This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52015PC0101
Proposal for a COUNCIL DECISION on the conclusion of the Agreement between the European Union and the Republic of Vanuatu on the short-stay visa waiver
Förslag till RÅDETS BESLUT om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Vanuatu om undantag från viseringskrav för kortare vistelser
Förslag till RÅDETS BESLUT om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Vanuatu om undantag från viseringskrav för kortare vistelser
/* COM/2015/0101 final - 2015/0052 (NLE) */
Förslag till RÅDETS BESLUT om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Vanuatu om undantag från viseringskrav för kortare vistelser /* COM/2015/0101 final - 2015/0052 (NLE) */
MOTIVERING 1. POLITISK OCH RÄTTSLIG
BAKGRUND Rådets förordning
(EG) nr 539/2001[1]
innehåller en förteckning över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att
inneha visering när de passerar de yttre gränserna och en förteckning över de
tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav. Förordning (EG) nr
539/2001 tillämpas av medlemsstaterna, med undantag för Irland och Förenade
kungariket. Genom
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 509/2014[2] ändrades förordning nr
539/2001 varigenom 19 länder överförs till bilaga II där de tredjeländer
fastställs vars medborgare är undantagna från detta krav. Dessa 19 länder är:
Colombia, Dominica, Förenade Arabemiraten, Grenada, Kiribati, Marshallöarna,
Mikronesien, Nauru, Palau, Peru, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna,
Salomonöarna, Samoa, Tonga, Trinidad och Tobago, Tuvalu, Vanuatu samt Östtimor.
Hänvisningen till dessa länder i bilaga II åtföljs av en fotnot som
specificerar att ”undantaget från viseringskravet ska gälla från och med den
dag då ett avtal om undantag från viseringskravet som ingås med Europeiska
union träder i kraft”. Förordning (EG) nr
509/2014 antogs den 20 maj 2014 och trädde i kraft den 9 juni 2014. I juli 2014
rekommenderade kommissionen rådet att bemyndiga den att inleda förhandlingar om
avtal om undantag från viseringskravet med följande 17 länder: Dominica,
Förenade Arabemiraten, Grenada, Kiribati, Marshallöarna, Mikronesien, Nauru,
Palau, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Salomonöarna, Samoa, Tonga,
Trinidad och Tobago, Tuvalu, Vanuatu och Östtimor[3]. Den 9 oktober 2014
utfärdade rådet förhandlingsdirektiv till kommissionen. Enligt skäl 5 i
förordning (EU) nr 509/2014 och den gemensamma förklaringen som utfärdades vid
antagandet, är Colombia och Peru föremål för ett särskilt förfarande som kräver
ytterligare bedömning av om de uppfyller de relevanta kriterierna, innan
kommissionen kan rekommendera rådet att fatta beslut om bemyndigande av att
förhandlingar inleds med dessa två länder om avtal om undantag från
viseringskravet. Därför omfattas inte dessa länder av den ovannämnda
rekommendationen till rådet. Förhandlingarna om
ett avtal med Vanuatu om undantag från viseringskravet inleddes den 19 november
2014 i Bryssel. Vid detta möte granskades utkastet till avtal i sin helhet och
en överenskommelse nåddes på alla punkter. Efter ett antal informella samtal
paraferades avtalet av chefsförhandlarna den 4 december 2014. Medlemsstaterna underrättades under mötena i
rådets arbetsgrupp för visering den 21 november 2014. För unionens del är den rättsliga grunden för
avtalet artikel 77.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
(EUF-fördraget) jämförd med artikel 218 i samma fördrag. […] undertecknade
avtalet […] på unionens vägnar. I enlighet med artikel 218.6 a andra stycket
FEUF gav Europaparlamentet den […] sitt samtycke till ingåendet av avtalet. 2. RESULTATET AV
FÖRHANDLINGARNA Kommissionen anser
att de mål som rådet fastställde i sina förhandlingsdirektiv har uppnåtts och
att utkastet till ett avtal om undantag från viseringskravet kan godtas av
unionen. Det slutliga
innehållet i avtalet kan sammanfattas på följande sätt: Syfte I avtalet föreskrivs viseringsfrihet för
medborgare i Europeiska unionen och för medborgare i Vanuatu vid resor på den
andra avtalspartens territorium i högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod. För att garantera likabehandling av alla
EU-medborgare innehåller avtalet en bestämmelse om att Vanuatu inte får avbryta
tillämpningen av avtalet tillfälligt eller säga upp det såvida detta inte sker
för alla medlemsstater i Europeiska unionen samtidigt och att unionen på
motsvarande sätt inte får avbryta tillämpningen av avtalet tillfälligt eller
säga upp det om detta inte sker på alla medlemsstaters vägnar samtidigt. Förenade kungarikets
och Irlands särskilda ställning har beaktats i ingressen. Tillämpningsområde Undantaget från viseringskravet gäller alla
