EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 4.3.2016

COM(2016) 105 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Åttonde rapporten om situationen för genomförandet och programmen för genomförande (i enlighet med artikel 17) av rådets direktiv 91/271/EEG om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse

{SWD(2016) 45 final}

Åttonde rapporten om situationen för genomförandet och programmen för genomförande (i enlighet med artikel 17) av rådets direktiv 91/271/EEG om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse

1. Bakgrund    

2. Samlad bedömning av efterlevnad    

2.1 Ledningsnät och individuella eller andra lämpliga system (artikel 3)    

2.2 Sekundär eller biologisk rening (artikel 4)    

2.3 Mer långtgående eller tertiär rening och känsliga områden (artikel 5)    

2.4 Stora städer/stora förorenare    

2.5 Trender när det gäller efterlevnad    

2.6 Information om efterlevnaden på regional nivå    

2.7 Återstående utmaningar    

3. Åtgärder för att främja efterlevnaden    

3.1 Finansieringsprogram    

3.2 Program för genomförande (artikel 17)    

3.3 Förbättring av hanteringen och förmedlingen av uppgifter    

3.4 Efterlevnad av lagstiftningen    

4. Skapande av arbetstillfällen och tillväxt genom investeringar i infrastruktur för vattentjänster    

5.    Innovation: en viktig faktor för att stödja resurseffektiviteten och tillväxten    

6. Slutsatser    

1. Bakgrund

Utsläpp av orenat avloppsvatten från EU:s 500 miljoner invånare är en betydande källa till föroreningar som påverkar kvaliteten på sötvatten 1 och marina vatten 2 . Utsläppen utgör en risk för människors hälsa såväl som för den biologiska mångfalden.

Genom direktivet om behandling av avloppsvatten från tätbebyggelse 3 fastställs minimikrav för insamling och rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. Detta direktiv är ett av de viktigaste politiska instrumenten inom EU:s regelverk för vattenhantering. Genomförandet av avloppsdirektivet har sedan det antogs 1991 i synnerhet medfört en betydande utsläppsminskning 4 när det gäller allvarliga föroreningar som organisk belastning och näringsämnen, vilka är de främsta orsakerna bakom övergödning av vatten. Genomförandet är emellertid långt ifrån slutfört. Några av de medlemsstater som gick med i EU 2004 eller senare uppvisar fortfarande stora brister i efterlevnaden.

Genomförandet är komplicerat på grund av de finansiella och planeringsmässiga aspekterna i samband med utbyggnaden av en infrastruktur för avloppsrening. För att möta dessa utmaningar har EU avsatt ett betydande belopp av de tillgängliga medlen i EU:s sammanhållningsfonder (17,8 miljarder euro under programperioden för 2007–2013, som fortfarande kan komma att ändras). Investeringar i infrastruktur leder, både direkt och indirekt, till ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning, och bidrar därför till en av de viktigaste prioriteringarna för den nuvarande kommissionen, nämligen att skapa fler arbetstillfällen, främja tillväxten och öka investeringarna 5 .

I denna rapport sammanställs för första gången uppgifter som har lämnats in av medlemsstaterna om insamling och rening av avfallsvatten från tätbebyggelse 6 med uppgifter från genomförandeprogrammen 7 . Detta ger en tydlig överblick över bristerna i efterlevnad, vilka åtgärder som medlemsstaterna planerar att vidta för att avhjälpa bristerna, beräknade investeringsbehov och tidsplaner.

Fortsatta ansträngningar för att förbättra och bibehålla efterlevnaden av avloppsdirektivet är nödvändiga, vilket även bekräftas av sjunde miljöhandlingsprogrammet  8 , där det fastställs att effekterna av belastningar på vatten i övergångszoner, kustvatten och sötvatten måste minska avsevärt fram till 2020 i linje med kraven i vattendirektivet för att skydda, bevara och förstärka EU:s naturkapital.

Sanitetstjänster av hög kvalitet är också en viktig fråga för EU:s invånare, vilket avspeglas i EU:s medborgarinitiativ Right2Water. Kommissionen erkände detta initiativ 9 och har åtagit sig att vidta åtgärder för att bemöta problemen. Åtgärderna omfattar bland annat förstärkt genomförande, större öppenhet vid hantering av vatteninformation och en mer strukturerad dialog mellan de olika intressenterna 10 .

2. Samlad bedömning av efterlevnad

Bedömningen av efterlevnad utförs på grundval av den metod för utvärdering av uppgifter som finns tillgänglig i Europeiska miljöbyråns Reportnet 11 .

