Sammanfattning

Konsekvensbedömning: ”Minimering av risken för avskogning och skogsförstörelse i samband med produkter som släpps ut på EU:s marknad”

A. Behov av åtgärder

Vad är problemet och varför är det ett problem på EU-nivå?

Avskogning och skogsförstörelse sker i en alarmerande takt, vilket förvärrar klimatförändringen och förlusten av biologisk mångfald. Den största orsaken till avskogning och skogsförstörelse är att mer skogsmark tas i anspråk som jordbruksmark för att producera råvaror som nötkreatur, virke, palmolja, soja, kakao eller kaffe. Världens växande befolkning förväntas leda till ökad efterfrågan på jordbruksmark och ytterligare belastning på skogarna, samtidigt som förändrade klimatmönster påverkar livsmedelsproduktionen.

EU är en stor konsument av råvaror som är förknippade med avskogning och skogsförstörelse och saknar specifika och ändamålsenliga regler för att minska sitt bidrag till dessa fenomen. Den nuvarande rättsliga ramen, som baseras på skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt), hanterar olaglig avverkning och bidrar till att stärka förvaltningen av skogarna, men hanterar inte avskogning till följd av expansion av jordbruket. Denna konsekvensbedömning bygger på de viktigaste resultaten från kontrollen av ändamålsenligheten av timmerförordningen och Flegtförordningen.

Vad vill man uppnå?

Syftet med detta initiativ är att begränsa avskogning och skogsförstörelse som orsakas av konsumtion och produktion i EU. Detta förväntas i sin tur leda till att EU i mindre grad medverkar till utsläpp av växthusgaser och förlust av biologisk mångfald. Detta initiativ syftar till att minimera konsumtionen av produkter från leveranskedjor som är förknippade med avskogning eller skogsförstörelse och öka efterfrågan på och handeln med lagliga och ”avskogningsfria” råvaror och produkter i EU.

Vad är mervärdet med åtgärder på EU-nivå (subsidiaritet)? 

De främsta drivkrafterna bakom avskogning och skogsförstörelse har samband med både handeln i EU och internationell handel. Det krävs åtgärder på EU-nivå för att internationella handelsfrågor ska kunna hanteras på ett samordnat och harmoniserat sätt och för att säkerställa lika villkor för företag både när det gäller vilka krav som ska uppfyllas innan produkter släpps ut på EU:s inre marknad, och vad gäller den information som ges till konsumenterna. EU:s erfarenhet av att hantera komplexa leveranskedjor (t.ex. från lagstiftningen om olaglig avverkning) kan dessutom komma väl till pass om åtgärder vidtas på EU-nivå.

B. Lösningar

Vilka alternativ finns för att nå målen? Finns det något rekommenderat alternativ? Om inte, varför?

Följande fem politiska alternativ övervägdes. 1) Ett förbättrat obligatoriskt förfarande för tillbörlig aktsamhet. 2) Ett riktmärkningssystem och en förteckning över verksamhetsutövare som bryter mot reglerna, kombinerat med ett förbättrat obligatoriskt system för tillbörlig aktsamhet i olika steg. 3) Obligatorisk offentlig certifiering kombinerat med ett förbättrat krav på tillbörlig aktsamhet. 4) Obligatorisk märkning kombinerat med ett förbättrat krav på tillbörlig aktsamhet. 5) Ett krav att produkter som släpps ut på EU:s marknad ska vara avskogningsfria, med stöd av riktmärkning och landskortsystem.

Det rekommenderade alternativet är alternativ 2. Det innefattar ett system för riktmärkning av länder som kommer att kategorisera länderna enligt avskogningsmönster för de relevanta produkter som omfattas. Det kommer att finnas tre kategorier av länder – länder med låg, normal eller hög risk. Skyldigheterna för verksamhetsutövare och medlemsstaternas myndigheter kommer att variera beroende på produktionslandets risknivå, med förenklade krav på tillbörlig aktsamhet för länder med låg risk och skärpt kontroll för länder med hög risk.

Alla politiska alternativ som övervägs bygger på följande gemensamma inslag: 1) En definition av ”avskogningsfri” baserat på FAO:s definition som produkterna måste uppfylla och ett ytterligare krav på att produkterna ska vara lagliga enligt produktionslandets lagstiftning. 2) En progressiv produktdefinition som ses över och uppdateras med regelbundna mellanrum och inriktas på råvaror där EU mest driver avskogning (nötkött, oljepalm, soja, trä, kakao och kaffe) och relaterade produkter framställda av dessa.

Vad anser de berörda parterna? Vem stöder vilka alternativ?

Nästan 1,2 miljoner bidrag inkom till det öppna offentliga samråd som kommissionen genomförde 2020, och samrådet visade att en majoritet av de berörda aktörerna var eniga om behovet av insatser på EU-nivå för att minska EU:s bidrag till global avskogning och skogsförstörelse. De flesta aktörerna samtyckte också till att en definition av ”avskogningsfri” på EU-nivå bör fastställas som ett krav för de politiska åtgärderna.

