20.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 264/98

Föredragande:

Cillian LOHAN

1.1

EESK hoppas att kommissionens strävan att främja övergången till en cirkulär ekonomi kommer att utgöra ett första steg på vägen till ett paradigmskifte när det gäller beteende och praxis. Kommittén påminner om sitt motstånd mot tillbakadragandet av det tidigare paketet om den cirkulära ekonomin, som offentliggjordes 2014.

1.2

EESK välkomnar också att kommissionen antog några av rekommendationerna för 2014 års paket (till exempel inriktningen på den första delen av produkters livscykel). Det finns dock utrymme för förbättringar när det gäller paketets ambitionsnivå. Målen i paketet från 2014 erbjöd fler ekonomiska och miljömässiga vinster (1). Kommittén rekommenderar att målen i 2014 års paket om avfallshantering återinförs, samtidigt som man säkerställer att de kan genomföras på ett kostnadseffektivt sätt. Allmänt taget tycks tidsfristen på 18 månader inte vara motiverad när man jämför det nya paketets tillämpningsområde och ambitionsnivå med det tidigare paketets.

1.3

Politiken för cirkulär ekonomi bör säkerställa att kretsloppen är varaktiga, små, lokala och rena. Storleken på kretsloppen kan ofta vara stora när det gäller särskilda industriella verksamheter.

1.4

Kommissionens förslag tar inte i tillräcklig detalj upp de sociala och arbetsrelaterade fördelarna och riskerna med övergången till en cirkulär ekonomi (2). Det tillhandahåller inte den nödvändiga anpassningen av arbetskraften genom utbildning och vidareutbildning. Man måste fastställa vilka de mest sårbara sektorerna och arbetstagarna är så att en komplett uppsättning stödstrukturer kan upprättas för dem.

1.5

EESK välkomnar att obligatorisk rapportering ingår om användningen av lämpliga ekonomiska instrument som drivkraft för att uppnå målen för avfallsreduceringen, men detta bör tillämpas i ett större sammanhang. Användningen av ekonomiska instrument som drivkraft för övergången bör förstärkas och bli mer systematisk.

1.6

Kommittén är villig att utforska genomförbarheten av en öppen europeisk plattform för den cirkulära ekonomin som EESK skulle vara värd för. Plattformen skulle fungera som samlingspunkt för aktörer från de offentliga, halvoffentliga och privata sektorerna samt det civila samhället som har med resurseffektivitet att göra. Denna plattform skulle ge upphov till möjligheter till utbyte av och kunskapsspridning om bästa praxis.

1.7

Utbildning i alla dess former på alla nivåer kommer att utgöra en oumbärlig del av övergången till en cirkulär ekonomi. Detta måste inbegripa ett fastställande av utbildningsbehoven för de arbetstagare som ska delta i en omedelbar omläggning, liksom mer långsiktiga åtgärder för att utbilda framtida generationer.

1.8

Övergången till en cirkulär ekonomi måste ge resultat för näringslivet. Åtgärder till stöd för små och medelstora företag har fastställts i NAT/652 (3). Tillgång till finansiering är ett problem för små och medelstora företag och företagare som vill utnyttja de möjligheter som öppnar sig inom en cirkulär ekonomi.

1.9

Den planerade översynen av ekodesigndirektivet måste ta hänsyn till hela livscykeln för en produkt, bl.a. följande: hållbarhet, reparerbarhet, reservdelars tillgänglighet och överkomlighet samt ovillkorlig skyldighet för tillverkaren att offentliggöra information om reparation och service. EESK betonar behovet av att principerna för ekodesign tillämpas i samtliga tillverkningssektorer. Detta skulle underlätta en ekonomiskt och tekniskt hållbar återvinning av produkternas råmaterial och komponenter när de inte längre används. Exemplet med elektroniska produkter, i synnerhet mobiltelefoner, används vanligen för att belysa detta.

1.10

Det krävs en mer detaljerad märkning som innefattar produkternas förväntade livslängd. Det är inte tillräckligt att undersöka möjligheten att det förekommer planerad föråldring. EESK upprepar sin uppmaning till politikerna om att överväga ett totalförbud mot produkter med brister som avsiktligt har byggts in för att produkterna ska gå sönder (4).

1.11

Beteendeförändringar åstadkoms lättast genom tydliga prissignaler, dvs. genom att erbjuda konsumenterna bekvämlighet och konkurrenskraftig prissättning. Produkter och tjänster som uppfyller principerna om cirkularitet bör differentieras prismässigt på ett tydligt sätt på grundval av tillgång till eller brist på resurser eller hur produkten är utformad. Detta kan till en början ske genom system för utvidgat producentansvar och/eller miljöskatter. EESK betonar vikten av att testa nya åtgärders genomförbarhet.

