EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 6.9.2023
COM(2023) 509 final
Rekommendation till
RÅDETS BESLUT
om bemyndigande att inleda förhandlingar om ett avtal mellan Europeiska unionen och Schweiziska edsförbundet om överföring av passageraruppgifter (PNR-uppgifter) från EU till Schweiziska edsförbundet i syfte att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott och grov brottslighet
MOTIVERING
BAKGRUND TILL REKOMMENDATIONEN
Ett starkare internationellt samarbete om brottsbekämpning, även vad gäller informationsutbyte, är avgörande för att hantera det hot som terrorism och grov gränsöverskridande brottslighet utgör. Europols senaste rapport om EU:s hotbildsbedömning avseende grov och organiserad brottslighet (Socta) framhåller att de flesta brottsorganisationer som sysslar med grov brottslighet har internationella förgreningar. Även i Europols senaste rapport avseende Europeiska unionens läges- och trendrapport om terrorism betonas inte bara de direkta kopplingarna mellan gränsöverskridande resande och terrorism respektive grov brottslighet, utan även vikten av att effektivt spåra, utreda och lagföra annan grov brottslighet i syfte att förebygga och upptäcka terroristbrott.
Passageraruppgifter (PNR-uppgifter) är information som tillhandahålls av passagerare och som samlas in och lagras i lufttrafikföretagens boknings- och avgångskontrollsystem för deras egna affärssyften. Sammansättningen på PNR-uppgifterna varierar beroende på vilken information som lämnas i samband med bokning och incheckning, men kan exempelvis omfatta uppgifter om resedatum och rutten för passageraren eller en grupp passagerare som reser tillsammans, kontaktuppgifter som adress och telefonnummer, betalningsuppgifter, stolsnummer och bagageinformation.
Insamling och analys av PNR-uppgifter kan ge myndigheterna viktig information som ger dem möjlighet att upptäckta misstänkta resmönster och identifiera medhjälpare till kriminella och terrorister, i synnerhet sådana som ännu är okända för de brottsbekämpande myndigheterna. Därför har behandling av PNR-uppgifter blivit ett allmänt använt redskap för brottsbekämpningen inom EU och på annat håll, för att spåra terrorism och andra former av grov brottslighet, exempelvis narkotikarelaterade brott, människohandel och sexuellt utnyttjande av barn samt för att förhindra sådana brott. Det har också visat sig vara en viktig informationskälla för utredning och lagföring av sådana brott.
Överföring av PNR-uppgifter till tredjeland för vidarebehandling av deras myndigheter är viktig för att bekämpa terrorism och grov brottslighet, men utgör samtidigt ett intrång i skyddet av enskildas rättigheter vad gäller deras personuppgifter. Därför behövs en rättslig grund i unionsrätten för överföringen, som därtill måste vara nödvändig och proportionerlig och som underställs strikta begränsningar och effektiva skyddsbestämmelser på det sätt som garanteras genom Europeiska unionens stadga om de grundläggande friheterna, bland annat i artiklarna 6, 7, 8, 21, 47 och 52. För att uppnå dessa viktiga mål krävs en rimlig balans mellan det legitima målet att bevara allmän säkerhet respektive var och ens rätt till skydd av de egna personuppgifterna och den personliga integriteten.
Mot denna bakgrund utarbetade kommissionen först allmänna riktlinjer för EU:s politik i fråga om extern utlämning av PNR-uppgifter i ett meddelande från 2003 om EU:s strategi för överföring av PNR-uppgifter till tredjeländer, vilken omarbetades genom ett meddelande som antogs år 2010. För närvarande finns tre internationella avtal om överföring och behandling av PNR-uppgifter från EU till tredje land som är i kraft, nämligen avtalet med Australien, Förenta staterna (2012) och Förenade kungariket (2020). Efter domstolens yttrande från 2017 om det planerade avtalet mellan EU och Kanada pågår nu förhandlingar om PNR-frågan med bland annat Kanada.
År 2016 antog Europaparlamentet och Europeiska unionens råd under tiden direktiv (EU) 2016/681 om användning av passageraruppgiftssamlingar (PNR-uppgifter) för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott och grov brottslighet. Direktivet reglerar överföring och behandling av PNR-uppgifter i Europeiska unionen och fastställer viktiga skyddsbestämmelser avseende de grundläggande rättigheterna, i synnerhet rätten till skydd av privatlivet och av personuppgifter. I juni 2022 bekräftade Europeiska unionens domstol i sin dom i mål C-817/19 att direktivet är giltigt och förenligt med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och med unionens fördrag.