Alla EU:s 28 medlemsstater har lämnat in uppgifter inom ramen för denna rapportering. Uppgifterna härrör huvudsakligen från 2012 och i exceptionella och motiverade fall från 2011 (CY, HU och LT).

Uppgifter från 25 av medlemsstaterna bedömdes. De uppgifter som rapporterades av IT och PL var av bristfällig kvalitet. HR hade inte några krav på efterlevnad 2012.

Den åttonde genomföranderapporten omfattar fler än 19 000 städer (nedan kallade tätorter) med över 2 000 invånare, vilka tillsammans genererar föroreningar motsvarande 495 miljoner personekvivalenter (pe) 12 . Jämfört med den föregående rapporten har en minskning på cirka 100 miljoner pe konstaterats, huvudsakligen på grund av nya beräkningar av tätorternas storlek utifrån nya uppgifter från folkräkning, turism och industri i CZ, ES, HU och RO, och på grund av att befolkningsuppgifter från IT och PL inte har tagits med.

Nästan 15 000 städer (86 % av EU:s föroreningsbelastning) ligger i de 15 medlemsstater som utgjorde EU fram till 2004. De återstående ligger i de 13 medlemsstater som gick med i EU 2004, 2007 och 2013 13 . Många av tätorterna i flera av de senare medlemsstaterna (BG, CY, LV, HU, RO, SI och SK) hade tidsfrister som skulle uppfyllas efter 2011/2012, och de har därför inte blivit bedömda i denna rapport.

Efterlevnaden för EU-15 har i allmänhet visat sig vara mycket hög. När det gäller enskilda medlemsstater är en efterlevnad på 95–100 % vanlig. Resultaten är mycket lägre i EU-13, särskilt i känsliga områden. Betydande framsteg har emellertid konstaterats sedan den senaste rapporten (SWD (2013) 298 final).

De övergripande resultaten för EU-28 är likväl fortfarande mycket höga på grund av en förhållandevis låg årlig föroreningsbelastning i EU-13 (14 %).

2.1 Ledningsnät och individuella eller andra lämpliga system (artikel 3)

De flesta av medlemsstaterna samlar in en betydande andel av sitt avloppsvatten, och den genomsnittliga efterlevnaden är 98 % (en ökning från 94 % i den föregående rapporten). Tjugo av medlemsstaterna uppnår en efterlevnad på 100 %. Alla medlemsstater har antingen bibehållit eller förbättrat sina tidigare resultat, förutom BG. Endast två av medlemsstaterna uppvisade fortfarande en efterlevnad på under 60 % (BG och SI). Det finns fortfarande länder där avloppsvatten endast samlas in i begränsad omfattning, och där individuella eller andra lämpliga system (IAS) 16 utgör en relativt stor andel (över 20 %). Detta gäller EL, HU, LV, LT, och SK.

2.2 Sekundär eller biologisk rening (artikel 4)

Inom EU genomgick 92 % av avloppsvattnet sekundär rening i enlighet med bestämmelserna i avloppsdirektivet, vilket är en ökning med 10 procentenheter jämfört med föregående rapport. Sexton av medlemsstaterna uppnådde en efterlevnad på 90–100 %, ytterligare fem uppnådde en nivå på 50–90 % (CY, CZ, ES, FR och PT), och tre (BG, MT, SI) uppvisade lägre nivåer. Även om efterlevnaden bland medlemsstaterna i EU-13 fortfarande ligger efter, med en genomsnittlig nivå på 68 %, har läget förbättrats avsevärt jämfört med den föregående rapporten, där endast 39 % av avloppsvattnet genomgick en lämplig sekundär rening.

2.3 Mer långtgående eller tertiär rening och känsliga områden (artikel 5)

Nästan 75 % av EU:s territorium betecknas nu som känsligt område. Femton av medlemsstaterna betecknar hela sitt territorium som ett känsligt område, medan tretton medlemsstater endast har identifierat vissa vattenförekomster som ”känsliga”. HU och SI har i framtiden åtagit sig att genomföra en mer långtgående rening i de delar av deras territorium som ligger inom floden Donaus avrinningsområde och som inte omfattades av sådana skyldigheter enligt ländernas anslutningsfördrag. Uppgifter om de känsliga områdena finns tillgängliga i Europeiska miljöbyråns datatjänst 17 .

Den genomsnittliga efterlevnaden är 88 %, vilket är en betydande förbättring på 11 procentenheter jämfört med föregående rapport. På grund av förseningar i genomförandet av mer långtgående rening i medlemsstaterna inom EU-13 visar emellertid dessa stater en genomsnittlig efterlevnad på 32 %. Totalt sett låg nio av medlemsstaterna på nivåer under 50 %, och ytterligare fyra medlemsstater uppnådde nivåer på 50–90 %. På den positiva sidan uppvisade tolv länder en efterlevnad på 90–100 %. Svårigheterna med att nå en fullständig efterlevnad beror bland annat på de stora investeringsbehoven, avsaknaden av nödvändiga medel samt det långa och invecklade förfarandet vid skapandet av ny infrastruktur och förbättring av den befintliga.

