This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52024PC0109
Recommendation for a COUNCIL DECISION authorising the opening of negotiations on an agreement between the European Union and the Republic of San Marino on several aspects in the field of border management
Rekommendation till RÅDETS BESLUT om bemyndigande att inleda förhandlingar om ett avtal mellan Europeiska unionen och Republiken San Marino om flera aspekter på gränsförvaltningsområdet
Rekommendation till RÅDETS BESLUT om bemyndigande att inleda förhandlingar om ett avtal mellan Europeiska unionen och Republiken San Marino om flera aspekter på gränsförvaltningsområdet
COM/2024/109 final
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 8.3.2024
COM(2024) 109 final
Rekommendation till
RÅDETS BESLUT
om bemyndigande att inleda förhandlingar om ett avtal mellan Europeiska unionen och Republiken San Marino om flera aspekter på gränsförvaltningsområdet
MOTIVERING
1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET
•Bakgrund
Med denna rekommendation rekommenderar kommissionen att rådet i) bemyndigar kommissionen, i egenskap av avtalsförhandlare, att inleda och föra förhandlingar om ett avtal mellan unionen och Republiken San Marino, ii) fastställer direktiv för förhandlaren och iii) utser en särskild kommitté i samråd med vilken förhandlingarna ska föras.
Republiken San Marino är en självständig suverän stat som har särskilda förbindelser med den angränsande medlemsstaten Italien, på grund av sitt geografiska läge och sin ringa storlek och befolkning. San Marino är en kustlös stat som omges av Italiens territorium. Det finns ingen internationell flygplats på San Marinos territorium. I vissa exceptionella omständigheter finns det en ambulanshelikoptertjänst för allvarligt sjuka eller skadade personer som förbinder San Marinos sjukhus med huvudsjukhusen i den italienska regionen Emilia-Romagna. San Marino har en flygplats som ultralätta och lätta luftfartyg för rekreation kan landa på och lyfta från. De kommer främst från Italien. En mycket liten andel kommer från platser utanför Schengenområdet, men de har i så fall innan de landar i San Marino gjort en eller flera mellanlandningar i Italien, där in- och utresekontroller utförs. För att ta sig till San Marino måste tredjelandsmedborgare därför resa genom Schengenområdet där de kontrolleras av en Schengenstat och måste uppfylla kraven för att resa in i Schengenområdet i enlighet med Schengenregelverket. Detta speciella geografiska läge och det särskilda förhållande som landet har med Italien sedan innan unionen inrättades är orsaken till att det i praktiken saknas systematiska in- och utresekontroller mellan Italien och San Marino såsom normalt krävs vid Schengenstaternas yttre gränser 1 . San Marino utfärdar för närvarande inte heller några viseringar till tredjelandsmedborgare, eftersom viseringspliktiga resenärer måste åka via Italien för att ta sig till San Marino och därför måste ansöka om Schengenvisering hos de ansvariga italienska myndigheterna.
•Motiv och syfte med förslaget
Syftet med rekommendationen är att tillhandahålla en lämplig rättslig grund för den faktiska avsaknaden av kontroller vid den yttre gränsen mellan Italien och San Marino och att som en kompensationsåtgärd inkludera regler om uppehållstillstånd.
Kommande ändringar av Schengenregelverket kräver också anpassningar, särskilt den framtida driftsstarten för de nya EU-informationssystemen, bland annat in- och utresesystemet 2 och EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) 3 . Med uppehållstillstånd som San Marino utfärdar till tredjelandsmedborgare får innehavarna för närvarande inte resa fritt inom Schengenområdet. Medborgare i San Marino är undantagna från skyldigheten att registrera sig i in- och utresesystemet och Etias 4 , men tredjelandsmedborgare med uppehållstillstånd i San Marino som transiterar genom medlemsstaterna för att komma till sin bostad i San Marino skulle normalt sett registreras i in- och utresesystemet vid inresa till Schengenområdet (vanligtvis i Italien). Eftersom deras utresa från Schengenområdet inte skulle registreras i in- och utresesystemet när de reser in i San Marino skulle det automatiskt registreras i in- och utresesystemet att de stannat i Schengenområdet längre än tillåtet om tiden för tillåten vistelse överskrids. Detta skulle då ha en negativ inverkan på dessa tredjelandsmedborgare med ärligt uppsåt, särskilt när de ansöker om Schengenvisering, Etias-resetillstånd, visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd.
