This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52014DC0904
REPORT FROM THE COMMISSION TO THE EUROPEAN PARLIAMENT, THE COUNCIL, THE EUROPEAN CENTRAL BANK AND THE EUROPEAN ECONOMIC AND SOCIAL COMMITTEE Alert Mechanism Report 2015 (prepared in accordance with Articles 3 and 4 of Regulations (EU) No 1176/2011 on the prevention and correction of macroeconomic imbalances)
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA CENTRALBANKEN, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN Rapport om förvaringsmekanismen 2015 (utarbetad i enlighet med artiklarna 3 och 4 i förordning (EU) nr 1176/2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser)
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA CENTRALBANKEN, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN Rapport om förvaringsmekanismen 2015 (utarbetad i enlighet med artiklarna 3 och 4 i förordning (EU) nr 1176/2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser)
/* COM/2014/0904 final */
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA CENTRALBANKEN, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN Rapport om förvaringsmekanismen 2015 (utarbetad i enlighet med artiklarna 3 och 4 i förordning (EU) nr 1176/2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser) /* COM/2014/0904 final */
Rapporten om
förvarningsmekanismen inleder årscykeln för förfarandet vid makroekonomiska
obalanser, som syftar till att identifiera och rätta till obalanser som
inverkar hämmande på medlemsstaternas ekonomier och som kan störa Ekonomiska
och monetära unionens funktion. Inom
förvarningsmekanismen används en resultattavla som bygger på elva indikatorer
och som syftar till att spåra sådana potentiella ekonomiska obalanser hos
medlemsstaterna som kan kräva politiska åtgärder. De medlemsstater som på så
sätt identifieras genom förvarningsmekanismen blir sedan föremål för en
fördjupad granskning från kommissionens sida, där man undersöker om de
makroekonomiska riskerna växer eller mildras och drar slutsatser om huruvida
det föreligger verkliga obalanser och om dessa i så fall är alltför stora. Kommissionen
kommer att offentliggöra sina fördjupade granskningar under våren 2015, och
resultaten kommer att ingå i underlaget för de landspecifika rekommendationerna
inom ramen för den följande europeiska planeringsterminen. 1. Sammanfattning Makroekonomiska
obalanser förblir ett allvarligt problem och understryker behovet av
beslutsamma, omfattande och samordnade politiska åtgärder. EU:s ekonomier fortsätter att förbättras i fråga om korrigering av
externa och interna obalanser. Stora och ohållbara underskott i bytesbalanserna
har kunnat minskas avsevärt, elimineras eller vänts till överskott, och
saneringen av balansräkningarna framskrider i alla sektorer i de flesta länder.
Det är också uppmuntrande att konkurrenskraften återhämtar sig, som ett
resultat av djupgående korrigeringar och marknadsreformer, men att upprätthålla
konkurrenskraften framöver förblir en svår uppgift, särskilt i medlemsstater
med stora externa obalanser. De höga
nivåerna av privat och offentlig skuldsättning i de flesta länder, och de stora
externa skulderna i många av dem, utgör fortfarande en väsentlig hämmande
faktor för tillväxt, sysselsättning och finansiell stabilitet. Uppgifterna för
arbetslöshet och andra sociala indikatorer ser fortfarande mycket oroväckande
ut i flera länder, och den ekonomiska tillväxten har inte varit tillräcklig för
att kunna leda till någon markant förbättring av arbetsmarknadsdata och andra
sociala data. Långsam
tillväxt och låg inflation försvårar arbetet för att minska obalanserna och de
makroekonomiska riskerna. Uppgifter från sommaren och
de senaste ekonomiska prognoserna[1]
visar att den ekonomiska aktiviteten har tappat fart och prisåterhållande
tendenser har förstärkts i större delen av EU. Under 2014 och 2015 förväntas
den ekonomiska aktiviteten i EU öka med mellan 1 ¼ och 1 ½ procent, efter en
nolltillväxt 2013. I euroområdet beräknas uppgifterna för real BNP-tillväxt
till - ½ procent 2013, + ¾ procent 2014 och strax över 1 procent 2015. De
aggregerade siffrorna döljer emellertid betydande skillnader mellan
medlemsstaterna. Medan vissa medlemsstater, till exempel de baltiska länderna,
Tjeckien, Luxemburg, Ungern, Polen, Slovakien och Förenade kungariket
rapporterade förhållandevis stabil produktionstillväxt under de första tre
kvartalen 2014, och medlemsstater som Spanien och Slovenien lyckats komma i
kapp efter en drastisk ekonomisk anpassning, går återhämtningen i andra
ekonomier, stora såväl som små, fortfarande tämligen trögt. Dessa skillnader
speglar mångskiftande och oregelbundna faktorer, såsom varierande
skuldsaneringstryck, olika behov av och olika takt i konsolideringen av de
offentliga finanserna samt varierande exponering för den globala utvecklingen,
men också skillnader i anpassningskapacitet och beslutsamhet när det gäller att
genomföra reformerna.[2] Den svaga ekonomiska aktiviteten i EU som helhet beror också på att
ombalanseringen hittills varit mycket asymmetrisk, med svag inhemsk efterfrågan
i de kreditgivande länderna, som ännu har stora och ihållande
bytesbalansöverskott. Stora negativa produktionsgap i flera länder, svag
tillväxt, en betydande stagnation på arbetsmarknaderna samt en tydlig
utveckling mot avtagande inflation i världsekonomin som helhet innebär att
inflationen i EU varit mycket låg och förväntas förbli under ECB:s definition
av prisstabilitet under en längre tid. Mycket låg inflation förvärrar riskerna
med en för hög skuldsättning och ökar de ekonomiska kostnaderna för
ombalansering och minskning av skuldsättningen. Genom
denna rapport inleds den fjärde årliga omgången av förfarandet vid
makroekonomiska obalanser[3]. Detta förfarande syftar till att identifiera
och åtgärda obalanser som hämmar återställandet av väl fungerande ekonomier i
medlemsstaterna, euroområdet och EU som helhet, samtidigt som det syftar till
att uppmuntra välavvägda och effektiva policyval. Genomförandet av förfarandet
vid makroekonomiska obalanser har gjorts till en integrerad del av den
europeiska planeringsterminen, för att garantera en god förenlighet med andra
ekonomiska övervakningsinstrument. Den årliga tillväxtöversikten, som antas
samtidigt som denna rapport, ger en överblick över den ekonomiska och sociala
situationen i Europa och fastställer övergripande politiska prioriteringar för
EU som helhet under de kommande åren. I
denna rapport anges vilka medlemsstater som kan drabbas av sådana obalanser som
kan kräva politiska åtgärder, och för vilka en närmare granskning bör göras. Rapporten är således ett verktyg för att spåra ekonomiska obalanser,
och offentliggörs i början av varje årlig cykel för samordning av den
ekonomiska politiken. Den baseras på en resultattavla med indikatorer med
vägledande tröskelvärden, samt en uppsättning "extraindikatorer", i
början av årscykeln för samordning av den ekonomiska politiken. Sedan förra
året har de s.k. extra indikatorerna också innefattat ett antal sociala
indikatorer som påverkas. Införandet av dessa sociala indikatorer i förfarandet
vid makroekonomiska obalanser bör utnyttjas fullt ut för att öka förståelsen av
arbetsmarknadsaspekterna och de sociala aspekterna och riskerna. Den mer
detaljerade resultattavlan med centrala sysselsättningsindikatorer och sociala
indikatorer i utkastet till gemensam rapport om sysselsättningen gynnar också
en bredare förståelse av den sociala utvecklingen. Mer ingående och omfattande
analyser av de medlemsstater som lyfts fram i denna rapport kommer vidare att
ske i samband med de fördjupade granskningarna. För att förbereda dessa
fördjupade granskningar kommer kommissionen att grunda sin analys på ett
betydligt mer detaljerat faktaunderlag, där all relevant statistik, information
och väsentliga data kommer att beaktas. Enligt lagstiftningen[4] är det på grundval av de fördjupade granskningarna som kommissionen
kommer att dra slutsatser om huruvida obalanser – och alltför stora obalanser –
förekommer, och lägga fram lämpliga politiska rekommendationer för varje
medlemsstat. På grundval av den
ekonomiska utvärderingen av resultattavlan inom förfarandet vid makroekonomiska
obalanser bedömer kommissionen att fördjupade granskningar är motiverade för
sammanlagt 16 medlemsstater, i syfte att närmare analysera ackumuleringen av,
och processen för att reducera, obalanser och därmed förknippade risker. För flera länder kommer man i de fördjupade granskningarna att kunna
bygga vidare på iakttagelserna under den föregående övervakningscykeln[5], medan det för andra kommer att bli den första gången kommissionen
genomför en fördjupad granskning. Detta är särskilt fallet för de medlemsstater
som nyligen har slutfört eller är på väg att slutföra ekonomiska
anpassningsprogram som ledsagas av ekonomiskt stöd. ·
Vad gäller Kroatien, Italien och Slovenien
syftar de fördjupade granskningarna till att bedöma om de tidigare alltför
stora obalanserna håller på att minska, kvarstår eller är på väg att
förvärras, och man kommer också att utvärdera de politiska åtgärder som dessa
länder satt in för att komma till rätta med dessa obalanser. ·
För Irland, Spanien, Frankrike och Ungern,
medlemsstater med obalanser som kräver beslutsamma politiska åtgärder, kommer
man i de fördjupade granskningarna att bedöma de risker som är kopplade till de
kvarstående obalanserna. ·
För övriga medlemsstater som tidigare identifierats
ha obalanser (Belgien, Bulgarien, Tyskland, Nederländerna, Finland, Sverige
och Förenade kungariket) kommer de fördjupade granskningarna att bidra
till att bedöma för vilka medlemsstater obalanserna kvarstår och för vilka de
har kunnat rättas till.[6] ·
För första gången kommer fördjupade granskningar
också att utarbetas för Portugal och Rumänien. Portugal
ansluter sig nu till standardiserade kontrollförfaranden, efter att landets
ekonomiska anpassningsprogram kunde fullbordas i mitten av 2014. Vad gäller
Rumänien har övervakningen av obalanser och av vidtagna politiska åtgärder
skett inom ramen för anpassningsprogrammet och som understöds genom
förebyggande ekonomiskt stöd. Även om detta förfarande fortfarande pågår
innebär förseningarna av halvårsöversynerna att Rumänien lämpligen bör
återintegreras i den övervakning som ingår i förfarandet vid makroekonomiska
obalanser. För de
medlemsstater som tar emot ekonomiskt stöd sker övervakningen av deras
obalanser och korrigerande åtgärder i samband med deras ekonomiska
anpassningsprogram. Detta gäller för närvarande Grekland
och Cypern. Greklands situation inom förfarandet vid
makroekonomiska obalanser kommer att prövas på nytt i samband med att det
pågående ekonomiska stödet ska avslutas, beroende på de närmare
överenskommelser som kommer att nås. För
övriga medlemsstater kommer kommissionen inte i detta skede att göra några
ytterligare analyser inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Utifrån den ekonomiska bedömningen av uppgifterna på resultattavlan
bedömer kommissionen inte att det finns sådana obalanser som avses i
förfarandet vid makroekonomiska obalanser i Tjeckien, Danmark, Estland,
Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Österrike, Polen eller Slovakien.
Noggrann övervakning och politisk samordning krävs dock fortlöpande för alla
medlemsstater, så att man kan identifiera nya potentiella risker och föreslå
åtgärder som bidrar till tillväxt och sysselsättning. I samband med den multilaterala övervakningen
och i linje med artikel 3.5 i förordning (EU) nr 1176/2011 uppmanar
kommissionen rådet och eurogruppen att diskutera denna rapport. Kommissionen
ser också fram emot att få återkoppling från Europaparlamentet. Med hänsyn tagen till dessa diskussioner med
Europaparlamentet samt inom rådet och eurogruppen kommer kommissionen att
utarbeta fördjupade granskningar för de relevanta medlemsstaterna. Dessa
förväntas offentliggöras under våren 2015, före de länderspecifika
rekommendationerna under den europeiska planeringsterminen. 2. Obalanser och risker som inte är knutna till
specifika medlemsstater EU-länderna
har gjort framsteg i arbetet med att rätta till sina obalanser, men den
långsamma återhämtningen i ekonomin har hämmat både korrigeringen av
obalanserna och av de därtill kopplade riskerna. De
ekonomiska nyheterna har varit mindre gynnsamma under de senaste månaderna.
