EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52020DC0301

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN En vätgasstrategi för ett klimatneutralt Europa

COM/2020/301 final

Bryssel den 8.7.2020

COM(2020) 301 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

En vätgasstrategi för ett klimatneutralt Europa


1.Inledning: Varför vi behöver en strategisk färdplan för vätgas

Vätgas väcker förnyad och snabbt växande uppmärksamhet, i Europa och globalt. Vätgas kan användas som råvara, som bränsle eller som energibärare, och har många möjliga tillämpningar inom industri-, transport-, kraftproduktions- och byggnadssektorerna. Och viktigast av allt: ingen koldioxid släpps ut, och användningen orsakar så gott som inga luftföroreningar. Den erbjuder därmed en lösning för att fasa ut fossila bränslen i industriella processer och ekonomiska sektorer där det är både brådskande och svårt att minska koldioxidutsläppen. Allt detta gör att vätgas är ett avgörande bidrag till EU:s åtagande att uppnå koldioxidneutralitet senast 2050 och till det globala arbetet för att genomföra Parisavtalet, samtidigt som den är ett steg i riktning mot nollförorening.

Dagens vätgasproduktion står dock för en blygsam del av energimixen, globalt och i EU, och bygger mestadels på fossila bränslen 1 , särskilt naturgas och kol, vilket innebär utsläpp av 70–100 miljoner ton koldioxid per år i EU. För att vätgas ska kunna bidra till klimatneutralitet behöver den produceras och användas i betydligt större skala, och koldioxidutsläppen från produktionen måste fasas ut fullständigt.

Vätgas har tidigare uppmärksammats av och till, men utvecklingen har inte tagit fart. I dag öppnas nya möjligheter genom teknikutvecklingen, de snabbt sjunkande kostnaderna för förnybar energi och det brådskande behovet av att drastiskt minska utsläppen av växthusgaser.

Många indikatorer visar att vi nu närmar oss en brytpunkt. Varje vecka aviseras nya investeringsplaner, ofta i storleksordningen gigawatt. Mellan november 2019 och mars 2020 utökades marknadsanalytikernas förteckning över planerade investeringar i elektrolysanläggningar globalt fram till 2030 från 3,2 GW till 8,2 GW (varav 57 procent i Europa) 2 , och antalet företag i International Hydrogen Council har ökat från 13 år 2017 till 81 i dag.

Det finns många skäl till att vätgas är en central prioritering för att lyckas med den europeiska gröna given och med Europas omställning till ren energi. Förnybar elektricitet förväntas minska koldioxidutsläppen från en stor andel av EU:s energianvändning fram till 2050, men inte fullt ut. Vätgas har stor potential att överbrygga en del av det som återstår, som ett alternativ till batterier för lagring av förnybar energi och för transporter, som backup för säsongsvariationer och som en länk över längre avstånd mellan produktionsplatser och platser med stor efterfrågan. I den strategiska vision om ett klimatneutralt EU som offentliggjordes i november 2018 3 förutses att andelen vätgas i Europas energimix ska växa från mindre än 2 procent i dag 4 till 13–14 procent fram till 2050 5 .

Vätgas kan också ersätta fossila bränslen i vissa koldioxidintensiva industriprocesser, t.ex. i stål- eller kemisektorn, och därmed minska utsläppen av växthusgaser och ytterligare stärka dessa industriers globala konkurrenskraft. Den kan erbjuda lösningar för delar av transportsystemet som inte lämpar sig för elektrifiering eller andra förnybara och koldioxidsnåla bränslen. En gradvis utbyggnad av vätgaslösningar kan också leda till anpassning eller återanvändning av delar i den befintliga infrastrukturen för naturgas, och därmed bidra till att rörledningar inte blir s.k. strandade tillgångar.

I det framtida integrerade energisystemet kommer vätgas att spela en roll, tillsammans med förnybar el och en effektivare och mer cirkulär resursanvändning. Storskalig och snabb utbyggnad av förnybar vätgas är av central betydelse för att EU ska uppnå en högre klimatambition där utsläppen av växthusgaser på ett kostnadseffektivt sätt sänks med minst 50 procent, och upp till 55 procent, fram till 2030.

Investeringar i vätgas kommer att främja en hållbar tillväxt och sysselsättning som är avgörande för återhämtningen efter covid-19-krisen. I kommissionens återhämtningsplan 6 framhålls behovet av att ge utrymme för investeringar i centrala gröna teknikområden och värdekedjor. Förnybar vätgas betonas som ett av de viktigaste områdena för fortsatt arbete med energiomställningen, och ett antal handlingsvägar anges.

Dessutom är Europa mycket konkurrenskraftigt när det gäller tillverkning på teknikområdet för förnybar vätgas, och i en bra position för att dra nytta av en global utveckling av förnybar vätgas som energibärare. De ackumulerade investeringarna i förnybar vätgas i Europa skulle kunna uppgå till 180–470 miljarder euro fram till 2050 7 , och vara i intervallet 3–18 miljarder euro för koldioxidsnål fossilbaserad vätgas. Tillsammans med EU:s ledarposition inom teknik för förnybar energi skulle framväxten av en vätgasbaserad värdekedja som direkt eller indirekt tjänar många olika industrisektorer och andra slutanvändare kunna sysselsätta upp till en miljon människor 8 . Analytiker uppskattar att förnybar vätgas skulle kunna svara för 24 % av jordens energibehov senast 2050, med en årlig försäljning på i runda tal 630 miljarder euro 9 .

Förnybar och koldioxidsnål vätgas är dock ännu inte kostnadsmässigt konkurrenskraftig i jämförelse med fossilbaserad vätgas. Europeiska unionen behöver en strategisk ansats för att hantera vätgasens alla möjligheter. EU:s industri håller på att anta utmaningen och har utarbetat en ambitiös plan för att nå en elektrolyskapacitet av 2×40 GW fram till 2030 10 . Nästan alla medlemsstater har infört planer för förnybar vätgas i sina nationella energi- och klimatplaner, 26 av dem har anmält sig till vätgasinitiativet 11 , och 14 medlemsstater har tagit med vätgas i sina nationella politiska ramar för infrastruktur för alternativa bränslen 12 . Några har redan antagit nationella strategier eller håller på med detta.

Utbyggnad av vätgas i Europa innebär dock stora utmaningar som varken den privata sektorn eller medlemsstaterna kan hantera på egen hand. För att driva på vätgasens utveckling förbi brytpunkten behövs en kritisk massa av investeringar, ett regelverk som öppnar möjligheter, nya pionjärmarknader och fortsatt forskning och innovation inom banbrytande teknik och, för att föra in nya lösningar på marknaden, ett storskaligt infrastrukturnät som endast EU och den inre marknaden kan erbjuda, och samarbete med partner i tredjeländer.

Alla aktörer, privata och offentliga, på europeisk, nationell eller regional nivå 13 , måste arbeta tillsammans, i hela värdekedjan, för att bygga ett dynamiskt ekosystem för vätgas i Europa.

I syfte att förverkliga ambitionen i den europeiska gröna given 14 , och på grundval av kommissionens nya industristrategi för EU 15 och dess återhämtningsplan 16 , fastställs i detta meddelande en vision av hur EU kan omsätta förnybar vätgas till en livskraftig lösning för en långsiktig utfasning av koldioxid i olika sektorer, genom installation inom EU av elektrolysanläggningar för förnybar vätgas med minst 6 GW kapacitet fram till 2024 och 40 GW kapacitet fram till 2030. I meddelandet beskrivs de utmaningar som måste övervinnas och de hävstänger som EU kan mobilisera, samt en färdplan med åtgärder för de kommande åren.

Investeringscyklerna i sektorn för ren energi löper i cirka 25 år, så det är dags att agera nu. I denna strategiska färdplan finns en konkret politisk ram inom vilken den europeiska alliansen för ren vätgas – ett samarbete mellan offentliga myndigheter, industrin och det civila samhället som formellt lanseras i dag och som bygger på de goda erfarenheterna från den europeiska batterialliansen 17 – kommer att utarbeta en investeringsagenda och en förteckning över konkreta projekt. Den kompletterar strategin för integrering av energisystem 18 som presenterades samtidigt och som beskriver hur de pågående arbetsprocesserna inom EU:s energipolitik, inklusive utvecklingen för vätgas, kommer att främja ett klimatneutralt, integrerat energisystem centrerat runt förnybar el, cirkularitet och koldioxidsnåla bränslen. Båda strategierna bidrar till att uppnå målen för hållbar utveckling och målen i Parisavtalet.

2.I riktning mot ett ekosystem för vätgas i Europa: en färdplan fram till 2050

Olika sätt att producera vätgas, deras utsläpp av växthusgaser och deras relativa konkurrenskraft

Vätgas kan produceras genom en rad olika processer. Dessa produktionsvägar orsakar utsläpp av vitt skilda slag, beroende på vilken teknik och energikälla som används, och de medför olika kostnader och ställer olika materialkrav. I detta meddelande används följande benämningar:

-Elbaserad vätgas produceras genom elektrolys av vatten (i en elektrolysanläggning som drivs med el), oavsett källan till elektriciteten. Livscykelutsläppen av växthusgaser från produktionen av elbaserad vätgas beror på hur elektriciteten produceras 19 .

-Förnybar vätgas produceras genom elektrolys av vatten (i en elektrolysanläggning som drivs med el), och elektriciteten kommer från förnybara energikällor. Livscykelutsläppen av växthusgaser från produktionen av förnybar vätgas är nära noll 20 . Förnybar vätgas kan också produceras genom reformering från biogas (i stället för från naturgas) eller biokemisk omvandling av biomassa 21 , om den uppfyller hållbarhetskraven.

-Ren vätgas används ibland som namn för förnybar vätgas.

-Fossilbaserad vätgas produceras genom en rad olika processer med fossila bränslen som råvara, främst reformering av naturgas eller förgasning av kol. Den står för merparten av den vätgas som produceras idag. Livscykelutsläppen av växthusgaser från produktionen av fossilbaserad vätgas är stora 22 .

-Fossilbaserad vätgas med avskiljning av koldioxid utgör en delmängd av den fossilbaserade vätgasen, men växthusgaserna från vätgasproduktionen avskiljs och lagras istället för att släppas ut. Utsläppen av växthusgaser från produktionen av fossilbaserad vätgas med avskiljning av koldioxid eller pyrolys är lägre än för fossilbaserad vätgas, men hänsyn behöver tas till den varierande effektiviteten i avskiljningen av växthusgaser (maximalt 90 %) 23 .

-Koldioxidsnål vätgas omfattar fossilbaserad vätgas med avskiljning av koldioxid och elbaserad vätgas, med livscykelutsläpp av växthusgaser som är betydligt lägre än för den nuvarande vätgasproduktionen.

