(3)

Den 10 juni 2016 lade kommissionen fram ett förslag till EU:s ratificering av Parisavtalet. Detta lagförslag är ett led i unionens fullgörande av sitt åtagande enligt Parisavtalet. Unionens åtagande avseende utsläppsminskningar inom hela ekonomin bekräftades i det planerade nationellt fastställda bidrag för unionen och dess medlemsstater som överlämnades till FN:s ramkonvention om klimatförändringar (nedan kallad UNFCCC) den 6 mars 2015.

(3)

Rådet ratificerade Parisavtalet den 5 oktober 2016 efter att Europaparlamentet gett sitt godkännande den 4 oktober 2016 . Parisavtalet trädde i kraft den 4 november 2016 och syftar enligt artikel 2 till att ”stärka de globala åtgärderna mot hotet från klimatförändringen i samband med en hållbar utveckling och insatser för att utrota fattigdom, bl.a. genom att a) hålla ökningen i den globala medeltemperaturen långt under 2 oC över förindustriell nivå samt göra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5  oC över förindustriell nivå, då man är medveten om att detta väsentligen skulle minska riskerna med och konsekvenserna av klimatförändringen, b) öka förmågan till anpassning till skadliga effekter av klimatförändringen och främja den klimatmässiga motståndskraften och utvecklingen mot låga växthusgasutsläpp på ett sätt som inte hotar livsmedelsproduktionen, och c) göra finansiella flöden förenliga med en väg mot låga växthusgasutsläpp och en klimatmässigt motståndskraftig utveckling”.

Parisavtalet ålägger även parterna att vidta åtgärder för att, i förekommande fall, bevara och förbättra sänkor och reservoarer för växthusgaser, inbegripet skogar.

Detta lagförslag är ett led i unionens fullgörande av sitt åtagande enligt Parisavtalet. Unionens åtagande avseende utsläppsminskningar inom hela ekonomin bekräftades i det planerade nationellt fastställda bidrag för unionen och dess medlemsstater som överlämnades till FN:s ramkonvention om klimatförändringar (nedan kallad UNFCCC) den 6 mars 2015.

(4)

Parisavtalet ersätter den strategi som antogs genom Kyotoprotokollet från 1997 och som inte kommer att förlängas efter 2020.

(4)

Parisavtalet ersätter den strategi som antogs genom Kyotoprotokollet från 1997 och som inte kommer att förlängas efter 2020. De Kyotoprotokollrelaterade gröna investeringsplaner som tillhandahåller ekonomiskt stöd till utsläppsminskningsprojekt i medlemsstater med lägre inkomster kommer därför också att upphöra.

(4a)

Vid sitt möte den 21 oktober 2009 stödde rådet (miljö) ett mål om att unionen, inom ramen för de minskningar som enligt FN:s mellanstatliga panel för klimatförändringar (IPCC) är nödvändiga från industriländerna som grupp, senast 2050 ska ha minskat utsläppen med 80–95 % jämfört med 1990 års nivåer.

(5)

Övergången till ren energi förutsätter ett ändrat investeringsbeteende och incitament inom alla politikområden. Det är en av unionens centrala prioriteringar att upprätta en motståndskraftig energiunion för att kunna erbjuda sina medborgare säker, hållbar och konkurrenskraftig energi till ett överkomligt pris. För att uppnå detta krävs fortsatta ambitiösa klimatåtgärder inom ramen för denna förordning och framsteg när det gäller andra aspekter av energiunionen som tas upp i ramstrategin för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik (16).

(5)

Övergången till ren energi och till en bioekonomi förutsätter ett ändrat investeringsbeteende inom alla politikområden samt incitament till kapitalsvagare små och medelstora företag och till småbruk för att de ska anpassa sina affärsmodeller . Det är en av unionens centrala prioriteringar att upprätta en motståndskraftig energiunion som prioriterar energieffektivitet och syftar till att erbjuda sina medborgare säker och hållbar energi till ett överkomligt pris och som bedriver en strikt hållbarhets- och utsläppsminskningspolitik för användning av biobaserade resurser som ersättning för fossila resurser . För att uppnå detta krävs fortsatta ambitiösa klimatåtgärder inom ramen för denna förordning och framsteg när det gäller andra aspekter av energiunionen som tas upp i ramstrategin för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik (16).

