EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 31.10.2019

COM(2019) 557 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Rapport om den europeiska koldioxidmarknadens funktion

Innehåll

Förteckning över akronymer och förkortningar    

SAMMANFATTNING    

1. INLEDNING    

2.1 Verksamheter, anläggningar och luftfartygsoperatörer som omfattas    

2.2 Unionsregistret och Europeiska unionens transaktionsförteckning (EUTL)    

3. KOLDIOXIDMARKNADENS FUNKTION 2018    

3.1 Tillgång: utsläppsrätter i omlopp    

3.1.1 Tak    

3.1.2 Utfärdade utsläppsrätter    

3.1.2.1. Gratis tilldelning    

3.1.2.2 NER300-programmet och innovationsfonden    

3.1.2.3 Kompensation för indirekta koldioxidkostnader    

3.1.2.4 Auktionering av utsläppsrätter    

3.1.2.5 Undantag från fullständig auktionering för el- och värmeproduktion    

3.1.3 Internationella reduktionsenheter    

3.2. Efterfrågan: utsläppsrätter som har tagits ur omlopp    

3.3. Balansera tillgång och efterfrågan    

4. LUFTFART    

5. MARKNADSÖVERSIKT    

5.1. Utsläppsrätternas rättsliga egenskaper och skattebehandling    

6. ÖVERVAKNING, RAPPORTERING OCH VERIFIERING AV UTSLÄPP    

7. ÖVERSIKT ÖVER ADMINISTRATIVA ORDNINGAR    

8. EFTERLEVNAD OCH VERKSTÄLLANDE    

9. SLUTSATSER OCH UTSIKTER    

BILAGA    

Förteckning över akronymer och förkortningar

AVR        Förordningen om ackreditering och verifiering

CA        Behörig myndighet

CCS        Avskiljning och lagring av koldioxid

CCU        Avskiljning och användning av koldioxid

CDM        Mekanismen för ren utveckling

CER        Certifierad utsläppsminskning

Corsia    Systemet för kompensation för och minskning av koldioxidutsläpp inom internationell luftfart

CSCF        Sektorsövergripande korrigeringsfaktor

EA        Det europeiska ackrediteringssamarbetet

EES        Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

EES        Europeiska miljöbyrån

EEX        European Energy Exchange

EIB        Europeiska investeringsbanken

ERU        Utsläppsminskningsenheter

Esma        Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten

EU ETS    EU:s utsläppshandelssystem

EUTL        Europeiska unionens transaktionsförteckning

GHG        Växthusgas

Icao        Internationella civila luftfartsorganisationen

ICE        InterContinental Exchange Futures Europe

InnovFin EDP Energidemonstrationsprojekten InnovFin

JI        Mekanismen för gemensamt genomförande

MAR        Förordningen om marknadsmissbruk

Mifid II        Direktivet om marknader för finansiella instrument

Mifir        Förordningen om marknader för finansiella instrument

MRR        Förordningen om övervakning och rapportering

MRVA        Övervakning, rapportering, verifiering och ackreditering

MSR        Reserv för marknadsstabilitet

NAB        Nationellt ackrediteringsorgan

NER        Reserven för nya deltagare

OTC        Over-the-counter

PFC        Perfluorkarboner

RES        Förnybara energikällor

SARPs        Corsiabaserade standardbestämmelser och rekommendationer

TNAC        Totala antalet utsläppsrätter i omlopp

SAMMANFATTNING

1. INLEDNING

EU:s utsläppshandelssystem har sedan 2005 varit hörnstenen i EU:s strategi för att minska utsläppen av växthusgaser från industrin och från el- och värmeproduktionssektorn. Systemet bidrar i betydande grad till EU:s mål att minska unionens totala växthusgasutsläpp med 20 % jämfört med 1990 års nivåer till 2020. EU är visserligen på god väg att klara och till och med överträffa detta mål, men för att nå målet om en minskning av utsläppen med minst 40 % (enligt EU:s nuvarande klimat- och energipolitiska ram inför 2030) och med minst 50 %, med sikte på 55 % på ett ansvarsfullt sätt (mot bakgrund av de politiska riktlinjerna 1 för den tillträdande kommissionen), krävs det fortsatta framsteg.

Den reviderade lagstiftningen om EU:s utsläppshandelssystem 2 för fas 4 trädde i kraft i april 2018 och antagandet av genomförandelagstiftningen för den fjärde handelsperioden går nu snabbt framåt. Under det senaste året har det antagits genomförandelagstiftning om den nya koldioxidläckageförteckningen och regler för gratis tilldelning, och den rättsliga ramen för unionsregistersystemet har reviderats för att göra de anpassningar som krävs för fas 4. Driftsbestämmelser har fastställts för innovationsfonden – utsläppshandelssystemets huvudinstrument för finansiering av koldioxidsnål innovativ teknik och banbrytande innovation inom fas 4. Samtidigt har auktioneringsförordningen reviderats för att möjliggöra auktionering av de första 50 miljoner utsläppsrätterna för innovationsfonden under 2020. I augusti 2019 antog kommissionen en andra revidering för att inrätta den institutionella ramen för auktionering av utsläppsrätter för innovations- och moderniseringsfonderna under fas 4. Sist men inte minst har ramen för övervakning, rapportering, verifiering och ackreditering inom EU:s utsläppshandelssystem uppdaterats för att förbättra och förtydliga befintliga bestämmelser utifrån erfarenheten från genomförandet av fas 3. Kommissionen arbetar skyndsamt med att färdigställa de kvarstående genomförandebestämmelserna, och målet är att de ska antas före januari 2021 då den nya handelsperioden inleds.

De lagstiftningsändringar som beslutats under senare år för att ta itu med överskottet av utsläppsrätter på koldioxidmarknaden har börjat ge resultat. Överskottsindikatorn för reserven för marknadsstabilitet har publicerats för tredje gången sedan offentliggörandet av den senaste rapporten om koldioxidmarknaden. Baserat på indikatorn och den reviderade lagstiftningen om EU:s utsläppshandelssystem kommer auktionsvolymerna att minska med nästan 400 miljoner utsläppsrätter under 2019, vilket motsvarar 24 % av överskottet.

Förra året präglades också av ett ökat förtroende från marknadsaktörernas sida, vilket visade sig i en förstärkt prissignal för koldioxid. Det högre priset på utsläppsrätter medförde en betydande ökning av medlemsstaternas totala auktionsintäkter – under 2018 var de totala intäkterna på 14 miljarder euro, vilket är mer än det dubbla jämfört med 2017. Nästan 70 % av dessa intäkter användes (eller planerades att användas) för angivna klimat- och energirelaterade ändamål under 2018, utifrån de uppgifter som medlemsstaterna lämnat.

Denna rapport om den europeiska koldioxidmarknadens funktion läggs fram i enlighet med kraven i artiklarna 10.5 och 21.2 i direktiv 2003/87/EG 3 (direktivet om EU:s utsläppshandelssystem). Såsom fastställs i direktivet är syftet med denna rapport att ge en regelbunden ögonblicksbild av utvecklingen på den europeiska koldioxidmarknaden under året.

Denna rapport omfattar år 2018, men en del initiativ som har lagts fram eller beslutats under första halvåret 2019 presenteras också.

De uppgifter som används i denna rapport är de som fanns offentligt tillgängliga och som kommissionen hade tillgång till vid utgången av juni 2019, om inte annat anges 4 . Allmän information om och beskrivningar av EU:s utsläppshandelssystem visas i textrutor i rapporten.

2. INFRASTRUKTUREN FÖR EU:S UTSLÄPPSHANDELSSYSTEM

2.1 Verksamheter, anläggningar och luftfartygsoperatörer som omfattas    

Enligt de artikel 21-rapporter som de deltagande länderna 5 lämnade in 2019 fanns det under 2018 totalt 10 744 anläggningar med utsläppsrätter.

Liksom under tidigare år var de bränslen som förbrändes inom EU:s utsläppshandelssystem till största delen fossila 2018. 29 länder rapporterade emellertid också att biomassa användes i samband med 2 181 anläggningar (20,3 % av samtliga anläggningar). Två länder (Liechtenstein och Malta) rapporterade inte någon användning av biomassa. De totala koldioxidutsläppen från biomassa uppgick till cirka 151 miljoner ton 2018 (9 % av de rapporterade utsläppen inom EU:s utsläppshandelssystem), vilket är en liten ökning jämfört med omkring 145 miljoner ton 2017 (8 % av de rapporterade utsläppen inom EU:s utsläppshandelssystem). Av dessa hade 99,2 % en emissionsfaktor på noll 6 . Inget land rapporterade användning av biobränslen hos luftfartygsoperatörer för 2018, medan Sverige var det enda som rapporterade detta för två luftfartygsoperatörer 2017.

Sett till indelningen i anläggningskategorier på basis av årliga utsläpp 7 visar uppgifterna från 2018 att 72 % av anläggningarna tillhörde kategori A, 21 % kategori B och 7 % kategori C, liksom tidigare år. 6 113 anläggningar rapporterades som ”anläggningar med låga utsläpp” 8 (57 % av det totala antalet).

När det gäller anläggningar som ingår i EU:s utsläppshandelssystem och som dessutom återfinns i förteckningen över anläggningar som släpper ut andra gaser än koldioxid rapporteras att tillstånd har utfärdats för primäraluminium och perfluorkarboner (PFC) i tolv länder (Frankrike, Grekland, Island, Italien, Nederländerna, Norge, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Storbritannien, Sverige och Tyskland), samt för produktion av salpetersyra och dikväveoxidutsläpp i 20 länder (undantagen är Cypern, Danmark, Estland, Irland, Island, Lettland, Liechtenstein, Luxemburg, Malta, Slovenien och Spanien). När det gäller de återstående dikväveoxidsektorerna – adipinsyra samt glyoxal och glyoxalsyra – rapporteras framställning i tre (Tyskland, Frankrike och Italien) respektive två länder (Tyskland och Frankrike). Endast Norge och Österrike rapporterade koldioxidavskiljnings- och lagringsverksamhet.

