EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 8.5.2018

COM(2018) 273 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Utveckling av barnomsorgen för ett ökat deltagande av kvinnor på arbetsmarknaden, en balans mellan arbete och familjeliv för arbetande föräldrar och en hållbar och inkuderande tillväxt i Europa ("Barcelonamålen")

Sammanfattning

Tillgång till barnomsorg av hög kvalitet samt dess tillgänglighet och ekonomiska överkomlighet är avgörande för att kvinnor, och män, med omsorgsansvar ska kunna delta på arbetsmarknaden 1 . Förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet är också ett viktigt redskap för att hantera möjliga sociala nackdelar för barn 2 och är bra för barns kognitiva och sociala utveckling från tidig ålder 3 .

Redan 2002 erkände Europeiska rådet i Barcelona 4 situationen och fastställde två mål för tillgången till ekonomiskt överkomliga barnomsorgsmöjligheter av hög kvalitet för barn i förskoleåldern för minst 90 % av barnen mellan tre år och den obligatoriska skolåldern och för 33 % av barnen under tre år.

Syftet med denna rapport är att, som en del av genomförandet av kommissionens meddelande om bättre balans mellan arbete och privatliv för arbetande föräldrar och anhörigvårdare 5 , bedöma vilka framsteg medlemsstaterna har gjort när det gäller att genomföra Barcelonamålen sedan 2013 års rapport.

Barcelonamålet har generellt sett nåtts i EU-28 när det gäller barn under 3 år, eftersom 32,9 % av barnen under 3 års ålder deltar i barnomsorg, även om stora skillnader finns mellan medlemsstaterna.

Målet på 33 % har i stor utsträckning nåtts i tolv medlemsstater enligt de senaste uppgifterna från 2016. I sju medlemsstater av tolv har mellan 33 % och 49 % av barnen tillgång till barnomsorg och i fem medlemsstater har 50 % eller mer av barnen tillgång till barnomsorg. I de återstående 16 medlemsstaterna har mindre än 33 % av barnen tillgång till barnomsorg, varav mindre än 25 % av barnen i tio medlemsstater i den yngsta åldersgruppen deltar i barnomsorg.

Barcelonamålet har ännu inte nåtts för barn från 3 år till den obligatoriska skolåldern. År 2016 deltog 86,3 % av denna kategori i formell barnomsorg eller går i förskola. Barcelonamålet har uppnåtts i tolv medlemsstater, medan övriga sexton ännu inte har uppnått målet.

Tillgången till och användningen av barnomsorg påverkas av flera faktorer, som rätt till barnomsorg, tillgänglighet och kvalitet i omsorgen. Något som också är viktigt är möjligheten att anpassa tjänsterna efter föräldrarnas behov, däribland avstånden till barnomsorgsinrättningarna och öppettider som anpassas efter arbetsmönster och behov.

Eftersom omsorgsansvar är huvudorsaken till kvinnors låga deltagande på arbetsmarknaden, är Barcelonamålen, som antogs av Europeiska rådet 2002, fortfarande av största vikt 2018. Detta låga deltagande ger en årlig förlust för EU på 370 miljarder euro. 

1. Politisk bakgrund

Underrepresentationen av kvinnor är ett av de mest ihållande problemen på arbetsmarknaden i alla medlemsstater i Europeiska unionen (EU). Den totala sysselsättningsklyftan mellan könen är på 11,6 procentenheter och upp till 18,2 procentenheter i heltidsekvivalenter. 6 Detta innebär ekonomiska förluster på upp till 370 miljarder euro per år. 7

Den främsta orsaken till kvinnors låga deltagande på arbetsmarknaden är att kvinnorna tar ett större omsorgsansvar än männen. Kvinnorna har omsorgsansvar i flera olika skeden av livet men framför allt när barnen är små. År 2016 var den genomsnittliga sysselsättningsgraden bland kvinnor med ett barn under 6 år 9 procentenheter lägre än för kvinnor utan små barn, och denna skillnad utgjorde mer än 30 procentenheter i flera medlemsstater. I vissa medlemsstater är 25 % av kvinnorna icke-yrkesverksamma på grund av omsorgsansvar.

Tillgång till barnomsorg av hög kvalitet samt dess tillgänglighet och ekonomiska överkomlighet är avgörande för att kvinnor, och män, med omsorgsansvar ska kunna delta på arbetsmarknaden.

Redan 2002 erkände Europeiska rådet i Barcelona 8 situationen och fastställde två mål för tillgången till ekonomiskt överkomliga barnomsorgsmöjligheter av hög kvalitet 9 för barn i förskoleåldern: 

”(…) medlemsstaterna [bör] undanröja hinder för kvinnor att börja förvärvsarbeta och ha som mål att det, med hänsyn till efterfrågan på barnomsorgsmöjligheter och i enlighet med nationella mönster, senast 2010 skall finnas barnomsorg

oför minst 90 % av barnen mellan tre år och den obligatoriska skolåldern och

oför minst 33 % av barnen under tre år.”

Europeiska rådet begärde att dessa mål skulle nås senast 2010. I sin lägesrapport 2013 konstaterade Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) att målen inte hade nåtts för någon kategori barn, vare sig för kategorin 0–3 år eller för kategorin från 3 år till den obligatoriska skolåldern. 10  

I 2013 års rapport om Barcelonamålen 11 uppgav kommissionen att vissa framsteg hade gjorts sedan 2002 men att barnomsorgsutbudet fortfarande inte var i linje med Barcelonamålen och att omfattande insatser måste till för att man skulle nå upp till tillfredsställande tillgänglighetsnivåer, särskilt för barn under 3 år:    

·Endast sex medlemsstater lyckades nå målen för båda åldersgrupperna (0–3 år och från 3 år till den obligatoriska skolåldern) 2011. 12

·Tre medlemsstater nådde endast målet avseende barn från 3 års ålder fram till den obligatoriska skolåldern. 13

·Fyra medlemsstater nådde endast målet avseende barn från 0 till 3 år. 14 .

Kommissionens rapport handlade inte bara om tillgången till barnomsorg utan även om dess tillgänglighet, ekonomiska överkomlighet och kvalitet.

Om kvinnor ska kunna delta på arbetsmarknaden fullt ut måste det finnas tillgång till barnomsorg på heltid, och barnomsorgen måste tillgodose arbetsrelaterade behov under föräldrarnas arbetstider och under skolloven. Dessutom är barnomsorg bara ett alternativ om kvinnliga arbetstagare kan ha råd med den och har tillräckligt stor tillit till dess kvalitet.

Av denna anledning upprepades Barcelonamålen och delmålen i dessa även i den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020), och vidare hänvisades det till målen i Europa 2020-strategin.

Förutom den regelbundna övervakningen av genomförandet av Barcelonamålen övervakas tillgången till en ekonomiskt överkomlig och högkvalitativ barnomsorg som en viktig del för att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Detta är EU:s årliga ram för ekonomisk styrning som syftar till att övervaka, förhindra och åtgärda problematisk ekonomisk utveckling. 15  

Inom ramen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter antog kommissionen den 26 april 2017 ett initiativ för bättre balans mellan arbete och privatliv, en rad lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder för att modernisera den nuvarande rättsliga och politiska ramen för familjerelaterade ledigheter 16 , flexibla arbetsformer och formell omsorg samt för att undanröja ekonomiska hinder för andraförsörjare att arbeta. En viktig del i initiativet är att förbättra barnomsorgens kvalitet, ekonomiska överkomlighet och tillgänglighet, vilket eftersträvas genom en regelbunden övervakning av målen, en förbättrad insamling av uppgifter och uppmuntran till utnyttjande av struktur- och investeringsfonderna för att investera i social infrastruktur. 17

En ekonomiskt överkomlig barnomsorg av hög kvalitet bidrar inte bara till bättre möjligheter att kombinera arbete och familjeliv, vilket främjar kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och ökar jämställdheten. Den bidrar också till barns socioekonomiska integrering och till att utveckla barns färdigheter från tidig ålder. 18

I kommissionens rekommendation från 2013, Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid 19 , som rådet gav sitt stöd till i november 2013, uppmanas medlemsstaterna med kraft att investera mer i politiska åtgärder riktade till barn för att stärka deras rättigheter, minska barnfattigdomen och förbättra barns välbefinnande. Rekommendationen är en del av ett mycket mer omfattande paket om sociala investeringar, där medlemsstaterna får politisk vägledning om livslånga sociala investeringar. Enligt rekommendationen finns det omfattande belägg för att mindre gynnade barn som fått delta i barnomsorg är mindre benägna att hoppa av gymnasieutbildningen och bli arbetslösa, vilket innebär att de kan undvika en rad andra sociala problem.