1.12

EESK välkomnar införandet av minimikrav för systemen för utökat producentansvar. Det är emellertid nödvändigt att ytterligare klargöra de olika aktörernas roller och skyldigheter längs kedjan. Det bör vara obligatoriskt för medlemsstaterna att införa systemen för utökat producentansvar.

1.13

Stödmekanismer som ger fattigare människor tillgång till produkter och tjänster av högre kvalitet (och initialt högre kostnader) måste utvecklas. Detta kan inbegripa ett statligt understött utlåningssystem, eller ett finansieringssystem som tillhandahålls av tillverkaren med lägre skattesatser, som bara gäller för produkter med en viss lägsta förväntad livslängd, och som utformats så att alla aspekter av cirkularitet omfattas.

1.14

Särskilda politiska verktyg, såsom pantsystem och integrerade ledningssystem, har visat sig vara effektiva och bör uppmuntras som en del av paketet. Nedsatta skattesatser eller befrielse från mervärdesskatt för återvunna produkter samt återanvändning och reparation kan skapa incitament för entreprenörer att vara aktiva på detta område och erbjuda konsumenterna konkurrenskraftigt prissatta produkter, vilket kommer att bidra till att främja omfattande beteendemässiga förändringar. Subventioner bör ändras så att de stöder användningen av sekundära råmaterial och främjar tillämpningen av ekodesignprinciperna i alla tillverkningssektorer.

1.15

Regeringarna och deras institutioner bör inta en ledande roll när det gäller att tillämpa miljöanpassad offentlig upphandling på alla inköp av varor och tjänster inom deras ansvarsområde. Det miljövänligaste alternativet bör väljas som standard medan alla andra alternativ måste motiveras.

1.16

En separat insamling av avfallsflöden är av avgörande betydelse för att uppnå cirkularitet. Tillägget av det bindande kravet att omedelbart tillhandahålla en separat insamling av biologiskt avfall välkomnas. Kravet i direktivet bör stärkas för all separat insamling så att den blir obligatorisk, såvida inte ett särskilt undantag beviljas i de fall där det finns praktiska hinder för genomförbarheten.

1.17

En minskning av livsmedelsavfallet kan endast uppnås genom att man inför milstolpar på vägen mot mål 2 för hållbar utveckling. Utarbetandet av en mekanism som kvantifierar livsmedelssvinn och livsmedelsavfall bör ingå i bilagan med en särskild tidsfrist, och bygga på det arbete som redan har utförts (5).

1.18

Koncepten inom den cirkulära ekonomin kan inte utvecklas isolerat. Det behövs ett tillsynsorgan, såsom plattformen för ett resurseffektivt Europa, med uppgift att säkerställa att kommissionens andra sektorsvisa strategier överensstämmer med principerna för en cirkulär ekonomi.

1.19

Den europeiska planeringsterminen kan via de landspecifika rekommendationerna användas för att säkerställa genomförandet på medlemsstatsnivå samt se till att man prioriterar en övergång till en cirkulär ekonomisk modell.

2.1

Den 2 december 2015 presenterade Europeiska kommissionen ett reviderat paket om cirkulär ekonomi. Bland förslagen fanns ett avsnitt som inte avser lagstiftning och som inbegriper ett meddelande med titeln Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin, samt ett avsnitt med förslag på ett antal ändringar av den befintliga europeiska lagstiftningen om avfallsbehandling och återvinning.

2.2

De nya förslagen ersätter det tidigare paketet som Europeiska kommissionen, med José Manuel BARROSO som ordförande, offentliggjorde i juli 2014 inom ramen för Europa 2020-strategins flaggskeppsinitiativ ”Ett resurseffektivt Europa”. Det nya paketet innehåller vissa förbättringar (det är framför allt mer omfattande och täcker alla faser av produktens livscykel), men på vissa områden har ambitionerna minskat. Det finns en risk för att paketet inriktas på återvinning och att det inte inför politiska verktyg som motsvarar önskan att införa en ny cirkulär ekonomisk modell. En ökad grad av återvinning är inte samma sak som en mer cirkulär ekonomi. Allmänt taget tycks tidsfristen på 18 månader inte vara motiverad när man jämför det nya paketets tillämpningsområde och ambitionsnivå med det tidigare paketets.

3.1

Övergången från en linjär ekonomi som bygger på ”producera-förädla-använda-kasta bort” till en cirkulär ekonomi där avfall kan omvandlas till resurser är en stor utmaning för Europa. På så sätt gör man ekonomin mer hållbar och minskar dess miljöpåverkan genom bättre resursförvaltning, minskad utvinning och minskade föroreningar. Samtidigt blir det möjligt för företagen att få en konkurrensfördel tack vare en bättre förvaltning av råvaror, medan ekonomin blir mindre beroende av importerade – och potentiellt kritiska och sällsynta – material. Det kan också ge nya ekonomiska möjligheter och nya marknader inom och utanför Europa och leda till skapandet av nya lokala arbetstillfällen.

