52018IE4518

EUR-Lex

Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

EUROPA
EUR-Lex home
EUR-Lex - 52018IE4518 - EN

Help

Search tips

Need more search options? Use the Advanced search

Document 52018IE4518

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Ekonomiska, tekniska och sociala förändringar inom avancerade hälso- och sjukvårdstjänster för äldre(yttrande på eget initiativ)

EESC 2018/04518

EUT C 240, 16.7.2019, p. 10–14 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

HTML

PDF

Official Journal

16.7.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/10

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Ekonomiska, tekniska och sociala förändringar inom avancerade hälso- och sjukvårdstjänster för äldre

(yttrande på eget initiativ)

(2019/C 240/03)

Föredragande: Marian KRZAKLEWSKI

Medföredragande: Jean-Pierre HABER

Beslut av EESK:s plenarförsamling:	12.7.2018
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Rådgivande utskottet för industriell omvandling (CCMI)
Antagande av CCMI	26.3.2019
Antagande vid plenarsessionen	15.5.2019
Plenarsession nr	543
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	150/3/6

1. Slutsatser och rekommendationer (1)

1.1.

Problemet med den åldrande befolkningen i Europa och de etiska, politiska, ekonomiska och sociala lösningar som bör tillämpas är en betydande utmaning, men innebär också möjligheter vad gäller sysselsättning, utbildning, ekonomisk utveckling och innovation inom Europeiska unionen.

1.2.

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) beklagar att EU:s politik på det ekonomiska och sociala området och på hälso- och sjukvårdsområdet inte föregriper de äldres växande behov. Kommittén vill lyfta fram de äldres sociala och ekonomiska roll samt den enorma sysselsättningspotential som de utgör genom silverekonomin och behovet av omsorg och personliga tjänster för äldre.

1.3.

För att kunna ge en rättvisande bild av den sociodemografiska verkligheten vad gäller åldrande krävs en god metod för statistisk mätning av detta fenomen. När det gäller ekonomin inom hälso- och sjukvården vore det lämpligt att göra dynamiska och finjusterade mätningar av befolkningens åldrande genom att införa variabler såsom kön, förväntade friska levnadsår, miljörelaterade sjukdomar osv. En panel av befolkningsstatistiker, sociologer och läkare bör därför ges i uppdrag att ta fram ett antal dynamiska indikatorer kring befolkningens åldrande.

1.4.

Begreppet vård och personliga tjänster vid vårdinrättningar och i hemmet bör förtydligas, eftersom det omfattar mycket olika verksamheter som kan tillhandahållas av leverantörer med mycket olika status.

Med tanke på det breda spektrum av verksamheter som ryms inom begreppet personliga tjänster för äldre betraktas inte dessa tjänster som en enhetlig ekonomisk sektor inom EU. Man bör därför överväga en allmän rättslig definition för personliga tjänster för äldre i EU.

1.5.

EESK rekommenderar att rätten till ett värdigt åldrande erkänns som en grundläggande mänsklig rättighet. Kommittén anser därför att man bör göra allt för att främja lika tillgång till vård och omsorg av hög kvalitet.

1.6.

EESK skulle vilja att EU:s digitala strategi tar hänsyn till fortsatt användning av papper för att göra det lättare för äldre att sätta sig in i den vård de får.

1.7.

EESK rekommenderar att bostadspolitiken och politiken för åldrande utformas kring innovativa bostadsmodeller (t.ex. modulbaserade lägenheter, gruppboenden, generationsöverskridande och solidariskt boende osv.), som ägnas särskild uppmärksamhet och omfattas av ett särskilt stödprogram från de europeiska strukturfonderna.

1.8.

Alla medlemsstater bör uppmanas att inrätta nationella och regionala observationsgrupper för åldrande som samarbetar med primära ekonomiska och sociala tjänster för att

—	utveckla de rättsliga mekanismerna till skydd för de äldres sociala och finansiella situation,

—	utveckla de äldres interna och externa rörlighet (boende respektive aktiviteter, resor, fritid osv.),

—	se till att det finns komplementaritet mellan tjänster i hemmet, äldreboenden och alla alternativa former av boenden för äldre,

—	samordna den vård som de äldre får av vårdgivare, omsorgsgivare och tillhandahållare av personliga tjänster för äldre, under ledning av en samordnande gerontolog och en sjuksköterska.

1.9.