Syftet med rekommendationen är dessutom att täppa till en nuvarande lucka genom att enas om regler för San Marinos utfärdande av uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare. För närvarande är uppehållstillstånd för tredjelandsmedborgare inte föremål för någon kontroll från medlemsstaternas sida, trots att innehavarna i praktiken kan få tillträde till och röra sig fritt inom Schengenområdet utan att ha en giltig Schengenvisering eller ett Etias-resetillstånd.
Målet med detta avtal skulle vara att avskaffa in- och utresekontrollerna och bevilja ett Schengenomfattande erkännande av uppehållstillstånd som utfärdats av San Marino till tredjelandsmedborgare.
Avtalet bör därför föreskriva att San Marino säkerställer att tredjelandsmedborgare som avser att anlända direkt till San Marino först genomgår inresekontroller som utförs av Italien.
Detta skulle förhindra att det i in- och utresesystemet registreras att tredjelandsmedborgare med ärligt uppsåt som innehar sanmarinskt uppehållstillstånd har överskridit den tillåtna vistelsen, genom att de undantas från skyldigheten att registrera sig i in- och utresesystemet. Tredjelandsmedborgare med sanmarinskt uppehållstillstånd skulle ha viseringsfritt tillträde till Schengenområdet i upp till 90 dagar under en 180-dagarsperiod, i enlighet med relevanta bestämmelser i unionsrätten, och skulle undantas från skyldigheten att registrera sig i in- och utresesystemet och skyldigheten att inneha visering eller Etias-resetillstånd för att resa in i och vistas i Schengenområdet.
För att uppehållstillstånd som utfärdas eller förnyas av San Marino ska kunna ges Schengenomfattande verkan är det viktigt att garantera en hög säkerhetsnivå för Schengenområdet. Avtalet skulle därför föreskriva att San Marino åtar sig att utfärda, förnya eller återkalla sanmarinska uppehållstillstånd för tredjelandsmedborgare endast efter en säkerhetsbedömning som görs av Italien. Italien skulle göra en bindande säkerhetsbedömning innan San Marino kan utfärda eller förnya dessa uppehållstillstånd, särskilt kontroller i relevanta EU-databaser, nationella databaser och internationella databaser, inbegripet kontroller som säkerställer att EU:s restriktiva åtgärder respekteras och är effektiva. Efter ett positivt yttrande inom en fastställd tidsram skulle San Marino utfärda eller förnya uppehållstillståndet i den enhetliga utformning som fastställs i rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland 5 , och Italien skulle vidta alla nödvändiga åtgärder i Informationssystemet för viseringar 6 . Ett negativt yttrande från Italien skulle leda till att San Marino avslår eller återkallar ansökan om uppehållstillstånd eller ansökan om förnyelse av uppehållstillstånd. Italien skulle behöva anmäla de uppehållstillstånd som San Marino utfärdat till tredjelandsmedborgare i enlighet med kodexen om Schengengränserna (artikel 39) för att ge dem en Schengenomfattande verkan.
Det planerade avtalet bör innehålla regler som kräver att de uppehållstillstånd som San Marino redan har utfärdat till tredjelandsmedborgare vid tidpunkten för avtalets ikraftträdande ersätts med uppehållstillstånd som utfärdas i enlighet med avtalet inom två år från avtalets ikraftträdande. Avtalet bör föreskriva att befintliga uppehållstillstånd som utfärdats av San Marino till tredjelandsmedborgare anmäls till Italien, som utför kontroller i relevanta databaser och vid behov begär att San Marino återkallar dessa tillstånd av hänsyn till allmän ordning eller inre säkerhet.
Det planerade avtalet bör föreskriva en utvärderingsmekanism. Avtalet skulle också behöva fastställa formerna för samarbetet mellan Italien och San Marino vid utfärdande eller förnyelse av uppehållstillstånd samt regler för överklagande av beslut som fattats av San Marino på grundval av ett negativt yttrande från Italien.