-Vätgasbaserade syntetiska bränslen omfattar en rad gasformiga eller flytande bränslen som är baserade på vätgas och kol. För att syntetiska bränslen ska räknas som förnybara bör vätgasdelen av syntesgasen vara förnybar. Syntetiska bränslen omfattar t.ex. syntetisk fotogen för luftfart, syntetisk diesel för bilar och olika molekyler som används för produktion av kemikalier och gödselmedel. Syntetiska bränslen kan orsaka helt olika nivåer av utsläpp av växthusgaser, beroende på vilken råvara och process som används. I fråga om luftföroreningar orsakar förbränning av syntetiska bränslen liknande utsläppsnivåer som fossila bränslen.

Idag kan varken förnybar vätgas eller koldioxidsnål vätgas, i första hand fossilbaserad vätgas med avskiljning av koldioxid, konkurrera kostnadsmässigt med fossilbaserad vätgas. Nuvarande uppskattad kostnad för fossilbaserad vätgas är för EU runt 1,5 euro per kg, men den beror starkt på priset på naturgas och tar inte hänsyn till koldioxidkostnaden. Nuvarande uppskattad kostnad för fossilbaserad vätgas med avskiljning och lagring av koldioxid är runt 2 euro per kg, och för förnybar vätgas 2,5–5.5 euro per kg 24 . Koldioxidpriser i intervallet 55–90 euro per ton koldioxid skulle behövas för att i dag göra fossilbaserad vätgas med avskiljning av koldioxid konkurrenskraftig i jämförelse med fossilbaserad vätgas 25 . Kostnaderna för förnybar vätgas sjunker snabbt. Kostnaderna för elektrolysanläggningar har redan minskat med 60 % under de senaste tio åren, och förväntas i och med skalfördelar vara halverade 2030, jämfört med idag 26 . I regioner där förnybar el är billig förväntas att elektrolysanläggningarna 2030 kan konkurrera med fossilbaserad vätgas 27 . Dessa faktorer kommer att vara viktiga drivkrafter för en gradvis utveckling av vätgas i hela EU:s ekonomi.

En färdplan för EU

EU prioriterar att utveckla förnybar vätgas som huvudsakligen är baserad på vind- och solenergi. Förnybar vätgas är det alternativ som är mest förenligt med EU:s långsiktiga mål om klimatneutralitet och nollutsläpp, och passar bäst i ett integrerat energisystem. Valet av förnybar vätgas är baserat på Europas industriella styrka inom produktion av elektrolysanläggningar, det kommer att skapa nya arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt inom EU och bidra till ett kostnadseffektivt integrerat energisystem. Fram till 2050 bör storskalig förnybar vätgas byggas ut gradvis tillsammans med nya anläggningar för produktion av förnybar energi, i takt med att tekniken mognar och kostnaderna för tillhörande produktionsteknik minskar. Denna process måste inledas nu. 

På kort och medellång sikt behövs dock andra former av koldioxidsnål vätgas, i första hand för att snabbt minska utsläppen från befintlig vätgasproduktion och bidra till den parallella och framtida utbyggnaden av förnybar vätgas.

Europas ekosystem för vätgas kommer sannolikt att utvecklas gradvis, med olika takt i olika sektorer och kanske i olika regioner, och med olika krav på politiska lösningar.

I den första fasen från 2020 till 2024 är det strategiska målet att inom EU installera elektrolysanläggningar för förnybar vätgas med minst 6 GW kapacitet och att producera upp till en miljon ton förnybar vätgas 28 , för att minska koldioxidutsläppen från befintlig vätgasproduktion, t.ex. inom kemisektorn, och underlätta en utökad användning av vätgas inom nya tillämpningar för slutanvändning, t.ex. andra industriprocesser och kanske även tunga transporter.

I denna fas krävs avsevärt utökad tillverkning av elektrolysörer, inklusive stora sådana (upp till 100 MW). Dessa elektrolysörer skulle kunna installeras intill befintliga platser med stor efterfrågan, t.ex. större raffinaderier, stålverk och kemianläggningar. De skulle idealiskt få energi direkt från lokala förnybara energikällor. Dessutom kommer tankstationer för vätgas att behövas för den utökade användningen av bussar och, i ett senare skede, lastbilar med vätgasdrivna bränsleceller. Elektrolysanläggningar kommer därför också att behövas för lokal försörjning av ett ökande antal tankstationer för vätgas. Olika former av koldioxidsnål, elbaserad vätgas, särskilt sådan som produceras med nära nollutsläpp av växthusgaser, kommer att bidra till att öka produktionen och utvidga marknaden för vätgas. Koldioxidutsläppen bör minskas från en del av de befintliga produktionsanläggningarna för vätgas genom att de utrustas med teknik för avskiljning och lagring av koldioxid.

Behovet av infrastruktur för transport av vätgas kommer att vara fortsätt begränsat eftersom efterfrågan inledningsvis kommer att tillgodoses genom produktion nära eller inne i anläggningen, och i vissa områden kan inblandning av naturgas bli aktuell, men planeringen av infrastruktur för överföring på medellånga avstånd och för ett stomnät bör inledas. Infrastruktur för avskiljning och användning av koldioxid kommer att krävas för att underlätta för vissa former av koldioxidsnål vätgas.

Politikens inriktning bör vara att fastställa ett regelverk för en likvid och väl fungerande vätgasmarknad och att ge incitament till både produktion och efterfrågan på pionjärmarknader, bl.a. genom att överbrygga kostnadsgapet mellan å ena sidan konventionella lösningar och å den andra förnybar och koldioxidsnål vätgas, och genom lämpliga regler för statligt stöd. Villkor i regelverket kommer att öppna möjligheter och driva på konkreta planer för stora vind- och solkraftanläggningar avsedda för produktion av förnybar vätgas i storleksordningen gigawatt före 2030.

Den europeiska alliansen för ren vätgas kommer att bidra till att en stabil kanal skapas för investeringarna. Finansieringsinstrument i Next Generation EU, inklusive politikområdet strategiska europeiska investeringar inom InvestEU-programmet och EU:s innovationsfond för utsläppshandelssystemet, kommer, som en del av kommissionens återhämtningsplan, att förbättra finansieringsstödet och bidra till att överbrygga det investeringsgap för förnybar energi som orsakats av covid-19-krisen.

I den andra fasen, från 2025 till 2030, behöver vätgasen bli en fullvärdig del av ett integrerat energisystem, med ett strategiskt mål att installera elektrolysanläggningar för förnybar vätgas med minst 40 GW effekt fram till 2030 och producera upp till tio miljoner ton förnybar vätgas i EU 29 .

I denna fas förväntas att förnybar vätgas gradvis blir kostnadsmässigt konkurrenskraftig i jämförelse med andra former av vätgasproduktion, men riktade åtgärder för efterfrågesidan kommer att behövas för att stegvis ta med nya tillämpningar, inklusive stålproduktion, lastbilar, transporttillämpningar för järnväg och vissa delar av sjöfarten, samt inom andra transportslag. Förnybar vätgas kommer att spela en roll när det gäller att balansera ett elsystem som baseras på förnybar energi, för omvandling av elektricitet till vätgas när förnybar elektricitet finns i överskott och är billig, och för att tillhandahålla flexibilitet. Vätgas kommer också att användas för lagring dygns- eller säsongsvis, och som reserv och buffert 30 , vilket förbättrar försörjningstryggheten på medellång sikt.

Dessutom bör befintlig produktion av fossilbaserad vätgas även fortsättningsvis utrustas med avskiljning av koldioxid för att minska utsläppen av växthusgaser och andra luftföroreningar, mot bakgrund av den höjda klimatambitionen för 2030.

Lokala vätgaskluster, t.ex. i avlägsna områden eller på öar, eller regionala ekosystem – så kallade Hydrogen Valleys – kommer att utvecklas, på grundval av lokal produktion av vätgas som är baserad på decentraliserad produktion av förnybar energi och lokal efterfrågan, och med transport endast korta sträckor. I sådana fall kan en särskild infrastruktur för vätgas utnyttjas inte bara för industri- och transporttillämpningar samt elbalansering, utan också för uppvärmning av bostäder och kommersiella fastigheter 31 .

I denna fas kommer det att uppstå ett behov av en logistisk infrastruktur i hela EU, och åtgärder kommer att vidtas för transport av vätgas från områden med stor potential för förnybara energikällor till platser med stor efterfrågan som eventuellt kan vara belägna i andra medlemsstater. Stomnätet för ett EU-omfattande vätgasnät kommer att behöva planeras och ett nät av tankstationer för vätgas kommer att behöva inrättas. Det befintliga gasnätet skulle delvis kunna anpassas för transport av förnybar vätgas långa sträckor, och utveckling av storskaliga anläggningar för lagring av vätgas skulle bli nödvändig. Internationell handel skulle också utvecklas, särskilt med EU:s grannskapsländer i Östeuropa och med de södra och östra Medelhavsländerna.

När det gäller den politiska inriktningen kommer denna upptrappning under en relativt kort period att kräva ett förstärkt stöd från EU och stimulera till investeringar för att bygga ett fullt utvecklat ekosystem för vätgas. EU:s mål är att senast 2030 fullborda en öppen och konkurrensutsatt vätgasmarknad, med obehindrad gränsöverskridande handel och effektiv tilldelning av vätgasförsörjning i olika sektorer.

I en tredje fas (2030–2050) bör tekniken för förnybar vätgas vara mogen för en storskalig utbyggnad som når alla sektorer där det är svårt att fasa ut fossila bränslen och där andra alternativ kan vara praktiskt omöjliga eller betydligt dyrare.

I denna fas måste produktionen av förnybar el öka kraftigt eftersom omkring en fjärdedel 32 av den förnybara elektriciteten fram till 2050 kan behöva användas för produktion av förnybar vätgas.

Särskilt skulle vätgas, liksom syntetiska bränslen baserade på vätgas och naturlig koldioxid, kunna få ett större genomslag i fler sektorer i ekonomin, från luftfart och sjöfart till industriella och kommersiella byggnader där det är svårt att fasa ut fossila bränslen. Hållbar biogas kan också spela en roll när det gäller att ersätta naturgas i anläggningar för vätgasproduktion med avskiljning och lagring av koldioxid för att åstadkomma negativa utsläpp, förutsatt att läckage av biometan undviks och endast i enlighet med de mål för biologisk mångfald som anges i EU:s strategi för biologisk mångfald 2030 33 .

3. En investeringsagenda för EU

För att uppnå de utbyggnadsmål som anges i denna strategi fram till 2024 respektive 2030 krävs en kraftfull investeringsagenda som drar nytta av synergier och säkerställer ett enhetligt offentligt stöd från de olika EU-fonderna och från Europeiska investeringsbanken, har kontroll över hävstångseffekterna och motverkar att stödet blir alltför stort.