(9)

Det tillvägagångssätt med årliga bindande nationella gränser som valts i Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG (19) bör fortsätta under perioden 2021–2030 med en utsläppsbana som börjar 2020 och utgår från de genomsnittliga växthusgasutsläppen 2016–2018 och når sin slutpunkt vid varje medlemsstats 2030-gräns. En justering av tilldelningen 2021 medges för medlemsstater som både har en positiv gräns enligt beslut 406/2009/EG och ökande utsläppstilldelningar mellan 2017 och 2020 enligt besluten 2013/162/EU och 2013/634/EU för att ta hänsyn till deras möjligheter att öka utsläppen under dessa år. Europeiska rådet beslutade att tillgången till och utnyttjandet av befintliga flexibilitetsinstrument inom sektorer som inte omfattas av utsläppshandelssystemet bör utökas väsentligt för att se till att den samlade unionsansträngningen är kostnadseffektiv och att utsläppen per capita konvergerar fram till 2030.

(9)

Det tillvägagångssätt med årliga bindande nationella gränser som valts i Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG (19) bör fortsätta under perioden 2021–2030 med en utsläppsbana som börjar 2018 och utgår från de genomsnittliga växthusgasutsläppen 2016–2018 eller den årliga utsläppstilldelningen för 2020, beroende på vilket värde som är lägst, och når sin slutpunkt vid varje medlemsstats 2030-gräns. För att tidiga insatser ska belönas och medlemsstater med lägre investeringskapacitet stödjas får medlemsstater vars BNP per capita ligger under EU-genomsnittet och som under åren 2013–2020 har lägre utsläpp än sina årliga utsläppstilldelningar för perioden 2013–2020, såsom dessa anges i beslut nr 406/2009/EG, under vissa villkor begära ytterligare tilldelningar från en reserv. En kompletterande justering av tilldelningen 2021 medges för medlemsstater som både har en positiv gräns enligt beslut 406/2009/EG och ökande utsläppstilldelningar mellan 2017 och 2020 enligt besluten 2013/162/EU och 2013/634/EU för att ta hänsyn till deras möjligheter att öka utsläppen under dessa år. Europeiska rådet beslutade att tillgången till och utnyttjandet av befintliga flexibilitetsinstrument inom sektorer som inte omfattas av utsläppshandelssystemet bör utökas väsentligt för att se till att den samlade unionsansträngningen är kostnadseffektiv och att utsläppen per capita konvergerar fram till 2030.

(9a)

För att få in unionen på rätt väg mot en koldioxidsnål ekonomi tillhandahåller denna förordning en långsiktig utsläppsminskningsbana för att de växthusgasutsläpp som omfattas av förordningen ska minska från och med 2031. Förordningen bidrar även till Parisavtalets avsikt att uppnå balans mellan antropogena utsläpp från källor och upptag i sänkor för växthusgaser under andra hälften av detta århundrade.

(10a)

För att den reserv för marknadsstabilitet som upprättats genom Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/1814  (1a) ska förbli fullt effektiv, bör annullering av utsläppsrätter genom utnyttjande av den flexibilitetsmöjlighet som fastställs i denna förordning till följd av minskning av EU-utsläppsrätter inte räknas in som utsläppsrätter som har annullerats i enlighet med direktiv 2003/87/EG vid fastställandet av det totala antalet utsläppsrätter i omlopp ett visst år i enlighet med beslut (EU) 2015/1814.

(11)

En rad EU-åtgärder ökar medlemsstaternas förmåga att fullgöra sina klimatåtaganden och är avgörande för att uppnå nödvändiga utsläppsminskningar i de sektorer som omfattas av denna förordning. Det handlar bl.a. om lagstiftning om fluorerade växthusgaser, minskade koldioxidutsläpp från vägfordon, byggnaders energiprestanda, förnybara energikällor och kretsloppsekonomin, samt om unionens finansieringsinstrument för klimatrelaterade investeringar.

(11)

En rad EU-åtgärder ökar medlemsstaternas förmåga att fullgöra sina klimatåtaganden och är avgörande för att uppnå nödvändiga utsläppsminskningar i de sektorer som omfattas av denna förordning. Det handlar bl.a. om lagstiftning om fluorerade växthusgaser, minskade koldioxidutsläpp från vägfordon, förbättring av byggnaders energiprestanda, fler förnybara energikällor , ökad energieffektivitet och främjande av kretsloppsekonomin, samt om unionens finansieringsinstrument för klimatrelaterade investeringar.