Tillväxten nådde inte upp till förväntningarna och har antingen minskat eller
stagnerat i Tyskland, Italien och Frankrike. Kredittillväxten är fortfarande
generellt låg i EU, trots en monetär politik som ska gynna kreditgivning,
eftersom efterfrågan är dämpad och den privata sektorn fortfarande strävar
efter skuldsanering. Den långa perioden med mycket låg inflation, vilket
avspeglar det stora negativa produktionsgapet i flera länder och det faktum att
prisutvecklingen reagerat mer på den ekonomiska avmattningen än tidigare[7], har också blivit ett hinder för en smidig skuldsanering. Geopolitiska
spänningar kan också hämma den ekonomiska aktiviteten och ge upphov till
makroekonomiska risker, särskilt i länder som har djupare handelsförbindelser
med och finansiella exponeringar mot grannländerna i öst. Den svaga ekonomiska
aktiviteten håller också arbetslösheten och andra sociala indikatorer på
oacceptabla nivåer, vilket i sig kan skada tillväxtutsikterna på medellång
sikt. De
politiska åtgärderna i varje medlemsstat behöver förstås anpassas till deras
individuella situation, men måste också utformas i ett bredare perspektiv som
tar hänsyn till EU:s och euroområdets intressen och risken för
spridningseffekter. Makroekonomiska obalanser i olika former
ökar som regel både de makroekonomiska riskerna och komplicerar de problem
landet står inför. Dessa risker och problem är i första hand av nationell
karaktär. De obalanser som avser hållbarhet i de externa balanserna,
konkurrenskraft, alltför hög skuldsättning i den privata sektorn,
skuldsaneringsbehov, finanspolitisk hållbarhet, tillgångspriser och finansiell
stabilitet påverkar huvudsakligen kapaciteten hos varje ekonomi att skapa en
robust och hållbar tillväxt och skapa arbetstillfällen. Med tanke på de starka
kopplingarna mellan EU:s ekonomier finns det emellertid flera kanaler, t.ex.
handel, finansiella och monetära förbindelser, strukturreformer samt effekter
av förtroende kontra osäkerhet, genom vilka obalanser får spridningseffekter
från ett land till ett annat och effektivitetsförluster i en medlemsstat kan
leda till förlorad välfärd även i en annan. Svag inhemsk efterfrågan, särskilt
i fråga om investeringar, och faktorer som pressar inflationen nedåt framstår
som tydliga exempel på hur de makroekonomiska utmaningarna i ett medlemsland
kan påverka hela unionen[8]. Det är
av central vikt att främja effektiva investeringar för att återställa den
potentiella tillväxten. Under de senaste sju till åtta
åren, dvs. sedan krisens utbrott, har den potentiella tillväxttakten inom EU
sjunkit betydligt.[9] Enligt de senaste uppskattningarna har tillväxten i den potentiella
produktionen inom EU sjunkit från något över 2 procent för tio år sedan till
under 1 procent i dagsläget.[10] Vid sidan om den långsiktiga demografiska utvecklingen[11] på medellång sikt kan avmattningen i den ekonomiska aktiviteten
tillskrivas de svaga produktivitetsökningarna och den långsamma ackumuleringen
av kapital.[12] Den roll som bruttoinvesteringar (inklusive FoU) haft som drivkraft
för tillväxt har begränsats på senare tid, eftersom investeringskvoten är
betydligt lägre än för några år sedan i nästan alla EU-länder.[13] Ombalanseringen
i fråga om medlemsstaterans bytesbalanser är fortfarande asymmetrisk till följd
av svag efterfrågan både i skuldsatta och kreditgivande länder. (Figur 1) De nödvändiga korrigeringarna med avseende på
bytesbalans har fortsatt i ett antal länder, särskilt Irland, Cypern, Grekland,
Spanien, Portugal, Rumänien och Slovenien. Deras stora underskott för några år
sedan har övergått via små underskott till betydande överskott, och bidrar till
att minska de risker som är kopplade till skuldsättning mot utlandet. Italien
har också åstadkommit ett litet överskott, medan Frankrikes bytesbalans
fortfarande är något negativ. I många fall har dock korrigeringen till stor del
drivits på av en minskad efterfrågan, särskilt i fråga om investeringar (figur
2), vilket skulle kunna få negativa konsekvenser för den medelfristiga
potentiella tillväxten om situationen inte korrigeras. Ökad export har också
spelat en viktig roll under 2013, särskilt i Bulgarien, Grekland, Slovenien,
Litauen, Rumänien och Portugal, men även i mindre omfattning i Spanien och
Irland. När det gäller sektorsspecifika justeringar fortsätter de utsatta
länderna att anpassa sig i olika takt. Spanien och Portugal började låta sin
anpassning övergå i riktning mot sektorer som är exponerade för internationell
handel redan på ett tidigt stadium i krisen och den andel som dessa
internationellt exponerade sektor representerar både när det gäller
sysselsättning och bruttoförädlingsvärde har fortsatt öka sedan 2010.[14] Denna anpassningsprocess har emellertid ännu inte inletts för Italiens
del. En stor del av åtgärderna för ombalansering i dessa länder är
konjunkturoberoende, dvs. resultatet har blivit större än vad som framgår av
produktionsgapen i de berörda medlemsstaterna och deras partnerländer.[15] Figur 1: Underskott (-) och överskott (+) i
bytesbalanserna:
Arbetslöshetsnivå år 2008, 2013
och 2015 (prognos)
(i % av BNP) Anmärkning: Avbrott i serien 2013 (CY, EL, ES, NL, SI, SK, BG,
PL). Slovakiens siffror har
beräknats enligt standarderna i femte manualen om betalningsbalanser
(BPM)/ENS95 Se den statistiska bilagan för ytterligare
detaljer. Källa: Eurostat, kommissionens avdelningar. Euroområdet som
helhet förväntas kunna bibehålla relativt stora externa överskott. Ökningen med tre procentenheter av euroområdets överskott mellan 2008
och 2014 återspeglar det faktum att överskottet i vissa medlemsstater inte har
minskat i tillräcklig utsträckning i förhållande till de stora ansträngningarna
för ombalansering i de ekonomier som tidigare uppvisade stora underskott i
bytesbalansen. Tyskland och Nederländerna har fortsatt mycket stora överskott,
som ligger över vad de ekonomiska grundförutsättningarna normalt skulle tyda
på, och klart över resultattavlans indikativa tröskelvärde. I Tyskland skulle
det konjunkturrensade överskottet, med hänsyn tagen till landets läge i
konjunkturcykeln, till och med vara högre än det nominella värdet. Med tanke på
minskningen av underskotten i bytesbalansen har den geografiska
sammansättningen av de kreditgivande ekonomiernas överskott, särskilt
Tysklands, ändrats. Balansen i förhållande till resten av världen har stärkts,
medan balansen gentemot euroländerna har försvagats. Det senare beror framför
allt på en minskning av exporten till resten av euroområdet, snarare än en
ökning av importen till Tyskland. Även om överskott i bytesbalansen inte medför
samma problem som ohållbara underskott och kan vara delvis gynnsamma, kan stora
och ihållande överskott återspegla effektivitetsbrister i ekonomin, med för små
inhemska investeringar och låg inhemsk efterfrågan, vilket på medellång sikt
leder till att potentiell produktion inte materialiseras och att det uppstår
negativa spridningseffekter till partnerländerna i euroområdet. En
revitalisering av den inhemska efterfrågan genom ökad investeringstakt innebär
en betydande förbättring av den potentiella tillväxten och kan bidra till den
ekonomiska återhämtningen och anpassningen av ekonomerna inom euroområdet[16]. Figur 2: Investeringarnas andel av BNP (fasta bruttoinvesteringar: uppgifter för 2014
och förändring 2007–2014)
Källa: kommissionens avdelningar. EU-ländernas
externa skuldsättning är av mångskiftande karaktär och riskerna med avseende på
hållbarhet är fortfarande stora (Figur 3).
Eftersom reduceringen av de största underskotten och utvecklingen mot externa
överskott har tagit fart relativt nyligen, har den externa skuldsättningen i
dessa länder ännu inte förbättrats i väsentlig utsträckning, och kan i vissa
fall till och med ha försämrats. För de ekonomier som har mest negativ
nettoställning är utvecklingen av bytesbalanserna redan tillräcklig för att
stabilisera och långsamt minska de berörda nettoutlandsskulderna på medellång
sikt (figur 4). Detta gäller särskilt Irland, Spanien, Lettland,
Rumänien och Portugal, men ännu inte Grekland och Cypern. Men att sätta som mål
att bara stabilisera utlandsskulden skulle inte vara tillräckligt med tanke på
den försiktighet som krävs, och detta gäller särskilt de länder där den
kraftigt negativa nettoställningen mot omvärlden framför allt återspeglar
skuldsättning. För att minska den negativa finansiella nettoställningen mot
omvärlden till säkrare nivåer under de kommande tio åren behöver dessa länder
också uppnå måttliga till relativt stora överskott. Tendenserna i riktning mot
en låginflationsekonomi innebär också avsevärda risker för såväl
konkurrenskraft som skuldsättning. Låga priser och låg löneinflation hjälper
visserligen länder att återfå sin konkurrenskraft. Samtidigt hämmas dock
konkurrenskraftens återhämtning när den låga inflationen också omfattar den
berörda ekonomins viktigaste handelsparter. I förening med de negativa effekter
som mindre positiva tillväxtutsikter medför förblir extern hållbarhet ett
problem för dessa länder. Uppgifterna för Frankrike och Förenade kungariket
tyder på en kontinuerlig ökning i nettoutlandsskulden, även om dessa länders
underskott och utlandsskuld fortfarande är blygsamma. Figur 3: Finansiell nettoställning mot omvärlden:
2008, 2013 och 2015
(i % av BNP) Anmärkning: I prognoserna för 2015 antas inga
värderingsvinster/-förluster. BE, IE, SK, DK, BG, HR, EA-18 och EU-28: siffror
enligt standarderna BPM5/ESA95 standarder. CY, DE, ES, NL och PT: avbrott i
serien 2013. Se den statistiska bilagan för ytterligare detaljer Källa: Eurostat, kommissionens avdelningar. Figur 4: Bytesbalansutveckling som krävs för att
stabilisera eller minska underskott i nettoutlandsställningen mot omvärlden
2014 (prognos), utvalda
medlemsstater (procent av BNP) . Anmärkning: Denna figur visar inte uppgifter för Belgien, Danmark, Tyskland,
Luxemburg, Malta, Nederländerna, Österrike, Finland och Sverige, eftersom dessa
länders finansiella nettoställning var positiv 2013 eller beräknas bli positiv
2015. Cypern har också utelämnats på grund av brist på uppgifter. Beräkningen
av bytesbalans som krävs för att stabilisera eller minska nettoutlandsskulden
utgår ifrån följande källor och antaganden: BNP-beräkningarna bygger på
kommissionens senaste prognoser (upp till två år i förväg), på prognoserna på
medellång sikt (mellan två och fem år) och de senaste prognoserna för de
offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt (mer än fem år) Värderingseffekterna
antas vanligen vara noll under prognosperioden, vilket motsvarar en objektiv
prognos för tillgångspriser. Nettokapitaltransfereringarna antas vara noll. Källa: kommissionens
avdelningar. Konkurrenskraften
har förbättrats i flera ekonomier. Utifrån det
treåriga genomsnittet har den reala effektiva växelkursen deprecierats i de
flesta EU-länder, men har hållits inom de indikativa tröskelvärdena för vart
och ett av dem. Detta gäller Irland och Grekland, men även Frankrike, Tjeckien,
Danmark, Kroatien, Ungern, Lettland och Polen. Det var också fallet i andra
medlemsstater, t.ex. Spanien, Portugal, Cypern och Finland, men för vart och
ett av dessa var den reala deprecieringen mycket mindre än i Tyskland. Under
2013 innebar dock utvecklingen av eurons växelkurs[17]
och den nationella inflationen att den HIKP-baserade reala effektiva
växelkursen apprecierades i flera länder, däribland Tyskland, Nederländerna och
Österrike. Denna utveckling kan komma att bidra till en mer symmetrisk
ombalansering inom euroområdet. Emellertid apprecierades den reala växelkursen
även i ett antal länder som fortfarande behöver återställa förlorad
konkurrenskraft, däribland Spanien, Italien, Cypern, Frankrike och Portugal.
Enhetsarbetskostnaderna minskade 2013 i vissa av euroområdets länder, särskilt
Grekland, Cypern, Spanien och Irland, eftersom lönerna minskade. Dessa
minskningar visade stor spridning mellan olika sektorer (till exempel
tillverkning, tjänster, byggsektor)[18] i
Spanien och Grekland. De övriga EU-länderna har noterat små ökningar av sina
enhetsarbetskostnader till följd av löneökningar som överstigit
produktivitetsökningarna, vilka var marginella i Frankrike och Italien. Detta
mönster i enhetsarbetskostnaderna kan noteras inom alla större industrisektorer
samt marknadsrelaterade tjänster i dessa två ekonomier[19].
Ökande enhetsarbetskostnader som orsakas av att löneutvecklingen överstiger
arbetskraftens produktivitet finns också i Nederländerna och Tyskland. Vissa
ekonomier i EU:s östra del visade också en relativt stor ökning i
enhetsarbetskostnader under 2013, trots gynnsam produktivitetsutveckling. Detta
gällde särskilt Bulgarien, Estland, Lettland, Ungern och Rumänien. Vad gäller
den icke kostnadsrelaterade konkurrenskraften, tyder uppgifterna om
bestämmelseland för exporten på att förbättringar skett, men analyserna av
exportens kvalitetsmässiga sammansättning har varit mindre entydiga.[20] Nedgången i
exportmarknadsandelar har mildrats i de flesta europeiska länder. Den har dock ännu inte vänt till en uppgång. Globalt sett har de flesta
medlemsstaterna förlorat betydande marknadsandelar under de senaste åren.
