EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 28.1.2016

COM(2016) 29 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Rapport om det allmänna preferenssystemet för perioden 2014–2015

{SWD(2016) 8 final}

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Rapport om det allmänna preferenssystemet för perioden 2014–2015

1.Inledning

1.1.Det allmänna preferenssystemet (GSP)

Sedan 1971 har EU:s allmänna preferenssystem (nedan kallat GSP) hjälpt utvecklingsländer i deras insatser för att minska fattigdom samt främja goda styrelseformer och hållbar utveckling. Genom beviljandet av förmånstillträde till EU-marknaden innebär GSP att utvecklingsländer kan generera ytterligare intäkter från internationell handel. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 av den 25 oktober 2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet 1 (nedan kallad GSP-förordningen) utgör den rättsliga ramen för GSP. Detta system är förenligt med WTO:s lagstiftning, då det har införts enligt den så kallade klausulen om särbehandling, genom vilken undantag tillåts från WTO:s princip om mest gynnad nation.

1.2.Tre förmånsordningar inom GSP

Genom GSP-förordningen reformerades det allmänna preferenssystemet för att dess förmåner skulle få en tydligare inriktning på de länder vilkas behov är störst, framför allt de minst utvecklade länderna och andra låginkomstländer och lägre medelinkomstländer bland utvecklingsländerna. Genom reformerna av GSP minskade antalet förmånsländer från 178 till 92 2 . Länder som klassas som högre medelinkomstländer och däröver av Världsbanken utesluts från GSP-förmånerna. Dessutom utesluts länder som genom överenskommelse med EU omfattas av ett förmånstillträde till marknaden som ger åtminstone samma nivå på tullförmånerna för i stort sett all handel.

För att effektivt bemöta utvecklingsländers handels- och utvecklingsbehov samt ekonomiska behov har GSP tre olika förmånsordningar: en allmän ordning och två särskilda ordningar.

−Den allmänna ordningen (standard-GSP) innebär tullnedsättningar för ca 66 % av alla EU:s tullpositioner för länder som har låg inkomst eller låg medelinkomst och som inte omfattas av annat förmånstillträde till EU-marknaden. För närvarande omfattas 30 förmånsländer av standard-GSP.

−Den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre (GSP+) innebär fullständig tullbefrielse för i stort sett samma 66 % av tullpositionerna som standard-GSP, för länder som är särskilt sårbara när det gäller sina ekonomiers diversifiering och importvolymer. I utbyte måste förmånsländerna ratificera och i praktiken genomföra 27 grundläggande internationella konventioner som finns förtecknade i bilaga VIII till GSP-förordningen. Dessa konventioner gäller mänskliga rättigheter, arbetstagarrättigheter, miljöskydd och gott styre. För närvarande omfattas 13 förmånsländer av GSP+.

−Inom den särskilda ordningen Allt utom vapen (EBA) erbjuds fullständigt tullfritt och kvotfritt tillträde för alla produkter utom vapen och ammunition, för länder som av FN klassas som minst utvecklade länder. För närvarande omfattas 49 förmånsländer av EBA.

År 2014 var import till ett värde av nästan 50,8 3 miljarder euro föremål för GSP-förmåner enligt följande: Import för 27,3 miljarder euro från länder som omfattas av standard-GSP, import för ca 6,5 miljarder euro från GSP+-förmånsländer och import för 17 miljarder euro från EBA-länder. Fullständiga uppgifter anges i tabellerna 1–4 sist i denna rapport.

Figurerna 1 och 2 nedan ger en överblick över import enligt de tre GSP-ordningarna.

Rapportens syfte

Enligt GSP-förordningen ska kommissionen, vartannat år från och med den 1 januari 2016, lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om hur GSP har fungerat.

Rapporten ska behandla effekterna av alla de tre förmånsordningarna inom GSP under de senaste två åren 4 . Enligt GSP-förordningen ska rapporten emellertid vara särskilt inriktad på GSP+. I rapporten ska det redogöras för i vilken utsträckning förmånsländerna har ratificerat, rapporterat om och genomfört de relevanta konventionerna i praktiken 5 .

