20.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 264/19

Föredragande:

Christa SCHWENG

Medföredragande:

Panagiotis GKOFAS

2.1

Kommittén är övertygad om att integration är en nödvändighet för våra samhällen om vi vill bevara den sociala sammanhållningen.

2.2

EESK anser att ett gemensamt europeiskt asylsystem samt en djupgående reform av Dublinförordningen och en europeisk plan för migration måste genomföras omedelbart för att vara effektiva och återställa förtroendet för våra samhällens värderingar.

2.3

EESK betonar att integration är en dubbelriktad process. Bästa praxis inom integrationspolitiken är inte bara inriktad på flyktingarna utan omfattar även lokalbefolkningen. Ett sådant tillvägagångssätt är avgörande för acceptansen för integrationsåtgärderna. Medier, lokala myndigheter, fackföreningar, arbetsgivarorganisationer och icke-statliga organisationer spelar en viktig roll i denna process. För att skapa ett positivt klimat gentemot flyktingar i mottagarländerna – särskilt i tider med begränsad förväntad ekonomisk tillväxt och ansträngda arbetsmarknader i vissa länder – bör integrationsåtgärder och sociala investeringar tillhandahållas åt både lokalbefolkningen och flyktingarna, för att täcka respektive målgrupps specifika behov.

2.4

Språkundervisning bör inledas strax efter registreringen, om man kan förvänta sig ett positivt beslut om asylstatus. Utbildningen bör också omfatta grundläggande information om värderingar, kulturer och processer, samt kartläggning av färdigheter och kvalifikationer. Cedefop kan bidra till att utveckla metoder för att kartlägga färdigheter som förvärvats i ursprungslandet.

2.5

EESK rekommenderar att man ska ägna särskild uppmärksamhet åt barn, särskilt de som kommer ensamma, som ofta är traumatiserade och behöver sociopedagogiskt stöd. En snabb integration i skolsystemet eller vägledning om möjligheterna till yrkesutbildning ska tillhandahållas.

2.6

EESK betonar att flyktingarna måste få tillgång till information om rättigheter och skyldigheter i värdsamhället i allmänhet och på arbetsmarknaden i synnerhet. Flyktingarna måste behandlas på samma sätt som lokalbefolkningen på arbetsmarknaden för att förhindra illojal konkurrens samt social dumpning och lönedumpning.

2.7

EESK lovordar återigen solidariteten hos delar av det civila samhället, fackföreningar och arbetsgivarorganisationer, privatpersoner och företag, särskilt mikroföretag och små och medelstora hantverksföretag, som på frivillig basis har hjälpt asylsökande. EESK framhåller vikten av att skydda och stödja sådant individuellt engagemang genom lämpliga incitament, i synnerhet under humanitära nödsituationer, för att främja solidariteten i det civila samhället.

2.8

EESK understryker att EU måste grunda sin omedelbara hantering av situationen på solidaritet och en rättvis ansvars- och kostnadsfördelning i enlighet med artikel 80 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

2.9

Medlemsstaterna och EU:s behöriga myndigheter, även i ”transitländerna”, bör samarbeta med det civila samhällets organisationer när det gäller övervakning, uppdatering av uppgifter och samordning för att uppnå en gemensam, mer effektiv asylpolitik i EU. Gemensamma, harmoniserade och uppdaterade statistiksystem bör utvecklas för att fastställa EU:s och medlemsstaternas politiska alternativ.

2.10

För en varaktigt framgångsrik integration av flyktingar krävs såväl inom ramen för som utöver den europeiska investeringsplanen (Junckerplanen) förstärkta insatser genom investeringar för att främja ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Ytterligare investeringar i integrationsåtgärder och sociala investeringar bör tillhandahållas åt både lokalbefolkningen och flyktingarna för att täcka respektive målgrupps specifika behov. EESK har noterat de potentiella positiva effekterna av en skatt på finansiella transaktioner för de offentliga finanserna genom att trygga ett rättvisare bidrag från finanssektorn. På grund av de exceptionella omständigheterna och i linje med stabilitets- och tillväxtpakten bör de extra kostnaderna för att ta emot flyktingar – efter ingående granskning – inte beaktas i medlemsstaternas offentliga underskott. Investeringar i integrationsåtgärder är kostsamma på kort och medellång sikt, men bör ses som en investering i människor som kommer att betala sig på lång sikt. Om integrationen lyckas kommer den att leda till social sammanhållning, ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen. Dessutom bör Asyl-, migrations- och integrationsfondens (Amif) och Europeiska socialfondens (ESF) medel, särskilt i de medlemsstater som har tagit emot fler flyktingar än sin kvot, ökas i lämplig omfattning för att uppnå en bättre medfinansiering av åtgärder för att integrera flyktingar.