Grekland, Kroatien, Cypern och Finland uppvisar störst förluster. Endast några
ekonomier i EU:s östra del (Bulgarien, de tre baltiska staterna och Rumänien),
som tillsammans inte står för mer än 2 ½ procent av EU:s export, har ökat sina
globala marknadsandelar. Under 2013 har emellertid de flesta medlemsstater ökat
sina marknadsandelar i viss mån, särskilt på tjänsteområdet, vilket balanserar
denna negativa denna trend. En del av förlusten av marknadsandelar på medellång
sikt kanske inte alls kommer att återtas, eftersom den också är en följd av
tillväxtekonomiernas uppgång. Under de senaste fem åren har de flesta
medlemsstaterna också förlorat mark i förhållande till andra avancerade
ekonomier när det gäller export, vilket framgår av den extra indikator som
mäter exportresultat i förhållande till OECD. Förlusterna av
exportmarknadsandelar, vilket även omfattar handeln inom EU, måste ses mot
bakgrund av den svaga inhemska efterfrågan i EU. Under perioden efter krisen
har den relativa betydelsen av handeln inom EU minskat, medan exporten till
länder utanför EU i allmänhet varit mer dynamisk. Den privata
sektorn kan fortfarande ha omfattande skuldsanering kvar att göra (figur 5). Den privata sektorns skuldsättning (både
hushåll och icke-finansiella företag) är fortfarande hög, och överstiger
resultattavlans indikativa tröskelvärde i flertalet av medlemsstaterna. Detta
gäller trots de betydande minskningar av skuldkvoterna under perioden 2012–2013
som man lyckats uppnå, särskilt i Danmark, Estland och Irland. Dessutom har den
totala minskningen av den privata skuldsättningen i de flesta EU-medlemsstater
inte kommit i närheten av de väldiga ökningarna av samma skuldsättning före krisen,
vilket innebär att betydande ytterligare justeringar kommer att krävas
framöver. Vidare har skuldsaneringen gått mycket långsammare än i USA.[21] Bara i Tyskland, där den privata skuldsättningen inte var något
väsentligt problem ens före krisen, har den sjunkit under de nivåer som rådde
för tio år sedan. Medlemsstaterna ställs inför olika typer utmaningar beroende
på om det är hushållen som är alltför skuldsatta (som i Nederländerna och
Danmark) näringslivet (som i Bulgarien och Slovenien) eller båda sektorerna
(som i Irland, Spanien och Cypern). Negativa kreditflöden till den privata
sektorn, vilket är en signal för aktiv återbetalning av skulder, har
varit den främsta orsaken till minskningen av hushållens skuldsättning under de
senaste åren, en utveckling som accelererat under 2013 i Spanien, Portugal och
Irland, och i fråga om företagens skuldsättning gäller det samma för Malta,
Slovenien, Sverige och Spanien. I vissa andra fall har minskningen av den
privata sektorns skuldkvot i förhållande till BNP blivit mer passiv till
sin karaktär, och därmed förenlig med positiva kreditflöden till både hushåll
och företag. Detta gäller särskilt Estland och Förenade kungariket. Trots
negativa kreditflöden har Grekland inte lyckats minska sina skuldkvoter i någon
större utsträckning (särskilt i fråga om hushållen).[22]
(figurerna 6a och 6b). Figur 5: Icke-finansiella företags skulder,
hushållens skulder och den offentliga sektorns skulder
2013 jämfört med
2008 (skuggade)
(i % av BNP) Anmärkning: MT, EE, PL (offentlig sektor): Avbrott i serien 2013. EA-18 och EU-28
data fortfarande enligt ENS 95. Se den statistiska bilagan för ytterligare
detaljer Källa: Eurostat. Figur 6a: Drivande faktorer bakom förändringar i privathushållens skuldstock,
2014Q 1 5 år || 1 år Anmärkning: Uppgifterna för Irland och Nederländerna avser perioden fram till och
med 2013Q4. Källa: Eurostat, kommissionens avdelningar. Figur 6b: Drivande faktorer bakom förändringar i företagens skuldstock, 2014Q 1 5 år || 1 år Anmärkning: 1) icke konsoliderade
uppgifter Ackumulerad
förändring av skuldkvoten, uppdelad i följande komponenter: i)
nettokreditflöden, ii) andra förändringar i utestående skuld (t.ex.
värderingseffekter eller avskrivningar), iii) real BNP-tillväxt och iv)
inflation. 2) x-axeln
i figuren till höger motsvarar nettokreditflödenas bidrag till minskningen av
skuldkvoten under perioden. Uppgifterna för
Irland, Ungern och Nederländerna avser perioden fram till och med 2013Q4. Uppgifter enligt
ENS 95. Se den statistiska bilagan för ytterligare detaljer Källa: Eurostat, kommissionens avdelningar. Tack vare de
senaste årens insatser för budgetkonsolidering kommer den finanspolitiska
anpassningstakten att lätta. Medlemsstaterna i
euroområdet och EU som helhet kommer att fortsätta att minska sina underskott.
Jämfört med stabilitets- och konvergensprogrammen som upprättades våren 2014
kommer emellertid minskningstakten att bli lägre. Detta återspeglar en lägre
förväntad ekonomisk aktivitet, men även en minskning av finanspolitiska åtgärder[23] vilka kommer att stanna upp under 2014 och inte återupptas under 2015.
På aggregerad nivå ser detta ut att vara en godtagbar balans mellan
hållbarhetskrav och konjunkturmässiga förhållanden. Därför bör man ytterligare
reducera befintliga hinder för aktivitet i ett antal medlemsstater, och dess
spridningseffekter till euroområdet (och EU). Betydande utmaningar kvarstår
dock i vissa fall för de mest skuldsatta länderna (t.ex. Grekland, Portugal,
Italien, Irland, Cypern och Belgien) eller där skuldkvoten har ökat snabbast
(t.ex. Spanien, Kroatien och Slovenien). Situationen för dessa länder förvärras
genom den privata sektorns höga skuldsättning (figur 5) och de ekonomiska och
demografiska utsikterna.[24] Hoten mot den finansiella stabiliteten i euroområdet har minskat. Den förestående övergripande bedömningen gav bankerna incitament till
att förbättra sina kapitaltäckningskvoter ytterligare under 2013 och de tre
första kvartalen 2014. Centralbankens åtgärder och gynnsamma marknadsvillkor
har bidragit till att avhjälpa likviditetsbrister och har hållit nere bankernas
finansieringskostnader i och utanför euroområdet. Marknaden för
statsobligationer har också blivit mindre fragmenterad eftersom
gränsöverskridande transaktioner i obligationer från finansiellt pressade
stater återupptagits. Framförallt har bankerna i de flesta länderna i
euroområdets periferi minskat sitt beroende av centralbanksfinansiering tack
vare krympta balansräkningar på grund av minskad skuldsättning inom den privata
sektorn, ökande nödlidande lån och en återgång till marknadsfinansiering.
Bankerna har satsat på att öka andelen eget kapital. Mot bakgrund av resultaten
från den översyn av kvaliteten på bankernas tillgångar (asset quality review –
AQR) och de stresstester som aviserades den 26 oktober 2014 har saneringen av
balansräkningarna för de allra flesta instituten nu i stort sett fullbordats.
Kreditflödena är fortfarande negativa i de pressade länderna och relativt låga
i de flesta andra länderna i euroområdet, även om tidiga tecken på förbättring
har kunnat noteras under de senaste kvartalen. Generellt sett minskade den
finansiella sektorns totala skulder i alla medlemsstater, eller ökade i en takt
som var lägre än resultattavlans tröskelvärde. Svag tillgång och efterfrågan återspeglas i en dämpad kreditmarknad. Bankerna har krav på sig att minska sin skuldsättning mot bakgrund av
värdeminskade tillgångar i sina balansräkningar. Avsättningar för osäkra lån
pågår fortfarande och framstegen är ojämna, även om märkbara förbättringar har
gjorts i fråga om adekvat erkännande av kreditförluster och avsättningar till
kreditförlustreserver, efter ett stort antal nationella övningar i sårbara
länder och genom ECB:s och Europeiska bankmyndighetens stresstest och översyner
av tillgångarnas kvalitet. Lånenedskrivningar, tidig inlösen och
förskottsbetalningar har börjat ge effekt på privata skulder i flera länder,
t.ex. Lettland, Förenade kungariket och Spanien, men i de flesta EU-länderna
har endast begränsade framsteg gjorts. Under 2013 fortsatte de nödlidande lånen
att öka i flera medlemsstater, bl.a. i Spanien, Italien, Portugal, Irland,
Grekland, Cypern och Frankrike (om än från relativt låga nivåer) eller så
stabiliserades de på en relativt hög nivå (exempelvis i Ungern). Större
säkerhet vad gäller bankernas balansräkningar under 2013 – särskilt med tanke
på att de genom den övergripande bedömningen genomgick den mest ingående
granskningen någonsin – har dock bidragit till att minska hoten mot den
finansiella stabiliteten i de flesta länderna. I Bulgarien och Portugal har
dock specifika fall nyligen visat att enskilda banker fortfarande kan ge upphov
till finansiella risker. Marknaden för banktjänster till privatkunder är
fortfarande fragmenterad och bankerna inom euroområdet minskar sin verksamhet i
Centraleuropa och sydöstra Europa. Det finns fortfarande vissa risker med
kreditgivning i dessa länder men avvecklingar av tillgångar har till största
delen gått framåt som planerat under 2013 och 2014.[25]
Utsikterna för krediter är dämpade eftersom efterfrågan på krediter fortfarande
är låg vilket återspeglar återhållna investeringar och låg konsumtion på grund
av osäkerhet, hög skuldsättning och dåliga utsikter för inkomster och tillväxt.
