EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 18.11.2015

COM(2015) 574 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Bedömning av medlemsstaternas framsteg mot de nationella energieffektivitetsmålen för 2020 och mot genomförande av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet i enlighet med artikel 24.3 i direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet

{SWD(2015) 245 final}

Innehållsförteckning

1.    Inledning    

2.    Framsteg mot EU:s energieffektivitetsmål för 2020    

3.    Nationella mål    

4.    Tendenser inom energianvändningen och en bedömning av nationella åtgärder per sektor    

4.1.    Industrin    

4.2.    Hushåll    

4.3.    Tjänstesektorn    

4.4.    Offentlig sektor    

4.5.    Transportsektorn    

4.6.    Elproduktionssektorn    

4.7.    Införlivandet av direktivet om energieffektivitet    

4.8.    Finansiering    

4.9.    Slutliga energibesparingar 2016 som föreskrivs i direktiv 2006/32/EG om energitjänster    

5.    SLUTSATS    

Bilaga I    

Bilaga II    

1.Inledning

Strategin för en energiunion 1 kräver en grundläggande omprövning av energieffektiviteten, att den betraktas som en energikälla i egen rätt, motsvarande värdet på den energi som sparats in. Genom att fokusera på energieffektivitet som ett sätt att dämpa energiefterfrågan uppnås målsättningarna försörjningstrygghet, konkurrenskraft och hållbarhet och leder till kostnadsbesparingar för konsumenter och industri.

I strategin för en energiunion fastställdes energieffektivitetsmålet på 20 % till 2020. Detta innebär mindre än 1 086 miljoner ton oljeekvivalenter (Mtoe) i slutlig energianvändning eller mindre än 1 483 Mtoe i primärenergianvändning. Detta utgör grunden för att gå vidare mot en minskning på minst 27 % till 2030 som ska ses över 2020, med sikte på 30 %.

År 2014 fastslog kommissionen i sitt meddelande om energieffektivitet (COM(2014) 520 final) att EU skulle uppnå energibesparingar på runt 18–19 % år 2020. Sedan dess har medlemsstaterna förbättrat sina insatser för att genomföra EU:s lagstiftning om energieffektivitet och fastställt mer ambitiösa energieffektivitetsmål (vilka nu uppgår till 17,6 % primärenergibesparingar år 2020; förra året uppgick målen endast till 16,4 %). Mot denna bakgrund är kommissionen fortfarande optimistisk till att målet på 20 % kommer att uppnås under förutsättning att befintlig EU-lagstiftning genomförs fullt ut, medlemsstaterna höjer sin ambitionsnivå och investeringsvillkoren för energieffektivitet fortsätter att förbättras i hela Europa.

I denna rapport bedöms de framsteg som har gjorts mot detta mål samt av genomförandet av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet. Rapporten innehåller några rekommendationer till medlemsstaterna 2 och grundas på medlemsstaternas årliga rapporter och de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet. Denna rapport åtföljs av ett arbetsdokument 3 med en detaljerad beskrivning av de resultatindikatorer som användes.

2.Framsteg mot EU:s energieffektivitetsmål för 2020

Betydande framsteg har gjorts för att minska energianvändningen på EU-nivå. Sammantaget minskade den slutliga energianvändningen med 7 % mellan 2005 och 2013. Primärenergianvändningen minskade med 8 % under samma period och preliminära uppskattningar visar på en fortsatt nedåtgående trend till 1 516 Mtoe år 2014. 4

Den slutliga energianvändningen 5 i EU:s 28 medlemsstater (EU-28) minskade från 1 186 Mtoe år 2005 till 1 102 Mtoe år 2012, men ökade till 1 105 Mtoe år 2013. Ökningen år 2013 berodde huvudsakligen på ökningar i Belgien, Republiken Tjeckien, Tyskland, Irland, Frankrike, Ungern, Nederländerna, Österrike, Slovakien och Förenade kungariket. 6

Energianvändningen inom industrin minskade i absoluta tal från 327 Mtoe år 2005 till 275 Mtoe år 2012 (16 %). Sammantaget har den ekonomiska krisen, resultat av omstruktureringar inom de europeiska ekonomierna och energieffektivitetsåtgärder i hög grad bidragit till denna nedåtgående trend. Inom industrin ökade energianvändningen dock till 277 Mtoe år 2013. Detta berodde på en ökning inom flera industriella delsektorer, där den största utgjordes av en ökning på 6 % inom mineralutvinningssektorn.