EU bör överväga att inrätta en plattform för samordning av den verksamhet som observationsgrupperna för åldrande bedriver med ansvar bland annat för att erbjuda kontinuerlig utbildning och sprida bästa praxis genom utveckling av en offentlig databas över bästa produkter, anordningar, utrustning och strukturer med syfte att göra äldre människors vardagsliv säkrare. EESK uppmanar EU att mer aktivt stödja forsknings- och utvecklingsprogram med inriktning på mänskliga och sociala faktorer som är typiska för äldre och på epigenetik genom att identifiera åldrandets viktigaste molekylära och biologiska mekanismer. Kommittén rekommenderar inrättandet av en teknisk plattform på EU-nivå som skulle göra det möjligt att bättre inrikta forskning och utveckling på innovationer som värnar de äldres hälsa och förebygger ohälsa.

1.10.

EESK efterlyser en bättre användning av innovationer inom digital teknik av alla aktörer inom vård- och omsorgssektorn: telemedicin, sensorer, elektroniska patientkort och elektroniska patientjournaler, hemautomation och mer allmänt införandet av teknik som baseras på artificiell intelligens i de äldres miljö.

Kommittén hoppas att man genom att sätta stopp för fragmenteringen av marknaderna och de korporatistiska strukturer som utgör verkliga tekniska hinder ska kunna stimulera innovation. EESK uppmärksammar bristen på europeiska standarder och certifiering när det gäller material och utrustning för äldre.

1.11.

EESK efterlyser en ömsesidighet i användningen av nya digitala tekniska verktyg för att stimulera en reell marknad där de äldres behov tillgodoses och för att framtidssäkra investeringarna i Europa.

De produktivitetsvinster som den digitala tekniken medför bör användas för att förbättra de äldres välbefinnande och utarbeta planer för att höja den finansiella ersättningen till sociala aktörer och hälso- och sjukvårdsaktörer.

1.12.

Yrkesutbildningen inom sektorn bör få ett starkt stöd. Problematiken kring näringsriktig kost, fallolyckor i hemmet, våld mot äldre och personal, användning av digital teknik i hemmet, vård i livets slutskede osv. bör integreras i specifika program. Strukturfonderna, och i synnerhet Europeiska socialfonden, bör användas för att finansiera yrkesutbildning för dem som arbetar inom sektorn för vård, omsorg och tjänster.

1.12.1.

Med tanke på de olika strategierna i EU rekommenderar EESK att man fastställer en gemensam grund som omfattar huvuddelen av den befintliga utbildningen, genom ett liknande tillvägagångssätt som det som anges i direktiven 2005/36/EG av den 7 september 2005 och 2013/55/EU om erkännande av yrkeskvalifikationer.

1.13.

För att förbereda och stärka rörligheten för arbetstagare och tjänster för äldre bör man utarbeta en europeisk grund för utbildning av gerontologisjuksköterskor, undersköterskor, vårdbiträden och vårdare, inte bara på det tekniska planet utan även på det sociala och mänskliga planet.

1.13.1.

Parallellt skulle man behöva stärka den sociala och finansiella statusen för den personal som tar hand om de äldre. Erkännandet av begreppet anhörigvårdare är också avgörande för uppbyggnaden av en enhetlig och effektiv politik för åldrande.

1.14.

EESK efterlyser ett rundabordssamtal om finansiering som sammanför de viktigaste aktörerna inom vård- och omsorgssektorn, de institutionella tillsynsmyndigheterna på marknaderna (dvs. statliga och lokala och regionala myndigheter), pensionskassor, försäkringsgivare och pensionsfonder för att säkerställa framtidssäkrade tjänster och investeringar för äldre, göra arbetstillfällena bärkraftiga och rekommendera ett rättvist pris för tjänsterna. Detta centrala rundabordssamtal bör föregås av en rad decentraliserade förberedande möten för de ekonomiska och sociala råden och EESK.

1.15.

EESK rekommenderar inrättandet av en europeisk kommunikationspolitik som syftar till att utveckla en större solidaritet mellan generationerna till fördel för de äldre, såväl på det ekonomiska som det sociala planet.

2. En enhetlig och samordnad politik för äldre

2.1.

För att få en korrekt bild av situationen vad gäller den åldrande befolkningen krävs det ett lämpligt statistiskt mätinstrument i kombination med en social och hälsobaserad strategi. Det vore lämpligt att

—	uppmuntra sociologer och demografer att göra en detaljerad och framåtblickande analys av åldrandets sociodemografiska aspekter (hushållens storlek och sammansättning, kopplingar till barn och andra närstående, konsekvenser av att hushåll bryts upp och omorganiseras),

—	införa utvärderingsverktyg i Europa för att övervaka och jämföra medlemsstaternas politik och överföra god praxis.