kategorier av personer (privatpersoner, diplomater och innehavare av
tjänstepass eller officiella pass) som reser i olika syften, utom för att utöva
avlönad verksamhet. För den senare kategorin får varje medlemsstat och Vanuatu
även i fortsättningen kräva visering av motpartens medborgare i enlighet med
tillämplig unionslagstiftning eller nationell lagstiftning. För att säkerställa
ett harmoniserat genomförande bifogas en gemensam förklaring till avtalet om
tolkningen av kategorin personer som reser för att utöva avlönad verksamhet. Vistelsens längd I avtalet föreskrivs viseringsfrihet för
medborgare i Europeiska unionen och för medborgare i Vanuatu vid resor på den
andra avtalspartens territorium i högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod. En
gemensam förklaring till avtalet om tolkningen av 90-dagarsperioden bifogas. I avtalet beaktas de medlemsstaters ställning
som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut. Så länge Bulgarien,
Kroatien, Cypern och Rumänien inte ingår i Schengenområdet utan inre gränser,
ger undantaget från viseringskravet medborgare i Vanuatu rätt att uppehålla sig
i var och en av dessa medlemsstater 90 dagar under en 180-dagarsperiod,
oberoende av den period som beräknats för hela Schengenområdet. Territoriell tillämpning Avtalet innehåller bestämmelser om dess
territoriella tillämpning: när det gäller Frankrike och Nederländerna ger
undantaget från viseringskravet medborgare i Vanuatu rätt att endast uppehålla
sig på dessa medlemsstaters europeiska territorier. Förklaringar Andra gemensamma
förklaringar som bifogas avtalet gäller - fullständig
information om innehållet och följderna av avtalet om undantag från
viseringskravet och därmed sammanhängande frågor, t.ex. inresevillkoren, och - Norges, Islands,
Schweiz och Liechtensteins associering till genomförandet, tillämpningen och
utvecklingen av Schengenregelverket. 3. SLUTSATSER Mot bakgrund av ovanstående föreslår
kommissionen att rådet, efter att ha inhämtat Europaparlamentets samtycke,
antar avtalet mellan Europeiska unionen och Vanuatu om undantag från
viseringskravet för kortare vistelser. 2015/0052 (NLE) Förslag till RÅDETS BESLUT om ingående av avtalet mellan Europeiska
unionen och Republiken Vanuatu om undantag från viseringskrav för kortare
vistelser EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT
DETTA BESLUT med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artikel 77.2 a jämförd med artikel 218.6 a
andra stycket, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av Europaparlamentets samtycke,
och av följande skäl: (1) Kommissionen har på
Europeiska unionens vägnar förhandlat om ett avtal mellan Republiken Vanuatu
(nedan kallad Vanuatu) om undantag från viseringskravet vid kortare
vistelser (nedan kallat avtalet). (2) Avtalet undertecknades, på
Europeiska unionens vägnar, den ...... 2015 och har tillämpats provisoriskt
från det datumet, med förbehåll för att det senare ingås, i enlighet med rådets
beslut ……../……/EU den [………….]. (3) Avtalet bör godkännas. (4) Genom avtalet inrättas en
gemensam kommitté för förvaltningen av avtalet som själv ska anta sin
arbetsordning. Det är lämpligt att införa ett förenklat förfarande för
fastställandet av unionens ståndpunkt i denna fråga. (5) I enlighet med protokollet om
Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet,
säkerhet och rättvisa och protokollet om Schengenregelverket införlivat inom
Europeiska unionens ramar, som är fogade till fördraget om Europeiska unionen
och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, bekräftas att
bestämmelserna i detta avtal inte är tillämpliga på Förenade kungariket och
Irland. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Avtalet mellan Europeiska unionen och Vanuatu
om undantag från viseringskravet vid kortare vistelser godkänns härmed på
unionens vägnar. Artikel 2 Rådets ordförande ska på unionens vägnar göra
den anmälan som anges i artikel 8.1 i avtalet[4]. Artikel 3 Kommissionen ska, biträdd av experter från
medlemsstaterna, företräda unionen i den gemensamma kommitté som inrättats
enligt artikel 6 i avtalet. Artikel 4 Unionens ståndpunkt inom den gemensamma
expertkommittén med hänsyn till antagandet av arbetsordningen enligt kraven i
artikel 6.4 i avtalet, ska antas av kommissionen efter samråd med en särskild
kommitté utsedd av rådet. Artikel 5 Detta beslut får verkan samma dag som det
antas. Utfärdat i Bryssel den På
rådets vägnar Ordförande [1] Rådets förordning nr 539/2001 av den 15 mars 2001
fastställer de tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när
de passerar de yttre gränserna och de tredjeländer vars medborgare är