Dessutom antog rådet (utbildning) vid mötet 2009 riktmärken för utbildning inom den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete 2020 (Utbildning 2020) 20 , varav ett för barn från 4 år till den obligatoriska skolåldern 21 . Enligt detta riktmärke eller mål bör minst 95 % av de barn som har fyllt 4 år men ännu inte uppnått åldern för obligatorisk skolstart delta i förskoleverksamhet och barnomsorg. 22 Syftet med Utbildning 2020 är att förbättra de nationella utbildningssystemen för att göra EU till den mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomin i världen.

Vid sidan av Barcelonamålen övervakar kommissionen genomförandet av utbildningsmålen i Utbildning 2020 på regelbunden basis, inklusive målet för barn från 4 år till den obligatoriska skolåldern. 23 Kommissionen konstaterade 2017 att i genomsnitt 94,8 % av barnen deltog i förskoleverksamhet och barnomsorg i EU. Det kan därför anses att Utbildning 2020-målet generellt sett har nåtts. Mot bakgrund av detta konstaterande tillkännagav kommissionen, i sitt meddelande om balans mellan arbete och privatliv, att det befintliga Utbildning 2020-målet skulle ses över. Kommissionen bekräftade detta i sitt meddelande av den 17 november 2017, Stärka den europeiska identiteten genom utbildning och kultur 24 , där kommissionen föreslog att målet på 95 % skulle kunna utökas till att omfatta barn från 3 år till den obligatoriska skolåldern. Översynen skulle innebära att det befintliga Barcelonamålet för barn mellan 3 år och den obligatoriska skolåldern skulle höjas med 5 procent. Dessutom åtog kommissionen sig att ta barnomsorgens kvalitet i beaktande.

I maj 2018 la kommissionen fram ett förslag till en rekommendation från rådet om en förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet, som en del av utbildningspaketet 25 , vilket kommer att åtföljas av ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar. Syftet med förslaget är att uppmuntra och stödja medlemsstaterna i deras ansträngningar för att förbättra tillgången till och kvaliteten på sina förskole- och barnomsorgssystem. Det underliggande resonemanget är att människan har lättast att utveckla grundläggande färdigheter och sin inlärningsförmåga under de första levnadsåren, vilket kan få stor påverkan på senare utbildnings- och sysselsättningsmöjligheter samt åstadkommanden och tillfredsställelse i livet i allmänhet.

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som medlemsstaterna gav sitt stöd till den 17 november 2017, har bekräftat vikten av formella barnomsorgsstrukturer. Den sociala resultattavlan som är en följd av pelaren innebär att man kan övervaka genomförandet av princip 11 i pelaren om barnomsorg, framför allt när det gäller barn under 3 år.

Allt det som nämnts ovan visar att det finns tre viktiga skäl till att det bör finnas tillgång till en högkvalitativ och ekonomiskt överkomlig förskoleverksamhet och barnomsorg:

·Att förbättra möjligheterna på arbetsmarknaden för kvinnor med barn.

·Att utveckla förskolebarns kognitiva och sociala förmåga.

·Att förbättra den sociala inkluderingen av barn med sämre förutsättningar. 26  

Syftet med denna rapport är att, som en del av genomförandet av kommissionens meddelande om bättre balans mellan arbete och privatliv för arbetande föräldrar och anhörigvårdare, bedöma vilka framsteg medlemsstaterna har gjort när det gäller att genomföra Barcelonamålen sedan 2013 års rapport. Denna bedömning, och slutsatsen att Utbildning 2020-målet generellt sett har nåtts, visar att tiden kan vara inne för en allmän sammanhängande översyn av alla mål som rör barn från 0 år till den obligatoriska skolåldern.

2. Vikten av barnomsorg för att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden

Kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden har ökat, men det finns fortfarande en sysselsättningsklyfta mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden i samtliga medlemsstater. I EU-28 ligger klyftan på 11,6 procentenheter och på 18,2 procentenheter i heltidsekvivalenter. Litauen har den minsta klyftan (2 procent) och Malta den största (27 procent).

[Figur 1: Sysselsättningsgrad bland kvinnor och män i åldrarna 15–64, 2016, %]

Källa: Arbetskraftsundersökningen 2016

Sysselsättningsklyftan mellan könen har ett nära samband med omsorgsansvar.

Modellen där mannen är familjeförsörjare har i de flesta medlemsstater ersatts med modellen med två förvärvsarbetande eller den ändrade modellen med en familjeförsörjare (där den ena arbetar heltid och den andra deltid). Trots detta är könsskillnaderna i fråga om icke-yrkesverksamma och deltidsarbetande fortfarande stora – 31 % av kvinnorna arbetar deltid jämfört med 8 % av männen. Nederländerna har den högsta andelen deltidsarbetande: 76,4 % av kvinnorna och 26,2 % av männen arbetar deltid.

Det finns mycket påtagliga skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller skälen till att kvinnor försvinner från arbetsmarknaden eller arbetar deltid (figurerna 1 och 2). Mer än 10 % av kvinnorna i Malta, Irland, Cypern, Rumänien, Polen, Italien, Spanien, Kroatien och Bulgarien är icke-yrkesverksamma på grund av familje- eller omsorgsansvar, framför allt för att vårda barn eller omyndigförklarade vuxna (se figur 2 nedan). Dessutom arbetar mer än 10 % av kvinnorna deltid i Nederländerna, Österrike, Storbritannien, Tyskland, Belgien, Luxemburg och Irland på grund av omsorgsansvar (figur 3 nedan).

[Figur 2: Andel icke-yrkesverksamma på grund av personliga eller familjemässiga åtaganden (vård av barn eller omyndigförklarade vuxna och andra familjemässiga eller personliga åtaganden), kvinnor, %]
Källa: Arbetskraftsundersökningen 2006–2013

[Figure 3: Part-time work due to personal and family responsibilities (looking after children or incapacitated adults and other family or personal responsibilities), women, %]

Källa: Arbetskraftsundersökningen 2006–2013

En mer ingående analys av de bakomliggande skälen till att personer är icke-yrkesverksamma och arbetar deltid visar att omkring 20 % av personerna med omsorgsansvar är icke-yrkesverksamma eller arbetar deltid på grund av bristande omsorgsmöjligheter. Denna andel varierar: De personer som är icke-yrkesverksamma eller arbetar deltid utgör mer än 80 % i Rumänien och Lettland, mer än 30 % i Kroatien, Cypern, Grekland, Spanien, Irland, Portugal, Litauen, Ungern, Slovenien och Polen och mindre än 10 % i Nederländerna, Finland och Sverige.

[Figur 4: Icke-yrkesverksamma eller deltidsarbetande kvinnor på grund av omsorgsansvar och brist på lämplig omsorg, %]

Källa: Arbetskraftsundersökningen 2006–2013

Otillräcklig barnomsorg påverkar kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Föräldraskapets negativa påverkan på kvinnors sysselsättning har erkänts som en betydande utmaning i  Ungern, Tjeckien, Slovakien, Estland, Tyskland, Finland och Storbritannien. 27 .

 [Figur 5: Föräldraskapets inverkan på kvinnors sysselsättning, %]

Source: LFS 2006-2013

Kvinnors lägre deltagande på arbetsmarknaden och bristen på formell barnomsorg har också koppling till en traditionell syn på kvinnornas roll i samhället. Nästan tre fjärdedelar av EU-medborgarna instämmer i att kvinnor ägnar mer tid än män på hushållsarbete och omsorg. Detta är ofta resultatet av samhällsnormer där kvinnor får huvudansvaret för att ta hand om barnen och hemmet. Enligt en ny Eurobarometerundersökning anser mer än fyra av tio EU-medborgare (44 %) att kvinnans viktigaste roll är att ta hand om hemmet och familjen. I en tredjedel av EU-medlemsstaterna har minst 70 % av medborgarna denna uppfattning. 28 Nästan tre fjärdedelar instämmer i att kvinnor ägnar mer tid än män på hushållsarbete och omsorg. 22 % anser att män och kvinnor ägnar lika mycket tid åt sådana sysslor. Attityden håller dock långsamt på att förändras mellan generationerna. De yngsta personer som svarade på undersökningen är något mer benägna att säga att män och kvinnor ägnar lika mycket tid åt hushålls- och omsorgssysslor: 26 % av personerna i åldrarna 15–24 år, jämfört med 21 % av personerna över 40 år.