Precis som förra året har sju länder (Frankrike, Island, Italien, Kroatien, Slovenien, Spanien och Storbritannien) utnyttjat möjligheten att utesluta små utsläppskällor från EU:s utsläppshandelssystem i enlighet med artikel 27 i direktivet om EU:s utsläppshandelssystem. Den totala mängd utsläpp som uteslöts 2018 uppgick till ungefär 2,92 miljoner ton koldioxid (cirka 0,17 % av de totala verifierade utsläppen, jämfört med 0,16 % året dessförinnan).

Enligt artikel 21-rapporterna 2019 har hittills åtta länder (Belgien, Danmark, Frankrike, Kroatien, Liechtenstein, Litauen, Nederländerna och Ungern) utnyttjat bestämmelsen i artikel 13 i förordningen om övervakning och rapportering 9 om att tillåta förenklade övervakningsplaner när riskerna är låga. När det gäller luftfartygsoperatörer med låga utsläpp har tre länder (Belgien, Island och Polen) rapporterat att de utnyttjade denna bestämmelse under 2018.

Under 2018 rapporterades att 655 luftfartygsoperatörer hade en övervakningsplan (jämfört med 541 under 2017 och 503 under 2016). Av de rapporterade operatörerna var 50 % (328) kommersiella, medan återstående 50 % (327) var icke-kommersiella. 10 Totalt 287 stycken (44 %) räknades som små utsläppskällor (jämfört med 280 (52 %) 2017 och 249 (50 %) 2016).

2.2 Unionsregistret och Europeiska unionens transaktionsförteckning (EUTL)

Unionsregistret och EUTL var i full drift dygnet runt årets alla dagar under hela 2018, med endast kortare avbrott på sammanlagt cirka 26 timmar på grund av tekniska uppgraderingar.

Från och med den 1 januari 2019 avbröt kommissionen 11  alla förfaranden beträffande Storbritannien i fråga om gratis tilldelning, auktionering och utbyte av internationella reduktionsenheter, i enlighet med skyddsåtgärderna 12 för att skydda miljönyttan av EU:s utsläppshandelssystem i de fall där EU-lagstiftningen upphör att gälla för en medlemsstat som lämnar EU. 

I mars 2019 antogs kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1122 13 där regler fastställdes för unionsregistrets funktion under nästa handelsperiod för EU:s utsläppshandelssystem (2021–2030). Förordningen innebär att unionsregistret blir förenligt med de krav för fas 4 som fastställts i det reviderade direktivet om EU:s utsläppshandelssystem, till exempel genom att anpassa funktionerna så att utsläppsrätterna blir giltiga under obegränsad tid och endast får användas för att täcka utsläpp från och med det första året under den tioårsperiod då de utfärdades samt säkerställa att internationella reduktionsenheter inte får användas för att täcka utsläpp från och med 2021. I den nya förordningen anpassas vidare reglerna för unionsregistret så att de överensstämmer med kraven i finansmarknadslagstiftningen eftersom utsläppsrätter klassificeras som ”finansiella instrument” enligt direktiv 2014/65/EU 14 från och med den 3 januari 2018 och med kraven i de reviderade dataskyddsreglerna.

3. KOLDIOXIDMARKNADENS FUNKTION 2018

I det här kapitlet behandlas information som rör aspekter av tillgång och efterfrågan på utsläppsrätter i EU:s utsläppshandelssystem. I avsnittet om tillgång finns information om tak, gratis tilldelning, NER300-programmet (inbegripet förberedelser inför nästa innovationsfond), auktionering, undantagen från full auktionering för energisektorn (artikel 10c), användningen av internationella reduktionsenheter samt ett kapitel om system för kompensation för indirekta koldioxidkostnader.

På efterfrågesidan innehåller kapitlet information om de verifierade utsläppen samt om metoder för att balansera tillgång och efterfrågan på utsläppsrätter på koldioxidmarknaden via reserven för marknadsstabilitet.

3.1 Tillgång: utsläppsrätter i omlopp

3.1.1 Tak

I tabell 1 visas siffrorna för taket för fasta anläggningar och antalet utsläppsrätter för luftfart som sattes i omlopp 15 varje år under fas 3 av EU:s utsläppshandelssystem.

Tabell 1: Tak för EU:s utsläppshandelssystem 2013–2020

3.1.2 Utfärdade utsläppsrätter

3.1.2.1. Gratis tilldelning

Under fas 3 kommer ungefär 43 % av den sammanlagda kvantiteten tillgängliga utsläppsrätter att tilldelas gratis, medan andelen utsläppsrätter som ska auktioneras av medlemsstaterna uppgår till cirka 57 %.

Den ursprungliga reserven för nya deltagare innehöll 480,2 miljoner utsläppsrätter, efter avdrag för 300 miljoner utsläppsrätter till NER300-programmet. Fram till juni 2019 hade 167,9 miljoner utsläppsrätter reserverats för 937 anläggningar för hela fas 3. Återstoden av reserven för nya deltagare uppgår till 312,3 miljoner utsläppsrätter. Ett stort antal av dessa utsläppsrätter väntas förbli outdelade. De kommer att placeras i slutet av fas 3 i reserven för marknadsstabilitet, varav 200 miljoner kommer att användas för att upprätta en ny reserv för nya deltagare för fas 4.

Fram till slutet av juni 2019 har tilldelningen minskats med ungefär 457 miljoner utsläppsrätter på grund av att anläggningar har stängts eller minskat sin produktion eller produktionskapacitet jämfört med vad som ursprungligen användes för att beräkna tilldelningen för fas 3.

Tabell 2: Antal utsläppsrätter (i miljoner) som tilldelats gratis till industrin under perioden 2013–2019 18

Eftersom efterfrågan på gratis tilldelning översteg den tillgängliga kvantiteten minskades tilldelningen till alla anläggningar inom EU:s utsläppshandelssystem med samma procentsats med hjälp av en ”sektorsövergripande korrigeringsfaktor”. 21 De ursprungliga värdena för den sektorsövergripande korrigeringsfaktorn sågs över 2017. 22

För att förebygga risken för koldioxidläckage ska gratis tilldelning fortsätta efter 2020, baserat på riktmärken som härleds med hänsyn till prestandan hos de 10 % av anläggningarna som är effektivast i EU. Sektorernas exponering för koldioxidläckage har bedömts utifrån en kombinerad indikator där sektorns handelsintensitet med tredjeländer multipliceras med sektorns utsläppsintensitet. Utifrån denna bedömning antog kommissionen i februari 2019 koldioxidläckageförteckningen för nästa handelsperiod 23 , som kommer att vara giltig under hela fas 4.

För att avspegla utvecklingen inom teknik och innovation kommer riktmärkesvärdena att uppdateras två gånger under fas 4 på grundval av faktiska uppgifter. De anläggningar som ansökte om gratis tilldelning för den första tilldelningsperioden (2021–2025) var tvungna att lämna in de erfordrade uppgifterna senast den 30 maj 2019 till de behöriga myndigheterna. Kommissionen kommer att använda dessa uppgifter för att beräkna tilldelningen för respektive anläggning och uppdatera riktmärkena för perioden 2021–2025. Den delegerade akten om översyn av reglerna om gratis tilldelning för perioden 2021–2030 antogs i december 2018 24 , och arbetet med att uppdatera riktmärkena för perioden 2021–2025 har inletts (se tillägg 7 till bilagan).

Under fas 4 kommer tilldelningarna till enskilda anläggningar att justeras i god tid för att avspegla betydande ökningar och minskningar i produktionen. För att förhindra manipulation och missbruk av systemet för justering av tilldelningar och för att undvika all oskälig administrativ börda kommer kommissionen att anta en genomförandeakt för att fastställa ytterligare bestämmelser om justeringarna (se tillägg 7 till bilagan).

3.1.2.2 NER300-programmet och innovationsfonden

Resultatet av de två ansökningsomgångarna för NER 300 blev att 38 RES-projekt och ett CCS-projekt i 20 EU-medlemsstater tilldelades totalt 2,1 miljarder euro. Av dessa är sju i drift: bioenergiprojekten BEST i Italien och Verbiostraw i Tyskland, projekten för landbaserad vindkraft Blaiken i Sverige och vindparken Handalm i Österrike, projekten för de havsbaserade vindkraftparkerna Veja Mate och Nordsee One i Tyskland samt projektet för smarta nät ”Puglia Active Network” i Italien.

Enligt planen ska fem projekt från den första ansökningsomgången inledas i slutet av 2019, medan förberedelser pågår för fyra projekt från den andra ansökningsomgången, vilka ska inledas senast den 30 juni 2021. Med tanke på den ekonomiska och politiska utmaning som har funnits sedan NER300-programmet inrättades har 19 projekt inte fått tillräckligt med ytterligare ekonomiskt stöd och därmed dragits tillbaka, vilket frigör totalt 1,358 miljarder euro. Fyra andra projekt befinner sig i olika utvecklingsstadier.