Investeringarna i elektrolysanläggningar fram till 2030 kan ligga mellan 24 och 42 miljarder euro. För samma period skulle dessutom 220–340 miljarder euro krävas för att öka produktionskapaciteten för sol- och vindenergi och direktansluta 80–120 GW till elektrolysanläggningarna för att tillhandahålla den el som krävs. Investeringar för att utrusta befintliga anläggningar med avskiljning och lagring av koldioxid uppskattas till cirka 11 miljarder euro. Dessutom kommer investeringar på 65 miljarder euro att behövas för transport, distribution och lagring av vätgas, samt för tankstationer för vätgas 34 . Fram till 2050 skulle investeringarna i produktionskapacitet i EU uppgå till 180–470 miljarder euro 35 .

Slutligen kommer betydande investeringar att krävas även för att anpassa slutanvändarsektorer till användning av vätgas och vätgasbaserade bränslen. Det krävs t.ex. 160–200 miljoner euro för att konvertera ett typiskt äldre stålverk i EU till vätgasanvändning. För vägtransportsektorn skulle en utbyggnad med ytterligare 400 mindre tankstationer för vätgas (jämfört med 100 i dag) kunna kräva investeringar på 850–1000 miljoner euro 36 .

För att stödja dessa investeringar och framväxten av ett helt ekosystem för vätgas startar EU-kommissionen i dag den europeiska alliansen för ren vätgas, vilken beskrivs i kommissionens nya industristrategi. Alliansen kommer att spela en avgörande roll för att underlätta och genomföra strategins åtgärder och för att stödja investeringar för att avsevärt öka produktionen av och efterfrågan på förnybar och koldioxidsnål vätgas. Den är starkt förankrad i vätgasindustrins värdekedja från produktion via överföring till tillämpningar inom mobilitet, industri, energi och uppvärmning, och ger stöd till relaterade justeringar rörande kompetens och arbetsmarknad om så behövs. Den kommer att föra samman industrin, myndigheter på nationell, regional och lokal nivå och det civila samhället. Alliansen kommer genom sammanlänkade och sektorsvisa rundabordssamtal med företagsledare, och genom en plattform för politiska beslutsfattare, att erbjuda ett brett forum för att samordna investeringar från alla berörda parter och för att engagera det civila samhället.

Det viktigaste resultatet för alliansen kommer att vara identifierade livskraftiga investeringsprojekt och en tydlig förteckning över dessa. Detta kommer att underlätta samordning av investeringar och politik i vätgasens värdekedja, och samarbete mellan privata och offentliga aktörer i hela EU, för att ge offentligt stöd där så är lämpligt och för att engagera privata investerare. Den kommer också att synliggöra dessa projekt och ge dem möjlighet att vid behov hitta lämpligt stöd. Just nu finns det redan pågående eller aviserade projekt för produktion av förnybar vätgas motsvarande 1,5–2,3 GW, och projekt med elektrolysanläggningar för ytterligare 22 GW finns planerade i väntan på ytterligare behandling och godkännande 37 .

Kommissionen kommer också att följa upp de rekommendationer som ingår i en rapport från det strategiska forumet för viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse (IPCEI) 38 för att främja väl samordnade eller gemensamma investeringar och åtgärder som berör flera medlemsstater och som syftar till att stödja en försörjningskedja för vätgas. Det samarbete inom ekosystemet för vätgas som inletts i det strategiska forumet kommer att bidra till en snabbt växande verksamhet i alliansen för ren vätgas. Alliansen kommer i gengäld samtidigt att underlätta samarbetet i en rad stora investeringsprojekt, inklusive IPCEI-projekt i vätgasens värdekedja. Det specifika IPCEI-instrumentet ger möjlighet till statligt stöd för att åtgärda marknadsmisslyckanden för stora gränsöverskridande integrerade projekt som rör vätgas och vätgasbaserade bränslen och som kan ge ett avsevärt bidrag till att klimatmålen uppnås.

Dessutom kommer kapaciteten i InvestEU-programmet att mer än fördubblas, som en del av den nya återhämtningsplanen Next Generation EU. Det kommer att fortsätta att stödja vätgasutbyggnaden, särskilt genom att ge incitament till privata investeringar med en stark hävstångseffekt, genom sina ursprungliga fyra politikområden och det nya politikområdet för strategiska investeringar.

Den förnyade strategin för hållbar finansiering som ska antas i slutet av 2020 och EU:s taxonomi för hållbar finansiering 39 kommer att styra vätgasinvesteringarna i ett antal centrala ekonomiska sektorer genom att främja verksamhet och projekt som kommer att ge ett betydande bidrag till utfasningen av fossila bränslen. 

Ett antal medlemsstater har identifierat förnybar och koldioxidsnål vätgas som ett strategiskt inslag i sina nationella energi- och klimatplaner. Kommissionen kommer att diskutera med medlemsstaterna om deras vätgasplaner genom HyENet (Hydrogen Energy Network) 40 . Medlemsstaterna kommer att behöva bland annat dessa planer, och de prioriteringar som fastställts inom ramen för den europeiska planeringsterminen, när de utformar sina nationella återhämtnings- och resiliensplaner inom ramen för den nya faciliteten för återhämtning och resiliens, vars syfte är att stödja medlemsstaternas investeringar och reformer som är nödvändiga för en hållbar återhämtning.

Dessutom kommer Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden, som kommer att dra nytta av ett tillskott genom det nya initiativet React-EU, att vara fortsatt tillgängliga som stöd för omställningen till en grön ekonomi. Inom ramen för nästa finansieringsperiod 2021–2027 kommer kommissionen att arbeta tillsammans med medlemsstater, regionala och lokala myndigheter, industrin och andra aktörer så att dessa fonder bidrar till att stödja innovativa lösningar på området för förnybar och koldioxidsnål vätgas, i form av tekniköverföring, offentlig-privata partnerskap, samt pilotprojekt för att testa nya lösningar eller genomföra produktvalideringar i tidiga skeden. De möjligheter som erbjuds de koldioxidintensiva regionerna inom ramen för mekanismen för en rättvis omställning bör också undersökas fullt ut. Slutligen kommer synergier inom Fonden för ett sammanlänkat Europa (mellan dess energidel och dess transportdel) att utnyttjas för att finansiera utpekad infrastruktur för vätgas, anpassning av gasnät, projekt för avskiljning av koldioxid och tankstationer för vätgas.

4.Ökad efterfrågan och upptrappad produktion

För att bygga upp en vätgasekonomi i Europa krävs det en ansats som omfattar hela värdekedjan. Produktionen av vätgas baserad på förnybara eller koldioxidsnåla energikällor, utbyggnaden av infrastruktur för att försörja slutanvändare med vätgas, och skapandet av en efterfrågan på marknaden behöver ske parallellt för att starta en positiv spiral med ökad tillgång och efterfrågan på vätgas. Det krävs också minskade försörjningskostnader, genom sänkta kostnader för teknik för förnybar produktion och distribution och överkomliga kostnader för inmatning av förnybar energi, så att konkurrenskraften gentemot fossila bränslen säkerställs. Förnybar vätgasproduktion utanför nätet är ett annat alternativ i detta sammanhang.

Stora volymer av råvaror kommer också att krävas 41 . Att tillgång till dessa råvaror säkerställs bör därför också tas upp i handlingsplanen för råvaror av särskild betydelse, i genomförandet av den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin och i EU:s handelspolitiska strategi för att säkerställa att handel och investeringar avseende dessa råvaror sköts rättvist och utan snedvridning. Ett livscykelinriktat synsätt behövs också för att minimera vätgassektorns negativa klimat- och miljöeffekter.

För att öka efterfrågan och tillgången på vätgas krävs det sannolikt olika former av stöd, differentierat i linje med visionen i denna strategi om att prioritera utbyggnaden av förnybar vätgas. Under en övergångsfas kommer lämpligt stöd att behövas för koldioxidsnål vätgas, men detta bör inte leda till några strandade tillgångar. Den översyn av ramen för statligt stöd, inklusive riktlinjerna för statligt stöd till energi och miljöskydd, som planeras till 2021 kommer att utgöra ett tillfälle att skapa en komplett ram som ger möjlighet att driva på den europeiska gröna given och särskilt utfasningen av fossila bränslen, med både beaktande av vätgasen och begränsning av potentiella snedvridningar av konkurrensen och negativa effekter i andra medlemsstater.

Öka efterfrågan i slutanvändarsektorerna

Att skapa nya pionjärmarknader går hand i hand med ökad vätgasproduktion. Två huvudsakliga pionjärmarknader, industriella tillämpningar och mobilitet, kan utvecklas gradvis för att kostnadseffektivt utnyttja vätgasens potential i en klimatneutral ekonomi.

En omedelbar tillämpning inom industrin är att minska och ersätta användningen av koldioxidintensiv vätgas i raffinaderier, i ammoniakproduktion och i nya former av metanolproduktion, eller att delvis ersätta fossila bränslen i stålproduktion. I en andra fas kan vätgas lägga grunden för investeringar i och anläggning av de koldioxidfria stålproduktionsprocesser inom EU som beskrivs i kommissionens nya industristrategi.

Vätgas är ett lovande alternativ även inom de delar av transportsektorn som är svåra att elektrifiera. I en första fas kan ett tidigt införande av vätgas ske genom intern användning, i exempelvis lokala stadsbussar, kommersiella fordonsflottor (t.ex. taxi) eller vissa delar av järnvägsnätet, där elektrifiering inte är praktiskt möjlig. Tankstationer för vätgas kan lätt försörjas av regionala eller lokala elektrolysanläggningar, men deras utbyggnad behöver baseras på en tydlig analys av fordonsflottornas efterfrågan och olika krav för lätta och tunga fordon.

Vätgasdrivna bränsleceller i tunga vägfordon bör uppmuntras ytterligare, parallellt med elektrifiering, och innefatta bussar, specialfordon och långtradare med tanke på deras höga koldioxidutsläpp. De mål för 2025 och 2030 som anges i förordningen om utsläppsnormer för koldioxid är en viktig drivkraft för att skapa en pionjärmarknad för vätgaslösningar, så snart bränslecellstekniken är tillräckligt mogen och kostnadseffektiv. Projekt inom det gemensamma företaget för bränsleceller och vätgas (FCH-JU) som ingår i Horisont 2020 har som syfte att förstärka Europas tekniska ledarposition.

Tåg med vätgasdrivna bränsleceller skulle kunna utvecklas för kommersiellt livskraftiga järnvägslinjer där elektrifiering är svår att genomföra eller inte kostnadseffektiv. Runt 46 procent av huvudlinjerna är ännu i dag beroende av dieselteknik. Vissa tågtillämpningar för vätgasdrivna bränsleceller (t.ex. motorvagnar) kan redan i dag konkurrera kostnadsmässigt med diesel.