Denna rapport omfattar följaktligen samtliga tre delar av GSP: standard-GSP-systemet, EBA-systemet och en särskild inriktning på GSP+-systemet. 6

2.Standard-GSP-ordningen

Listan över GSP-förmånsländer har kommit att ändras ett antal gånger för att spegla vilka länder som lämnat GSP, i enlighet med kriterierna i artikel 4 i GSP-förordningen (dvs. länder som under tre år i följd av Världsbanken klassificerats som högre medelinkomstländer eller som har börjat omfattas av överenskommelser med EU om förmånstillträde till marknaden med samma eller bättre tullförmåner).

Förteckningen över förmånsländer har också ändrats för att inkludera länder som sedan nyligen uppfyller villkoren för att vara berättigade till GSP. Särskilt följande kan nämnas:

−Iran och Azerbajdzjan lämnade ordningen den 23 februari 2014 7 .

−Kroatien upphörde att vara ett förmånsberättigat land vid EU-inträdet och upphörde därmed även att vara ett förmånsland 8 .

−Sydsudan och Myanmar/Burma inkluderades den 1 januari 2014 9 .

−Kina, Ecuador, Thailand och Maldiverna fasades ut den 1 januari 2015 10 .

−Botswana, Kamerun, Elfenbenskusten, Fiji, Ghana, Kenya, Namibia och Swaziland inkluderades den 1 oktober 2014 11 .

Följande 30 länder omfattas av standard-GSP 12 :

−Afrika: Botswana*, Kamerun, Elfenbenskusten, Kongo, Kenya, Ghana, Namibia, Nauru, Nigeria, Swaziland.

−Asien: Kirgizistan, Indien, Indonesien, Sri Lanka, Vietnam, Tadzjikistan, Turkmenistan**, Uzbekistan.

−Australien och Stilla havet: Cooköarna, Fiji, Marshallöarna, Mikronesien (Mikronesiska federationen), Niue, Tonga.

−Europa: Ukraina.

−Mellanöstern: Irak, Syrien.

−Sydamerika: Colombia**, Honduras**, Nicaragua**.

Som framgår av figurerna 3 och 4 nedan, påverkade Kinas utträde systemets omfattning avsevärt. Både gränsvärdena för produktgradering i bilaga VI 13 och gränsvärdet för sårbarhet i bilaga VII 14 kom att ändras till följd av detta.

Vart tredje år ska förteckningen över de produktavdelningar med ursprung i ett land omfattat av standard-GSP som blivit alltför konkurrenskraftiga (och för vilka förmånerna därför tills vidare dras in) ses över 15 . Nästa förteckning kommer att gälla från och med den 1 januari 2017.

I tabell 2 nedan 16 visas värdet av total import, förmånsberättigad import samt faktisk förmånsimport 17  till EU från respektive land som omfattas av standard-GSP. Den förmånsberättigade importen har minskat något (från 43,5 miljarder euro 2013 till 38,7 miljarder euro 2014) trots en liten ökning av den totala importen. Dessutom minskade den allmänna utnyttjandegraden något, till 70,3 % 2014 efter att ha legat på 71,5 % ett år tidigare. Utnyttjandegraden varierar avsevärt från land till land. Figur 5 nedan visar att Indien med stor marginal är den största användaren av standard-GSP, följt av Vietnam och Indonesien. År 2014 stod dessa tre förmånsländer tillsammans för 87,8 % av all import där förmåner inom standard-GSP hade använts.

3.EBA-ordningen

Följande 49 länder omfattas för närvarande av EBA-ordningen:

−Afrika: Angola, Burkina Faso, Burundi, Benin, Tchad, Demokratiska republiken Kongo, Centralafrikanska republiken, Djibouti, Eritrea, Etiopien, Gambia, Guinea, Ekvatorialguinea, Guinea-Bissau, Komorerna, Liberia, Lesotho, Madagaskar, Mali, Mauretanien, Malawi, Moçambique, Niger, Rwanda, Sierra Leone, Senegal, Somalia, Sydsudan, Sudan, São Tomé och Príncipe, Togo, Tanzania, Uganda, Zambia.

−Asien: Afghanistan, Bangladesh, Bhutan, Kambodja, Laos (Demokratiska folkrepubliken), Myanmar/Burma, Nepal, Östtimor, Jemen.