3.2

Erkännandet av behovet av att övergå till en cirkulär ekonomi är välkommet. Utmaningen är att uppnå en systemförändring om den fulla potentialen hos de många ekonomiska och sociala fördelarna ska kunna förverkligas. Politiken för en cirkulär ekonomi bör säkerställa att kretsloppen är varaktiga, småskaliga, lokala och rena. Storleken på kretsloppen kan dock variera. I en cirkulär ekonomi är användning viktigare än ägande. Här kan produktservicesystem och mönster för samverkanskonsumtion bidra på ett mycket positivt sätt. Detta kommer att behandlas utförligare i två kommande EESK-yttranden. En cirkulär ekonomi är inte bara en linjär ekonomi där vi försöker återföra avfallet till produktion, utan syftar till en fullständig omstrukturering av ekonomin, där själva begreppen ansvar och ägande behöver omdefinieras. När man genomför sådana grundläggande förändringar måste man vara medveten om det sammanlänkade globala sammanhanget kring den nuvarande ekonomiska modellen. Att enbart arbeta på regional nivå med globala frågor är sällan fruktbart, och ett globalt initiativ måste påbörjas.

3.3

Effekterna på ekonomin av en övergång till cirkulär ekonomi måste analyseras fortlöpande. Allteftersom föråldrade affärsmetoder försvinner måste de som påverkas mest identifieras och ges det stöd som behövs för att säkerställa en rättvis övergång till en cirkulär ekonomi. De sociala och arbetsrelaterade fördelarna och riskerna måste tas upp till behandling (6).

3.4

Det råder brist på ekonomiska instrument som kan fungera som drivkraft för övergången. EESK har fastställt att det finns ett behov av en kombination av marknadsbaserade instrument och lagstiftningsinstrument för att uppnå en resurseffektiv ekonomi (7). Artikel 4.3 i direktiv 2008/98/EG kräver att medlemsstaterna använder ekonomiska instrument, och inbegriper en rapporteringsmekanism efter 18 månader och återigen efter fem år. Detta skulle kunna förstärkas genom att införa en halvtidsrapport efter tre år och en rekommendation om att använda miljöskatter. Utarbetandet av instrument för bästa praxis i medlemsstaterna bör vara gemensamt och antagandet bör uppmuntras genom den europeiska planeringsterminen.

3.5

Kommissionen bör förtydliga samstämmigheten i olika handlingsplaner som utfärdats under tidigare år och deras inbördes samband när det gäller hierarki och tvärvillkor. Detta gäller färdplanen för ett resurseffektivt Europa (8), det sjunde miljöhandlingsprogrammet fram till 2020 (9) och EU-handlingsplanen för den cirkulära ekonomin. Många av de åtgärder som föreslås i den senaste handlingsplanen har redan nämnts i tidigare initiativ. En fullständig utvärdering av de tidigare initiativens framgångar och tillkortakommanden är av avgörande betydelse.

3.6

Paketet för cirkulär ekonomi är ett steg i rätt riktning. En mycket viktig fråga kvarstår dock: Är dessa åtgärder tillsammans tillräckliga för att styra de europeiska ekonomierna bort från nuvarande utveckling (något som även leder till ökad resurseffektivitet) till en verkligt cirkulär modell, som skulle kunna bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och utnyttjande av naturresurser (absolut frikoppling) och mångfaldiga de ekonomiska och sociala förmånerna (10)? Handlingsplanen måste vara lämpad för att hantera de underliggande systemiska utmaningarna och skapa en tillräcklig ram för att inleda övergången (11).

3.7

EESK välkomnar den konsekvensbedömning som åtföljer kommissionens lagstiftningsförslag om avfall (12). Kommittén noterar de minskade fördelar när det gäller ekonomi, sysselsättning och utsläppsminskning som detta paket för med sig jämfört med det tillbakadragna paketet. En lönsamhetsanalys av den andra handlingsplanen skulle vara användbar för att fastställa de mest effektiva och proportionerliga åtgärderna för att uppnå en övergång till en cirkulär ekonomi (13).

3.8

Genomförandet är nyckeln till framgång. EESK efterlyser ett särskilt organ med ansvar för samstämmighet och tvärvillkor liknande plattformen för ett resurseffektivt Europa (14) som ingick i det sjunde miljöhandlingsprogrammet och paketet om den cirkulära ekonomin.