Det planerade avtalet bör dessutom föreskriva att förvärv och bibehållande av rätten att uppehålla sig i San Marino förutsätter att det finns en verklig anknytning till San Marino som ska fastställas på grundval av faktisk och regelbunden fysisk närvaro under en lämplig tidsperiod och på grundval av andra objektiva och kontrollerbara kriterier som inte omfattar investeringar i San Marinos ekonomi eller sanmarinska fastigheter, eller förutbestämda finansiella betalningar till sanmarinska myndigheter.
Det planerade avtalet bör innehålla regler om utbyte av information mellan de brottsbekämpande myndigheterna i San Marino och Italien, inbegripet information ur kriminalregister och information om efterlysta och försvunna personer och föremål, både på begäran och spontant, om detta är av betydelse för att förebygga, upptäcka eller utreda brott i San Marino eller Italien eller för att skydda mot och förebygga hot mot den allmänna säkerheten.
För att trygga en hög nivå av säkerhet och förtroende bör det planerade avtalet dessutom innehålla regler som ger möjlighet till gränsöverskridande operativt samarbete, såsom möjlighet till gränsöverskridande övervakning, förföljande av brottsmisstänkta över gränserna, organisering av gemensamma patruller och andra gemensamma insatser. Det bör också ingå regler som tillåter genomförande av utökade poliskontroller i områden nära landgränsen mellan Schengenområdet och San Marinos territorium, både avseende brottsbekämpning och avseende migration.
När det gäller personer som i in- och utresesystemet felaktigt antas vara turister som har överskridit den tillåtna vistelsen, dvs. viseringspliktiga eller viseringsbefriade tredjelandsmedborgare som registrerats i in- och utresesystemet vid inresa till Schengenområdet och vars vistelse på San Marinos territorium automatiskt räknas som tid som tillbringats i Schengenområdet på grund av avsaknaden av in- och utresekontroller, bör det planerade avtalet föreskriva att tid som tillbringats i San Marino räknas som tid som tillbringats i Schengenområdet vid beräkningen av den tillåtna vistelsen, utom för personer som är bosatta i San Marino.
Det planerade avtalet bör dessutom föreskriva att det behöver revideras om San Marino i framtiden börjar utfärda viseringar för kortare vistelse eller längre vistelse till tredjelandsmedborgare.
Det planerade avtalet bör föreskriva en mekanism genom vilken framtida relevant utveckling av unionsrätten vid behov skulle återspeglas i anpassningar av avtalet. Det planerade avtalet bör också innehålla en bestämmelse enligt vilken unionen säger upp avtalet om anpassningen inte genomförs.
Förhållande till befintliga eller framtida unionsavtal
I december 2023 slutförde EU och San Marino förhandlingarna om ett associeringsavtal som kommer att leda till att San Marino tillämpar Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG 7 på unionsmedborgare och deras familjemedlemmar, inbegripet tredjelandsmedborgare. De frågor som skulle kunna omfattas av denna rekommendation omfattas dock inte av förhandlingarna om ett associeringsavtal.
Ingåendet av associeringsavtalet är nu föremål för interna förfaranden hos bägge parter. När associeringsavtalet väl har ingåtts och trätt i kraft kommer tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till unionsmedborgare som omfattas av direktiv 2004/38/EG och som innehar ett uppehållskort som utfärdats av San Marino i enlighet med direktiv 2004/38/EG att undantas från skyldigheten att registrera sig i in- och utresesystemet 8 och Etias 9 och att inneha visering 10 . Följaktligen skulle bestämmelserna i förordningen om in- och utresesystemet om beräkningen av längden på den tillåtna vistelsen och genereringen av varningar till medlemsstaterna när den tillåtna vistelsen har löpt ut inte tillämpas på tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till en unionsmedborgare som omfattas av direktiv 2004/38/EG och som inte innehar ett uppehållskort i enlighet med direktiv 2004/38/EG. På liknande sätt skulle familjemedlemmar till en medborgare i San Marino som omfattas av direktiv 2004/38/EG omfattas av EU:s relevanta regelverk om familjemedlemmar till en tredjelandsmedborgare som enligt ett avtal mellan unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och ett tredjeland, å andra sidan, åtnjuter fri rörlighet som är likvärdig med unionsmedborgarnas.