undantagna från detta krav (EGT L 81, 21.3.2001, s. 1). [2] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
509/2014 av den 15 maj 2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om
fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga
att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen
över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (EUT L 149,
20.5.2014, s. 67). [3] COM(2014) 467, 17.7.2014. [4] Dagen för avtalets ikraftträdande kommer att
offentliggöras av rådets generalsekretariat i Europeiska unionens officiella
tidning. AVTAL mellan Europeiska unionen och Republiken Vanuatu om
undantag från viseringskravet för kortare vistelser EUROPEISKA UNIONEN, nedan kallad unionen,
och REPUBLIKEN VANUATU, nedan kallad Vanuatu,
gemensamt kallade de avtalsslutande parterna, SOM STRÄVAR efter att ytterligare utveckla de
vänskapliga förbindelserna mellan de avtalsslutande parterna och önskar
underlätta resande genom undantag från viseringskravet vid inresa och kortare
vistelser för sina medborgare, SOM BEAKTAR Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 509/2014 av den 15 maj 2014 om ändring av rådets förordning
(EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars
medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna
och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från
detta krav, i vilken det bland annat görs en överföring av 19 tredjeländer,
inbegripet Vanuatu, till förteckningen över tredjeländer vars medborgare är
undantagna från viseringskravet för kortare vistelser i Europeiska unionens
(EU:s) medlemsstater, SOM ERINRAR OM att det i artikel 1 i
förordning (EG) nr 509/2014 föreskrivs att viseringsbefrielsen för dessa 19
länder ska börja tillämpas från och med det datum då avtalet om undantag från
viseringsskyldighet mellan Europeiska unionen och det berörda tredjelandet
träder i kraft, SOM STRÄVAR efter att garantera principen om
likabehandling av alla EU-medborgare, SOM TAR HÄNSYN TILL att personer som reser för
att utöva avlönad verksamhet under en kort vistelse inte omfattas av detta
avtal, och att bestämmelserna om krav på visering eller undantag från
viseringskravet och om tillträde till arbetsmarknaden i unionslagstiftningen,
medlemsstaternas nationella lagstiftning och Vanuatus nationella lagstiftning
därför fortfarande gäller för dessa personer, SOM TAR HÄNSYN TILL protokollet om Förenade
kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet
och rättvisa och protokollet om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska
unionens ramar, som är fogade till fördraget om Europeiska unionen och
fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och som bekräftar att
bestämmelserna i detta avtal inte är tillämpliga på Förenade kungariket och
Irland, HAR ENATS OM FÖLJANDE. Artikel
1 Syfte I avtalet föreskrivs viseringsfrihet för
medborgare i Europeiska unionen och för medborgare i Vanuatu vid resor på den
andra avtalspartens territorium i högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod. Artikel
2 Definitioner I detta avtal gäller följande definitioner: a) medlemsstat: alla medlemsstater i
Europeiska unionen, med undantag av Förenade kungariket och Irland, b) medborgare i Europeiska unionen: en
medborgare i en medlemsstat enligt definitionen i led a, c) medborgare i Vanuatu: en person som är
medborgare i Vanuatu, d) Schengenområdet: det område utan inre
gränser som består av de medlemsstaters territorier som anges i led a och
som tillämpar Schengenregelverket fullt ut. Artikel
3 Tillämpningsområde 1. Medborgare i Europeiska unionen som innehar
ett giltigt vanligt pass, diplomatpass, tjänstepass eller officiellt pass
utfärdat av en medlemsstat får resa in i och uppehålla sig på Vanuatus
territorium utan visering under den vistelsetid som anges i artikel 4.1. Medborgare i Vanuatu som innehar ett giltigt
vanligt pass, diplomatpass, tjänstepass eller officiellt pass utfärdat av
Vanuatu får resa in i och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium utan
visering under den vistelsetid som anges i artikel 4.2. 2. Punkt 1 gäller inte personer som reser för
att utöva avlönad verksamhet. För denna kategori av personer får varje
medlemsstat själv besluta att ålägga medborgare i Vanuatu viseringskrav eller
föreskriva undantag från viseringskravet i enlighet med artikel 4.3 i
förordning (EG) nr 539/2001. För denna kategori av personer får Vanuatu i
enlighet med sin nationella lagstiftning besluta om viseringskrav eller
undantag från detta för medborgare i varje medlemsstat för sig. 3. Det undantag från viseringskravet som
fastställs i detta avtal ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av de
avtalsslutande parternas lagar om inresevillkor och kortare vistelser.