(11a)

För att dessa utsläppsminskningar ska uppnås och som ett led i arbetet med att maximera jordbrukssektorns roll är det viktigt att medlemsstaterna gynnar innovativa begränsningsåtgärder med störst potential, såsom omställning av åkermark till permanent betesmark, skötsel av häckar, erosionsskyddande vegetationsremsor och träd på jordbruksmark, nya system för skogsjordbruk och skogsplantering, förebyggande av trädfällning och avskogning, markvårdande bearbetning eller direkt sådd och användning av täckgrödor/mellangrödor och skörderester på marken, revision av koldioxidavtryck och förvaltningsplaner för mark och näringsämnen, förbättrad kväveeffektivitet och nitrifikationshämning, återställande och bevarande av våtmarker och torvmarker samt bättre metoder för avel, utfodring och skötsel av boskap i utsläppsminskande syfte.

(11b)

Denna förordning, inklusive de tillgängliga flexibilitetsmöjligheterna, ger incitament till utsläppsminskningar som står i konsekvens med andra unionsrättsakter om klimat och energi för de sektorer som omfattas av denna förordning, bland annat inom energieffektivitet. Eftersom över 75 % av växthusgasutsläppen är energirelaterade kommer en effektivare energianvändning och energibesparingar att spela en viktig roll för att åstadkomma sådana utsläppsminskningar. En ambitiös energieffektivitetspolitik är därför nödvändig inte bara för att få till stånd större besparingar i fråga om import av fossila bränslen, ökad energitrygghet och lägre räkningar för konsumenterna, utan även för att öka användningen av energibesparande teknik i byggnader, industri och transporter, stärka den ekonomiska konkurrenskraften, skapa lokal sysselsättning samt förbättra hälsovillkoren och få bukt med energifattigdomen. Åtgärder som vidtas i sektorer som omfattas av denna förordning betalar sig i längden och är därför ett kostnadseffektivt sätt att hjälpa medlemsstaterna att nå sina mål enligt denna förordning. När medlemsstaterna införlivar denna förordning med nationell politik är det därför viktigt att de särskilt beaktar de olika sektorernas specifika och skiftande möjligheter till ökad energieffektivitet och investeringar.

(11c)

Transportsektorn släpper inte bara ut stora mängder växthusgaser, utan är även den sektor där energiförbrukningen vuxit snabbast sedan 1990. Därför är det viktigt att kommissionen och medlemsstaterna gör ytterligare ansträngningar för att förbättra energieffektiviteten, främja en övergång till hållbara transportsätt och minska sektorns stora beroende av fossila bränslen. En utfasning av fossila bränslen ur energimixen genom främjande av utsläppssnål energi för transporter, till exempel i form av hållbara biodrivmedel och eldrivna fordon, kommer att bidra till målet om minskade koldioxidutsläpp, i linje med målen i Parisavtalet. Detta skulle kunna underlättas om sektorn har en tydlig och långsiktig ram som kan skapa säkerhet och som investeringar kan baseras på.

(11d)

Energipolitikens och sektorspolitikens inverkan på unionens klimatåtaganden och på de nationella klimatåtagandena bör bedömas med hjälp av gemensamma kvantifierade metoder för att medge insyn och kunna verifieras.

(12)

I förordning […] [om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030] fastställs bokföringsregler för utsläpp och upptag av växthusgaser i samband med markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF-sektorn). Miljöeffekterna av denna förordning i termer av minskade växthusgasutsläpp påverkas av att det totala nettoupptaget och de totala nettoutsläppen från avskogad mark, beskogad mark, brukad åkermark och brukad betesmark enligt definitionen i förordning […] räknas in, varför en flexibilitetmöjlighet omfattande högst 280 miljoner ton koldioxidekvivalenter av detta upptag, fördelat mellan medlemsstaterna enligt siffrorna i bilaga III, bör införas som en ytterligare möjlighet för medlemsstaterna att fullgöra sina åtaganden. Om den delegerade akten för att uppdatera referensnivåerna för skog på grundval av de nationella kontoplanerna för skogsbruket enligt artikel 8.6 i förordning [LULUCF] antas bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen när det gäller artikel 7 för att i den flexibilitetsmöjlighet som medges genom denna artikel ta hänsyn till bidraget från bokföringskategorin brukad skogsmark. Innan en sådan delegerad akt antas bör kommissionen på grundval av tillgängliga data bedöma om bokföringen för brukad skogsmark är tillförlitlig och i synnerhet överensstämmelsen mellan planerat och faktiskt uttag. Möjligheten att frivilligt stryka årliga utsläppstilldelningsenheter bör dessutom tillåtas enligt denna förordning för att göra det möjligt att beakta dessa kvantiteter vid bedömningen av medlemsstaternas uppfyllande av kraven i förordning […].