Mot bakgrund av ovanstående bör familjemedlemmar till unionsmedborgare som omfattas av direktiv 2004/38/EG när associeringsavtalet väl har trätt i kraft inte omfattas av de bestämmelser i det planerade avtalet som är tillämpliga på San Marinos utfärdande av uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare.
Om det avtal som planeras i denna rekommendation däremot träder i kraft tidigare än associeringsavtalet skulle det planerade avtalet tillämpas på unionsmedborgarens familjemedlemmar som är tredjelandsmedborgare tills associeringsavtalet börjar gälla.
2.RÄTTSLIG GRUND OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN
Den rättsliga grunden för denna rekommendation är artikel 218.3 och 218.4 i EUF-fördraget.
Den definitiva materiella rättsliga grunden för undertecknande och ingående av det nya avtalet kan endast fastställas i slutet av förhandlingarna, mot bakgrund av avtalets innehåll.
Unionen är behörig att ingå detta internationella avtal med San Marino om de aspekter av gränsförvaltningen som omfattas av denna rekommendation, inbegripet beviljande av Schengenomfattande verkan till uppehållstillstånd utfärdade av San Marino.
Detta planerade avtal är nödvändigt för att lösa problem med felaktigt förmodade överskridanden av den tillåtna vistelsen och för att täppa till konstaterade säkerhetsluckor. Det planerade avtalet går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de aktuella målen, eftersom dessa inte kan uppnås av medlemsstaterna på egen hand.
3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR
Eftersom detta är ett nytt avtal har ingen utvärdering eller kontroll av ändamålsenligheten hos befintliga instrument kunnat göras. Ingen konsekvensbedömning behövs för att förhandla om detta avtal.
4.GENOMFÖRANDEPLANER SAMT ÅTGÄRDER FÖR ÖVERVAKNING, UTVÄRDERING OCH RAPPORTERING
Kommissionen kommer att säkerställa att genomförandet av avtalet övervakas på lämpligt sätt.
Rekommendation till
RÅDETS BESLUT
om bemyndigande att inleda förhandlingar om ett avtal mellan Europeiska unionen och Republiken San Marino om flera aspekter på gränsförvaltningsområdet
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 218.3 och 218.4,
med beaktande av Europeiska kommissionens rekommendation, och
av följande skäl:
(1)Ett avtal anses vara nödvändigt för att tillhandahålla en rättslig grund för avsaknaden av gränskontroll mellan Italien och San Marino.
(2)Ingåendet av ett sådant avtal skulle vara fördelaktigt med tanke på San Marinos och unionens geografiska närhet och ekonomiska ömsesidiga beroende.
(3)Det är nödvändigt att säkerställa en rättvis behandling vid unionens yttre gränser av tredjelandsmedborgare som innehar uppehållstillstånd utfärdade av San Marino.
(4)San Marino bör endast få utfärda sådana uppehållstillstånd efter ett bindande yttrande från Italien på grundval av en säkerhetsbedömning.
(5)Avtalet bör möjliggöra ingående av administrativa genomförandeöverenskommelser av operativ art mellan Italien och San Marino om frågor som omfattas av detta avtal, förutsatt att dessa överenskommelsers bestämmelser är förenliga med avtalet och unionsrätten.
(6)Förhandlingar bör därför inledas i syfte att ingå ett avtal mellan Europeiska unionen, å ena sidan, och San Marino, å andra sidan. Kommissionen bör utses till unionens förhandlare.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Kommissionen bemyndigas härmed att på unionens vägnar förhandla om ett avtal med Republiken San Marino om flera aspekter på gränsförvaltningsområdet.
Artikel 2
Förhandlingsdirektiven fastställs i bilagan.
Artikel 3
Förhandlingarna ska föras i samråd med [rådet för in namnet på den särskilda kommittén].
Artikel 4
Detta beslut riktar sig till kommissionen.