För sjötransporter på inre vattenvägar och kortare sträckor till havs kan vätgas bli ett alternativt bränsle med låga utsläpp, särskilt eftersom den gröna given understryker att koldioxidutsläppen i sjöfartssektorn måste ha ett pris. För sjötransporter på längre sträckor och oceangående sjöfart krävs ökad effekt i bränsleceller från en 42 till flera megawatt och användning av förnybar vätgas för produktion av syntetiska bränslen, metanol eller ammoniak som har högre energitäthet.

På lång sikt kan vätgas också bli ett alternativ för att fasa ut fossila bränslen inom luftfart och sjöfart, genom produktion av flytande syntetisk fotogen eller andra syntetiska bränslen. Dessa är ”drop-in”-bränslen som kan användas med befintlig teknik i luftfartyg, men konsekvenserna när det gäller energieffektivitet måste beaktas. På längre sikt kan vätgasdrivna bränsleceller, som kräver att luftfartygets konstruktion anpassas, eller vätgasdrivna jetmotorer också utgöra ett alternativ för luftfarten. För att förverkliga dessa ambitioner kommer det att krävas en färdplan för de omfattande långsiktiga forsknings- och innovationsinsatserna 43 , även inom ramen för Horisont Europa, FCH-JU och eventuella initiativ som en del av vätgasalliansen.

Kommissionen kommer att ta upp användningen av vätgas i transportsektorn i den kommande strategin för hållbar och smart mobilitet som aviserats i den europeiska gröna given och ska läggas fram före utgången av 2020.

Den viktigaste begränsande faktorn för användning av vätgas i industriella tillämpningar och transporter är ofta de högre kostnaderna, bland annat i form av extra investeringar i vätgasbaserad utrustning och i lagrings- och bunkringsanläggningar. Den potentiella effekten av risker i leveranskedjan och en osäker marknad förstärks också av de små marginalerna för slutliga industriprodukter på grund av internationell konkurrens.

Stödpolitik på efterfrågesidan kommer därför att behövas. Kommissionen kommer att överväga olika alternativ för incitament på EU-nivå, inklusive möjliga minimiandelar eller kvoter för förnybar vätgas eller bränslen baserade på förnybar vätgas i specifika slutanvändarsektorer 44 (t.ex. vissa industrier i kemisektorn, eller transporttillämpningar) för att på ett riktat sätt ge möjlighet till efterfrågan. I detta sammanhang kan s.k. virtuell inblandning 45 komma att undersökas.

Trappa upp produktionen

Samtidigt som 280 företag 46 är verksamma inom tillverkningen av och leveranskedjan för elektrolysörer och mer än 1 GW kapacitet projekteras är den sammanlagda produktionskapaciteten i Europa i dag mindre än 1 GW. För att nå det strategiska målet om elektrolysanläggningar med 40 GW kapacitet senast 2030 behövs en samordnad insats tillsammans med europeiska alliansen för ren vätgas, medlemsstater och pionjärregioner, samt stödordningar, innan vätgasen blir kostnadsmässigt konkurrenskraftig. Tekniken för att öka vätgasproduktionen, avseende t.ex. sol- och vindbaserad elektricitet samt avskiljning och lagring av koldioxid, fortsätter att bli alltmer konkurrenskraftig i takt med att försörjningskedjan utvecklas.

För att rivstarta vätgasutvecklingen behöver den europeiska industrin tydlighet, och investerare behöver säkerhet i samband med omställningen, särskilt en tydlig samsyn i hela unionen om i) den teknik för vätgasproduktion som behöver utvecklas i Europa och ii) vad som kan betraktas som förnybar och koldioxidsnål vätgas. EU:s slutliga mål är tydligt: ett klimatneutralt och integrerat energisystem med förnybar vätgas och förnybar el i centrum. Eftersom detta kommer att vara en långsiktig utmaning kommer EU att behöva en noggrann planering av denna omställning, med beaktande av de utgångspunkter som finns i dag och infrastruktur som kan skilja sig åt mellan medlemsstater.

För att anpassa en stödjande politisk ram utifrån vätgasens fördelar i fråga om minskade koldioxidutsläpp i en övergångsfas, och för att informera kunderna, kommer kommissionen att arbeta för att snabbt införa EU-omfattande instrument på grundval av konsekvensbedömningar. Detta skulle innefatta en gemensam tröskel/standard för koldioxidsnål vätgas för att främja produktionsanläggningar för vätgas på grundval av deras livscykelprestanda i fråga om växthusgaser, vilken skulle kunna definieras i förhållande till utsläppshandelssystemets befintliga riktmärke 47 för vätgasproduktion. Dessutom skulle det ingå en omfattande samling av definierade termer och EU-omfattande kriterier för certifiering av förnybar och koldioxidsnål vätgas, eventuellt på grundval av den befintliga övervakning, rapportering och verifiering som finns i utsläppshandelssystemet och på de bestämmelser som fastställs i direktivet om förnybar energi 48 . Denna ram skulle kunna baseras på livscykelutsläppen av växthusgaser 49 , med tanke på de CertifHy 50 -metoder som redan utvecklats genom industriinitiativ, i enlighet med EU:s taxonomi för hållbara investeringar. De specifika kompletterande funktioner som ursprungsgarantier och hållbarhetscertifikat redan har i direktivet om förnybar energi kan underlätta för en maximalt kostnadseffektiv produktion och EU-omfattande handel.

I fråga om elbaserad vätgas kommer den ökande andelen förnybar energi i elproduktionen, tillsammans med utsläppshandelssystemets tak för elproduktionens koldioxidutsläpp i EU som helhet, med tiden att leda till lägre koldioxidutsläpp tidigt i processen samtidigt som vätgas används som ersättning för fossila bränslen i slutanvändarsektorer. Elektricitetens koldioxidutsläpp är fortfarande relevanta för politik som stimulerar till vätgasproduktion eftersom det bör undvikas att elproduktionen som sådan får indirekt stöd: efterfrågan på el för vätgas bör särskilt möjliggöras när det finns överskott av förnybar el i nätet. När det gäller fossilbaserad vätgas med avskiljning av koldioxid kommer kommissionen att ta itu med metanutsläpp i tidiga led av processen till följd av produktion och transport av naturgas, och föreslå riskminskande åtgärder som en del av EU:s kommande metanstrategi.

En stödjande politisk ram för mer vätgas

En politisk ram som ger stöd och incitament behöver ge möjlighet för förnybar vätgas, och under en övergångsperiod även för koldioxidsnål vätgas, att bidra till minskade koldioxidutsläpp till lägsta möjliga kostnad, samtidigt som andra viktiga aspekter beaktas, t.ex. industrins konkurrenskraft och dess effekter på energisystemets värdekedja. EU har redan en grund för en stödjande politisk ram, särskilt i form av direktivet om förnybar energi och utsläppshandelssystemet, samtidigt som Next Generation EU, klimatmålsplanen för 2030 och industripolitiken ger verktyg och finansiella resurser för att påskynda våra insatser i riktning mot en hållbar återhämtning.

Utsläppshandelssystemet tillhandahåller redan, som ett marknadsbaserat instrument, teknikneutrala och EU-omfattande incitament i form av koldioxidprissättning, för en kostnadseffektiv utfasning av fossila bränslen i alla de sektorer som omfattas. Ett förstärkt utsläppshandelssystem, med ett eventuellt utvidgat tillämpningsområde så som aviserats som en del av den gröna given, kommer gradvis att stärka denna roll. Nästan all befintlig fossilbaserad vätgasproduktion omfattas av utsläppshandelssystemet, men de berörda sektorerna 51 anses löpa avsevärd risk för koldioxidläckage och därmed en gratis tilldelning när riktmärkesnivåerna är uppnådda till 100 procent. Så som förutses i direktivet om utsläppshandelssystemet 52 kommer riktmärket för gratis tilldelning att uppdateras för fas 4. I den kommande översynen av utsläppshandelssystemet kan kommissionen överväga ytterligare incitament till produktion av förnybar och koldioxidsnål vätgas, samtidigt som vederbörlig hänsyn tas till sektorer med risk för koldioxidläckage. Om skillnaderna i olika länders ambitionsnivå vad gäller klimatet kvarstår kommer kommissionen 2021 att föreslå en koldioxidjusteringsmekanism för att minska risken för koldioxidläckage, helt i enlighet med Världshandelsorganisationens regler, och även granska konsekvenserna för vätgasen.

I och med behovet att trappa upp vätgasen innan den blir kostnadsmässigt konkurrenskraftig kommer stödordningar sannolikt att krävas under en viss tid, förutsatt att konkurrensreglerna följs. Ett möjligt politiskt instrument skulle vara att skapa upphandlingssystem för s.k. differenskontrakt (CCfD, Carbon Contracts for Difference). Ett sådant långsiktigt kontrakt med en offentlig motpart skulle ersätta investeraren genom en uttrycklig utbetalning av skillnaden mellan lösenpriset för koldioxid och dess faktiska pris i utsläppshandelssystemet, så att kostnadsgapet 53 relativt konventionell vätgasproduktion överbryggas. Möjliga områden för ett pilotprojekt där differenskontrakt kan tillämpas är att påskynda ersättningen av befintlig vätgasproduktion i raffinaderier och i produktion av gödselmedel, i koldioxidsnål och cirkulär produktion av stål och baskemikalier, och att stödja utbyggnaden av vätgas och vätgasbaserade bränslen, t.ex. ammoniak, i sjöfartssektorn och av syntetiska koldioxidsnåla bränslen i luftfartssektorn. Det skulle kunna genomföras på EU-nivå eller nationell nivå, bland annat med stöd från EU:s innovationsfond för utsläppshandelssystemet. Proportionaliteten i sådana åtgärder och deras inverkan på marknaden bör bedömas noggrant för att säkerställa att de överensstämmer med riktlinjerna för statligt stöd till energi och miljöskydd.

Slutligen skulle man kunna överväga direkta och öppna, marknadsbaserade stödordningar för förnybar vätgas, där stödet tilldelas genom konkurrensutsatta anbudsförfaranden. Marknadskompatibelt stöd bör samordnas inom en öppen, effektiv och konkurrensutsatt vätgas- och elmarknad vars prissignaler belönar elektrolysanläggningar för de tjänster de tillhandahåller energisystemet (t.ex. flexibilitetstjänster, höjning av nivåerna för förnybar energiproduktion, minskad börda i form av incitament till förnybar energi).

