17.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 383/44

Föredragande:

An LE NOUAIL MARLIÈRE

1.1

EESK rekommenderar medlemsstaterna i unionen för Medelhavsområdet och EU att validera de överenskomna målen för hållbar utveckling genom att ratificera relevanta internationella konventioner.

1.2

EESK rekommenderar medlemsstaterna i unionen för Medelhavsområdet och EU att skydda de offentliga investeringar som är nödvändiga för att uppnå målen för hållbar utveckling.

1.3

EESK rekommenderar medlemsstaterna i unionen för Medelhavsområdet och EU att organisera genomförandet genom att involvera det civila samhället och de lokala myndigheterna så nära medborgarna som möjligt.

1.4

Kommittén noterar slutsatserna i rådet (utrikes frågor och internationella förbindelser) den 26 maj 2015 och i Europeiska kommissionens årsrapport 2015 om EU:s och medlemsstaternas åtaganden om offentligt utvecklingsbistånd och hur dessa åtaganden har uppfyllts.

1.5

Kommittén beklagar dock att EU har ända fram till 2030 på sig att uppnå målet på 0,7 % av BNP (1).

1.6

Kommittén stöder EU:s avsikt att stärka de icke-finansiella aspekterna (ratificeringar av internationella rättsliga instrument, kampen mot ekonomisk brottslighet).

1.7

Kommittén uppmanar EU att inta en samstämmig ståndpunkt mellan bilaterala, plurilaterala och multilaterala affärsintressen och målen för hållbar utveckling i syfte att bevara trovärdigheten för målen och det europeiska biståndet.

1.8

Kommittén rekommenderar att man förlänger dialogen mellan arbetsmarknadens parter och EU-institutionerna om yrkesutbildning och livslångt lärande, som kommittén har inbjudits att delta i och har bidragit till att upprätta (2), samt handlingsplanerna inom området.

1.9

Kommittén föreslår att dessa rekommendationer ska inkluderas i EU:s program och dess grannskapspolitik: det ska råda samstämmighet mellan handels-, utrikes-, utvecklings- och finansieringspolitiken och skyddet av demokratin och de mänskliga rättigheterna, i enlighet med vice ordförande Federica MOGHERINIS löften till det civila samhället den 28 maj 2015 (3).

2.1

En viktig punkt på den europeiska och internationella dagordningen för de närmaste åren är diskussionen om målen för hållbar utveckling för tiden efter 2015. Länderna i Euromed-regionen har vissa gemensamma särdrag som kräver överväganden beträffande hur man ska kunna inkludera hållbara utvecklingsmål i den europeiska grannskapspolitiken och politiken i länderna söder om Medelhavet. Livsmedelstryggheten, fattigdomen och den sociala utestängningen, svårigheterna med att få tillgång till vatten, den särskilda situationen i de länder i regionen som befinner sig i en demokratisk och ekonomisk övergångsperiod, samt behovet av att återupprätta fred och säkerhet motiverar ett yttrande från EESK, vars syfte är att fastställa riktlinjer för genomförandet och uppföljningen av den politiska agendan för tiden efter 2015 i Medelhavsområdet.

2.2

Genom att underlätta kartläggningen av konkreta utmaningar och genom att tillsammans med det civila samhället utarbeta förslag för Euromed-regionen kan EESK ge värdefulla råd till regeringarna i denna drabbade region och till EU-institutionerna.

2.3

Med detta yttrande vill EESK också fortsätta kommitténs arbete med målen för hållbar utveckling i allmänhet samt för detta specifika geografiska område: länderna kring Medelhavet.

2.4

FN:s generalsekreterare har lagt fram en rapport som sammanfattar de bidrag som valts ut av den öppna arbetsgrupp som fått i uppdrag att undersöka de universella målen för hållbar utveckling efter 2015. Målen är en följd av antagandet av regeringarnas deklaration med titeln The future we want efter konferensen Rio+20 och beslutet att omvandla millenniemålen, som specifikt gällde utvecklingsländerna, till universella mål (dock differentierade) för hela mänskligheten, i både industriländer och i tillväxtländer som håller på att utvecklas eller hör till de minst utvecklade. Omfattande samråd har genomförts på olika regionala och subregionala nivåer. De viktigaste grupperna i det organiserade civila samhället som är representerade i FN har kunnat delta i samråden och tillvarata sina intressen. 17 övergripande mål och 169 målsättningar har fastställts för genomförandemetoderna och det globala partnerskapet för hållbar utveckling.