Det ändrade NER300-beslutet 25 innebar att frigjorda medel från de avbrutna projekten från den första ansökningsomgången (hittills 623 miljoner euro) kunde återinvesteras i befintliga finansiella instrument – energidemonstrationsprojekten InnovFin och skuldinstrumentet för Fonden för ett sammanlänkat Europa, som båda administreras av Europeiska investeringsbanken (EIB). På så sätt kommer man att kunna maximera vinsterna med NER300-programmet och attrahera ytterligare privata investeringar i koldioxidsnål innovation.

Hittills har tre projekt valts ut för att ta del av de outnyttjade medlen i NER300 inom energidemonstrationsprojekten InnovFin, med ett stöd på cirka 73 miljoner euro (se tillägg 9 till bilagan).

De frigjorda medlen från avbrutna projekt från den andra ansökningsomgången (hittills 735,5 miljoner euro) kommer att läggas till de tillgängliga resurserna för innovationsfonden.

Tabell 3: NER300-projekt som fick anslag i den första och andra ansökningsomgången 26

Under fas 4 kommer det totala värdet av de tillgängliga resurserna för demonstration av innovativ teknik och banbrytande innovationer inom innovationsfonden sannolikt att vara betydligt högre än de 2,1 miljarder euro som funnits tillgängliga för NER300. 27 I februari 2019 antogs den delegerade förordningen 28 om driften av innovationsfonden. Projekt i alla medlemsstater, även småskaliga sådana, kommer att kunna få stöd från fonden.

För att öka medvetenheten om innovationsfonden under 2019 och första halvåret 2020 deltar kommissionen aktivt i uppsökande verksamhet med industrin och medlemsstaterna för att diskutera de viktigaste frågorna för varje sektor när det gäller valet av genomförda projekt. Den första ansökningsomgången inom innovationsfonden planeras till 2020, följt av regelbundna ansökningsomgångar fram till 2030.

3.1.2.3 Kompensation för indirekta koldioxidkostnader

Hittills har kommissionen godkänt 13 29 stödordningar för kompensation för indirekta koldioxidkostnader i 12 medlemsstater. Ersättning betalades ut för första gången under 2018 genom ordningen för Vallonien respektive Luxemburg. Den spanska regeringen anmälde en översyn av sin ordning till kommissionen i syfte att öka budgeten. Under 2019 anmälde Polen ett åtgärdsförslag till kommissionen och fick godkännande av statligt stöd till en ordning som kommer att betala ut stöd 2020 för indirekta kostnader som ådragits under 2019.

Enligt direktivet om EU:s utsläppshandelssystem ska de medlemsstater som har infört ett stödsystem för indirekta kostnader på lätt tillgängligt sätt offentliggöra den totala kompensationens storlek uppdelad på de sektorer och delsektorer som fått stöd, inom tre månader från utgången av varje år.

En sammanfattning av de uppgifter som medlemsstaterna offentliggör om kompensation som utbetalades under 2018 återfinns i tabell 4.

Tabell 4: Kompensation för indirekta koldioxidkostnader som utbetalades av medlemsstaterna under 2018 30

Den totala kompensation för indirekta kostnader som de elva medlemsstaterna 34 betalade ut 2018 uppgick till cirka 462 miljoner euro, vilket motsvarar nästan 11 % av auktionsintäkterna i dessa medlemsstater. De medlemsstater som har infört stödordningar för kompensation utgör tillsammans ungefär 70 % av EU:s BNP. De största mottagarna av kompensationen var den kemiska sektorn, sektorn för icke-järnmetaller samt järn- och stålsektorn.

En av bestämmelserna om insyn i det reviderade direktivet om EU:s utsläppshandelssystem innebär att medlemsstater som har använt mer än 25 % av sina auktionsintäkter till att betala ut kompensation för indirekta kostnader under ett visst år måste offentliggöra en rapport om skälen till att detta tröskelvärde överskreds. Baserat på auktionsintäkterna för kalenderåret 2017 överskred fyra länder tröskelvärdet på 25 % 2018. 35

3.1.2.4 Auktionering av utsläppsrätter

År 2018 ändrades auktioneringsförordningen 36 för att på nytt utse European Energy Exchange (”EEX”) som fristående auktionsplattform för Tyskland och möjliggöra monetarisering av en första omgång med 50 miljoner utsläppsrätter från reserven för marknadsstabilitet för att finansiera innovationsfonden 2020.

I augusti 2019 antog kommissionen en ytterligare ändring av auktioneringsförordningen för att fastställa ramen för auktionering av utsläppsrätter och projekthanteringen inom innovationsfonden och moderniseringsfonden under fas 4. Ändringen avspeglar även klassificeringen av utsläppsrätter i EU:s utsläppshandelssystem som finansiella instrument enligt direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument (Mifid II).

I överensstämmelse med de skyddsåtgärder som vidtagits för att skydda miljönyttan av EU:s utsläppshandelssystem (se kapitel 2.2) godtogs överlämnandet av de utsläppsrätter som Storbritannien utfärdade för 2018, men inga utsläppsrätter har auktionerats 2019 för Storbritanniens räkning.

Auktionerna 2018 genomfördes via följande auktionsplattformar:

·EEX, den gemensamma auktionsplattformen för de 25 medlemsstater som deltar i ett gemensamt upphandlingsförfarande samt Polen, som har valt att lämna det gemensamma upphandlingsförfarandet men ännu inte har förordnat någon fristående auktionsplattform. Sedan den 5 september 2016 har EEX genomfört auktioner i egenskap av den andra gemensamma auktionsplattformen, förordnad den 13 juli 2016.

·EEX som fristående auktionsplattform för Tyskland.

·ICE som fristående auktionsplattform för Storbritannien.

Island, Liechtenstein och Norge började auktionera utsläppsrätter i juni 2019 efter att EES‑avtalet hade ändrats så att de kunde delta i det gemensamma upphandlingsavtalet för den gemensamma auktionsplattformen. Enligt överenskommelse med de tre länderna har auktionsvolymerna för 2013–2018 fördelats över åren 2019 och 2020 för att säkerställa en stabil och förutsägbar tillgång på utsläppsrätter på marknaden och undvika skadliga effekter för koldioxidmarknaden på grund av denna ytterligare tillgång. De reviderade auktionskalendrarna för 2019 och 2020 innefattar därmed en del av de tidigare volymer som inte tagits med i auktionerna.

Under 2018 auktionerade EEX, för sina 27 medlemsstaters räkning, 89 % av den totala auktionerade mängden, medan ICE auktionerade 11 % av den totala mängden för Storbritanniens räkning. Fram till den 30 juni 2019 hade mer än 1 480 auktioner anordnats.

I tabell 5 nedan ges en översikt över de volymer utsläppsrätter 37 som auktionerades av EEX och ICE fram till den 30 juni 2019, inklusive de tidiga auktionerna 38 för allmänna utsläppsrätter.

Tabell 5: Total mängd utsläppsrätter för fas 3 som har auktionerats under 2012–2019

Källa: EEX

Siffrorna för 2019 avspeglar effekten av att reserven för marknadsstabilitet trädde i kraft i januari 2019, vilken bidrog till en betydligt mindre auktionstillgång under 2019 (se kapitel 3.3). Auktionerna genomfördes i allmänhet friktionsfritt, och auktionspriserna låg generellt nära sekundärmarknadspriserna.

Mellan januari 2018 och juni 2019 ställdes fem auktioner in, antingen på grund av att reservpriset inte uppnåddes eller för att den totala volymen anbud var mindre än den auktionerade volymen. Med dessa fem har därmed totalt 12 av de mer än 1 480 auktioner som har genomförts enligt auktioneringsförordningen sedan i slutet av 2012 ställts in. En översikt över auktionspriserna från 2013 till den 30 juni 2019 ges i figur 1:

Figur 1: Auktionspris för allmänna utsläppsrätter från 2013 till den 30 juni 2019

Källa: EEX

___ Auktionspris

Antalet deltagare i auktionerna för allmänna utsläppsrätter från 2013 till den 30 juni 2019 anges i tillägg 2. På auktionsplattformarna offentliggörs de utförliga resultaten av varje auktion på särskilda webbplatser inom lämplig tid. Mer information om resultatet av auktionerna, bland annat om deltagande, täckningsgrader och priser, finns i medlemsstaternas rapporter som offentliggörs på kommissionens webbplats. 40

Medlemsstaternas totala intäkter från auktionerna mellan 2012 och den 30 juni 2019 översteg 42 miljarder euro (se tabell 2.1 i tillägg 2). De totala intäkterna var på 14 miljarder euro enbart under 2018. Enligt direktivet om EU:s utsläppshandelssystem bör medlemsstaterna använda minst 50 % av intäkterna från auktioneringen, inklusive alla intäkter från utsläppsrätter som fördelas för solidaritet och tillväxt, för klimat- och energirelaterade ändamål. Enligt de uppgifter som medlemsstaterna lämnat till kommissionen använde eller avsåg medlemsstaterna att använda omkring 70 % av dessa intäkter för angivna klimat- och energirelaterade ändamål 2018. Under perioden 2013–2018 användes omkring 80 % av auktionsintäkterna för sådana ändamål.

3.1.2.5 Undantag från fullständig auktionering för el- och värmeproduktion

Det sammanlagda värdet av det rapporterade investeringsstödet under åren 2009–2018 är cirka 12,4 miljarder euro. Ungefär 82 % av detta belopp användes för att uppgradera och utrusta infrastruktur, medan resten av investeringarna gällde ren teknik eller diversifiering av utbudet.

Antalet utsläppsrätter som tilldelades gratis till elproducenter för 2018 anges i tabell 1.1 i tillägg 1 till bilagan, medan det maximala antalet utsläppsrätter per år framgår av tabell 1.2 i tillägg 1.