Inom hushållssektorn minskade den slutliga energianvändningen med 3 % år 2013 jämfört med år 2005.

Inom tjänstesektorn ökade den slutliga energianvändningen med 6 % från 2005 till 2013, men mervärdet inom sektorn ökade med 11 % under samma period vilket ledde till en förbättrad energiintensitet.

Den slutliga energianvändningen inom transportsektorn minskade med 6 % under perioden. År 2013 stod transportsektorn för den största andelen av den slutliga energianvändningen (32 %). Den följdes av hushållssektorn med 27 %, industrin med 25 % och tjänstesektorn med 14 %. Övriga sektorer står för återstående 2 %.

Primärenergianvändningen 7 inom EU-28 minskade från 1 709 Mtoe år 2005 till 1 567 Mtoe år 2013. Preliminära uppskattningar visar att primärenergianvändningen fortsätter att minska år 2014 till 1 516 Mtoe 8 . Primärenergianvändningen ökade dock i Belgien, Danmark, Tyskland, Estland, Frankrike, Polen, Portugal och Slovakien år 2013 jämfört med år 2012.

Sammantaget berodde minskningen av primärenergianvändningen inom EU-28 från 2005 till 2013 huvudsakligen på en minskning av slutlig energianvändning. Den påverkades även av strukturella förändringar inom elproduktionssektorn mot mer förnybar elektricitet. Energianvändningen inom energisektorn minskade med 13 % och förluster vid distributionen minskade med 8 % under denna period.

Den värme som producerades i kraftvärmeverk inom EU-28 minskade med 9 % från 46 Mtoe år 2005 till 42 Mtoe år 2013.

3.Nationella mål

År 2013 fastställde medlemsstaterna nationella vägledande mål för energieffektivitet. 9 Sedan dess har Österrike, Bulgarien, Kroatien, Cypern, Grekland, Ungern, Italien, Slovakien och Spanien fastställt mer ambitiösa mål för slutlig energianvändning i 2014 års nationella handlingsplaner för energieffektivitet, med fokus på en större minskning av efterfrågan inom hushålls-, tjänste-, industri- och transportsektorerna. Endast Malta och Polen har anmält mål för slutlig energianvändning med en lägre ambitionsnivå till kommissionen. Syftet med energieffektivitet är att frikoppla energianvändningen från den ekonomiska tillväxten genom effektivitetsvinster. I detta sammanhang är nivån på de vägledande mål som Kroatien, Cypern, Finland, Grekland, Italien, Portugal och Rumänien har fastställt inte tillräckligt ambitiösa, eftersom den slutliga energianvändningen förutspås bli högre än den prognostiserade BNP-utvecklingen från 2014 till 2020. 10

Cypern, Frankrike, Grekland, Ungern, Irland, Malta, Spanien och Sverige har fastställt mer ambitiösa vägledande mål för primärenergianvändningen i 2014 års nationella handlingsplaner för energieffektivitet jämfört med de ursprungliga målen. Särskilt Österrike, Belgien, Frankrike, Tyskland, Malta, Nederländerna, Sverige och Förenade kungariket har satt ambitiösa mål mot bakgrund av den förväntade BNP-tillväxten 2014–2020. Bulgarien, Kroatien och Slovakien har sänkt sin ambitionsnivå. För Kroatien, Finland, Grekland och Rumänien skulle de vägledande målen för primärenergianvändningen för 2020 tillåta en ökning av primärenergianvändningen med en högre takt än deras förväntade genomsnittliga BNP-tillväxt 2014–2020. 11