2.2.

Förebyggande åtgärder kan begränsa effekterna av det svåra åldrandet under förutsättning att man kan få en uppfattning om utmaningens storlek, fastställa vad det innebär att åldras väl (motion, social kompetens, frid, näring) och rikta in de mänskliga och ekonomiska resurserna mot denna stora utmaning, utan att öka skattebetalarnas börda, med beaktande av de olika ekonomiska systemen.

2.3.

Rekommendationerna på detta område bör stödjas av vetenskaplig forskning inriktad på epigenetik och identifiera de av åldrandets molekulära och biologiska mekanismer som troligast skulle kunna förbättras genom mikronäring och förhållandet mellan människa och miljö. Produktionen av bioaktiva ämnen av god kvalitet för att bekämpa celldegeneration bör kontrolleras bättre och certifieras för att säkerställa ökad effektivitet.

2.4.

Personliga tjänster för äldre kan delas in i två kategorier: institutionaliserad vård på hem och vård i hemmet. För att dessa två typer av vårdformer ska kunna komplettera varandra på ett effektivt sätt måste målen och innehållet i respektive vård analyseras, situationen för den person som mottar vården beskrivas detaljerat och aktörerna och deras verktyg samordnas på ett bättre sätt.

2.5.

Information bör samlas in och struktureras i syfte att – kvantitativt och kvalitativt – bedöma de aktuella behoven vad gäller vårdhemsplatser med beaktande av att de allra flesta personer i åldersgruppen 85 år och äldre enligt forskningen föredrar vård i hemmet (även i de fall där personerna är starkt beroende av vård).

2.6.

Elektroniska patientkort och patientjournaler bör införas i alla medlemsstater. Det skulle möjliggöra en bättre förståelse av hälsosituationen och underlätta för de äldre att få vård som är särskilt inriktad på deras åldersgrupp.

2.7.

Man bör eftersträva en samordnad strategi och därmed partnerskap mellan medicinsk personal och hälso- och sjukvårdspersonal, och den roll som den samordnande gerontologen och den huvudansvariga sjuksköterskan har bör ges prioritet. Den sistnämndas roll bör även stärkas. Kopplingar bör också upprättas mellan institutionaliserad vård, öppenvård och vård- och omsorgstjänster utanför vårdinrättningar, husläkare och anhörigvårdare. Detta skulle möjliggöra en bättre förståelse av de äldres behov vad gäller utrustning och mottagande.

2.8.

Utöver den professionella personalen bör även vårdarnas deltagande erkännas och värdesättas.

Det japanska Fureai Kippu-systemet är intressant i detta avseende (2).

2.8.1.

EU skulle med utgångspunkt i Fureai Kippu-systemet kunna införa ett pilotprojekt med en generationsöverskridande tidsbank i ett tiotal europeiska regioner och/eller städer, för att sedan erbjuda de medlemsstater som är intresserade att generalisera systemet om det visar sig effektivt.

3. En väl underbyggd och effektiv bostadspolitik

3.1.

Boendet för äldre är en komplex och känslig fråga. Man bör alltid prioritera individens valmöjligheter och dialog med familj och anhöriga. En väl underbyggd bostadspolitik för äldre måste ta hänsyn till följande aspekter:

—	Bostäder åldras i takt med de boende. Kostnaderna för ett boende som är dåligt anpassat kan bli en faktor som leder till ökad fattigdom, marginalisering och försämrad hälsa.

—

Valet får inte längre enbart stå mellan det egna hemmet och äldreboendet. Alternativa boenden finns. Man bör bedöma den sociala och ekonomiska potentialen hos dessa alternativ och fastställa vilka strukturer som bör upprättas utifrån situation och sjukdomsbild (dagcenter, övernattningscenter, lokala center med fokus på självständighet osv.).

—	Man bör skilja mellan ”kognitiva störningar”och oförmåga att fundera självständigt.

—	Det finns inga kognitiva fördelar med att samla äldre på ett ställe, och förhållandet mellan äldres fysiska och psykiska hälsa är numera vetenskapligt bevisat.

—	Att samla äldre på ett ställe och helt och hållet överta vården av dem ökar betydligt risken för uppgivenhet och resignation. Detta innebär ofrånkomligen ökad medikalisering och ökad medicinering.

3.2.