3.9

Kommittén är medveten om kommissionens insatser för att involvera ett brett urval intressenter och experter, enligt uppmaningen i yttrandet NAT/652 (15). Övergången till en cirkulär ekonomi är en långsiktig process som kräver engagemang på alla nivåer och inom alla sektorer. Kommissionen betonar sin avsikt att aktivt involvera berörda aktörer i genomförandet av handlingsplanen (16). De detaljerade arrangemangen för detta deltagande kommer att ha avgörande betydelse.

3.10

EESK upprepar sitt erbjudande som lades fram i yttrandet NAT/652 om att kommittén aktivt kan främja nätverk av civilsamhällesaktörer som förespråkar en övergång till en cirkulär ekonomisk modell och granska möjligheterna att inrätta och driva ett europeiskt forum för den cirkulära ekonomin. Det finns ett antal befintliga forum som erbjuder ett tekniskt sektorsperspektiv. EESK har goda förutsättningar för att erbjuda ett synligt forum som underlättar nyckelaktörernas rapportering och engagemang rörande den cirkulära ekonomin. Detta kan anordnas i samarbete med kommissionen för att inrätta ett sektorsövergripande flerpartsforum. EESK har redan ett migrationsforum som kan utgöra en lämplig modell att kopiera.

3.11

Arbetstagarnas roll under och efter övergången till en cirkulär ekonomisk modell och skapandet av högkvalitativa arbetstillfällen är av avgörande betydelse. EESK:s ståndpunkt (17) är att det tillbakadragna paketet inte i tillräckligt hög grad tog upp de särskilda socioekonomiska fördelarna och utmaningarna med den cirkulära ekonomin, initiativet för grön sysselsättning  (18) till trots. Detta gäller även för 2015 års paket. Industrier och företag som kommer att påverkas negativt av övergången bör erbjudas ett visst stöd för att säkerställa en rättvis övergång. Arbetstagarna måste skyddas och tillåtas att dra nytta av de många möjligheter (19) som den nya cirkulära modellen erbjuder.

3.12

Utbildningen bör omfatta alla nivåer – från grundskola till företag, små och medelstora företag, investerare och finansiärer. Utbildning och vidareutbildning måste sammankopplas i ett sammanhängande program som tar upp de fastställda socioekonomiska utmaningarna. Utbildning kommer att vara en av drivkrafterna för en övergripande beteendeförändring och kan bidra till att skapa en ny generation ansvarsfulla konsumenter som gör korrekt prissatta, praktiska, högkvalitativa och etiska konsumtionsval.

3.13

Övergången till en cirkulär ekonomi måste ge resultat för näringslivet. Åtgärder till stöd för små och medelstora företag har fastställts i NAT/652 (20). Tillgång till finansiering är ett problem för små och medelstora företag och företagare som vill utnyttja de möjligheter som öppnar sig inom en cirkulär ekonomi. Sammanhållningsfonden, de europeiska struktur- och investeringsfonderna, europeiska fonden för strategiska investeringar samt tematiska fonder såsom Life och Cosme är möjliga källor till finansiering, och särskilda finansieringsalternativ bör göras tillgängliga inom dessa fonder.

4.1.1

Den planerade översynen av ekodesigndirektivet (21) måste ta hänsyn till hela livscykeln för en produkt, bl.a. följande: hållbarhet, planerad föråldring (eller ”den förväntade livslängden”), reparerbarhet, reservdelars tillgänglighet och överkomlighet samt ovillkorlig skyldighet för tillverkaren att offentliggöra information.

4.1.2

Ekodesigndirektivet gäller i dag endast energirelaterade produkter. I tidigare publikationer (22) har rörlighet, boende och livsmedel identifierats som faktorer som står för 70–80 % av de negativa miljöeffekterna. Detta framhäver behovet av att ekodesignprincipen bör tillämpas inom alla sektorer. Detta är en avgörande övergripande faktor. I synnerhet för utvecklingen av regionala små och medelstora företag i opportunistiska områden såsom reparationer, återanvändning samt förberedelse för återanvändning och återvinning måste ursprungsmaterialet ha konstruerats med flera olika användningsområden och nedmontering och återvinning i åtanke.

4.1.3

Systemen för utökat producentansvar bör fullt ut beakta alla kretslopp. Det är känt att frågan om att reglera materialeffektivitet är mer komplex än energieffektivitetsfrågan, men utmaningen måste mötas med en innovativ strategi. Man måste säkerställa att nya åtgärder för att främja ett utökat producentansvar bidrar till en avsevärd förändring av beteendet på producentnivå, vilket i sin tur bidrar till en beteendeförändring på konsumentnivå. Tillverkare bör vara skyldiga att informera om produkternas förväntade livslängd.