[Figur 6: Vilket av följande påståenden anser du stämmer bäst i dag när det gäller delat ansvar för hushållsarbete och omsorg i hemmen? (% – EU)]

Källa: Special Eurobarometer 465 (2017)

Undersökningen visar att mycket återstår att göra i samtliga medlemsstater. Det jämställdhetsindex som Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) offentliggjorde 2017 visar dessutom att det har skett en tillbakagång i tolv länder när det gäller balansen mellan könen och den tid som ägnas åt omsorg, hushållsarbete och sociala aktiviteter jämfört med för tio år sedan. Bara var tredje man lagar mat och gör hushållssysslor varje dag, medan merparten kvinnor gör detta dagligen (79 procent). Med ett genomsnittligt jämställdhetsbetyg på 66,2 är EU fortfarande mycket långt ifrån ett jämställt samhälle. 29  

Omsorgsansvaret är också ojämnt fördelat mellan kvinnor och män i avlönad sysselsättning. Enligt 2015 års europeiska undersökning om arbetsvillkor ägnar kvinnor i genomsnitt 32 timmar per vecka åt betalt arbete och 39 timmar åt obetalt arbete, medan män ägnar 41 timmar åt betalt arbete och 19 timmar åt obetalt arbete i hushåll där det yngsta barnet är under 7 år. 30 Män och kvinnor ägnar mer tid åt obetalt arbete när de får barn, men fördelningen av hushållsarbete och omsorgsansvar är fortfarande långt ifrån jämställd. Denna trend håller i sig i hela livet, även vid arbetslivets slut. Det är därför mer sannolikt att kvinnornas arbetsliv påverkas av sådant ansvar.

Kvinnors ojämlika roll som vårdnadshavare förstärks av bristen på tillgänglig och ekonomiskt överkomlig barnomsorg av hög kvalitet för barn under 3 år. Kommittén för familjeorganisationer i Europeiska gemenskaperna (Coface) 31 framhåller vikten av detta problem och föreslår tre sätt för att hjälpa kvinnor att nå balans mellan arbete och familjeliv: 1) Ekonomiska medel för att bistå föräldrar på olika sätt, 2) familjevänliga arbetsformer, och 3) en tillgänglig, ekonomiskt överkomlig barnomsorg av hög kvalitet.

Bristen på tillgängliga barnomsorgsinrättningar är i hög utsträckning avgörande för om kvinnor med barn ska kunna fortsätta arbeta eller inte. 32 I en färsk studie från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) bekräftas det viktiga sambandet mellan barnomsorg och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden:

En ekonomiskt överkomlig förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet tillräckligt många timmar i veckan kan bidra till att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Arbetande föräldrar, framför allt mammor, är mer benägna att lämna arbetsmarknaden eller arbeta färre timmar för att ta hand om barnen, framför allt när barnen är små. Kvinnor behöver därför en ekonomiskt överkomlig förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet för att kunna återgå till sitt arbete förvissade om att deras barn tas väl om hand och för att nå en bättre balans mellan arbete och familjeliv.  33

Tjänster för att hjälpa föräldrar att nå balans mellan arbete och familjeliv spelar därför en avgörande roll, utöver andra viktiga åtgärder som förmånlig familjeledighet och familjevänliga arbetsformer som anpassas till arbetstagarnas egen situation samt skatte- och bidragssystem som inte är avskräckande för andraförsörjare. Barcelonamålen syftar till att bryta detta självupprepande mönster som hindrar kvinnor från att delta på arbetsmarknaden på samma villkor som män. Vidare kan en familjevänlig politik också bidra till att vända trenden med att allt färre barn föds i unionen.

3. Förverkligandet av Barcelonamålen för barn från 0 till 3 år

För första gången sedan EU började övervaka förverkligandet av barnomsorgsmålen har målet för barn från 0 till 3 års ålder i genomsnitt nåtts i EU-28. Den totala siffran var 32,9 % 2016.

Det finns dock mycket stora skillnader mellan medlemsstaterna, liksom framgår av tabellen nedan om tillhandahållandet av barnomsorgsinfrastruktur i EU för barn från 0 till 3 år.

Målet på 33 % hade i stort sett nåtts i tolv medlemsstater 2016: Sverige, Danmark, Nederländerna, Luxemburg, Portugal, Frankrike, Belgien, Slovenien, Spanien och Italien. I sju EU-medlemsstater (Tyskland, Finland, Italien, Spanien, Slovenien, Belgien och Frankrike) har 33–49 % av barnen tillgång till barnomsorg (se grönmarkerade celler). I fem EU-medlemsstater (Sverige, Danmark, Nederländerna, Luxemburg och Portugal) har mer än 50 % av barnen tillgång till barnomsorg (se blåmarkerade celler). Danmark har lyckats absolut bäst genom att ha nått målet två gånger om (70 %).

Bilden är inte lika positiv i de övriga 16 medlemsstaterna. Enligt de orangemarkerade cellerna har 25–33 % av barnen från 0 till 3 år tillgång till barnomsorg i sex EU-medlemsstater (Malta, Estland, Irland, Storbritannien, Lettland och Cypern). I tio medlemsstater omfattas mindre än 25 % av barnen i den yngsta åldersgruppen av barnomsorg (se rödmarkerade celler). Bland dessa länder finns Grekland, Polen, Tjeckien och Slovakien där mindre än 10 % av barnen omfattas.

Sammanfattningsvis har Barcelonamålen generellt sett nåtts i EU när det gäller barnomsorg för barn från 0 till 3 år. Detta beror framför allt på den stora täckningsgraden i de medlemsstater som har nått målet.

[Tabell 1: Barn i formell barnomsorg, 0–3 år, %]

Källa: EU-Silc 2016

Det verkar som att barnomsorgens täckning har ökat kraftigt i ett antal länder sedan 2011 när det gäller barn under 3 år. Ökningen är allra tydligast i Malta (en ökning med 20 procentenheter, från 11 % till 31 %), Rumänien (15 procentenheter, från 2 % till 17 %), Estland (11 procentenheter, från 19 % till 30 %), Italien (9 procentenheter, från 25 % till 34 %), Tyskland (9 procentenheter, från 24 % till 33 %) och Irland (8 procentenheter, från 21 % till 29 %). Däremot har barnomsorgens täckning minskat kraftigt för samma åldersgrupp i Grekland (10 procentenheter, från 19 % till 9 %) och Slovakien (3 procentenheter, från 4 % till mindre än 0,5 %).

Det finns skillnader mellan medlemsstaterna i hur många timmar barnen i regel omfattas av barnomsorg: I hälften av de länder som ingick i undersökningen nyttjas i huvudsak deltidsbarnomsorg för barn från 0 till 3 år (mindre än 30 timmar per vecka). Så är fallet i Nederländerna (där tre av fyra kvinnor arbetar deltid), Storbritannien, Irland och Österrike. Heltidsbarnomsorg (30 timmar per vecka eller mer) är dock det vanligaste för barn inom barnomsorgen i Bulgarien, Litauen, Ungern, Lettland, Danmark, Portugal, Slovenien, Sverige, Luxemburg, Belgien, Polen och Grekland.

[Figur 7: Barn i formell barnomsorg eller utbildning per åldersgrupp, från 0 till 3 år, %, omsorgstid]

Källa: EU-Silc 2016 

4. Förverkligandet av Barcelonamålen för barn från 3 år till den obligatoriska skolåldern

Från och med 2016 deltar 86,3 % av barnen från 3 år till den obligatoriska skolåldern i formell barnomsorg eller i förskolan, vilket innebär att Barcelonamålet ännu inte har nåtts, även om vissa framsteg har gjorts sedan 2011.

Barcelonamålet har nåtts i tolv medlemsstater: Sverige, Belgien, Danmark, Spanien, Frankrike, Nederländerna, Irland, Estland, Italien, Portugal, Tyskland och Slovenien (se grön- och blåmarkerade celler i tabell 2). I Sverige, Belgien, Danmark och Spanien har man överträffat målet på 95 % (se blåmarkerade celler). I åtta medlemsstater (Frankrike, Nederländerna, Irland, Estland, Italien, Portugal, Tyskland och Slovenien) deltar 90–95 % av barnen i barnomsorg eller förskola (se grönmarkerade celler i tabell 2).

Däremot har 16 medlemsstater ännu inte nått målet. I Österrike, Malta, Luxemburg och Ungern har mer än 85 % av barnen tillgång till barnomsorg eller förskoleverksamhet (se orangemarkerade kolumner i tabell 2). I Finland, Lettland, Tjeckien, Cypern, Litauen, Slovakien, Bulgarien, Storbritannien, Polen, Rumänien, Grekland och Kroatien deltar mindre än 85 % av barnen i barnomsorg eller förskoleverksamhet (se rödmarkerade celler i tabell 2). Mindre än 65 % av barnen i Kroatien, Grekland, Rumänien och Polen deltar i barnomsorg eller förskoleverksamhet.