Figur 1: Efterlevnad i EU-28, EU-15 och EU-13 av artiklarna 3 (insamling), 4 (sekundär rening) och 5 (mer långtgående rening) i avloppsdirektivet. De angivna medelvärdena är viktade i förhållande till den föroreningsbelastning som genereras av de enskilda medlemsstaterna.

Figur 2: Efterlevnad per medlemsstat av artiklarna 3 (insamling), 4 (sekundär rening) och 5 (mer långtgående rening) i avloppsdirektivet. Medlemsstaterna är ordnade från de som uppvisar lägst efterlevnad av artikel 5 och sedan i stigande ordning när det gäller efterlevnaden. I LV var efterlevnaden av artikel 5 lika med 0 %, eftersom LV rapporterade att inget av reningsverken genomförde mer långtgående rening, även om resultaten för N och P uppfyllde kraven i avloppsdirektivet. Efterlevnaden kan vara lägre för artikel 4 jämfört med artikel 5, eftersom artikel 5 endast omfattar känsliga områden. Efterlevnaden i RO har beräknats utifrån andelen total belastning som uppfyller kraven i artiklarna 3, 4 respektive 5 i enlighet med kraven i anslutningsfördraget, i stället för på grundval av andelen belastning från tätorter som uppfyller kraven fullständigt (uppgifter om förteckningen över tätorter som uppfyller de krav för efterlevnad som anges i anslutningsfördraget fanns inte tillgängliga).

2.4 Stora städer/stora förorenare

Denna rapport omfattar 463 stora städer (> 150 000 invånare). Detta är en minskning på över 100 städer jämfört med föregående rapport, vilket främst beror på att uppgifter från Italien och Polen inte har tagits med. Föroreningsbelastningen som produceras av stora städer utgör 46 % av den totala generade belastningen. Ungefär 89 % av denna belastning genomgår en rening som är mer långtgående än vad som krävs enligt avloppsdirektivet. Andelen av belastningen som inte samlas in eller samlas in utan att renas har minskat från 5 % till 2,2 % sedan den föregående rapporten. Efterlevnaden varierar emellertid stort mellan de stora städerna. Exempelvis kan endast 14 av de 28 huvudstäderna 18 i EU anses ha uppfyllt kraven fullt ut 2011/2012, vilket ändå är tre huvudstäder fler än vid tidpunkten för föregående rapport.

2.5 Trender när det gäller efterlevnad

Efterlevnaden uppvisar en positiv trend genom åren, med undantag av en minskning mellan åren 2005/2006 och 2007/2008 på grund av att vissa länder med sämre resultat inte redovisade några uppgifter 2005/2006. De långsiktiga trenderna bör betraktas med försiktighet, eftersom de redovisade uppgifterna av olika skäl inte alltid har omfattat samma medlemsstater/tätorter, till exempel undermåliga it-system vid den första rapporteringen, olika tidsfrister på EU-13-nivå under övergångsperioder eller bristande rapportering av vissa medlemsstater.

Denna rapport omfattar uppgifter från CY, EE, LV, HU, SI, SK och RO eftersom nya tidsfrister har löpt ut, vilket medför nya krav på efterlevnad. Å andra sidan kunde uppgifterna från IT, PL, HR inte tas med i beräkningen av resultaten för hela EU.

Figur 3: Utvecklingen av efterlevnaden sedan referensåret 1998 (baserat på de uppgifter som funnits tillgängliga).

2.6 Information om efterlevnaden på regional nivå

Till denna rapport har kommissionen för första gången bearbetat och tagit med resultat på regional nivå. Detta gör det möjligt att ge en mer korrekt och nyanserad överblick av genomförandet inom de olika medlemsstaterna i de fall där övergripande siffror inte alltid är användbara.

Medlemsstater med hög efterlevnad på nationell nivå visar i regel en liknande trend för de olika regionerna. En lägre efterlevnad på nationell nivå beror emellertid ofta på ett sämre resultat i vissa regioner (t.ex. i BG, SI, PT, ES, IE).

Regionerna har klassificerats som ”landsbygd”, ”stadsbebyggelse” eller ”blandad bebyggelse” utifrån befolkningens fördelning i övervägande ”små” tätorter, övervägande ”stora” tätorter eller i en jämn fördelning mellan båda.