Sammantaget ger denna ansats möjlighet till differentierat stöd för att öka tillgång och efterfrågan, med beaktande av olika typer av vätgas och medlemsstaternas olika utgångspunkter, och i linje med politiken för statligt stöd. Det är möjligt att ansöka om EU-finansiering för investeringar i anläggningar och teknik för produktion av förnybar och koldioxidsnål vätgas, t.ex. elektrolysanläggningar. Dessutom skulle differenskontrakt för förnybar och koldioxidsnål vätgas kunna utgöra ett inledande stöd för en tidig utbyggnad i olika sektorer till dess att de har mognat tillräckligt och är kostnadsmässigt konkurrenskraftiga i sig. För förnybar vätgas skulle även direkta marknadsbaserade stödordningar och kvoter kunna övervägas. Detta bör göra det möjligt att snabbt sätta fart på ett ekosystem för vätgas i betydande skala i hela EU under det kommande årtiondet, och därefter i riktning mot fullständig kommersiell utbyggnad.

5.Utformning av ett regelverk för vätgasinfrastruktur och marknadsregler

Infrastrukturens roll

En förutsättning för en utbredd användning av vätgas som energibärare i EU är att det finns energiinfrastruktur som kopplar samman utbud och efterfrågan. Vätgas kan transporteras via rörledningar, men också med transportalternativ utanför gasnätet, t.ex. lastbilar och fartyg som lastas och lossas vid anpassade LNG-terminaler, så långt det är tekniskt genomförbart. Vätgasen kan transporteras som ren vätgas, även i kondenserad form, eller bunden i större molekyler som är lättare att transportera (t.ex. ammoniak eller flytande organiska vätebärare). Vätgas kan också användas för cyklisk eller säsongsvis lagring, t.ex. i saltgruvor 54 , för att producera el när efterfrågan är som störst, säkerställa vätgasförsörjning eller ge möjlighet till mer flexibel drift av elektrolysanläggningar.

Infrastrukturbehoven för vätgas kommer i slutändan att bero på utvecklingen av vätgasens produktion, efterfrågan och transportkostnader och är kopplad till de olika utvecklingsfaserna för vätgasproduktionen, med ett betydligt ökat behov efter 2024. Dessutom kan infrastruktur behövas för att stödja avskiljning och lagring av koldioxid i samband med produktion av koldioxidsnål vätgas och syntetiska bränslen. Genom den stegvisa strategi som beskrivs ovan kan efterfrågan på vätgas inledningsvis tillgodoses genom produktion på plats (baserad på lokala förnybar energikällor eller på naturgas) i industrikluster och i kustområden genom befintliga punkt-till-punktförbindelser mellan produktion och efterfrågan. De befintliga reglerna för så kallade slutna distributionssystem, direktledningar eller undantag på gas- och elmarknaderna kan ge vägledning om hur detta kan hanteras 55 .

I den andra fasen skulle lokala vätgasnät växa fram och möta en ökad efterfrågan från industrin. Med ökad efterfrågan är det nödvändigt att en optimerad produktion, användning och transport av vätgas säkerställs, och det kommer sannolikt att krävas transporter över längre sträckor för att säkerställa att hela systemet är effektivt, vilket kommer att ske genom översynen av de transeuropeiska energinäten (TEN-E) och genom översynen av lagstiftningen om den inre gasmarknaden i fråga om en konkurrensutsatt gasmarknad för utfasning av fossila bränslen 56 . För att säkerställa kompatibla marknader för ren vätgas kan det bli nödvändigt med gemensamma kvalitetsstandarder (t.ex. avseende renhet och tröskelvärden för föroreningar) eller gränsöverskridande driftsregler.

Denna process bör kombineras med en strategi för att möta transportbehovet genom ett nät av tankstationer, kopplat till översynen av direktivet om infrastruktur för alternativa bränslen och översynen av det transeuropeiska transportnätet (TEN-T).

Med den nära förestående utfasningen av lågvärdesgas och en minskad efterfrågan på naturgas efter 2030, skulle delar av den befintliga alleuropeiska gasinfrastrukturen kunna anpassas för att tillhandahålla den nödvändiga infrastrukturen för storskalig gränsöverskridande transport av vätgas. Anpassning kan utgöra en möjlighet till en kostnadseffektiv energiomställning i kombination med (relativt begränsad) nybyggd särskild infrastruktur för vätgas 57 .

Befintliga naturgasledningar ägs emellertid av nätoperatörer som ofta inte har tillstånd att äga, driva eller finansiera vätgasledningar. För att ge möjlighet till anpassning av befintliga tillgångar måste deras tekniska lämplighet bedömas, samtidigt som en översyn av regelverket för konkurrensutsatta gasmarknader för utfasning av fossila bränslen bör ge möjlighet till sådan finansiering och drift med ett övergripande energisystemperspektiv i åtanke. Förnuftig infrastrukturplanering, t.ex. på grundval av tioårsplaner för nätutveckling, behövs som underlag för investeringsbeslut. Sådan planering bör också innehålla information som kan ligga till grund för incitament till privata investeringar i elektrolysanläggningar med bästa möjliga läge. Kommissionen kommer därför att säkerställa att infrastruktur för vätgas integreras fullständigt i infrastrukturplaneringen, bland annat genom översynen av de transeuropeiska energinäten och arbetet med de tioåriga nätutvecklingsplanerna, med beaktande även av planeringen av ett nät med tankstationer.

En begränsad inblandning av vätgas i naturgasnätet kan ge möjlighet till decentraliserad produktion av förnybar vätgas i lokala nät under en övergångsfas 58 . Inblandning är dock mindre effektiv och minskar vätgasens värde. Inblandning ändrar också kvaliteten på den gas som används i Europa och kan påverka utformningen av gasinfrastruktur, slutanvändartillämpningar och driftskompatibiliteten hos gränsöverskridande system. Risken finns därför att inblandning fragmenterar den inre marknaden om medlemsstater i grannskapet accepterar olika nivåer av inblandning och gränsöverskridande flöden förhindras. För att minska risken för en sådan situation behöver den tekniska möjligheten att i praktiken justera kvaliteten bedömas, liksom kostnaderna för att hantera skillnaderna i gaskvalitet. Nuvarande kvalitetsstandarder för gas – nationella och från CEN – skulle behöva uppdateras. Därutöver förstärkta instrument behövas för att säkerställa gränsöverskridande samordning och systemens driftskompatibilitet för ett obehindrat flöde mellan medlemsstater. Dessa alternativ kräver noggranna överväganden i fråga om deras bidrag till utfasningen av fossila bränslen i energisystemet samt de ekonomiska och tekniska konsekvenserna.

Främjande av likvida marknader och konkurrens

Eftersom EU:s medlemsstater har olika potential för produktion av förnybar vätgas innebär en öppen och konkurrensutsatt EU-marknad med obehindrad gränsöverskridande handel betydande fördelar för konkurrens, överkomlighet och försörjningstrygghet.

En utveckling i riktning mot en likvid marknad för råvarubaserad vätgashandel skulle underlätta för nya producenter att komma in på marknaden och gynna en djupare integration med andra energibärare. Det skulle skapa stabila prissignaler för investeringar och operativa beslut. Befintliga regler som möjliggör effektiva affärstransaktioner och som utarbetats för el- och gasmarknaderna, t.ex. i fråga om tillträde till handelsplatser och standardiserade produktdefinitioner, skulle kunna övervägas för en vätgasmarknad, som en del av översynen av gaslagstiftningen och med konkurrensutsatta gasmarknader för utfasning av fossila bränslen i åtanke, samtidigt som de inbyggda skillnaderna erkänns.

För att underlätta vätgasens utbyggnad och utveckla en marknad där även nya producenter har tillgång till kunder 59  bör infrastrukturen för vätgas vara tillgänglig för alla på ett icke-diskriminerande sätt. Nätoperatörer måste förbli neutrala för att inte snedvrida de lika villkoren för marknadsbaserad verksamhet. Regler för tredjepartstillträde, tydliga regler för anslutning av elektrolysanläggningar till nätet och effektiviserad tillståndshantering och administration kommer att behöva utarbetas för att undvika en orimlig börda vid marknadstillträde. Tydlighet nu kommer att motverka icke-återvinningsbara investeringar och kostnader för senare efterhandsingripanden.

En öppen och konkurrensutsatt EU-marknad med priser som återspeglar energibärarnas produktionskostnader, koldioxidkostnader och externa kostnader och fördelar skulle på ett effektivt sätt erbjuda förnybar och säker vätgas till de slutanvändare som värderar den högst 60 . Likvärdig behandling av vätgas och andra energibärare måste säkerställas för att inte snedvrida de relativa priserna för olika energibärare 61 . Tillförlitliga relativa prissignaler gör det inte bara möjligt för energianvändare att fatta välgrundade beslut om vilken energibärare som ska användas i olika situationer, utan innebär också att de kan fatta rätt beslut om att använda energi eller inte, dvs. att hitta den optimala avvägningen vid investeringar i energieffektivitetsåtgärder.  

6.    Främjande av forskning och innovation avseende vätgasteknik

EU har under många år gett stöd till forskning och innovation avseende vätgas, först via traditionella samarbetsprojekt 62 och därefter huvudsakligen via det gemensamma företaget för bränsleceller och vätgas (FCH JU, Fuel Cell and Hydrogen Joint Undertaking) 63 . Detta arbete har gett möjlighet för flera typer av teknik att mogna 64 , i takt med utvecklingen av högprofilprojekt med lovande tillämpningar 65 , och för EU att inta en global ledarposition inom framtida teknik, särskilt i fråga om elektrolysanläggningar, tankstationer för vätgas och bränsleceller i storleksordningen megawatt. EU-finansierade projekt har också gett en bättre förståelse för det regelverk som behövs för att trappa upp produktionen och användningen av vätgas i EU.

Fortsatta forsknings- och innovationsinsatser krävs för att säkerställa en fullständig försörjningskedja för vätgas i den europeiska ekonomin.

För det första kommer produktionssidan att behöva större, effektivare och mer kostnadseffektiva elektrolysanläggningar i storleksordningen gigawatt som, tillsammans med kapacitet för massproduktion och nya material, kommer att kunna försörja stora användare med vätgas. Som ett första steg kommer en ansökningsomgång avseende en 100 MW elektrolysanläggning att utlysas i år. Incitament och utveckling behövs också för lösningar som inte är lika mogna, t.ex. vätgasproduktion baserad på havsalger, på direkt solbaserad dissociation av vatten eller på pyrolysprocesser med fast kol som biprodukt, samtidigt som vederbörlig hänsyn tas till hållbarhetskrav.

För det andra behöver infrastrukturen utvecklas för att kunna distribuera, lagra och leverera stora volymer vätgas, eventuellt även över större områden. Anpassning av befintlig gasinfrastruktur så att den kan utnyttjas för transport av vätgas eller vätgasbaserade bränslen behöver också ytterligare forskning, utveckling och innovation.