[Tabell 2: Barn i formell barnomsorg, från 3 år till den obligatoriska skolåldern, i % över tid]

Källa: EU-Silc 2016

Samtidigt som det har skett en liten minskning sedan 2011 har det skett en betydande ökning i barnomsorgsdeltagandet för barn från 3 år till den obligatoriska skolåldern i flera medlemsstater. Denna utveckling är mest påfallande i Rumänien (en ökning med 20 procentenheter, från 41 till 61 procent), Polen (18 procentenheter, från 43 till 61 procent), Malta (15 procentenheter, från 73 till 88 procent), Ungern (15 procentenheter, från 73 till 88 procent), Luxemburg (14 procentenheter, från 73 till 87 procent), Irland (11 procentenheter, från 82 till 93 procent), Portugal (11 procentenheter, från 81 till 92 procent), Spanien (10 procentenheter, från 85 till 95 procent), Lettland (10 procentenheter, från 72 till 82 procent) och Litauen (8 procentenheter, från 70 till 78 procent).

Omsorgen för denna åldersgrupp har dock även minskat i flera EU-medlemsstater, däribland Storbritannien (20 procentenheter, från 93 till 73 procent) och Grekland (19 procentenheter, från 75 till 56 procent).

I de flesta medlemsstater deltar 52 % av barnen i åldersgruppen i barnomsorg eller förskoleverksamhet i minst 30 timmar per vecka, medan 34 % av barnen i åldersgruppen, framför allt merparten barn i Rumänien, Storbritannien, Österrike, Irland och Nederländerna, deltar i barnomsorg eller förskoleverksamhet i mindre än 30 timmar per vecka.  

[Figur 8: Barn i formell barnomsorg eller utbildning per åldersgrupp, från 3 år till den obligatoriska skolåldern, %, omsorgstid]  

Källa: EU-Silc 2016

Eftersom 2009 års utbildningsmål har nåtts (dvs. att 95 % av barnen från 4 år till den obligatoriska skolåldern deltar i formell barnomsorg) innebär detta att den största utmaningen med Barcelonamålet är barn i åldersgruppen 3–4 år. I sitt meddelande från november 2017 om att stärka den europeiska identiteten, föreslog kommissionen följaktligen att utbildningsmålet på 95 % skulle utökas till att omfatta alla barn från 3 år till den obligatoriska skolåldern. 34

5. Faktorer som påverkar förverkligandet av Barcelonamålen

5. 1. Utgifter för barnomsorg

Offentliga utgifter kan spela en viktig roll för tillgången till barnomsorg samt dess tillgänglighet, ekonomiska överkomlighet och kvalitet. Den procentuella andel av BNP som spenderas på barnomsorg varierar kraftigt runt om i EU. Sverige, Danmark, Frankrike och Bulgarien är de som spenderar mest. Utgifterna per åldersgrupp varierar också. I vissa länder läggs utgifterna främst på barnomsorg för barn från 3 år till den obligatoriska skolåldern.

[Tabell 3: Offentliga utgifter för barnomsorg och förskoleutbildning samt totala offentliga utgifter för förskola och barnomsorg, % av BNP, 2013]

Källa: OECD Family database

Vissa länder har valt att investera i ett heltäckande barnomsorgssystem.

Det danska barnomsorgssystemet till exempel är ganska komplext. Kommunerna förser föräldrarna med barnomsorg, oavsett sysselsättningsstatus, från det att barnet är 26 veckor gammalt och fram till den obligatoriska skolåldern. Barnomsorgen är indelad i barnpassning (från 0 till 2 år) och förskola (från 3 till 6 år) samt privat barnpassning där barnet vanligtvis tas om hand i dagmammans hem. Kommunerna övervakar privatägda inrättningar och privata dagmammor. Barnomsorg anses vara viktig för sörja för barns välbefinnande, hälsa och lärande samt deras sociala delaktighet. Det ställs höga kvalitetsstandarder på barnomsorgen, och den finansieras till största delen av staten. Föräldrarna betalar endast en avgift som baseras på inkomst och antal barn. Öppettiderna kan anpassas efter lokala behov. Danmark är ett av de länder som har de största barnomsorgsutgifterna sett till BNP, vilket är ett medvetet val för att ge alla barn lika möjligheter i livet så tidigt som möjligt.

Belgien har ett liknande system med daghem vid sidan av privata dagmammor för de yngsta barnen (från 0 till 2,5 år) samt förskolor för barn från 2,5 år och fram till den obligatoriska skolåldern. När det gäller den ekonomiska överkomligheten är avgifterna inkomstbaserade och avdragsgilla för barn i den yngre åldersgruppen (under 2,5 år) som omfattas av barnomsorg, och vidare finns en särskild maxtaxa. Förskolorna finns ofta vid primärskolorna och är kostnadsfria under skoltid. Efter skoltid kan det dock vara svårt för arbetande föräldrar att få tillgång till barnomsorg. Det finns ett system för att övervaka kvaliteten på all formell barnomsorg, vilket är tämligen omfattande och avser såväl offentliga som privata tjänster. Förmånstillträde till barnomsorg kan ges till vissa missgynnade grupper, exempelvis jobbsökande i Brysselregionen.

5.2 Familjers arbetsmönster och konstellationer

Runt om i EU finns olika modeller för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, vilket återspeglar olika familjekonstellationer och olika metoder för barnuppfostran. Familjekonstellationerna spelar en viktig roll för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Den traditionella modellen där mannen är familjeförsörjare har i de flesta länder ersatts antingen med modellen med två förvärvsarbetande eller med den ändrade modellen med en familjeförsörjare (där den ena arbetar heltid och den andra deltid). Trots detta är arbetsmönstret efter barnets nedkomst dock ändå mer växlande när det gäller familjeledighet och mammornas deltagande på arbetsmarknaden efter mammaledigheten. Tillgången till högkvalitativ barnomsorg en nödvändig del för att främja sysselsättningen bland kvinnor, framför allt vid denna tidpunkt i livet när kvinnorna befinner sig i en utsatt situation sett till sitt deltagande på arbetsmarknaden.

Förutom barnomsorg är det även viktigt med en välutformad politik för balans mellan arbete och familjeliv när det gäller ledighet och flexibla arbetsformer, för att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Kommissionen lade i detta avseende fram ett förslag till direktiv 38 den 26 april 2017 för att uppmuntra papporna att utnyttja familjeledigheter, genom särskilda och icke överförbara perioder för varje förälder mot tillräcklig kompensation. Ett gemensamt utnyttjande av föräldraledigheten mellan kvinnor och män har visat sig öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Flexibla arbetsformer är också viktigt för att arbetstagare lättare ska kunna förena sitt arbete med de krav som deras fritid ställer.

5.3 Informell/privat omsorg

Informell barnomsorg kan antingen komplettera eller ersätta formell barnomsorg. Informell barnomsorg är omsorg som ges av andra än barnets föräldrar, vanligtvis av släktingar som mor-/farföräldrar samt vänner, grannar, oregistrerade dagmammor, barnsköterskor och au pairer. Det kan också innefatta omsorg som anordnas privat och ges av en professionell dagmamma som anlitats direkt av föräldrarna. Omsorgen sker ofta i barnets hem och omfattas inte av registrering eller övervakning från myndigheternas sida. Enligt Eurostat 39 omfattades 30,2 % av barnen (under 3 års ålder) och 28,7 % av barnen mellan 3 år och den obligatoriska skolåldern av informell omsorg 2016. Informell och privat omsorg utnyttjas i hög grad men vanligtvis på deltidsbasis, vilket kan vara ett tecken på att omsorgen till övervägande del är av kompletterande karaktär. Informell omsorg används mest i Nederländerna (omkring 60 % av barnen i båda åldersgrupperna) men praktiskt taget alltid på deltidsbasis. Därefter kommer Rumänien, Grekland, Slovenien, Slovakien, Polen, Cypern och Portugal, där mer än 40 % av barnen omfattas av informell eller privat omsorg. I de flesta av dessa länder utgörs omsorgen av en blandning av hel- och deltidsomsorg för den yngre åldersgruppen, med undantag för Cypern där mer än hälften av den informella och privata omsorgen för barn under 3 år är heltidsbaserad. Omsorgen är huvudsakligen deltidsbaserad när det gäller barn i den äldre åldersgruppen. Informell omsorg används nästan inte alls i de nordiska länderna.