2.5

Två stora evenemang, som är intimt förknippade med målen för hållbar utveckling efter 2015, äger rum under 2015: en internationell konferens om utvecklingsfinansiering i juli 2015 i Addis Abeba och den 21:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar i slutet av 2015 i Paris.

2.6

Detta program för hållbar utveckling för tiden efter 2015 syftar till att inrätta en ram för FN:s framtida insatser på fältet, med ett nytt fokus på jämlikhet, social delaktighet och anständiga arbetsvillkor samtidigt som man värnar om de varaktiga inkomstkällorna för dem som arbetar, miljön samt förnyelsen av de biologiska resurserna och naturresurserna. Programmet utgår dock från att den ekonomiska modell som styr våra samhällen inte är hållbar. Detta innebär att världens ledare måste ha en hög ambitionsnivå. Den rådande ekonomiska, sociala, miljömässiga och politiska situationen är fullkomligt ohållbar i stora delar av världen, och detta gäller särskilt i Euromed-regionen. Om målen för hållbar utveckling ska nås anser många att man åtminstone måste justera de ekonomiska och finansiella principer som för närvarande styr ekonomierna, för att skapa nya förutsättningar.

2.7

Norr om Medelhavet har de sydeuropeiska länderna en social och ekonomisk situation som medborgarna inte längre godtar. Därför går det inte att uppfylla miljö- och klimatkraven, som skulle ge EU:s medborgare möjlighet att skapa ett annorlunda samhälle ur ett miljömässigt, ekonomiskt och socialt perspektiv. Ungdomarna har, trots utbildningsinsatser från de nationella eller europeiska systemen, inte så stora möjligheter att utvecklas och bidra till att stärka EU:s ekonomiska, sociala och miljömässiga konkurrenskraft.

2.8

Få arbetstillfällen har skapats sedan 2008. Snarare har många arbetstillfällen gått förlorade, och de nya arbetstillfällen som skapas håller varken jämna steg med den demografiska utvecklingen eller antalet nyutexaminerade på marknaden. Detta har lett till ett motstånd mot en åtstramningspolitik som inte verkar ge några resultat. Den offentliga politiken och de offentliga tjänsterna inom utbildning, hälsa, transporter och bostäder drabbas av åtstramningarna, medan dessa tjänster i själva verket skulle behöva utökas för att målen för hållbar utveckling ska nås. Antalet hemlösa eller människor med dåliga bostäder växer stadigt i EU-28, och de flesta tjänster som tillsätts är extremt flexibla och osäkra anställningar utan utvecklingsmöjligheter. Antalet praktikanter med minimal eller låg lön ökar explosionsartat, det europeiska samhället präglas av radikalisering, intolerans, utstötning och brist på förståelse. Generationsklyftan växer och individualismen och överlevnaden leder till klyftor mellan yrkespolitiker och modfällda medborgare.

2.9

Söder om Medelhavet har man störtat diktaturer där ekonomiska vinster och yttrandefrihet varit förbjudna och jämlikhet mellan medborgarna inte funnits. Flera länders övergång har varit olika och gått från en önskad nationell enighet för demokrati till ett maktövertagande från en allsmäktig militär samhällsklass. Radikala grupper har utnyttjat situationen antingen för att genomföra beväpnade ockupationer eller för att återinföra kriminella regimer. En del av Afrika lever nu under detta ständiga hot, och i Främre Orienten och Mellanöstern ser vi samtidigt enorma befolkningsförflyttningar och nya militära och politiska konstellationer. Kort sagt får civilbefolkningen inget andrum.

2.10

Under dessa förhållanden är det inte sannolikt att något mål för hållbar utveckling på ett trovärdigt sätt kan återupprätta freden, öka det materiella välståndet och bygga upp regionens ekonomi. I längden är det inte möjligt att locka till sig investeringar, hålla kvar dem och få dem att bära frukt i demokratiskt, socialt och miljömässigt instabila regioner. Att den ekonomiska utvecklingen under många årtionden bara har gynnat en minoritet av familjer, personer eller diktatorer har dessutom undergrävt de institutioner som fungerar på ett rättvist, öppet och demokratiskt sätt.