Olikheterna mellan bostadsmarknaderna i EU ökade under 2013. Den årliga förändringen i inflationsjusterade bostadspriser under 2013
varierar från prisfall på mer än 10 procent i Kroatien och Spanien till
prisökningar över det indikativa tröskelvärdet på 6 procent i Lettland och
Estland. De större skillnaderna beror på att marknaden i de flesta
medlemsstaterna redan har planat ut medan detta i andra medlemsstater förväntas
ske först under de kommande åren. Huspriserna fortsatte att korrigeras i snabb
takt i sårbara länder som Grekland, Cypern och Slovenien där bostadspriserna
redan hade fallit kraftigt jämfört med toppnoteringarna. Irland är ett särskilt
undantag, där bostadspriserna har börjat stiga igen efter en djup korrigering
under krisen. Ungefär en tredjedel av EU:s bostadsmarknader har planat ut,
medan andra har kommit igång mer tydligt trots relativt höga priser (t.ex. i
Sverige och Förenade kungariket). På andra ställen (t.ex. i Danmark och
Tyskland) har återhämtning från tidigare fall och/eller låga priser lett till
ökningar. Bostadsinvesteringarna ligger kvar på en dämpad nivå, särskilt i
medlemsstater där korrigeringar fortfarande pågår. I vissa fall återspeglar
detta överinvesteringar som gjordes för några år sedan (t.ex. i Spanien) och i
andra fall beror det på allmän ekonomisk osäkerhet, lägre tillgång och efterfrågan
på krediter, och flaskhalsar i regelverket. Fortsatta reformer av
institutionella arrangemang som påverkar bostadsmarknaden, till exempel
ändringar av skattesystemet för att ta bort incitament till bostadsägande,
förväntas bidra till att stabilisera dessa marknader på medellång sikt.[26] Figur 6: Bostadspriser (deflaterade)
2008, 2011 och 2013
(index 2000 = 100, om inget annat anges) Anmärkning: Basår =
2001 (Bulgarien), 2002 (Cypern), 2002 (Slovenien), 2005 (Estland), 2006
(Slovakien, Litauen), 2007 (Ungern), 2008 (Rumänien, Polen) på grund av att
uppgifter saknas. Källa:
Eurostat. Figur 7: Arbetslöshetsnivå
2008, 2013 och 2015 (prognos)
Källa: kommissionens avdelningar. Faktaruta: En
fortsatt allvarlig situation på arbetsmarknaden och på det sociala området Utveckling
för sysselsättning och arbetslöshet Sedan mitten av
2013 har arbetslösheten stabiliserats på en historiskt hög nivå, både i EU–28
(10,7 % 2014) och EA–18 (12,0 % 2014) även om det finns stora
variationer inom EU (Figur 7). Eftersom tillväxten nu förväntas bli
långsammare och svagare kommer detta att medföra bestående arbetslöshet under
längre tid med stora skillnader mellan medlemsstaterna. Långtidsarbetslösheten
fortsätter att öka på grund av den utdragna krisen. Under det senaste
året ökade långtidsarbetslösheten som andel av den totala arbetslösheten från
45,3 % till 48,7 % i EU–28 (47,5 % och 51,5 % i EA–18). I
en del länder har emellertid sysselsättningen inom den sektor som är exponerad
för internationell handel slutat sjunka, men fortsatt att sjunka i de
icke-exporterande sektorerna (Spanien, Portugal), vilket återspeglar pågående
strukturella förändringar. Minskningen av arbetslösheten beror främst på färre
förlorade arbetstillfällen. Möjligheterna att hitta arbete är dock fortfarande
små, även om de har förbättrats något. Samtidigt började sysselsättningen öka
mycket svagt mot bakgrund av osäkra utsikter, en varaktig tröghet i
förvärvsfrekvensen och låg ökning av arbetade timmar. Antalet
människor som riskerar fattigdom och social utestängning har ökat med
8,7 miljoner sedan krisen och skillnaderna mellan medlemsstater fortsätter
att öka. Sedan 2011 har hushållens disponibla inkomster i reala termer sjunkit
i genomsnitt i EA–18 och EU–28. De sociala utgifternas stabiliserande effekt på
hushållens inkomster har försvagats sedan 2010 och de fördelningsmässiga
effekterna av budgetkonsolideringen varierar avsevärt från land till land. 5,6 miljoner
ungdomar var arbetslösa under 2013, med en topp på 23,6 % under första
kvartalet 2013, före en minskning till 23,1 % i slutet av året. I nästan
två tredjedelar av medlemsstaterna var ungdomsarbetslösheten i juli 2014
fortfarande nära sina historiska toppnoteringar – med siffror på nära eller
över 40 % i de hårdast drabbade länderna (Grekland, Spanien, Kroatien,
Italien, Cypern och Portugal). En försiktigt positiv utveckling kan dock
skönjas i och med att genomsnitten sjunker i både EU–28 (1,2 procentenheter)
och EA–18 (0,5 procentenheter). Den genomsnittliga andelen ungdomar som varken
arbetar eller studerar (NEETS) i EA–18 och EU–28 minskade obetydligt och stora
skillnader kvarstår mellan medlemsstaterna. Trots detta ökade andelen ungdomar
som varken arbetar eller studerar kraftigt i nästan hälften av medlemsstaterna
under 2013. Denna situation bekräftar det akuta behovet av att medlemsstaterna
ser till att ungdomsgarantin ger resultat. Sedan 2011 har
hushållens inkomster fortsatt att ligga stilla i reala termer, eller minskat
kraftigt i de länder som påverkats mest av fortsatt försämrade ekonomiska
villkor. Hushållens inkomster har framför allt påverkats av minskade
marknadsinkomster och försvagade effekter av sociala transfereringar över
tiden. Inkomstskillnaderna (S80/S20) mellan och inom medlemsstaterna ökar, i
synnerhet i de medlemsstater som drabbats hårdast av ökad arbetslöshet. Risken
för fattigdom för den arbetsföra befolkningen (18–64 år) ökar i många
medlemsstater. I de flesta av de berörda länderna ökar risken för fattigdom på
grund av den långa perioden med negativ eller nära obefintlig tillväxt,
stigande långtidsarbetslöshet och allt svagare effekt av sociala
tranfereringar. En lång och
utdragen negativ utveckling på sysselsättningsområdet och på det sociala
området kan ha en negativ inverkan på den potentiella BNP-tillväxten på flera
olika sätt, och medför en risk att makroekonomiska obalanser förvärras. Arbetskraftens
rörlighet Arbetskraftens
rörlighet inom EU ökade under 2013, även om den fortfarande ligger under de
flöden som noterades före 2008. Huvuddelen av rörligheten utgjordes av flöden
från öst till väst och från nya medlemsstater med låg BNP per capita till gamla
medlemsstater med en högre BNP per capita, men flödena från andra perifera
länder som drabbats hårt av krisen fortsatte att öka snabbt. Som en följd av en
förbättrad ekonomisk situation minskade nettoutflödet från Estland, Lettland
och Irland, medan nettoutflödena ökade i Grekland och Spanien och framför allt
Cypern, där effekterna var tydligast. Denna rörlighets effekter på den
potentiella tillväxten kräver noggrann övervakning. Länder med mer stabila
ekonomier, t.ex. Tyskland, Österrike, Sverige och Danmark hade ytterligare ökad
nettoinvandring från andra EU-medlemsstater. Rörliga EU-medborgare har
fortfarande i genomsnitt högre sysselsättningsgrad än befolkningen i
värdländerna[27] och utnyttjar i genomsnitt inte sociala
förmåner i högre grad.[28] Bland de rörliga arbetstagarna ligger andelen
överkvalificerade kvar på en hög nivå, och många med hög utbildning har arbeten
som kräver lägre kvalifikationer[29]. Mer information
om arbetsmarknaden och sociala utvecklingstendenser och utmaningar återfinns i
kommissionens utkast till gemensam sysselsättningsrapport (JER), och den mer
detaljerade resultattavlan med centrala sysselsättningsindikatorer och
sociala indikatorer. Som komplement till resultattavlan finns
ytterligare upplysningar som erhållits från verktyget för bedömning av
sysselsättningssituationen (EPM) och verktyget för bedömning av situationen för
det sociala skyddet (SPPM) samt utvärderingen av medlemsstaternas politiska
åtgärder. Med hjälp av resultattavlan kunde man lyfta fram viktiga utmaningar
på sysselsättningsområdet och det sociala området i samband med den europeiska
planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken, som bidrag till
debatten på institutionell nivå. 3. Obalanser och risker:
Landspecifika kommentarer Detta
avsnitt innehåller en kortfattad ekonomisk tolkning av resultattavlan och
hjälpvariablerna för varje medlemsstat. Tillsammans med den generella
redogörelsen för frågor som rör alla länder, bidrar detta avsnitt till att
identifiera de medlemsstater som kräver fördjupad granskning (IDR). Såsom
förklarats ovan kommer det att vara de fördjupade granskningarna som ligger
till grund för kommissionens slutsatser om huruvida det föreligger obalanser
eller alltför stora obalanser. Förfarandet
vid makroekonomiska obalanser gäller inte för medlemsstater som får ekonomiskt
stöd för sina makroekonomiska anpassningsprogram[30], för närvarande Grekland, Cypern och Rumänien. Kommentarerna nedan rör
emellertid även Grekland och Rumänien. Situationen i Grekland inom ramen för
förfarandet vid makroekonomiska obalanser, inklusive utarbetandet av en
fördjupad granskning, kommer att prövas när det pågående ekonomiska stödet
upphör, vilket förväntas ske i slutet av 2014. Situationen i Rumänien inom
ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser kräver en ny bedömning,
eftersom översynen av de förebyggande arrangemangen har försenats med flera
månader. Se
den statistiska bilagan för fullständig statistik som ligger till grund för
denna ekonomiska tolkning och för hela rapporten.[31] Belgien: I mars 2014 drog
kommissionen slutsatsen att Belgien hade makroekonomiska obalanser som kräver
övervakning och politiska åtgärder, särskilt när det gäller extern
konkurrenskraft för varor. I den uppdaterade resultattavlan överstiger några
indikatorer sina indikativa tröskelvärden, nämligen förändringen av
exportmarknadsandelar (trots en förbättring jämfört med föregående års siffror)
och den privata och offentliga sektorns skuldsättning. Under
2013 uppvisade den treåriga bytesbalansindikatorn ett relativt litet
underskott, vilket förväntas öka något. Den finansiella nettoställningen mot
omvärlden är fortsatt starkt positiv. Under 2013 ökade den belgiska exportens
marknadsandelar, för första gången sedan 2009, vilket har lett till en markant
förbättring av indikatorn för exportmarknadsandelar (femårigt genomsnitt), även
om en andelsförlust som ligger över tröskelvärdet fortfarande noteras. När det
gäller kostnadsrelaterad konkurrenskraft ökade indikatorn för
enhetsarbetskostnad (treårigt genomsnitt) på grund av en ökning av denna
kostnad under 2011–12, men låg kvar under tröskeln. En avmattning föreligger
emellertid sedan 2013 och förväntas fortsätta på medellång sikt. Den privata
sektorns skuldsättning ökade något jämfört med 2012 och ligger kvar över
tröskelvärdet, vilket främst är en följd av företagens höga skuldnivå. Den
offentliga skuldsättningen ligger över 100 procent av BNP och är i stort sett
fortsatt stabil. Den finansiella sektorns skulder minskade 2013, medan dess
skuldsättningsgrad sjönk till sin lägsta nivå på fem år. De inflationsjusterade
bostadspriserna var stabila under 2013 efter en relativt plan tendens under
senare år. Sammantaget finner kommissionen det lämpligt, även med hänsyn
till att obalanser konstaterades i mars 2014, att fortsätta granskningen av
huruvida obalanser kvarstår eller rättas till. Bulgarien: I mars 2014 drog kommissionen
slutsatsen att Bulgarien hade makroekonomiska obalanser som kräver övervakning
och politiska åtgärder, särskilt vad gäller den långdragna anpassningen av
arbetsmarknaden, medan korrigeringen av ställningen mot omvärlden och
minskningen av företagens skuldsättning framskred väl. I den uppdaterade
resultattavlan ligger ett par indikatorer över sina vägledande tröskelvärden,
nämligen den finansiella nettoställningen mot omvärlden, enhetsarbetskostnad,
privata sektorns skuldsättning och arbetslösheten. Den finansiella nettoställningen mot omvärlden är fortfarande starkt
negativ trots de ytterligare förbättringar som konstaterats under 2013 till
följd av ett överskott i bytesbalansen. Ett positivt exportresultat har lett
till ökade marknadsandelar trots högre enhetsarbetskostnader. Den privata
sektorns skuldsättning ligger fortfarande nära – precis ovanför –
resultattavlans tröskelvärde, och är koncentrerad till företagssektorn. Under
första halvåret 2014 minskade Bulgariens arbetslöshet för första gången sedan
2009, men är fortfarande hög (över 12 procent 2013). Ungdomsarbetslösheten har
också fortsatt att öka och långtidsarbetslösheten ligger fortfarande på en hög
nivå. I kombination med fortsatt försämrade sysselsättningsmöjligheter
försvårar detta de betydande sociala utmaningar som landet redan står inför,
vilket kan ses i det mycket höga talen för fattigdom och social utestängning. I
juni 2014 drabbades Bulgariens banksektor av allvarliga störningar på grund av
rykten om massuttag från vissa inhemskt ägda banker. Till följd av detta
ställdes en bank under särskild förvaltning och en annan bank fick
likviditetsstöd från regeringen. Problemen inom den finansiella sektorn kan ha
betydande konsekvenser för den makroekonomiska stabiliteten genom att den
ekonomiska tillväxten hämmas, deflationen förlängs och de finanspolitiska
utmaningar försvåras. Sammantaget finner kommissionen det lämpligt, även med
hänsyn till att obalanser konstaterades i mars 2014, att fortsätta granskningen
av huruvida obalanser kvarstår eller rättas till. Tjeckien: I de tidigare omgångarna av förfarandet
vid makroekonomiska obalanser konstaterades inga obalanser i Tjeckien. I den
uppdaterade resultattavlan ligger två indikatorer över de indikativa
tröskelvärdena, nämligen den finansiella nettoställningen mot omvärlden och,
för första gången, förluster av exportmarknadsandelar. Underskottet i
bytesbalansen har minskat under de senaste åren och denna tendens förväntas
hålla i sig. Den finansiella nettoställningen mot omvärlden är fortfarande
långt ovanför tröskelvärdet, men i stort sett stabil. Riskerna kopplade till
ställningen mot omvärlden är fortsatt små eftersom utländska
direktinvesteringar står för en stor del av de utländska skulderna, och
nettoutlandsskulden är följaktligen mycket låg. De primära inkomstflödena som
är kopplade till denna ställning kräver dock varaktiga handelsöverskott för att
säkerställa hållbarhet i betalningsbalansen, vilket understryker behovet av en
bibehållen konkurrenskraft. Indikatorn för förluster av exportmarknadsandelar
har gått över tröskelvärdet, även om förlusterna under 2013 minskade jämfört
med 2012 och förväntas ligga på en låg nivå under de kommande åren. Samtidigt
har konkurrenskraftsindikatorerna utvecklats i positiv riktning, t.ex. real
effektiv växelkurs och enhetsarbetskostnader. Den privata sektorns
skuldsättning har ökat, men är fortfarande relativt låg och långt under
tröskeln. Kredittillväxten är emellertid svag. Trots en betydande ökning under
de senaste åren är statsskulden fortfarande stabil och ligger under
tröskelvärdet. Den till stor del utlandsägda banksektorn är stabil, även om den
finansiella sektorns totala skulder ökade kraftigt under 2013. Arbetslösheten
har varit stabil under hela krisen och har nyligen börjat minska. Sammantaget
anser kommissionen att den i detta skede inte bör göra någon ytterligare
fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Danmark: Kommissionen drog i mars 2014 slutsatsen att de makroekonomiska
utmaningarna i Danmark inte utgör betydande makroekonomiska risker som kan
klassificeras som obalanser i den mening som avses enligt förfarandet vid
makroekonomiska obalanser. I den uppdaterade resultattavlan ligger vissa
indikatorer ovanför de indikativa tröskelvärdena, nämligen
bytesbalansöverskottet, förlusten av exportmarknadsandelar och den privata
sektorns skuldnivå. Bytesbalansöverskottet har ökat under ett antal år, och
har överskridit tröskelvärdet i resultattavlan. Till viss del återspeglar detta
den svaga inhemska efterfrågan i Danmark, i jämförelse med landets viktigaste
handelspartners. Överskottet i bytesbalansen förväntas minska i takt med att
återhämtningen tar ett fastare grepp. Exporternas marknadsandel ökade under
2013 och bromsade därmed den nedgång som synts under tidigare år.