För det tredje måste storskaliga slutanvändartillämpningar utvecklas ytterligare, främst inom industrin (t.ex. att vätgas ersätter kokskol i stålproduktion eller att mer förnybar vätgas används i kemi- och petrokemiindustri) och i transportsektorn (t.ex. i tunga vägtransporter, på järnväg och i sjöfart och luftfart). Grundforskning, som även omfattar säkerhetsperspektivet, bör anpassas till utbyggnadsplaner och ge möjlighet till förbättrade, harmoniserade standarder.

Slutligen behövs mer forskning som stöd för politikens utformning inom ett antal övergripande områden, särskilt för att möjliggöra förbättrade och harmoniserade (säkerhets)standarder samt övervakning, och för att bedöma effekterna på samhället och arbetsmarknaden. Tillförlitliga metoder måste utvecklas för att bedöma miljöeffekterna av vätgastekniken och dess tillhörande värdekedja, inklusive dess livscykelutsläpp av växthusgaser och hållbarhet. Det är viktigt med en genomgripande bedömning av hur försörjningen av råvaror av särskild betydelse ska säkerställas, och hur behovet kan minskas genom mindre materialkrävande konstruktioner och genom ersättning med andra material, återanvändning och återvinning, med tanke på den ökade framtida användning som förväntas och med vederbörlig hänsyn till Europas försörjningstrygghet och höga hållbarhetsnivå.

Samordnat EU-stöd till forskning och innovation behövs också för storskaliga projekt med stor inverkan på vätgasens hela värdekedja, inklusive storskaliga (flera hundra megawatt) elektrolysanläggningar som är kopplade till förnybar elproduktion och levererar vätgas till exempelvis industriområden eller gröna flygplatser och hamnar (så som föreslås i samband med den gröna given), och som ger möjlighet att testa tekniken under verkliga förhållanden.

Som svar på dessa utmaningar kommer kommissionen att genomföra ett antal åtgärder riktade mot forskning, innovation och internationellt samarbete 66 , som stöd för energi- och klimatmålen.

Inom ramprogrammet Horisont Europa för forskning och innovation har ett institutionaliserat partnerskap för förnybar vätgas föreslagits, med huvudsaklig inriktning mot produktion, överföring, distribution och lagring av vätgas, parallellt med viss utvald teknik för slutanvändning med bränsleceller 67 . Samtidigt som partnerskapet för förnybar vätgas kommer att stödja forskning, utveckling och demonstration av teknik för att göra den mogen för marknaden kommer alliansen för ren vätgas att föra samman resurser för att öka omfattningen och resultatet av industrialiseringsinsatserna och därmed uppnå ytterligare kostnadsminskningar och konkurrenskraft. Kommissionen föreslår också ett ökat stöd till forskning och innovation i fråga om slutanvändning av vätgas inom viktiga sektorer, genom synergier med viktiga partnerskap som föreslås inom ramen för Horisont Europa, i första hand inom transport 68 och industri 69 . Ett nära samarbete mellan dessa partnerskap skulle stödja utvecklingen av försörjningskedjor för vätgas och gemensamt trappa upp investeringarna.

Dessutom finns genom EU:s innovationsfond för utsläppshandelssystemet, som kommer att omfatta omkring tio miljarder euro för stöd till koldioxidsnål teknik under perioden 2020–2030, möjlighet att underlätta för banbrytande demonstrationsprojekt som gäller innovativ vätgasbaserad teknik. Denna fond kan avsevärt minska riskerna med stora och komplexa projekt och erbjuder därför en unik möjlighet att förbereda sådan teknik för en storskalig utbyggnad. En första ansökningsomgång för fonden utlystes den 3 juli 2020.

Kommissionen kommer också att ge riktat stöd för att bygga den kapacitet som krävs för att förbereda finansiellt sunda och livskraftiga vätgasprojekt, om detta anges som en prioritering i de relevanta nationella och regionala programmen, genom särskilda instrument (t.ex. InnovFin för energidemonstrationsprojekt, InvestEU), eventuellt i kombination med rådgivning och tekniskt bistånd från sammanhållningspolitiken, från Europeiska investeringsbankens centrum för investeringsrådgivning eller inom ramen för Horisont Europa. Exempelvis finns det redan stöd till innovativa ekosystem för vätgas genom partnerskapet Hydrogen Valleys 70 . Under nästa finansieringsperiod kommer ett särskilt instrument för interregionala innovationsinvesteringar, med vätgasteknik i koldioxidintensiva regioner som ett pilotprojekt, att stödja utvecklingen av innovativa värdekedjor inom ramen för Europeiska regionala utvecklingsfonden.

Samarbetet med medlemsstaternas forsknings- och innovationsinsatser inom ramen för prioriteringarna i EU:s strategiska plan för energiteknik (SET-planen) 71 kommer också att säkerställas. Synergier med andra instrument, t.ex. innovationsfonden eller strukturfonderna, kommer att eftersträvas för att ge starthjälp till banbrytande demonstrationsprojekt som visar på mångfalden av möjligheter för förnybar och koldioxidsnål vätgas i hela EU.

7.    Det internationella perspektivet

Det internationella perspektivet är en integrerad del av EU:s strategi. Förnybar vätgas ger nya möjligheter att omforma Europas energipartnerskap både med länder och regioner i grannskapet och med internationella, regionala och bilaterala partner, i riktning mot en diversifierad försörjning och som ett bidrag till stabila och trygga försörjningskedjor.

I linje med Europeiska gröna givens yttre dimension har EU ett strategiskt intresse av att sätta vätgas högt på sin utåtriktade energipolitiska agenda, med fortsatta investeringar i internationellt samarbete om klimat, handel och forskningsverksamhet, men också med en utvidgning till nya områden.

Under många år har det internationella samarbetet om vätgas handlat om forskning. EU har, tillsammans med USA och Japan, utvecklat de mest ambitiösa forskningsprogrammen om olika segment i vätgasens värdekedja, och det internationella partnerskapet för vätgasekonomin (IPHE, International Partnership for a Hydrogen Economy) inrättades som ett första instrument i detta avseende.

Intresset för förnybar vätgas växer nu globalt. Flera länder utarbetar ambitiösa forskningsprogram inom ramen för nationella vätgasstrategier 72 , och en internationell vätgasmarknad kommer sannolikt att utvecklas. USA och Kina gör massiva investeringar i vätgasforskning och industriell utveckling. Vissa av EU:s nuvarande gasleverantörer och länder med stor potential för förnybar energi överväger möjligheterna att exportera förnybar el eller förnybar vätgas till EU. Afrika med sin stora potential för förnybar energi, och särskilt Nordafrika som ligger geografiskt nära, är ett exempel på en möjlig leverantör av kostnadsmässigt konkurrenskraftig förnybar vätgas till EU 73 , vilket kräver en påskyndad utbyggnad av förnybar elproduktion i dessa länder.

I detta sammanhang bör EU aktivt främja nya möjligheter till samarbete om förnybar vätgas tillsammans med länder och regioner i grannskapet, som ett sätt att bidra till deras omställning till ren energi och främja en hållbar tillväxt och utveckling. Med beaktande av naturresurser, fysiska sammanlänkningar och teknisk utveckling bör det östra grannskapet, särskilt Ukraina, och det södra grannskapet vara prioriterade partner. Samarbetet bör sträcka sig från forskning och innovation till regleringspolitik, direkta investeringar och icke snedvriden och rättvis handel med vätgas, vätgasbaserade bränslen och tillhörande teknik och tjänster. Enligt industrins uppskattning skulle elektrolysanläggningar med 40 GW kapacitet kunna installeras i det östra och det södra grannskapet fram till 2030, vilket skulle säkerställa en hållbar gränsöverskridande handel med EU. Energipolitik och diplomati bör användas för att förverkliga dessa ambitioner och förse EU med betydande volymer av förnybar vätgas.

För att stödja investeringar i förnybar vätgas i det europeiska grannskapet kommer kommissionen att mobilisera de tillgängliga finansieringsinstrument, inklusive investeringsplattformen för grannskapsländer, som under många år finansierat projekt inom ramen för en omställning till ren energi i partnerländer. Kommissionen skulle också vara beredd att stödja förslag till nya vätgasprojekt från internationella finansinstitut genom eventuell samfinansiering via detta blandfinansieringsinstrument, t.ex. när det gäller investeringsramen för västra Balkan 74 .

EU:s stabiliserings- och associeringsavtal med länderna på västra Balkan samt associeringsavtalen med grannskapsländerna utgör den politiska ramen för dessa länders deltagande i gemensamma forsknings- och utvecklingsprogram om vätgas tillsammans med EU. Energigemenskapen och transportgemenskapen kommer att spela en avgörande roll som regionala och sektoriella forum för internationellt samarbete när det gäller att främja EU-reglering, standarder och förnybar vätgas, inklusive utbyggnad av ny infrastruktur, t.ex. tankstationsnät, och återanvändning av befintliga naturgasnät där så är möjligt. Västra Balkan och Ukraina kommer att uppmuntras att delta i alliansen för ren vätgas.

Energidialogerna med partner i det södra grannskapet kommer att bidra till att en gemensam agenda fastställs och utvecklas vidare, och att projekt och gemensam verksamhet identifieras. Samarbete med industrin bör också främjas genom regionala samarbetsforum, t.ex. Observatoire Méditerranéen de l’Energie. Kommissionen kommer inom ramen för det afrikansk-europeiska initiativet för grön energi 75 att undersöka möjligheten att bidra till en ökad medvetenhet om potentialen i förnybar vätgas bland offentliga och privata partner, inklusive gemensamma forsknings- och innovationsprojekt. Man kommer också att överväga potentiella projekt genom Europeiska fonden för hållbar utveckling 76 .

Vätgas skulle mer allmänt kunna bli en huvuddel i EU:s internationella, regionala och bilaterala energiarbete och diplomati, men också inom klimat, forskning, handel och internationellt samarbete. Breda överenskommelser med internationella partner kommer att vara avgörande för att skapa förutsättningar för framväxten av en global, regelbaserad marknad som bidrar till en säker och konkurrenskraftig vätgasförsörjning av EU-marknaden. Tidiga åtgärder är nyckeln till att förhindra framväxten av marknadshinder och en snedvriden handel. Mot denna bakgrund kommer den pågående översynen av EU:s handelspolitik att omfatta en bedömning av hur eventuella snedvridningar och hinder mot handel med och investeringar i vätgas ska hanteras. Dessutom kan bilaterala dialoger som främjar regler, standarder och teknik på EU-nivå underlättas.

