52018IP0056

EUR-Lex

Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

EUROPA
EUR-Lex home
EUR-Lex - 52018IP0056 - EN

Help

Search tips

Need more search options? Use the Advanced search

Document 52018IP0056

Europaparlamentets resolution av den 1 mars 2018 om årsrapporten om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2016 (2017/2125(INI))

EUT C 129, 5.4.2019, p. 14–24 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

HTML

PDF

Official Journal

5.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/14

P8_TA(2018)0056

Situationen för de grundläggande rättigheterna i EU 2016

Europaparlamentets resolution av den 1 mars 2018 om årsrapporten om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2016 (2017/2125(INI))

(2019/C 129/04)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av hänvisningarna i tidigare betänkanden om tillståndet för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen,

—	med beaktande av befintliga resolutioner från Europaparlamentet och från andra europeiska och internationella institutioner och byråer,

—	med beaktande av olika rapporter från nationella, europeiska och internationella icke-statliga organisationer,

—	med beaktande av det arbete som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), Europarådet och Venedigkommissionen utför,

—	med beaktande av beslut och rättspraxis av Europeiska unionens domstol (domstolen) och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen),

—

med beaktande av arbetet vid utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för konstitutionella frågor, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för framställningar,

—

med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung, rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd,

—	med beaktande av de afrikanska och europeiska ledarnas gemensamma uttalande av den 1 december 2017 om situationen för migranter i Libyen efter toppmötet mellan Afrikanska unionen och Europeiska unionen (AU–EU) i Abidjan,

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0025/2018), och av följande skäl:

Den europeiska integrationens grundvalar utgörs av respekten för och främjandet av de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna, demokratin, rättsstaten samt de värden och principer som stadgas i unionsfördragen, EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och internationella människorättsinstrument.

Enligt artikel 2 i EU-fördraget bygger unionen på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, lagens företräde och de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter – värden som alla medlemsstater delar och som EU och varje enskild medlemsstat måste respektera och aktivt främja i all sin politik, både internt och externt på ett konsekvent sätt. Enligt artikel 17 i EU-fördraget måste kommissionen säkerställa tillämpningen av fördragen.

Respekt för rättsstaten är en förutsättning för skyddet av de grundläggande rättigheterna, och medlemsstaterna har det yttersta ansvaret för att skydda de mänskliga rättigheterna för alla människor genom att anta och genomföra internationella fördrag och konventioner om mänskliga rättigheter. Rättsstaten och de grundläggande rättigheterna bör fortlöpande befästas. Alla försök att urholka dessa principer är till skada inte bara för den berörda medlemsstaten utan också för unionen som helhet.

D.	EU:s anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är en fördragsstadgad skyldighet enligt artikel 6.2 i EU-fördraget.

E.	Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt skyddet av de mänskliga rättigheterna för de mest utsatta grupperna.

I vissa medlemsstater kan man iaktta ett problematiskt styre som vittnar om en selektiv inställning till de fördelar och det ansvar som ett medlemskap i unionen medför, och dessa medlemsstaters vägran att fullt ut sluta upp bakom EU-rätten, maktdelningen, rättsväsendets oberoende och principen om förutsägbarhet i statens agerande gör att EU:s trovärdighet som ett område med lag och rätt ifrågasätts.

Migranter och asylsökande fortsatte att komma till Europa under 2016 (1). Många av dessa migranter väljer extremt farliga rutter, sätter sina liv i händerna på smugglare och kriminella och är sårbara för våld, övergrepp och utnyttjande. Enligt uppgifter från UNHCR är 27 procent av de migranter som anländer till Europa via Medelhavet barn. Enligt Unicef-IOM (Internationella organisationen för migration) hade ungefär en fjärdedel av de ungdomar som tillfrågades på rutten över centrala Medelhavet aldrig gått i skolan.

H.	Rasistiska och främlingsfientliga reaktioner mot flyktingar, asylsökande och migranter var utbredda under 2016, och särskilt sårbara befolkningsgrupper fortsätter att utsättas för ytterligare diskriminering, våld och förnyad traumatisering under asylprocessen.

Det starka migrationstryck som vissa medlemsstater har utsatts för i flera år kräver en verklig solidaritet inom EU så att man kan inrätta ändamålsenliga mottagningsstrukturer för dem som är i störst nöd och de mest utsatta. Många migranter sätter sina liv i händerna på smugglare och kriminella och är sårbara för kränkningar av sina rättigheter, bland annat våld, övergrepp och utnyttjande.

Kvinnor och barn löper större risk att falla offer för människohandel, exploatering och sexuella övergrepp i händerna på människohandlare, och därför finns det ett behov att bygga upp och stärka systemen för skydd av barn för att förhindra och bemöta våld, övergrepp, vanvård och utnyttjande av barn, i linje med de åtaganden som anges i handlingsplanen från Valletta.