Även om föräldrarna inte upplever något stort behov av att utnyttja offentlig omsorg när tillräckliga möjligheter finns till informell och privat omsorg, tyder ovannämnda uppgifter på att föräldrarna kompenserar för bristen på offentliga tjänster genom att använda sig av informella och privata omsorgsarrangemang och att det faktiskt kan finnas ett stort behov av mer formell barnomsorg. 40

5.4 Rättslig ram för tillhandahållande av omsorg

En laglig rätt till barnomsorg är ett sätt att sörja för ett tillräckligt utbud av tillgänglig och ekonomiskt överkomlig barnomsorg av hög kvalitet. I de flesta länder finns en laglig rätt till barnomsorg när barnen nått en viss ålder. Det finns dock stora skillnader i Europa från vilken ålder denna rätt börjar gälla. Tidsförskjutningen från det att familjeledigheten 41 slutar tills man får rätt till barnomsorg (vilket ibland kallas för ”omsorgsklyfta”) vållar ofta problem 42 .

I Malta har man rätt till barnomsorg från mycket tidig ålder (från 3 månaders ålder är omsorgen gratis för arbetande föräldrar och studenter). Så är även fallet i Danmark och Ungern (från 6 månader), Tyskland (dock i ett begränsat antal timmar för föräldrar som inte arbetar heltid), Sverige och Slovenien (från 12 månader) och Estland (från 18 månader). Sådant tillhandahållande av barnomsorg kan betecknas som en omfattande rätt från tidig ålder.

I den andra gruppen av länder har man rätt till barnomsorg när barnet är äldre och kan börja i förskolan. Detta är i praktiken från 2,5 år i Belgien, från 3 år i Finland (deltid om inte föräldrarna arbetar heltid), Frankrike, Irland, Italien och Luxemburg (deltid), Spanien, Slovakien och Storbritannien (deltid, från 2 år för barn från mindre gynnade grupper) och från 4 år i Nederländerna.

I den tredje gruppen har man rätt till barnomsorg från det att barnet är 5 år, vanligtvis ett år innan barnet börjar skolan. Så är fallet i Österrike (endast deltid), Bulgarien, Tjeckien, Grekland och Portugal. I Polen har man rätt till barnomsorg (förskola) från och med 6 års ålder. Man kan säga att denna rätt tar vid precis före den obligatoriska skolåldern.

I den fjärde gruppen av medlemsstater – Litauen, Lettland och Rumänien – har man inte någon som helst rätt till barnomsorg.

Uppgifterna ovan i kombination med ersättningsnivån för familjeledighet tyder på att det inte finns någon lucka mellan slutet av den välbetalda familjeledigheten och den tidpunkt då rätten till barnomsorgsplats träder in enbart i ett fåtal medlemsstater (Danmark, Finland, Tyskland, Malta, Slovenien och Sverige). I en annan grupp av medlemsstater finns en tidsförskjutning mellan längre föräldraledigheter, som vanligtvis är obetalda eller beviljas till en mycket låg ersättning, och barnomsorg (Tjeckien, Estland, Frankrike, Ungern och Spanien). I övriga medlemsstater finns en tidsförskjutning mellan familjeledigheten och rätten till barnomsorg.

En laglig rätt innebär dock inte nödvändigtvis en garanterad plats vid en viss barnomsorgsinrättning. Detta är en förklaring till att kvinnors deltagande på arbetsmarknaden fortfarande är mycket lågt och/eller att informell och privat omsorg utnyttjas i stor utsträckning, även i medlemsstater där en sådan laglig rätt finns.

5.4 Sysselsättningsgrad och tillhandahållande av omsorg

Det finns ett samband mellan sysselsättningsgrad och andel barn som deltar i barnomsorg. Det är dock inte alltid tydligt i vilken mån sambandet kan förklaras med bristande tillgång eller efterfrågan. Det finns flera faktorer som påverkar huruvida barn deltar i barnomsorg. Några länder har dock en extremt låg sysselsättningsnivå och andel barn under 3 år som deltar i barnomsorg, till exempel Grekland, Kroatien, Rumänien, Malta och Italien.

[Figur 9: Sysselsättningsnivå och andel barn från 0 till 3 år i barnomsorg, %]

Källa: Arbetskraftsundersökningen 2016 och EU-Silc 2016

5.6. Tillgång, kostnad, tillgänglighet och kvalitet med avseende på barnomsorg

5.6.1 Tillgången på barnomsorgsplatser

Det finns flera faktorer som påverkar utnyttjandet av formell barnomsorg i olika lokala sammanhang. Genom Eurostats statistik kan man få en första indikation på huruvida befintliga omsorgsinrättningar tillgodoser efterfrågan och fastställa vilka behov som måste tillgodoses bättre.

Enligt Eurostat 2016 uppgavs bristen på tillgängliga platser som ett av de största skälen till att barnomsorgen inte utnyttjades i Lettland, Finland, Frankrike, Estland, Grekland, Slovenien, Polen och Tjeckien.

[Tabell 4: Skäl till att formell barnomsorg inte utnyttjas för barn under den obligatoriska skolåldern]

Källa: EU-Silcs ad hoc-modul om tjänster 2016

5.6.2 Kostnaden för barnomsorg

I EU-28 överlag betalar de flesta föräldrar full eller reducerad taxa för barnomsorg för barn från 0 till 3 års ålder. 43 I vissa länder gäller sådana taxor fram till den obligatoriska skolåldern, framför allt där det inte finns någon laglig rätt till barnomsorg.

Enligt OECD är barnomsorgsavgiften i genomsnitt 15 % av familjernas nettoinkomst i OECD-länderna. Egenavgifterna varierar från 2,7 % i Österrike till 33,7 % i Storbritannien för en genomsnittlig familj med två förvärvsarbetande och från 2,9 % i Danmark till 41,6 % i Irland för ensamstående föräldrar. 44  

Den sociala gradienten spelar in när det gäller möjligheterna för barn under 3 års ålder att delta i formell barnomsorg, liksom OECD påvisat. 45 Denna skillnad är särskilt påtaglig i Frankrike och Irland, där deltagarfrekvensen för barn från låginkomstfamiljer är 18 respektive 12 procent, det vill säga mer än fyra gångar lägre än barn från höginkomstfamiljer (81 respektive 57 procent).

Höga kostnader utgör ett hinder för utnyttjandet av barnomsorg och avskräcker i själva verket föräldrar, framför allt mammor, från att arbeta. Detta bekräftades senast av Eurostat 2016 (tabell 4 ovan), vars uppgifter visar att kostnadsfaktorn har en stor påverkan i många länder på föräldrarnas beslut att inte utnyttja formella barnomsorgsinrättningar, framför allt i Estland, Irland, Grekland, Spanien, Italien, Cypern, Lettland, Litauen, Nederländerna, Rumänien, Slovakien och Storbritannien.

Det tycks som om 4 % av föräldrarna i EU har mycket svårt att ha råd med formell barnomsorg. Så är framför allt fallet i Ungern, Cypern, Rumänien och Grekland, där den övervägande majoriteten föräldrar har svårt att ha råd, varav minst 20 % har mycket svårt att råd med kostnaden. I EU har 8 % av föräldrarna måttliga och 19 % vissa svårigheter med att ha råd med kostnaden för barnomsorg.

[Tabell 5: Svårighet att ha råd med formella barnomsorgstjänster för barn under den obligatoriska skolåldern, %]

Källa: EU-Silcs ad hoc-modul om tjänster 2016

Medlemsstaterna åtgärdar problemet med barnomsorgskostnaderna på olika sätt. Vissa medlemsstater erbjuder miniminivåer för kostnadsfri barnomsorg, antingen för båda åldersgrupperna (t.ex. Malta) eller för gruppen från 3 år till den obligatoriska skolåldern (t.ex. Tyskland och Storbritannien). Sedan 2017 erbjuder Malta kostnadsfri barnomsorg för barn vars föräldrar arbetar eller studerar. Kostnaderna betalas av staten i slutet av varje månad. Föräldrarna får lämna sina barn på valfri barnomsorgsinrättning och utnyttja kostnadsfri barnomsorg i lika många timmar som den minst arbetande föräldern arbetar, plus en timme för restid. Syftet med detta är att mammorna ska uppmuntras att börja arbeta igen eller stanna kvar i formell anställning. Ny sysselsättningsstatistik visar redan att kostnadsfri barnomsorg ökar mammornas deltagande på arbetsmarknaden, och det finns planer på att låta alla familjer få tillgång till barnomsorg.