Konkurrenskraftsindikatorerna tyder inte på ytterligare förluster. Den privata
sektorns skuldsättning är fortfarande hög och ligger över resultattavlans
tröskelvärde, men har visat en nedgående trend sedan 2009. Hushållens höga
skuldsättning är ett särdrag hos den danska ekonomin och har att göra med
landets system för hypotekslån. Därför motsvaras hushållens skuldsättning av en
hög nivå av tillgångar, t.ex. fastigheter, och mycket högt pensionssparande.
Dessutom har hushållen klarat de husprisanpassningar som gjorts fram till 2012
utan betydande ökning av betalningseftersläpningar. Därmed förefaller riskerna
för den reala ekonomin och den finansiella stabiliteten begränsade. Den
finansiella sektorn har dessutom stärkts genom reglerings- och
tillsynsåtgärder. Sammantaget leder detta till att kommissionen i detta
skede inte kommer att utföra en vidare fördjupad granskning inom ramen för
förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Tyskland: I mars 2014 drog kommissionen slutsatsen att Tyskland hade
makroekonomiska obalanser som krävde övervakning och politiska åtgärder. Dessa
obalanser har att göra med stora och ihållande överskott i bytesbalansen till
följd av låg inhemsk efterfrågan, bland annat i form av investeringar, samt en
stark konkurrenskraft. Behovet av att ta itu med den svaga efterfrågan och de
bristande investeringarna, som håller tillbaka Tysklands ekonomiska tillväxt,
är särskilt stort med tanke på den tyska ekonomins framträdande roll och dess
potentiella spridningseffekter inom EU och euroområdet. I den uppdaterade
resultattavlan ligger vissa indikatorer kvar ovanför de indikativa
tröskelvärdena, nämligen bytesbalansöverskottet, förlusten av
exportmarknadsandelar och den privata sektorns skuldnivå. Indikatorn för det
treåriga genomsnittet för Tysklands överskott i bytesbalansen har ökat ytterligare
och det årliga överskottet, som står för den största delen av euroområdets
överskott i bytesbalansen, väntas förbli högt under de kommande åren. Tysklands
saldo gentemot euroområdet har minskat, främst till följd av minskad export,
medan dess saldo gentemot resten av världen har ökat. Den positiva finansiella
nettoställningen mot omvärlden fortsätter att stärkas. Indikatorn för förluster
av exportmarknadsandelar under en tidsperiod på fem år ligger över
tröskelvärdet, även om marknadsandelarna ökade något under 2013. Förlusterna är
mer begränsade än i de flesta länderna i euroområdet, och i stort sett i linje
med andra utvecklade ekonomier. ´Kostnadsrelaterade konkurrenskraftsindikatorer
har på senare tid visat försämringar, även om det kvarstår stora ackumulerade
vinster för det föregående årtiondet. Den HKPI-baserade reala effektiva
växelkursen apprecierades mer än genomsnittet i euroområdet 2013, vilket delvis
kompenserar deprecieringar under tidigare år. Enhetsarbetskostnaderna ökade
ytterligare under 2013, vilket avspeglar de relativt kraftiga löneökningarna.
Investeringar bidrog negativt till tillväxten under åren 2012 och 2013. De
privata investeringarna minskade under detta års andra kvartal och avbröt den
återhämtning som inletts 2013. Trots den senaste tidens politiska initiativ
kvarstår eftersläpningen i offentliga investeringar. Skuldavvecklingen i den
privata sektorn har fortsatt, medan kredittillväxten är fortsatt dämpad, vilket
speglar den låga efterfrågan på krediter och en hög andel av finansiering genom
interna medel. Bostadsprisernas dynamik och utvecklingen på bostadsmarknaden i
vissa sektorer och regioner kan motivera noggrann övervakning. Den offentliga
skuldkvoten minskade under 2013 och förväntas fortsätta att sjunka. Arbetsmarknaden
är fortsatt stabil och arbetslösheten har sjunkit. Sammantaget finner
kommissionen det lämpligt, även med hänsyn till att obalanser konstaterades i
mars 2014, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller
rättas till. Estland: I de föregående omgångarna av förfarandet vid makroekonomiska obalanser
konstaterades inga obalanser i Estland. I den uppdaterade resultattavlan ligger
ett par indikatorer bortom de vägledande tröskelvärdena, bland annat den
negativa nettoställningen mot omvärlden, de nominella enhetsarbetskostnaderna,
de inflationsjusterade fastighetspriserna och arbetslösheten. Den negativa
nettoställningen mot omvärlden är fortfarande över tröskelvärdet, även om den
minskar. Eftersom hälften av utlandsskulderna består av utländska
direktinvesteringar är de externa finansieringsriskerna emellertid fortfarande
begränsade. Estland uppvisar nu ett underskott i bytesbalansen, och detta
kommer att öka. De ökade nominella enhetsarbetskostnaderna återspeglar
efterfrågestyrd inhemsk ekonomisk tillväxt och begränsad tillgång till
arbetskraft. Den privata sektorns skuldsättning i Estland ligger under
tröskelvärdet men fortfarande relativt högt i förhållande till jämförbara
länder. Den privata sektorn genomför emellertid en skuldneddragning, med stöd
av en relativt stark nominell BNP-tillväxt. Bostadspriserna, som ökar relativt
snabbt, har att göra med en standardhöjning och med att utbudet av bostäder
först nyligen har börjat anpassa sig till återhämtning av efterfrågan. Den
offentliga skulden är den lägsta i EU. Arbetslösheten visar en nedåtgående
trend, och det kan förväntas att indikatorn nästa år kommer att vara under
tröskelvärdet. Men långtidsarbetslösheten bland lågutbildade arbetstagare och
andra indikatorer som rör fattigdom och social utestängning är fortfarande
relativt höga. Estlands exponering för geopolitiska risker, särskilt konflikten
mellan Ryssland och Ukraina, försämrar landets tillväxtpotential och kräver
noggrann övervakning. Sammantaget leder detta till att kommissionen i detta
skede inte kommer att utföra en vidare fördjupad granskning inom ramen för
förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Irland: Kommissionen drog i mars 2014 slutsatsen att Irland hade
makroekonomiska obalanser som kräver särskild övervakning och kraftfulla
politiska åtgärder, särskilt i form av utvecklingar inom den finansiella
sektorn, minskningar av den privata och offentliga sektorns skuldsättning,
åtgärder för att avhjälpa de höga brutto- och nettoutlandsskulderna och
arbetsmarknadsåtgärder. Såsom meddelades i mars 2014, och i linje med
rekommendationerna för euroområdet, har kommissionen satt igång en särskild
övervakning av Irlands genomförande av sådana politiska åtgärder.[32] I den uppdaterade resultattavlan ligger vissa indikatorer över sina
vägledande tröskelvärden, bland annat den finansiella nettoställningen mot
omvärlden, den privata och offentliga skuldsättningen och arbetslösheten. Den finansiella nettoställningen mot omvärlden är
fortfarande kraftigt negativ år 2013, men har minskat sedan 2011 på grund av
den pågående minskningen av skuldsättningen inom den privata sektorn och
framväxten av mycket stora överskott i bytesbalansen. Indikatorn för förluster
av exportmarknadsandelar ligger nu under tröskelvärdet, och under 2013 syntes
vissa förbättringar i och med att exporten av tjänster fortsatte att växa
snabbt. Efter ett betydande återställande av konkurrenskraften under de senaste
åren är de kostnadsrelaterade konkurrenskraftsindikatorerna nu i stort sett
stabila. Den privata sektorns skuldbörda har minskat men är fortfarande mycket
hög, vilket visar behovet av ytterligare betydande minskningar av
skuldbördansättningen, särskilt för hushållen. Inom företagssektorn ökar
skuldnivåerna på grund av att de stora multinationella företag som är
etablerade i Irland men som huvudsakligen verkar på globala marknader har höga
nivåer av utlandsfinansierade investeringar. Den offentliga sektorns höga
skuldsättning ökade ytterligare under 2013, som en procentandel av BNP, men
förväntas sjunka från och med 2014. Bostadsmarknaden har passerat sin lägsta
nivå, och priserna stiger igen, särskilt i Dublin. Arbetslöshetsnivån är
fortfarande högre än det indikativa tröskelvärdet, och över hälften av de
arbetslösa hade varit utan arbete i minst tolv månader i mitten av 2014. Men
arbetslösheten har minskat sedan början av 2013, till följd av ihärdigt
skapande av arbetstillfällen, även om arbetslösheten (allmänt, långtids- och
ungdomsarbetslöshet) fortfarande är mycket hög. Sammantaget finner
kommissionen det lämpligt, även med hänsyn till att obalanser konstaterades i
mars 2014, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller
rättas till. Grekland: Sedan maj 2010 har Grekland har fått ekonomiskt stöd för makroekonomisk
anpassning. Övervakningen av obalanser och övervakningen av korrigerande
åtgärder har skett i den kontexten, inte genom förfarandet vid makroekonomiska
obalanser. Inom sitt program har Grekland gjort betydande framsteg när det
gäller att korrigera sina obalanser och minska de makroekonomiska riskerna. I
den uppdaterade resultattavlan ligger emellertid flera indikatorer fortfarande
över de indikativa tröskelvärdena: den finansiella nettoställningen mot
omvärlden, förlusterna av marknadsandelar för export, de privata och offentliga
skulderna samt arbetslösheten. Under 2013 har Grekland fortsatt att anpassa
sin bytesbalans, främst genom minskad import, i vissa fall importsubstitution,
och högre inkomster från turismen. Exportresultaten förutom turism är
fortfarande svaga. De ackumulerade förlusterna av exportmarknadsandelar under
de senaste fem åren ligger långt över tröskelvärdet. Grekland håller dock på
att återfå sin kostnadskonkurrenskraft, vilket återspeglas i en kraftig
minskning av enhetsarbetskostnaderna som stöds av omfattande strukturella
reformer inom ramen för programmet. Den HKPI-baserade reala effektiva
växelkursen har sjunkit avsevärt. Den negativa kvoten finansiell
nettoutlandsställning/BNP ökade ytterligare från redan höga nivåer, till följd
av den långvariga nedgången av den nominella BNP, och de fördröjda effekterna
av bytesbalansunderskotten. Huspriserna sjönk 2013, vilket återspeglar den
djupa recessionen och den pågående anpassningen inom fastighetssektorn. Den
privata sektorns skuldsättning har legat kvar på en hög nivå, något över
tröskelvärdet, och skuldavvecklingsinsatserna har inte avsevärt bidragit till
att minska den privata skuldkvoten, trots betydande negativa kreditflöden. Den
offentliga skulden är fortfarande mycket hög, även om den förväntas nå sin kulmen
2014 och därefter gradvis minska. Arbetslösheten är mycket hög men förväntas
börja minska under 2014. Den ekonomiska utvecklingen har haft en kraftig
inverkan på andra sociala indikatorer, såsom ungdomsarbetslöshet,
långtidsarbetslöshet och fattigdomsindikatorer. Ekonomiskt bistånd och
anpassningsprogram har hjälpt Grekland att minska de alltför stora
makroekonomiska obalanserna och hantera därmed sammanhängande risker.