Utfärdat i Bryssel den
På rådets vägnar
Ordförande
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 8.3.2024
COM(2024) 109 final
BILAGA
till
Rekommendation till rådets beslut
om bemyndigande att inleda förhandlingar om ett avtal mellan Europeiska unionen och Republiken San Marino om flera aspekter på gränsförvaltningsområdet
BILAGA
DIREKTIV FÖR FÖRHANDLINGARNA AV ETT AVTAL MELLAN
Europeiska unionen och Republiken San Marino om flera aspekter på gränsförvaltningsområdet
I. Avtalets syfte och tillämpningsområde
1.Syftet med avtalet är att i) tillhandahålla en lämplig rättslig grund för avsaknaden av gränskontroll mellan Italien och San Marino, ii) införa rättsliga lösningar för konsekvenserna av den kommande driftsstarten för de nya EU-informationssystemen, bland annat in- och utresesystemet 1 och EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) 2 , med tanke på San Marinos geografiska läge och särskilda förbindelser med Italien, samt iii) förbättra säkerheten och förtroendet när det gäller uppehållstillstånd som San Marino utfärdar till tredjelandsmedborgare.
2.Avtalets tillämpningsområde omfattar regler om gränsförvaltning mellan Italien och San Marino för det syfte som beskrivs i punkt 1 i denna bilaga samt tillhörande och nödvändiga skyddsåtgärder.
II. Avtalets innehåll
Allmänna principer
3.Det planerade avtalet mellan unionen och San Marino bör inte påverka frågor om suveränitet och jurisdiktion.
4.Det planerade avtalet mellan unionen och San Marino bör förhandlas med full respekt för medlemsstaternas territoriella integritet såsom den garanteras i artikel 4.2 i fördraget om Europeiska unionen.
5.Avtalet bör inte hindra ingåendet av administrativa genomförandeöverenskommelser av operativ art mellan Italien och San Marino om frågor som omfattas av detta avtal, i den mån dessa överenskommelsers bestämmelser är förenliga med avtalet och unionsrätten.
Grundval för samarbetet
6.Respekt för och skydd av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, demokratiska principer, rättsstatsprincipen, inbegripet San Marinos fortsatta åtagande att respektera den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, bör utgöra väsentliga delar av de planerade förbindelserna.
7.Med tanke på betydelsen av dataflöden bör avtalet bekräfta parternas åtagande att säkerställa en hög skyddsnivå för personuppgifter och, på grundval av en dynamisk anpassning, fullt ut respektera unionens regler om skydd av personuppgifter, inbegripet förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och direktiv (EU) 2016/680 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter i syfte att förebygga, utreda, upptäcka och lagföra brott samt verkställa straffrättsliga påföljder och om det fria flödet av sådana uppgifter, samt Europeiska dataskyddsstyrelsens och Europeiska unionens domstols tolkning och övervakning av dessa regler.
Rörlighet för personer
8.Enligt avtalet bör parterna säkerställa att deras lagstiftning tillåter passage mellan Schengenområdet och San Marino utan kontroller vid ett gränsövergångsställe och beviljande av Schengenomfattande verkan för uppehållstillstånd som San Marino utfärdar till tredjelandsmedborgare. Avtalet bör inte föreskriva San Marinos deltagande i Schengenregelverket eller associering till Schengenregelverkets genomförande, tillämpning och utveckling. Sanmarinska myndigheter bör inte ha åtkomst till databaser som enligt unionsrätten är förbehållna medlemsstater eller länder som är associerade till Schengenregelverket eller Dublinregelverket.
9.Avtalet bör föreskriva att San Marino säkerställer att tredjelandsmedborgare som avser att anlända direkt till San Marino först genomgår inresekontroller som utförs av Italien.
10.Avtalet bör föreskriva att tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i San Marino har viseringsfritt tillträde till Schengenområdet i upp till 90 dagar under en 180-dagarsperiod i enlighet med relevanta bestämmelser i unionsrätten och att de kommer att undantas från kraven i förordningen om in- och utresesystemet och Etiasförordningen. Tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i unionen bör också omfattas av motsvarande lättnader i San Marino.
11.Att häva den rättsliga skyldigheten att utföra in- och utresekontroller på personer som passerar gränsen mellan San Marinos territorium och Schengenområdet förutsätter omfattande skyddsåtgärder för att bevara Schengenområdets säkerhet och integritet.