I Irland, där kostnaden konstaterades vara ett stort hinder, infördes ett nytt system 2010 (”Early Childhood Care and Education Scheme”, ung. ’förskole- och barnomsorgssystemet’) där ett begränsat antal kostnadsfria platser erbjöds på deltidsbasis (totalt 15 timmar, dvs. 3 timmar 5 gånger i veckan) i privata barnomsorgsinrättningar för barn från 3 år och 2 månader. År 2016 utökades systemet till att omfatta barn från 2 år och 8 månader. De föräldrar som utnyttjade systemet kunde få fler timmar mot betalning. Denna utveckling är ett steg i rätt riktning, men alla familjer har dock inte råd att betala tilläggskostnaden, och detta begränsar framför allt låginkomstfamiljernas möjligheter att utnyttja systemet.

Bidrag för nyblivna föräldrar (t.ex. i Belgien, Nederländerna och Storbritannien) och skattelättnader för familjer (t.ex. i Belgien, Tjeckien, Tyskland, Frankrike och Nederländerna) är andra åtgärder som vidtas för att åtgärda problemet med barnomsorgskostnaden. I Tyskland är avgifterna inkomstbaserade men olika beroende på leverantör. Familjer med lägre inkomst kan ansöka om reducerad avgift och ha rätt till kostnadsfri barnomsorg. Alla familjer kan utnyttja skattelättnader i form av skattereduktion eller befrielse från en viss del av barnomsorgskostnaden.

I Belgien, Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Sverige och Slovakien används till exempel en kombinerad metod med en behovsprövad barnomsorgsavgift som innebär att låginkomstfamiljer får betala mycket lite för barnomsorg och att kostnaden ”maxas” för alla övriga familjer. I flera EU-medlemsstater ges statliga medel även till privata barnomsorgsinrättningar. I Sverige till exempel anges det i utbildningslagen att barnomsorgsavgifterna bör vara rimliga. Varje barn från 3 års ålder har rätt till 525 timmars kostnadsfri barnomsorg. Dessutom tillämpar alla kommuner ett system med maxtaxor, där ett tak fastställs för respektive familj. Barnomsorgsinrättningarna är berättigade till statsanslag som kompensation för förlorade intäkter och för att säkerställa en högkvalitativ omsorg.

Därtill finns andra åtgärder för att tillgodose behoven bland barn från låginkomst- eller storfamiljer, som gratis eller rabatterade måltider på daghem och i förskolor, till exempel i Ungern, eller för att finansiera hälsosamma måltider för utfattiga barn i Belgien.

Några medlemsstater, såsom Tjeckien, Tyskland, Frankrike, Portugal och Slovakien, har tagit fram riktade program för att hjälpa socialt missgynnade grupper att få tillgång till barnomsorg. I Slovakien har åtgärderna inriktats på barn från låginkomstfamiljer, som är betalningsbefriade, och barnomsorgsinrättningarna samarbetar med lokala organ för att utveckla särskilda program för uppsökande verksamhet för marginaliserade grupper.

I andra medlemsstater, till exempel Belgien, Finland, Sverige och Danmark, fokuserar man på allmän tillgång. I Finland till exempel tillämpas universalitetsprincipen på subventionerade tjänster, enligt vilken kommunerna måste erbjuda alla förskolebarn en plats, oavsett om föräldrarna arbetar eller inte. Sådana tjänster bör också anpassas efter föräldrarnas atypiska arbetsmönster. Det finns ett särskilt projekt som medfinansieras av ESF och som handlar om barnomsorg för barn vars föräldrar arbetar nattskift.

Ibland tas lokala initiativ till förmån för särskilda socialt missgynnade grupper. En rad städer har antagit en strategi för att tillgodose sådana gruppers särskilda behov. Den icke-statliga organisationen Eurocities har samlat in exempel på bästa praxis som kan användas som inspiration. Ett av exemplen är Nantes, en stad i Frankrike, som har infört en metod för tillhandahållande av integrerad barnomsorg, vilken framför allt syftar till att bryta det sociala arvet. I fattigare delar av staden finns kombinerad barnomsorg, som erbjuder en rad olika barnomsorgstjänster. Vid sidan av reguljär eller flexibel barnomsorg finns även ”akut” barnomsorg att tillgå för föräldrar som måste gå på arbetsintervju och så vidare.

Vissa medlemsstater har också infört skatteincitament för företag för att de ska ge sina anställda tillgång till barnomsorg. I Österrike får företag göra avdrag från beskattningsbar inkomst när de tillhandahåller intern barnomsorg eller ger förmåner till sina anställda i form av barnomsorg. 48 I Frankrike, Tyskland och Polen finns ett liknande system. Italien ändrade nyligen beskattningen av produktivitetsbonusar (2017) som företagen numera kan ge till sina anställda i form av välfärdsåtgärder. 49 I Frankrike och Storbritannien kan arbetsgivarna förse sina anställda med tjänstecheckar (”chèques emploi service universel”) respektive barnomsorgskuponger (”childcare vouchers”), som kan användas som betalning för barnomsorg i hemmet. 50 I Finland finns andra incitament för att arbetsgivarna ska få ersättning för kostnader för att de anställda ska få balans mellan arbete och familjeliv, vilka grundas på det försäkringsbaserade socialförsäkringssystemet. Om en arbetsgivare ordnar tillfällig barnomsorg för en anställds sjuka barn, betraktas inte den arbetsrelaterade förmånen som beskattningsbar inkomst (skattefri barnomsorg får ges i högst fyra dagar per sjukdomstillfälle).

5.6.3 Tillgången till barnomsorg

Tillgången till barnomsorg beror inte bara på om huruvida formella strukturer finns utan även på tjänsternas särdrag, till exempel öppettider, belägenhet, språk som talas samt tillgången till transportmedel. Tabell 4 visar att avståndet till barnomsorgsinrättningen och öppettiderna är mindre viktiga än kostnad och platstillgång som skäl till att formell barnomsorg inte utnyttjas. 15 länder ligger över EU-genomsnittet på 1,5 % när det gället avståndet till barnomsorgsinrättningen, och de som ligger högst är Litauen (9 procent), Rumänien (6,7 procent) och Slovakien (6,2 procent). I Portugal har ESI-fonderna spelat en mycket viktig roll för införandet av en bättre barnomsorgsinfrastruktur i landsbygdsområden de senaste 15 åren. Detta har dock lett till bristande infrastruktur i städerna, liksom är fallet i flera andra länder.

Barnomsorgsinrättningarnas öppettider är inte heller förenliga med barnomsorgsbehoven. Sju länder ligger över EU-genomsnittet på 2,5 procent, men särskilt höga siffror finns i Frankrike (5,3 procent), Finland (4,3 procent), Italien (4,2 procent) och Spanien (3,9 procent).

Enligt Eurofounds rapport Early childhood care: Accessibility and quality of services 51 finns flera initiativ för att underlätta integreringen av barn med särskilda behov inom barnomsorgen. Barnomsorgens kvalitet beror lika mycket på politiskt erkännande som på hållbar och tillräcklig finansiering av inkluderande åtgärder som ägande och pedagogernas engagemang och vilja samt administrativt stöd för kontinuerlig utbildning i inkluderande metoder. Inkluderande undervisning och en inkluderande miljö är också beroende av kommunikation och samarbete mellan lokala myndigheter och barnomsorgsinrättningar samt mellan pedagoger och föräldrar. Vid sidan av nationell finansiering ger ESF ekonomiskt stöd till inkluderande projekt vid barnomsorgsinrättningar. I Polen genomfördes projektet ”Toddler” med medfinansiering från ESF, för att utveckla den formella barnomsorgen för barn under 3 års ålder. I projektet beaktas särskilt behoven hos barn med funktionsnedsättning.

5.6.4 Åtgärder för ökad kvalitet

Bristande kvalitet i barnomsorgen kan upplevas som en barriär för föräldrarna och negativt påverka utnyttjandet av sådana tjänster. Tjänsternas kvalitet styrs av antalet barn i inrättningarna, pedagogernas yrkeskunnighet och läroplanen samt av lokalernas kvalitetsstandard, till exempel fysisk miljö och hygien. En välutvecklad kvalitetsram skulle kunna innefatta åtgärder som ett registrerings- och inspektionssystem för alla registrerade barnomsorgsleverantörer, åtgärder för att öka personalens yrkeskunnighet och livslånga lärande och åtgärder för att göra det mer attraktivt att arbeta inom barnomsorgen, exempelvis genom att skapa goda arbetsvillkor.

