EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 18.1.2018

COM(2018) 34 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET

i enlighet med artikel 395 i rådets direktiv 2006/112/EG

1.BAKGRUND

Enligt artikel 395 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (nedan kallat mervärdesskattedirektivet) får rådet enhälligt på kommissionens förslag bemyndiga varje medlemsstat att införa särskilda åtgärder som avviker från bestämmelserna i direktivet för att förenkla uppbörden av mervärdesskatt eller för att förhindra vissa slag av skatteundandragande eller skatteflykt. Förfarandet medger avvikelser från de allmänna principerna för mervärdesskatt, och dessa avvikelser bör därför, i enlighet med Europeiska unionens domstols rättspraxis, vara begränsade och proportionella.

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 8 augusti ansökte Lettland om att få tillämpa en åtgärd som avviker från artikel 193 i mervärdesskattedirektivet. Genom en skrivelse av den 3 november 2017 underrättade kommissionen, i enlighet med artikel 395.2 i mervärdesskattedirektivet, övriga medlemsstater (och Portugal genom en skrivelse av den 6 november 2017) om Lettlands ansökan. Genom en skrivelse av den 7 november 2017 underrättade kommissionen Lettland om att den hade alla uppgifter som den ansåg sig behöva för att kunna handlägga ärendet.

Som allmän regel enligt artikel 193 i mervärdesskattedirektivet är den person som är skyldig att betala mervärdesskatt till skattemyndigheterna den beskattningsbara person som levererar varorna. Syftet med den avvikelse som Lettland ansöker om är att lägga denna betalningsskyldighet på den beskattningsbara person till vilken leveranserna görs (det så kallade förfarandet med omvänd betalningsskyldighet), i fråga om vissa produkter, främst vad gäller byggprodukter. Syftet med den begärda avvikelsen är att bekämpa bedrägerier.

2.OMVÄND BETALNINGSSKYLDIGHET

Den person som ska betala mervärdesskatt enligt artikel 193 i mervärdesskattedirektivet är den beskattningsbara person som levererar varorna eller tillhandahåller tjänsterna. Syftet med mekanismen för omvänd betalningsskyldighet är att flytta betalningsskyldigheten till den beskattningsbara person som är mottagare av varorna eller tjänsterna.

Bedrägerier via skenföretag uppstår när handlare säljer varor eller tillhandahåller tjänster, tar ut mervärdesskatt från sina kunder och sedan försvinner utan att överföra den uttagna mervärdesskatten till skattemyndigheterna. I de mest aggressiva fallen innebär denna typ av skatteundandragande att samma varor eller tjänster, via s.k. karusellhandel (som avser varor eller tjänster som är föremål för handel mellan medlemsstaterna), levereras flera gånger utan att mervärdesskatt betalas till skattemyndigheterna, samtidigt som kunden gör avdrag för den mervärdesskatt som den betalat till sin leverantör. Genom att den person som tar emot varorna eller tjänsterna utses till betalningsskyldig för mervärdesskatten i dessa fall, undanröjer mekanismen för omvänd inhemsk betalningsskyldighet möjligheten till den formen av skatteundandragande.

3.ANSÖKAN

Lettland har i enlighet med artikel 395 i mervärdesskattedirektivet begärt att rådet, på förslag av kommissionen, ger Lettland tillstånd att tillämpa en särskild åtgärd som avviker från artikel 193 i mervärdesskattedirektivet när det gäller tillämpningen av förfarandet för omvänd betalningsskyldighet på inhemska leveranser av byggprodukter.

Mot bakgrund av förekommande bedrägerier införde Lettland den omvända skattskyldigheten inom byggsektorn enligt artikel 199.1 a i mervärdesskattedirektivet, vilket enligt Lettland minskade mervärdesskattebedrägerier inom den sektorn. Lettland hävdar dock att en ökning av återbetalningar av mervärdesskatt till skattskyldiga har konstaterats efter införandet av omvänd skattskyldighet inom byggsektorn och att detta delvis kan förklaras genom ökningen av bedrägerier i samband med tillhandahållande av byggvaror. Lettland hävdar att det finns skäl att tro att en del av de registrerade mervärdesskattebetalarna inom byggsektorn handlar i ond tro, och inte lämnar ut de faktiska volymer av byggprodukter som använts vid tillhandahållande av byggtjänster.

Enligt den information som Lettland lämnat tillämpar skattebetalare inom byggsektorn, på samma sätt som andra sektorer, samma metoder för mervärdesskatteundandragande, nämligen följande: a) Den ingående skatten ökas på ett orättfärdigt sätt, b) leverantörer av varor är tvivelaktiga (”missing trader”) företag gör det omöjligt att fastställa produkternas ursprung, c) varorna förvärvas från ”buffertföretag” och ingående skatt deklareras.

Lettland hävdar vidare att byggnadssektorn har den högsta andelen svart ekonomi genom att den inte rapporterar företagens inkomster och löner.