Under intrycket att det pågår en oupphörlig våg av terroristattacker över hela EU har en allmän misstro utvecklats gentemot muslimer, både EU-medborgare och migranter, och vissa politiska partier utnyttjar denna misstro och tar till en retorik som bygger på identitet i den egna gruppen och hat mot de andra.

L.	Den systematiska användningen av undantagstillstånd och extraordinära rättsliga och administrativa åtgärder och gränskontroller har mycket liten avskräckande verkan på terrorister, som ofta är bosatta och till och med medborgare i EU-länder sedan lång tid tillbaka.

M.	De politiska åtgärder som ett flertal medlemsstater har vidtagit för att bemöta ankomsten av asylsökande och migranter omfattar återinförandet av kontroller vid de inre gränserna inom Schengenområdet, vilka i allt högre grad ses som permanenta snarare än tillfälliga.

Hatpropaganda omfattar alla former av yttranden, både på och utanför nätet, vilka propagerar för, uppmuntrar, främjar eller motiverar rashat, främlingsfientlighet eller fördomar mot en persons kön, ras, hudfärg, etniska eller sociala ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politiska eller andra åskådningar, tillhörighet till en nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuella läggning, eller andra former av hat grundade på intolerans, däribland politiska partier och politiska ledare som för fram idéer, politik, retorik och handlingar som bygger på rasism och främlingsfientlighet samt sprider falska nyheter. Utvecklingen av nya typer av medier gör det lättare att ägna sig åt hatpropaganda på nätet. Hatpropagandan på nätet kräver enligt Europarådets yttrande ytterligare reflektion och agerande i fråga om regelverket och de nya sätten att bekämpa sådan propaganda.

Det finns en risk att det ökande ras- eller könsrelaterade hatet och våldet och främlingsfientligheten, vare sig det tar sig uttryck i hatbrott, falska nyheter, anonyma meddelanden på sociala nätverk och andra internetplattformar, protester eller politisk propaganda, börjar betraktas som normalt i medlemsstaterna.

Moderna samhällen kan inte fungera och utvecklas utan fria, oberoende, professionella och ansvarsfulla massmedier som grundar sig på principer som faktakontroll, återgivande av en mångfald av välgrundade åsikter och skydd av källskyddet och journalisters säkerhet, liksom skyddet av yttrandefriheten och metoder för att begränsa falska nyheter. Offentliga medier spelar en viktig roll för att garantera mediernas oberoende.

Alla de senaste rapporterna från internationella och europeiska organ och organisationer och från det civila samhället, inklusive icke-statliga organisationer, visar på många områden där framsteg gjorts. Inte desto mindre kvarstår kränkningar av de grundläggande rättigheterna i vissa medlemsstater, bland annat i form av diskriminering av minoriteter, korruption, tolerans av hatpropaganda, förhållanden under frihetsberövanden samt levnadsvillkor för migranter.

Rapporten från EU:s byrå för grundläggande rättigheter Violence against women: an EU-wide survey, som offentliggjordes i mars 2014, visade att en tredjedel av alla kvinnor i Europa hade utsatts för fysiskt eller sexuellt våld minst en gång under sitt vuxna liv, och att 20 procent av kvinnorna hade utsatts för trakasserier på nätet. Våld mot kvinnor och könsrelaterat våld, både fysiskt och psykiskt, är utbrett i EU och bör förstås som en extrem form av diskriminering som påverkar kvinnor på alla nivåer i samhället. Det behövs ytterligare åtgärder för att uppmuntra kvinnliga våldsoffer att anmäla det de utsatts för och söka hjälp.

Respekten för rättigheterna för personer som tillhör minoriteter och rätten till likabehandling är en av EU:s grundprinciper. Ungefär 8 procent av EU-medborgarna tillhör en nationell minoritet, och ungefär 10 procent talar ett regionalt språk eller ett minoritetsspråk. För närvarande har EU, med undantag för överträdelseförfaranden, verktyg med endast begränsad effekt för att reagera på systematiska och institutionella yttringar av diskriminering, rasism och främlingsfientlighet riktade mot minoriteter. Det finns skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller erkännande av minoriteter och respekt för deras rättigheter. Trots många uppmaningar till kommissionen har endast begränsade åtgärder vidtagits för att säkerställa ett verkningsfullt skydd för minoriteter.

Digitala medier har gett barn stora möjligheter, men ställer samtidigt barnen inför nya risker. Barn bör upplysas om sina grundläggande rättigheter i den digitala miljön för att denna ska bli säkrare för dem. Hjälplinjer för barn är mycket viktiga redskap i fall med koppling till kränkningar av barns rättigheter. Utvecklingen av digital kompetens, inbegripet medie- och informationskompetens, bör främjas som en del av den grundläggande läroplanen från de första skolåren. Grundläggande rättigheter bör främjas och skyddas på nätet på samma sätt och i samma utsträckning som utanför nätet.

