21.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/22

1.

Detta yttrande på eget initiativ avser följande kommissionsinitiativ: i) Kommissionens tillkännagivande om begreppet statligt stöd i enlighet med artikel 107.1 i EUF-fördraget (1); ii) Samrådsförfarandet om förslaget till en utvidgning av den allmänna gruppundantagsförordningen (2), enligt vilket vissa investeringsstöd för hamnar och flygplatser ska undantas från kommissionens tidigare granskning med avseende på statligt stöd; iii) Den översyn som kommissionen planerar av Almuniapaketet samt översynen av förordningen som löper ut om stöd av mindre betydelse för tillhandahållandet av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

2.

Europeiska regionkommittén bekräftar att EU:s regler för statligt stöd avseende tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inte får begränsas till principerna om konkurrens utan måste ta full hänsyn till medlemsstaternas spelrum att själva bedöma vad som utgör en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse samt till principerna om lokalt och regionalt självstyre, den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen samt neutraliteten gentemot medlemsstaternas egendomsordning (artikel 3 i EU-fördraget, artiklarna 14, 106, 345 i EUF-fördraget och protokoll nr 26). Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse måste återspegla skillnaderna i behov, i användarpreferenser och i offentlig upphandling som kan förekomma på grund av olika geografiska lägen, sociala eller kulturella situationer och demokratiska processer i medlemsstaterna. ReK erinrar om att bedömningar av stöd endast får genomföras om nationella, regionala eller lokala regler för eller stöd av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse får gränsöverskridande konsekvenser eller påverkar den inre marknaden.

3.

ReK betonar tjänsternas betydelse för tillväxt och sysselsättning, samt det faktum att tjänster av allmänt ekonomiskt intresse ofta är en förutsättning för andra offentliga och privata investeringar. Därför måste de även ses mot bakgrund av den europeiska investeringsagendan. I detta sammanhang bör det noteras att det i kommissionens årliga tillväxtöversikt för 2016 heter att ”det är […] mycket viktigt att medlemsstaterna främjar sociala investeringar i vidare bemärkelse, t.ex. inom hälso- och sjukvård, barnomsorg, hemtjänst och rehabiliteringstjänster, för att stärka människornas nuvarande och framtida förmåga att ta sig ut på arbetsmarknaden och anpassa sig till dess krav. […] Sociala investeringar erbjuder ekonomisk och social avkastning under lång tid, särskilt i form av anställbarhet, arbetskraftens inkomst och produktivitet, förebyggande av fattigdom och stärkt social sammanhållning”.

4.

ReK uppmanar därför till fler diskussioner om att stödja tjänster av allmänt ekonomiskt intresse genom europeiska fonder i enlighet med reglerna för statligt stöd. Exempelvis bör tillämpningen av reglerna om statligt stöd förenklas ytterligare, till exempel genom att efterlevnaden av reglerna anses vara påvisad om finansiering från EU:s struktur- och investeringsfonder uppfyller enkla kriterier (såsom överensstämmelse med godkända operativa program). Särbehandlingen av direktförvaltade EU-fonder såsom Efsi och Horisont 2020 samt EU:s struktur- och investeringsfonder med avseende på reglerna för statligt stöd är inte försvarbar, ökar förvaltningsbördan och förhindrar sådana synergieffekter mellan fonderna som kommissionen själv eftersträvar.

5.

ReK beklagar att kommissionen fortsatt vägrar att tillämpa artikel 14 i EUF-fördraget som rättslig grund för reglerna om statligt stöd för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, eftersom det skulle säkerställa ett ordinarie lagstiftningsförfarande och därmed större rättssäkerhet och demokratisk legitimitet.

6.