(12)

I förordning […] [om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030] fastställs bokföringsregler för utsläpp och upptag av växthusgaser i samband med markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF-sektorn). Miljöeffekterna av denna förordning i termer av minskade växthusgasutsläpp påverkas av att det totala nettoupptaget och de totala nettoutsläppen från avskogad mark, beskogad mark, brukad åkermark, brukad betesmark och i förekommande fall och brukad våtmark enligt definitionen i förordning […] räknas in, varför en flexibilitetmöjlighet omfattande högst 280 miljoner ton koldioxidekvivalenter av detta upptag, fördelat mellan medlemsstaterna enligt siffrorna i bilaga III, bör införas som en ytterligare möjlighet för medlemsstaterna att fullgöra sina åtaganden. Om den delegerade akten för att uppdatera referensnivåerna för skog på grundval av de nationella kontoplanerna för skogsbruket enligt artikel 8.6 i förordning [LULUCF] antas bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen när det gäller artikel 7 för att i den flexibilitetsmöjlighet på 280 miljoner som medges genom denna artikel ta hänsyn till ett balanserat bidrag från bokföringskategorin brukad skogsmark. Innan en sådan delegerad akt antas bör kommissionen på grundval av tillgängliga data bedöma om bokföringen för brukad skogsmark är tillförlitlig och i synnerhet överensstämmelsen mellan planerat och faktiskt uttag. Möjligheten att frivilligt stryka årliga utsläppstilldelningsenheter bör dessutom tillåtas enligt denna förordning för att göra det möjligt att beakta dessa kvantiteter vid bedömningen av medlemsstaternas uppfyllande av kraven i förordning […].

(12a)

För att unionens flerfaldiga mål med anknytning till jordbrukssektorn, däribland begränsning av klimatförändringarna och klimatanpassning, luftkvalitet, bevarande av den biologiska mångfalden och ekosystemtjänster och stöd till landsbygdsekonomier, ska uppnås på ett sinsemellan konsekvent sätt kommer det att krävas förändringar av investeringar och incitament med stöd av unionsåtgärder såsom den gemensamma jordbrukspolitiken. Denna förordning måste beakta målsättningen att bidra till unionens skogsstrategimål om att främja en konkurrenskraftig och hållbar virkesförsörjning för unionens bioekonomi, medlemsstaternas nationella skogspolitik, unionens strategi för biologisk mångfald och unionens strategi för en cirkulär ekonomi.

(13)

För att säkerställa en effektiv, transparent och kostnadseffektiv rapportering och kontroll av växthusgasutsläpp och av annan information som är nödvändig för att bedöma framstegen när det gäller medlemsstaternas årliga utsläppstilldelningar, har kraven på årlig rapportering och utvärdering enligt denna förordning integrerats med de relevanta artiklarna i förordning (EU) nr 525/2013, som därför bör ändras i enlighet med detta. Ändringen av den förordningen bör även säkerställa att medlemsstaternas framsteg när det gäller att minska utsläppen även framöver utvärderas årligen, varvid hänsyn ska tas till utvecklingen av unionens politik och medlemsstaternas åtgärder och information. Vartannat år bör utvärderingen omfatta prognoser över unionens framsteg mot ett fullgörande av sina minskningsåtaganden och över medlemsstaternas uppfyllande av sina skyldigheter. Tillämpningen av avdrag bör emellertid bara övervägas med femårsintervall, så att hänsyn kan tas till det potentiella bidraget från avskogad mark, beskogad mark, brukad åkermark och brukad betesmark enligt förordning […]. Detta påverkar inte kommissionens skyldighet att se till att medlemsstaterna uppfyller sina skyldigheter enligt denna förordning eller dess befogenhet att inleda överträdelseförfaranden i detta syfte.