−Australien och Stilla havet: Kiribati, Samoa 18 , Salomonöarna, Tuvalu, Vanuatu.

−Västindien: Haiti.

I tabell 3 nedan 19  visas värdet av total import, förmånsberättigad import samt faktisk förmånsimport till EU från respektive land som omfattas av EBA. Både den förmånsberättigade importen (från 17,4 miljarder euro 2013 till 19,5 miljarder euro 2014) och utnyttjandegraden (från 83,1 % till 87,1 %) har ökat. Återigen varierar utnyttjandegraden avsevärt från land till land. Figur 6 nedan visar att Bangladesh med stor marginal är den största användaren av EBA-ordningen, följt av Kambodja. År 2014 stod dessa två förmånsländer tillsammans för 85,4 % av all import där förmåner inom EBA-ordningen använts.

4.GSP+-ordningen

4.1.Länder som omfattas av GSP+

Genom GSP+ ges ytterligare tullförmåner till utvecklingsländer som vid export till EU är sårbara på grund av bristande diversifiering och bristande integrering i det internationella handelssystemet. Genom ordningen stöds dessa länder med att genomföra de 27 grundläggande internationella konventionerna om mänskliga rättigheter, arbetstagarrättigheter, miljöskydd och gott styre 20 i praktiken.

För att ansöka om förmåner inom GSP+ ska ett land redan ha ratificerat dessa 27 konventioner. Dessutom måste de som ansöker om att omfattas av GSP+ lämna in ett skriftligt bindande åtagande 21  om att behålla ratificeringen av dessa konventioner och genomföra dem i praktiken. Sökande måste även förbehållslöst godta dessa konventioners krav om rapportering och övervakning samt gå med på att samarbeta med EU:s övervakningsförfarande, som leds av Europeiska kommissionen.

Rapporteringsperioden 2014–2015 omfattar totalt 14 GSP+-förmånsländer 22 . Armenien, Bolivia, Kap Verde, Costa Rica, Ecuador 23 , Georgien, Mongoliet, Pakistan, Paraguay och Peru omfattas av GSP+ sedan den 1 januari 2014 24 . El Salvador, Guatemala och Panama omfattas av GSP+ sedan den 28 februari 2014 25 , och Filippinerna sedan den 25 december 2014 26 .

Costa Rica, Guatemala, El Salvador, Panama och Peru omfattas sedan den 1 januari 2016 inte längre av GSP/GSP+ 27 då de beviljas förmånstillträde till marknaden genom bilaterala handelsavtal. På ett liknande sätt kommer Georgien från och med den 1 januari 2017 inte längre att omfattas av GSP/GSP+ 28 . Den 25 november 2015 beslutade kommissionen att låta Kirgizistan omfattas av GSP+ 29 . Beslutet utreds för närvarande av Europaparlamentet och rådet.

I tabell 4 nedan visas värdet av total import och förmånsimport till EU från respektive förmånsland som omfattas av GSP+. Den totala förmånsimporten inom GSP+ har ökat (från 5,99 miljarder euro 2013 till 6,48 miljarder euro 2014). Till följd av att flera förmånsländer har börjat utnyttja nya frihandelsavtal med EU 30 har den övergripande utnyttjandegraden minskat något (från 69,7 % 2013 till 66,1 % 2014). På grund av dessa sedan nyligen tillgängliga överenskommelser om tillträde till marknaden varierade utnyttjandegraden avsevärt mellan länder. Som framgår av figur 7 nedan stod Pakistan och Filippinerna 2014 tillsammans för 87,8 % av förmånsimporten inom GSP+.

4.2.Övervakning av GSP+

4.2.1.Syfte och mål med övervakningen av GSP+

GSP+-systemet är ett stimulansbaserat verktyg vars syfte är att stödja förmånsländer att genomföra de 27 internationella konventionerna i praktiken. Såsom fastställs i GSP-förordningen är den initiala livstiden för GSP+ 10 år (dvs. ordningen kommer att gälla till och med den 31 december 2023 31 ). Detta är en långsiktig process. De brister som hindrar ett genomförande av konventionerna i praktiken har ofta att göra med problem som kräver lösningar på medellång till lång sikt. De konventioner som avses inom GSP+ omfattar ett stort område av frågor såsom mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter, miljöskydd, klimatförändring och kampen mot droger och korruption. Bristerna är dessutom ofta en följd av ett antal komplexa och sammanlänkade frågor som inbegriper den sociala, kulturella, historiska, säkerhetsmässiga och ekonomiska utvecklingen. I egenskap av utvecklingsländer väntas alla förmånsländer stöta på problem med genomförandet, i synnerhet på kort till medellång sikt.