Icke tilldelade utsläppsrätter får auktioneras eller, enligt bestämmelserna i det reviderade direktivet om EU:s utsläppshandelssystem, tilldelas under perioden 2021–2030 till investeringar som har valts ut enligt artikel 10c genom konkurrensutsatta anbudsförfaranden. Det antal utsläppsrätter som tilldelades under perioden 2013–2018 framgår av figur 2.

Figur 2: Utsläppsrätter som har tilldelats gratis enligt artikel 10c

Källa: GD Klimatpolitik

I december 2018 informerade Polen kommissionen om sin avsikt att auktionera 55,8 miljoner av dess icke tilldelade utsläppsrätter 2019 inom ramen för undantaget enligt artikel 10c. I maj 2019 underrättades kommissionen dessutom om Polens avsikt att lägga till 49,52 miljoner icke tilldelade utsläppsrätter enligt artikel 10c till den mängd utsläppsrätter som Polen kommer att auktionera 2020.

Figur 3 visar i vilken utsträckning utsläppsrätter enligt artikel 10c har tilldelats, lagts till auktionerna eller fortfarande är outnyttjade (som i dagsläget vare sig tilldelats eller tillagts till auktionerna).

Figur 3: Fördelning av utsläppsrätter (tilldelade, auktionerade och återstående outnyttjade) 41

Källa: GD Klimatpolitik

Tabell 6 visar det antal utsläppsrätter enligt artikel 10c som auktionerades under perioden 2013–2018, samt antalet återstående outnyttjade utsläppsrätter.

Tabell 6: Hanteringen av outnyttjade utsläppsrätter enligt artikel 10c 2013–2018 42

Källa: GD Klimatpolitik

Antalet icke tilldelade utsläppsrätter som medlemsstaterna har auktionerat (eller planerar att auktionera) inom ramen för undantaget enligt artikel 10c för respektive år under fas 3 anges i tabell 1.3 i tillägg 1 till bilagan.

3.1.3 Internationella reduktionsenheter

Den exakta mängden internationella reduktionsenheter för faserna 2 och 3 (2008–2020) kommer delvis att bero på mängden framtida verifierade utsläpp, men marknadsanalytiker bedömer att det kommer att röra sig om ungefär 1,6 miljarder reduktionsenheter. Per slutet av 2019 har sammanlagt omkring 1,51 miljarder internationella reduktionsenheter använts eller utbytts, vilket motsvarar över 90 % av det uppskattade maximalt tillåtna antalet.

En komplett översikt över utbytet av internationella reduktionsenheter finns i tillägg 3 till bilagan.

3.2. Efterfrågan: utsläppsrätter som har tagits ur omlopp

Utsläppen från anläggningar som deltog i EU:s utsläppshandelssystem 2018 uppskattas ha minskat med 4,1 % jämfört med 2017 enligt uppgifterna i unionsregistret. Såsom framgår av tabell 7 drevs utsläppsminskningen framför allt av el- och värmeproduktionen, medan utsläppen från industrin endast minskade marginellt.

Tabell 7: Verifierade utsläpp (miljoner ton koldioxidekvivalenter) 43

Källa: EUTL, BNP-uppgifter som rapporterats på http://epp.eurostat.ec.europa.eu/tgm/table.do?tab=table&init=1&plugin=1&language=en&pcode=tec00115  

(hämtade i juli 2019). Verifierade utsläpp från luftfarten rapporteras separat i kapitel 4.

Kontrollerade utsläpp inom utsläppshandelssystemet från anläggningar uppdelade efter typen av växthusgasutsläpp (koldioxid, dikväveoxid och perfluorkarboner) anges i tabell 5.1 i tillägg 5 till bilagan.

Antalet utsläppsrätter som annullerades på frivillig basis 2018 uppgår till 36 559. Totalt registrerades 345 893 frivilligt annullerade utsläppsrätter fram till utgången av juni 2019.

3.3. Balansera tillgång och efterfrågan

Det rådde en stor strukturell obalans mellan tillgång och efterfrågan i EU:s utsläppshandelssystem när fas 3 inleddes 2013, på motsvarande 2,1 miljarder utsläppsrätter. Överskottet har minskat under den nuvarande handelsperioden. Det var stabilt under 2014 och minskade kraftigt till 1,78 miljarder utsläppsrätter 2015, 1,69 miljarder utsläppsrätter 2016 och 1,65 miljarder utsläppsrätter 2017. Överskottet stannade kvar på 1,65 miljarder utsläppsrätter under 2018.

I figur 4 visas utvecklingen av överskottet på den europeiska koldioxidmarknaden fram till slutet av 2018.

Figur 4: Utveckling av överskottet på den europeiska koldioxidmarknaden 2013–2018

Källa: GD Klimatpolitik

För att komma åt den strukturella obalansen mellan tillgång och efterfrågan på utsläppsrätter inrättades en reserv för marknadsstabilitet 2015 44 för att göra auktionstillgången på utsläppsrätter mer flexibel. Vid översynen av EU:s utsläppshandelssystem 45 gjordes viktiga funktionsmässiga förändringar i reserven för marknadsstabilitet, såsom framgår av textrutan nedan. Reserven för marknadsstabilitet togs i drift i början av 2019.

I rapporten om koldioxidmarknaden går det att konsolidera de siffror för tillgång och efterfrågan som offentliggörs enligt tidsplanen för de rapporter som ska publiceras i enlighet med direktivet om EU:s utsläppshandelssystem och dess tillämpningsföreskrifter.

Tillgång och efterfrågan under 2018 framgår av figur 5. Relevanta uppgifter har också publicerats i det tredje meddelandet om det totala antalet utsläppsrätter i omlopp med avseende på reserven för marknadsstabilitet 46 .

Figur 5: Kumulativ tillgång och efterfrågan fram till utgången av 2018

Tillgång (kumulativ, i miljoner)    Efterfrågan (kumulativ, i miljoner)

Källa: GD Klimatpolitik

Som förberedelse inför att reserven för marknadsstabilitet tas i drift 2019 har kommissionen regelbundet från mitten av maj 2017 47 offentliggjort det totala antalet utsläppsrätter i omlopp för det föregående året. Det totala antalet utsläppsrätter i omlopp offentliggjordes för tredje gången i maj 2019 och uppgick till 1 654 909 824 utsläppsrätter. 48 Offentliggörandet 2019 innebär att utsläppsrätter kan fortsätta placeras i reserven för marknadsstabilitet, vilket medför mindre auktionsvolymer för 2019 och 2020.

Jämfört med det totala antalet utsläppsrätter i omlopp 2017 och 2018 samt på grundval av den reviderade lagstiftningen minskade auktionsvolymerna med nästan 40 % eller 397 miljoner utsläppsrätter 2019. Auktionsvolymerna 2020 kommer också att minska på motsvarande sätt. 49 Följaktligen kommer cirka 30 % 50 färre utsläppsrätter 51 att auktioneras under 2019 jämfört med 2018. I tillägg 8 ges information om medlemsstaternas bidrag till reserven för marknadsstabilitet under hela 2019 och från januari till augusti 2020.

4. LUFTFART

Under 2018 utfärdades utsläppsrätter i linje med den EES-interna räckvidden. Tilldelningen av gratis utsläppsrätter uppgick då till strax över 32,3 miljoner utsläppsrätter. Detta omfattar både gratis tilldelning (lite drygt 31,2 miljoner utsläppsrätter) för etablerade operatörer och nästan 1,1 miljoner utsläppsrätter som tilldelas från den särskilda reserven för snabbväxande operatörer och nya aktörer. Tilldelningarna från denna reserv dubbleras under perioden 2017–2020 eftersom de gäller hela perioden 2013–2020. Omkring 5,6 miljoner utsläppsrätter auktionerades under 2018.

De verifierade utsläppen från luftfarten fortsatte att öka och uppgick till 67 miljoner ton koldioxid 2018, vilket är en ökning med 4 % jämfört med 2017.

I tabell 8 visas en sammanfattning av verifierade utsläpp, gratis tilldelningar och auktioneringsvolymer för luftfartssektorn sedan starten av fas 3. 

Tabell 8: Verifierade utsläpp och tilldelningar till luftfartssektorn

Källor: EUTL, GD Klimatpolitik och EEX.

Under 2013 antogs beslutet 55 att begränsa skyldigheterna när det gäller klimatförändringar till enbart flygningar inom EES. Luftfartssektorns efterlevnad sköts upp för 2012 och 2013. De senarelagda volymerna utsläppsrätter för 2012 auktionerades alltså 2014, medan efterlevnaden avseende luftfartens utsläpp 2013 och 2014 genomfördes under januari–april 2015.

I juni 2018 antog Icao de Corsiabaserade standardbestämmelserna och rekommendationerna 56 . I dessa samt i genomförandevillkoren fastställs Corsias funktion. Viktiga genomförandevillkor, till exempel berättigade enheter och ramen för alternativa bränslen, har dock inte antagits än. EU och dess medlemsstater har erkänt och gett stöd till Icaos formella antagande av standardbestämmelserna och rekommendationerna och har följt Icaos förfaranden för att anmäla befintliga skillnader 57 mellan relevant EU-lagstiftning och Corsia. Från och med den 1 januari 2019 måste luftfartygsoperatörer övervaka och kontrollera sina utsläpp även för Corsia. Ramen för övervakning, rapportering och verifiering inom EU:s utsläppshandelssystem har reviderats så att det införs en rättsligt bindande skyldighet i detta avseende (se kapitel 6.1). Med hjälp av en sådan integrerad strategi i de båda instrumenten minimeras den administrativa bördan.