3.1

Konflikterna i Mellanöstern har lett till en aldrig tidigare skådad flyktingström till Europa. Människor från krigshärjade länder blandas med människor som velat lämna sina länder av ekonomiska skäl. Alla europeiska länder har undertecknat Genèvekonventionen från 1951 angående flyktingars rättsliga ställning, som ger flyktingar grundläggande rättigheter i syfte att skydda denna utsatta grupp. Med tanke på det stora antalet människor och för att efterleva Genèvekonventionen och de allmänna människorättsprinciperna är det viktigt att tydligt skilja mellan ekonomiska migranter och flyktingar, som är personer i behov av skyddsstatus (asyl eller subsidiärt skydd).

3.2

Även om det är fullt begripligt ur den enskildes synvikel att människor lämnar sitt land för att finna bättre ekonomiska förhållanden i utlandet kräver den rådande situationen och samhällsklimatet i de flesta medlemsstater en sådan tydlig åtskillnad. Ekonomiska migranter måste återvända till sina ursprungsländer om de söker skyddsstatus utan välgrundade skäl. EU:s handlingsplan för återvändande och handboken om återvändande bör följas av medlemsstaterna i de fall där ansökan om internationellt skydd har avslagits.

3.3

Detta förutsätter ett gemensamt europeiskt asylsystem med effektivt skydd av de yttre gränserna, korrekt registrering vid så kallade hotspots, snabb handläggning av asylansökningar och, om internationell skyddsstatus inte beviljats och asylansökan avslagits, återsändande till ursprungslandet eller till ett tredjeland med vilket återtagandeavtal har slutits. Det skulle också kunna vara meningsfullt och effektivt att inrätta hotspots i tredjeländer som gränsar till EU och som har avtal om migrationspolitik för registrering och ansökan om asyl.

3.4

De händelser som ägde rum under andra halvåret 2015 har visat att tredjelandsmedborgare ofta kommer till Europa med falska förhoppningar och en ljus bild av livet i EU som de vanligen fått av människosmugglare. När dessa tredjelandsmedborgare konfronteras med verkligheten är deras reaktion besvikelse och i vissa fall frivilligt återvändande. Inom ramen för ett program för frivilligt återvändande skulle deltagarna kunna bidra till att ge medborgarna i sina hemländer en mer realistisk bild av livet i Europa, vilket skulle kunna hindra andra från att bege sig ut på den farliga resan till Europa.

3.5

Utöver behovet av att göra ett gemensamt europeiskt asylsystem fullt ut operativt för att upprätta en hållbar och rättvis fördelning av ansvar och kostnader och minska trycket på det nuvarande asylsystemet är det nödvändigt att snabbt anta en ny europeisk strategi för migration samt en djupgående reform av Dublinförordningen som klarar kortsiktiga och långsiktiga utmaningar, såsom ordförande Jean-Claude Juncker aviserat för första kvartalet 2016. EESK kommer att avge sina synpunkter i ett särskilt yttrande.

3.6

I sin resolution om flyktingar från december 2015 betonade EESK att ”den rådande situationen kräver att EU utvecklar säkra humanitära korridorer för flyktingar från länder som är krigsdrabbade och hotas av terrorism och att detta görs tillsammans med de länder där det finns flest flyktingar”. EESK framhåller igen att registreringen bör äga rum redan utanför EU.

3.7

Krig, klimatförändringar och bristande framtidsutsikter i tredjeländer kan skapa ett fortsatt och till och med ökat inflöde av flyktingar och migranter. Att begränsa pushfaktorer för migration i allmänhet är en global utmaning. I detta yttrande behandlas dock enbart integration av personer som beviljats skyddsstatus eller som ansöker om sådan status.