Situationen i Grekland inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser
kommer att prövas i slutet av det nuvarande ekonomiska stödprogrammet, och
kommer att bero på de arrangemang efter programperiodens slut som man slutligen
enas om. Spanien: Kommissionen drog i mars 2014
slutsatsen att Spanien uppvisade makroekonomiska obalanser som kräver särskild
övervakning och kraftfulla politiska åtgärder, i synnerhet avseende de höga
inhemska och externa skuldsättningsnivåerna. Såsom meddelades i mars 2014, och
i linje med rekommendationerna för euroområdet, har kommissionen satt igång en
särskild övervakning av Spaniens genomförande av sådana politiska åtgärder.[33] I den uppdaterade resultattavlan ligger emellertid flera indikatorer
över de indikativa tröskelvärdena, bland annat nettoställningen mot omvärlden,
exportmarknadsandelarna, den privata sektorns skuldsättning, den offentliga
skulden och arbetslösheten. Bytesbalansindikatorn ligger nu klart under
tröskelvärdet, eftersom Spanien uppnått ett överskott i bytesbalansen under
2013, främst på grund av nedgången i den inhemska efterfrågan. Allt eftersom
den inhemska efterfrågan åter ökar blir hållbarheten hos den externa
återbalanseringen av största betydelse, särskilt som den negativa finansiella
nettoställningen mot omvärlden är fortsatt mycket hög. 2013 års ökning har
emellertid till stor del berott på värderingseffekter, vilket avspeglar en
förbättring av investerarnas förtroende för den spanska ekonomin. Den
kumulerade förlusten av exportmarknadsandelar, som fortfarande ligger över
tröskelvärdet, har minskat avsevärt till följd av vinster under 2013, och
klyftan jämfört med andra utvecklade ekonomier har överbryggats. De förbättrade
exportresultaten kan delvis tillskrivas återställd konkurrenskraft, vilket
visar sig i siffrorna för enhetsarbetskostnader. Den privata sektorns skuldsättning
är fortfarande mycket hög, trots att minskningen av skuldbördan fortsatte under
2013, främst på grund av negativa kreditflöden. Men tidiga förbättringar i
utlåning till små och medelstora företag har konstaterats. Omstruktureringen av
banker har gått framåt och bidrar till en successiv förbättring av villkoren
för kredittillgång. Den offentliga skulden ökade betydligt, vilket delvis
berodde på den pågående justeringen av den finansiella sektorns
balansräkningar, men också på det fortfarande höga underskottet i de offentliga
finanserna. Fastighetspriserna och bostadsbyggandet som andel av BNP minskade
ytterligare under 2013, men de senaste uppgifterna tyder på att
bostadsmarknaden håller på att stabiliseras. Den mycket höga arbetslösheten i
Spanien steg ytterligare under 2013, men sjunker nu i takt med att
BNP-tillväxten vänder uppåt och den senaste tidens arbetsmarknadsreformer
börjar bära frukt. Den mycket höga ungdoms- och långtidsarbetslösheten
undergräver de framtida tillväxtutsikterna och ökar den sociala ojämlikheten. Sammantaget
finner kommissionen det lämpligt, även med hänsyn till att obalanser
konstaterades i mars 2014, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser
kvarstår eller rättas till. Frankrike: I mars 2014 drog kommissionen
slutsatsen att Frankrike hade makroekonomiska obalanser som krävde särskild
övervakning[34] och kraftfulla politiska åtgärder. Obalanserna hade att göra med
försämringen i handelsbalansen och av konkurrenskraften samt följderna av den
offentliga sektorns skuldsättning. Såsom meddelades i mars 2014, och i linje
med rekommendationerna för euroområdet, har kommissionen satt igång en särskild
övervakning av Frankrikes genomförande av sådana politiska åtgärder. I den
uppdaterade resultattavlan överskrider ett antal indikatorer fortfarande de
vägledande tröskelvärdena, bland annat förlusten av exportmarknadsandelar och
den privata och offentliga skuldsättningen. Handelsbalansen och tendenserna i konkurrenskraftens utveckling har
inte visat några tecken på en vändning. Bytesbalansen har fortfarande ett
stabilt underskott inom tröskelvärdet, och nettoställningen mot omvärlden är
måttligt negativ. Exporten är fortfarande svag, med betydande ackumulerade
förluster av marknadsandelar för exporten, även om en viss begränsad ökning
kunde konstateras under 2013. Ökningen av enhetsarbetskostnaderna är relativt
begränsad men visar inte några förbättringar i fråga om
kostnadskonkurrenskraft. De privata företagens lönsamhet är fortsatt låg,
vilket begränsar utsikterna för en skuldminskning och möjligheterna till
investeringar. Den privata skuldsättningen ligger över tröskelvärdet och går
hand i hand med den höga och stigande offentliga skuldkvoten, som närmar sig
100 procent av BNP. Situationen på arbetsmarknaden försämras, med ökad
arbetslöshet till nivåer som ligger mycket nära tröskelvärdet.
Ungdomsarbetslösheten är hög och ökar. I en situation med låg tillväxt och
inflation är det särskilt viktigt att ta itu med Frankrikes makroekonomiska
obalanser, med tanke på hur stor Frankrikes ekonomi är och på riskerna för
spridningseffekter som skulle kunna påverka euroområdets funktion. Sammantaget
finner kommissionen det lämpligt, även med hänsyn till att obalanser
konstaterades i mars 2014, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser
kvarstår eller rättas till. Kroatien: Kommissionen drog i mars 2014
slutsatsen att Kroatien hade alltför stora makroekonomiska obalanser som kräver
särskild övervakning och kraftfulla politiska åtgärder vad gäller
utlandsskulder, det försämrade exportresultatet, högt skuldsatta företag och en
snabbt ökande offentlig skuld i en situation med låg tillväxt och svag förmåga
till anpassning. Som meddelades i mars 2014 har kommissionen inlett en särskild
övervakning av Kroatiens genomförande av dessa åtgärder.[35] I den uppdaterade resultattavlan ligger vissa indikatorer över sina
vägledande tröskelvärden, bland annat den finansiella nettoställningen mot
omvärlden, minskade marknadsandelar för export, den offentliga sektorns
skuldsättning och arbetslösheten. Den stora negativa nettoställningen mot omvärlden har minskat något i
och med att bytesbalansen har vänt till överskott. Anpassningen av
bytesbalansen har drivits på av att den inhemska efterfrågan och
investeringarna sjunkit, med potentiellt skadliga effekter på Kroatiens
tillväxtpotential. Exportresultatet är svagt och de ackumulerade förlusterna av
exportens marknadsandelar är fortfarande mycket stora, även om man den senaste
tiden sett en viss bromsning och måttliga framsteg. Konkurrenskraftsökningarna
har emellertid förblivit begränsade: under 2013 har de reala effektiva
växelkurserna och enhetsarbetskostnaderna t.o.m. börjat öka igen efter att ha
minskat stadigt sedan 2010. Den privata sektorns skuldsättning ligger under
tröskelvärdet men är relativt hög i förhållande till jämförbara länder, och
visar ännu inga tecken på att minska, trots en negativ kredittillväxt. De
statsägda företagens stora skulder medför betydande ansvarsförbindelser för
regeringen och signalerar brister i deras förvaltning. Ekonomins avmattning och
de stora budgetunderskotten har lett till att den offentliga skuldkvoten ökat
snabbt, eftersom budgetkonsolidering är svårt i en lågkonjunktur. Den långsamma lönejusteringen
bidrar till en accelererande förlust av arbetstillfällen och till ökande och
hög arbetslöshet. Hög ungdoms- och långtidsarbetslöshet samt den låga
förvärvsfrekvensen överskuggar tillväxtutsikterna ytterligare, förstärker
negativa återkopplingar och belastar den sociala sammanhållningen. Sammantaget
finner kommissionen det lämpligt, även med hänsyn till att obalanser
konstaterades i mars 2014, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser
kvarstår eller rättas till. Italien: I mars 2014 drog kommissionen
slutsatsen att Italien hade alltför stora makroekonomiska obalanser som krävde
särskild övervakning och kraftfulla politiska åtgärder. Obalanserna berör i
synnerhet den mycket höga offentliga skuldnivån och den svaga konkurrenskraften
gentemot utlandet, vilka båda grundas i låg produktivitetstillväxt. Såsom
meddelades i mars 2014, och i linje med rekommendationerna för euroområdet, har
kommissionen satt igång en särskild övervakning av Italiens genomförande av
sådana politiska åtgärder.[36] I den uppdaterade resultattavlan ligger vissa indikatorer över sina
vägledande tröskelvärden, bland annat minskade marknadsandelar för export, den
offentliga skuldkvoten och arbetslösheten. Även om utlandsställningen har anpassats
och det överskott i bytesbalansen som registrerades för 2013 förväntas öka
ytterligare drivs denna utveckling huvudsakligen av en svag inhemsk efterfrågan
och blygsam exporttillväxt. På en femårsbas fortsätter den ackumulerade
förlusten av marknadsandelen för exporten att vara hög och exportresultatet är
svagt jämfört med andra utvecklade ekonomier. De kostnadsrelaterade
konkurrenskraftsindikatorerna är stabila men visar inte någon ökning. De
nominella enhetsarbetskostnaderna minskade under 2013, delvis tack vare en
stabilisering av arbetsproduktiviteten efter den kraftiga nedgången under
föregående år. Den privata sektorns skuldsättning är måttlig, samtidigt som den
mycket höga offentliga skuldkvoten fortsatte att öka, vilket berodde på en
negativ real tillväxt och dämpad inflation. Den svaga ekonomin återspeglas
också i den allt mindre roll som fasta investeringar spelar för BNP, vilket har
att göra med de osäkra ekonomiska utsikterna och den stora nedgången i den
privata sektorns kreditflöde under 2013. Arbetslösheten i Italien ökade
ytterligare under 2013, men stabiliserades under det första halvåret 2014.
Ungdomsarbetslösheten ökade kraftigt till en mycket hög nivå, och
långtidsarbetslösheten låg kvar på en mycket hög nivå. Förvärvsfrekvensen är
den lägsta i EU. Även om fattigdomsindikatorerna och de sociala indikatorerna
var i stort sett stabila under 2013 förblev de oroväckande höga och kan inverka
negativt på tillväxtutsikterna på medellång sikt. I en situation med låg
tillväxt och inflation är behovet av att ta itu med Italiens alltför stora
obalanser särskilt stort med tanke på den italienska ekonomins storlek och
risken för spridningseffekter som kan påverka euroområdets funktion. Sammantaget
finner kommissionen det lämpligt, även med hänsyn till att obalanser
konstaterades i mars 2014, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser
kvarstår eller rättas till. Lettland: I den föregående omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser
konstaterades inga obalanser i Lettland. I den uppdaterade resultattavlan
ligger vissa indikatorer över sina vägledande tröskelvärden, bland annat den
finansiella nettoställningen mot omvärlden, arbetslösheten och förändringen av
inflationsjusterade bostadspriser. Den negativa
finansiella nettoställningen mot omvärlden är avsevärt högre än det vägledande
tröskelvärdet, även om den har minskat under senare år. Mer än två tredjedelar
av nettoskulden omfattar utländska direktinvesteringar, och nettoutlandsskulden
är måttlig. Lettlands bytesbalans uppvisar ett litet underskott. Ökningen av
exportens marknadsandelar i Lettland avtar, men är fortfarande betydande i
ackumulerade tal. Medan enhetsarbetskostnaderna ligger inom tröskelvärdet,
visar prognoser risk för ett visst överskridande på kort sikt, men med koppling
till förbättrad icke kostnadsrelaterad konkurrenskraft och i stort sett i linje
med utvecklingen hos de viktigaste handelspartnerna. Den offentliga och privata
skuldsättningen ligger långt under tröskelvärdena. Den finansiella sektorn har
fortfarande stor likviditet och kapitaltäckningskvot, men kredittillväxten
förblir negativ till följd av den pågående skuldavvecklingen i banksektorn.
Under 2013 överskred tillväxten i inflationsjusterade bostadspriser
tröskelvärdet, om än ytterst marginellt, varigenom en betydande nedgång under
föregående år korrigerades. Lettlands exponering för geopolitiska risker,
särskilt konflikten mellan Ryssland och Ukraina, försämrar landets
tillväxtpotential. Arbetslöshetsindikatorn (treårigt genomsnitt) närmar sig
tröskelvärdet och förväntas minska ytterligare. Ungdomsarbetslösheten
fortsätter att minska. Långtidsarbetslösheten är visserligen fortfarande hög,
men har minskat avsevärt under det senaste året, vilket också minskar de
befintliga stora sociala riskerna. Sammantaget leder detta till att
kommissionen i detta skede inte kommer att utföra en vidare fördjupad
granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Litauen: I de föregående omgångarna av
förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades inga obalanser i
Litauen. I den uppdaterade resultattavlan ligger ett par indikatorer bortom
sina vägledande tröskelvärden, nämligen den finansiella nettoställningen mot
omvärlden och arbetslösheten. Litauens negativa finansiella nettoställning mot omvärlden är
fortfarande över tröskelvärdet, men har förbättrats avsevärt. Dessutom är
nettoutlandsskulden betydligt lägre, vilket avspeglar den ingående stocken av
utländska direktinvesteringar. Bytesbalansen uppvisade ett litet överskott
under 2013, men förväntas visa ett smärre underskott under 2015 när den
inhemska efterfrågan ökar. Exportresultaten är starka, med betydande ökning när
det gäller marknadsandelarna för export. De kostnadsrelaterade
konkurrenskraftsindikatorerna är relativt stabila även om
enhetsarbetskostnaderna har ökat något på grund av brist på arbetskraft.