Genom att utse den person till vilken byggvarorna eller -tjänsterna levereras som den person som är betalningsskyldig för mervärdesskatt, tänker Lettland bekämpa de bedrägerier som förekommer inom sektorn för byggprodukter. Det framgår av ansökan och bekräftas genom en skrivelse till kommissionen av den 12 oktober 2017 att Lettland planerar att tillämpa förfarandet för omvänd betalningsskyldighet på leveranser av dessa varor från och med den 1 januari 2018.

4.KOMMISSIONENS UPPFATTNING

När kommissionen får in ansökningar i enlighet med artikel 395 granskar den ansökningarna för att försäkra sig om att de grundläggande villkoren för att bifalla dem är uppfyllda, dvs. den undersöker om den föreslagna särskilda åtgärden förenklar förfarandena för beskattningsbara personer och/eller skatteförvaltningen, eller om förslaget hindrar vissa typer av skatteundandragande eller skatteflykt. I det här sammanhanget har kommissionen alltid förordat begränsade och försiktiga åtgärder för att garantera att avvikelserna är begränsade, nödvändiga och proportionella och inte undergräver det allmänna mervärdesskattesystemet.

Varje avvikelse från systemet med uppdelade betalningar kan därför inte vara annat än en sista utväg och en nödåtgärd och måste ge garantier om den nödvändiga och undantagsvisa karaktären i den godkända avvikelsen.

Mot denna bakgrund bör det erinras om att det har varit kommissionens politik att överväga avvikelser som rör förfarandet för omvänd betalningsskyldighet endast när varorna i fråga inte kan nå det sista konsumtionsledet, en svag skattebetalare ersätts av en pålitligare skattebetalare, och det samtidigt inte finns någon risk för bedrägerier i detaljhandelsledet eller i andra medlemsstater som inte tillämpar förfarandet.

För det första bör det noteras att de berörda produkterna kan vara avsedda för privat konsumtion, vilket innebär en risk för att bedrägerierna förflyttas längre ned i distributionskedjan, vilket kan bli ännu svårare att kontrollera. Att överföra hela mervärdesskatteplikten till sista ledet i kedjan skulle därför öka riskerna. Det finns också en risk för att bedrägerierna flyttas till andra medlemsstater.

En avvikelse är under alla omständigheter ingen långsiktig lösning och ersätter inte heller lämpliga kontrollåtgärder för sektorn eller för beskattningsbara personer. Även om Lettland i sin begäran hävdade att det finns ett brett utbud av kontrollåtgärder för att bekämpa mervärdesskattebedrägerier, har landet inte kunnat visa varför de åtgärderna inte skulle vara tillräckliga för att bekämpa bedrägerier i fråga om byggprodukter. Lettland har inte heller konkret angett vilka åtgärder som har vidtagits eller kommer att vidtas för att bekämpa bedrägerier inom sektorn för byggprodukter.

På grundval av den information som Lettland lämnat, förekommer olika former av bedrägerier inom sektorn för byggprodukter. Även om den nationella mekanismen med omvänd skattskyldighet har visat sig effektiv för att bekämpa bedrägerier via skenföretag (MTIC), verkar den inte vara ett lämpligt instrument för att bekämpa andra former av bedrägerier som exempelvis utebliven deklaration av volymer av köpta produkter. Den föreslagna åtgärden skulle följaktligen inte vara någon optimal lösning för bedrägerisituationen inom sektorn för byggprodukter.

Slutligen har kommissionen avslagit flera ansökningar om avvikelser för att få tillämpa förfarandet för omvänd betalningsskyldighet på grundval av ovannämnda inslag. I detta sammanhang hänvisas till kommissionens meddelanden om grisuppfödnings- och djurfoderindustrin, (COM(2013) 148, 19.3.2013 – som svar på en begäran från Ungern), sockersektorn (COM(2014) 229, 22.4.2014 – som svar på en begäran från Ungern, ädelstenar (COM(2014) 623, 10.10.2014 – begäran från Estland), köttsektorn (COM(2017) 24 final, 19.1.2017 – begäran från Slovakien).

Mot bakgrund av ovanstående har kommissionen dragit slutsatsen att en avvikelse som tillåter att förfarandet för omvänd betalningsskyldighet tillämpas inom sektorn för byggprodukter kan få negativ inverkan på bedrägerier i detaljhandelsledet och på andra medlemsstater. Den begärda åtgärden verkar dessutom inte vara en optimal åtgärd för att hantera den komplexa bedrägerisituationen inom denna sektor.

En lösning måste hittas på en mer allmän nivå och omfatta lämpliga kontrollåtgärder. Kommissionen fortsätter att bistå Lettland med nödvändig hjälp för att bekämpa problemet med mervärdesskattebedrägerier.

5.SLUTSATS

Mot bakgrund av ovan nämnda omständigheter motsätter sig kommissionen Lettlands ansökan.