4.1.4

En sektoriell symbios som är gynnsam för små och medelstora företag och bygger på lokala ekonomiska och sociala ekosystem med stöd av regional grön industripolitik måste stödjas och främjas i genomförandefasen av övergången. Den första fasen av cirkeln kommer att involvera regionala ekonomier med ett stort antal små och medelstora företag. Ökad användning av industriella biprodukter som råvara för andra industrier ska bidra till en mer effektiv användning av resurser. Det saknas information om hur kommissionen tänker använda den ändrade artikel 5 i direktiv 2008/98/EG om avfall i syfte att uppnå detta mål.

4.1.5

Den cirkulära ekonomin kan utvecklas ytterligare i ett senare skede för att stödja Europas hållbara återindustrialisering. Det är möjligt att det växer fram en utvecklingsfas med en tydlig industriell dimension som bygger på standardisering för att säkerställa att modellen blir effektiv och storskalig.

4.1.6

En verklig cirkulär ekonomi fokuserar på ägande och ansvar. Producenter bör uppmuntras att utveckla affärsmodeller baserade på funktionalitet, där leasing och att sälja varor som tjänster bli ett standardförfarande och där alla kostnader internaliseras. Detta är kopplingen mellan produktion av varor och tjänster för en cirkulär modell och inrättandet av en ”prestationsekonomi” där affärsmodellerna tar full hänsyn till resursknappheten.

4.1.7

Möjligheterna för återanvändnings- och reparationsverksamhet när det gäller ekonomisk verksamhet och sysselsättningsskapande på lokal nivå kan utnyttjas bättre genom ett bättre samarbete med produkternas tillverkare. I synnerhet information om produkter samt reservdelars tillgänglighet och överkomlighet under en minsta tidsperiod efter det att produkterna släppts ut på marknaden är nyckelaspekter som kan hjälpa reparatörer och återanvändningsaktörer att utöka sin verksamhet. Man bör uppmuntra till frivilliga system för bättre samarbete där tillverkarna deltar, och utforska rättsliga krav på offentliggörande av information om produkter. Likaså bör reparatörer på enklare sätt få tillgång till uttjänta produkter för att kunna driva på innovationen och sysselsättningsskapandet i sektorn.

4.1.8

EESK välkomnar att kommissionen anser att planerad föråldring är ett problem som måste hanteras. Planerad föråldring kan på ett mycket effektivt sätt åtgärdas genom att främja innovativa affärsmodeller som är inriktade på tjänster/prestanda. I ett tidigare yttrande om hållbar konsumtion och produkters livslängd (23) uppmanade kommittén beslutsfattare att överväga ett totalförbud för produkter med inbyggda brister avsedda att göra så att produkten går sönder. Ett testprogram inom Horisont 2020 som ska identifiera metoder med avseende på planerad föråldring är, som anges i handlingsplanen, i sig otillräckligt för att fullt ut ta itu med detta problem. EESK uppmanar kommissionen att skyndsamt lägga fram mer ambitiösa förslag.

4.2.1

Beteendeförändringar kan åstadkommas genom att erbjuda konsumenterna bekvämlighet och konkurrenskraftig prissättning. Produkter eller tjänster som uppfyller principerna om cirkularitet bör differentieras prismässigt på grundval av tillgång till eller brist på resurser eller hur produkten är utformad. Detta kan till en början ske genom system för utvidgat producentansvar och/eller miljöskatter. EESK betonar vikten av att testa nya åtgärders genomförbarhet.

4.2.2

EESK ser fram emot kommissionens förslag om att rationalisera miljömärken och förhindra falska påståenden om miljöprestanda. Korrekt märkning av den viktiga information som köparna vill ha kommer att göra det lättare för konsumenterna att göra bättre val och göra det möjligt för dem att fatta beslut om verkligt jämförbara aspekter av en produkt. Till exempel kan ett dyrare utgångspris på en köksmaskin i själva verket vara ett mer ekonomiskt val över tiden tack vare maskinens livslängd, kvalitet och prestanda.

4.2.3

Tillgången till apparater med högre prestanda och överkomligt pris för alla konsumenter utgör ett problem. Stödmekanismer som ger fattigare människor tillgång till produkter och tjänster av högre kvalitet med initialt högre kostnader måste utvecklas. Detta kan ske i form av ett statligt understött utlåningssystem, eller ett finansieringssystem som tillhandahålls av tillverkaren med lägre skattesatser, som bara gäller för produkter med en viss lägsta förväntad livslängd som utformats så att alla delar av cirkularitet omfattas. Detta problem kan lösas genom en övergång från ägande till en leasingbaserad modell för produkter.