På det internationella planet har allt fler tredjeländer börjat utveckla sin förmåga att samla in PNR-uppgifter från lufttrafikföretag. Utvecklingen sporras ytterligare av de resolutioner som FN:s säkerhetsråd antagit (år 2017 och 2019) och som kräver att alla stater ska utveckla sin förmåga att samla in och använda PNR-uppgifter. Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) antog därefter år 2020 standardbestämmelser och rekommendationer avseende PNR-uppgifter genom ändring 28 av bilaga 9 till Chicagokonventionen, vilka blev tillämpliga i februari 2021.
Unionens ståndpunkt, som uttrycktes genom rådets beslut (EU) 2021/121, välkomnar Icaos standardbestämmelser och rekommendationer avseende PNR-uppgifter vilka fastställer ambitiösa skyddsåtgärder för dataskydd vilket möjliggör betydande framsteg på internationell nivå. Samtidigt innebar rådets beslut, genom kravet på att medlemsstaterna ska registrera avvikelser, att de krav som följer av unionslagstiftningen (och relevant rättspraxis) är mer långtgående än vissa av Icaos standardbestämmelser samt att överföringar från EU till tredjeland förutsätter en rättslig grund som fastställer klara och tydliga regler och skyddsbestämmelser för användningen av PNR-uppgifter vid behöriga myndigheter i tredjeland.
Det är mot denna bakgrund som denna rekommendation, trots att den särskilt rör förhandlingar med Schweiz, även ingår i kommissionens bredare ansträngningar att åstadkomma en konsekvent och effektiv strategi för överföring av PNR-uppgifter till tredjeländer, i enlighet med strategin för EU:s säkerhetsunion 2020–2025 och med utgångspunkt i Icaos standardbestämmelser och rekommendationer avseende PNR-uppgifter samt i linje med unionslagstiftningen och unionens rättspraxis. En sådan strategi efterfrågades även av rådet genom dess slutsatser från juni 2021. Kommissionen försöker samtidigt också besvara lufttrafikföretagens uppmaningar till att säkerställa ett tydligare rättsläge och bättre förutsebarhet avseende överföring av PNR-uppgifter till tredjeland.
Därför anser kommissionen att styrkt efterlevnad av Icaos standardbestämmelser om PNR-uppgifter är ett viktigt inslag som bör vägas in i alla dialoger om PNR-uppgifter som förs med tredjeland. En sådan senare PNR-dialog kommer därför att inriktas på att inrätta en rättslig grund som ger lufttrafikföretagen möjlighet att överföra PNR-uppgifter från EU till relevanta behöriga myndigheter i tredjeland och som säkerställer att användningen av PNR-uppgifter som mottagits från EU omfattas av lämpliga skyddsbestämmelser säkerhetsbestämmelser som krävs enligt unionsrätten.
SYFTE MED REKOMMENDATIONEN
Schweiz och de av EU:s medlemsländer som anslutit sig till Schengenkonventionen delar ansvaret för att säkerställa inre säkerhet inom det gemensamma området utan gränskontroller, även genom att utbyta relevant information.
Behandling av PNR-uppgifter har visat sig möjliggöra ökad säkerhet inom Schengenområdet genom att göra det lättare att förebygga och upptäcka grov brottslighet och terrorism vid de yttre gränserna och ger medlemsstaterna möjlighet att använda en riskbaserad datadriven strategi inom Schengenområdet som kompenserar för avsaknaden av inre gränskontroller.
År 2016 inrättades ett EU-omspännande system mellan medlemsstaterna genom PNR-direktivet, vilket är ett viktigt verktyg som bidrar till att stärka EU:s inre säkerhet. Schweiz är inte bundet av detta direktiv, eftersom det inte är en utveckling av Schengenregelverket.
I samband med inledande diskussioner på teknisk nivå uppgav Schweiz att landet planerar att börja driva ett PNR-system så snart tillämplig nationell lagstiftning har trätt i kraft. Schweiz bör då ha kapacitet att samla in och behandla PNR-uppgifter om flyg som landar på eller startar från landets flygplatser.
Enligt unionslagstiftningen får överföring av personuppgifter från unionen till tredjeland endast göras till tredjeländer som säkerställer en skyddsnivå som i huvudsak motsvarar den som garanteras i unionen för personuppgifter. Det bör noteras att Schweiz visserligen införlivat förordningens bestämmelser med sin interna rättsordning i frågor som gäller genomförandet av Schengenregelverket, men eftersom Schweiz inte är en medlemsstat i EU är landet inte bundet av direktiv (EU) 2016/680.