Bostadspolitiken avseende institutionellt boende för vårdberoende äldre bör vara väl underbyggd, eftersom den annars kan leda till ineffektivitet och kostnader som de äldre själva har svårt att täcka. Det är också viktigt att beakta den geografiska placeringen. Respekten för individens fria val när det gäller en eventuell placering i ett institutionellt boende måste även i fortsättningen säkerställas.

3.2.1.

Dynamik och flexibilitet inom fastighets- och stadsplaneringspolitiken är mycket viktigt för att främja intermodalitet i fråga om bostäder, generationsöverskridande aspekter och social integrering.

3.3.

De tekniska framstegen vad gäller hemautomation är en viktig faktor i den bostadspolitik som ska genomföras. Särskilt fokus bör riktas på kompetent och kvalificerad mänsklig medverkan som stöd åt denna teknik.

3.4.

Äldrevänliga städer (som stöds av WHO) har som främsta mål att främja ett aktivt åldrande som optimerar de äldre medborgarnas hälsa, deltagande och säkerhet. I en äldrevänlig stad gör man en utvärdering av situationen, bedömer strukturer och tjänster för äldre och fastställer en plan för genomförandet av prioriteringar och effekter på fältet.

EU skulle kunna ta initiativ till ett program för att genomföra en rad pilotprojekt med äldrevänliga städer med inriktning på olika typer av stadsmiljöer, från kvarter i (mycket stora) storstäder till enheter i stadsnära områden.

4. Uppgradering av de professionella vårdgivarna och stöd till utbildning

4.1.

I ett åldrande samhälle bör tonvikten läggas vid att hantera symtomen och deras variationer. Det behövs fler professionella vårdgivare för att utveckla system och förfaranden. Antalet personer som arbetar med rehabilitering och telemedicin kommer därför att öka.

Det behövs kollektivavtal med ursprung i en dialog mellan arbetsmarknadens parter för att undvika en stor omsättning på personal inom sektorn. Detta kan åstadkommas genom en större tonvikt på ökad social status och höjda löner för de professionella vårdgivarna.

4.2.

Statistiskt sett, och oavsett vilket scenario som undersökts, är tjänster i hemmet det yrkesområde som har potential att skapa flest arbetstillfällen. Vård och omsorg av utsatta personer är generellt yrkesområden som påverkas relativt lite av den ekonomiska konjunkturen, och har därför en stark sysselsättningsdynamik. Vårdbiträden, vårdare, undersköterskor och sjuksköterskor hör också till de yrken där det skapas flest arbetstillfällen.

4.3.

All litteratur som har undersökts visar på samma slutsats: vård- och omsorgstjänster för äldre utgör en potentiellt enorm arbetsmarknad eftersom den överväldigande trenden går mot en åldrande befolkning i hela Europa. Den centrala frågan är hållbarheten i dessa dåligt betalda arbetstillfällen med hänsyn till deras mervärde, den minskande arbetsstyrkan och de svåra arbetsvillkoren.

4.4.

Utbildningen av vårdare bör också stödjas, eftersom dessas närvaro och verksamhet – som kompletterar de professionella vårdgivarnas – är oupplösligt sammanbunden med de äldres välbefinnande. EU skulle kunna ta initiativ till en proaktiv politik för att stödja vårdare genom att föreslå att medlemsstaterna anpassar sina sociallagstiftningar. Detta skulle innebära att man gav vårdare en särskild status.

4.5.

De grupper som yrkesutbildning inom personliga tjänster för äldre riktar sig till har i allmänhet få (eller inga) kvalifikationer, och är inte vana vid de traditionella utbildningsformerna. De besitter emellertid empirisk kunskap. Man bör därför fastställa en ram för utveckling av nya färdigheter som bygger på atypisk kunskap (know-how och livskunskap). EESK rekommenderar ett tillvägagångssätt som utan att bortse från det kognitiva lärandet använder sig av en pedagogik som bygger på redan förvärvade kunskaper för att fastställa lämpliga kompetensprofiler.

4.6.

Målgruppens tillgång till utbildningen och reglerna för den bör göras mindre stränga med hjälp av en mer flexibel övergång till den nödvändiga tekniska kunskapen genom

—	IKT-verktyg (och andra verktyg) som ger tillgång till teori och information,

—	särskilda möjligheter till utbyte,

—	utnämnande av en permanent mentor,

—	inrättande av virtuella mötesplatser för utbyte av kunskap och praxis.

4.7.