U.	E-förvaltningstjänster blev allt mer tillgängliga i hela EU under 2016. Den europeiska e-juridikportalen gör det möjligt för såväl medborgare som rättstillämpare att få information om europeiska och nationella rättsregler och rättsväsendets funktion.

Rättsstatsprincipen

Europaparlamentet slår fast att varken den nationella suveräniteten eller subsidiaritetsprincipen kan berättiga eller legitimera en systematisk vägran från en medlemsstats sida att hålla sig till Europeiska unionens grundläggande värden, som låg till grund för de inledande artiklarna i fördragen, som varje medlemsstat frivilligt har ställt sig bakom och förbundit sig att respektera.

Europaparlamentet konstaterar att staters efterlevnad av Köpenhamnskriterierna vid tidpunkten för deras anslutning till EU måste bli föremål för löpande övervakning och en ständig dialog inom och mellan parlamentet, kommissionen och rådet.

Europaparlamentet påminner om att kommissionen, i enlighet med artikel 17.1 i EU-fördraget, i sin egenskap av fördragens väktare har legitimitet och auktoritet att se till att alla medlemsstater respekterar de rättsstatliga principerna och de andra värden som avses i artikel 2 i EU-fördraget. Parlamentet anser därför att de åtgärder som kommissionen vidtar för att fullgöra detta uppdrag och kontrollera att de villkor som gällde innan en medlemsstat anslöt sig fortfarande är uppfyllda inte kränker medlemsstaternas suveränitet. Parlamentet påminner om rådets eget ansvar att engagera sig i frågor som rör rättsstaten och samhällsstyrning. Parlamentet välkomnar idén om regelbundna samtal om rättsstatsprincipen i rådet (allmänna frågor), och uppmanar rådet att fortsätta på den inslagna vägen så att varje medlemsstat blir föremål för regelbunden utvärdering.

Europaparlamentet noterar kommissionens ansträngningar för att se till att samtliga medlemsstater till fullo upprätthåller rättsstaten, men konstaterar också att de instrument som hittills använts inte har någon effekt. Parlamentet anser att alla kanaler för dialog bör undersökas, men att de inte bör förlängas i det oändliga utan konkreta resultat. Parlamentet insisterar på att artikel 7 i EU-fördraget inte längre ska uppfattas som enbart ett hypotetiskt verktyg, utan ska användas om alla andra åtgärder har misslyckats. Parlamentet påminner i detta avseende om att en aktivering av artikel 7 inte automatiskt innebär att sanktioner införs mot den berörda medlemsstaten.

Europaparlamentet betonar att EU behöver ett gemensamt förhållningssätt när det gäller styret av en demokratisk stat och tillämpningen av grundläggande värden, vilket ännu inte existerar, och att detta måste beslutas på demokratisk väg och utvecklas genom ett sammanförande av erfarenheterna från styresformer i EU. Parlamentet anser att detta gemensamma förhållningssätt till styret bör omfatta en gemensam förståelse av majoritetens roll i en demokrati, så att man undgår avarter som kan leda till en majoritetens tyranni.

Europaparlamentet påminner om den inneboende kopplingen mellan rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna. Parlamentet noterar EU-medborgares kraftfulla mobilisering för att visa sitt starka engagemang för sina grundläggande rättigheter och de europeiska värdena. I detta sammanhang påminner parlamentet om behovet att göra alla européer mer medvetna om EU:s gemensamma värden och om stadgan.

Europaparlamentet anser att tolkningsskillnader och bristande efterlevnad av de värden som avses i artikel 2 i EU-fördraget försvagar det europeiska projektets sammanhållning, samtliga EU-medborgares rättigheter och det ömsesidiga förtroende som behövs mellan medlemsstaterna.

Europaparlamentet påpekar att det i sin resolution av den 25 oktober 2016 (2) rekommenderar inrättandet av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter. Parlamentet påpekar att denna mekanism skulle stå i centrum för det samordnade europeiska förhållningssätt till styret som för närvarande saknas. Parlamentet insisterar på att kommissionen ska lägga fram ett initiativ till detta i enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

Europaparlamentet understryker att utvidgade ramar för övervakning av rättsstatlighet skulle ge bättre överensstämmelse mellan de befintliga verktygen, större effekt och årliga kostnadsbesparingar. Parlamentet understryker vikten av att använda olika och oberoende källor under hela övervakningsprocessen. Parlamentet upprepar vikten av att förebygga kränkningar av de grundläggande rättigheterna i stället för att reagera när dessa kränkningar upprepas.

10.

Europaparlamentet fördömer skarpt de allt större begränsningarna av mötesfriheten, i vissa fall med våldsamma reaktioner från myndigheternas sida mot demonstranter. Parlamentet bekräftar återigen den avgörande roll som de grundläggande friheterna spelar för fungerande demokratiska samhällen, och uppmanar kommissionen att ta på sig en aktiv roll för att främja dessa rättigheter i linje med internationella människorättsnormer.

11.

Europaparlamentet påpekar att rätten till tillgång till rättslig prövning är avgörande för skyddet av alla grundläggande rättigheter, demokratin och rättsstaten.