ReK konstaterar att EU:s regelverk för statligt stöd vid tjänster av allmänt ekonomiskt intresse har blivit för omfångsrikt, för detaljerat och oöversiktligt på grund av de komplicerade faktiska omständigheterna, konkurrerande tolkningar av olika begrepp och mångårig anpassning. Den administrativa bördan för de offentliga myndigheter som beviljar stöd och för företagen måste minskas ytterligare och kommissionens resurser bör koncentreras på att genomföra reglerna om statligt stöd i de fall där de har störst effekt på den inre marknaden. ReK understryker också att de komplicerade bestämmelserna även kan leda till att de inte blir tillräckligt kända och att möjligheterna till underlättande för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inte utnyttjas. ReK vädjar därför till kommissionen om att minska det stora antalet sekundärrättsakter och icke-bindande instrument om statligt stöd (förordningar, meddelanden, riktlinjer osv.) och slå ihop dem när så är möjligt.

7.

ReK upprepar sitt principiella motstånd mot att kommissionen inkluderar ytterligare kvalitets- och effektivitetskriterier i övervägandet om godkännande av stöd till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Kvalitets- och effektivitetsaspekter som ytterligare begränsar de lokala och regionala stödgivarnas bedömningsutrymme omfattas i princip inte av kommissionens befogenheter enligt kapitlet om konkurrens i EUF-fördraget. Besluten om kvalitet och effektivitet måste överlåtas till lokala och regionala myndigheter (3).

8.

ReK betonar att EU:s handelsavtal inte inbegriper EU:s, dess medlemsstaters och deras myndigheters rätt att själva reglera, säkerställa eller stödja tjänster. ReK förväntar sig att de garantier som kommissionen lämnat i samband med förhandlingarna om TTIP-avtalet även gäller för alla andra förhandlingar av handelsavtal, nämligen att staters möjligheter att anta eller behålla bestämmelser som garanterar en hög kvalitet på tjänsterna och för att skydda viktiga mål av allmänt intresse, såsom skydd av hälsa, säkerhet eller miljö inte hindras, att ingen privatisering av tjänster krävs, att den offentliga sektorn bör kunna utvidga sitt utbud av offentliga tjänster och att staterna inte hindras från att tillhandahålla offentliga tjänster som tidigare tillhandahållits av privata tjänsteleverantörer (4).

9.

ReK erinrar, mot bakgrund av att tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och offentliga investeringar är så tätt förbundna, om sin oro för att det inte ska göras någon skillnad mellan offentliga utgifter och offentliga investeringar i Eurostats europeiska national- och regionalräkenskapssystem (ENS 2010) som infördes i september 2014. I vissa medlemsstater innebär införlivandet av dessa normer i nationell lagstiftning dessutom att de lokala och regionala myndigheterna måste tillämpa ett högsta investeringstak per år och per invånare för offentliga investeringar. Dessa tak sätter käppar i hjulen för lokala och regionala myndigheter som har avsatt medel som de skulle kunna investera i omfattande projekt som är relevanta för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. ReK uppmanar därför kommissionen att lägga fram en rapport om genomförandet av ENS 2010 (5).

10.

ReK påpekar att medlemsstaterna har behörigheten att fastställa att en aktivitet utgör en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse på grund av de kulturella och politiska strukturer som byggts upp och på grund av behovet av kontinuerlig utveckling av dessa aktiviteter, och att lokala och regionala myndigheter helt självständigt kan avgöra vilka tjänster de ser som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

11.

Kommittén ställer sig positiv till att kommissionen den 19 maj 2016, två år efter samrådsförfarandet under första halvåret 2014 om begreppet statligt stöd i enlighet med artikel 107.1 i EUF-fördraget, offentliggjorde sitt tillkännagivande, där tillämpningsområdet för EU:s regler om statligt stöd för att främja offentliga investeringar förklaras. Vi stöder kommissionens avsikt att koncentrera sina resurser på verkställandet av reglerna om statligt stöd i de fall som har störst inverkan på den inre marknaden. Samtidigt noterar vi dock att kommissionen i tillkännagivandet nöjer sig med att tolka begreppet statligt stöd på de områden där det redan föreligger rättspraxis från EU-domstolen. Vi undrar därför om detta tillvägagångssätt inte är alltför restriktivt och står i strid med olika dynamiska utvecklings-tendenser på de offentliga investeringarnas område, t.ex. i samband med skattefrågor och utveckling av nya sociala tjänster.

12.