Andelen regioner med hög efterlevnad (90–100 %) av artiklarna 3, 4 och 5 (i tillämpliga fall) visar att regionerna med ”stadsbebyggelse” uppnår bättre resultat, tätt följda av regionerna med ”blandad” bebyggelse. Regionerna med ”landsbygd” uppvisar en sämre efterlevnad. Detta kan förklaras med den senare tidsfristen för efterlevnad för de mindre tätorterna.

Figur 4: Andelen regioner (landsbygd, stadsbebyggelse eller blandad bebyggelse) som uppnår en efterlevnad på mellan 90 och 100 % av artiklarna 3, 4 och 5.

2.7 Återstående utmaningar

Trots att efterlevnaden av avloppsdirektivet har förbättrats återstår flera utmaningar:

– Alla medlemsstater måste redovisa fullständiga uppgifter inom utsatt tid för att göra resultaten mer tillförlitliga. Utvecklingen av strukturerade ramar för information och genomförande (structured implementation and information frameworks, SIIF) kan bidra till en mer effektiv och enhetlig redovisning av den information som krävs enligt avloppsdirektivet.

– Vissa av medlemsstaterna i EU-13 uppfyller fortfarande inte de nuvarande kraven för efterlevnad, särskilt när det gäller rening av avloppsvatten och i synnerhet den mer långtgående reningen. Medlemsstater i EU-13 vars tidsfrister inte har löpt ut måste säkerställa att rätt åtgärder vidtas för att uppfylla kraven för efterlevnad före övergångsperiodernas slutdatum. Prioriteringarna för infrastrukturen måste planeras noggrant, och nödvändiga investeringar måste säkras.

– Den låga efterlevnaden i vissa medlemsstater och regioner inom EU-15, där tidsfristerna för efterlevnad löpte ut för flera år sedan, innebär att även förbättringen hos dessa måste prioriteras.

– Efterlevnaden i storstäderna har förbättrats, men flera av de städer som släpper ut avloppsvatten i känsliga områden uppfyller fortfarande inte kraven för mer långtgående rening. Detta är särskilt allvarligt med tanke på det tryck de utövar på vattenmiljön.

3. Åtgärder för att främja efterlevnaden

Ett antal åtgärder har vidtagits för att hjälpa medlemsstaterna att uppnå målen i avloppsdirektivet, bland annat bilaterala dialoger, utveckling av program för genomförande, säkring av investeringar för infrastrukturen genom EU:s struktur- och investeringsfonder samt en förbättring av hanteringen och förmedlingen av uppgifter om genomförandet. I de fall där efterlevnaden är bristfällig kommer kommissionen att inleda formella åtgärder för brott mot EU-lagstiftningen.

3.1 Finansieringsprogram

En utbyggnad av infrastrukturen för insamling och rening av avloppsvatten kräver stora investeringar, och EU erbjuder finansieringsmöjligheter genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Under de föregående programperioderna har dessa fonder spelat en avgörande roll för medlemsstaternas investeringar i syfte att uppfylla bestämmelserna i avloppsdirektivet. För programperioden 2007–2013 har hittills cirka 17,8 miljarder euro från sammanhållningsfonderna avsatts till sådan infrastruktur i 22 av medlemsstaterna. Förhandlingarna om de operativa programmen för perioden 2014–2020 är för närvarande i slutskedet. För denna period måste vissa förhandsvillkor vara uppfyllda, bland annat införandet av en prispolitik för vatten vid investeringar i vattentjänster. Denna mekanism skapar lämpliga incitament till en effektiv användning av vattenresurserna och gör att de olika verksamheterna inom vattenanvändningen bidrar till kostnadstäckningen för vattentjänster i en utsträckning som fastställs i de förvaltningsplaner för avrinningsområden som har utarbetats enligt vattendirektivet. Den säkerställer även att investeringarna görs inom ett strategiskt ramverk och att finansieringen bidrar till genomförandet av EU:s miljölagstiftning.

3.2 Program för genomförande (artikel 17)

År 2014 redovisade medlemsstaterna uppgifter om sina program för genomförande i enlighet med artikel 17 i avloppsdirektivet 19 . Uppföljningen av denna artikel har ”återaktiverats” av strategin Water Blueprint  20 som en åtgärd för att förbättra efterlevnaden. Genom att kombinera uppgifter om efterlevnaden med information om planerade och pågående genomförandeprogram blir det möjligt att bedöma huruvida de avsedda åtgärderna kommer att vara tillräckliga för att uppnå kraven inom en rimlig tidsram och med rätt prioriteringar. Genomförandeprogrammen innehåller även värdefull information om den finansiella planeringen och vilka resurser som behövs.