12.

Europaparlamentet påpekar att det i sin resolution av den 25 oktober 2016 uppmanade kommissionen att tillsammans med det civila samhället utarbeta och genomföra en medvetenhetsskapande kampanj med syftet att ge unionens medborgare och invånare möjlighet att till fullo åtnjuta de rättigheter som följer av fördragen och stadgan (exempelvis yttrandefrihet, mötesfrihet och rösträtt), med information om medborgarnas rätt till rättslig prövning och om gången i rättsprocesser med anknytning till kränkningar av demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter från nationella regeringars eller EU-institutionernas sida.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin egenskap av fördragens väktare ta fram uppdaterade databaser om situationen för de grundläggande rättigheterna i medlemsstaterna, i samarbete med Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA).

14.

Europaparlamentet påpekar att korruption urholkar rättsstaten, demokratin, de mänskliga rättigheterna och likabehandlingen av alla medborgare. Parlamentet upprepar att korruption utgör ett hot mot god samhällsstyrning och ett rättvist och socialt rättssystem och bromsar den ekonomiska utvecklingen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att trappa upp kampen mot korruption genom att regelbundet övervaka hur EU-medel och nationell offentlig finansiering används.

15.

Europaparlamentet betonar den grundläggande roll som vittnen och uppgiftslämnare spelar för att kriminella organisationers verksamhet eller allvarliga kränkningar av rättsstatsprincipen ska lagföras och bestraffas.

16.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta ett snabbt inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten.

Migration och integration

17.

Europaparlamentet konstaterar att drivkrafterna bakom migrationen i tredjeländer främst är våldsamma konflikter, förföljelse, orättvisor, terrorism, förtryckarregimer, naturkatastrofer, kriser orsakade av människan och kronisk fattigdom.

18.

Europaparlamentet påminner om att asylsökande och migranter fortsätter att mista livet och möter många faror när de försöker passera EU:s yttre gränser irreguljärt.

19.

Europaparlamentet uttrycker oro över att flera medlemsstater har skärpt sin asyl- och migrationspolitik och att vissa medlemsstater inte fullt ut uppfyller sina skyldigheter på dessa områden.

20.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att ställa solidariteten och respekten för migranters och asylsökandes grundläggande rättigheter i centrum för EU:s migrationspolitik.

21.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att respektera och fullt ut genomföra EU:s antagna gemensamma asylpaket och den gemensamma migrationslagstiftningen, särskilt för att skydda de asylsökande mot våld, diskriminering och förnyad traumatisering under asylprocessen, med särskild uppmärksamhet riktad mot sårbara grupper. Parlamentet påminner om att nästan en tredjedel av de asylsökande är barn, som är särskilt sårbara. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att öka sina ansträngningar för att förhindra att ensamkommande barn försvinner.

22.

Europaparlamentet välkomnar samarbetet mellan byrån för grundläggande rättigheter och Frontex för att utarbeta en handbok om behandlingen av barn vid landgränserna.

23.

Europaparlamentet oroas över de stora skillnaderna i vissa medlemsstaters mottagningsvillkor, där vissa medlemsstater inte säkerställer en tillfredsställande och värdig behandling av personer som söker internationellt skydd.

24.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt vågen av människohandel, vars förövare, däribland tjänstemän och statliga aktörer, bör hållas ansvariga och ställas inför rätta, och uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att öka samarbetet och trappa upp kampen mot organiserad brottslighet, inbegripet människosmuggling och människohandel, men även utnyttjande, tvångsarbete, sexuella övergrepp och tortyr, samtidigt som offren ges skydd.

25.

Europaparlamentet påminner om att kvinnor och barn löper större risk att falla offer för människohandel och utnyttjas och att utsättas för sexuella övergrepp i händerna på människohandlare.

26.

Europaparlamentet anser att säkra och lagliga vägar bör vara tillgängliga för migration och att det bästa sättet att skydda rättigheterna för personer som inte lagligen kan resa in i Europa är att ta itu med de bakomliggande orsakerna till migrationsflöden, hitta hållbara lösningar på konflikter och utveckla samarbete och partnerskap. Parlamentet anser att dessa bör bidra till en snabb och stabil utveckling i ursprungs- och transitländer genom en utveckling av de lokala ekonomierna och nya möjligheter på plats samt investeringar i asylsystemen i transitländer som fullt ut respekterar internationell rätt och grundläggande rättigheter på detta område.

27.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att stärka de säkra och lagliga vägarna för flyktingar och att i synnerhet öka antalet vidarebosättningsplatser som erbjuds de mest utsatta flyktingarna.

28.

Europaparlamentet påminner om att återvändandepolitiken fullt ut bör respektera migranternas grundläggande rättigheter, inbegripet rätten till ”non-refoulement”. Parlamentet anser att all nödvändig uppmärksamhet bör ägnas åt att skydda värdigheten för personer som återsänds och begär, för detta ändamål, att frivilligt återvändande och stöd till återanpassning till ursprungssamhällena ska stärkas.

