynnade områden såsom bergsområden, yttersta randområden och postindustriella områden, där fattigdomsrisken förvärras av begränsad infrastruktur och tillgång till tjänster.

60.

ReK betonar att fattigdom är en utmaning för städer, förorter och landsbygdsområden och vi oroas över att perifera områden och de yttersta randområdena ofta har ännu högre nivåer av fattigdom och social utestängning.

61.

ReK understryker vidare att bergsregioner och mindre utvecklade områden har särskilda strukturella nackdelar, däribland geografisk isolering, demografisk nedgång och begränsad tillgång till grundläggande tjänster. EU:s strategi för fattigdomsbekämpning bör omfatta riktade åtgärder och investeringar för att säkerställa att människor som bor i dessa territorier inte ska lämnas utanför.

62.

Kommittén betonar att framgången för EU-strategin för fattigdomsbekämpning är beroende av de lokala och regionala myndigheternas engagemang, samt deras tillgång till långsiktig finansiering och anpassningsbara styrmedel.

63.

Vi betonar vikten av att undvika koncentrationer av människor som lever i fattigdom och reproduktion av sociala klyftor från generation till generation i vissa områden som kännetecknas av stor socioekonomisk utsatthet. Kommittén rekommenderar att man utarbetar integrerade strategier för att stärka den sociala och territoriella mångfalden, i synnerhet genom insatser för stadsplanering, utbildning, bostäder, rörlighet och sysselsättning.

64.

Vi rekommenderar att de lokala och regionala myndigheterna antar planer för fattigdomsbekämpning och riktade strategier för specifika grupper i syfte att ta itu med alla former av fattigdom och dess orsaker.

65.

ReK noterar att detta skulle kräva att ytterligare EU-medel görs tillgängliga för lokala och regionala myndigheter samt att tillgången till medlen förenklas genom minskad administrativ börda och ökad flexibilitet.

66.

ReK betonar därför behovet av att tillhandahålla tillräckliga resurser för att lokala och regionala myndigheter effektivt ska kunna uppnå europeiska mål och säkerställa att de har den ekonomiska kapaciteten att genomföra åtgärder för fattigdomsbekämpning, offentliga tjänster och riktade insatser som bidrar till den övergripande framgången för EU:s strategi för fattigdomsbekämpning.

67.

Kommittén rekommenderar att de lokala och regionala myndigheterna använder andra sociala villkor och kriterier än pris i offentliga upphandlingsförfaranden.

68.

ReK rekommenderar lokala och regionala myndigheter att använda differentierad prissättning på grundval av sociala kriterier för att säkerställa tillgång för alla till grundläggande offentliga tjänster som inte är kostnadsfria, såsom skolrestauranger. Vi efterlyser att denna differentierade prissättning speglar de medel som finns tillgängliga för var och en för att både garantera tillgång för familjer med de lägsta inkomsterna och att hushåll med den högsta inkomsten bidrar mer.

69.

Kommittén uppmanar lokala och regionala myndigheter att utse en regional samordnare för fattigdomsbekämpning.

70.

Vi uppmanar kommissionen att inrätta en plattform (9) där lokala och regionala myndigheter kan hitta information, utbyta erfarenheter och bästa praxis och få tekniskt stöd för att utarbeta sina lokala planer för fattigdomsbekämpning.

71.

ReK betonar att åtgärder från icke-statliga organisationer, leverantörer av ideella sociala tjänster och företag inom den sociala ekonomin med fördel kan komplettera lokala offentliga tjänster och att de underlättar identifieringen av innovativ praxis när det gäller att tillhandahålla socialt stöd,

72.

Kommittén åtar sig att underlätta riktade, kostnadseffektiva utbyten med organisationer som arbetar mot fattigdom, i första hand genom att dra nytta av ReK:s befintliga forum och evenemang (även i digitalt format), för att synliggöra den bästa lokala och regionala politiken med påvisade resultat, och med potentiell uppskalning i åtanke, som en del av EU-strategin för fattigdomsbekämpning, när detta är lämpligt och evidensbaserat.

Resurser för att leva ett värdigt liv

73.

Vi påminner om princip 14 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, enligt vilken var och en som saknar tillräckliga resurser har rätt till lämpliga minimiinkomstförmåner, som ska säkerställa ett värdigt liv.