Sammantaget har medlemsstaterna misslyckats med att fastställa tillräckligt ambitiösa nationella energieffektivitetsmål för att uppnå målet på EU-nivå på 20 %. Summan av de nationella vägledande målen uppgår till 17,6 % av primärenergibesparingarna jämfört med prognoserna för år 2020. Trots att detta är en välkommen förbättring jämfört med de första anmälda målen uppnår man fortfarande inte EU:s mål att spara 20 % av primärenergin jämfört med prognoserna för år 2020. Uppgifter om aktuella framsteg visar dock att man kan dra en mer optimistisk slutsats.

4.Tendenser inom energianvändningen och en bedömning av nationella åtgärder per sektor

För att bedöma medlemsstaternas arbete med sina vägledande energieffektivitetsmål har kommissionen analyserat de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet, de årliga rapporterna och de indikatorer som beskrivs i mer detalj i det bifogade arbetsdokumentet 12 . Analysen visar att de flesta medlemsstater minskade sin primärenergianvändning och slutliga energianvändning mellan 2005 och 2013 med en takt som var högre än den minskningstakt som skulle krävas under perioden 2005 till 2020 för att de skulle uppfylla sina mål med avseende på primärenergianvändning och slutlig energianvändning senast 2020. Undantagen är Belgien, Estland, Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Polen och Sverige (för primärenergianvändning) och Österrike, Belgien, Estland, Frankrike, Tyskland, Litauen, Malta och Slovakien (för slutlig energianvändning). 13

Den primära energiintensiteten 14 för hela ekonomin minskade i genomsnitt i alla medlemsstater mellan 2005 och 2013, utom i Estland.

4.1.Industrin

Industrins slutliga energianvändning minskade i absoluta tal från 327 Mtoe år 2005 till 277 Mtoe år 2013 (–15 %). Minskningen mellan 2008 och 2012 kan förklaras med en minskning av den industriella verksamheten och strukturella förändringar inom industrin. Emellertid bidrog förbättringar av energieffektiviteten mest till denna positiva trend med nästan tre gånger så stor effekt. 15  

Eftersom ekonomisk tillväxt förväntas i de flesta medlemsstater under de kommande åren krävs det fler ansträngningar för att säkerställa en frikoppling av energianvändningen från den ekonomiska tillväxten. Dessutom kan lägre priser på olja och gas minska incitamenten till investeringar i energieffektivitet inom denna sektor eftersom återbetalningsperioden blir längre.

Det föreligger väsentliga skillnader mellan energiintensiteten inom industrin i olika medlemsstater med en sjufaldig skillnad mellan den mest energiintensiva medlemsstaten, Bulgarien, och de minst energiintensiva, Danmark och Irland. De flesta medlemsstater minskade energiintensiteten inom industrin och byggsektorn från 2005 till 2013, med undantag för Grekland, Ungern, Irland och Lettland.

Det europeiska systemet för handel med utsläppsrätter har varit en viktig drivkraft för investeringar i energieffektivitet inom energiintensiva industrisektorer. Dessutom stödjer de flesta medlemsstater energieffektivitet inom industrin genom ekonomiska incitament och skatteåtgärder. Frivilliga överenskommelser utgör ett annat vanligt politiskt instrument inom industrisektorn. Nio medlemsstater har ingått sådana överenskommelser med aktörer inom industrin: Belgien, Danmark, Finland, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Sverige och Storbritannien. Energibesparingar inom industrisektorn uppnås även med hjälp av marknadsbaserade instrument, t.ex. i Italien genom system med vita certifikat och i Danmark genom ett kvotpliktsystem för energibesparingar.

Införlivandet av artikel 8.4 i direktivet om energieffektivitet, enligt vilken stora företag är skyldiga att genomföra energibesiktningar från 2015 och framåt kan hjälpa industrisektorn att identifiera kostnadseffektiva energieffektivitetsåtgärder. Emellertid har runt hälften av medlemsstaterna ännu inte anmält den nationella lagstiftning som ska införliva detta krav från direktivet om energieffektivitet till kommissionen. Kommissionen har därför inlett överträdelseförfaranden mot dessa länder.