5. MARKNADSÖVERSIKT

Efter reformen av EU:s utsläppshandelssystem för fas 4 har ett antal marknadsdeltagare, till exempel större finansaktörer och mäklare, anslutit sig till marknaden på nytt. Antalet deltagare med rätt att ge anbud i auktioner på den gemensamma auktionsplattformen ökade från 73 (i januari 2018) till 79 (i december 2018). Den övervägande majoriteten deltagare var verksamhetsutövare (73 %) medan resten utgjordes av värdepappersföretag och kreditinstitut (19 %) samt personer som inte omfattas av Mifidkraven (8 %). 58 Detta kan jämföras med slutet av 2012, när auktionerna började, då det fanns 42 deltagare som var behöriga att lämna anbud i auktionerna, varav 67 % var verksamhetsutövare, 26 % värdepappersföretag och kreditinstitut samt 7 % icke-finansiella mellanhänder. 59

Enligt de befintliga bestämmelserna om marknadsmissbruk ansvarar de nationella behöriga myndigheterna 60 för att övervaka marknaden, med avseende på såväl auktioner som sekundärmarknaden. På europeisk nivå samordnas deras verksamhet av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), liksom är fallet med andra finansiella instrument.

De nationella behöriga myndigheterna har befogenhet att påföra korrigerande åtgärder eller sanktioner om de beslutar att ett visst beteende utgör marknadsmissbruk. För att de ska kunna utöva sin marknadstillsyn fastställs en rad rapporterings- och öppenhetsmekanismer i finansmarknadslagstiftningen vilka är tillämpliga på handelsplatser och värdepappersföretag. Rapporteringskraven innebär bland annat att handelsplatser och värdepappersföretag måste lämna utförliga uppgifter till de behöriga myndigheterna om transaktioner med utsläppsrätter eller derivat av sådana som genomförs på handelsplatserna och over-the-counter (OTC). 61 Rapporteringskraven innefattar även en skyldighet för handelsplatser och värdepappersföretag att förse de behöriga myndigheterna med positionsuppgifter beträffande utsläppsrätterna. 62 Öppenhetskraven innebär bland annat att handelsplatser och värdepappersföretag ska offentliggöra handelsuppgifter 63 och positionsuppgifter aggregerade per vecka 64 .

5.1. Utsläppsrätternas rättsliga egenskaper och skattebehandling

Till följd av en rekommendation från Europeiska revisionsrätten inledde kommissionen i juli 2019 en studie 65 av utsläppsrätternas rättsliga status. I studien, som utfördes av en oberoende konsult, identifierades inga praktiska problem kopplade till avsaknaden av en definition av utsläppsrätternas rättsliga status. I studien konstaterades det att en harmoniserad definition inte skulle leda till större rättssäkerhet eller nödvändigtvis påverka koldioxidmarknadens likviditet. Inga lagstiftningsinitiativ rekommenderades i studien, men det angavs att verksamhetsutövare bör få tillgång till information, rådgivning, utbildning och kapacitetsbyggande eftersom utsläppsrätterna klassificeras som finansiella instrument enligt Mifid II 66 . 

När det gäller skattebehandlingen av utsläppsrätterna rapporterar tre länder att moms tas ut på utfärdande av utsläppsrätter. För transaktioner med utsläppsrätter på den sekundära marknaden tas moms däremot ut i 27 deltagande länder. En majoritet av länderna anger att de tillämpar förfarandet för omvänd betalningsskyldighet på inhemska transaktioner som berör utsläppsrätter. Undantaget med omvänd betalningsskyldighet innebär att ansvaret för att betala momsen flyttas från säljaren till köparen av en vara eller en tjänst och är ett effektivt skydd mot momsbedrägerier. I november 2018 beslutades det att medlemsstaterna kunde tillämpa undantaget ända fram till den 30 juni 2022. 67 Medlemsstaterna uppmuntras att fortsätta att tillämpa förfarandet för omvänd betalningsskyldighet för att ge ett fortsatt tillräckligt skydd för koldioxidmarknaden.

6. ÖVERVAKNING, RAPPORTERING OCH VERIFIERING AV UTSLÄPP

6.1. Allmän utveckling

Erfarenheten från genomförandet av förordningen om övervakning och rapportering samt förordningen om ackreditering och verifiering har visat att reglerna behöver förbättras, förtydligas och förenklas ytterligare för att främja harmonisering, minska den administrativa bördan för operatörerna och de deltagande länderna och effektivisera systemet ytterligare.

I februari 2017 inleddes ett samråd med de deltagande länderna inför en uppdatering av dessa två förordningar i syfte att förbereda för fas 4 i EU:s utsläppshandelssystem och förbättra och förenkla processerna för övervakning, rapportering, verifiering och ackreditering. Den första uppdateringen gjordes 2018. För att ha ett verifieringssystem på plats för datainsamling beträffande gratis tilldelning 2019 och ett uppdaterat system för övervakning, rapportering, verifiering och ackreditering innan datainsamlingen inleds för Corsia (se kapitel 4) började de reviderade versionerna av förordningen om övervakning och rapportering 68 samt förordningen om ackreditering och verifiering 69 att tillämpas den 1 januari 2019. Ytterligare arbete och samråd pågår för att slutföra processen med att revidera systemet i tillräckligt god tid innan fas 4 inleds.

Efterlevnadssystemet har effektiviserats genom att förordningen om övervakning och rapportering ger länderna möjlighet att göra elektronisk rapportering obligatorisk. Under 2019 rapporterade 17 deltagande länder att de använde elektroniska mallar eller särskilda filformat för övervakningsplaner, utsläppsrapporter, verifieringsrapporter och/eller förbättringsrapporter med utgångspunkt i de minimikrav som kommissionen fastställt. 13 deltagande länder rapporterade att de använder någon form av automatiskt it-system för rapportering enligt EU:s utsläppshandelssystem.

6.2. Övervakningen i praktiken

Enligt de artikel 21-rapporter som har lämnats 2019 använder de flesta anläggningar den beräkningsbaserade metoden. 70 Endast 182 anläggningar (1,7 %) i 23 länder uppgavs använda system för kontinuerlig mätning av utsläpp. Dessa var mest frekventa i Tyskland, Frankrike och Tjeckien. Antalet länder är oförändrat jämfört med förra året, men totalt är det tre fler anläggningar som använder denna metod.

Endast 11 länder angav att alternativa metoder används av sammanlagt 38 anläggningar som omfattade omkring 2,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter (jämfört med 3,4 miljoner ton föregående år). En anläggning i Nederländerna svarar för 31 % av de totala utsläpp som rapporterades där alternativa metoder används.

Det stora flertalet anläggningar uppfyller kraven för miniminivåerna 71 i förordningen om övervakning och rapportering. Endast 97 anläggningar i kategori C (jämfört med 106 stycken föregående år), det vill säga 13,4 %, angavs avvika i fråga om minst en parameter från kravet på att de högsta nivåerna ska tillämpas för de viktigaste bränsle-/materialmängderna. Dessa avvikelser är endast tillåtna om verksamhetsutövaren visar att den högsta nivån inte är tekniskt möjlig eller leder till orimliga kostnader. Om dessa villkor inte längre gäller måste verksamhetsutövarna förbättra sina övervakningssystem. Under 2013 angavs det att 16 % av anläggningarna i kategori C inte tillämpade de högsta nivåerna på ett eller annat sätt. Således har det skett en förbättring av tillämpningen av de högsta nivåerna för anläggningar i kategori C sedan fas 3 inleddes.

På liknande sätt visar rapporterna från 22 deltagande länder att totalt 19 % av anläggningarna i kategori B avviker från standardkraven om övervakning och rapportering i något avseende jämfört med 21 % föregående år och 22 % året dessförinnan. Även detta tyder på en stadig förbättring av antalet anläggningar som uppfyller de högsta nivåkraven.

6.3. Ackrediterad verifiering

Det totala antalet kontrollörer angavs inte i artikel 21-rapporterna. Det europeiska ackrediteringssamarbetet (EA) tillhandahåller dock en central länk till relevanta nationella ackrediteringsorgan och deras förteckningar över kontrollörer som har ackrediterats inom EU:s utsläppshandelssystem. 72

Det ömsesidiga erkännandet av kontrollörer mellan de deltagande länderna fungerar väl: 24 länder angav att minst en utländsk kontrollör är verksam inom deras territorium.

Kontrollörernas efterlevnad av förordningen om ackreditering och verifiering konstateras vara god. Polen rapporterade att ackrediteringen hade upphävts för en kontrollör, medan inget land rapporterade att ackrediteringen hade återkallats under 2018. Detta ska jämföras med en upphävd och tre återkallade ackrediteringar under 2017. Tyskland, Frankrike och Polen rapporterade att omfattningen för två, en respektive tre kontrollörers ackreditering hade begränsats under 2018, jämfört med för två kontrollörer från Polen 2017.

Tio länder rapporterade inkomna klagomål på kontrollörerna under året (ett mer än föregående år). Det totala antalet klagomål (71) minskade dock med 14 %. Av de mottagna klagomålen uppgavs 93 % vara lösta (andelen var 95 % det föregående året). Tio länder rapporterade bristande efterlevnad hos kontrollörerna i fråga om informationsutbytet mellan de nationella ackrediteringsorganen och de behöriga myndigheterna (jämfört med tolv föregående år).