Med tanke på att inga lämpliga skyddsbestämmelser säkerhetsbestämmelser om behandling av PNR-uppgifter antagits genom en giltig rättslig grund, i enlighet med unionsrättens krav, har Schweiz inte laglig rätt att ta emot och behandla PNR-uppgifter om lufttrafikföretagens flygningar mellan unionen och Schweiz. Det behövs därför en lösning på detta kryphål i säkerheten inom Schengenområdet som möjliggör överföring av PNR-uppgifter från unionen till Schweiz med tanke på behovet av att använda PNR-uppgifter som ett viktigt verktyg i kampen mot terrorism och andra former av grov brottslighet.
Mot denna bakgrund är syftet med att ingå ett avtal om PNR-uppgifter att ge Schweiz möjlighet att lagligen motta PNR-uppgifter från unionen och ge landets utsedda behöriga myndighet rätt att använda uppgifterna på ett sätt som både säkerställer säkerheten för enskilda som reser inom det gemensamma området utan inre gränskontroller och skyddar deras personuppgifter.
På senare år har Schweiz utryckt intresse för att ta emot PNR-uppgifter om flygningar från unionen och att inleda förhandlingar i syfte att ingå ett PNR-avtal med unionen. Schweiz har i detta sammanhang delat med sig av relevanta upplysningar om sitt arbete med att anta nationell lagstiftning om PNR, särskilt landets planerade anslutning till Icaos standardbestämmelser om PNR.
Därför anser kommissionen att det är en prioriterad fråga att inleda förhandlingar med Schweiz, parallellt med Norge och Island, om ett bilateralt avtal som kommer att ge Schweiz utsedda behöriga myndighet möjlighet att ta emot och behandla PNR-uppgifter från unionen, med förbehåll för lämpliga skyddsbestämmelser säkerhetsbestämmelser. Avtalet skulle även vara ett sätt att främja brottsbekämpande samarbete genom att öka möjligheterna att utbyta PNR-uppgifter mellan behöriga myndigheter i Schweiz och i EU:s medlemsstater i syfte att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra terrorism och annan grov brottslighet.
FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER
Denna rekommendation grundar sig på artikel 218.3 och 218.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Förhandlingsdirektiven i bilaga till denna rekommendation om att inleda förhandlingar med Schweiz om ett avtal om PNR-uppgifter tar hänsyn till EU:s tillämpliga rättsliga ram om dataskydd (det vill säga förordning (EU) 2016/679 och direktiv (EU) 2016/680), om överföring och behandling av PNR-uppgifter (det vill säga direktiv (EU) 2016/681), i dess tolkning enligt rättspraxis från Europeiska unionens domstol, i synnerhet genom yttrande nr 1/15 av den 26 juli 2017 och domen i mål C-817/2019 som meddelades den 21 juni 2022, samt den rättsliga ram som inrättas genom fördragen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
Rekommendation till
RÅDETS BESLUT
om bemyndigande att inleda förhandlingar om ett avtal mellan Europeiska unionen och Schweiziska edsförbundet om överföring av passageraruppgifter (PNR-uppgifter) från EU till Schweiziska edsförbundet i syfte att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott och grov brottslighet
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 218.3 och 218.4,
med beaktande av Europeiska kommissionens rekommendation, och
av följande skäl:
(1) Förhandlingar bör inledas i syfte att ingå ett avtal mellan unionen och Schweiziska edsförbundet om överföring av passageraruppgifter (PNR-uppgifter) från unionen till Schweiziska edsförbundet i syfte att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott och grov brottslighet.
(2) Avtalet bör vara förenligt med de grundläggande rättigheterna och följa de principer som stadfästs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, så som den tolkas av Europeiska unionens domstol, särskilt rätten till privatliv och familjeliv enligt artikel 7 i stadgan, rätten till skydd av personuppgifter enligt artikel 8 i stadgan och rätten till ett effektivt rättsmedel och en opartisk domstol enligt artikel 47 i stadgan. Avtalet bör tillämpas på ett sätt som är förenligt med dessa rättigheter och principer och med vederbörlig hänsyn till proportionalitetsprincipen som följer av artikel 52.1 i stadgan.
(3) Bestämmelserna i avtalet bör främja tillämpliga internationella standardbestämmelser om PNR enligt konventionen angående internationell civil luftfart, det vill säga konventionens bilaga 9 (...), kapitel 9 (...), avsnitt D (...).
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Härmed bemyndigas Europeiska kommissionen att inleda förhandlingar på unionens vägnar om ett avtal mellan unionen och Schweiziska edsförbundet om överföring av passageraruppgifter (PNR-uppgifter) från unionen till Schweiziska edsförbundet i syfte att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott och grov brottslighet.
Artikel 2
Förhandlingsdirektiven fastställs i bilagan.
Artikel 3
Förhandlingarna ska föras i samråd med [den särskilda kommitténs namn förs in av rådet].
Artikel 4
Detta beslut riktar sig till kommissionen.
Utfärdat i Bryssel den
På rådets vägnar
Ordförande