74.

ReK påminner om att nationella inkomststödåtgärder och relaterade stödtjänster utgör en nedre gräns som säkerställer att människor kan leva ett värdigt liv.

75.

Kommittén konstaterar att en betydande del av de människor som lever i fattigdom tillfälligt eller permanent är oförmögna att arbeta tillräckligt för att försörja sig.

76.

Vi noterar att riktade förmåner i många medlemsstater förhindrar att människor hamnar i fattigdom (10).

77.

ReK konstaterar att barnbidrag ofta är ett viktigt stöd för låginkomstfamiljer och att inkomstöverföringssystemen minskar barnfattigdomen med i genomsnitt 42,4 % i europeiska länder (11).

78.

Kommittén påminner om behovet av lämplig lagstiftning för att garantera en minimiinkomst som minst överstiger fattigdomströskeln och som håller jämna steg med inflationen och levnadskostnaderna (12). Utformningen och tillämpningen bör ta hänsyn till regionala levnadskostnadsskillnader och ske i dialog med lokala och regionala myndigheter.

79.

Vi upprepar rekommendationerna i CDR-5495–2022 — att inrätta en uppdaterad europeisk ram för riktmärkning av minimiinkomstsystem, — att stödja en årlig översyn av minimiinkomstsystemen på medlemsstatsnivå, — att se till att tröskelvärdena för behovsprövning fastställs på ett sådant sätt att människor, särskilt äldre, inte utesluts från minimiinkomststöd, — att tidigarelägga tidsplanen för genomförandet av rådets rekommendation om tillräcklig minimiinkomst till 2027.

80.

ReK uppmanar kommissionen att utarbeta ett direktiv om tillräcklig minimiinkomst med minimistandarder för täckning, tillgänglighet, särskilt för ungdomar, tillräcklighet och automatiska justeringar av levnadskostnaderna.

81.

Vi uppmuntrar medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att införa system för automatisk tilldelning av socialt stöd, med hjälp av samkörning av administrativa uppgifter. Denna solidaritetsprincip med källfördelning kan på ett effektivt sätt motverka att sociala rättigheter inte utnyttjas och säkerställa att människor i ekonomiskt utsatta situationer får det stöd de har rätt till utan ytterligare åtgärder.

Fattigdom bland förvärvsarbetande

82.

Kommittén påminner om att risken att drabbas av fattigdom ökar drastiskt för arbetslösa (66,3 %), men att fattigdom även drabbar personer i sysselsättning (11,3 %) eller egenföretagare (23,6 %) och småföretagare.

83.

ReK betonar vikten av kompetens och utbildning som en förutsättning för anställning, och påminner om att när systemen för utbildning och livslångt lärande väl har börjat tillämpas är de avgörande för arbetstagarnas motståndskraft och framgångsrika övergångar på arbetsmarknaden.

84.

Kommittén uppmanar till att man genom EU:s strategi för fattigdomsbekämpning stödjer ökad tillgång till utbildningssystem både för människor som lever i fattigdom och för att förebygga detta.

85.

Vi konstaterar att arbete inte förhindrar fattigdom, att fattigdomen bland förvärvsarbetande ökar och att den berör ett betydande antal arbetstagare i EU (minst en av tio).

86.

ReK konstaterar att ofrivilligt deltidsarbete och låg arbetsintensitet är källor till fattigdom bland förvärvsarbetande, som ofta drabbar sektorer där kvinnor och migrerande arbetstagare är överrepresenterade.

87.

Kommittén påminner om att arbetstagare löper risk att drabbas av fattigdom bland förvärvsarbetande när deras årliga disponibla inkomst per konsumtionsenhet är lägre än 60 % av hushållens nationella medianinkomst.

88.

Vi påminner om att vi står bakom lokala jobbgarantier och initiativ för långtidsarbetslösa och framhåller på nytt den begäran som framfördes i vårt yttrande från 2022 om att kommissionen bör inrätta en tillfällig europeisk jobbgarantifond på 750 miljoner euro under en femårsperiod för att bekämpa långtidsarbetslösheten (13).

89.

ReK understryker att tröskelvärdet på 60 % av hushållens nationella medianinkomst fungerar som en referens i EU-direktivet om tillräckliga minimilöner, och efterlyser ett snabbt och ordentligt genomförande av direktivet i hela EU.