4.2.4

Det cirkulära alternativet måste vara överkomligt för konsumenten. Vanligtvis är de ursprungliga inköpskostnaderna för en produkt av högre kvalitet och längre förväntad livslängd större. Under hela produktens livstid jämnas denna kostnadsnackdel dock vanligtvis ut. Bättre märkning och information i kombination med finansieringsinstrument som gynnar en längre livslängd, renare komponenter, förbättrad förmåga att reparera och att demontera för återanvändning kommer att främja en beteendeförändring.

4.2.5

I det sjunde miljöhandlingsprogrammet (punkt 41 d) finns bestämmelser om inrättande av en mer sammanhållen ram för hållbar produktion och konsumtion samt fastställande av mål för att minska konsumtionens totala miljöpåverkan. Det hänvisas till FN:s tolfte hållbarhetsmål om hållbar konsumtion och produktion, men behovet av att fastställa mål, som konstateras i det sjunde miljöhandlingsprogrammet, återspeglas inte i handlingsplanen eller i bilagan.

4.2.6

Både den potential som digitaliseringen av ekonomin innebär för att minska det ekologiska fotavtrycket av konsumtionen och produktionen och en ökning av mångsidig användning och reparationer bör kopplas till en övergång till cirkularitet.

4.2.7

Ansvarsfulla konsumentval förutsätter meningsfull konsumentupplysning. Därför välkomnas utvecklingen av en metod som gör det möjligt att fastställa en produkts miljöavtryck. Testning nämndes emellertid redan i färdplanen för ett resurseffektivt Europa 2011 (24).

4.2.8

EESK efterlyser fristående, kvantitativa mål för återanvändning som åtskiljs från målen för återvinning. Det är nödvändigt att skapa de förutsättningar som krävs för att uppnå dessa mål.

4.2.9

Att främja system för återanvändning och reparation kan vara ett bra exempel på användning av ekonomiska styrmedel. Möjligheten till sänkt moms för produkter som förbereds för återanvändning eller repareras och säljs bör undersökas. Detta skulle förvandla reparerade varors konkurrenskraft och driva på innovationen och företagandet på området.

4.2.10

När det gäller delningsekonomi bör budskap från EESK:s tidigare yttranden övervägas (25). Den lovande utvecklingen genom den senaste vetenskapliga forskningen, särskilt när det gäller beteendevetenskap och ”nudge”-konceptet, bör beaktas för att hjälpa konsumenterna att göra mer ansvarsfulla val. Kommittén kommer inom kort att lägga fram ett yttrande om denna fråga.

4.2.11

Grön upphandling är en viktig pådrivande faktor för att främja hållbar konsumtion. Det behövs en utvärdering av den nuvarande andelen grön upphandling jämfört med den totala offentliga konsumtionen. För närvarande är standardalternativet för offentlig upphandling det lägsta priset. Standardalternativet borde i stället vara det miljövänligaste alternativet, så att alla andra alternativ än det gröna skulle kräva förmildrande omständigheter och en lämplig förklaring.

4.3.1

Korrekt genomförande av befintlig EU-lagstiftning om avfall i hela EU är av yttersta vikt. EESK upprepar sitt stöd till avfallshierarkin och uppmanar alla offentliga och privata aktörer att genomföra den fullt ut.

4.3.2

Den lagstiftande delen av paketet om cirkulär ekonomi rörande en ändring av flera direktiv om avfall har tydligt försvagats jämfört med förslaget från 2014. EESK konstaterar att kommissionens förslag inte heller motsvarar de ambitiösa mål för förebyggande och återvinning av avfall som Europaparlamentet efterlyste i juli 2015 (26).

4.3.3

Förslaget om en skyldighet för medlemsstaterna att införa ekonomiska styrmedel för att främja avfallshierarkin (27) och att vidta åtgärder för att förebygga avfall (28) välkomnas. Det är dock oklart om medlemsstaterna kommer att behöva se över befintliga avfallsförebyggande program med beaktande av de nya bestämmelserna (29).

4.3.4

EESK anser att det bör vara obligatoriskt för medlemsstaterna att införa systemen för utökat producentansvar. Vi välkomnar införandet av minimikrav i dessa system mot bakgrund av de stora skillnaderna i hur väl dessa system har fungerat i de olika medlemsstaterna. Dessa bestämmelser kan dock förbättras så att minimikraven harmoniseras ytterligare, i synnerhet genom att tydliggöra intressenternas roller och ansvar genom hela värdekedjan såväl som deras ekonomiska ansvarsskyldighet. Dessutom bör lagstiftare överväga att införa särskilda krav för utökat producentansvar i direktivet om förpackningar och förpackningsavfall (30) för att göra dem mer effektiva.

4.3.5

EESK noterar att parlamentet hade efterlyst mål för förebyggande av kommunalt avfall och avfall inom industri och handel, men att dessa mål saknas i lagstiftningsförslaget.