29.

Europaparlamentet betonar att EU bör främja en politik för mottagning och integration i alla medlemsstater, och att det är oacceptabelt att vissa medlemsstater hävdar att migrationen inte är deras bekymmer. Parlamentet framhåller att principerna om likabehandling och icke-diskriminering alltid bör garanteras inom all migrations- och integrationspolitik. Parlamentet välkomnar lanseringen av det europeiska integrationsnätverket och rekommenderar ett ökat utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna på integrationsområdet.

30.

Europaparlamentet påminner om vikten av att ge migranter, både vuxna och barn, utbildning, vilket är en nödvändighet för deras integration i värdlandet. Parlamentet insisterar på deras specifika behov, särskilt i fråga om språkinlärning. Parlamentet betonar att åtgärder behöver vidtas i alla medlemsstater för att ge dem tillgång till hälso- och sjukvård, goda levnadsvillkor och möjlighet att återförenas med sina familjer.

31.

Europaparlamentet betonar behovet att säkerställa tillhandahållandet av resurser för utbildning om interkulturell dialog till befolkningen i allmänhet.

32.

Europaparlamentet betonar att prioriterade åtgärder behöver vidtas i alla medlemsstater för att erbjuda alla barnmigranter tillfredsställande och värdiga mottagningsvillkor, språkkurser, grundkunskaper i interkulturell dialog, utbildning och yrkesutbildning.

33.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka sina tjänster för vård om barn, inbegripet tjänsterna för asylsökande barn, barnflyktingar och barnmigranter. Kommissionen uppmanas eftertryckligen att föreslå ett sammanhållet koncept för förmyndarskapssystemen så att de ensamkommande barnens bästa skyddas. Parlamentet begär att specifika förfaranden ska utvecklas och införas för att säkerställa skyddet av alla barn, i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter.

34.

Europaparlamentet framhåller att det är absolut nödvändigt att människor med olika religiös bakgrund, även de som redan har varit bosatta i EU under lång tid, integreras på bästa möjliga sätt i de europeiska samhällena.

35.

Europaparlamentet betonar att strategier för social inkludering och utbildning samt politik mot diskriminering och utanförskap kan förhindra att sårbara individer går med i våldsbejakande extremistorganisationer.

36.

Europaparlamentet rekommenderar att säkerhetsstrategier för att bekämpa alla former av radikalisering och terrorism i Europa kompletteras, särskilt på det rättsliga området, med en långsiktig politik för att förebygga radikalisering och förhindra att EU-medborgare rekryteras av våldsbejakande extremistorganisationer.

37.

Europaparlamentet är oroat över den alarmerande ökningen av yttringar av hat, hatpropaganda och falska nyheter. Parlamentet fördömer hatbrott och hatpropaganda som motiveras av rasism, främlingsfientlighet, religiös intolerans eller fördomar mot en persons funktionsnedsättning, sexuella läggning eller könsidentitet, något som förekommer dagligen i EU. Parlamentet betonar att tolerans för spridning av hatretorik och falska nyheter göder populism och extremism. Parlamentet anser att systematiska civil- eller straffrättsliga åtgärder kan stoppa denna farliga trend.

38.

Europaparlamentet betonar att avsiktlig spridning av falsk information om någon kategori av personer som lever i EU, rättsstaten eller de grundläggande rättigheterna utgör ett enormt hot mot EU:s demokratiska värden och enhet.

39.

Europaparlamentet påpekar att sociala nätverk och den anonymitet som garanteras av många olika medieplattformar uppmuntrar till uttryck för hat av alla de slag, däribland högerextremism och jihadistisk extremism, och påminner om att internet inte får utgöra ett laglöst område.

40.

Europaparlamentet påminner om att yttrandefriheten, informationsfriheten och mediefriheten är av central betydelse för att säkerställa demokratin och rättsstaten. Parlamentet fördömer kraftfullt våld, påtryckningar och hot mot journalister och medier, bland annat i samband med röjande av information om överträdelser av de grundläggande rättigheterna.

41.

Europaparlamentet fördömer den normalisering av hatpropagandan som sponsras eller stöds av myndigheter, politiska partier eller politiska ledare och rapporteras genom sociala medier.

42.

Europaparlamentet påminner om att kampen mot dessa företeelser förs genom utbildning och medvetandegörande av allmänheten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa program för att öka medvetenheten i skolorna och begär att kommissionen ska stödja medlemsstaternas insatser på detta område, i synnerhet genom att utarbeta riktlinjer för denna process.

43.