I multilaterala forum bör EU också främja utveckling av internationella standarder och fastställande av gemensamma definitioner och metoder för att fastställa totala utsläpp per enhet vätgas som produceras och transporteras till sin slutliga användning, samt internationella hållbarhetskriterier. EU deltar redan i hög grad i IPHE och samleder det nya uppdraget om förnybar vätgas inom ramen för Mission Innovation och ministerinitiativet för förnybar vätgasenergi (CEM H2I, Clean Energy Ministerial Hydrogen Initiative). Det internationella samarbetet skulle också kunna utvidgas genom internationella standardiseringsorgan och Förenta nationernas globala tekniska föreskrifter (Unece, IMO), inklusive harmonisering och lagstiftning för vätgasfordon. Samarbete inom G20 samt med Internationella energiorganet (IEA) och Internationella byrån för förnybar energi (Irena) skapar ytterligare tillfällen för utbyte av erfarenheter och bästa praxis.

Slutligen är det viktigt att underlätta utvecklingen av en strukturerad internationell vätgasmarknad baserad på euro, för att minska valutariskerna för EU:s marknadsaktörer, i fråga om både import och export. Vätgas är en ny marknad och kommissionen kommer att utarbeta ett eurobaserat riktmärke för vätgastransaktioner och därmed bidra till att konsolidera eurons roll i handeln med hållbar energi.

8.    Slutsatser

Förnybar och koldioxidsnål vätgas kan bidra till att minska utsläppen av växthusgaser före 2030 och till återhämtningen av EU:s ekonomi, och är ett mycket viktigt steg i riktning mot en klimatneutral och utsläppsfri ekonomi 2050 genom att fossila bränslen och råvaror ersätts i sektorer där det är svårt att fasa ut dessa. Förnybar vätgas erbjuder också en unik möjlighet till forskning och innovation för att upprätthålla och utvidga Europas tekniska ledarposition och skapa ekonomisk tillväxt och sysselsättning i hela värdekedjan och i hela unionen.

Detta kräver en ambitiös och väl samordnad politik på nationell och europeisk nivå samt diplomatiska kontakter om energi och klimat med internationella partner. Denna strategi flätar samman olika politiska åtgärder som omfattar hela värdekedjan samt industri-, marknads- och infrastrukturaspekterna tillsammans med forsknings- och innovationsperspektivet och den internationella dimensionen, för att skapa en miljö som möjliggör upptrappad försörjning av och efterfrågan på vätgas i riktning mot en klimatneutral ekonomi. Kommissionen uppmanar parlamentet, rådet, andra EU-institutioner, sociala partner och alla berörda parter att diskutera hur man kan utnyttja vätgasens potential att fasa ut fossila bränslen i vår ekonomi och samtidigt göra den mer konkurrenskraftig, på grundval av de åtgärder som beskrivs i detta meddelande.

CENTRALA ÅTGÄRDER

En investeringsagenda för EU

·Utarbeta, inom ramen för den europeiska alliansen för ren vätgas, en investeringsagenda för att stimulera utbyggnaden av produktion och användning av vätgas och en förteckning över konkreta projekt (senast i slutet av 2020).

·Stöd strategiska investeringar i förnybar vätgas inom ramen för kommissionens återhämtningsplan, och särskilt genom politikområdet strategiska europeiska investeringar inom InvestEU (från och med 2021).

Ökad efterfrågan och upptrappad produktion

·Föreslå åtgärder för att underlätta användningen av vätgas och vätgasbaserade bränslen i transportsektorn i kommissionens kommande strategi för hållbar och smart mobilitet och i relaterade politiska initiativ (2020).

·Undersök ytterligare stödåtgärder, inklusive politik för efterfrågesidan i slutanvändarsektorer, för förnybar vätgas på grundval av de befintliga bestämmelserna i direktivet om förnybar energi (senast i juni 2021). 

·Arbeta för att införa en gemensam tröskel/standard för koldioxidsnål vätgas för att främja produktionsanläggningar på grundval av deras livscykelutsläpp av växthusgaser (senast i juni 2021). 

·Arbeta för att införa en omfattande samling av definierade termer och EU-omfattande kriterier för certifiering av förnybar och koldioxidsnål vätgas (senast i juni 2021).

·Utarbeta ett pilotprojekt, helst på EU-nivå, för ett program med differenskontrakt, särskilt för att stödja koldioxidsnål och cirkulär produktion av stål och baskemikalier.

Utformning av ett möjliggörande och stödjande regelverk: stödordningar, marknadsregler och infrastruktur

·Inled planeringen av vätgasinfrastruktur, inklusive de transeuropeiska näten för energi och transport och de tioåriga nätutvecklingsplanerna (2021), med beaktande av planeringen av ett tankstationsnät.

·Påskynda utbyggnaden av olika typer av tankningsinfrastruktur vid översynen av direktivet om infrastruktur för alternativa bränslen och översynen av förordningen om transeuropeiska transportnät (2021).

·Utforma marknadsregler som ger möjlighet till utbyggnad av vätgas, inklusive undanröjande av hinder för en effektiv utveckling av infrastruktur för vätgas (t.ex. genom anpassning av befintlig infrastruktur), och säkerställ tillträde till likvida marknader för vätgasproducenter och kunder och den inre gasmarknadens integritet genom den kommande översynen av lagstiftningen, t.ex. översynen av gaslagstiftningen för konkurrensutsatta gasmarknader, i syfte att fasa ut fossila bränslen (2021). 

Främjande av forskning och innovation avseende vätgasteknik

·Utlys en ansökningsomgång avseende en 100 MW elektrolysanläggning och gröna flygplatser eller gröna hamnar, som en del av den europeiska gröna given inom Horisont 2020 (tredje kvartalet 2020).

·Inrätta det föreslagna partnerskapet för förnybar vätgas, med inriktning på produktion, lagring, transport och distribution av vätgas samt viktiga komponenter för prioriterade områden med slutanvändning av förnybar vätgas till ett konkurrenskraftigt pris (2021).

·Styr utvecklingen av viktiga pilotprojekt som stöder vätgasens värdekedjor, i samordning med SET-planen (från 2020 och framåt).

·Underlätta demonstration av innovativ vätgasbaserad teknik genom att utlysa ansökningsomgångar inom EU:s innovationsfond för utsläppshandelssystemet (första omgången i juli 2020).

·Utlys en ansökningsomgång för pilotåtgärder om interregional innovation inom sammanhållningspolitiken, med avseende på vätgasteknik i koldioxidintensiva regioner (2020).

Det internationella perspektivet

·Stärk EU:s ledarskap i internationella forum för tekniska standarder, regler och definitioner avseende vätgas.

·Utveckla vätgasuppdraget inom ramen för Mission Innovation (MI2).

·Främja samarbete med partnerländer i södra och östra grannskapen och med länder i energigemenskapen, särskilt Ukraina, när det gäller förnybar el och vätgas.

·Fastställ en samarbetsprocess för förnybar vätgas med Afrikanska unionen inom ramen för det afrikansk-europeiska initiativet för grön energi.

·Utarbeta ett eurobaserat riktmärke för marknadstransaktioner senast 2021.

(1)

   I EU producerar dagens 300 elektrolysanläggningar i drift mindre än 4 procent av den totala vätgasproduktionen (Fuel Cells and Hydrogen Joint Undertaking, 2019: Hydrogen Roadmap Europe).

(2)

Wood Mackenzie: Green hydrogen pipeline more than doubles in five months, april 2020.

(3)

   En ren jord åt alla: En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi (COM(2018) 773).

(4)

   FCH JU (2019): Hydrogen Roadmap Europe. Detta inbegriper användning av vätgas som råvara.

(5)

För användning av vätgas endast för energiändamål är andelen för olika scenarier från 2 procent till mer än 23 procent år 2050 (Moya m.fl. 2019, JRC116452).

(6)

   EU vid ett vägskäl – bygga upp och bygga nytt för nästa generation (COM(2020) 456 final). 

(7)

   Irena uppskattar att vätgas kommer att stå för cirka 8 procent av den globala energianvändningen om Parisavtalet ska uppfyllas (Irena, Global Renewables Outlook, 2020).

(8)

     FCH JU (2019): Hydrogen Roadmap Europe. Baserat på ett ambitiöst scenario med vätgasanvändning motsvarande 20 Mton (665 TWh).

(9)

   BNEF (2020) Hydrogen Economy Outlook. Förväntad försäljning 696 miljarder USD (2019 års penningvärde).

(10)

   40 GW i Europa, och 40 GW i Europas grannskap med export till EU.

(11)

   Linz declaration, 17–18 september 2018. https://www.eu2018.at/calendar-events/political-events/BMNT-2018-09-17-Informal-TTE.html.

(12)

     Lämnas in enligt direktiv 2014/94/EU.

(13)

     Europeiska regionkommittén: Mot en färdplan för ren vätgas – de lokala och regionala myndigheternas bidrag till ett klimatneutralt Europa.

(14)

   COM(2019) 640 final.

(15)

   COM(2020) 102 final.

(16)

   EU vid ett vägskäl – bygga upp och bygga nytt för nästa generation (COM(2020) 456 final).

(17)

     https://ec.europa.eu/growth/industry/policy/european-battery-alliance_en

(18)

     COM(2020) 299 final.

(19)

   Utsläppen av växthusgaser från källa till produktionsanläggning (well-to-gate) för EU:s elektricitetsmix är 14 kg CO2eq / kg H2 (baserat på data för 2018 från Eurostat, 252 t CO2eq/GWh), medan jordens genomsnittliga elektricitetsmix skulle resultera i 26 kg CO2eq / kg H2 (IEA, 2019).

(20)

   Utsläppen av växthusgaser från källa till produktionsanläggning (well-to-gate) för förnybar vätgas producerad med förnybar el är nära noll (IEA, 2019).

(21)

22    Kommissionens pågående bedömning av tillgång och efterfrågan för biomassa i EU och globalt, samt relaterad hållbarhet, och en planerad studie av hållbarheten vad gäller användningen av skogsbiomassa för energiproduktion som aviserats i EU:s strategi för biologisk mångfald (COM(2020) 380 final).

(22)

   Utsläppen av växthusgaser från källa till produktionsanläggning (well-to-gate) för ångreformering av naturgas är 9 kg CO2eq / kg H2 (IEA, 2019).

(23)

   Utsläppen av växthusgaser från källa till produktionsanläggning (well-to-gate) för ångreformering av naturgas med avskiljning och lagring av koldioxid med 90 procent avskiljning är 1 kg CO2eq / kg H2, och 4 kg CO2eq / kg H2 med avskiljningsgrad på 56 procent (IEA, 2019).

(24)

 IEA 2019 Hydrogen report (sidan 42), och på grundval av IEA:s antagna priser på naturgas för EU (22 euro/MWh), elpriser mellan 35 och 87 euro/MWh och kapacitetskostnader på 600 euro/kW.