3.1

Fakta visar att Euromed-området är sårbart för miljökatastrofer, både på land och till sjöss. Enligt en rapport från 2013 är 150 miljoner människor beroende av Medelhavsområdets kustmiljöer för sin försörjning. I samma rapport framgår det att FN:s miljöprogram (Unep) har kartlagt 13 gasvärmeverk, 55 raffinaderier, 180 kraftverk, 750 småbåtshamnar, 286 kommersiella hamnar, 112 flygplatser och 238 avsaltningsanläggningar längs Medelhavets kuster, varav de flesta är potentiella källor till miljökatastrofer. Enligt rapporten är det en topprioritering för hela regionen att fastställa lämpliga åtgärder för att begränsa konsekvenserna i händelse av naturkatastrofer eller katastrofer som orsakats av människor (4).

4.1

Kommissionsledamot Johannes HAHN betonade i sitt tal den 28 maj behovet av att skapa mer än 5 miljoner nya arbetstillfällen varje år för att ge arbete till en växande arbetskraft och för att säkerställa den sociala delaktigheten. Han påminde även om att regionen för att nå detta mål måste ha en ekonomisk tillväxt som överstiger 6 %.

4.2

För att lyckas med detta är det viktigt att främja anständiga arbetstillfällen (övergripande mål nr 8), eftersom arbeten av låg kvalitet (osäkra, lågavlönade samt utan ett hållbart och allmänt socialt skydd) är en källa till fattigdom. Man måste alltså återigen fokusera på tillväxtens kvalitet, anställningsvillkoren, säkra och hälsosamma arbetsförhållanden samt socialt skydd för arbetstagare och deras familjer, som är viktiga instrument i kampen mot fattigdom och social utestängning.

5.1

För att den privata sektorns bidrag till handelspartnerskap för industriell utveckling ska vara produktivt och effektivt måste det kompletteras av en agenda för anständigt arbete, som är mindre flexibel än den hittills varit när det gäller att uppfylla kraven på arbetsvillkor. Det är viktigare än någonsin att de arbetstillfällen som skapas är av god kvalitet, är välavlönade, inte utgör några risker för miljön och människors hälsa samt omfattas av ett effektivt socialt skydd (5). Detta är särskilt viktigt i Mellanöstern och Nordafrika, där ungdomsarbetslösheten är bland den högsta i världen och hela tiden stiger. Följaktligen utgör de som varken arbetar eller studerar en stor del av de unga i arbetsför ålder. För att få till stånd en social och politisk stabilitet samt förebygga konflikter är det viktigt att människor i den informella sektorn garanteras en minimiinkomst, eftersom detta minskar radikalismen och extremismen och därigenom bidrar till politisk stabilitet och säkerhet (6). Grundutbildning och fortbildning, jämlikhet, ungdomars och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, medborgarnas önskan att respekteras, yttrandefrihet, anständiga löner, säkerhetskrav, bevarandet av miljön och folkhälsan, förskoleverksamhet och solidaritet mellan generationerna är något man strävar efter på båda sidorna av Medelhavet. Dessa strävanden måste kunna garanteras av regeringarna utan hot om överstatliga skiljedomsförfaranden som ensidigt skyddar särintressen, även om den internationella handeln är viktig för finansieringen av de universella målen (7).

6.1

De multilaterala förhandlingarna inom WTO lyfter fram handeln som ett sätt att driva igenom en positiv hållbar utveckling. I flera pågående förhandlingar ser man dock en bristande konsekvens mellan vissa frihandelsmål och förverkligandet av målen för hållbar utveckling. Detta gäller bland annat avtal om tjänster, där man planerar att liberalisera eller privatisera ett flertal offentliga tjänster som ska vara tillgängliga för så många medborgare som möjligt och som är nödvändiga för att nå målen, avtal om miljöanpassade varor, tekniköverföring, industriell äganderätt, avtal om ny informationsteknik, om utvinnings- och gruvindustrin samt tvistlösningsförfarandet mellan multinationella företag och stater. Det finns många områden där de lovvärda målsättningarna har mist sin trovärdighet till följd av förhandlingar mellan handelsmakter och statsmakter.