4.1

Det nederländska ordförandeskapet efterlyste lärdomar om integration som kan dras från tidigare kriser som genererat stora flyktingströmmar. Kommitténs slutsats är att den rådande flyktingkrisen inte kan jämföras med de föregående, för det första på grund av antalet människor som det rör sig om – mer än 900 000 migranter korsade EU:s gränser genom Grekland under 2015 – och för det andra på grund av den snabba utvecklingen, som leder till ökad osäkerhet hos lokalbefolkningen. Om man t.ex. betraktar fallet Österrike, dit ca 90 000 flyktingar kom i början av 90-talet från kriget i f.d. Jugoslavien, så är skillnaderna tämligen tydliga: Människorna från Bosnien hade ofta släktingar i Österrike eller hade redan arbetat där. De kvalifikationer som förvärvats i ursprungslandet var av omedelbart värde för de österrikiska företagen, och kvinnorna var vana vid att delta fullt ut på arbetsmarknaden. Detta ökade familjeinkomsterna och gjorde familjerna mer rörliga, vilket hindrade uppkomsten av särskilt avsatta områden och främjade en bättre social blandning i skolor och på arbetsmarknaden.

4.2

Erfarenheterna av situationen på 90-talet är inte riktigt jämförbara med dagens situation. De människor som anländer i dag har en mer varierande bakgrund: Vissa har akademiska examina som kan jämföras med europeiska, andra har en utbildning som kanske inte kan användas direkt i Europa, ytterligare andra har mycket låg utbildning och många kvinnor har aldrig deltagit på arbetsmarknaden. Dessutom tenderar människorna i mottagarländerna, som fortfarande lider av sviterna av den ekonomiska krisen, att vara relativt reserverade gentemot utlänningar som konkurrerar på arbetsmarknaden.

5.1

Enligt UNHCR råder det ingen enighet om definitionen av integration av invandrare i de utvecklade länderna och det finns ingen formell definition i internationell flyktingrätt. En bred förståelse av integration som en individuell och dubbelriktad process ligger till grund för många offentliga och akademiska försök att definiera hur integration eller ett integrerat samhälle ser ut.

5.2

I centrum för UNHCR:s definition står tanken på integration som en dubbelriktad process och detta förutsätter den ena partens ”anpassning” och den andra partens ”välkomnande”. Den kräver dock inte att flyktingen ska avsäga sig sin kulturella identitet och integration skiljer sig således från assimilation (1). Denna definition stämmer överens med EESK:s uppfattning (2).

5.3

EESK har framhållit att man måste koppla samman integration med de värden och principer som fastställs i fördraget, stadgan om de grundläggande rättigheterna, Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, Europa 2020-strategin, sysselsättningspolitiken och den sociala agendan. Denna hänvisning är avgörande för EESK, mot bakgrund av den rådande värdekrisen i vissa sociala och politiska sektorer i Europa. Integration och ekonomisk och social sammanhållning är två sidor av samma mynt (3). Att sörja för anständiga levnadsvillkor och framtidsutsikter för alla kommer att främja acceptansen för integrationsåtgärder.

5.4

De gemensamma grundprinciperna för en integrationspolitik för invandrare (2004) och instrumentet för att genomföra dem, den gemensamma agendan för integration (2005), utgör den grund på vilken integration av migranter i EU utformas, och i dem anses integration bestå av följande:

5.5

Även om dessa principer inte gör åtskillnad mellan integration av migranter och flyktingar betraktar EESK även dessa principer som en grund för flyktingars integration. På grund av det stora antalet personer som anländer till Europa krävs det emellertid ytterligare insatser för att tillhandahålla språkundervisning, boende och integration på arbetsmarknaden.

5.6

För att skapa ett positivt klimat gentemot flyktingar i mottagarländerna – särskilt i tider med begränsad förväntad ekonomisk tillväxt och ansträngda arbetsmarknader i vissa länder – bör integrationsåtgärder och sociala investeringar tillhandahållas åt både lokalbefolkningen och flyktingarna, för att täcka respektive målgrupps specifika behov. EESK har framhållit vikten av att sammanlänka och integrera sociala mål inom ramen för integration (4).