Mot bakgrund av ovanstående ger den reformerade övervakningen av GSP+ ett starkt incitament till förmånsländer inom GSP+ att förbättra sitt genomförande och sin rapportering. Detta kräver ett åtagande inte bara på kort sikt utan även på medellång och lång sikt, vilket övervakningen av GSP+ är avsedd att återspegla fullt ut.

4.2.2.Främjande av internationella standarder

GSP+ går väl ihop med EU:s åtagande om att upprätthålla och stärka tillämpningen av internationell rätt, vilket fastställs i fördraget om Europeiska unionen. Avsikten är att förmånsländerna ska fullgöra de åtaganden som följer av deras ratificering av internationella konventioner. Genom GSP+-systemet ställs det inte krav på att förmånsländerna ska anta eller tillämpa EU:s standarder. Snarare krävs det av förmånsländerna att de ska fullgöra de skyldigheter som de redan har gått med på enligt dessa internationella konventioner.

Kommissionen avser därför att i ökande utsträckning ta kontakt med de relevanta internationella organisationerna (t.ex. Internationella arbetsorganisationen (ILO) och FN) för att säkerställa att EU vid sin övervakning och utvärdering av GSP+ tar hänsyn till åsikter och erfarenheter från dessa organisationer. Det är viktigt med nära kontakt med internationella organisationers lokala kontor i förmånslandet.

Detta åtagande är särskilt viktigt med tanke på den långa rapporteringscykeln för många av de konventioner som anges i bilaga VIII till GSP-förordningen. Till exempel utfärdas FN-rapporter vart fjärde till femte år, vilket är ett längre intervall än den tvååriga rapporteringscykeln inom GSP+. Det är därför särskilt viktigt med aktiva kontakter med de berörda internationella organisationerna mellan rapporteringscyklerna.

Dessutom kan sakkunskapen hos dessa organisationer komma att bli mycket användbar för samarbetsprojekt i förmånsländer. Kommissionen och ILO inleder i nuläget ett pilotprojekt inom GSP+ om kapacitetsuppbyggnad i Pakistan, Mongoliet, Guatemala och El Salvador. Kommissionen kommer att fortsätta sitt nära samarbete med internationella organisationer under hela den tid som GSP+ fortlöper, bl.a. genom specifika projekt.

Slutligen gör GSP+ det möjligt för EU att, inom de berörda internationella organisationerna, på ett konstruktivt sätt diskutera förmånsländers åtaganden vad gäller dessa konventioner, såsom inom ILO:s trepartskommitté om tillämpning av standarder eller ILO:s styrelse.

4.2.3.Övervakningsprocessen inom GSP+

Genom GSP-förordningen ställs det krav på stärkt EU-övervakning av hur GSP+-förmånsländerna lever upp till sina åtaganden. Tillsammans med Europeiska utrikestjänsten har kommissionens avdelningar därför inrättat en strukturerad övervakningsprocess: en fortlöpande GSP+-dialog med förmånsländernas myndigheter som formaliseras genom årliga förteckningar över problem (resultattavlor).

När ett förmånsland kommer att omfattas av GSP+ utarbetar kommissionen en första utvärdering av förmånslandets uppfyllande av sina åtaganden inom GSP+ (den första formella resultattavlan). På denna formella resultattavla anges de framträdande brister som identifierats av de organ som ansvarar för övervakning av de internationella konventionerna. Detta inleder den fortlöpande GSP+-dialogen, under vilken kommissionen uppmärksammar förmånslandet på de områden som anges på resultattavlan.

Närhelst det är möjligt ska dialogen utnyttja befintliga politiska och institutionella förbindelser mellan EU och förmånsländerna 32 . Förteckningen över problem uppdateras årligen, och förmånsländerna förväntas visa på verkliga insatser för att åtgärda de problem som identifierats.