Europaparlamentet anser att det systematiskt bör byggas upp en medvetenhet om hatbrott bland poliser och rättsliga myndigheter i medlemsstaterna och att offren för sådana brott bör få rådgivning och uppmuntras att anmäla händelserna. Parlamentet efterlyser EU-omfattande utbildning för tjänstemän inom polisen i EU så att de kan bekämpa hatbrott och hatpropaganda med framgång. Parlamentet betonar att denna utbildning bör ges av Europeiska unionens byrå för utbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning (Cepol) och bygga på bästa praxis på nationell nivå och det arbete som utförs av FRA.

44.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen inrättat en högnivågrupp för bekämpning av rasism, främlingsfientlighet och andra former av intolerans.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionens högnivågrupp att i synnerhet arbeta för att harmonisera definitionen av ”hatbrott” och ”hatpropaganda” i EU. Parlamentet anser att gruppen också bör se närmare på hets och uppvigling till våld som kan tillskrivas politiker.

46.

Europaparlamentet begär att detta fenomen ska motverkas genom att de berörda rättsliga myndigheterna bättre övervakar, utreder och lagför uttalanden som är oförenliga med europeiska lagar, samtidigt som man skyddar yttrandefriheten och rätten till integritet, i samarbete med det civila samhället och it-företag.

47.

Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att föreslå en omarbetning av rådets rambeslut om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen så att det omfattar andra former av hatbrott.

Diskriminering

48.

Europaparlamentet fördömer all diskriminering på grund av bland annat fördomar mot en persons kön, ras, hudfärg, etniska eller sociala ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politiska eller annan åskådning, tillhörighet till en nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuella läggning, i enlighet med vad som anges i artikel 21 i stadgan, eller andra former av intolerans eller främlingsfientlighet, och påminner om artikel 2 i EU-fördraget.

49.

Europaparlamentet är medvetet om att sekularism, i form av en strikt åtskillnad mellan kyrka och stat, och statens neutralitet är avgörande för att skydda religions- och trosfriheten, garantera likabehandling av alla religioner och trosuppfattningar och bekämpa diskriminering på grund av religion eller övertygelse.

50.

Europaparlamentet konstaterar att det föreslagna direktivet om likabehandling från 2008 fortfarande väntar på att godkännas av rådet. Parlamentet upprepar sin uppmaning till rådet att anta sin ståndpunkt om förslaget så snart som möjligt.

51.

Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om deras skyldighet att fullständigt genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier.

52.

Europaparlamentet påminner om att de mänskliga rättigheterna är universella och att ingen minoritet får utsättas för diskriminering. Parlamentet betonar att minoriteters rättigheter är en oförytterlig del av rättsstatsprincipen. Parlamentet konstaterar att det finns en högre risk för kränkning av minoriteters rättigheter när rättsstaten inte respekteras.

53.

Europaparlamentet fördömer den diskriminering, den segregering, den hatpropaganda, de hatbrott och det sociala utanförskap som drabbar romerna. Parlamentet fördömer den ihållande diskrimineringen mot romer när det gäller tillgång till bostäder, hälso- och sjukvård och utbildning samt tillträde till arbetsmarknaden. Parlamentet påminner om att alla EU-medborgare bör få samma stöd och skydd oavsett deras etniska ursprung.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samla in tillförlitliga och jämförbara uppgifter om jämlikhet i samråd med företrädare för minoriteter, i syfte att mäta orättvisor och diskriminering.

55.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta god praxis och att tillämpa beprövade lösningar för att ta itu med de problem som drabbar minoriteter i hela unionen.

56.

Europaparlamentet insisterar på vikten av att föra en likställdhetspolitik som gör det möjligt för alla etniska, kulturella och religiösa minoriteter att åtnjuta sina grundläggande rättigheter utan ifrågasättande.

57.

Europaparlamentet uppmuntrar de medlemsstater som ännu inte gjort det att ratificera ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Parlamentet erinrar också om att de principer som utvecklats inom ramen för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) måste genomföras.

58.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att vederbörligen beakta minoriteternas rättigheter, säkerställa rätten att använda ett minoritetsspråk och värna den språkliga mångfalden i unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka sin plan för att främja undervisning i och användning av regionala språk, som ett möjligt sätt att bekämpa språklig diskriminering i EU.

59.

Europaparlamentet uppmuntrar till införande av utbildning om värdet av tolerans i skolornas läroplaner i syfte att ge eleverna de verktyg de behöver för att identifiera alla former av diskriminering, vare sig denna är riktad mot muslimer, judar, afrikaner, romer eller hbti-personer eller mot någon annan minoritet.

60.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sprida medlemsstaternas bästa praxis för att ta itu med könsstereotyper i skolorna.

61.

Europaparlamentet beklagar att hbti-personer får utstå mobbning och trakasserier och utsätts för diskriminering i olika skeden av livet.

62.

Europaparlamentet fördömer alla former av diskriminering mot hbti-personer. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att anta lagar och politik för att bekämpa homofobi och transfobi.

63.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att lägga fram en agenda som garanterar lika rättigheter och möjligheter för alla medborgare, samtidigt som medlemsstaternas befogenheter respekteras, och att övervaka ett korrekt införlivande och genomförande av EU-lagstiftning som rör hbti-rättigheter. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas med eftertryck att föra ett nära samarbete med organisationer i det civila samhället som arbetar för hbti-personers rättigheter.