5.7

Kommittén är övertygad om att integration av flyktingar är en absolut nödvändighet för våra samhällen om vi vill bevara den sociala sammanhållningen. Bristande integration kan leda till parallella samhällen som kan destabilisera mottagarländerna. Det ligger därför i vårt eget intresse att inleda integrationsåtgärder i ett mycket tidigt skede. Medierna bör uppmuntras att inse vikten av integration och den roll som de spelar för att skapa ett positivt politiskt och samhälleligt klimat.

5.8

Den demografiska utvecklingen i de flesta europeiska länder visar på en minskande befolkning i arbetsför ålder. För att se till att våra socialsystem förblir hållbara för kommande generationer måste man prioritera integrationen på arbetsmarknaden av hela arbetskraften, oavsett t.ex. kön, ålder, fysiska förutsättningar, religion, sexuell läggning och (etniskt) ursprung. Investeringar i integrationsåtgärder är kostsamma på kort och medellång sikt, men bör ses som en investering i människor som kommer att betala sig på lång sikt. Om integrationen lyckas kommer den att leda till social sammanhållning, ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen.

5.9

Den lokala nivån har en avgörande roll att spela i integrationen, eftersom det är den plats där människor lever tillsammans och där bristande integration först blir synlig. Lokalsamhällena bör få råd och vägledning om välfungerande integrationsåtgärder, t.ex. genom att bjuda in flyktingar att delta i lokala frivilligorganisationer (såsom fackföreningar, icke-statliga organisationer, brandkårer eller idrottsföreningar).

5.10

Kommissionens webbplats om integration innehåller en mängd information om exempel i fråga om integration (5). Med hjälp av sökfilter kan man finna exempel på bästa praxis med avseende på t.ex. land, integrationsområde eller målgrupp. Denna webbplats bör lyftas fram som inspirationskälla för medlemsstater, lokala myndigheter, icke-statliga organisationer och arbetsmarknadsparter när det gäller integrationsåtgärder.

5.11

På grundval av ett förslag från EESK finns det redan ett strukturerat samarbete mellan organisationer i det civila samhället, EESK och kommissionen via det europeiska migrationsforumet, som behandlar alla frågor som rör migration, asyl och integration. Dessutom skulle det kunna vara lämpligt att utvidga uppdraget för den rådgivande kommittén för fri rörlighet för personer till integration av flyktingar, eftersom det är det organ där regeringarna diskuterar och utbyter idéer med arbetsmarknadens parter. Denna kommitté skulle kunna ge ytterligare utrymme för utbyte av bästa praxis.

6.1

Asylsökande som anländer till Europa efter en (för det mesta) mycket slitsam och ofta traumatisk resa behöver först och främst en plats att stanna och vila. Myndigheterna bör utnyttja denna tid för att registrera dem ordentligt och i stora drag bedöma om de har möjlighet att beviljas status som flykting. I så fall bör integrationsåtgärder inledas i ett mycket tidigt skede. Enligt nya forskningsrön från Världshälsoorganisationen behövs ett särskilt medicinskt skydd för flyktingar som utvecklat posttraumatiskt stressyndrom eftersom detta ofta utgör ett svårt hinder för en effektiv integration.

6.2

Integration är inte tänkbar utan åtminstone grundläggande kunskaper i mottagarlandets språk. Därför bör språkundervisning påbörjas så tidigt som möjligt under asylförfarandet. Detta kräver att det upprättas nya strukturer samt en bättre förvaltning av kontakterna för att hantera det stora antalet asylsökande. Språkkurser bör också användas för att bekanta de asylsökande med mottagarlandets värderingar (t.ex. likabehandling av kvinnor och män, yttrandefrihet, förbud mot våld i hemmet) och kultur. Dessa kurser kan också användas för att förse de asylsökande med grundläggande riktlinjer i frågor som rör organisationer och institutioner samt information om vart de kan vända sig om problem uppstår. De asylsökande kommer ofta från mycket annorlunda kulturer. Beteenden som beror på bristande medvetenhet om de grundläggande värderingarna, rättigheterna och skyldigheterna i mottagarländerna kan skada integrationen.