I överensstämmelse med GSP-förordningen är övervakningsprocessen inom GSP+ utformad så att hänsyn tas till synpunkter från ett stort antal olika källor utöver de organ som ansvarar för övervakningen av de internationella konventionerna, däribland civilsamhället, arbetsmarknadens parter, Europaparlamentet och rådet. Det finns även ett stort antal olika berörda parter i förmånsländerna som deltar – inte bara centralregeringen utan även lokala eller regionala myndigheter, civilsamhället (t.ex. arbetsmarknadens parter, icke-statliga organisationer), näringslivsorganisationer och lokala kontor för internationella organisationer.

Som en del av sin övervakning kan kommissionen komma att delta i lokala arbetsgrupper eller vid fältbesök till industrier. Det är viktigt att nå ut till lokala berörda parter, i synnerhet under kontrollbesök inom ramen för GSP+, inte bara för att samla in förstahandsinformation utan även för att förbättra förståelsen av hur GSP+ fungerar och vilka förväntningar EU har på förmånsländerna. Detta hjälper lokala berörda parter att spela en konstruktiv roll i fråga om att stödja lokala, regionala och centrala myndigheter när dessa ska fullgöra sina åtaganden enligt konventionerna. I synnerhet förväntas ekonomiska aktörer, då de är direkta förmånstagare i fråga om tullförmånerna, spela en viktig roll när det gäller att stödja konventionernas genomförande.

Under en första rapporteringsperiod har samspelet med civilsamhället i förmånsländerna varit mycket positivt. Civilsamhället har över lag gett uttryck för ett starkt stöd för det egna landets deltagande i GSP+-systemet. Vid flera tillfällen har civilsamhället särskilt välkomnat övervakningen inom GSP+ och den utökade möjlighet som denna ger till att ta upp nyckelfrågor gällande mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter med myndigheterna. Kommissionen kommer därför att upprätthålla kontakterna med lokala berörda aktörer under övervakningen och försöka utvidga dessa kontakter när möjligheten finns.

4.2.4.Bistånds- och utvecklingsprojekt

I rapporterna från internationella övervakningsorgan, som utgör den viktigaste källan för resultattavlorna, identifieras inte bara brister och framsteg utan även de begränsningar som kan hejda eller hindra ett förmånsland från att genomföra en konvention. Detta är viktigt eftersom ett antal av dessa begränsningar kan ligga utanför offentliga myndigheters kontroll eller direkta inflytande, vilket kan förklara några av bristerna. Fastän det är uppenbart att en stat har ansvaret att fullt ut fullgöra sina internationella åtaganden bör kommissionens övervakning beakta sådana faktorer som brist på resurser, fattigdom, naturkatastrofer eller brist på kontroll över vissa områden vid situationer då väpnad konflikt råder. Under 2015 har kommissionen satt igång gemensamma projekt med ILO för att stödja den administrativa kapaciteten hos länder inom GPS+ för att i praktiken genomföra och rapportera om grundläggande ILO-konventioner. Under den kommande rapporteringsperioden kommer kommissionen att fortsätta att överväga olika sätt att stödja förmånsländer med att hantera sådana begränsningar, med hjälp av sakkunskap, tekniskt bistånd och specifika projekt inom kapacitetsuppbyggnad.

4.2.5.Förmånsländers inhemska organisation avseende GSP+

Det sätt på vilket förmånsländerna organiserat sig för att ta itu med de frågor som behandlas i de konventioner som omfattas av GSP+ ger en första antydan om det politiska engagemanget inför GSP+-processen. Konventionerna sträcker sig ofta över behörighetsområdena för olika statliga ministerier och myndigheter, som kan ha varierande tillgång till resurser och inflytande.

Förmånsländerna måste därför samordna sig på både central och lokal nivå. Vissa förmånsländer valde att inrätta särskilda arbetsgrupper för GSP+ under ledning av höga tjänstemän (t.ex. Pakistan) medan andra föredrog att samordna med mer tillfälliga lösningar under handels- eller utrikesministeriet (t.ex. Filippinerna, Guatemala). Denna samordning förväntas bli mer effektiv över tid. Kontrollbesök från kommissionen för övervakning av GSP+, med hjälp av unionens delegationer, har visat sig vara gynnsamma i detta avseende 33 . Förmånsländers ansträngningar för samordning beträffande GSP+ och de relevanta konventionerna är ett viktigt och nödvändigt verktyg för att förbättra genomförandet i praktiken. Kommissionen kommer därför att fortsätta att följa samordningen uppmärksamt.