(13)

För att säkerställa en effektiv, transparent och kostnadseffektiv rapportering och kontroll av växthusgasutsläpp och av annan information som är nödvändig för att bedöma framstegen när det gäller medlemsstaternas årliga utsläppstilldelningar, har kraven på årlig rapportering och utvärdering enligt denna förordning integrerats med de relevanta artiklarna i förordning (EU) nr 525/2013, som därför bör ändras i enlighet med detta. Ändringen av den förordningen bör även säkerställa att medlemsstaternas framsteg när det gäller att minska utsläppen även framöver utvärderas årligen, varvid hänsyn ska tas till utvecklingen av unionens politik och medlemsstaternas åtgärder och information. Vartannat år bör utvärderingen omfatta prognoser över unionens framsteg mot ett fullgörande av sina minskningsåtaganden och över medlemsstaternas uppfyllande av sina skyldigheter. En fullständig kontroll av efterlevnaden bör göras vartannat år. Tillämpningen av det potentiella bidraget från avskogad mark, beskogad mark, brukad åkermark och brukad betesmark enligt förordning […] bör övervägas enligt de intervall som fastställs i den förordningen . Detta påverkar inte kommissionens skyldighet att se till att medlemsstaterna uppfyller sina skyldigheter enligt denna förordning eller dess befogenhet att inleda överträdelseförfaranden i detta syfte.

(13a)

I och med att de sektorer som omfattas av denna förordning svarar för över hälften av unionens växthusgasutsläpp är politiken för utsläppsminskning inom dessa sektorer mycket viktig för att unionen ska kunna fullgöra sina åtaganden enligt Parisavtalet. Därför bör det råda fullständig insyn i övervaknings-, rapporterings- och uppföljningsförfarandena enligt denna förordning. Medlemsstaterna och kommissionen bör göra informationen om efterlevnaden av förordningen tillgänglig för allmänheten och säkerställa att de berörda parterna och allmänheten i vederbörlig ordning får medverka vid översynerna av förordningen. Kommissionen uppmanas även att införa ett effektivt och insynsvänligt system för övervakning av resultaten av de införda flexibilitetsmöjligheterna.

(14)

Som ett sätt att förbättra den övergripande kostnadseffektiviteten för de totala utsläppsminskningarna bör medlemsstaterna kunna överlåta en del av sin årliga utsläppstilldelning till andra medlemsstater. Det bör säkerställas att sådana överlåtelser sker öppet och på ett för båda parter praktiskt sätt, t.ex. genom auktioner, mellanhänder på marknaden som agerar som ombud eller genom bilaterala överenskommelser.

(14)

Som ett sätt att förbättra den övergripande kostnadseffektiviteten för de totala utsläppsminskningarna bör medlemsstaterna kunna spara eller låna en del av sin årliga utsläppstilldelning. Medlemsstaterna bör även kunna överlåta en del av sin årliga utsläppstilldelning till andra medlemsstater. Det bör säkerställas att sådana överlåtelser sker öppet och på ett för båda parter praktiskt sätt, t.ex. genom auktioner, mellanhänder på marknaden som agerar som ombud eller genom bilaterala överenskommelser.

(15)

Europeiska miljöbyrån har till uppgift att stödja en hållbar utveckling och bidra till en betydande och mätbar förbättring av Europas miljö genom att i god tid ge beslutsfattare, offentliga institutioner och allmänheten målinriktad, relevant och tillförlitlig information. Europeiska miljöbyrån bör i lämpliga fall och i enlighet med sitt årliga arbetsprogram bistå kommissionen.

(15)

Europeiska miljöbyrån har till uppgift att stödja en hållbar utveckling och bidra till en betydande och mätbar förbättring av Europas miljö genom att i god tid ge beslutsfattare, offentliga institutioner och allmänheten målinriktad, relevant och tillförlitlig information. Europeiska miljöbyrån bör i lämpliga fall och i enlighet med sitt årliga arbetsprogram bistå kommissionen och bidra direkt och verkningsfullt till hanteringen av klimatförändringarna .

(17)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av artikel 4, enligt vilken årliga utsläppsgränser ska fastställas för medlemsstaterna, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter . Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011  (21) .

(17)

Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör delegeras till kommissionen med avseende på att komplettera denna förordning genom att fastställa de årliga utsläppstilldelningarna för medlemsstaterna .

(19a)

Förutom insatserna för att minska de egna utsläppen är det också viktigt att unionen, i enlighet med målet att öka sin positiva inverkan på det globala koldioxidavtrycket, tillsammans med tredjeländer överväger klimatlösningar i form av gemensamma projekt med dessa länder inom ramen för klimatpolitiken för 2030, och att den då tar hänsyn till att det i Parisavtalet talas om en ny internationell samarbetsmekanism mot klimatförändringarna.