Medlemsstaterna och Vanuatu förbehåller sig rätten att vägra inresa och kortare
vistelser på sina territorier om ett eller flera av dessa villkor inte är uppfyllda. 4. Undantaget från viseringskravet gäller
oberoende av vilket transportmedel som används för att passera de
avtalsslutande parternas gränser. 5. Frågor som inte omfattas av detta avtal ska
regleras genom unionslagstiftningen, medlemsstaternas nationella lagstiftning
eller Vanuatus nationella lagstiftning. Artikel
4 Vistelsens
längd 1. Medborgare i Europeiska unionen får vistas
på Vanuatus territorium högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod. 2. Medborgare i Vanuatu får vistas högst 90
dagar under en 180-dagarsperiod i de medlemsstater som fullt ut tillämpar
Schengenregelverket. Denna period ska beräknas oberoende av eventuell vistelse
i en medlemsstat som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut. Medborgare i Vanuatu får vistas högst 90 dagar
under en 180-dagarsperiod i en medlemsstat som ännu inte tillämpar
Schengenregelverket fullt ut, oberoende av den vistelsetid som beräknas för
medlemsstater som fullt ut tillämpar Schengenregelverket. 3. Detta avtal påverkar inte Vanuatus och
medlemsstaternas möjlighet att förlänga vistelsetiden om 90 dagar i enlighet
med nationell lagstiftning och unionslagstiftning. Artikel
5 Territoriell
tillämpning 1. När det gäller Republiken Frankrike ska
bestämmelserna i detta avtal endast tillämpas på dess europeiska territorium. 2. När det gäller Konungariket Nederländerna
ska bestämmelserna i detta avtal endast tillämpas på dess europeiska
territorium. Artikel
6 Gemensam
kommitté för förvaltningen av avtalet 1. De avtalsslutande parterna ska inrätta en
gemensam expertkommitté (nedan kallad kommittén) bestående av företrädare för
Europeiska unionen och företrädare för Vanuatu. Unionen ska företrädas av
Europeiska kommissionen. 2. Kommittén ska bland annat ha till uppgift
att a) övervaka genomförandet av detta avtal, b) föreslå ändringar av eller tillägg till
detta avtal, samt c) lösa tvister med anledning av tolkningen
eller tillämpningen av bestämmelserna i avtalet. 3. Kommittén ska sammanträda vid behov på
begäran av en av de avtalsslutande parterna. 4. Kommittén ska själv anta sin arbetsordning. Artikel
7 Förhållandet
mellan detta avtal och befintliga bilaterala avtal om undantag från
viseringskravet mellan medlemsstaterna och Vanuatu Detta avtal ska ha företräde framför
bestämmelserna i bilaterala avtal eller överenskommelser som ingåtts mellan
enskilda medlemsstater och Vanuatu, i den mån de behandlar frågor som ingår i
tillämpningsområdet för detta avtal. Artikel
8 Slutbestämmelser 1. Detta avtal ska ratificeras eller godkännas
av de avtalsslutande parterna i enlighet med deras interna förfaranden och ska
träda i kraft den första dagen i den andra månaden efter den dag då de
avtalsslutande parterna till varandra anmält att de förfaranden som anges ovan
är avslutade. 2. Detta avtal ingås på obestämd tid, såvida det
inte sägs upp i enlighet med punkt 5. 3. Detta avtal får ändras genom en skriftlig
överenskommelse mellan de avtalsslutande parterna. Ändringar ska träda i kraft
efter det att de avtalsslutande parterna till varandra anmält att de interna
förfaranden som är nödvändiga för detta är avslutade. 4. Var och en av de avtalsslutande parterna
får avbryta tillämpningen av hela eller delar av detta avtal, särskilt av skäl
som gäller allmän ordning, nationell säkerhet eller skydd för folkhälsan,
olaglig invandring eller om den andra avtalsslutande parten återinför kravet på
visering. Beslutet om detta ska anmälas till den andra avtalsslutande parten
senast två månader innan beslutet träder i kraft. Den avtalsslutande part som
har avbrutit tillämpningen av detta avtal ska omedelbart underrätta den andra