Medlemsstaterna ska även redogöra för sin politik gentemot små och medelstora företag för att undanröja marknadshinder och utnyttja eventuell återstående energieffektivitetspotential.

4.2.Hushåll

Den slutliga energianvändningen från hushållen minskade i absoluta tal från 306 Mtoe år 2005 till 296 Mtoe år 2013 (–3 %), även om den ökade något från 2012 till 2013. Den sammantagna minskningen berodde huvudsakligen på energieffektivitetsåtgärder, särskilt med koppling till energianvändning för uppvärmning. 16

Mellan 2005 och 2013 minskade energianvändningen per kvadratmeter i alla medlemsstater utom i Italien där den ökade med 10 % och i Estland där den var konstant. 17 Den minskade energianvändningen per kvadratmeter kan förklaras med strängare energieffektivitetsåtgärder för byggnader, apparater och uppvärmningsmetoder, delvis på grund av det successiva genomförandet av direktivet om byggnaders energiprestanda.

Medlemsstaterna har nyligen förberett en första långsiktig strategi för renoveringar av hela deras byggnadsbestånd, vilket krävs enligt artikel 4 i direktivet om energieffektivitet. 18 Fastän viss information saknades i vissa strategier, till exempel för andra byggnader än bostadshus, investeringskostnader och finansieringskällor, förväntas kvaliteten på de långsiktiga strategierna för renoveringar förbättras vid nästa uppdatering som ska läggas fram år 2017.

För att förbättra kvaliteten på renoveringar krävs det att installatörer och hantverkare erhåller utbildning och deras kompetens måste utökas med avseende på nya och mer effektiva tekniker som kan ersätta befintlig utrustning och processer inom byggande och renovering. Genomförandet av nationella färdplaner för kvalifikationer och utbildning under projektet EU BUILD UP Skills har redan startat i 21 medlemsstater 2013 och 2014. 19 Dessutom har andra nationella utbildningsåtgärder beskrivits i de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet, men ytterligare riktade åtgärder behövs inom detta område.

Energieffektivitet inom hushållssektorn gynnas genom en lång rad politiska åtgärder, såsom lagstiftningsåtgärder och ekonomiska/skatteåtgärder samt informations- och upplysningsåtgärder, frivilliga överenskommelser, investeringar i infrastruktur (uppsättning av smarta mätsystem), marknadsbaserad instrument med mera. Lagstiftningsåtgärder hör främst samman med genomförandet av direktivet om byggnaders energiprestanda, inbegripet minimikrav på energiprestanda och certifikat för nya och befintliga byggnader och inspektioner av värmepannor och luftkonditioneringssystem och ekodesigndirektivet, inbegripet normer för energieffektivitet för apparater och utrustning.

Finansiella och skattemässiga åtgärder som stödjer förbättringar av energieffektiviteten omfattar bidrag och subventioner. Några medlemsstater (Frankrike, Tyskland, Grekland, Nederländerna och Portugal) erbjuder låneprogram. Skattelättnader för uppgraderingar av hushållens energieffektivitet rapporteras från Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Italien, Nederländerna och Portugal. Sex medlemsstater (Österrike, Danmark, Estland, Tyskland, Nederländerna och Sverige) har infört energiskatter som har i syfte att förändra beteenden och investeringar i energieffektivitet. Smarta mätsystem har satts upp för hushållskunder i Österrike, Cypern, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Lettland, Malta och Förenade kungariket.