(25)

     I detta skede kan kostnaderna dock endast uppskattas eftersom anläggningsarbete eller drift ännu inte har inletts i något sådant projekt i EU.

(26)

   Baserat på kostnadsberäkningar från IEA, Irena och BNEF. Kostnaderna för elektrolysanläggningar kommer att minska från 900 euro/kW till 450 euro/kW eller därunder under perioden efter 2030, och till 180 euro/kW efter 2040. Kostnader för avskiljning och lagring av koldioxid ökar kostnaderna för reformering av naturgas från 810 euro/kWh2 till 1512 euro/kWh2. För 2050 uppskattas kostnaderna till 1152 euro/kWh2 (IEA, 2019).

(27)

   Baserat på nuvarande el- och gaspriser förutses att koldioxidsnål fossilbaserad vätgas 2030 kommer att kosta mellan 2 och 2,5 euro/kg i EU, och att förnybar vätgas kommer att kosta mellan 1,1 och 2,4 euro/kg (IEA, Irena, BNEF).

(28)

     Förnybar vätgas motsvarande upp till 33 TWh skulle kunna produceras antingen genom förnybar elektricitet som ansluts direkt till elektrolysanläggningarna eller genom att man säkerställer att vissa villkor uppfylls, bl.a. i fråga om additionaliteten för den förnybara elektriciteten som används.

(29)

     Förnybar vätgas motsvarande upp till 333 TWh skulle kunna produceras antingen genom förnybar elektricitet som ansluts direkt till elektrolysanläggningarna eller genom att man säkerställer att vissa villkor uppfylls, bl.a. i fråga om additionaliteten för den förnybara elektricitet som används.

(30)

   Energibuffring med hjälp av förnybar vätgas är en funktion som omfattar mycket mer än enbart lagring av förnybar elektricitet. Med buffring blir energi tillgänglig i olika regioner genom transport av vätgas och lagringsanläggningar för vätgas. Vätgasbuffring kan länka samman olika slutanvändarsektorer och energimarknader (i motsats till lagring av el) och skulle kunna ge möjlighet att sätta nya priser på särskilda vätgasmarknader.

(31)

   Pilotprojekt pågår för att analysera möjligheterna att ersätta värmepannor för naturgas med värmepannor för vätgas.

(32)

     Under antagandet att all förnybar vätgas produceras med hjälp av förnybar el. Baserat på scenario 1.5 TECH för långsiktig utfasning av fossila bränslen (COM(2018) 773 final).

(33)

COM(2020) 380 final.

(34)

   Hydrogen Roadmap Europe, baserat på ett ambitiöst scenario med 665 TWh fram till 2030 (FCH JU, 2019).

(35)

 ASSET-studie (2020). Hydrogen generation in Europe: Overview of costs and key benefits. I investeringsplanerna antas 40 GW förnybar vätgas samt 5 Mton koldioxidsnål vätgas fram till 2030, och elektrolysanläggningar med 500 GW förnybar kapacitet fram till 2050.

(36)

   ASSET-studie (2020). Hydrogen generation in Europe: Overview of costs and key benefits. Med antagande av ett stålverk med kapacitet för 400 000 ton per år.

(37)

   Kortsiktiga projekt som samlats in från Entsos tioårsplaner och IEA databas för vätgasprojekt och lagts fram för EU:s innovationsfond för utsläppshandelssystemet. Förteckningen över framtida projekt är baserad på uppskattningar från Hydrogen Europe (2020): Post Covid-10 and the Hydrogen Sector (https://hydrogeneurope.eu/sites/default/files/Post%20COVID-19%20for%20the%20Hydrogen%20Sector%20(2).pdf).

(38)

   Strengthening Strategic Value Chains for a future-ready EU Industry. Rapport från det strategiska forumet för viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse (https://ec.europa.eu/docsroom/documents/37824).

(39)

   Förordning om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar.

(40)

     HyENet är en informell plattform som inrättats av GD Energi som stöd för nationella myndigheter i frågor som rör vätgas (https://ec.europa.eu/energy/topics/energy-system-integration/hydrogen_en).

(41)

     Europa är helt beroende av 19 av de 29 råvaror som är relevanta för bränsleceller och elektrolysteknik (t.ex. metaller i platinagruppen), och är också beroende av många råvaror av särskild betydelse för olika typer av teknik för förnybar elproduktion.

(42)

     I FLAGSHIP-projektet utvecklas två kommersiella fartyg med vätgasdrivna bränsleceller i Frankrike och Norge, där vätgasen produceras på plats i elektrolysanläggningar för 1 MW som drivs med förnybar el.

(43)

     Hydrogen-powered aviation. A fact-based study of hydrogen technology, economics and climate impact by 2050, maj 2020 (https://www.fch.europa.eu/sites/default/files/FCH%20Docs/20200507_Hydrogen%20Powered%20Aviation%20report_FINAL%20web%20%28ID%208706035%29.pdf).

(44)

   I direktivet om förnybar energi finns redan stöd för förnybar vätgas och ett uttryckligt omnämnande som ett medel för att uppnå sektormålet för förnybar energi i transportsektorn.

(45)

     Virtuell inblandning (virtual blending) avser en andel vätgas i den totala volymen för en gasformig energibärare (dvs. metan), oavsett om dessa gaser blandas fysiskt i samma infrastruktur eller hanteras i separata, särskilda infrastrukturer. 

(46)

   60 procent av de företag som är verksamma i EU är små och medelstora företag.

(47)

   Avser endast ångreformering av metan.

(48)

     I direktivet om förnybar energi ges möjlighet att statistiskt räkna in vätgas som produceras i anläggningar som är anslutna till elnätet (även om elmixen har en låg andel förnybar el) som 100 procent förnybar energi, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda, inklusive additionaliteten för den förnybara elektricitet som används. Kommissionen kommer under 2021 att lägga fram en delegerad akt som fastställer villkoren.

(49)

   Se Strategi för integrering av energisystem (COM(2020) 299 final).

(50)

   Exempelvis fastställs i CertifHy en tröskel för livscykelutsläpp av växthusgaser på grundval av det befintliga riktmärket i utsläppshandelssystemet och ett mål för utsläppsminskning som bygger på direktivet om förnybar energi.

(51)

   Särskilt för raffinaderier och produktion av gödselmedel.

(52)

   Direktiv (EU) 2018/410.

(53)

   Kontraktet bör täcka skillnaden mellan lösenpriset för koldioxid och dess faktiska pris i utsläppshandelssystemet på ett uttryckligt sätt.

(54)

   Vid Teesside i Yorkshire i Storbritannien lagrar ett brittiskt företag 1 miljon kubikmeter ren vätgas (95 % H2 och 3–4 % CO2) vid ett tryck av 50 bar i tre saltgruvor på ett djup av cirka 400 meter. Europas tekniska potential att lagra vätgas i saltgruvor motsvarar cirka 85 PWh (Claalayan m.fl., 2020).

(55)

   Se artiklarna 28 och 38 i direktiv 2009/73/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94) och artiklarna 7 och 38 i direktiv (EU) 2019/944 (EUT L 158, 14.6.2019, s. 125).

(56)

Översyn av direktiv 2009/73/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och av förordning (EG) nr 715/2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten.

(57)

   Exempelvis förväntas att ett vätgasnät i Tyskland och Nederländerna kan bestå av upp till 90 procent av infrastruktur för naturgas som anpassats. Rörledningar som anpassas är ofta redan till stor del avskrivna.

(58)

   Det skulle ge en trygg säkerhetsutväg och, i kombination med stödordningar, garantera intäkter för att snabbt få igång produktionen. Särskilt för elektrolysanläggningar som är placerade på optimala produktionsplatser, snarare än i närheten av efterfrågan, kan frånvaro av tillräcklig infrastruktur speciellt avsedd för vätgas innebära ökade investeringar i lagring på plats och/eller inskränkt produktion.

(59)

     I enlighet med den europeiska pelaren för sociala rättigheter (princip 20), där teknik främjar överkomliga priser och tillgång till väsentliga tjänster för alla.

(60)

     Detta skulle vara i linje med principen om att ”sätta energieffektivitet främst”.

(61)

     Exempelvis bör energiförluster från produktion eller omvandling av vätgas inte socialiseras om det skapar en otillbörlig fördel jämfört med andra energibärare. 

(62)

   De första exemplen är demonstrationen av vätgasbussar genom CUTE-projekten (inledda 2003) och dess efterföljare HyFLEET. CUTE innebar stora framsteg när det gällde att bevisa teknik för fordonsdrift med vätgas och bränsleceller.

(63)

   FCH JU är ett offentlig-privat partnerskap för att anpassa europeisk forskning och industri till en gemensam forskningsagenda. Under det senaste årtiondet har EU bidragit med cirka 900 miljoner euro till FCH JU.

(64)

   Exempelvis för bussar, personbilar, lätta nyttofordon, terminalfordon och tankstationer.

(65)

   Exempelvis e-bränslen för luftfart, vätgas för järnväg, och i sjöfartssektorn.

(66)

   För internationella åtgärder inom forskning och innovation, se avsnitt 7.

(67)

   Eftersom teknik för bränsleceller och för elektrolysanläggningar har många likheter.

(68)

   Exempelvis kommer förslaget om partnerskap inom forskning och innovation för transporter (2Zero, Zero Emission Waterborne Transport, Clean Aviation, ...) inom ramen för Horisont Europa att medföra vidare forskning och innovation avseende vätgastillämpningar inom transportområdet. 

(69)

   Exempelvis i fråga om förnybar stålproduktion och cirkulär och klimatneutral industri.

(70)

 Detta stöds inom plattform S3 för industriell modernisering.

(71)

   Särskilt de delar i SET-planen som gäller användning av vätgas, t.ex. åtgärderna som gäller industrin, bränslen och CCSU (CO2 Capture, Storage, and Utilization).

(72)

   Exempelvis Australien, Kanada, Norge, Sydkorea och flera EU-medlemsstater.

(73)

     Detta skulle kräva en påskyndad utbyggnad av förnybar elproduktion i dessa länder.

(74)

   Som bygger på anslag från EU:s instrument för stöd inför anslutningen, samt på bidrag från de internationella finansinstitut som omfattas av denna plattform.

(75)

   Det afrikansk-europeiska initiativet för grön energi nämns i meddelandet Mot en övergripande strategi för Afrika (JOIN(2020) 4 final, 9.3.2020).

(76)

   Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU) stöder investeringar i Afrika och EU:s grannskapsländer som hjälp till att uppnå målen i FN:s agenda 2030, dess mål för hållbar utveckling och Parisavtalet om klimatförändringar

Top