I maj 2018 la kommissionen, i sitt förslag till rådets rekommendation om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet, fram en omfattande kvalitetsram för sådan verksamhet och omsorg 52 , vilken baseras på fem principer: tillgång och tillgänglighet för alla familjer, utbildning och fortbildning av personal, framtagande av läroplaner med en holistisk värdefostran tillsammans med barn och föräldrar, övervakning och utvärdering av tjänster och inrättningar inom förskoleverksamhet och barnomsorg samt styrning och finansiering. Denna ram togs fram med hjälp av utbildningsexperter från en rad medlemsstater. Syftet med kvalitetsramen är att stärka barnomsorgs- och förskoleinrättningarna för att garantera barnen högkvalitativa utbildnings- och omsorgstjänster samt säkerställa integration av barn från mindre gynnade grupper och barn med särskilda behov. Syftet är även att öka förtroendet för barnomsorgsinrättningarna, så att kvinnor garanteras en faktisk möjlighet att komma in eller stanna kvar på arbetsmarknaden efter att de har fått barn.

6. Slutsatser: Förverkligandet av Barcelonamålen – en hörnsten för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och en bättre balans mellan arbete och privatliv för arbetande föräldrar

Barcelonamålen, som Europeiska rådet antog 2002, är fortfarande ytterst viktiga 2018. Sysselsättningsmålen har ännu inte nåtts när det gäller kvinnorna, och det finns fortsatt stora skillnader i sysselsättningsnivå mellan kvinnor och män. Det finns mycket som talar för att detta framför allt beror på omsorgsansvar. Barcelonamålen är högst relevanta för främjande av jämställdhet och utgör en viktig del i Europa 2020-strategin när det gäller målet att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Barnomsorg är en viktig del för att arbetande föräldrar ska nå balans mellan arbete och familjeliv i enlighet med den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Indikatorer i fråga om barnomsorgstalen övervakas inom ramen för den europeiska planeringsterminen och tas med i den sociala resultattavlan. Esif-finansiering ges, där så krävs, för att åtgärda brister i medlemsstaterna.

Barcelonamålet har generellt sett uppnåtts i EU-28 när det gäller barn under 3 år, eftersom 32,9 % av barnen under 3 års ålder deltar i barnomsorg. Bakom detta allmänna genomsnitt gömmer sig dock stora skillnader mellan medlemsstaterna. Betydande framsteg har gjorts i länder som Malta, Rumänien, Estland, Italien, Tyskland och Irland, men barnomsorgstalen i vissa av de ledande länderna har dock en mycket stor inverkan på det samlade resultatet i EU. Fyra medlemsstater har faktiskt ett barnomsorgstal på mer än 50 procent: Danmark, Nederländerna, Sverige och Luxemburg. I den andra änden finns oroväckande låga andelar på mindre än 10 procent, nämligen i Grekland, Polen, Tjeckien och Slovakien.

Barcelonamålet har ännu inte nåtts för barn från 3 år till den obligatoriska skolåldern. Andelen barn blir dock allt större: Den har ökat från 83 % 2011 till 86,3 % i EU i genomsnitt. En rad medlemsstater går i täten och har nått ett mål på mer än 95 procent, nämligen Belgien, Sverige, Danmark och Spanien. Stora framsteg har gjorts i Rumänien, Polen, Malta, Luxemburg, Ungern, Irland, Portugal, Spanien, Lettland och Litauen. De lägsta andelarna, det vill säga på mindre än 65 procent, finns i Polen, Rumänien, Grekland och Kroatien, som fortfarande ligger mycket långt efter.

Flera faktorer påverkar tillgängligheten till och utnyttjandet av barnomsorg. En första viktig faktor är den lagliga rätten till barnomsorg. En sådan rätt finns i de flesta medlemsstater, men det finns mycket stora skillnader från vilken ålder denna rätt träder in (från och med slutet av mammans föräldraledighet eller så sent som vid 2,5 eller 3 års ålder eller till och med strax innan barnet når den obligatoriska skolåldern). En laglig rätt ger dock inga fullständiga garantier för att medlemsstaten tillhandahåller formell omsorg.

Bortsett från den lagliga rätten har tillgången till en ekonomiskt överkomlig och högkvalitativ barnomsorg en mycket stor påverkan på föräldrarnas utnyttjande av barnomsorg. Kostnaderna varierar kraftigt mellan medlemsstaterna och kan vara avskräckande i vissa medlemsstater, till exempel Irland. Avskräckande kostnader påverkar inte bara kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden utan drabbar barn från låginkomstfamiljer på ett oproportionerligt sätt. Något som också är viktigt är möjligheten att anpassa tjänsterna efter föräldrarnas behov, däribland avstånden till barnomsorgsinrättningarna och öppettider som anpassas efter arbetsmönster och behov.

Högkvalitativ omsorg måste dessutom inbegripa pedagogiska mål och värden samt yrkeskunnighet hos och fortbildning av barnomsorgspersonalen. Dessa faktorer måste övervakas och bedömas, och de behandlas i kommissionens förslag till rådets rekommendation om förskola och barnomsorg av hög kvalitet.

Kommissionen kommer att fortsätta övervaka situationen när det gäller barnomsorgen inom ramen för den europeiska planeringsterminen, framför allt med avseende på de medlemsstater som hamnat på efterkälken. Kommissionen kommer att fortsätta fastställa specifika problem i fråga om tillgången till en ekonomiskt överkomlig barnomsorg av hög kvalitet i respektive medlemsstat. Kommissionen kommer dessutom att fortsätta främja utnyttjandet av EU-finansiering för att hjälpa medlemsstater att anta vissa utmaningar.

Nu när det första Barcelonamålet generellt sett har nåtts, när goda framsteg görs med det andra målet och när Utbildning 2020-målet i princip har förverkligats, är det dags att överväga en översyn av målen efter samråd med medlemsstaterna. En sådan eventuell översyn skulle bidra till EU:s ansträngningar för att främja smart och hållbar tillväxt för alla. Det skulle framför allt bidra till förverkligandet av Europa 2020-målet med ett sysselsättningstal på 75 % och skapandet av en konkurrenskraftig och dynamisk kunskapsbaserad ekonomi med utgångspunkt i nationell utbildning av hög kvalitet. Detta innebär att man måste åtgärda problemet med föräldraskapets påverkan på kvinnors sysselsättning och arbetande föräldrars behov av att finna balans mellan arbete och yrkesliv, samt att man måste förbättra befintliga barnomsorgsinrättningar och öka tillgången till ekonomiskt överkomliga och högkvalitativa tjänster överlag.

(1)

Kommissionens strategiska engagemang för jämställdhet 2016–2019

(2)

 Kommissionens rekommendation Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid, COM(2013)112 final, 20.2.2013 och SWD(2017) 258 final.

(3)

 Rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (”Utbildning 2020”) (EUT C 119, 28.5.2008, s. 2).

(4)

 Ordförandeskapets slutsatser, Europeiska rådet i Barcelona den 15–16 mars 2002.

(5)

 Kommissionens meddelande Ett initiativ för bättre balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare, COM(2017) 252 final, 26.4.2017.

(6)

Eurostat, Labour Force Survey, 2016.

(7)

Eurofound (2016), The gender employment gap: challenges and solutions.

(8)

Ordförandeskapets slutsatser, Europeiska rådet i Barcelona den 15–16 mars 2002, se http://www.consilium.europa.eu/media/20938/71069.pdf

(9)

Hänvisningen till ”omsorg”, ”barnomsorg” och ”formell barnomsorg” i Barcelonamålen inbegriper utbildning, i den mån som barn inte bara får omsorg genom barnomsorgsinrättningar utan även på förskolor före den obligatoriska skolåldern. Barnomsorgsinrättningar för barn under den obligatoriska skolåldern innefattar därmed även daghem och annan dagtidsbarnomsorg som familjedaghem, utbildade barnvårdare, förskola eller motsvarande obligatorisk skolundervisning och fritidshem. Förskoleverksamhet och barnomsorg samt förskoleutbildning används som synonyma begrepp i denna rapport.

(10)

 För att respektera terminologin i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Barcelona avses med obligatorisk skolålder i denna rapport obligatorisk grundskoleålder, som i de flesta länder är kring 6 år.

(11)

Europeiska kommissionen, Barcelona objectives (2013), se https://ec.europa.eu/info/sites/info/files/130531_barcelona_en_0.pdf.

(12)

Belgien, Danmark, Frankrike, Sverige, Slovenien och Storbritannien.

(13)

 Tyskland, Italien och Estland. 

(14)

Luxemburg, Nederländerna, Spanien och Portugal.