12.Följande bör beaktas när det gäller skyddsåtgärder:
[Uppehållstillstånd]
(a)Avtalet bör föreskriva att förvärv och bibehållande av rätten att uppehålla sig i San Marino förutsätter att det finns en verklig anknytning till San Marino som ska fastställas på grundval av faktisk och regelbunden fysisk närvaro under en lämplig tidsperiod och på grundval av andra objektiva och kontrollerbara kriterier som inte omfattar investeringar i San Marinos ekonomi och sanmarinska fastigheter, eller förutbestämda finansiella betalningar till sanmarinska myndigheter.
(b)Avtalet bör föreskriva att San Marino åtar sig att utfärda eller förnya uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare endast efter ett positivt yttrande från Italien som utfärdats inom en fastställd tidsram. Italien skulle vara behörigt att utfärda ett bindande yttrande på grundval av sin säkerhetsbedömning, särskilt på grundval av kontroller i nationella databaser eller unionsdatabaser, inbegripet sådana som avser EU:s restriktiva åtgärder, innan ett uppehållstillstånd i San Marino för tredjelandsmedborgare utfärdas eller förnyas efter en begäran från sanmarinska myndigheter för personer som uppfyller de relevanta villkoren enligt den rätt som är tillämplig på San Marinos territorium och förutsatt att villkoret i led a i denna punkt är uppfyllt. Avtalet bör precisera att uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare utfärdas i en enhetlig utformning som tydligt anger att de är giltiga för San Marino och att Italien måste anmäla dem till kommissionen i enlighet med artikel 39 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer 3 .
(c)Avtalet bör föreskriva att San Marino återkallar uppehållstillstånd som utfärdats till tredjelandsmedborgare om Italien begär detta efter att ha gjort en säkerhetsbedömning, särskilt kontroller i nationella databaser eller unionsdatabaser, inbegripet sådana som avser EU:s restriktiva åtgärder. San Marino bör utan dröjsmål underrätta Italien om detta.
(d)Om San Marino på eget initiativ återkallar ett uppehållstillstånd som utfärdats till en tredjelandsmedborgare bör landet utan dröjsmål underrätta Italien om detta.
(e)Avtalet bör föreskriva att utfärdandet eller förnyandet av ett uppehållstillstånd för tredjelandsmedborgare som är giltigt i San Marino inte tvingar en medlemsstat att dra tillbaka en registrering om nekad inresa i Schengens informationssystem.
(f)Avtalet bör föreskriva att de uppehållstillstånd som San Marino redan har utfärdat till tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i San Marino vid tidpunkten för avtalets ikraftträdande ersätts med uppehållstillstånd som utfärdas i enlighet med avtalet inom två år från avtalets ikraftträdande. Avtalet bör föreskriva att befintliga uppehållstillstånd som utfärdats av San Marino till tredjelandsmedborgare anmäls till Italien, som bör utföra kontroller i relevanta nationella databaser och unionsdatabaser och får begära att de behöriga myndigheterna i San Marino återkallar dessa tillstånd av hänsyn till allmän ordning eller inre säkerhet. I detta fall skulle San Marino åta sig att återkalla uppehållstillståndet.
[Viseringar]
(g)Avtalet bör också föreskriva att det behöver revideras om San Marino i framtiden börjar utfärda viseringar för kortare vistelse eller längre vistelse till tredjelandsmedborgare.
[Tredjelandsmedborgare som inte är bosatta]
(h)Avtalet bör föreskriva att tid som tredjelandsmedborgare tillbringat i San Marino, med undantag för personer som är bosatta i San Marino, räknas som tid som tillbringats i Schengenområdet vid beräkningen av den tillåtna vistelsen inom Schengenområdet.
13.Med förbehåll för ikraftträdandet av det avtal med San Marino på grundval av vilket San Marino tillämpar Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG 4 bör bestämmelserna i punkt 12 inte tillämpas på tredjelandsmedborgare som omfattas av direktiv 2004/38/EG.
14.Avtalet bör innehålla regler om utbyte av information mellan de brottsbekämpande myndigheterna i San Marino och Italien, inbegripet information ur kriminalregister och information om efterlysta och försvunna personer och föremål, både på begäran och på eget initiativ, om detta är av betydelse för att förebygga, upptäcka eller utreda brott i San Marino eller Italien eller för att skydda mot och förebygga hot mot den allmänna säkerheten.