4.3.6

Målen för materialåtervinning av kommunalt avfall och förpackningsavfall för 2030 har minskats jämfört med det tidigare förslaget, även om slutsatsen dras i det åtföljande arbetsdokumentet (31) att högre återvinningsmål leder till större ekonomiska, samhälleliga och miljömässiga fördelar (32). Kommittén erkänner att kommissionen har utarbetat en välutvecklad genomförandestrategi som tar hänsyn till de specifika förhållandena i enskilda medlemsstater och kombinerar åtgärderna med finansiella instrument i EU:s sammanhållningspolitik och andra instrument (33).

4.3.7

Irland har gjort snabba framsteg under tio år, från nästan 100 % deponering till att uppfylla alla sina återvinningsmål. Det finns en plan för förebyggande av avfall samt tre regionala planer för avfallshantering. Irland var först i världen med att införa en skatt på plastpåsar, något som senare har genomförts runt om i världen. Det finns fortfarande svårigheter som måste lösas, t.ex. att den privata sektorn har nästan fullständig kontroll över avfallshanteringen samt att deponering ersätts med förbränning i alltför många fall. Som en modell för vad som kan uppnås snabbt är Irland fortfarande ett starkt exempel. Detta åskådliggör att det inte finns något behov av omfattande undantag för att kunna uppnå målen under ytterligare fem år för vissa medlemsstater.

4.3.8

En separat insamling av avfallsflöden förefaller nödvändig för att säkerställa att man kan sluta kretsloppen med returråvaror av hög kvalitet. Artikel 11.1 i direktiv 2008/98/EG om avfall kräver system för separat insamling åtminstone av papper, metall, plast och glas senast 2015. Det föregående förslaget förstärkte detta genom att införa separat insamling av biologiskt avfall senast 2025 i enlighet med artikel 25. I stället för dessa strikta krav på separat insamling innebär det nya förslaget en ”mjuk” – och i praktiken mindre effektiv – bestämmelse om separat insamling ”när så är tekniskt, miljömässigt och ekonomiskt genomförbart och lämpligt”. EESK anser att denna bestämmelse bör skärpas. Mot bakgrund av att den nya bestämmelsen om separat insamling av biologiskt avfall kommer att träda i kraft utan en lämplig övergångsperiod kan en sådan uttrycklig ”undantagsklausul” på medlemsstatsnivå leda till en fullständig underlåtenhet när det gäller att uppnå målsättningen i praktiken.

4.3.9

Det är viktigt att notera att en hög återvinningsgrad inte räcker för att bevara resurserna i de fall då produkterna har snabb rörlighet, såsom dryckesbehållare i aluminium, där livscykeln från produktion till bortskaffande ligger på mellan tre veckor och sex månader (34).

4.3.10

EESK välkomnar kommissionens insatser för att harmonisera definitioner och beräkningsmetoder för att säkerställa insamling av tillförlitliga och jämförbara uppgifter. Det är viktigt att se till att de föreslagna definitionerna, särskilt definitionerna av förberedelse för återanvändning och slutlig materialåtervinningsprocess  (35), inte skapar hinder för ekonomiska aktörer som deltar i återanvändning och materialåtervinning. Dessa definitioner bör i stället noga avspegla deras behov och hjälpa till att utveckla deras verksamhet.

4.4.1

Med osäkerheten om kvaliteten på returråvaror och den rättsliga osäkerheten i samspelet mellan lagstiftningen om avfall, produkter och kemikalier, tar kommissionen itu med större hinder för en fungerande marknad för returråvaror. Kommissionen utvärderar inte varför mekanismen i nuvarande direktiv 2008/98/EG om avfall, dvs. fastställandet av kriterier för ”när avfall upphör att vara avfall”, inte har gett några resultat.

4.4.2

Det måste göras skillnad mellan ansvar för produkternas prestanda och de därmed förbundna garantierna/ansvarsskyldigheterna å ena sidan och ansvaret för produkternas komponenter å den andra. Det förra kommer att utgöra en drivkraft för förändring av konsumenternas beteende. Det senare är av avgörande betydelse för bevarandet av resurser, och för avlägsnandet av avfall från systemet. Utökad ansvarsskyldighet för produkternas komponenter skulle betyda att resursavfall fortsätter att ha en ägare som inte endast har ansvarsskyldighet men också en konkurrensfördel när det gäller resursens återanvändning.

4.4.3

Kraftfullare åtgärder för att öka efterfrågan på returråvaror behövs. I färdplanen för ett resurseffektivt Europa förpliktade kommissionen sig till mer ambitiösa åtgärder, till exempel en bedömning av införandet av miniminivåer för ”andelen återvunnet material” för viktiga produkter.