Kvotpliktsystem för energieffektivitet är till övervägande del inriktade på hushållssektorn för att uppnå de årliga energibesparingarna i slutanvändningsledet på 1,5 % i enlighet med artikel 7 i direktivet om energieffektivitet. Totalt sett har 16 länder antagit eller planerar att anta ett kvotpliktsystem för energieffektivitet. De flesta medlemsstater har valt att tillämpa de tillåtna undantagen för att uppnå den högsta tillåtna minskningen på 25 % (utom Danmark, Portugal och Sverige). 20 Detta minskar de energibesparingar som kommer att uppnås till år 2020. Kommissionen fastställer även ett bristfälligt genomförande av denna artikel i några länder, eftersom många medlemsstater förlitar sig på tidigare åtgärder, genomförandet av de anmälda åtgärderna är försenat, förväntade besparingar har överskattats eller överlappande effekter av olika policyområden inte har beaktats på ett korrekt sätt. Därför kommer kommissionen att nära följa det vidare genomförandet av denna artikel.

Det krävs att medlemsstaterna informerar konsumenterna bättre om energieffektiva alternativ och ytterligare förbättrar investeringsvillkoren för privata konsumenter för att öka den för närvarande mycket låga andelen renoveringar inom det befintliga byggnadsbeståndet i Europa. Styrda åtgärder krävs i denna sektor eftersom hushållen inte reagerar i samma utsträckning på ökade energipriser som t.ex. energiintensiva industrier. Det krävs dessutom mer riktade åtgärder för sårbara konsumenter för att hantera energifattigdom på ett effektivt sätt och för att förbättra levnadsstandarden, till exempel skulle det vara gynnsamt med åtgärder som räntefria lån och hanteringen av intressekonflikter mellan hyresgäster och hyresvärdar.

4.3.Tjänstesektorn

Den slutliga energianvändningen inom tjänstesektorn ökade i absoluta tal från 144 Mtoe år 2005 till 153 Mtoe år 2013 (6 %). Dock ökade energianvändningen långsammare än mervärdet under samma period (11 %). Sammantaget minskade energiintensiteten inom EU:s tjänstesektor (normaliserad genom graddagar för uppvärmning) med 4 % mellan 2005 och 2013, framför allt i Österrike (20 %), Ungern (26 %), Irland (37 %) och Portugal (21 %), vilket är en mycket positiv trend. Dock ökade energiintensiteten i Bulgarien, Kroatien, Finland, Grekland, Italien, Luxemburg och Spanien år 2013 jämfört med 2005 års nivå.

De flesta lagstiftningsåtgärder som tillämpats inom hushållssektorn är även tillämpliga inom tjänstesektorn.

Eftersom tjänstesektorn förväntas växa krävs det att medlemsstaterna bemöter dess problem med lämpliga åtgärder för att den positiva trenden med minskande energiintensitet ska fortsätta inom hela EU.

4.4.Offentlig sektor

Enligt artikel 5.1 i direktivet om energieffektivitet måste medlemsstaterna renovera 3 % av den totala golvytan i uppvärmda och kylda byggnader som utnyttjas av dess statliga myndigheter eller uppnår motsvarande besparingar varje år. 18 medlemsstater kommer att genomföra kraven i artikel 5 genom alternativa åtgärder (såsom åtgärder som skapar incitament för användarna att ändra sitt beteende). Övriga medlemsstater har valt standardmetoden att renovera 3 % av den totala golvytan. Medlemsstaterna måste i sina årliga rapporter rapportera den totala golvytan från byggnader som inte uppfyller kraven i artikel 5.1 i direktivet om energieffektivitet och den renoverade golvytan eller de energibesparingar som uppnåtts enligt artikel 5.1 och 5.6 i nämnda direktiv under föregående år. De flesta medlemsstater lämnade vissa upplysningar i detta hänseende i sina årliga rapporter 2015. Grekland, Frankrike, Ungern, Nederländerna och Slovenien lämnade inte några upplysningar i detta avseende. 21 Uppgifter om den totala golvytan från byggnader som inte uppfyller kraven på energiprestanda i artikel 5 tillhandahölls i de flesta fall, men uppgifter om besparingar genom renoveringarna (eller de alternativa åtgärderna) av byggnader som ägs av statliga myndigheter, som är obligatoriska från och med den 1 januari 2014, saknades eller var oklara i de flesta av de årliga rapporterna. Det är därför ännu inte möjligt att bedöma om medlemsstaterna har uppfyllt sina skyldigheter år 2014 i enlighet med artikel 5 i direktivet om energieffektivitet men kommissionen kommer att följa det korrekta genomförandet.