Kommittén gläder sig över bekräftelsen i tillkännagivandet om att begreppet ”begränsning av handeln inom EU” inskränks. Baserat på beslut i sju enskilda fall den 29 april 2015 (7) och i enlighet med det krav som framfördes i det ursprungliga utkastet till ReK-yttrande bör bidrag för lokal infrastruktur eller lokala tjänster, som knappast skulle tas i anspråk i andra medlemsstater och som på sin höjd har marginal inverkan på de gränsöverskridande investeringarna, mycket riktigt inte längre omfattas av EU:s regler om statligt stöd (8).

13.

Kommittén noterar kommissionens uppfattning att offentliga investeringar för uppförande eller modernisering av infrastruktur inte utgör något statligt stöd om infrastrukturen i fråga inte direkt konkurrerar med någon annan infrastruktur av samma typ. Vi invänder dock mot kommissionens svepande påstående om att detta som regel skulle vara fallet i fråga om väg- och järnvägsinfrastruktur, inre vattenvägar samt vattenförsörjnings- och avloppsnät men inte på sådana områden som energi, bredband, flygplatser eller hamnar.

14.

Kommittén gläder sig över förtydligandet att offentliga medel som anslagits för vissa kulturella aktiviteter som inte är av kommersiell natur utan tillhandahålls till allmänheten kostnadsfritt eller mot en avgift som täcker upp till 50 % av kostnaderna inte omfattas av reglerna om statligt stöd. Detta kommer att minska kontrollbördan för kommunala och regionala myndigheter avsevärt, trots den kontroll som fortfarande krävs i enskilda fall, och kommer att leda till ökad rättssäkerhet i samband med offentligt stöd till kultur.

15.

ReK förväntar sig därmed att kommissionen klarlägger att lokala tjänster inte utgör ett hot mot handeln samt att det är klaganden och/eller kommissionen som måste påvisa att handeln inom unionen påverkas eller kan komma att påverkas.

16.

ReK förväntar sig att lokala och regionala myndigheter i framtiden kommer att kunna bestämma på ett rättssäkert sätt i vilka fall de kan investera i enlighet med reglerna för statligt stöd.

17.

ReK uttalar sig mot bakgrund av ”Handlingsplanen för mervärdesskatt – mot ett gemensamt mervärdesskatteområde i EU” som presenterades i april 2016, och som behandlas i ett separat yttrande, mot en begränsning av momsbefrielsen för aktiviteter i samband med tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

18.

ReK framhäver nyttan av den praktiska handboken för den aktuella allmänna gruppundantagsförordningen (9) som sammanfattar frågor från nationella myndigheter och svar från kommissionen, men konstaterar att svaren inte alltid klargör medlemsstaternas frågor angående tolkningen.

19.

ReK välkomnar kommissionens initiativ till ett första samråd om en ny översyn den allmänna gruppundantagsförordningen (10), som pågår fram till den 30 maj 2016 enligt vilket investeringsstöd för hamnar och flygplatser ska undantas från anmälningsplikt eftersom myndigheters och slutliga stödmottagares administrativa börda minskar ju bredare tillämpningsområdet för den allmänna gruppundantagsförordningen fastställs.

20.

ReK konstaterar dock att när det gäller hamnar finns det ingen tidigare rättslig grund rörande förenlighetskriterier för investeringsstöd som kunde ha gjort det möjligt för kommissionen att utarbeta ett register på grundval av ökad rättssäkerhet, och uppmanar därför kommissionen att ytterligare undersöka frågan om förekomsten eller frånvaron av statligt stöd med hänvisning till såväl typer av investeringar som storleken på hamnarna, och att ta hänsyn till de särskilda sätt som hamnarna organiseras på i de olika medlemsstaterna och deras allmännyttiga uppdrag.

21.

ReK noterar att olika åtgärder som medlemsstaterna vidtagit på området inlandshamnar inte nödvändigtvis utgör statligt stöd om stödmottagaren inte bedriver ekonomisk verksamhet eller om åtgärderna inte har någon påverkan på handeln mellan medlemsstaterna. Detta skulle, under vissa omständigheter, kunna vara fallet med stödåtgärder för hamnintern infrastruktur som är av en helt lokal karaktär eller infrastruktur för inlandshamnar som inte snedvrider konkurrensen eftersom dessa inte ligger i direkt anslutning till havet, vilket omöjliggör såväl handel som vattenvägsförbindelser med andra medlemsstater.