7. ÖVERSIKT ÖVER ADMINISTRATIVA ORDNINGAR

Enligt de artikel 21-rapporter som lämnades 2019 var i genomsnitt fem behöriga myndigheter delaktiga i tillämpningen av EU:s utsläppshandelssystem i varje land. 73 När det gäller samordningen mellan myndigheterna används olika verktyg, såsom rättsliga instrument för central förvaltning av övervakningsplaner (i 14 länder), bindande instruktioner och vägledning från en central behörig myndighet till lokala myndigheter (i tio länder) och regelbundna möten med arbetsgrupper eller möten mellan myndigheter (i 15 länder). Sju länder angav att de inte använde sig av några sådana verktyg.

När det gäller administrativa avgifter som länderna tar ut (för tillståndsgivning och godkända övervakningsplaner) angav 13 länder 2019 att de inte tar ut några avgifter för verksamhetsutövare (Cypern, Estland, Grekland, Irland, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Slovakien, Sverige och Tyskland). Detta är ett land mindre än förra året. Luftfartygsoperatörer betalar inga avgifter i 15 länder (Belgien, Cypern, Estland, Grekland, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Slovakien, Spanien, Sverige, Tjeckien och Tyskland), vilket också är oförändrat jämfört med föregående år. Avgifterna varierar kraftigt mellan länder och typer av tjänster, från 5 till 6 913,31 euro för tillstånd och godkännanden av övervakningsplaner för anläggningar och från 5 till 2 400 euro för samma slags tjänst för luftfartygsoperatörer.

De deltagande ländernas administrativa organisation för utsläppshandel är i stort sett effektiv. Kommunikationen och utbytet av bästa metoder, bland annat genom regelefterlevnadsforumet för EU:s utsläppshandelssystem och den årliga efterlevnadskonferensen för EU:s utsläppshandelssystem, bör fortsätta att förbättras och uppmuntras.

8. EFTERLEVNAD OCH VERKSTÄLLANDE

EU:s utsläppshandelssystem har en mycket hög grad av regelefterlevnad: varje år omfattas ungefär 99 % av utsläppen av det erforderliga antalet utsläppsrätter överlämnade i tid. Under 2018 hade mindre än 0,5 % av de anläggningar som rapporterade utsläpp underlåtit att överlämna utsläppsrätter för alla sina utsläpp när tidsfristen gick ut den 30 april 2019. Inom luftfartssektorn följdes reglerna av luftfartygsoperatörer som stod för 99,1 % av de utsläpp från luftfarten som omfattas av systemet. De operatörer som inte följde reglerna var vanligtvis små eller hade upphört med sin verksamhet 2018.

De behöriga myndigheterna gör fortsatt olika efterlevnadskontroller av de årliga utsläppsrapporterna. Utifrån uppgifterna i de artikel 21-rapporter som lämnades in 2019 kontrollerade alla deltagande länder 100 % av de årliga utsläppsrapporterna för att se att de var fullständiga och internt konsekventa (utom Belgien, 31 %, Spanien, 95 %, Frankrike, 99 %, och Sverige, 1 %). Rapporterna visar också att i genomsnitt i länderna genomgick nästan 80 % av rapporterna kontroller av överensstämmelse med övervakningsplanerna (alla förutom Kroatien) och att nästan 75 % kontrollerades mot tilldelningsuppgifter (alla länder utom Finland, Ungern, Malta, Norge och Sverige). 24 länder angav att de också dubbelkontrollerar mot andra uppgifter.

Behöriga myndigheter i tolv länder gjorde försiktiga uppskattningar beträffande de uppgifter som saknades för 57 anläggningar (cirka 0,5 % av det totala antalet anläggningar), liknande de som gjordes för 52 anläggningar (0,5 %) 2017 och 57 anläggningar (0,5 %) 2016. De rapporterade utsläppen från dessa anläggningar var 11,2 miljoner ton koldioxid under 2018 (jämfört med 2,8 miljoner ton 2017) och cirka 0,7 % av de totala utsläppen (jämfört med 0,2 % under 2017). De vanligaste skälen till de försiktiga uppskattningarna var att utsläppsrapporter saknades per den 31 mars eller att utsläppsrapporterna inte helt uppfyllde kraven i förordningen om övervakning och rapportering och förordningen om ackreditering och verifiering.

På luftfartsområdet rapporterades försiktiga uppskattningar på grund av saknade uppgifter av sju länder, avseende 31 luftfartygsoperatörer (4,7 % av det totala antalet) och 4,7 % av utsläppen från luftfarten.

De behöriga myndigheternas kontroller är också viktiga för att komplettera kontrollörernas arbete. För 2018 bekräftade alla länder att de utför ytterligare kontroller av anläggningar. De flesta länderna har liknande tillvägagångssätt när det gäller luftfartygsoperatörer (utom Cypern, Estland, Grekland, Italien och Liechtenstein). De flesta länder (alla utom Grekland, Italien, Luxemburg och Malta) rapporterade att de hade gjort kontroller på plats vid anläggningar under 2018.

För 2018 rapporterades tillämpning av avgifter för överskridande utsläpp för 36 anläggningar i tio länder (en i Belgien, två i Tjeckien, en i Frankrike, två i Irland, fem i Italien, en i Nederländerna, två i Polen, sju i Portugal, fyra i Rumänien och elva i Storbritannien). På luftfartsområdet rapporterades tillämpning av avgifter för överskridande utsläpp för 26 luftfartygsoperatörer (två i Tyskland, en i Frankrike, nio i Italien, en i Lettland, en i Nederländerna, åtta i Portugal, en i Slovenien och tre i Storbritannien).

Tolv länder bekräftade att påföljder (utöver avgifter för överskridande utsläpp) tillgreps under 2018. Inga fängelsestraff har rapporterats, men 36 anläggningar och 26 luftfartygsoperatörer ålades böter eller erhöll formella underrättelser och slutliga varningsskrivelser med ett totalt ekonomiskt värde på 5,4 miljoner euro 74 .

De vanligaste rapporterade överträdelserna 2018 var underlåtenhet att följa en godkänd övervakningsplan (nio fall), avsaknad av tillstånd (åtta fall), underlåtenhet att uppfylla tillståndsvillkor (sex fall) och underlåtenhet att lämna in en verifierad årlig utsläppsrapport inom tidsfristen (fem fall).

Såsom rapporterades det föregående året inleddes en femte verifieringsomgång för EU:s utsläppshandelssystem i början av 2018, i syfte att upptäcka problem med efterlevnaden av EU:s utsläppshandelssystem hos de deltagande länderna och hjälpa dem att förbättra sitt genomförande av detta. Verifieringen kommer att avslutas i slutet av 2019.

9. SLUTSATSER OCH UTSIKTER

År 2018 kännetecknades av stora framsteg när det gäller antagandet av genomförandebestämmelserna för fas 4 i EU:s utsläppshandelssystem. Under året antogs bestämmelser om koldioxidläckage, gratis tilldelning, auktionering, inrättandet av innovationsfonden samt övervakning, rapportering och verifiering. Intensivt arbete pågår med att slutföra de övriga genomförandebestämmelserna, som enligt planen ska antas före starten av nästa handelsperiod i januari 2021.

Året kännetecknades även av betydligt minskade utsläpp från anläggningar som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem. Minskningen på 4,1 % jämfört med 2017 drevs framför allt av el- och värmeproduktionssektorn, medan utsläppen från industrin endast minskade något. De verifierade utsläppen från luftfarten fortsatt dock att öka 2018, och ökningen uppgick till 3,9 % jämfört med 2017.

De lagstiftningsändringar som beslutats under senare år för att ta itu med överskottet av utsläppsrätter fortsätter att ge betydande resultat. Överskottsindikatorn för reserven för marknadsstabilitet offentliggjordes för tredje gången 2019, och tillsammans med 2017 års indikator ledde den till en minskning av auktionsvolymerna med nästan 40 % eller nära 397 miljoner utsläppsrätter 2019. Följaktligen kommer cirka 30 % färre utsläppsrätter att auktioneras under 2019 jämfört med 2018.

Den positiva utvecklingen i dessa avseenden har ingett ökat förtroende hos marknadsaktörerna och lett till en fortsatt förstärkt prissignal för koldioxid. Det högre priset på utsläppsrätter medförde en väsentlig ökning av medlemsstaternas totala auktionsintäkter, och under 2018 var de totala intäkterna mer än dubbelt så stora som intäkterna från 2017.

Under 2018 var efterlevnadsgraden av EU:s utsläppshandelssystem fortsatt mycket hög – mer än 99 % för såväl fasta anläggningar som luftfartygsoperatörer. Strukturen för EU:s utsläppshandelssystem har förblivit stabil, och den administrativa organisationen hos medlemsländerna har visat sig vara effektiv.

Kommissionen kommer att fortsätta att övervaka den europeiska koldioxidmarknaden och lämna nästa rapport i slutet av 2020.