6.2

Handelspolitiken bör ge utvecklingsländerna politiskt utrymme – även för att fokusera på effekterna av arbetslöshet, utsatta personer, jämställdhet och hållbar utveckling – snarare än att främja liberalisering till varje pris. Därför rekommenderar vi en omfattande översyn av alla handels- och investeringsavtal för att fastställa inom vilka områden de kan begränsa utvecklingsländernas förmåga att förebygga och hantera kriser, reglera kapitalflödena, skydda rätten till försörjningsmöjligheter och anständiga arbeten, genomdriva en rättvis beskattning, tillhandahålla grundläggande offentliga tjänster och säkerställa en hållbar utveckling.

6.3

Regeringarna bör utföra obligatoriska konsekvensbedömningar som avser de mänskliga rättigheterna i samband med multilaterala, plurilaterala och bilaterala handels- och investeringsavtal, med särskilt fokus på rätten till utveckling och den särskilda rätten till mat, hälsa och försörjningsmöjligheter, där man även tar hänsyn till konsekvenserna för marginaliserade grupper. Detta inbegriper att genomföra förslaget till resolution, som lades fram i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève i juni 2014, om att inrätta en arbetsgrupp för att ta fram ett instrument som tvingar transnationella företag att respektera den internationella människorättslagstiftningen.

6.4

Under en period som ännu inte fastställts, då världen kan anses återhämta sig efter 2008 års finanskris och 2011 års demokratikris, bör investeringar som gynnar sysselsättningen och miljön, och som kan kopplas till målen för utveckling för tiden efter 2015, inte räknas med i statsskulden, utan anses vara investeringar av allmänt intresse som är universella, varaktiga och hållbara. De bör dessutom finansieras räntefritt och inte vara tillgängliga för hedgefonder.

6.5

För att bekämpa skatteundandragande och skatteflykt samt olagliga finansiella flöden som syftar till att tvätta pengar och härrör från illegal verksamhet, bland annat från informellt arbete, handel med migranter, export av icke återvunnet avfall, borde det vara möjligt att avsätta de ytterligare medel som behövs för att genomföra målen för hållbar utveckling (8).

6.6

Slutligen bör de befintliga internationella rättsinstrumenten betraktas som redskap för genomförandet. Om alla medlemsstater i unionen för Medelhavsområdet skulle ratificera och införliva vissa konventioner i sin lagstiftning – t.ex. ILO:s grundläggande konventioner om arbete, FN:s konvention av den 18 december 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, konventionen om skydd för alla migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar, konvention C189 om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbete, konvention C184 om arbetarskydd i lantbruket, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och dess fakultativa protokoll – så skulle de vara förträffliga icke-finansiella genomförandemetoder, som i sig själva skulle ge personer ett rättsskydd, vilket är en nödvändig förutsättning för ett faktiskt genomförande av ett flertal mål för hållbar utveckling:

Mål för hållbar utveckling (9)

6.7

Den 28 maj 2015 anordnade Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén tillsammans med Europeiska kommissionen ett forum för det civila samhället i Euromed-regionen, där kommissionsledamot Johannes HAHN, kommissionens vice ordförande Federica MOGHERINI och Europaparlamentets talman höll anföranden.

6.8

Under detta forum för diskussion om EU:s nya riktlinjer för grannskapspolitiken påminde kommissionsledamot Johannes HAHN om de olika medel som har avsatts direkt till den humanitära krisen i Syrien och dess grannländer – 52 miljoner euro inom ramen för grannskapsfaciliteten för det civila samhället (Neighbourhood Civil Society Facility) – och beskrev vilka åtgärder som vidtagits, till vilket man får lägga 40 miljoner euro inom ramen för Madad-fonden.

6.9

Slutligen hänvisar vi till den europeiska agendan för migration som offentliggjordes av Europeiska kommissionen två veckor efter toppmötet för stats- och regeringschefer, där man föreslår en konkret fördelning av åtgärderna för vidarebosättning och flyktingmottagande, i enlighet med artikel 78.3 i EUF-fördraget (11).