90.

Kommittén betonar att regleringen av odeklarerade arbetstagare bidrar till att bekämpa fattigdom bland förvärvsarbetande och att regleringen av migrerande arbetstagare kan stödja den ekonomiska tillväxten.

91.

Vi påminner om den framgång som ungdomsgarantin varit när det gäller att hjälpa ungdomar samt unga som varken arbetar eller studerar att komma in på arbetsmarknaden, och efterlyser en ytterligare utvidgning av den.

92.

Det är viktigt att stärka mekanismerna för bekämpning av odeklarerat arbete för att förhindra missbruk, skydda arbetstagarnas rättigheter, bekämpa illojal konkurrens mellan företag och säkerställa en effektiv regleringspolitik.

93.

ReK efterlyser ett snabbt antagande av direktivet om praktikplatser för att garantera praktikplatsernas kvalitet och förbjuda exploaterande metoder (14).

94.

Kommittén efterlyser ett snabbt genomförande av direktivet om insyn i lönesättningen och ytterligare åtgärder för att ta itu med löne- och pensionsklyftan mellan kvinnor och män. Vi uppmanar till ytterligare investeringar i tidig barnomsorg, såsom förbättrad tillgång, överkomlig kostnad och tillgänglighet i fråga om barnomsorg och långtidsvård samt åtgärder som främjar balansen mellan arbete och privatliv för att stödja ensamstående föräldrars tillgång till sysselsättning.

95.

Vi efterlyser ett fullständigt genomförande av rådets rekommendation från 2019 om tillgång till socialt skydd för arbetstagare och egenföretagare, och anser att rådets rekommendationer om allmän och fri tillgång till socialt skydd och grundläggande tjänster i EU. Det är avgörande att detta även omfattar regionala avvikelser i tillgång till välfärdstjänster och att lokala och regionala myndigheter ges verktyg att möta behoven i olika befolkningsgrupper. Vi uppmanar medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att säkerställa och förbättra tillgången till grundläggande tjänster för alla, utan diskriminering på grund av ålder, etnisk bakgrund eller boendeomständigheter.

96.

ReK anser att EU:s framtida färdplan för arbetstillfällen av god kvalitet bör ta itu med fattigdom bland förvärvsarbetande, ofrivilligt eller påtvingat deltidsarbete och osäkra anställningsavtal och säkerställa anständiga arbetsvillkor – och att rättvisa löner för sysselsättning fortsätter att vara en väg ut ur fattigdom.

97.

Vi uppmanar kommissionen att inkludera ett delmål för fattigdomsminskning bland förvärvsarbetande som en del av handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

Barnfattigdom

98.

Kommittén välkomnar att alla medlemsstater har lämnat in sina nationella handlingsplaner för EU:s barngaranti och efterlyser ett fullständigt genomförande av dem.

99.

ReK påminner om sin efterlysning av tillräckliga anslag för att stödja den europeiska barngarantin, och framhåller de positiva effekterna av finansiellt stöd till barnfamiljer för att bekämpa barnfattigdom och bryta den generationsöverskridande fattigdomscykeln.

100.

Vi upprepar våra rekommendationer från CDR-0219–2024 och CDR-2601–2021 om — att alla medlemsstater bör avsätta minst 5 % av sina ESF+- medel till riktade åtgärder och strukturreformer för att bekämpa barnfattigdom, — att detta är ett minimikrav och att medlemsstaterna uppmuntras att använda en högre procentandel av ESF+ för detta ändamål, — att finansieringsgraden för stöd till dem som har det sämst enligt den nuvarande ESF+-förordningen måste vara 90 %, och — att kommissionen och medlemsstaterna bör se till att EU:s strategi för barnets rättigheter finansieras på lämpligt sätt så att såväl EU-finansiering som nationella budgetar ger tillräckligt stöd för dess genomförande.

101.

ReK efterlyser ökad EU-finansiering till barngarantin i EU:s nästa fleråriga budgetram och en ökning av öronmärkningen på 5 % i ESF+ efter 2027. Vid en eventuell höjning bör det också övervägas hur den lokala och regionala nivån, som ofta ansvarar för barnrättsfrågor, får en tydligare roll i finansieringsmodellen.