(15)

 Sex länder blev 2017 föremål för en landsspecifik rekommendation om att ta itu med vissa barnomsorgsproblem som hindrar kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Under 2018 lyftes barnomsorg fram som en viktig punkt i 17 landrapporter, där fokus lades på viktiga landsspecifika aspekter, som tillgången på barnomsorg samt dess tillgänglighet och ekonomiska överkomlighet samt kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.

(16)

 Med familjeledighet avses mamma-, pappa- och föräldraledighet samt ledighet för vård av anhörig.

(17)

Se kommissionens meddelande Ett initiativ för bättre balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare (COM(2017) 252 final, 26.4.2017).

(18)

Vikten av högkvalitativ barnomsorg styrks även i flera forskningsprojekt som finansieras genom EU:s sjunde ramprogram för forskning och Horisont 2020 område 6 inom Samhällets utmaningar (Europa i en föränderlig värld, inkluderande, innovativa och reflekterande samhällen). I dessa projekt behandlas vikten av förskoleutbildning och barnomsorg för att åtgärda ojämlikhet och fattigdom samt barns välbefinnande och utveckling, liksom valet av olika barnomsorgsalternativ, med hänsyn till familjernas egen situation (socioekonomiska och kulturella förutsättningar) och olika institutionella ramar.

(19)

Se SWD(2017) 258 final.

(20)

Rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (”Utbildning 2020”) (EUT C 119, 28.5.2008, s. 2).

(21)

 I den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete (”Utbildning 2020”) används begreppet ”ålder för obligatorisk skolstart” för den ålder då obligatorisk skolålder börjar. 

(22)

 Begreppet förskoleverksamhet och barnomsorg (”Early childhood education and care”), vilket används i det strategiska engagemanget för utbildning, används i denna rapport som synonym till begreppet barnomsorg (”childcare”), som är det begrepp som används i Barcelonamålen. 

(23)

Europeiska kommissionen (2017), Education and Training Monitor 2017, tillgänglig på https://ec.europa.eu/education/sites/education/files/monitor2017_en.pdf

(24)

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, Stärka den europeiska identiteten genom utbildning och kultur – Europeiska kommissionens bidrag till toppmötet i Göteborg den 17 november 2017 (COM(2017) 673 final).

(25)

Kommissionens förslag till rådets rekommendation om förskola och barnomsorg av hög kvalitet.

(26)

Med beaktande av rekommendationen från 2013, Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid (SWD(2017) 258 slutlig).

(27)

Se relevanta landrapporter 2017 inom ramen för den europeiska planeringsterminen: https://ec.europa.eu/info/publications/2017-european-semester-country-reports_sv.

(28)

Special Eurobarometer 465 (2017), Gender Equality 2017, [EBS 465], tillgänglig på: http://ec.europa.eu/commfrontoffice/publicopinion/index.cfm/Survey/getSurveyDetail/instruments/SPECIAL/surveyKy/2154.

(29)

Betyget har bara ökat med 4 poäng de senaste tio åren. European Institute for Gender Equality (EIGE) (2017), Gender Equality Index 2017 – Measuring gender equality in the European Union 2005–2015 Report, tillgänglig på: http://eige.europa.eu/rdc/eige-publications/gender-equality-index-2017-measuring-gender-equality-european-union-2005-2015-report.

(30)

Eurofound (2016), Sjätte europeiska undersökningen om arbetsvillkor: 2015, tillgänglig på: https://www.eurofound.europa.eu/sv/surveys/european-working-conditions-surveys/sixth-european-working-conditions-survey-2015

(31)

Coface (2017), Who cares? Study on the challenges and needs of family carers in Europe.

(32)

Esping-Andersen angav 2009 att avsaknaden av tjänster för att hjälpa kvinnor att nå balans mellan arbete och privatliv skulle kunna leda till ett stationärt tillstånd med barnlöshet och låg fertilitet eller till ett med låga inkomster och låg sysselsättningsgrad. De Heneu, Meulders och O'Dorchai (2010) analyserade effekten av olika offentliga politiska åtgärder för förvärvsarbetande par med barn i 15 EU-länder, inklusive tillhandahållandet av barnomsorg, barnrelaterad ledighet samt skatte- och kontantförmåner. De konstaterade att offentlig barnomsorg hade den största påverkan på kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Under 2013 undersökte Ehrel och Guergoat-Larivière hur enskilda och institutionella faktorer påverkade kvinnors sysselsättningsgrad i 22 medlemsstater och fann att formell barnomsorg (dagbarnvårdare eller offentlig barnomsorg) och deltidsarbete har en positiv effekt på kvinnors sysselsättning.

(33)

OECD (2017), Starting Strong, se http://www.oecd.org/education/starting-strong-2017-9789264276116-en.htm

(34)

Se Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, Stärka den europeiska identiteten genom utbildning och kultur – Europeiska kommissionens bidrag till toppmötet i Göteborg den 17 november 2017, (COM(2017) 673 final), och förslaget till rådets rekommendation om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet.

(35)

2017 års landrapporter, se https://ec.europa.eu/info/publications/2017-european-semester-country-reports_sv

(36)

2018 års landrapporter, se https://ec.europa.eu/info/publications/2018-european-semester-country-reports_sv

(37)

Detta är en av investeringsprioriteringarna inom det tematiska målet ”Investera i utbildning, vidareutbildning och i yrkesutbildning för kompetens och livslångt lärande”.

(38)

COM(2017) 252 final, Ett initiativ för bättre balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare, se http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=1311&langId=sv. Se även förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare och om upphävande av rådets direktiv 2010/18/EU, se http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/PDF/?uri=CELEX:52017SC0202&from=EN.

(39)

Eurostat (2016) EU-Silc, undersökningsvariabeln ”Other types of care” ( ’annan typ av omsorg’) avser direktavtal mellan omsorgsgivaren och föräldrarna (föräldrarna är ofta arbetsgivare som betalar omsorgsgivaren direkt) och oavlönad omsorg (informella avtal eller överenskommelser utan avtalad ersättning som byte av tjänster). Omsorg som ges av dagmammor utan något avtal mellan omsorgsgivaren och föräldrarna (direkta arrangemang) omfattas inte av begreppet ”formell omsorg”, eftersom detta enbart avser sådan barnomsorg som uppfyller vissa kvalitetskrav.

(40)

Heejung Chung and Bart Meuleman 2017, European parents' attitudes towards public childcare provision: the role of current provisions, interests and ideologies, European Societies, 19:1, 49-68, DOI:

10.1080/14616696.2016.1235218.

(41)

Med familjeledighet avses mamma-, pappa- och föräldraledighet. Andra sorters familjeledighet, som ledighet för vård av anhörig, avses inte.

(42)

Nätverket LEAVE (april 2017), Relationship between Leave and ECEC entitlements, se http://www.leavenetwork.org/fileadmin/Leavenetwork/overviews_2017/Relationship_between_Leave_and_ECEC_-_Final.pdf.

(43)

EU-Silc-undersökningen 2016, se https://data.europa.eu/euodp/data/dataset/Zktkst5yjl0Yav1iKET7w

(44)

 OECD (2016), Society at a glance, OECD social indicators.

(45)

 OECD (2016), Who uses childcare? Background brief on inequalities in the use of formal early childhood education and care (ECEC) among very young children.

(46)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, Taking stock of the 2013 Recommendation on ”Investing in Children: Breaking the Cycle of Disadvantage” (SWD (2017) 258 final) (ej översatt till svenska).

(47)

Commission Staff Working. Document on 'Taking stock of the 2013 Recommendation on Investing in Children: Breaking the Cycle of Disadvantage', SWD (2017) 258 final.

(48)

 Arbetsrelaterade förmåner på upp till 1 000 euro per år och barn är befriade från skatt och sociala avgifter.

(49)

 I detta fall finns ett tak för det behöriga investeringsbeloppet (eftersom det är kopplad till produktivitetsbonusen).

(50)

 I Storbritannien finns ett system där arbetsgivarna kan erbjuda barnomsorgskuponger (inbegripet kuponger mot avdrag på den anställdes lön – känt som ”salary sacrifice”, ung. ’löneavstående’). Detta kan påverka de totala skatteavdrag som en anställd kan få göra.

(51)

Eurofound (2015), Early childhood care: Accessibility and quality of services, se https://www.eurofound.europa.eu/publications/report/2015/social-policies/early-childhood-care-accessibility-and-quality-of-services.

(52)

Förslag till rådets rekommendation om förskola och barnomsorg av hög kvalitet samt åtföljande arbetsdokument från kommissionens avdelningar.