Medlemsstaterna 21 rapporterade om 8 600 projekt 22 rörande infrastruktur för insamling och rening av avloppsvatten, såväl som individuella eller andra lämpliga system, som ska utföras mellan 2014 och 2027. Huvuddelen av de rapporterade projekten kommer att vara slutförda 2018. De flesta av projekten (70 %) syftar till att minska eller eliminera den bristande efterlevnaden av redan tillämpliga krav, medan en mindre andel (30 %) ska bidra till att säkerställa att kraven efterlevs när de återstående tidsfristerna löper ut. En andel på 37 % av projekten gäller investeringar i ledningsnät, och 63 % avser reningsverk.

De flesta av projekten planeras inom EU-13. Den resterande delen gäller medlemsstater där mer arbete återstår för att uppnå målen (t.ex. IT och ES), medlemsstater med nyligen utsedda känsliga områden vars tidsfrister inte har löpt ut (t.ex. FR) och länder där infrastrukturen uppfyller kraven men måste förnyas. Den planerade infrastrukturen för reningssystem omfattar 7 % (43 miljoner pe) av den totala föroreningsbelastningen i EU.

Figur 5: Antalet arbeten som planeras för ledningsnät och reningsverk för insamling av avloppsvatten från tätbebyggelse.

Det totala investeringsbelopp som behövs till de nya projekt som är nödvändiga för att uppnå full efterlevnad av avloppsdirektivet beräknas till 22 miljarder euro 23 , jämnt fördelat mellan infrastruktur för ledningsnät och reningsverk. Den planerade samfinansieringen inom EU motsvarar 25 % av det totala investeringsbehovet.

Investeringsplanerna 24 går utöver detta och omfattar även beräkningar av behoven när det gäller utbyggnad och förnyelse av befintliga system. Dessa beräkningar visar att den årliga investeringstakten kommer att fortsätta att öka med 14 % jämfört med nuvarande situation 25 , och uppgå till ett genomsnitt på nästan 25 miljarder euro per år. Mellan åren 2015 och 2018 kommer cirka 100 miljarder euro att investeras i infrastruktur för avloppsvatten.

Figur 6: Nuvarande och förväntade investeringar i ledningsnät och reningsverk för avloppsvatten från tätbebyggelse.

Investeringarna motsvarar 50 euro per invånare under de kommande åren.

Figur 7: Investering per capita i ledningsnät och reningsverk för avloppsvatten från tätbebyggelse.

Trenderna varierar emellertid mellan medlemsstaterna. I några av länderna kommer investeringarna att öka eller vara oförändrade, och i andra kommer de att minska, vilket framgår av nedanstående figur.

Figur 8: Nuvarande och förväntade årliga investeringar i ledningsnät och reningsverk för avloppsvatten från tätbebyggelse.

3.3 Förbättring av hanteringen och förmedlingen av uppgifter

Sedan 2012 driver kommissionen ett pilotprogram under avloppsdirektivet för att hjälpa medlemsstaterna att förbättra rapporteringen och förmedlingen av uppgifter till allmänheten genom utveckling av strukturerade ramar för information och genomförande (SIIF). Konceptet introducerades för första gången i beslutet 26 om att förbättra nyttan av EU:s miljöåtgärder. En förbättrad hantering av uppgifterna kommer även att bidra till ett bättre genomförande av avloppsdirektivet och minska den administrativa bördan, även genom att det blir möjligt att uppfylla kraven i Inspire-direktivet 2007/2/EG 27 och direktiv 2003/4/EG 28 om allmänhetens tillgång till miljöinformation på ett effektivt sätt. Hittills har fyra medlemsstater (CY, LT, SI och IE) deltagit i utvecklingen av nationella ramar, däribland förbättrade it-system och webbplatser 29 med uppgifter om avloppsvatten 30 . I nästa steg kommer ytterligare tre medlemsstater att delta (HR, PL och RO). Kommissionen samarbetar även nära med Europeiska miljöbyrån för att förbättra organisationen och förmedlingen av information på EU-nivå 31 . Resultatet av pilotprogrammet för SIIF kommer att användas för att utveckla operativa ramar för andra medlemsstater och berörda parter i EU.

3.4 Efterlevnad av lagstiftningen

Kommissionen har främst säkerställt att medlemsstaterna uppfyller avloppsdirektivet med hjälp av en kontinuerlig dialog och åtgärder för att främja överensstämmelsen, men även genom att vid behov inleda bilaterala dialoger och överträdelseförfaranden mot medlemsstater som inte uppfyller kraven. Detta har vanligen gjorts genom ”horisontella” mål som omfattar flera tätorter med samma skyldigheter när det gäller efterlevnaden 32 , för de ”äldre” medlemsstaterna efter utgången av de relevanta tidsfristerna i avloppsdirektivet och gradvis för de ”nyare” medlemsstaterna allteftersom deras tidsfrister löper ut.