Bostäder

102.

ReK välkomnar den aviserade fördubblingen av EU-finansiering för att stödja bostadsprojekt i hela unionen.

103.

Kommittén uppmanar kommissionen att i EU-planen för bostäder till överkomlig kostnad ta itu med hemlöshet, inbegripet omflyttning och förebyggande åtgärder, och att fokusera på subventionerade bostäder.

104.

Vi uppmanar rådet att följa upp det belgiska ordförandeskapets initiativ att utarbeta en rådsrekommendation om att få ett slut på hemlösheten.

105.

ReK uppmanar medlemsstaterna att investera ytterligare i subventionerade bostäder och säkerställa tillgång till bostäder för alla, särskilt för ensamstående föräldrar och behövande familjer.

106.

Kommittén anser att EU-strategin för fattigdomsbekämpning bör ta itu med hemlöshet, inbegripet dess könsdimensioner och intersektionella dimensioner, och bidra till målet att utrota hemlöshet senast 2030.

107.

De lokala och regionala myndigheterna måste genomföra en bostadspolitik som tar hänsyn till ensamstående föräldrars utsatthet, särskilt ensamstående mödrar. Vi rekommenderar att detta kriterium byggs in i systemen för tilldelning av subventionerade bostäder i syfte att bekämpa fattigdom och socialt utanförskap bland kvinnor och barn.

108.

Vi uppmanar kommissionen att vidareutveckla och stärka den europeiska plattformen för åtgärder mot hemlöshet.

109.

ReK konstaterar att arbete enligt bostad först-principen är den bästa metoden för att bekämpa hemlöshet (15).

110.

Kommittén efterlyser en omfördelning av outnyttjade strukturfonder från medlemsstaterna för att bekämpa hemlöshet inom ramen för den nuvarande fleråriga budgetramen.

111.

Vi påminner om att förbättrad energieffektivitet är ett av de viktigaste arbetsområdena för lokala och regionala myndigheter (16). Strategin för fattigdomsbekämpning bör stödja detta genom att tillhandahålla tekniskt och finansiellt stöd riktat till lokala och regionala bostadsbolag, samt låginkomsttagare.

112.

ReK efterlyser direkt finansiellt stöd för renovering av bostäder, för att säkerställa att initialkostnaderna inte blir ett hinder för de mest utsatta hushållen.

113.

Kommittén efterlyser sociala skyddsåtgärder i EU:s utsläppshandelssystem för att säkerställa att koldioxidprissättning inte påverkar låginkomsthushåll på ett oproportionerligt sätt, eller för att kompensera för denna effekt genom den sociala klimatfonden (17).

Icke-utnyttjande av och hinder för tillgång till sociala förmåner och tjänster

114.

ReK framhåller utmaningen med icke-utnyttjande av befintliga sociala förmåner och tjänster, vilket innebär att personer som har rätt till förmåner inte erhåller dem.

115.

Kommittén understryker att icke-utnyttjande, utöver dess individuella konsekvenser, hotar effektiviteten i det sociala skyddets och de offentliga åtgärderna.

116.

ReK betonar att organisationen av offentliga tjänster har stor inverkan på utnyttjandet av förmåner och tjänster, att inkonsekvenser och motsägelsefulla krav mellan olika tjänster kan avskräcka personer som har rätt till sociala förmåner eller tjänster och till och med förvandlas till institutionell misskötsel.

117.

Vi efterlyser nationella, lokala och regionala åtgärder för att ta itu med icke-utnyttjandet av sociala förmåner, minimiinkomstsystem och sociala tjänster, genom — säkerställd tillgång online och offline till grundläggande tjänster och förmåner så att digitaliseringen inte blir ett hinder samt investeringar i ökad digital kompetens och digital tillgång, — nya eller utvidgade sociala tjänster med låg tröskel som gör det möjligt att på ett enda ställe ansöka om olika sociala förmåner, med stöd av socialassistenter (18), och — automatisk utbetalning av sociala förmåner på grundval av de uppgifter som är tillgängliga för offentliga tjänster (19). Lokala kontaktcenter och samverkansmodeller mellan lokal nivå och socialförsäkringsorgan bör uppmuntras som nav för tillgång till stöd.

118.