22.

ReK anser att det även bör läggas till ett undantag i den allmänna gruppundantagsförordningen när det gäller driftsstöd för hamnar eller åtminstone för en viss kategori hamnar, liksom man begär för vissa flygplatser (se punkt 28).

23.

ReK uttrycker sin oro över det faktum att efter att hamninfrastruktur har tagits med i den allmänna gruppundantagsförordningen kommer varje offentlig intervention som omfattas av definitionen av statligt stöd och som inte kan dra nytta av undantag att bli föremål för en extremt komplex bedömning med osäkert slutresultat, med sikte på att eventuellt godkännas direkt på grundval av fördraget. Vi uppmanar därför kommissionen att föreslå att det antas särskilda riktlinjer för sådant stöd, om det överstiger undantagströskeln.

24.

ReK stöder vid behandlingen av investeringsstöd för regionala flygplatser uttryckligen kommissionens åsikt att det inte är ”lämpligt att fastställa ett tröskelvärde för anmälan när det gäller stödbeloppet eftersom de konkurrensmässiga följderna av en stödåtgärd främst beror på flygplatsens storlek och inte på investeringens storlek”.

25.

ReK förväntar sig att kommissionen säkerställer en harmonisering med befintlig gemenskapslagstiftning vid formuleringen av ”Definitioner för stöd till regionala flygplatser”.

26.

ReK bekräftar sin tidigare ståndpunkt att kommissionen bör koncentrera sig på större flygplatser och att stödåtgärder för mindre flygplatser med en genomsnittlig trafik som inte överskrider 300 000 passagerare per år inte bör falla inom tillämpningsområdet för statliga stöd eftersom de inte kan ha någon nämnvärd påverkan på handeln mellan medlemsstaterna, eftersom dessa flygplatser strukturellt inte har möjlighet att täcka kapital- och driftkostnader (11) och eftersom statligt stöd syftar till att utveckla en säker och ekonomiskt hållbar infrastruktur för flygtrafik i regioner med sämre kommunikationer (12). Man bör naturligtvis låta denna bestämmelse åtföljas av en märkbar höjning av undantagströskeln för stöd till flygplatser som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (för närvarande fastställd till 200 000 passagerare per år), och åter börja tillämpa det tröskelvärde som gällde före antagandet av det så kallade Almunia-paketet om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, dvs. en miljon passagerare per år. En förutsättning för en sådan tillämpning måste dock vara att en rimlig konnektivitet inte kan tillgodoses på annat sätt.

27.

ReK betvivlar att små flygplatser själva kan lägga ut minimisatsen 25 % av investeringsstödet själva. ReK ber därför kommissionen ta hänsyn till att dessa stöd vanligtvis inte avser att öka kapaciteten utan hänger ihop med behov av infrastruktur.

28.

ReK uppmanar kommissionen att i den allmänna gruppundantagsförordningen även lägga till ett undantag av investeringsstöd till flygplatser eftersom kommissionens riktlinjer för investeringsstöd för flygtrafik (riktlinjer från 2014; punkt 112 ff.) innehåller tydliga anvisningar, exempelvis om beräkningen av det initiala finansieringsbehovet som även skulle kunna täckas genom ett undantag.

29.

Kommittén anser det vara nödvändigt att anpassa de befintliga bestämmelserna för hamnar och flygplatser till de yttersta randområdenas situation, i fråga om både investeringsstöd och driftsstöd, med tanke på att dessa regioner har en mycket dålig tillgänglighet och är helt beroende av luft- och sjöfart, som är de enda användbara transportalternativen i dessa isolerade områden.

30.