Ovanstående bör stå i centrum för programmet Erasmus+. EU:s budgetmyndighet bör även inleda och stödja en diskussion med hjälp av en budgetpost för ”pilotprojekt”.

5. En lämplig finansieringspolitik

5.1.

Principen om allmän tillgång till personliga tjänster för äldre kan utformas efter principen för AGE Platform Europe: tillgänglighet till ett pris som varken äventyrar livskvaliteten, värdigheten eller valmöjligheterna.

5.2.

De äldre forsätter att vara direkta och indirekta aktörer i samhällsstrukturen. När de förlorar sin självständighet går de in i en passiv social roll: de skapar direkta och indirekta arbetstillfällen som är nödvändiga för det stödjande nätverket. Det är då samhället å sin sida kan aktivera och använda alla kompetenser och resurser som finns och trygga den övergripande vården av de äldre.

5.3.

Personliga tjänster för äldre har i allmänhet ett stort stöd från myndigheter i form av system som tillgodoser efterfrågan från privata hushåll. Kommersialiseringen och monetariseringen av dessa tjänster håller dock på att förändra förvaltningen av dem och myndigheternas roll. Från att ha varit leverantörer av tjänster till vårdberoende personer, tenderar staten och de lokala och regionala myndigheterna att bli marknadsreglerande organ som inför förfaranden för att säkerställa marknadens effektivitet och stödmottagarnas förtroende. Detta sker vanligtvis genom kontroll av aktörerna på fältet och av kvaliteten på tjänsterna samt spridning av information. EESK skulle vilja att kommissionen rekommenderar medlemsstaterna att införa öppenhet på marknaderna och avseende åtgärderna för att förbättra kvaliteten på personliga tjänster för äldre.

5.4.

För att kunna tillgodose efterfrågan på personliga tjänster för äldre bör man uppmuntra medlemsstaterna att främja inrättandet av ett oberoende försäkringssystem, helst som en del av socialförsäkringssystemet. Detta försäkringssystem bör vara inkluderande så att det finansierar tjänster och utrustning som möjliggör verklig autonomi. Det oberoende försäkringssystemet bör omfatta behoven vad gäller vård och omsorg i hemmet samt tillfälliga eller permanenta vistelser på vårdinrättningar.

5.5.

Medlemsstaternas socialförsäkringssystem kan, om detta oberoende försäkringssystem ska införlivas, inte ansvara för finansieringen enbart med hjälp av skatteintäkter. Man måste säkerställa finansieringen av systemet med hjälp av andra källor, offentliga såväl som privata, däribland pensionsfonder.

Det vore även lämpligt om kommissionen genomförde en omfattande prospektiv undersökning av den socioekonomiska situationen, där man tar upp den ekonomiska bärkraften hos arbetstillfällena på området personliga tjänster för äldre i EU. Denna undersökning bör beakta de olika formerna för offentlig och privat finansiering, innehålla förslag på investeringsmekanismer på grundval av offentlig-privata partnerskap och innehålla olika rekommendationer såväl på överstatlig nivå som på medlemsstatsnivå. Utformningen av en sådan undersökning bör göras inom ramen för ett rundabordssamtal om finansiering som sammanför de viktigaste aktörerna med ansvar för omsorg om äldre.

Bryssel den 15 maj 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

(1) Detta yttrande är ett komplement till EESK:s yttrande av den 13 december 2012 om ”Den framtida utvecklingen inom sektorn för personanknutna sociala tjänster, hälso- och sjukvårdstjänster och utbildningstjänster i Europeiska unionen – tendenser och konsekvenser”(EUT C 44, 15.2.2013, s. 16), och EESK:s yttrande av den 14 februari 2018 om ”Industriell omvandling inom hälso- och sjukvårdssektorn”(EUT C 227, 28.6.2018, s. 11). Det beaktar även kommissionens rekommendationer av den 2 juli 2008 om ”gränsöverskridande interoperabilitet för elektroniska patientjournalsystem”och av den 6 februari 2019 om ”ett europeiskt format för utbyte av elektroniska patientjournaler”.

(2) Japan (som är det land inom OECD där befolkningens åldrande går snabbast) har infört Fureai Kippu-systemet, som är ett nätverk för ömsesidigt bistånd på lokal nivå som kompletteras av en ”tidsbank”för att öka befolkningens medvetenhet om volontärarbete. I enlighet med subsidiaritetsprincipen täcker systemet allt bistånd till äldre eller personer med funktionshinder som inte omfattas av sjukförsäkringen.

Top

Choose the experimental features you want to try