64.

Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som har antagit lagstiftning om partnerskap och/eller äktenskap mellan personer av samma kön att erkänna bestämmelser med liknande verkan som antagits av andra medlemsstater. Parlamentet påminner medlemsstaterna om deras skyldighet att fullständigt genomföra 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, även för samkönade par och deras barn. Det är glädjande att allt fler medlemsstater har infört och/eller anpassat sina lagar om samboförhållanden, civila partnerskap och äktenskap för att komma till rätta med den diskriminering på grund av sexuell läggning som samkönade par och deras barn drabbas av. Parlamentet uppmanar andra medlemsstater att införa liknande lagar och kommissionen att lägga fram ett förslag om fullständigt ömsesidigt erkännande av verkningarna av alla civilståndshandlingar inom EU, inklusive erkännande av juridisk könstillhörighet, äktenskap och registrerade partnerskap, för att minska diskriminerande rättsliga och administrativa hinder för medborgare som utövar sin rätt till fri rörlighet.

65.

Europaparlamentet välkomnar initiativ till förbud mot terapi för att omvända hbti-personer och sjukdomsförklaring av transidentiteter, och uppmanar eftertryckligen alla medlemsstater att anta liknande åtgärder som respekterar och upprätthåller rätten till könsidentitet och könsuttryck.

66.

Europaparlamentet beklagar djupt att transpersoner fortfarande betraktas som psykiskt sjuka i de flesta medlemsstater, och uppmanar dessa stater att se över sina nationella kataloger över psykisk hälsa och ta fram alternativa modeller för stigmatiseringsfri tillgång, så att medicinskt nödvändig behandling förblir tillgänglig för alla transpersoner. Parlamentet beklagar djupt att flera medlemsstater fortfarande i dagsläget ställer krav på transpersoner, såsom medicinska ingripanden för att få könstillhörigheten ändrad (bland annat i pass och i officiella id-handlingar) och tvångssterilisering som ett villkor för könskorrigering. Parlamentet konstaterar att sådana krav utgör uppenbara kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge medlemsstaterna vägledning om de bästa modellerna för erkännande av juridisk könstillhörighet i Europa. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att erkänna könskorrigeringar och att ge tillgång till snabba, lättillgängliga och transparenta förfaranden för erkännande av juridisk könstillhörighet utan medicinska krav såsom kirurgi, sterilisering eller en psykiaters godkännande.

67.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att verka för en avpatologisering av transidentiteter i översynen av Världshälsoorganisationens internationella sjukdomsklassifikation (ICD). Parlamentet uppmanar kommissionen att göra mer för att förhindra att könsvariation i barndomen blir en ny ICD-diagnos.

68.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in uppgifter om människorättskränkningar som intersexuella får utstå på livets alla områden och att ge vägledning till medlemsstaterna om bästa praxis för att skydda intersexuella personers grundläggande rättigheter. Parlamentet beklagar att ”normaliserande” könskirurgi fortfarande utförs på intersexuella barn i EU-medlemsstater, trots att det inte är medicinskt nödvändigt och att medicinska ingrepp på barn orsakar ett långvarigt psykologiskt trauma.

69.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo genomföra direktivet om brottsoffers rättigheter (3) och att identifiera och åtgärda brister i sina system för skydd av brottsoffers rättigheter, med särskild uppmärksamhet riktad mot utsatta grupper, såsom barn, minoriteter eller offer för hatbrott.

70.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU och dess medlemsstater att bekämpa alla former av våld och diskriminering mot kvinnor och att åtala förövarna. Medlemsstaterna uppmanas i synnerhet att på effektivt sätt hantera följderna av våld i hemmet och sexuellt utnyttjande i alla dess former, däribland sådant som drabbar flyktingar och barnmigranter, liksom tidiga äktenskap och tvångsäktenskap.

71.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis och att erbjuda poliser och personal inom rättsväsendet regelbunden utbildning om nya former av våld mot kvinnor.

72.

Europaparlamentet välkomnar att samtliga medlemsstater har undertecknat Istanbulkonventionen och att Europeiska unionen har undertecknat den. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har ratificerat konventionen att göra detta.

73.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att bekämpa sexuella trakasserier och sexuellt våld.

74.

Europaparlamentet påminner om att fattigdom bland äldre är särskilt oroväckande när det gäller kvinnor, med tanke på den fortsatta löneklyftan mellan könen, som leder till en pensionsklyfta mellan kvinnor och män.

75.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta lämplig politik för att stödja äldre kvinnor och att undanröja de strukturella orsakerna till könsskillnader när det gäller ersättning.

76.

Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att få slut på diskrimineringen av personer med funktionsnedsättning och att bevilja dem likvärdiga sociala och politiska rättigheter, däribland rätten att rösta, i enlighet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

77.