När det gäller den första gruppen har EU-domstolen utfärdat sju domar sedan början av 2013, varav tre baserades på artikel 260 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, vilket medförde att domstolen ålade tre medlemsstater (BE 33 , LU 34 och EL 35 ) att betala ett standardbelopp och ett vite för underlåtenhet att följa tidigare domar från 2004, 2006 och 2007. Dessa är de första fall där domstolen har ålagt böter för underlåtenhet att följa kraven i avloppsdirektivet. Fem ärenden behandlas för närvarande i domstolen.

Sedan 2012 har kommissionen även inlett ett antal horisontella mål som täcker upp till flera hundra tätorter i en enda medlemsstat.

Slutligen har särskilda övergångsfrister fastställts för de ”nyare” medlemsstaterna i deras respektive anslutningsfördrag, och dessa tidsfrister har redan börjat löpa ut. Kommissionen kontrollerar medlemsstaternas efterlevnad av dessa tidsfrister genom de regelbundna rapporteringarna.

Baserat på den sjunde rapporten (2009–2010) har kommissionen påbörjat bilaterala dialoger med 10 av medlemsstaterna. De misstänkta överträdelserna varierar mellan de olika medlemsstaterna, eftersom alla inte har samma övergångsfrister.

4. Skapande av arbetstillfällen och tillväxt genom investeringar i infrastruktur för vattentjänster

Utbyggnaden av infrastruktur för att tillhandahålla avloppsvattentjänster av hög kvalitet kräver betydande investeringar och arbetsinsatser, vilket i stor omfattning bidrar till att skapa arbetstillfällen och tillväxt i vattenindustrisektorn.

Enbart industrisektorn 36 representerar ett mervärde på cirka 15 miljarder euro per år.

Figur 9: Utvecklingen av mervärdet inom avloppsindustrin i EU-28 mellan 2008 och 2012.

I ett vidare perspektiv kan det konstateras att hanteringen av avloppsvatten i varu- och tjänstesektorn 37 bidrar till fler än 600 000 arbetstillfällen, ett årligt produktionsvärde på över 100 miljarder euro och ett årligt mervärde på cirka 42 miljarder euro (investeringar, underhåll, drift, export av teknik och kunskap).

Figur 10: Utvecklingen av sysselsättning i heltidsekvivalenter och produktionsvärde inom hanteringen av avloppsvatten i EU-28 mellan 2003 och 2012

Som nämnts ovan kommer avloppsvattensektorn att växa även i fortsättningen.

Genomförandet av avloppsdirektivet bidrar därför inte bara till att uppnå miljömålen, utan även till att skapa fler arbetstillfällen, öka tillväxten och främja investeringar 38 . Många av de utvalda projekt som stöds med hjälp av kommissionens investeringsplan 39 gäller investeringar i infrastruktur för avloppsvatten och dricksvatten.

5.    Innovation: en viktig faktor för att stödja resurseffektiviteten och tillväxten

För att säkerställa att invånarna har tillgång till kostnadseffektiva vattentjänster av hög kvalitet är det nödvändigt att investera i utveckling och storskaligt genomförande av innovativa lösningar för att öka resurseffektiviteten, däribland lösningar för energiåtervinning, återvinning av näringsämnen och bearbetning till säljbara produkter samt återanvändning av vatten. Innovation är även viktigt för att öka konkurrenskraften, skapa arbetstillfällen och öka den ekonomiska tillväxten.

Det europeiska innovationspartnerskapet för vatten (European Innovation Partnership for Water, EIP) 40 syftar till att underlätta utvecklingen av innovativa lösningar och att skapa marknadsmöjligheter både inom och utanför EU. Åtta olika prioriteringsområden har identifierats, nämligen återanvändning och återvinning av vatten, rening av vatten och avloppsvatten inklusive återvinning av resurser, kopplingen mellan vatten och energi, riskhantering av översvämning och torka, ekosystemtjänster, vattenförvaltning, stödsystem för beslutsfattande och övervakning, smarta tekniker samt finansiering av innovationer. Kärnan i det europeiska innovationspartnerskapet för vatten är de 29 frivilliga aktionsgrupperna med olika berörda parter. Deras partner utvecklar, provar, utökar, förmedlar och uppmuntrar införandet av innovationer på marknaden och i samhället för de stora vattenrelaterade utmaningarna. Flera projekt har redan lanserats. Dessa är den centrala faktorn i innovationspartnerskapets genomförandefas. Innovativa lösningar är även nödvändiga för att minska de negativa konsekvenserna för miljön i områden med hög befolkningstäthet och för att göra dem till ”smarta städer”.