6.3

Flyktingbarn bör gå i skolan med lokala barn så snabbt som möjligt och få stöd för att lära sig landets språk. Man måste ägna särskild uppmärksamhet åt barn, särskilt de som kommer ensamma, som ofta är traumatiserade. Om de på grund av sin ålder inte längre får gå i skolan bör lämpliga erbjudanden som är särskilt utformade för denna grupp tillhandahållas för att förebygga frustration. Medlemsstaterna bör vara medvetna om traumatiserade barns och ensamkommande barns särskilda behov och erbjuda socialpedagogiskt stöd. (T.ex. försöker staden Wien placera ensamkommande barn i fosterfamiljer inom befintliga ramar.)

6.4

Tidig kartläggning och klassificering av intyg, färdigheter och kvalifikationer är avgörande för att garantera en snabb integration på arbetsmarknaden. Redan i början av asylförfarandet bör den asylsökandes yrkesmässiga färdigheter och kvalifikationer kartläggas, med deltagande av arbetsmarknadsexperter. Dessa aspekter är absolut nödvändiga för riktat språkfrämjande, inledning av en utbildning, erkännande av yrkeskvalifikationer, tillhandahållande av nödvändig sekundärutbildning och effektivt anskaffande av lämplig sysselsättning. Att kartlägga färdigheter kan dock vara en mycket svår process. Många flyktingar har inte ens sina personliga handlingar med sig, för att inte tala om sina intyg eller examensbevis som styrker deras kvalifikationsnivå. Olika metoder för att testa färdigheter och kompetenser håller på att utarbetas av olika medlemsstater (t.ex. Tyskland och Österrike). Cedefop skulle kunna tillhandahålla en plattform för ömsesidigt lärande och utbyte av bästa praxis på detta område.

6.5

Asylförfarandena tar ofta mycket lång tid, vilket innebär att den asylsökande hamnar i en situation som präglas av osäkerhet. Långa perioder då den asylsökande inte kan leva ett självvalt liv kan orsaka psykosocial instabilitet, förlorat självförtroende och beroendesyndrom, vilket kan försämra sysselsättningsmöjligheterna även efter erkännandet som flykting. Barn påverkas ännu mer eftersom de behöver en stabil miljö. EESK uppmanar därför medlemsstaterna att fatta beslut i asylförfaranden så snabbt som möjligt. När det gäller integrationsstöd till asylsökande har enligt OECD (6) Grekland, Belgien och Danmark bland de kortaste asylförfarandena, och de omfattar språkutbildning i kombination med vuxenutbildning och arbetsrelaterad utbildning.

6.6

Med hänsyn till den förväntade ekonomiska tillväxten och situationen på arbetsmarknaden kan länder prova åtgärder för att minska väntetiderna för tillträde till arbetsmarknaden. Medan Tyskland och Ungern redan har minskat väntetiderna för tillgång till arbete har Finland, Belgien och Luxemburg gjort vissa insatser för att minska dem. Rättvisa, tydliga och rimliga bestämmelser för att bevilja asylsökande tillträde till arbetsmarknaden förhindrar odeklarerat arbete och ökar lokalbefolkningens acceptans. Samtidigt borde personer med skyddsstatus ha möjligheter att stanna i värdlandet om de är integrerade på arbetsmarknaden eller i värdsamhället. Asylsökande måste göras medvetna om att deras tillträde till arbetsmarknaden är beroende av det land där de ansökt om asyl. På grund av bristande kunskaper om förhållandena reser vissa asylsökande till andra medlemsstater i förhoppningen om att finna arbete där. I själva verket blir de irreguljära migranter, något som enkelt skulle kunna undvikas genom lämplig information.

6.7

Boende är mycket viktigt för integrationen: Mottagningscentrum tillgodoser det omedelbara behovet av en plats att vila på (och ofta under en mycket längre tid än planerat), men längre vistelser försvårar integrationen. I Österrike har man skapat projektet ”Kosmopolis” för privat boende. I ett nybyggt område är vissa lägenheter reserverade för flyktingar som redan har sysselsättning. För att undvika missförstånd mellan flyktingarna och andra människor som lever där har ett informationscentrum inrättats i närheten. I Portugal har ett protokoll mellan Lissabons kommun och portugisiska icke-statliga organisationer gjort det möjligt att tillhandahålla bostäder till flyktingar och ge tillgång till kommunens tjänster för utbildning och integrering på arbetsmarknaden (7).