BILAGA 

Tillägg 1

Tabell 1.1: Antal gratis utsläppsrätter som har tilldelats för modernisering av elsektorn

Källa: GD Klimatpolitik

Tabell 1.2: Maximalt antal gratis utsläppsrätter per år med undantag från full auktionering för el- och värmeproduktion

Källa: GD Klimatpolitik

Tabell 1.3: Antal outnyttjade gratis utsläppsrätter inom ramen för undantaget från fullständig auktionering för el- och värmeproduktion vilka har auktionerats eller ska auktionerats enligt planen under 2013–2020 76

Källa: GD Klimatpolitik

Tillägg 2

Figur 2.1: Antal budgivare i auktioner för allmänna utsläppsrätter från 2013 till den 30 juni 2019

Källa: EEX

. Antal budgivare 

Tabell 2.1: Medlemsstaternas auktioneringsintäkter under perioden 2012–2018 77

Tillägg 3

Tabell 3.1: Sammanfattning av internationella reduktionsenheter som har utbytts fram till utgången av juni 2019 78

Källa: EUTL

Tabell 3.2: Sammanfattning av internationella reduktionsenheter som har utbytts fram till utgången av juni 2019 per anläggningstyp

Källa: EUTL

Tillägg 4

Tabell 4.1: Delar i tillgång och efterfrågan i utsläppshandelssystemet

Tabell 4.2: Tidplan för publicering av uppgifter

Tillägg 5

Tabell 5.1 Verifierade andra utsläpp än koldioxidutsläpp inom utsläppshandelssystemet från anläggningar uppdelade per typen av växthusgas 2013–2018 (i miljoner ton) 80

Källa: EUTL

Tillägg 6

Tabell 6.1: EU-domstolens domar som rör EU:s utsläppshandelssystems funktionssätt under perioden juli 2018 till juni 2019

Tillägg 7

Tabell 7.1: Lägesrapport för genomförandet av fas 4 av EU:s utsläppshandelssystem

Tillägg 8

Tabell 8.1: Medlemsstaternas bidrag till reserven för marknadsstabilitet 2019 88 och 2020 89

Tillägg 9

Tabell 9.1: Outnyttjade medel i NER300 inom energidemonstrationsprojekten InnovFin: projekt som fått stöd

(1)

https://ec.europa.eu/commission/sites/beta-political/files/political-guidelines-next-commission_sv.pdf

(2)

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/410 av den 14 mars 2018 om ändring av direktiv 2003/87/EG för att främja kostnadseffektiva utsläppsminskningar och koldioxidsnåla investeringar, och beslut (EU) 2015/1814 (EUT L 76, 19.3.2018, s. 3).

(3)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).

(4)

Det slutdatum som användes var den 28 juni 2019.

(5)

Vid hänvisningar till artikel 21-rapporterna omfattar uttrycken ”deltagande länder” eller ”länder” de 28 EU-medlemsstaterna plus EES-länderna (Island, Norge och Liechtenstein).

(6)

Inom EU:s utsläppshandelssystem fastställs emissionsfaktorn för biomassa till noll om definitionen av begreppet ”biomassa” tillgodoses och om – vad biobränslen och flytande biobränslen beträffar – hållbarhetskriterierna enligt artikel 17.1 i direktiv 2009/28/EG (direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor) uppfylls. Inga utsläppsrätter behöver överlämnas för utsläpp med emissionsfaktor noll. I 2019 års artikel 21-rapporter rapporterade tre deltagande länder (Lettland, Litauen och Danmark) endast energiinnehållet i biomassa med emissionsfaktor noll och inte de faktiska utsläppen. Deras utsläpp räknas därför inte med i de totala utsläppen.

(7)

Kategori C-anläggningar släpper ut mer än 500 000 ton koldioxidekvivalenter per år, kategori B-anläggningar mellan 500 000 och 50 000 ton koldioxidekvivalenter per år och kategori A-anläggningar mindre än 50 000 ton per år. Se kommissionens förordning (EU) nr 601/2012 av den 21 juni 2012 om övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 181, 12.7.2012, s. 30).

(8)

Som ”anläggningar med låga utsläpp” betecknas kategori A-anläggningar vilka släpper ut mindre än 25 000 ton koldioxidekvivalenter per år (se artikel 47.2 i förordning (EU) nr 601/2012).

(9)

Kommissionens förordning (EU) nr 601/2012 av den 21 juni 2012 om övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 181, 12.7.2012, s. 30).

(10)

Ett flygbolag som transporterar passagerare och riktar sig till allmänheten är ett exempel på en kommersiell luftfartygsoperatör. Ett privatägt flygplan är ett exempel på en icke-kommersiell luftfartygsoperatör.

(11)

 Commission Decision of 17 December 2018 on instructing the central administrator to temporarily suspend the acceptance by the European Union Transaction Log of relevant processes for the United Kingdom relating to free allocation, auctioning and the exchange of international credits (C(2018) 8707) (ej översatt till svenska).

(12)

Kommissionens förordning (EU) 2018/208 av den 12 februari 2018 om ändring av förordning (EU) nr 389/2013 om upprättande av ett unionsregister (EUT L 39, 13.2.2018, s. 3).

(13)

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1122 av den 12 mars 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller unionsregistrets funktion (EUT L 177, 2.7.2019. s. 3).

(14)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU.

(15)

Antalet utsläppsrätter för luftfart som har satts i omlopp sedan 2013 är resultatet av en bottom-up-strategi som börjar med gratis tilldelning (fastställd på basis av verksamhetsbaserade riktmärken för operatörernas verksamhet inom EES). Därefter härleds det antal utsläppsrätter som utauktioneras från det faktum att 85 % av det totala antalet ska tilldelas gratis (med en särskild reserv för senare tilldelningar till snabbväxande luftfartygsoperatörer och nya aktörer) och 15 % utauktioneras.

(16)

De uppdaterade siffrorna omfattar utbytet av internationella reduktionsenheter utöver utsläppsrätter som tilldelats gratis och auktionerade utsläppsrätter.

(17)

Inkluderar information från luftfartsauktionskalendern för 2019. De brittiska uppgifterna för 2019 finns inte med på grund av de skyddsåtgärder som kommissionen vidtagit för att skydda miljönyttan av EU:s utsläppshandelssystem i de fall där EU-lagstiftningen upphör att gälla för en medlemsstat som lämnar EU (se kapitel 2.2).

(18)

Denna siffra omfattar anmälningar från medlemsstaterna som har tagits emot fram till juni 2019 och kan komma att ändras på grund av senare anmälningar.

(19)

Ursprunglig mängd, före tillämpning av de minskningar som anges nedan.

(20)

Tilldelningen för Storbritannien (48,0 miljoner utsläppsrätter av det totala antalet 2019) avbröts på grund av de skyddsåtgärder som kommissionen vidtagit för att skydda miljönyttan av EU:s utsläppshandelssystem i de fall där EU-lagstiftningen upphör att gälla för en medlemsstat som lämnar EU (se kapitel 2.2).

(21)

Kommissionens beslut 2013/448/EU (EUT L 240, 7.9.2013, s. 27).

(22)

Kommissionens beslut 2017/126/EU (EUT L 19, 25.1.2017, s. 93).

(23)

Kommissionens delegerade beslut (EU) 2019/708, https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:L:2019:120:FULL&from=SV.

(24)

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/331, https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:L:2019:059:FULL&from=SV.

(25)

Kommissionens beslut (EU) 2017/2172 av den 20 november 2017 om ändring av beslut 2010/670/EU vad gäller användningen av icke-utbetalda intäkter från den första ansökningsomgången.

(26)

I linje med kommissionens beslut 2010/670/EU måste slutliga investeringsbeslut för de projekt som fick anslag i den första ansökningsomgången fattas före 2016 års utgång. För de projekt som fick anslag i den andra ansökningsomgången måste beslut fattas före utgången av juni 2018.

(27)

Värdet av de 450 miljoner utsläppsrätter som finns tillgängliga för fonden kommer att styras av koldioxidpriset. Med ett genomsnittspris på 25 euro per utsläppsrätt skulle fondens resurser uppgå till 11,3 miljarder euro.

(28)

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/856 av den 26 februari 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller driften av innovationsfonden (EUT L 140, 28.5.2019. s. 6).

(29)

Dessutom har ändringar godkänts för de franska och spanska ordningarna.

(30)

Informationen om utbetalad kompensation och antalet mottagare baseras på rapporteringsskyldigheten enligt artikel 10a.6 i direktiv (EU) 2018/410.

(31)

19,7 miljoner brittiska pund (för indirekta kostnader som uppkom 2018), baserat på en genomsnittlig växelkurs mellan brittiska pund och euro på 1,1355.

(32)

Storbritannien har inte rapporterat anläggningar utan företag.

(33)

Storbritannien har utbetalat 2019 års stöd för indirekta kostnader som uppkom 2018. Därför visas Storbritanniens auktionsintäkter från 2018.

(34)

Polen tas inte med här, eftersom landet kommer att börja utbetala stöd 2020 för indirekta kostnader som uppkommit 2019.

(35)

Anledningen till att 2018 års utbetalningar jämförs med 2017 års auktionsintäkter är att utbetalningarna 2018 generellt sett är en kompensation för konsumenternas indirekta kostnader under kalenderåret 2017.

(36)

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/7 av den 30 oktober 2018 om ändring av förordning (EU) nr 1031/2010 vad gäller auktioneringen av 50 miljoner outnyttjade utsläppsrätter från reserven för marknadsstabilitet till förmån för innovationsfonden och förteckning av en auktionsplattform som ska förordnas av Tyskland (EUT L 2, 4.1.2019, s. 1).

(37)

Antalet allmänna utsläppsrätter har fastställts med hänsyn till beslut nr 1359/2013/EU. Antalet utsläppsrätter för luftfart har fastställts i enlighet med beslut nr 377/2013/EU och förordning (EU) nr 421/2014.

(38)

 Tidiga auktioner av utsläppsrätter för fas 3 hölls 2012 med hänsyn till den vanliga affärsmetoden inom elsektorn, som går ut på att sälja el på forwardkontraktsbasis och köpa in den inmatning som behövs (inklusive utsläppsrätter) när de säljer sin produktion.

(39)

2019 års uppgifter för Storbritannien tas inte med här på grund av de skyddsåtgärder som kommissionen vidtagit för att skydda miljönyttan av EU:s utsläppshandelssystem i de fall där EU-lagstiftningen upphör att gälla för en medlemsstat som lämnar EU (se kapitel 2.2).