4.4.4

Förbättring av användningen av returråvaror i produktionen av nya varor skulle också kunna vara ett område för offentlig–privata partnerskap på EU-nivå, såsom det europeiska innovationspartnerskapet om råvaror. Vissa europeiska sektorer verkar vara redo att ingå förpliktelser med avseende på den cirkulära ekonomin. Den europeiska pappersindustrin meddelade till exempel nyligen att den kommer att förbinda sig att öka den nuvarande pappersåtervinningsgraden på nästan 72 % (36).

4.5.1

EESK välkomnar tillkännagivandet att en strategi för plast ska införas 2017 och ser fram emot att få lämna detaljerade synpunkter om detta.

4.5.2

Det kommer att vara avgörande att ta itu med frågan om förorening av haven med plast i denna strategi och konkreta mål för detta område kommer att krävas. De särskilda åtgärder för att minska marint skräp som anges i bilagan, i enlighet med målen för hållbar utveckling, kommer att förbättras avsevärt genom fastställandet av kvantifierbara mål i plaststrategin.

4.5.3

Det finns också möjlighet att ta upp frågan om ägande och utökat producentansvar särskilt när det gäller plast. Detta är mycket viktigt med tanke på att vi nu lever i en geologisk epok, den antropocena, som sannolikt officiellt kommer att kännas igen genom plasthalterna i de geologiska strata som nu håller på att bildas.

4.5.4

EESK instämmer inte i att det är för svårt att mäta livsmedelsavfall och inte heller i att det är för tidigt att sätta upp mål på detta område. Arbetet har redan gjorts när det gäller att fastställa kriterier för bedömning av livsmedelsavfallsnivåerna (37).

4.5.5

Hänvisningen till hållbarhetsmålet räcker inte i sig för att uppnå en minskning av livsmedelsavfallet. Milstolpar måste införas i tidsplaner för uppnående så att framstegen kan mätas under tiden fram till 2030, med delmålskontroller.

4.5.6

Det ofta nämnda exemplet med mobiltelefoner belyser problemet kring återvinning av råvaror av avgörande betydelse. En sådan allmänt förekommande produkt utgör en intressant mätare av framstegen när det gäller många aspekter av paketet om den cirkulära ekonomin, från ekodesign till föråldring till återvinning av råvaror av avgörande betydelse.

4.5.7

Möjligheten för återfyllning måste avlägsnas.

4.5.8

Befintliga byggnader måste förvaltas som de resurser de är, och strategier måste införas för att maximera återanvändningen och återvinningen av de rikliga resurser som byggnaderna innehåller.

4.5.9

Vatten som resurs bör vara en viktig del av den cirkulära ekonomin (38). Användningen av slutna kretslopp, minskningen av avfall och avlägsnandet av föroreningar är nödvändiga aspekter av förvaltningen av vattenresurser i en cirkulär modell. Det krävs detaljerad information om hur detta ska uppnås.

4.6

4.6.1

I sitt tidigare paket om den cirkulära ekonomin (39) tillkännagav kommissionen att den skulle undersöka rekommendationen från plattformen för ett resurseffektivt Europa om att införa ett överordnat mål för resurseffektivitet i översynen av Europa 2020-strategin. Detta skulle vara ett sätt att integrera denna aspekt i de viktigaste politikområdena. Resultaten av dessa utvärderingar bör offentliggöras och man bör utveckla en användbar mätmetod för att övervaka utvecklingen av den cirkulära ekonomin.

4.6.2

Den europeiska planeringsterminen är en existerande mekanism som kan utnyttja både den landsspecifika analysen av investeringsutmaningarna och de landsspecifika rekommendationerna för att använda uppgifter från den årliga tillväxtöversikten och andra databaser i syfte att främja genomförandet av initiativ inom den cirkulära ekonomin och övergången från den nuvarande ohållbara linjära modellen. Den europeiska planeringsterminen och dess verktyg bör användas som politiska instrument för att driva på genomförandet och främjandet av den cirkulära ekonomin. Processen med att åter miljöanpassa den europeiska planeringsterminen är en avgörande faktor när det gäller att uppnå de fastställda målen. EESK efterlyser en utvärdering av utfasningen av miljöskadliga subventioner och att man inkluderar en rekommendation om att skattemöjligheter bör utnyttjas för att främja den cirkulära ekonomin, t.ex. miljöskatter.

4.6.3

Den cirkulära ekonomins sektorsövergripande karaktär kräver att det inrättas ett sektorsövergripande övervakningsorgan. Organet ska ha i uppdrag att undersöka den horisontella integration som behövs, liksom den vertikala integration som krävs för att genomföra handlingsplanen.

4.6.4

Varje medlemsstat bör ange en särskild kontaktpunkt för rapportering om genomförandet av övergången, om den ska kunna ske i den omfattning som kommissionen har angett som nödvändig.