6.8

Efter ett positivt beslut om asylstatus måste flyktingen själv hitta en bostad. Denna tid är ofta mycket svår, eftersom det stöd som staten ursprungligen beviljade upphör och flyktingen måste finna sysselsättning på samma sätt som medborgarna i mottagarlandet.

6.9

Här har den offentliga arbetsförmedlingen en viktig roll att spela. Först och främst bör den aktivt fullgöra sin uppgift som förmedlare av hållbar sysselsättning. Men den måste också besluta om ytterligare kvalifikationer som flyktingen kan behöva för att lyckas på arbetsmarknaden. Det bör noteras och beaktas att även efter fyra års vistelse har endast 25 % av flyktingarna anställning, och till och med efter tio år är siffran bara ca 50 % (8). Ett individuellt integrationsavtal med varje flykting skulle kunna ingås, med de relevanta åtgärder som måste vidtas (ytterligare utbildning, antal ansökningar osv.) för en fullständig integration på arbetsmarknaden. EESK betonar att flyktingarna måste behandlas på samma sätt som lokalbefolkningen på arbetsmarknaden för att förhindra illojal konkurrens samt social dumpning och lönedumpning. Om det inte finns någon möjlighet att inom rimlig tid hitta en anställning för flyktingen skulle samhällsnyttigt frivilligarbete kunna erbjudas som ett bra alternativ. Det skulle kunna bidra till förbättrade språkkunskaper och hjälpa flyktingen att integrera sig i samhället.

6.10

Ett gott exempel är Tyskland, där man nyligen beslutade att införa ett särskilt id-kort för asylsökande. Efter den första registreringen blir kortet det centrala och obligatoriska sättet att identifiera sig, kopplat till en central databas med information, såsom en persons utbildningsbakgrund och yrkeserfarenhet.

6.11

Precis som i lokalbefolkningen finns det bland flyktingarna människor med entreprenörsanda och kompetens. De bör få information och vägledning om hur man startar eget och blir arbetsgivare.

6.12

I Tyskland och Slovakien förs för närvarande diskussioner om hur flyktingar med höga kvalifikationer inom yrken med brist på kvalificerad arbetskraft skulle kunna ges tillträde till arbetsmarknaden genom påskyndade förfaranden.

6.13

Flyktingarna behöver information om arbetsmarknaden i allmänhet, möjligheterna till yrkesutbildning och de tillgängliga arbetstillfällena. Eftersom en stor andel flyktingar befinner sig i den typiska studerandeåldern, mellan 16 och 25 år, måste grundläggande information om eller förberedande kurser inom olika yrkesområden tillhandahållas innan utbildningen kan påbörjas. I Tyskland har industri- och handelskamrarna inlett initiativ i syfte att bistå med arbetsförmedling, t.ex. intervjuer av ”speed dating”-typ. De tyska industri- och handelskamrarna stöder företagens tillhandahållande av kvalifikationer och utbildning för flyktingar via projektet ”engagemang för utbildning”. De försöker också locka till sig frivilliga sponsorer som tar hand om flyktingarna och företagen och ger råd till båda sidor. Industri- och handelskamrarna ger också stöd till flyktingar som vill starta eget.

6.14

I Österrike har man inlett ett projekt som syftar till att ge unga flyktingar lediga praktikplatser med stöd av den offentliga arbetsförmedlingen och handledare. En praktikperiod kan föregå undertecknandet av ett formellt avtal om lärlingsutbildning. Det österrikiska statliga järnvägsbolaget (ÖBB) inledde dessutom projektet ”Diversität als Chance” (”Mångfald som möjlighet”) och erbjöd 50 ensamkommande flyktingar i åldern 15–17 år lärlingsutbildning.

6.15

För att underlätta integrationen av högkvalificerade migranter har den österrikiska federala handelskammaren utvecklat programmet ”mentorer för migranter”, som har utvidgats till högkvalificerade flyktingar. Mentorerna är människor som är väl integrerade på den österrikiska arbetsmarknaden och som stöder migranterna under deras arbetssökande genom att ge information eller till och med tillträde till sitt eget kontaktnät. Detta program bidrar också till att undvika kulturella missförstånd.