Sanktioner som införts av Ryssland kommer sannolikt att dämpa exporten och
BNP-tillväxten på kort sikt. Mer allmänt försämrar Litauens exponering för
geopolitiska risker, och särskilt konflikten mellan Ryssland och Ukraina,
landets tillväxtpotential. Både den privata sektorns skuldsättning och den
offentliga skuldsättningen är relativt låga. Den privata sektorn fortsätter att
minska sin skuldsättning och tillväxten av nya lån till icke-finansiella
företag är svag. De reala bostadspriserna har stabiliserats under de senaste
åren. Arbetslösheten och ungdoms- och långtidsarbetslösheten har minskat
avsevärt, och den totala arbetslösheten förväntas minska till närmare
tröskelvärdena under de kommande åren. Uppgången på arbetsmarknaden bidrar till
minskningen av fattigdomen och den sociala utslagningen, vilka fortfarande
ligger på en mycket hög nivå. Sammantaget leder detta till att kommissionen
i detta skede inte kommer att utföra en vidare fördjupad granskning inom ramen
för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Luxemburg: Kommissionen drog i mars 2014 slutsatsen att de makroekonomiska
utmaningarna i Luxemburg inte utgör betydande makroekonomiska risker som kan
klassificeras som obalanser i den mening som avses enligt förfarandet vid
makroekonomiska obalanser. I den uppdaterade resultattavlan ligger ett par indikatorer
bortom tröskelvärdet, nämligen enhetsarbetskostnaderna, den privata sektorns
kredittillväxt och den privata sektorns skuldsättning. Luxemburgs betydande överskott i bytesbalansen minskade
ytterligare under 2013 till följd av kraftig import, men även till följd av
minskande investeringar, vilket innebär att den treåriga indikatorn nu ligger
inom tröskelvärdet. De ackumulerade förlusterna av exportmarknadsandelar sjönk
under tröskelvärdet efter ett antal betydande förbättringar under 2013. Enhetsarbetskostnaderna
förblev relativt dynamiska även om deras tillväxt bromsats under 2013. Den höga
privata skuldsättningen i Luxemburg, främst av icke-finansiella företag, utgörs
i stort sett av stora gränsöverskridande lån mellan företag som uppvägs av betydande
tillgångar. Medan den offentliga skulden för närvarande ger en positiv bild
finns det på längre sikt ändå höga risker för hållbarheten på grund av ökande
åldersrelaterade ansvarsförbindelser. Det finns fortfarande risker för den
inhemska finansiella stabiliteten på grund av landets stora finansiella sektor,
men de förblir relativt begränsade eftersom sektorn samtidigt är både
diversifierad och specialiserad. De inhemska bankerna redovisar sunda kapital-
och likviditetskvoter. Bostadsprisernas dynamik utgör emellertid en källa till
oro. Även om risken för en kraftig priskorrigering förefaller låg finns det
anledning till oro på utbudssidan, och investeringarna i bostadsbyggande
minskar. Sammantaget leder detta till att kommissionen i detta skede inte kommer
att utföra en vidare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid
makroekonomiska obalanser. Ungern: I mars 2014 drog kommissionen slutsatsen att Ungern uppvisade
makroekonomiska obalanser som kräver övervakning och kraftfulla politiska
åtgärder, bland annat i form av en fortsatt anpassning av landets mycket
negativa finansiella nettoställning mot omvärlden och dess relativt höga
offentliga skuld[37]. I den uppdaterade resultattavlan ligger flera indikatorer över sina
vägledande tröskelvärden, bland annat den finansiella nettoställningen mot
omvärlden, förlust av marknadsandelar för export, den offentliga sektorns
skuldsättning och arbetslösheten. De ökande överskotten i bytes- och
kapitalbalansen sedan 2010 har säkerställt en ihållande minskning av den
finansiella nettoställningen mot omvärlden, även om den förblir mycket hög.
Denna förbättring i bytesbalansen har fram till nyligen främst berott på en
svag inhemsk efterfrågan, och exportresultaten har i allmänhet varit svaga,
vilket lett till stora ackumulerade förluster av marknadsandelar. Samtidigt har
enhetsarbetskostnaderna varit relativt dynamiska även om den reala effektiva
växelkursen har skrivits ned. Den privata sektorns skuldavveckling har fortsatt
under svåra förhållanden med en hög nivå av nödlidande lån, en alltför tung
börda för den finansiella sektorn, negativa kreditflöden och en kontinuerlig
minskning av inflationsjusterade bostadspriser. Men sedan mitten av 2013 har
takten i skuldminskningen avtagit till följd av system med subventionerade lån
och en ökad tillväxt. Den offentliga skulden har fortsatt minska gradvis, men
tendensen är inte tillräckligt stabil med tanke på att negativa ekonomiska
chocker kan uppstå. De negativa återkopplingarna mellan ekonomins begränsade
tillväxtpotential och exponeringen för valutarörelser kan öka landets
sårbarhet. Arbetslöshetsindikatorn ligger precis över tröskeln, framför allt på
grund av den ökande deltagarandelen, och förväntas öka ytterligare. Samtidigt
som situationen för de unga på arbetsmarknaden har förbättrats förblir
långtidsarbetslösheten hög. Förvärvsfrekvensen har ökat, men är fortfarande en
av de lägsta i EU. Alla fattigdomsindikatorer har fortsatt att försämras
avsevärt sedan början av krisen. Sammantaget finner kommissionen det lämpligt,
även med hänsyn till att obalanser konstaterades i mars 2014 och som kräver
kraftfulla åtgärder, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår
eller rättas till. Malta: Kommissionen drog i mars 2014
slutsatsen att de makroekonomiska utmaningarna i Malta inte utgjorde några
betydande makroekonomiska risker som kan klassificeras som obalanser i den
mening som avses enligt förfarandet vid makroekonomiska obalanser. I den
uppdaterade resultattavlan ligger vissa indikatorer över de indikativa tröskelvärdena,
nämligen förändringen av de nominella enhetsarbetskostnaderna samt offentlig
och privat skuldsättning. Den externa ombalanseringen har gått framåt ytterligare och
bytesbalansen uppvisade ett litet överskott 2013. Större import kopplad till
stora investeringsprojekt förväntas resultera i en övergående försämring av
bytesbalansen åren 2014–2015. Trots den förbättrade bytesbalansen under senare
år minskade marknadsandelen för Maltas export för femte året i rad 2013, även
om den ackumulerade förändringen fortfarande ligger inom det indikativa
tröskelvärdet. Ökningen av de nominella enhetsarbetskostnaderna ligger strax
över tröskelvärdet. Denna utveckling återspeglar de skiftande strukturerna i
ekonomin, men kan också tyda på att det finns en risk för att konkurrenskraften
urholkas om utvecklingen håller i sig. Den relativt höga privata skuldnivån,
koncentrerad till icke-finansiella företag, fortsätter att minska, delvis tack
vare ihållande ekonomisk tillväxt men också på grund av det negativa kreditflödet
till företagssektorn, eftersom bankerna har skärpt sina utlåningskrav särskilt
för byggsektorn. Skuldkvoten har fortsatt att öka, men förväntas stabilisera
sig och minska från och med nästa år. Även om den stora och huvudsakligen
internationellt inriktade banksektorn minskar sina skulder, har effekten på den
ekonomiska aktiviteten varit begränsad eftersom andelen inhemska tillgångar och
skulder i deras balansräkningar är liten. En stabil utveckling av
bostadspriserna, en stark sysselsättningstillväxt, visserligen jämsides med en
relativt låg förvärvsfrekvens, och låg arbetslöshet minskar risken för att
interna obalanser ska uppstå. Sammantaget leder detta till att kommissionen
i detta skede inte kommer att göra en ytterligare fördjupad granskning inom
ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Nederländerna: I mars 2014 drog kommissionen slutsatsen att Nederländerna hade
makroekonomiska obalanser, särskilt i fråga om den pågående korrigeringen på
bostadsmarknaden och hushållssektorns höga skuldsättning. I den uppdaterade
resultattavlan ligger vissa indikatorer utanför det indikativa tröskelvärdet,
nämligen: överskottet i bytesbalansen, förlorade exportmarknadsandelar, den
privata sektorns skuldsättning och den offentliga skuldsättningen. Det fortsatt stora
överskottet i bytesbalansen i Nederländerna är resultatet av ett högt sparande
och strukturellt svaga inhemska privata investeringar, vilka minskade
ytterligare under 2013. En gradvis återhämtning förväntas dock stödja
investeringarna från och med 2014, vilket sätter en begränsad press nedåt på
överskottet i bytesbalansen. De ackumulerade förlusterna av
exportmarknadsandelar har minskat något efter begränsade vinster under 2013,
delvis tack vare en dynamisk återexport. Enhetsarbetskostnadernas utveckling
har varit positiv och inom tröskelvärdet. Den privata sektorns skuldnivå har
varit stabil och legat på en nivå långt över tröskelvärdet trots viss aktiv
minskning av hushållens skulder. Riskerna reduceras genom de stora finansiella
tillgångar som innehas av den privata sektorn. Dessutom kommer politiska
förändringar, till exempel minskade avdragsmöjligheter för bolåneränta och
minskad belåningsgrad, att minska hushållens skuldsättning och leda till en
bättre balanserad finansiell sektor. Bostadsmarknaden verkar återhämta sig med
stigande bostadspriser och fler transaktioner och byggnadslov, vilket banar väg
för en ökning av hushållens investeringar. Den offentliga skulden ligger
stabilt över tröskelvärdet. Sammantaget finner kommissionen det lämpligt,
även med hänsyn till att obalanser konstaterades i mars 2014, att fortsätta
granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller rättas till. Österrike I de tidigare omgångarna av förfarandet vid makroekonomiska obalanser
konstaterades inga makroekonomiska obalanser i Österrike. I den uppdaterade
resultattavlan ligger ett par indikatorer kvar över de indikativa
tröskelvärdena, nämligen förlusten av exportmarknadsandelar och den offentliga
sektorns skuldsättning. Bytesbalansen
uppvisar fortfarande ett stabilt och måttligt överskott, medan den finansiella
nettoställningen mot omvärlden ligger nära noll. De betydande ackumulerade
förlusterna av exportmarknadsandelar har minskat efter vissa begränsade
ökningar under 2013, eftersom Österrikes ekonomi har gynnats av integreringen
av sin försörjningskedja med Tyskland och Centraleuropa. Det aktuella
exportresultatet ligger i stort sett i linje med det resultat som partnerländer
i EU uppvisar. Problemen med kostnadskonkurrenskraften förefaller vara begränsade,
eftersom enhetsarbetskostnaderna ökar måttligt och ligger under tröskelvärdet
och den reala effektiva växlingskursens utveckling ligger i linje med
partnerländerna i euroområdet. Den privata sektorns skuldsättning ligger något
under tröskelvärdet på en relativt stabil nivå. Kreditflödet till den privata
sektorn fortsätter att vara tämligen positivt. Den offentliga sektorns skuld
överskrider fortsatt tröskelvärdet även på grund av den krisrelaterade
omstruktureringen och rekapitaliseringen av finansinstitut, som förväntas öka
den offentliga skulden med omkring 6 procentenhet av BNP år 2014. Även om det
fortfarande föreligger betydande risker har de negativa återkopplingarna mellan
den offentliga och den finansiella sektorn minskat, delvis tack vare omstruktureringen
av viktiga finansinstitut. Den nära integreringen av banksektorn med central-,
öst- och sydosteuropeiska länder innebär att Österrikes banksystem är exponerat
mot geopolitiska risker och den makroekonomiska utvecklingen på dessa marknader.
Denna exponering verkar dock på det hela taget vara något mindre än tidigare
och åtföljs av en successiv skuldminskning hos österrikiska banker, vilket tar
sig uttryck i en minskning av den finansiella sektorns skulder och en övergång
till länder med lägre risk och mer stabila lokala finansieringskällor. Vad
gäller bostadspriserna finns det tecken på att den kraftiga prisökning som
kunde observeras under 2012 har mattats av avsevärt, även om det skett i olika
hög grad i olika delar av landet. Sammantaget leder detta till att
kommissionen i detta skede inte kommer att göra en ytterligare fördjupad
granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Polen: I de tidigare omgångarna av förfarandet vid makroekonomiska obalanser
konstaterades inga makroekonomiska obalanser i Polen. I den uppdaterade
resultattavlan ligger vissa indikatorer över de indikativa tröskelvärdena,
nämligen den finansiella nettoställningen mot omvärlden och arbetslösheten. Den finansiella
nettoställningen mot omvärlden är fortfarande mycket negativ och fortsatte att
försämras något 2013. Nettoutlandsskulden är emellertid betydligt lägre än den
finansiella nettoställningen mot omvärlden, eftersom utländska
direktinvesteringar står för en stor del av utlandsskulderna. Underskottet i
bytesbalansen har också förbättrats och ligger inom tröskelvärdet för första
gången sedan 2007, tack vare ett överskott i handelsbalansen och ett lägre
underskott i inkomstkontot. I ackumulerade siffror har exportens marknadsandel
varit stabil under de senaste fem åren, även om förluster under de senaste åren
kompenseras av vinster under 2013. Den privata sektorns skuldsättning som andel
av BNP är fortfarande bland de lägsta i EU och har ökat endast marginellt. Den
offentliga skulden har varit i stort sett stabil på en nivå strax under
tröskelvärdet och förväntas minska 2014, främst på grund av nyligen gjorda
ändringar i den andra pelarens pensionssystem. Banksektorn är väl
kapitaliserad, likvid och lönsam. Kreditflödet till den privata sektorn är
fortfarande lågt jämfört med perioden före 2007, men det är positivt. Bolån i
utländsk valuta utgör fortfarande en stor andel av alla bolån, men andelen
krymper hela tiden. Arbetslösheten nådde tröskelvärdet under referensperioden,
men mer aktuella uppgifter visar en nedåtgående trend, som dock kan äventyras
av de eventuella ekonomiska konsekvenserna av det spända läget mellan Ryssland
och Ukraina och svagare ekonomiska förutsättningar än tidigare väntat i EU. Sammantaget
leder detta till att kommissionen i detta skede inte kommer att göra en
ytterligare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska
obalanser. Portugal: Mellan maj 2011 och juni 2014 mottog Portugal ekonomiskt stöd för ett
makroekonomiskt anpassningsprogram.[38]
Övervakningen av obalanser och korrigerande åtgärder skedde följaktligen i den
kontexten och inte genom förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Inom ramen
för detta anpassningsprogram har Portugal gjort betydande framsteg mot att
avhjälpa sina ekonomiska svagheter och minska de makroekonomiska riskerna. I
den uppdaterade resultattavlan ligger dock flera indikatorer fortfarande över
de indikativa tröskelvärdena: Den finansiella nettoställningen mot omvärlden,
den privata skuldsättningen, den offentliga skulden och arbetslösheten. Den negativa finansiella nettoställningen mot omvärlden
är mycket hög och trenden har varit ökande. Ökningen av den finansiella
nettoställningen mot omvärlden har emellertid avstannat nästan helt och hållet
då bytesbalansen återfår balansen tack vare ökad export och minskad import. De
ackumulerade förlusterna av exportmarknadsandelar sjönk under tröskelvärdet
tack vare vinster under 2013. Dessa nyligen uppnådda framsteg överensstämmer
med tecken på förbättrad kostnadskonkurrenskraft som återspeglas i gradvis
fallande enhetsarbetskostnader och en stabil real effektiv växelkurs. Den
privata skuldsättningen är mycket hög, och hushållens och företagens
ansträngningar för att minska skuldsättningen har endast något minskat den
privata skuldkvoten. Den offentliga skulden är fortfarande mycket hög, även om
den förväntas ha nått sin kulmen 2013 och därefter gradvis minska. Trots den
senaste tidens händelser som gäller en enskild bank har den portugisiska
banksektorn stabiliserats med framgång, med tillräcklig bankkapitalisering och
fortsatt förbättrad tillgång till marknadsbaserad likviditet. Det stora antalet
nödlidande lån och det svaga ekonomiska läget i allmänhet fortsätter dock att
göra bankerna sårbara för makroekonomiska störningar och begränsar deras
förmåga att tillhandahålla finansiering till den reala ekonomin.