ReK pläderar i samband med investeringsstöd för kultur och bevarande av kulturarvet samt för driftstöd för kultur och bevarande av kulturarvet, för en hundraprocentig, i stället för en femtioprocentig, ökning av det tröskelvärde som föreslås i översynen av den allmänna gruppundantagsförordningen (förslag från kommissionen: en ökning från 100 till 150 miljoner euro per projekt och från 50 till 75 miljoner euro per företag och år). Vi efterlyser en bättre anpassning av standarderna och villkoren i gruppundantagsförordningen till innehållet i meddelandet om begreppet statligt stöd, eftersom meddelandet inför vissa grundläggande förtydliganden, som har välkomnats av medlemsstaterna men som inte har samma bindande verkan som en direkt tillämplig förordning, såsom den allmänna gruppundantagsförordningen.

31.

I överensstämmelse med den begärda ökningen av tröskelvärdet i föregående punkt efterlyser ReK även, när det gäller investeringsstöd och driftsstöd för kultur och bevarande av kulturarvet, en ökning av tröskelvärdet från 1 till 2 miljoner euro under vilket man kan tillämpa stödberäkningsmetoden i artikel 53.8 i förordning (EU) nr 651/2014, dvs. fastställa det högsta stödbeloppet till 80 % av de stödberättigande kostnaderna (som alternativ till metoden i artikel 53.6 och 53.7 i förordning (EU) nr 651/2014).

32.

ReK uppmanar kommissionen att klarlägga läget för statliga investeringsstöd för infrastrukturåtgärder i översynen av den allmänna gruppundantagsförordningen. På grundval av beslutet om Propapier/Eisenhüttenstadt av den 1 oktober 2014 (13) bör man vid infrastrukturåtgärder alltid utvärdera om stödets positiva följder för regional utveckling väger upp den negativa inverkan på konkurrensen.

33.

Kommittén förväntar sig att infrastruktur för idrott och multifunktionell infrastruktur för fritidsaktiviteter likställs i översynen av den allmänna gruppundantagsförordningen så att även driftstöd för multifunktionell infrastruktur för fritidsaktiviteter på upp till två miljoner euro per infrastruktur och år undantas.

34.

ReK förespråkar en dynamisk utvidgning av begreppet tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Nya sociala tjänster, till exempel sociala tjänster inom ramen för det inledande mottagandet och integrationen av flyktingar och migranter eller digital infrastruktur i regioner där marknaden misslyckas, exempelvis i regioner som står inför demografiska utmaningar, skulle på grund av behovet av ett heltäckande nät för medborgarna kunna betraktas som allmännyttiga tjänster. Framtida nyutvecklingar bör också utvärderas regelbundet och vid behov definieras som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse av medlemsstaterna.

35.

ReK kritiserar att kommissionen i det senaste meddelandet om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse har försökt att utöka sitt bedömningsutrymme i frågan om vad som kan definieras som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse genom nämnandet av ”normala marknadsvillkor” (14). Detta strider mot principerna för lokal och regional självförvaltning och utgör ett i praktiken mycket svårbevisat kriterium för myndigheter.

36.

ReK påpekar att det fjärde kriteriet som fastställdes i Altmarkdomen enbart skulle ge medlemsstaterna ett incitament för att tillämpa reglerna för offentlig upphandling i stället för att använda tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som utgångspunkt. När det gäller det andra alternativet i det fjärde Altmarkkriteriet, dvs. resultatet av en jämförande analys av ett genomsnittligt och välskött företag som är utrustat med lämpliga medel, ställs lokala och regionala myndigheter inför problemet att de saknar riktmärken i de fall där inga privata företag är verksamma i en berörd sektor. ReK uppmanar därför kommissionen att utveckla en detaljerad riktlinje när det gäller uppfyllandet av det fjärde Altmarkkriteriet för vad som utgör ett genomsnittligt och välskött företag utrustat med lämpliga medel, även med hjälp av marknadsundersökningar för att fastställa vissa standardkostnader, för att underlätta för myndigheter och därmed undanta vissa aktiviteter i samband med tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från bedömning av statligt stöd.

37.

ReK anser att det är absolut nödvändigt att granska definitionen av ”rimlig vinst”, i synnerhet med hänsyn till att sådan vinst ofta återinvesteras i tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, även genom incitament eller en ökning av procentsatsen för tydlig rimlig vinst.

38.