Vikten av forskning och innovation när det gäller vatten har även framhållits i Horisont 2020, EU:s finansieringsprogram för forskning och innovation 2014–2020. I samband med arbetsprogrammet för 2014–2015 inom Horisont 2020 har vatten identifierats som ett fokusområde i syfte att föra ut innovativa lösningar för vattenhantering på marknaden samt att stödja genomförandet av innovationspartnerskapet och initiativet för gemensam programplanering om vatten i de olika medlemsstaterna. Fokus lades bland annat på demonstrations- och marknadsintroduktionsprojekt för att överbrygga avståndet mellan innovativa vattenlösningar och marknadsintroduktion. Arbetsprogrammet för 2016–2017 inom Horisont 2020 behandlar dessutom vattenfrågor i alla delar av Horisont 2020 för att vidareutveckla de insatser som har genomförts under 2014–2015. Åtgärderna för att främja innovationer inom vattenhanteringen inom och utanför Europa är särskilt inriktade på kretsloppsekonomi, hållbara städer, klimattjänster, territoriell sammanhållning etc. Inom Horisont 2020 har ”klimatåtgärder, resurseffektivitet och råvaror” lyfts fram som en av de samhälleliga utmaningarna i syfte att främja ett systematiskt tillvägagångssätt genom storskaliga demonstrations-/pilotprojekt med betoning på nyheter och framsteg inom den senaste tekniken samt för att genomföra och prova nya tekniska och icke-tekniska lösningar. Projekten ska även syfta till att väcka intresset hos innovatörer och inrättningar som använder innovationer (t.ex. industrier, finansiella aktörer, den akademiska världen, forskningsinstitutioner, privata eller offentliga enheter, regioner, städer, privatpersoner och deras organisationer etc.). Detta bidrar till att locka ytterligare offentliga/privata investeringar i vattensektorn och stärka synergieffekterna med andra finansieringsmekanismer inom EU, däribland de europeiska struktur- och investeringsfonderna och i synnerhet Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf).

Av särskilt intresse för avloppsvattensektorn är innovativa lösningar för återanvändning av vatten och deras potential att bidra till resurseffektiviteten. Som en uppföljning av Water Blueprint  41 undersöker kommissionen för närvarande om det är möjligt att skapa ett instrument på EU-nivå för att uppmuntra återanvändningen av vatten, vilket är ett krav enligt artikel 12 i avloppsdirektivet.

6. Slutsatser

Genomförandet av avloppsdirektivet har medfört en betydande minskning av föroreningsbelastningen när det gäller organiska ämnen och näringsämnen i EU, och därför spelar direktivet en viktig roll för att uppnå en god miljöstatus i marina vatten och sötvatten.

Trots utmaningar som stora investeringsbehov och långsiktig planering är efterlevnaden hög inom EU-15. I EU-13 finns det fortfarande betydande brister, särskilt när det gäller rening. En förstärkning av åtgärder och investeringar krävs för att nå full efterlevnad inom en rimlig tidsperiod.

Genomförandeprogrammen visar att medlemsstaterna planerar betydande investeringar för att avhjälpa brister genom att bygga ut infrastrukturen för avloppsvatten. Medlemsstaterna måste fortsätta att samla in all nödvändig information för att identifiera framtida investeringsbehov och driftskostnader i tid och för att förbättra eller bibehålla funktionen i de nuvarande systemen.

Ytterligare insatser behövs för att förbättra kvaliteten och aktualiteten av de uppgifter som rapporteras om genomförandet av avloppsdirektivet. Kommissionen ser för närvarande över och vidareutvecklar förfaranden och verktyg för detta i samarbete med Europeiska miljöbyrån och medlemsstaterna.

Vattenindustrisektorn ger ett viktigt bidrag till den ekonomiska tillväxten och skapandet av nya arbetstillfällen. De investeringar som krävs för att nå full efterlevnad av EU-lagstiftningen har stor potential att skapa arbetstillfällen och tillväxt.

Investeringar i innovativ teknik är nödvändiga för att göra vattenindustrin mer resurseffektiv, och de bidrar också till att skapa arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, nedan kallat vattendirektivet.

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (ramdirektiv om en marin strategi).

(3) Rådets direktiv 91/271/EEG om behandling av avloppsvatten från tätbebyggelse, nedan kallat avloppsdirektivet.

(4) http://www.eea.europa.eu/soer-2015/synthesis/report/3-naturalcapital   

(5) http://ec.europa.eu/index_sv.htm Politiska riktlinjer för nästa kommission:

(6) Artikel 15 i avloppsdirektivet.