4.2.6.Slutsatser om den första övervakningsperioden avseende GSP+ (2014–2015)

Såsom anges ovan inleds övervakningen när det enskilda förmånslandet beviljas tillträde till GSP+-systemet. En översyn av bristerna gällande var och en av GSP+-konventionerna läggs fram av de internationella övervakningsorganen och utgör utgångspunkten för den fortlöpande övervakningen av varje enskilt förmånsland. Förmånsländer förväntas visa på verkliga insatser för att förbättra genomförandet av de 27 grundläggande konventionerna och hantera förekommande brister. Övervakningen omfattar alla aspekter avseende genomförandet av de 27 konventionerna, inbegripet diskussioner om kapacitetsbegränsningar eller framsteg. Därutöver tar övervakningen inom GSP+ hänsyn till befintliga rättsliga och administrativa ramar i förmånsländerna som en del av utgångspunkten.

Den första övervakningsperioden var en läroprocess för alla förmånsländer och för kommissionen. Likväl har samtliga förmånsländer visat upp starkt engagemang inför GSP+-processen, både när det gäller politisk vilja och genom att införa institutionella och rättsliga reformer. Förmånsländerna har i synnerhet visat prov på ett genuint engagemang gentemot kommissionen genom att svara inom utsatt tid på de årliga dokumenten om resultattavlor, genom att tillåta särskilda övervakningsbesök inom GSP+ samt genom att inrätta särskilda strukturer för förvaltningen av GSP+. Dessutom har förmånsländerna vidtagit åtgärder – om än ibland stegvis – för att förbättra genomförandet i praktiken av sina åtaganden enligt GSP+-konventionerna, bland annat genom att lämna in flera försenade landsrapporter.

Det bifogade arbetsdokumentet ger en utförlig bedömning av enskilda förmånsländer inklusive positiv utveckling och inhemska begränsningar som kan hämma förmånsländers förmåga att uppnå ett effektivt genomförande. En utvärdering görs individuellt för varje konvention med en övergripande utvärdering per grupp av konventioner (mänskliga rättigheter, arbetstagarrättigheter, miljö, gott styre). Mot bakgrund av att de 27 grundläggande GSP+-konventionerna är av vitt skilda slag och att tidsplanen för den första rapporteringsperioden är kort (18 månader) ansågs det inte i det här skedet lämpligt eller realistiskt att beräkna framstegen i siffror utöver uppenbara riktmärken (t.ex. inlämning av nationella rapporter inom utsatt tid). Att försöka att fästa ett standardiserat, kvantifierbart värde på förmånsländernas prestationer skulle kunna vara missvisande och i viss mån godtyckligt.

Övervakningsverktygen kommer dock att förbättras kontinuerligt. I synnerhet kommer det under nästa rapporteringsperiod att vara viktigt att förmånsländerna tar processen i egna händer och blir mer proaktiva i fråga om att hantera de frågor som tas upp på resultattavlorna. Kommissionen kommer att ägna mer uppmärksamhet åt förmånsländernas egna prioriteringar vad gäller åtgärder, deras tidsplaner för att hantera brister och de resurser som görs tillgängliga för genomförandet. I detta avseende kommer kommissionen att utöka sina kontakter med förmånsländerna med målet att identifiera prioriteringar för åtgärder.

Detta är grunden för det reviderade GSP+-systemet. Efter säkerställandet av en fullständig efterlevnad av tillträdeskriterierna kommer GSP+ att stimulera förmånsländernas handel, i takt med progressiva förbättringar av deras genomförande av de relevanta konventionerna. Därför förväntar man sig att förmånsländerna inom GSP+ kontinuerligt kommer att förbättra sina resultat. Hänsyn kommer likväl att tas till enskilda omständigheter och begränsningar hos förmånsländer. I detta avseende föreskrivs i GSP-förordningen att förmånerna tillfälligt kan upphävas om ett förmånsland inte efterlever sitt bindande åtagande 34 .

