(1a)

Detta beslut utgör ett viktigt steg i genomförandet av en färdplan för nya egna medel i enlighet med det rättsligt bindande interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020. Det ska följas upp av ytterligare och kompletterande initiativ som säkerställer att de nya intäkterna åtminstone är tillräckliga för betalning av ränta och kapital av Next Generation EU-skulder och att korgens finansiella fördelningseffekter är godtagbara för alla medlemsstater. Ett tillräckligt belopp nya egna medel måste säkerställa hållbar finansiering av unionens budget på lång sikt, inbegripet för nya unionsprioriteringar och återbetalning av Europeiska unionens återhämtningsinstrument, för att undvika nedskärningar i EU:s befintliga program och politik.

(2a)

Intäkterna behöver ökas genom nya egna medel för att täcka återbetalningskostnaderna för Next Generation EU och den sociala klimatfonden, som ska integreras i den fleråriga budgetramen, samt för att bidra till det långsiktiga uppnåendet av unionens politiska mål. Rättsligt och tekniskt kommer dock de tre nya kategorierna av egna medel att utgöra allmänna intäkter i full överensstämmelse med principen om universalitet.

(2b)

Kommissionen måste vidta ytterligare lämpliga åtgärder om de föreslagna nya egna medlen inte antas eller inte genererar den förväntade inkomstnivån för unionens budget. I linje med det rättsligt bindande interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 förväntas kommissionen lägga fram ett förslag till en andra korg med nya egna medel senast i slutet av 2023, som kan inbegripa en skatt på finansiella transaktioner och egna medel kopplade till företagssektorn.

(5)

För att undvika alltför regressiva effekter på bidragen från utsläppshandeln bör ett högsta bidrag fastställas för stödberättigade medlemsstater. För perioden 2023–2027 är medlemsstaterna stödberättigade om bruttonationalinkomsten per capita, mätt i köpkraftsstandard och beräknad på grundval av beloppen i unionen för 2020, understiger 90 % av EU-genomsnittet. För perioden 2028–2030 bör bruttonationalinkomsten per capita för 2025 användas. Det högsta bidraget bör fastställas genom att medlemsstaternas andelar av de totala egna medlen från handeln med utsläppsrätter jämförs med dessa medlemsstaters andelar av unionens bruttonationalinkomst. Ett lägsta bidrag bör fastställas för alla medlemsstater om deras andel av det totala beloppet av de egna medel som är baserade på EU:s utsläppshandelssystem understiger 75 % av deras andel av unionens bruttonationalinkomst.

(5)

För att undvika alltför regressiva effekter på bidragen från utsläppshandeln bör ett högsta bidrag fastställas för stödberättigade medlemsstater fram till 2030 . För perioden 2023–2027 är medlemsstaterna stödberättigade om bruttonationalinkomsten per capita, mätt i köpkraftsstandard och beräknad på grundval av beloppen i unionen för 2020, understiger 90 % av EU-genomsnittet. För perioden 2028–2030 bör bruttonationalinkomsten per capita för 2025 användas. Det högsta bidraget bör fastställas genom att medlemsstaternas andelar av de totala egna medlen från handeln med utsläppsrätter jämförs med dessa medlemsstaters andelar av unionens bruttonationalinkomst. Ett lägsta bidrag bör fastställas för alla medlemsstater om deras andel av det totala beloppet av de egna medel som är baserade på EU:s utsläppshandelssystem understiger 75 % av deras andel av unionens bruttonationalinkomst.

(7)

I oktober 2021 nådde Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling och G20-gruppens inkluderande regelverk mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster en överenskommelse om att deltagande marknadsjurisdiktioner skulle tilldelas 25 % av resterande vinster från stora multinationella företag över lönsamhetströskeln på 10 % (OECD:s/G20:s IF-avtal inom ramen för pelare 1). De egna medlen bör bestå i att tillämpa en enhetlig uttagssats på de multinationella företagens andel av resterande vinster, som omfördelas till medlemsstaterna [i enlighet med direktivet om genomförande av det övergripande avtalet om omfördelning av beskattningsrätten].

(7)

I oktober 2021 nådde Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling och G20-gruppens inkluderande regelverk mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster en överenskommelse om att deltagande marknadsjurisdiktioner skulle tilldelas 25 % av resterande vinster från stora multinationella företag över lönsamhetströskeln på 10 % (OECD:s/G20:s IF-avtal inom ramen för pelare 1). De egna medlen bör bestå i att tillämpa en enhetlig uttagssats på de multinationella företagens andel av resterande vinster, som omfördelas till medlemsstaterna [i enlighet med direktivet om genomförande av det övergripande avtalet om omfördelning av beskattningsrätten , så snart det antagits ].

(7a)

OECD siktar på att den multilaterala konventionen om genomförande av OECD:s/G20:s IF-avtal inom ramen för pelare 1 ska träda i kraft 2024. Eftersom det ännu inte finns någon garanti för att vissa viktiga tredjeländer på ett framgångsrikt sätt genomför OECD:s/G20:s IF-avtal inom ramen för pelare 1 på internationell nivå är det dock nödvändigt att kommissionen och medlemsstaterna regelbundet gör en ny bedömning av situationen. Om det inte gjorts några tydliga framsteg senast i slutet av 2023 bör kommissionen lägga fram ett lagstiftningsförslag om en digital avgift eller en liknande åtgärd. En sådan digital avgift eller intäkter från en liknande åtgärd bör då betraktas som unionens egna medel för att generera inkomster senast 2026.

(8a)

Inkomsterna för unionens budget på grundval av kommissionens förslag till genomförande av OECD:s/G20:s IF-avtal inom ramen för pelare 1 förväntas uppgå till mellan 2,5 och 4 miljarder euro per år.

(8b)

Efter samråd med Europaparlamentet krävs enhällighet i rådet för att detta beslut ska kunna antas. Detta beslut bör träda i kraft efter det att medlemsstaterna har slutfört förfarandena för dess godkännande i enlighet med sina respektive konstitutionella bestämmelser.

f)

Tillämpning av en enhetlig uttagssats motsvarande 75 % av intäkterna från försäljningen av utsläppsrätter inom den mekanism för koldioxidjustering vid gränserna som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) [XXX] (18).

f)

Tillämpning av en enhetlig uttagssats motsvarande 100 % av intäkterna från försäljningen av utsläppsrätter inom den mekanism för koldioxidjustering vid gränserna som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) [XXX] (18).