(7) Artikel 17 i avloppsdirektivet.

(8) Beslut nr 1386/2013/EU, punkt 28.

(9) COM(2014) 177 final.

(10) http://ec.europa.eu/dgs/secretariat_general/followup_actions/citizens_initiative_sv.htm   

(11) http://rod.eionet.europa.eu/obligations/613  Se .

(12)

Termen personekvivalent, eller pe, används i avloppsdirektivet och omfattar de organiska föroreningar som genereras av invånarna i en by eller stad samt andra källor såsom icke-bofast befolkning och livsmedelsindustrier.

(13) Termerna EU-13, EU-15 och EU-28, som har en tydlig betydelse på EU-nivå, kommer att användas i den åttonde rapporten, även om de, när det gäller siffrorna för genomförandet, omfattar 11, 14 respektive 25 medlemsstater eftersom uppgifterna från HR, IT och PL inte har behandlats.

(14) Se bilagan.

(15) PL och HR ingår inte i beräkningen, och IT ingår endast delvis. Procentsatserna baseras på den belastning som genereras räknat i pe, med beaktande av de tidsfrister som har löpt ut och de som inte har löpt ut.

(16)

 Individuella system eller andra lämpliga system som uppnår samma grad av miljöskydd som ledningsnät.

(17) http://www.eea.europa.eu/data-and-maps/uwwtd/interactive-maps/urban-waste-water-treatment-maps-1

(18) Gäller ej Zagreb (som fortfarande inte har några efterlevnadskrav) och Warszawa (som inte kunde bedömas).

(19) http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32014D0431&from=EN

(20) http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:52012DC0673&from=EN  

(21) EL, HU och RO rapporterade enligt den gamla mallen för artikel 17 och var därför inte skyldiga att ange detaljerade uppgifter om projekten.

(22) 2014/431/EU: Kommissionens genomförandebeslut av den 26 juni 2014 om format för rapportering om nationella program för genomförande av rådets direktiv 91/271/EEG (delgivet med nr C(2014) 4208). Tabellerna 2 och 3 i beslut  

(23) EL, HU och RO har inte tagits med i denna beräkning.

(24) Tabell 4 i genomförandebeslutet angående artikel 17.

(25) Varje medlemsstat har redovisat uppgifter som motsvarar olika tidsperioder. Ett årligt genomsnitt beräknades för att jämföra situationen i de olika medlemsstaterna. ”Nuvarande situation” kan betraktas som den genomsnittliga årliga investeringskostnaden mellan åren 2009 och 2013, och ”förväntad situation” som den genomsnittliga årliga investeringskostnaden mellan åren 2014 och 2018.

(26) COM(2012) 95 final.

(27) http://inspire.ec.europa.eu/  

(28) http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32003L0004&from=EN  

(29) Baserade på programvara som finns ”fritt” tillgänglig.

(30) http://uwwtd.oieau.fr/ http://uwwtd.oieau.fr/cyprus/ http://uwwtd.oieau.fr/lithuania/ http://uwwtd.oieau.fr/Slovenian/  IE: – CY: – LT: – SI:

(31) http://www.eea.europa.eu/data-and-maps/uwwtd/interactive-maps/urban-waste-water-treatment-maps-1  

(32) En förteckning över de mest relevanta överträdelserna fram till i dag och domarna sedan slutet av 2012 finns i bilagan.

(33) C-533/11: Domstolen ålade BE att betala ett standardbelopp på 10 miljoner euro samt 859 404 euro för varje 6-månadersperiod fram till dess att kraven enligt domen efterlevs fullt ut.

(34) C-576/11: Domstolen ålade LU att betala ett standardbelopp på 2 miljoner euro samt 2 800 euro för varje dag fram till dess att kraven enligt domen efterlevs fullt ut.

(35) C-167/14: Domstolen ålade EL att betala ett standardbelopp på 10 miljoner euro samt 3 640 000 euro per planeringstermin fram till dess att kraven enligt domen efterlevs fullt ut.

(36)

Eurostat (Nace Rev. 2, B-E) http://ec.europa.eu/eurostat/data/database

(37)

Eurostat http://ec.europa.eu/eurostat/web/environment/environmental-goods-and-services-sector/database

(38) Politiska riktlinjer för nästa kommission: http://ec.europa.eu/index_sv.htm

(39)  COM/2014/0903 final: http://ec.europa.eu/priorities/jobs-growth-investment/plan/index_sv.htm

(40) http://www.eip-water.eu/about

(41) http://ec.europa.eu/environment/water/blueprint/follow_up_en.htm