avtalsslutande parten när skälen för att avbryta tillämpningen inte längre
föreligger. 5. Var och en av de avtalsslutande parterna
får säga upp detta avtal genom skriftlig anmälan till den andra parten. Avtalet
ska upphöra att gälla 90 dagar efter dagen för denna anmälan. 6. Vanuatu får avbryta tillämpningen av eller
säga upp detta avtal endast med avseende på alla medlemsstater. 7. Unionen får avbryta tillämpningen av eller
säga upp detta avtal endast på alla sina medlemsstaters vägnar. Detta avtal är upprättat i Bryssel i två
exemplar vardera på bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska,
grekiska, italienska, kroatiska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska,
polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska,
tjeckiska, tyska, ungerska, vilka alla texter är lika giltiga. GEMENSAM FÖRKLARING ANGÅENDE ISLAND, NORGE,
SCHWEIZ OCH LIECHTENSTEIN De avtalsslutande parterna noterar de nära
förbindelserna mellan Europeiska unionen och Norge, Island, Schweiz och
Liechtenstein, särskilt i kraft av avtalen av den 18 maj 1999 och den 26
oktober 2004 beträffande dessa länders associering till genomförandet,
tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket. Under dessa omständigheter är det önskvärt att
myndigheterna i Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein, å ena sidan, och
myndigheterna i Vanuatu, å andra sidan, utan dröjsmål ingår bilaterala avtal om
undantag från viseringskravet för kortare vistelser på liknande villkor som i
detta avtal. GEMENSAM FÖRKLARING OM TOLKNINGEN AV KATEGORIN
PERSONER SOM RESER FÖR ATT UTÖVA AVLÖNAD VERKSAMHET ENLIGT ARTIKEL 3.2 I DETTA
AVTAL De avtalsslutande parterna vill säkerställa en
enhetlig tolkning och har därför enats om att med kategorin personer som utövar
avlönad verksamhet avses i detta avtal personer som reser in till den andra
avtalsslutande partens territorium för att där utöva avlönad yrkesverksamhet
eller annan avlönad verksamhet som anställd eller tjänsteleverantör. Denna kategori bör inte omfatta –– affärsresenärer, dvs. personer som reser i
affärsärenden (utan att vara anställda i ett land som hör till den andra
avtalsslutande parten), –– idrottare och artister som utövar en
verksamhet tillfälligt, –– journalister utsända av media i
bosättningslandet, –– företagsinterna praktikanter. Genomförandet av denna förklaring ska
övervakas av den gemensamma kommittén – inom dess ansvarsområde enligt artikel
6 i detta avtal – som får föreslå ändringar om den anser det nödvändigt med
hänsyn till de avtalsslutande parternas erfarenheter. GEMENSAM FÖRKLARING OM TOLKNINGEN AV DEN
PERIOD OM 90 DAGAR UNDER EN 180-DAGARSPERIOD ENLIGT ARTIKEL 4 I DETTA AVTAL De avtalsslutande parterna har enats om att
med en period om högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod i enlighet med
artikel 4 i detta avtal, avses antingen en fortlöpande vistelse eller flera på
varandra följande vistelser som sammanlagt inte varar längre än 90 dagar under
loppet av en 180-dagarsperiod. Begreppet ”en” innebär att man tillämpar en
rörlig 180-dagars referensperiod, som går ut på att man går bakåt i tiden och
räknar varje dag av vistelsen under den senaste 180-dagarsperioden, för att
kontrollera om kravet på 90 dagar av 180 dagar fortsatt uppfylls. Det betyder
till exempel att en bortavaro under en oavbruten period av 90 dagar ger rätt
till en ny vistelse på upp till 90 dagar. GEMENSAM FÖRKLARING OM INFORMATION TILL
MEDBORGARNA OM AVTALET OM UNDANTAG FRÅN VISERINGSKRAVET De avtalsslutande parterna erkänner vikten av
öppenhet för medborgarna i Europeiska unionen och i Vanuatu, och har därför
enats om att ge fullständig information om innehållet i avtalet om undantag
från viseringskravet och om följderna av detta avtal, samt om därmed
sammanhängande frågor, t.ex. inresevillkoren.