(40)

  http://ec.europa.eu/clima/policies/ets/auctioning/documentation_sv.htm

(41)

Siffrorna inbegriper de mängder utsläppsrätter som ska auktioneras enligt auktionskalendern 2019, och därmed avspeglas de 55,8 miljoner icke tilldelade utsläppsrätter som Polen bad om att få auktionera 2019.

(42)

Siffrorna innefattar de mängder som ska auktioneras från auktionskalendern för 2019 (från utsläppsrätter för åren 2013–2018).

(43)

Den klassificering i kategorierna el- och värmeproduktion samt industri som används i tabell 7 överensstämmer med den Naceklassificering under fas 4 som använts för att fastställa koldioxidläckageförteckningen för nästa handelsperiod.

(44)

Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/1814 av den 6 oktober 2015 om upprättande och användning av en reserv för marknadsstabilitet för unionens utsläppshandelssystem och om ändring av direktiv 2003/87/EG (EUT L 264, 9.10.2015, s. 1).

(45)

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/410 av den 14 mars 2018 om ändring av direktiv 2003/87/EG för att främja kostnadseffektiva utsläppsminskningar och koldioxidsnåla investeringar, och beslut (EU) 2015/1814 (EUT L 76, 19.3.2018, s. 3), finns på http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=uriserv:OJ.L_.2018.076.01.0003.01.SWE&toc=OJ:L:2018:076:TOC  

(46)

 C(2019) 3288 final, https://ec.europa.eu/clima/sites/clima/files/ets/reform/docs/c_2019_3288_en.pdf.

(47)

C(2017) 3228 final, https://ec.europa.eu/clima/sites/clima/files/ets/reform/docs/c_2017_3228_en.pdf.

(48)

C(2019) 3288 final, https://ec.europa.eu/clima/sites/clima/files/ets/reform/docs/c_2019_3288_en.pdf.

(49)

Den volym som ska läggas till i reserven för marknadsstabilitet för perioden 1 januari–31 augusti 2020 fastställdes i 2019 års offentliggörande av överskottsindikatorn och uppgick till nästan 265 miljoner utsläppsrätter. Resterande volym som ska läggas till i reserven för marknadsstabilitet 2020 kommer att fastställas i 2020 års offentliggörande av överskottsindikatorn.

(50)

De faktiska auktionerade volymerna beror även på andra faktorer, t.ex. auktionering av kvarstående utsläppsrätter från undantagen enligt artikel 10c och EES-/Eftastaternas deltagande i EU:s utsläppshandelssystem.

(51)

Med hänsyn tagen till att auktionsvolymerna mellan januari och augusti 2019 redan hade minskats genom reserven för marknadsstabilitet baserat på 2017 års överskott.

(52)

Dessa siffror tar inte hänsyn till samtliga nedläggningar av luftfartygsoperatörer.

(53)

Tilldelningen för Storbritannien (4,31 miljoner utsläppsrätter av det totala antalet 2019) avbröts på grund av de skyddsåtgärder som kommissionen vidtagit för att skydda miljönyttan av EU:s utsläppshandelssystem i de fall där EU-lagstiftningen upphör att gälla för en medlemsstat som lämnar EU (se kapitel 2.2).

(54)

Fram till utgången av juni 2019.

(55)

Europaparlamentets och rådets beslut nr 377/2013/EU av den 24 april 2013 om tillfälligt undantag från direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (Text av betydelse för EES) (EUT L 113, 25.4.2013, s. 1).

(56)

https://www.icao.int/environmental-protection/CORSIA/Pages/SARPs-Annex-16-Volume-IV.aspx

(57)

Rådets beslut (EU) 2018/2027 av den 29 november 2018 om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i internationella civila luftfartsorganisationen vad gäller den första utgåvan av internationella standarder och rekommenderad praxis på miljöskyddsområdet – Systemet för kompensation för och minskning av koldioxidutsläpp från internationell luftfart (Corsia) (EUT L 325, 20.12.2018, s. 25).

(58)

Alla uppgifter har hämtats från den gemensamma auktionsplattformens (CAP2) månadsrapporter till kommissionen.

(59)

Enligt artikel 18.2 i auktionsförordningen.

(60)

Förteckningen över nationella behöriga myndigheter finns på https://ec.europa.eu/info/system/files/mar-2014-596-art-22-list_en.pdf.

(61)

Enligt artikel 26 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument ska handelsplatser och värdepappersföretag lämna utförliga uppgifter om transaktioner med utsläppsrätter och derivat därav till behöriga myndigheter.

(62)

Syftet med skyldigheten att rapportera positionsuppgifter enligt artikel 58 i Mifid II är att övervaka de positioner som olika kategorier av personer har när det gäller utsläppsrätter.

(63)

Det krav om öppenhet före och efter handel som föreskrivs i artiklarna 8, 10 och 21 i förordningen om marknader för finansiella instrument (Mifir) syftar till att säkerställa att marknadsdeltagarna har mer tillförlitlig och tillgänglig information om handelsmöjligheter och priser.

(64)

Allmänt tillgängliga veckorapporter om positionsuppgifter ger insyn i hur vissa kategorier av finansmarknadsaktörer kan uppfatta marknaden.

(65)

Studien finns på följande länk: https://publications.europa.eu/en/publication-detail/-/publication/9d985256-a6a9-11e9-9d01-01aa75ed71a1/language-en.

(66)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349). Tillgänglig på: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?qid=1536584176375&uri=CELEX:02014L0065-20160701 .

(67)

Rådets direktiv (EU) 2018/1695 av den 6 november 2018 om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller perioden för frivillig tillämpning av förfarandet för omvänd betalningsskyldighet på leveranser av vissa varor och tjänster som är känsliga för bedrägerier och mekanismen för snabba insatser mot mervärdesskattebedrägeri (EUT L 282, 12.11.2018, s. 5).

(68)

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2066 av den 19 december 2018 om övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och om ändring av kommissionens förordning (EU) nr 601/2012 (EUT L 334, 31.12.2018, s. 1).

(69)

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2067 av den 19 december 2018 om verifiering av uppgifter och ackreditering av kontrollörer i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 334, 31.12.2018, s. 94).

(70)

Den främsta anledningen är att den mätningsbaserade metoden kräver stora resurser och kunskaper för att man kontinuerligt ska kunna mäta koncentrationen av relevanta växthusgaser. Många mindre operatörer har inte dessa resurser och kunskaper.

(71)

Kommissionens förordning (EU) nr 601/2012 innebär att alla verksamhetsutövare måste nå vissa miniminivåer och att stora utsläppskällor måste nå högre nivåer (t.ex. högre tillförlitlighet i uppgifterna), medan mindre utsläppskällor omfattas av mindre stränga krav av kostnadseffektivitetsskäl.

(72)

EA:s lista med kontaktuppgifter för nationella ackrediteringsorgan som ackrediterar kontrollörer inom EU:s utsläppshandelssystem: https://european-accreditation.org/national-accreditation-bodies-having-successfully-undergone-peer-evaluation-by-ea/.

(73)

I vissa fall kan länderna rapportera flera regionala/lokala myndigheter som en behörig myndighet.

(74)

Detta sammanlagda belopp omfattar inte böter som har utdömts för luftfartssektorn i Portugal, eftersom de slutliga beloppen ännu inte hade fastställts på grund av de pågående påföljdsprocesserna.

(75)

Ungern utnyttjade endast undantaget i artikel 10c under 2013.

(76)

Inga outnyttjade utsläppsrätter enligt artikel 10c auktionerades 2013 och 2014.

(77)

Källa: EEX

(78)

2019 års uppgifter för Storbritannien tas inte med i tabellerna 3.1 och 3.2 på grund av de skyddsåtgärder som kommissionen vidtagit för att skydda miljönyttan av EU:s utsläppshandelssystem i de fall där EU-lagstiftningen upphör att gälla för en medlemsstat som lämnar EU (se kapitel 2.2).

(79)

Uppgifterna om efterlevnad för föregående år kan korrigeras retroaktivt, t.ex. till följd av sena inlämningar.

(80)

Det kan förhålla sig så att utsläpp av dikväveoxid eller perfluorkarboner inte har rapporterats separat i unionsregistret för vissa anläggningar, utan de totala utsläppen i ton koldioxidekvivalenter. Uppgifterna i tabellen avspeglar utsläpp uppdelade per växthusgas enligt unionsregistret. Utsläpp av dikväveoxid omfattades av EU:s utsläppshandelssystem från och med fas 2 (fr.o.m. 2008) som en frivillig valmöjlighet för vissa medlemsstater samt perfluorkarboner som en obligatorisk del från och med fas 3 (fr.o.m. 2013).

(81)

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:L:2019:120:FULL&from=SV

(82)

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32019R0331&from=SV

(83)

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32019R0856&from=SV

(84)

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32019R1122&from=SV

(85)

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32019R0007

(86)

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32018R2066

(87)

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32018R2067&from=SV

(88)

För perioden januari–augusti 2019 baseras siffrorna på kommissionens meddelande C(2018) 2801 final, 15.5.2018, som finns på https://ec.europa.eu/clima/sites/clima/files/ets/reform/docs/c_2018_2801_en.pdf .

(89)

För perioderna september–december 2019 samt januari–augusti 2020 baseras siffrorna på kommissionens meddelande C(2019) 3288 final, som finns på https://ec.europa.eu/clima/sites/clima/files/ets/reform/docs/c_2019_3288_en.pdf .

(90)

En del av medlemsstaternas bidrag till reserven för marknadsstabilitet 2020 kommer att fastställas efter 2020 års offentliggörande av överskottsindikatorn.