Enligt artikel 6 i direktivet om energieffektivitet ska medlemsstaterna se till att statliga myndigheter endast köper produkter, tjänster och byggnader med hög energieffektivitetsprestanda. Samtliga medlemsstater har presenterat åtgärder som krävs för att garantera att så sker, men åtgärder för att uppmuntra andra offentliga organ att göra samma sak saknades i de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet från Belgien, Italien och Spanien. Kommissionen har inlett en studie för att bedöma bestämmelsens effektivitet. Preliminära resultat visar att alla upphandlingsagenter inte helt förstår kraven på energieffektivitet vid offentlig upphandling och att införlivandet av kraven i artikel 6 i direktivet om energieffektivitet inte har slutförts i vissa länder än. Enligt medlemsstaterna föreligger det även andra hinder. Myndigheterna saknar kompetens och praktiska kunskaper om energieffektiv offentlig upphandling, man saknar tydliga riktlinjer och praktiska instrument och kriterierna för bedömning av offentlig upphandling är otydliga. Kommissionen kommer därför att försöka hitta bättre sätt att bistå medlemsstaterna vid genomförandet av denna bestämmelse.

4.5.Transportsektorn

Den slutliga energianvändningen inom transportsektorn 22 i EU-28 minskade från 370 Mtoe år 2005 till 349 Mtoe år 2013 (–6 %). Detta återspeglar en ökning på 4 % under 2005–2007 men en snabb minskning sedan dess (–9 % för 2007–2013).

Ungefär 40 % av minskningen 2007–2013 uppskattas bero på den ekonomiska krisen, med en stabilisering av passagerartrafik och en minskning av godstrafik. Återstående 60 % beror främst på förbättringar av energieffektiviteten hos personbilar som drivs enligt striktare koldioxidnormer och en riktad transportpolitik i medlemsstaterna (vilket även i vissa fall anmäldes som transportåtgärder enligt artikel 7 i direktivet om energieffektivitet för att minska den slutliga energianvändningen). 23  

Den största minskningen av den slutliga energianvändningen inom transportsektorn registrerades i Grekland, Irland och Spanien under perioden 2005–2013. Användningen ökade något i Kroatien, Finland och Tyskland och en betydande ökning registrerades i Litauen, Malta, Polen, Rumänien, Slovakien och Slovenien. 24  

År 2013 ökade andelen kollektiva persontransport i hälften av medlemsstaterna: Österrike, Belgien, Kroatien, Republiken Tjeckien, Finland, Grekland, Ungern, Luxemburg, Nederländerna, Förenade kungariket, Portugal, Slovenien, Spanien och Sverige. I återstående medlemsstater ökade andelen personbilar. 25 Vad gäller godstransporter ökade andelen transporter på järnväg och inre vattenvägar under 2013 jämfört med nivån år 2005 i Österrike, Belgien, Danmark, Finland, Tyskland, Italien, Nederländerna, Portugal, Rumänien, Sverige och Förenade kungariket.

Medlemsstaterna stödjer effektivitet både inom privat och offentlig transport genom förbättring av fordonens effektivitet och minskade koldioxidutsläpp i enlighet med EU:s standarder för koldioxid, en övergång till mer miljövänliga transportsätt (t.ex. järnväg eller andra kollektiva transportmedel) och genom konsumentinformation och konsumentbeteende.