Europaparlamentet erkänner att kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa hör ihop med ett flertal mänskliga rättigheter, bland annat rätten till liv, rätten att inte utsättas för tortyr, rätten till hälsa, rätten till integritet, rätten till utbildning och förbudet mot diskriminering. Parlamentet framhåller i detta hänseende att personer med funktionsnedsättning har rätt att åtnjuta alla sina grundläggande rättigheter på samma villkor som andra.

78.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att erkänna den grundläggande rätten till tillgång till förebyggande hälsovård. Parlamentet insisterar på att unionen måste spela en roll för att öka medvetenheten om och främja bästa praxis i denna fråga, även inom ramen för EU:s hälsostrategi, samtidigt som man respekterar medlemsstaternas befogenheter, med tanke på att hälsa är en grundläggande mänsklig rättighet som är en förutsättning för utövandet av andra mänskliga rättigheter. Parlamentet påminner i detta avseende om att samstämmighet och konsekvens mellan EU:s interna och externa politik för mänskliga rättigheter är av stor betydelse.

79.

Europaparlamentet betonar att alla system för urskillningslös massövervakning utgör ett allvarligt ingrepp i medborgarnas grundläggande rättigheter. Parlamentet betonar att alla lagstiftningsförslag i medlemsstaterna om underrättelseorgans övervakningskapacitet alltid bör vara förenliga med stadgan och principen om nödvändighet, proportionalitet och lagenlighet.

80.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka kännedomen om journumret för försvunna barn (116 000) och numren till hjälplinjerna för barn (116 och 111) bland allmänheten och bland berörda aktörer i de nationella systemen för skydd av barn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att allmänheten har tillgång till adekvata, barnvänliga tjänster i hela EU dygnet runt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att avsätta tillräckliga medel om så behövs.

81.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU-institutionerna och medlemsstaterna att med gemensamma krafter bekämpa överträdelser av barns rättigheter på nätet. Parlamentet upprepar sin uppmaning till de medlemsstater som ännu inte gjort det att införliva och praktiskt genomföra direktivet om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi (4). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka de rättsliga möjligheterna, den tekniska kapaciteten och de finansiella resurserna för brottsbekämpande myndigheter i syfte att öka samarbetet, bland annat med Europol, för att bekämpa detta fenomen. Parlamentet framhåller den roll som personer som yrkesmässigt arbetar med barn spelar för att upptäcka tecken på fysiskt och psykiskt våld mot barn, däribland nätmobbning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att sådana personer blir medvetna om problemet och får lämplig utbildning.

82.

Europaparlamentet noterar den positiva utvecklingen i vissa medlemsstater när det gäller brottsoffers rättigheter. Parlamentet konstaterar dock att det fortfarande finns uppenbara luckor i de allmänna tjänster som tillhandahåller brottsoffer stöd.

83.

Europaparlamentet välkomnar EU:s handlingsplan för e-förvaltning 2016–2020 och handlingsplanen för europeisk e-juridik (2014–2018).

84.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att utse EU-samordnare för afrofobi och antiziganism med ansvar för att förbättra samordningen och konsekvensen mellan EU:s institutioner, byråer och medlemsstater samt internationella aktörer och att utveckla befintliga och nya EU-strategier för att bekämpa afrofobi och antiziganism. Parlamentet betonar i synnerhet att rollen för EU-samordnaren för antiziganism bör vara att stärka och komplettera arbetet i kommissionens enhet för icke-diskriminering och samordning av frågor som rör romer genom att förstärka personalen, anslå tillräckliga resurser och anställa ytterligare personal, så att den har tillräcklig kapacitet att bekämpa antiziganism, öka medvetenheten om förintelsen av romerna och främja hågkomsten av förintelsen. Parlamentet rekommenderar att man antar europeiska ramar för nationella strategier för att bekämpa afrofobi, antisemitism och islamofobi.

85.

Europaparlamentet fördömer de åtgärder som vidtagits av medlemsstaters regeringar för att undergräva och svärta ned det civila samhället och icke-statliga organisationer. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att stödja organisationer i det civila samhället, eftersom de ofta utför ett viktigt arbete som kompletterar de sociala tjänster som tillhandahålls av staten eller till och med täpper till luckor som inte täcks av staten.

86.

Europaparlamentet föreslår att det ska utses en EU-samordnare för medborgarutrymme och demokrati med uppdraget att samordna EU:s och medlemsstaternas arbete på detta område, som också ska ha en övervakningsroll och fungera som kontaktpunkt för icke-statliga organisationer i samband med trakasserirelaterade incidenter som begränsar deras arbete.

87.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa riktlinjer för det civila samhällets engagemang och indikatorer för medborgarutrymmet.

o o

88.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) http://migration.iom.int/docs/2016_Flows_to_Europe_Overview.pdf

(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0409.

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF.

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF (EUT L 335, 17.12.2011, s. 1).

Top

Choose the experimental features you want to try