Under nästa rapporteringsperiod (2016–2017) kommer kommissionen att fortsätta att övervaka förmånsländerna på ett strukturerat sätt. Vid nästa översyn kommer kommissionen om så behövs att föreslå svarsåtgärder, däribland möjligheten att inleda en undersökning om ett förmånsland inte fullgör sitt åtagande inom GSP+.

4.2.7.Denna rapport åtföljs av följande: Arbetsdokument från kommissionens avdelningar om GSP+

Enligt GSP-förordningen krävs det att rapporten ska ha ett särskilt fokus på hur GSP+ fungerar. Rapporten åtföljs därför av ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar om EU:s särskilda stimulansordning för hållbar utveckling och gott styre (GSP+) för perioden 2014–2015, som har utarbetats gemensamt av kommissionens avdelningar och Europeiska utrikestjänsten.

Arbetsdokumentet ger närmare uppgifter om hur GSP+ har fungerat sedan GSP-förordningen trädde i kraft den 1 januari 2014. Arbetsdokumentet innehåller även en detaljerad bedömning av enskilda förmånsländer inom GSP+ när det gäller GSP+-konventionerna och rapporter om förmånsländernas utnyttjande av GSP+.

5.Framtida rapporter från kommissionen

Enligt GSP-förordningen ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av GSP-förordningen fem år efter dess ikraftträdande, dvs. senast i november 2017. Denna kommer att behandla hela GSP-systemet under femårsperioden från 2012 till 2017. Rapporten kommer att beakta systemets påverkan på förmånsländernas utveckling, handel och ekonomiska behov. Kommissionen kommer även att bedöma behovet av en översyn av systemet, inbegripet GSP+ och bestämmelserna om tillfälligt upphävande av tullförmåner, eventuellt åtföljt av ett lagförslag. Rapporten kommer även att innehålla en detaljerad analys av GSP-förordningens inverkan på handeln och EU:s tullinkomster, med särskild uppmärksamhet på dess inverkan på förmånsländerna. Slutligen kommer denna rapport, som ska publiceras senast i november 2017, att behandla utvecklingen på specifika områden under den andra rapporteringscykeln för GSP+ (2016–2017).

6.Tabeller med statistisk information för länder som omfattas av gsp den 1 december 2015

Tabell 1 – Värdet av förmånsimport från alla GSP-länder (tusental euro)

Tabell 2 – Värdet av förmånsimport till EU från respektive land som omfattas av standard-GSP (tusental euro)

Tabell 3 – Värdet av förmånsimport till EU från respektive land som omfattas av Allt utom vapen (EBA) (tusental euro)*

* Total import omfattar all import, inklusive produkter som automatiskt omfattas av nolltullsats enligt principen mest-gynnad-nation (MGN). ”Förmånsberättigad import inom EBA” syftar bara på produkter inom EBA-ordningen som inte på annat sätt omfattas av MGN-tullsats.

Tabell 3 (fortsättning) – Värdet av förmånsimport till EU från respektive land som omfattas av Allt utom vapen (EBA) (tusental euro)

Tabell 4 – Värdet av förmånsimport till EU från respektive land som omfattas av GSP+ (tusental euro)*

* Costa Rica, Guatemala, El Salvador, Panama och Peru är inte längre förmånsländer inom GSP+ från och med januari 2016. GSP+-importen från dessa länder minskade avsevärt under 2014 respektive 2015, då de använde alternativa förmåner enligt associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika. På ett liknande sätt omfattas Georgien av det bilaterala djupgående och omfattande frihandelsavtalet sedan 2014, och utnyttjandet av GSP+ förväntas minska fram till den 1 januari 2017 då landet inte längre kommer att vara ett förmånsland inom GSP+-systemet.

(1) EUT L 303, 31.10.2012, s. 1.

(2) Såvida inget annat anges speglar denna rapport situationen den 1 december 2015. De data som anges i denna rapport avser bara länder som omfattas av GSP från och med den 1 december 2015.

(3) Data från Eurostat från den 1 september 2015.