ReK upprepar sitt krav på en höjning av tröskelvärdena för reglerna om stöd av mindre betydelse för tillhandahållandet av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Tröskelvärdena för att pröva stödets överensstämmelse med fördraget vid tjänster av allmänt ekonomiskt intresse bör ligga på en miljon euro i varje enskilt fall under tre beskattningsår. Under detta tröskelvärde anses stödet inte uppfylla samtliga kriterier för statligt stöd eftersom det på grund av den lokala omfattningen alls inte heller kan förekomma någon gränsöverskridande inverkan på handeln eller snedvridning av konkurrensen som hotar den inre marknaden.

39.

ReK anser att tröskeln för befrielse av ersättning till företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från anmälningsplikt enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget som uppgår till endast 15 miljoner euro per år bör höjas till den ursprungliga tröskeln 30 miljoner euro, som gällde före 2011.

40.

ReK förespråkar en förlängning av bestämmelsens löptid på tio år för besluten om tilldelning för att bättre återspegla kostnaderna för tilldelning och amortering av investeringar av enheter som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

41.

ReK pläderar dessutom för en utökning av den definition av subventionerat boende som fastställdes i kommissions beslut av den 20 december 2011. För att säkerställa medlemsstaternas stora handlingsutrymme rörande tillhandahållande, finansiering och organisation av subventionerat boende samt den demokratiska självständigheten i beslutsfattandet, bör begränsningen av subventionerat boende till ”behövande eller socialt utsatta grupper” tas bort. Rätten till adekvata bostäder till rimlig kostnad bör prioriteras högre, eftersom bostadsmarknadens bristande förmåga att tillgodose det totala behovet av bostäder inte bara drabbar människor som inte har någon tillgång alls till bostäder, utan även boende i hälsovådliga, otillfredsställande eller överbefolkade bostäder samt människor som lägger merparten av sin inkomst på hyran eller på månadsbetalningar av bolån.

42.

ReK fordrar kapacitetsbyggande åtgärder mellan kommissionen och medlemsstaterna för att förbättra kunskapen om stöd i samband med tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Det måste finnas en direkt dialog mellan kommissionen och lokala och regionala myndigheter och rådgivning bör erbjudas.

43.

ReK uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med kommissionen upprätta lämpliga kommunikations- och samordningsförfaranden samt utveckla riktlinjer för myndigheter för att underlätta de komplicerade granskningarna av stöd i samband med tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. ReK förväntar sig även att medlemsstaterna när de sammanställer nationella rapporter om Almuniapaketets genomförande inkludera lokala och regionala myndigheter och deras organisationer för att säkerställa en realistisk kartläggning av konkreta problem och utmaningar som hänger ihop med tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

44.

ReK begär en preskriptionstid för klagande på fem år från tidpunkten då ersättningen eller investeringsstödet först betalas ut, för att säkerställa rättssäkerhet för lokala och regionala myndigheter. Den hittills gällande tiden under vilken kommissionen kan inleda ett förfarande som leder till ett beslut om återbetalningskrav (tio år från dagen då stödmottagaren mottog det rättsstridiga stödet), som i praktiken även fungerar som preskriptionstid för överklagande av stöd, är för lång. Lokala och regionala myndigheter, liksom de företag som mottar stöd, behöver en större rättssäkerhet. En preskriptionstid på tio år, plus den tid som krävs för förfarandena, leder till att man måste återkräva stöd som beviljats så mycket som 20 eller 25 år tidigare. En så lång tid är oproportionerlig och inkräktar på lokala och regionala myndigheters samt företags behov, eftersom de ofta inte har råd att anlita en juridisk expert. Dessutom omintetgör detta ett av målen för återkrav av statligt stöd: att återställa den tidigare konkurrenssituationen.

45.

ReK anser det nödvändigt att endast de personer som är direkt ekonomiskt berörda kan vara klagande. Gruppen av parter som nu kan väcka talan, dvs. ”en medlemsstat eller en person, ett företag eller en företagssammanslutning, vars intressen kan påverkas av att stöd beviljas, framför allt stödmottagaren, konkurrerande företag och branschorganisationer” enligt artikel 20 tillsammans med artikel 1 led h i procedurförordning är fortfarande för stor.