ReK uppmanar medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att noggrant överväga riskerna kopplade till övervakning och diskriminering av människor som lever i fattigdom när de utarbetar datadriven välfärdspolitik.

119.

Kommittén efterlyser en tillräcklig finansiering av systemen för socialt skydd och en strategi för sociala investeringar som gör det möjligt för medlemsstaterna att undanta denna finansiering, liksom investeringar i offentliga och subventionerade bostäder, från stabilitets- och tillväxtpaktens förfarande vid alltför stora underskott.

Se till att strategin har de medel som krävs för att uppnå sina ambitioner

120.

ReK påminner om att fattigdomsbekämpning är en investering och inte en kostnad.

121.

ReK rekommenderar att tilldelningen av EU:s sammanhållnings- och socialfonder prioriterar områden med ihållande strukturella utmaningar, däribland bergsregioner och glesbefolkade regioner. Dessa områden kräver ökade territoriella investeringar för att ta itu med kronisk underutveckling och säkerställa lika tillgång till möjligheter och tjänster.

122.

Kommittén uppmuntrar kommissionen att mobilisera resurser utöver ESF+ – från sina fonder för klimat, antidiskriminering, integration och sammanhållning – för att stödja kampen mot fattigdom.

123.

Vi uppmanar kommissionen att säkerställa att en betydande del av dessa medel öronmärks och effektivt används för att stödja lokala initiativ för fattigdomsminskning, i likhet med öronmärkningen på 25 % för social inkludering inom ESF+.

124.

ReK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vid utformningen och antagandet av EU:s nästa fleråriga budgetram ägna särskild uppmärksamhet åt att säkra finansiering till EU-strategin för fattigdomsbekämpning så att den uppfyller sina mål, i samband med att man ökar den sammanhållningspolitiska finansieringen.

125.

Kommittén begär att en större andel av EU:s medel anslås till sociala investeringar och sammanhållningspolitik till stöd för de mest marginaliserade och utsatta i EU.

126.

Vi uppmanar kommissionen att öka öronmärkningen för allvarlig materiell fattigdom och kompletterande åtgärder inom Europeiska socialfonden+ från 3 % till 10 %.

127.

ReK uppmuntrar medlemsstaterna att prioritera skyddet av offentliga tjänster, sociala förmåner, sociala utgifter och offentliga investeringar för att skydda dem som löper störst risk att drabbas av fattigdom och social utestängning från de negativa effekterna av nedskärningar.

128.

Kommittén uppmanar kommissionen att göra tillgången till EU-finansiering som öronmärkts för fattigdomsbekämpning avhängig av antagandet av både nationella och lokala planer för fattigdomsbekämpning, med utgångspunkt i de nuvarande nödvändiga villkoren i ESF+.

---

(1)  Nelson Mandela vid biståndskonserten Live Aid i Johannesburg, Sydafrika den 2 juli 2005.

(2)  CDR-5429-2022.

(3)  CDR-3141-2017.

(4)  Såsom gjorts av kommunen Berchem-Sainte-Agathe/Sint-Agatha-Berchem i Belgien, rapport om utrotande av barnfattigdom.

(5)  Employment and social developments in Europe 2024.

(6)  CDR-5877-2018.

(7)  CDR-5495-2022.

(8)  CDR-5495-2022.

(9)  I likhet med Epoch.

(10)  Det kan röra sig om bostadsbidrag (APL i Frankrike), ålderspensionsbidrag (GRAPA i Belgien), bidrag till skolmåltider (Finland), skolbidrag eller studiebidrag (Danmark).

(11)   https://www.unicef.be/sites/default/files/2023-12/InnocentiReportCard_18_Embargoed.pdf.

(12)  COR 166/2011.

(13)  CDR-5490-2022.

(14)  CDR-1795-2024, https://cor.europa.eu/sv/our-work/opinions/cdr-1795-2024.

(15)  Hemlösheten minskade med 76 % mellan 2008 och 2017 i Finland och arbete enligt principen var framgångsrikt även i Brno och Ostrava i Tjeckien.

(16)  CDR-5877-2018.

(17)  CDR-4801-2021.

(18)  Såsom projektet ”trappa till trappa” i Gellerup Århus, Danmark, eller ”Maisons Départementales des Solidarités” i Frankrike.

(19)  Såsom den estniska e-tjänsten för familjeförmåner.