15.För att trygga en hög nivå av säkerhet och förtroende bör avtalet dessutom innehålla regler som ger möjlighet till gränsöverskridande operativt samarbete, såsom möjlighet till gränsöverskridande övervakning, förföljande av brottsmisstänkta över gränserna, organisering av gemensamma patruller och andra gemensamma insatser. Det bör också ingå regler som tillåter genomförande av utökade poliskontroller i områden nära landgränsen mellan Schengenområdet och San Marinos territorium, både avseende brottsbekämpning och avseende migration.
16.Avtalet bör föreskriva en mekanism genom vilken framtida relevant utveckling av unionsrätten vid behov skulle återspeglas i anpassningar av avtalet. Avtalet bör också innehålla en bestämmelse enligt vilken unionen säger upp avtalet om anpassningen inte genomförs.
17.Avtalet bör föreskriva en mekanism för utvärdering av dess genomförande.
18.Avtalet bör föreskriva att unionen ensidigt tillfälligt kan upphäva alla bestämmelser som rör personers rörlighet mellan unionen och San Marino om de skyddsåtgärder som föreskrivs i avtalet inte respekteras.
Institutionella bestämmelser
19.Avtalet bör ge möjlighet till en regelbunden översyn av det.
20.Avtalet bör upprättas på obestämd tid och på begäran av endera parten kunna sägas upp med tre månaders varsel till den andra parten. I ett sådant fall skulle gränskontroll mellan Italien och San Marino behöva införas.
21.För att säkerställa att avtalet fungerar väl bör det inrätta effektiva och ändamålsenliga arrangemang för dess förvaltning, övervakning, genomförande och översyn samt för tvistlösning och verkställighet, med full respekt för parternas respektive rättsordningars autonomi.
22.Avtalet bör föreskriva möjlighet till autonoma åtgärder, inbegripet helt eller delvis tillfälligt upphävande av avtalets tillämpning samt av eventuella kompletterande avtal, i händelse av överträdelse av väsentliga delar.
23.Avtalet bör inrätta ett styrande organ med ansvar för att förvalta och övervaka genomförandet och tillämpningen av avtalet och underlätta tvistlösning. Det styrande organet bör fatta beslut och utfärda rekommendationer om hur det ska utvecklas. Det styrande organet bör bestå av företrädare för parterna på lämplig nivå, fatta beslut genom ömsesidig överenskommelse och sammanträda så ofta som krävs för att det ska kunna fullgöra sina uppgifter. Om så krävs kan det styrande organet också inrätta specialiserade underkommittéer som ska bistå det i utförandet av dess uppgifter.
24.Avtalet bör innehålla lämpliga arrangemang för tvistlösning genom en oberoende skiljenämnd vars beslut är bindande för parterna och för verkställighet, inbegripet bestämmelser om snabb problemlösning.
25.Avtalet bör föreskriva att om en tvist ger upphov till en fråga om tolkningen av unionsrätten, vilket även får anges av endera parten, bör skiljenämnden hänskjuta frågan till Europeiska unionens domstol som ensam skiljedomare för unionsrätten, för ett bindande avgörande. Skiljenämnden bör fatta beslut i tvisten i enlighet med domstolens avgörande.
26.Avtalet bör föreskriva att om en part underlåter att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa den bindande lösningen av en tvist inom rimlig tid, skulle den andra parten ha rätt att begära ekonomisk ersättning eller att vidta proportionella och tillfälliga åtgärder, inbegripet tillfälligt upphävande av sina skyldigheter inom ramen för avtalet.
27.Avtalet bör föreskriva att om en part påstås ha underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt avtalet, skulle den andra parten ha rätt till interimistiska korrigerande åtgärder, inbegripet tillfälligt upphävande av en del av eller hela avtalet, vilka står i proportion till den påstådda underlåtenheten och de ekonomiska och samhälleliga konsekvenserna av detta, och förutsatt att denna part inleder ett tvistlösningsförfarande avseende den påstådda överträdelsen.
28.Avtalet bör vara lika giltigt på unionens samtliga officiella språk och bör innehålla en klausul om detta.