Vad gäller allmänna transportmedel har Bulgarien, Republiken Tjeckien, Danmark, Frankrike, Italien, Lettland, Portugal, Sverige och Förenade kungariket rapporterat riktade åtgärder för järnvägstransport i sina nationella handlingsplaner för energieffektivitet. Energieffektivitetskrav för taxibilar har fastställts i Danmark. En utbyggnad av tunnelbanetransport har rapporterats från Bulgarien, Republiken Tjeckien, Danmark, Grekland och Italien. Främjandet av en trafikomställning och uppmuntrande av användningen av kollektivtrafik eller cykel- och gångtrafik har nämnts av Belgien, Irland och Portugal. Åtgärder för privata transporter innefattar förbättringar i fordonsparkens effektivitet, åtgärder som främjar användningen av bilar som drivs med el eller vätgas eller mer bränslesnåla bilar, utveckling av cykelvägar osv. Ekonomiska incitament för att köpa energieffektiva fordon tillhandahålls i Kroatien, Luxemburg och Spanien (för elbilar) och i Nederländerna, medan Danmark erbjuder skatteincitament för ägare till el- eller vätedrivna bilar och ägare som byter till fordon som förbrukar mindre bränsle. Åtgärder som uppmuntrat till ett ändrat beteende nämna även för Finland, Nederländerna (utbildning av förare) och Förenade kungariket. I Frankrike planeras godstrafikens övergång till mer energivänliga transportsätt som järnväg, sjötransport och transport på inre vattenvägar.

4.6.Elproduktionssektorn

Minskningen av primärenergianvändningen under de senaste åren berodde på en minskning av den slutliga energianvändningen, genomförandet av det europeiska systemet för handel med utsläppsrätter och strukturella förändringar inom elproduktionssektorn. I synnerhet har strukturella förändringar från värmeverk till mer förnybara energikällor ägt rum under de senaste åren.

Nyckeln till att förverkliga energieffektivitetsmålen för 2020 är effektivitet inom elproduktionssektorn. Energieffektivitet inom elproduktionssektorn bidrar i stor utsträckning till försörjningstrygghet och minskad användning av fossila bränslen. Utöver det europeiska systemet för handel med utsläppsrätter kan en riktad energieffektivitetspolitik öka energieffektiviteten inom denna sektor, t.ex. genom ökningen av den andel värme och el som produceras med högeffektiva kraftvärmeverk, fjärrvärme och fjärrkyla samt förnybar energi.

Medlemsstaterna har ökat sina insatser när det gäller förnybar energi under de senaste åren. År 2013 uppgick den sammanlagda andelen förnybar energi inom EU till 15 % och uppskattningen för år 2014 pekar på en andel på 15,3 %, vilket bidrar till en minskning av primärenergianvändningen, eftersom de flesta förnybara energikällor har en omvandlingseffektivitet på 100 %. 26

Enligt artikel 24.6 i direktivet om energieffektivitet måste medlemsstaterna lämna information om värme och el som produceras genom värmeverk och särskilt genom kraftvärmeverk. För EU-28 minskade den värme som producerades från kraftvärmeverk med 9 % från 46 Mtoe år 2005 till 42 Mtoe år 2013. Mot bakgrund av effektivitetsvinsterna och bidraget till den industriella produktiviteten krävs det ytterligare ansträngningar från medlemsstaterna för att, i synnerhet, öka andelen av högeffektiva kraftvärmeverk.

I artikel 14 i direktivet om energieffektivitet fastställs en ram för att få fram investeringar i effektiv fjärrvärme och fjärrkyla. En positiv tendens kan observeras i nio medlemsstater där omvandlingsresultatet från fjärrvärmeverk i genomsnitt ökade mellan 2005 och 2013. Emellertid kan en minskande tendens observeras i de återstående 12 medlemsstaterna när det gäller fjärrvärme. 27 För att till fullo utnyttja potential för energieffektivitet inom elproduktionssektorn krävs det således att artikel 14 genomförs fullt ut och den heltäckande bedömning som medlemsstaterna är skyldiga att genomföra till slutet av år 2015 (analysera sin potential för att använda högeffektiv kraftvärme och effektiv fjärrvärme och fjärrkyla) är av stor betydelse.