När det gäller politiska åtgärder visade det öppna offentliga samrådet att det fanns ett starkare stöd för rättsligt bindande alternativ (avskogningsfria krav, obligatorisk tillbörlig aktsamhet, obligatorisk offentlig certifiering osv.) än för mjuka, frivilliga åtgärder som frivillig tillbörlig aktsamhet, frivillig märkning eller frivillig privat certifiering. Den överväldigande majoriteten av de kvalificerade aktörerna – branschorganisationer och icke-statliga organisationer – gav sitt stöd åt ett obligatoriskt system för tillbörlig aktsamhet, även om åsikterna om detaljerna i systemet skilde sig åt mellan organisationerna.

C. Det rekommenderade alternativets konsekvenser

Vilka är fördelarna med det rekommenderade alternativet (om ett sådant finns, annars för huvudalternativen)?

Det förväntas att det rekommenderade alternativet kommer att bidra till att förhindra sådan avskogning som beror på konsumtion och produktion i EU av de sex råvaror som ingår i tillämpningsområdet. EU:s bidrag till avskogning och skogsförstörelse förväntas minska, så att drygt 71 920 hektar skog årligen i mindre grad påverkas av avskogning och skogsförstörelse 2030. Detta skulle också innebära en minskning med minst 31,9 miljoner ton koldioxidutsläpp till atmosfären varje år på grund av EU:s konsumtion och produktion av de relevanta råvarorna, vilket skulle kunna omvandlas till ekonomiska besparingar på minst 3,2 miljarder euro årligen. Detta alternativ förväntas även bidra på ett avgörande sätt till skyddet av den biologiska mångfalden.

Detta alternativ skulle även bidra till att uppnå de specifika målen för EU-insatsen, nämligen att skapa lika villkor för företag som är verksamma på EU:s marknad, minimera konsumtionen av produkter som kommer från sådana leveranskedjor som är förknippade med avskogning eller skogsförstörelse, och öka efterfrågan på och handeln med lagliga och avskogningsfria råvaror och produkter i EU.

Vad är kostnaderna för det rekommenderade alternativet (om ett sådant finns, annars för de huvudsakliga alternativen)?

Engångskostnader på mellan 5 000 och 90 000 euro per verksamhetsutövare för att inrätta systemet för tillbörlig aktsamhet, beroende på den komplexitet och risk som är förknippad med företagets leveranskedjor. Återkommande kostnader: Från 158 miljoner till 2 354 miljoner euro per år.

Medlemsstaternas myndigheter: Omkring 18 miljoner euro per år för alla medlemsstater tillsammans.

Europeiska kommissionen: Inrättandet och idrifttagandet av riktmärkningssystemet kommer att ge upphov till en engångskostnad på 337 000 euro och därefter 168 000 euro per år.

Hur påverkas små och medelstora företag och konkurrenskraften?

Detta alternativ förväntas bidra till att skapa lika villkor för företag som är verksamma på EU:s marknad. Producenter som genomför mer hållbara produktionsmetoder förväntas vinna andelar på EU-marknaden och öka sin konkurrenskraft jämfört med aktörer som köper från ”högriskländer”.

Den största kostnadsfaktorn avseende kraven på tillbörlig aktsamhet är leveranskedjornas komplexitet och riskerna i samband med det land som råvarorna eller produkterna köps in från. Systemet för tillbörlig aktsamhet kombinerat med riktmärkning skulle innebära att små och medelstora verksamhetsutövare och handlare gynnas av lägre kostnader för de förenklade kraven på tillbörlig aktsamhet genom att släppa ut produkter från leveranskedjor med låg risk på marknaden.

Påverkas medlemsstaternas budgetar och förvaltningar i betydande grad? 

Nej. Kostnaderna beskrivs ovan.

Uppstår andra betydande konsekvenser? 

Det kan uppstå potentiella skiften i EU- handeln mot producentländer med låg risk från producentländer med hög risk. Småbrukare som producerar de berörda råvarorna kan få svårt att anpassa sig. Alla dessa faktorer förväntas begränsas till den föreslagna brytpunkten 2020, eftersom de flesta produkter som handlas för närvarande skulle komma från mark som togs i produktion före 2020.

Proportionalitet? 

Det rekommenderade alternativet skulle säkerställa att EU inför ett regelverk som både är mycket ambitiöst och genomförbart, samtidigt som en hållbar omställning uppmuntras i alla producentländer, såväl inom som utanför EU, vilket skulle göra EU till en trovärdig normgivare på global nivå. Nyttan uppväger klart kostnaderna i ekonomiska termer. Initiativet är även anpassat till problemets allvarliga karaktär och överensstämmer med prioriteringarna i den europeiska gröna given.

D. Uppföljning

När kommer åtgärderna att ses över?

Systemet bör ses över efter fem års fullständig tillämpning för att undersöka eventuella problem och möjligheter till förbättringar.