6.16

I flera medlemsstater tar så kallade flyktingvänner hand om flyktingarna. De är frivilligt engagerade i en rad olika organisationer och träffar regelbundet en flykting för att knyta personliga kontakter. Detta är desto viktigare som många flyktingar är ensamkommande barn som har lämnat sina familjer efter sig. Flyktingvännerna skulle också kunna fungera som talespersoner för att förbättra bilden av flyktingar i sitt land.

6.17

Arbetsmarknadsparternas organisationer i vissa medlemsstater (t.ex. Spanien, Frankrike, Tyskland, Tjeckien och Österrike) har uppmanat sina regeringar att arbeta mer effektivt med flyktingars integration. I Spanien tog man i den årliga sysselsättningsplanen med en kompletterande åtgärd som särskilt syftar till att integrera flyktingar på arbetsmarknaden.

6.18

I Danmark används den s.k. trappstegsmodellen för att integrera flyktingar på arbetsmarknaden: I det första steget (4–8 veckor) kartläggs den enskilda flyktingens färdigheter och ges lektioner i danska. I det andra steget (26–52 veckor) placeras praktikanten på ett företag (utan kostnad för arbetsgivaren) och ges ytterligare lektioner i danska. Därefter är flyktingen redo för en anställning med lönesubvention. Ett effektivt genomförande av sådana modeller bör främja skapandet av ytterligare sysselsättningsmöjligheter och förhindra att lokalbefolkningen trängs ut (inga ”svängdörrseffekter”).

6.19

För att garantera rättvis konkurrens måste arbetsvillkoren, inklusive lönerna, respekteras till fullo, oberoende av arbetstagarens nationalitet eller rättsliga ställning (lex loci laboris). Medlemsstaterna måste sörja för effektiva åtgärder, mekanismer och administrativ kapacitet för att se till att detta efterlevs. Fackföreningar hjälper flyktingar eller migrerande arbetstagare utan dokumentation att hävda sina rättigheter (”Ecole des solidarités” – Belgien, ”UNDOK” – Österrike).

7.1

EESK påpekar att alla åtgärder måste vara adekvat finansierade för att få en varaktig positiv inverkan på vårt samhälle. För en varaktigt framgångsrik integration av flyktingar krävs såväl inom ramen för som utöver den europeiska investeringsplanen (Junckerplanen) förstärkta insatser genom investeringar för att främja ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Ytterligare investeringar i integrationsåtgärder och sociala investeringar bör tillhandahållas både lokalbefolkningen och flyktingarna, för att täcka respektive målgrupps specifika behov. EESK har noterat de potentiella positiva effekterna av en skatt på finansiella transaktioner för de offentliga finanserna genom att trygga ett rättvisare bidrag från finanssektorn. På grund av de exceptionella omständigheterna och i linje med stabilitets- och tillväxtpakten bör de extra kostnaderna för att ta emot flyktingar – efter ingående granskning – inte beaktas i medlemsstaternas offentliga underskott (9).

7.2

De medlemsstater som står för det första mottagandet, t.ex. Italien, Malta, Spanien och Grekland, bör få direkt ekonomiskt stöd för varje flykting eller migrant så att de snabbt och korrekt kan handlägga asylansökningar eller ordna med återsändande om kraven för beviljande av asyl inte är uppfyllda. De medlemsstater som åtar sig att integrera fler flyktingar i sina samhällen än vad solidaritetsprincipen kräver bör också kunna räkna med ekonomiskt stöd från EU.

7.3

De finansiella resurserna i Asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif) bör ökas för att kunna stödja medlemsstaterna bättre när det gäller att finansiera integrationen av flyktingar, särskilt program som genomförs av de lokala myndigheterna och icke-statliga organisationer. Även Europeiska socialfonden bör tilldelas tillräckliga ökade medel för att underlätta den sociala integrationen av flyktingar, jämställdhet, stöd till företag samt integration av flyktingar på arbetsmarknaden, vilket kräver dialog och samarbete med arbetsmarknadens parter. Dessutom borde regionala utvecklingsfonden få extra resurser till stadsområden som genomför sådana arrangemang som krävs för att ta emot och integrera flyktingar.

7.4

Man bör undersöka internationellt samarbete när det gäller finansieringen av flyktingars integration, särskilt med UNHCR och Internationella organisationen för migration.