(20)

Denna förordning bör ses över 2024 och därefter vart femte år för att bedöma dess övergripande funktion. Översynen bör ta hänsyn till förändrade nationella omständigheter och även beakta resultaten av den globala inventeringen i Parisavtalet.

(20)

Denna förordning bör ses över 2024 och därefter vart femte år för att bedöma dess övergripande funktion. Översynen bör ta hänsyn till förändrade nationella omständigheter och även beakta resultaten av den globala inventeringen i Parisavtalet.

För att efterleva Parisavtalet är det nödvändigt att unionen successivt gör allt större ansträngningar och vart femte år lämnar in ett bidrag som återspeglar dess högsta möjliga ambition.

Översynen bör därför beakta unionens mål att minska växthusgasutsläppen inom hela ekonomin med 80–95 % fram till 2050 jämfört med 1990 års nivåer och Parisavtalets avsikt att uppnå balans mellan antropogena utsläpp från källor och upptag i sänkor för växthusgaser under andra hälften av detta århundrade. Den bör baseras på bästa tillgängliga vetenskap och stödja sig på en förberedande rapport från Europeiska miljöbyrån.

Översynen av medlemsstaternas utsläppsminskningar för perioden från och med 2031 bör beakta principerna om rättvisa och kostnadseffektivitet.

(-a)

(a)

den sammanlagda kvantitet som beaktas för medlemsstaten för alla år under perioden 2021–2030 inte överstiger den nivå som fastställs i bilaga III för den medlemsstaten,

(a)

den sammanlagda kvantitet som beaktas för medlemsstaten för alla år under perioden 2021–2030 inte överstiger den nivå som fastställs i bilaga III för den medlemsstaten,

(b)

kvantiteten utgör ett överskott till medlemsstatens krav enligt artikel 4 i förordning […] [LULUCF],

(b)

kvantiteten har påvisats utgöra ett överskott till medlemsstatens krav enligt artikel 4 i förordning […] [LULUCF] under den femårsperiod som fastställs i artikel 12 i förordning […] [LULUCF] ,

(c)

medlemsstaten inte har förvärvat mer nettoupptag enligt förordning […] [LULUCF] från andra medlemsstater än den har överlåtit, och

(c)

medlemsstaten inte har förvärvat mer nettoupptag enligt förordning […] [LULUCF] från andra medlemsstater än den har överlåtit, och

(d)

medlemsstaten har uppfyllt kraven i förordning […] [LULUCF].

(d)

medlemsstaten har uppfyllt kraven i förordning […] [LULUCF].

(a)

Ett tillägg motsvarande utsläppsöverskottet i koldioxidekvivalenter multiplicerat med 1,08 ska läggas till medlemsstatens utsläppssiffra för påföljande år i enlighet med de åtgärder som vidtas enligt artikel 11.

(a)

Ett tillägg motsvarande utsläppsöverskottet i koldioxidekvivalenter multiplicerat med 1,08 ska läggas till medlemsstatens utsläppssiffra för påföljande år i enlighet med de åtgärder som vidtas enligt artikel 11.

(b)

Medlemsstaten ska tillfälligt förbjudas från att överlåta någon del av sin årliga utsläppstilldelning till en annan medlemsstat fram till dess att den uppfyller kraven i denna förordning. Den centrala förvaltaren ska tillämpa detta förbud i det register som avses i artikel 11.

(b)

Medlemsstaten ska tillfälligt förbjudas från att överlåta någon del av sin årliga utsläppstilldelning till en annan medlemsstat fram till dess att den uppfyller kraven i denna förordning. Den centrala förvaltaren ska tillämpa detta förbud i det register som avses i artikel 11.

a)

dess totala årliga utsläppstilldelningar för perioden 2013–2020, som fastställts i enlighet med artikel 3.2 och artikel 10 i beslut nr 406/2009/EG, överstiger dess totala verifierade årliga växthusgasutsläpp för perioden 2013–2020,

(b)

dess BNP per capita till marknadspris ligger under EU-genomsnittet,

c)

den så långt möjligt har utnyttjat de flexibilitetsmöjligheter som avses i artiklarna 6 och 7 upp till de nivåer som anges i bilagorna II och III,

d)

den så långt möjligt har utnyttjat de flexibilitetsmöjligheter som avses i artikel 5.2 och 5.3 och inte har överlåtit några utsläppstilldelningar till en annan medlemsstat enligt artikel 5.4 och 5.5, och

e)

unionen som helhet uppfyller sina mål enligt artikel 1.1.