(4) Artikel 40 i GSP-förordningen. Såvida inget annat anges speglar denna rapport situationen den 1 december 2015.

(5) Artikel 14 i GSP-förordningen.

(6) En fullständig rapport om tillämpningen av hela GSP-förordningen kommer att läggas fram för Europaparlamentet och rådet fem år efter GSP-förordningens ikraftträdande (dvs. senast november 2017).

(7) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 154/2013 av den 18 december 2012 (EUT L 48, 21.2.2013, s. 1).

(8)

 Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1421/2013 av den 30 oktober 2013 (EUT L 355, 31.12.2013, s. 1).

(9) Samma som 8.

(10) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1015/2014 av den 22 juli 2014 (EUT L 283, 27.9.2014, s. 20).

(11) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1016/2014 av den 22 juli 2014 (EUT L 283, 27.9.2014, s. 23).

(12) *Till och med den 31 december 2015, kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1015/2014. ** Till och med den 31 december 2016, kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1979 (EUT L 289, 5.11.2015, s. 3).

(13) Gränsvärdena för produktgradering i bilaga VI till GSP-förordningen ändrades genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1978 av den 28 augusti 2015 (EUT L 289, 5.11.2015, s. 1).

(14)  Gränsvärdet för sårbarhet i bilaga VII till GSP-förordningen, som används för att utvärdera ansökarländernas integrering, ökades från 2 % till 6,5 % genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/602 av den 9 februari 2015 (EUT L 100, 17.4.2015, s. 8).

(15) Den befintliga förteckningen över graderade produktavdelningar har fastställts i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1213/2012 av den 17 december 2012 (EUT L 348, 18.12.2012, s. 11).

(16) Se avsnitt 6 nedan.

(17) Siffrorna för förmånsberättigad och total import skiljer sig åt på grund av att GSP inte gäller alla produkter, utan endast de som finns förtecknade i bilaga V till GSP-förordningen, och på grund av produktavdelningar som graderats enligt artikel 8 i GSP-förordningen. Förmånsimport är den förmånsberättigade import för vilken GSP-förmåner faktiskt användes.

(18)  Till och med den 1 januari 2019, kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1979. Samoa kommer sedan att vara ett standard-GSP-förmånsland då landet inte längre klassificeras som minst utvecklat land av FN.

(19) Se avsnitt 6 nedan.

(20) Bilaga VIII till GSP-förordningen.

(21) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 155/2013 av den 18 december 2012 (EUT L 48, 21.2.2013, s. 5).

(22) Den 25 november 2015 beslutade kommissionen att låta Kirgizistan omfattas av GSP+ (C(2015) 8213). Beslutet utreds för närvarande av rådet och Europaparlamentet.

(23) Ecuador är sedan den 1 januari 2015 inte längre ett GSP-/GSP+-förmånsland. Se kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1015/2014.

(24) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1/2014 av den 28 augusti 2013 (EUT L 1, 4.1.2014, s. 1).

(25) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 182/2014 av den 17 december 2013 (EUT L 57, 27.2.2014, s. 1).

(26) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1386/2014 av den 19 augusti 2014 (EUT L 369, 24.12.2014, s. 33).

(27) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1015/2014.

(28) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1979.

(29) (C(2015) 8213).

(30) Associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika, frihandelsavtalet mellan EU och Peru.

(31) Artikel 43.3 i GSP-förordningen. Den sista tillämpningsdagen gäller inte EBA-ordningen, som saknar tidsbegränsning.

(32) På grund av de skilda mål som eftersträvas i var och en av de 27 konventionerna berör GSP+ ett antal områden som traditionellt ligger utanför handelspolitiken, såsom mänskliga rättigheter, utveckling, arbetskraft, miljö etc. Dessa politikområden lyder under kommissionens olika avdelningar och Europeiska utrikestjänsten. Till följd av detta har frågor som rör GSP+ tagits upp i befintliga bilaterala dialoger med förmånsländer under olika former, som till exempel handelsdialoger, människorättsdialoger, gemensamma kommissioner etc.

(33)  Det kan också bidra till att stärka fackministeriers och myndigheters deltagande och ställning, inom t.ex. arbetsmarknad och miljö.

(34) Artikel 15 i GSP-förordningen.