Arbetslösheten är fortfarande mycket hög, även om den fortsatt att minska efter
att ha kulminerat i början av 2013. Ungdomsarbetslösheten och
långtidsarbetslösheten är mycket hög, och andra sociala indikatorer vållar
fortfarande bekymmer. Mot bakgrund av Portugals integration i EU:s gängse
övervakningscykel finner kommissionen det lämpligt att ytterligare granska
riskerna genom en fördjupad granskning för att bedöma om det förekommer
obalanser. Rumänien: Rumänien har fått ekonomiskt stöd,
för närvarande i förebyggande syfte, till stöd för anpassningsprogram sedan
våren 2009, mot bakgrund av de kvarstående riskerna i samband med landets
betalningsbalans. Övervakningen av obalanser och övervakningen av korrigerande
åtgärder har genomförts mot denna bakgrund. Sedan överenskommelsen om det
nuvarande arrangemanget hösten 2013 har ingen framgångsrik översyn av
programmet slutförts och programmet ska upphöra att gälla i september 2015. I den uppdaterade resultattavlan ligger den finansiella
nettoställningen mot omvärlden fortfarande betydligt över det indikativa
tröskelvärdet. Rumäniens höga negativa finansiella
nettoställning mot omvärlden speglar ackumuleringen av underskott i bytesbalansen
under perioden före krisen som i stor utsträckning finansierades genom
utländska direktinvesteringar. Detta innebär att
nettoutlandsskulden är något lägre än den finansiella nettoställningen mot
omvärlden, även om den fortfarande är hög. Bytesbalansen
har hållit på att återfå balansen, men 2013 uppvisade den ännu ett litet
underskott som förväntas öka något under de kommande åren. De utländska
direktinvesteringarna är klart lägre än de nivåer som rådde före krisen.
Exportresultatet har varit starkt och Rumänien har vunnit marknadsandelar,
särskilt under 2013. Arbetsproduktiviteten har återhämtat sig betydligt sedan
2012, men enhetsarbetskostnaderna ökade snabbt 2013. Den privata sektorns
skuldsättning är relativt låg och uppskattas ha minskat starkt 2013, med
draghjälp av en stark nominell tillväxt. Den
finansiella sektorn är väl kapitaliserad och likvid, men den finansiella
förmedlingen är fortsatt svag. Även om en märkbar minskning har
konstaterats 2014 har kraven på skuldavveckling och den höga andelen nödlidande
lån negativa konsekvenser för kreditgivningen till den privata sektorn. På
bostadsmarknaden fortsätter korrigeringen av inflationsjusterade bostadspriser,
om än i långsammare takt än under tidigare år. Den svaga fastighetsmarknaden
skapar problem för bankernas låneportföljer, som till övervägande del har
hypotekslån som säkerhet. På arbetsmarknaden är ungdomsarbetslösheten och
andelen ungdomar som varken arbetar eller studerar fortfarande hög, och
förvärvsfrekvensen är fortfarande en av de lägsta i EU. Fattigdomen och den
sociala utslagningen är bland de högsta i EU. Successiva
program för ekonomiskt stöd har bidragit till att minska de ekonomiska riskerna
i Rumänien. Med tanke på dröjsmålen med slutförandet av det halvårsvisa
översynerna av det förebyggande arrangemanget, som ska upphöra före utgången av
september 2015, bör Rumänien återintegreras enligt förfarandet vid
makroekonomiska obalanser. Detta innefattar utarbetandet av en fördjupad
granskning för att fortsätta granskningen av huruvida obalanser och risker
kvarstår eller de rättas till. Slovenien: I mars 2014 konstaterade
kommissionen att Slovenien hade alltför stora makroekonomiska obalanser, som
kräver särskild övervakning och fortsatta kraftfulla politiska åtgärder. Det
krävs kraftfulla åtgärder framför allt för att ta itu med de risker som följer
av en ekonomisk struktur som kännetecknas av svagt företagsstyre, hög grad av
statlig inblandning, en högbelånad företagssektor, förlust av kostnadsrelaterad
konkurrenskraft och en ökande offentlig skuld. Såsom aviserades i mars 2014 och
i linje med rekommendationen för euroområdet har kommissionen inlett en
särskild övervakning av det politiska genomförandet för Sloveniens del.[39] I den uppdaterade resultattavlan ligger vissa indikatorer över det
indikativa tröskelvärdet, nämligen den finansiella nettoställningen mot
omvärlden, förändringen av exportmarknadsandelen och den offentliga skulden. Bytesbalansen fortsatte sin kraftiga korrigering och nådde ett
betydande överskott 2013, i takt med att exporten ökade och den inhemska
efterfrågan minskade. Därmed förbättrades Sloveniens finansiella nettoställning
mot omvärlden avsevärt, även om den fortfarande ligger endast knappt över
tröskelvärdet. Efter fem års nedgång ökade Sloveniens exportmarknadsandelar
under 2013. Återupprättandet av pris- och kostnadskonkurrenskraften har varit
begränsat eftersom enhetsarbetskostnaderna endast stabiliserats efter de
kraftiga ökningar som noterades under de första krisåren. Den privata sektorns
skuldsättning har minskat ytterligare till följd av företagens minskande
skuldsättning. Detta berodde huvudsakligen på negativ kredittillväxt snarare än
en omstrukturering av befintlig lånestock. Den pågående minskande
skuldsättningen inom den finansiella sektorn tog fart avsevärt 2013 till följd
av överföringen av nödlidande lån till det statsägda förvaltningsbolaget för
banktillgångar och statens rekapitalisering av banker. Den totala statsskulden
ökade kraftigt och ligger nu avsevärt över tröskelvärdet. Arbetslösheten nådde
en topp under 2013 under det indikativa tröskelvärdet. Under 2013 ökade
arbetslösheten dock till rekordnivåer. Sammantaget finner kommissionen det
lämpligt, också med hänsyn till konstaterandet av alltför stora obalanser i
mars 2014, att ytterligare granska den fortsatta förekomsten av makroekonomiska
risker och övervaka utvecklingen när det gäller att rätta till alltför stora
obalanser. Slovakien: I de tidigare omgångarna av
förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades inga obalanser i
Slovakien. I den uppdaterade resultattavlan ligger ett par indikatorer
fortfarande kvar över de indikativa tröskelvärdena, nämligen den finansiella
nettoställningen mot omvärlden och arbetslösheten. Slovakiens finansiella nettoställning mot omvärlden försämrades något
under 2013, men utlandsskulden är fortfarande låg och relativt stabil med tanke
på den stora stocken av utländska direktinvesteringar. Bytesbalansen har
förbättrats, och små överskott noterades 2012 och 2013. Exportresultatet verkar
stabilt, med endast mindre ackumulerade förluster av marknadsandelar och vissa
vinster under 2013. Pris- och kostnadskonkurrenskraftens utveckling är inget
bekymmer, eftersom både den reala effektiva växelkursen och ökningen av
enhetsarbetskostnaderna är stabila. Den privata sektorns skuldnivå har varit
stabil till följd av svagt positiva kreditflöden. Banksektorn är fortfarande
välkapitaliserad och de totala skulderna beräknas ha minskat något under 2013.
Den offentliga skuldkvoten fortsatte att öka under 2013, men ligger fortfarande
under tröskelvärdet. Efter en nedgång under fyra år i rad stabiliserades
bostadspriserna under 2013. Utvecklingen på arbetsmarknaden återspeglar de
fortsatt stora regionala skillnaderna i fråga om ekonomisk tillväxt och
sysselsättning. Arbetslösheten kvarstår som den mest angelägna frågan för den
ekonomiska politiken med tanke på de sociala konsekvenserna. Arbetslösheten är
till största delen långvarig, vilket tyder på att är strukturell, och
ungdomsarbetslösheten är också ett allvarligt problem. Sammantaget kommer
kommissionen inte i detta skede att göra någon ytterligare fördjupad granskning
inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Finland: I mars 2014 drog kommissionen
slutsatsen att Finland hade makroekonomiska obalanser, särskilt i fråga om
konkurrenskraftsutvecklingen. I den uppdaterade resultattavlan ligger tre
indikatorer över de indikativa tröskelvärdena, nämligen förändringen av
exportmarknadsandelarna, förändringen av enhetsarbetskostnaderna och den privata
sektorns skuldnivå. Den trendmässiga
försämringen av utlandsställningen som ledde till måttliga underskott i
bytesbalansen stabiliserades under 2013, medan Finlands positiva finansiella
nettoställning mot omvärlden försvagades något. Finlands har förlorat
exportmarknadsandelar snabbare än något annat land i EU. Även om de största
förlusterna ägde rum under 2009–2010 har Finland inte kunnat uppvisa den
måttliga ökning av exportmarknadsandelarna som observerats i de flesta andra
EU-länder. Den ogynnsamma utvecklingen av enhetsarbetskostnaderna har också en
negativ effekt på konkurrenskraften. Det pågår visserligen en omstrukturering
av traditionella industrisektorer, men potentiella strukturella svagheter som
ligger till grund för förlusten av konkurrenskraft och som begränsar
anpassningsförmågan inom både den privata och offentliga sektorn kräver
särskild uppmärksamhet. Den privata sektorns skuldkvot är fortfarande hög, och
domineras av företagens skulder. Samtidigt tyder skuldminskningen inom den finansiella
sektorn under 2013 på minskad skuldsättning. Den svaga nedgången i realpriserna
på bostäder fortsatte under 2013, vilket begränsar riskerna för en överhettning
av bostadsmarknaden. Ökande regionala skillnader förtjänar emellertid särskild
uppmärksamhet. Arbetslösheten ökar och tillväxten är fortfarande mycket svag. Sammantaget
finner kommissionen det vara lämpligt, också med hänsyn till att obalanser
konstaterats i mars 2014, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser
kvarstår eller rättas till. Sverige: Kommissionen drog i mars 2014 slutsatsen att Sverige hade
makroekonomiska obalanser, särskilt vad gäller hushållens skuldsättning och
ineffektiva inslag på bostadsmarknaden. I den uppdaterade resultattavlan ligger
bytesbalansöverskottet, förlusten av exportmarknadsandelar och den privata
sektorns skuld ovanför de indikativa tröskelvärdena. Överskottet i
bytesbalansen ligger kvar på en stabil nivå strax över tröskelvärdet, vilket
avspeglar ett relativt högt sparande både inom den privata och offentliga
sektorn samt dämpade investeringar under de senaste åren, även om de förväntas
ta ny fart. Sverige har förlorat stora exportmarknadsandelar under åren och
även om dessa förluster mattades av under 2013 överstiger de ackumulerade
förlusterna tröskelvärdet. Indikatorerna för kostnadskonkurrenskraften tyder
dock inte på några problem eftersom ökningen av enhetsarbetskostnaderna var
relativt låg 2013. Den höga nivån på den privata sektorns skuldsättning är
stabil, men kräver fortsatt uppmärksamhet. Företagens skuldsättning har minskat
sedan 2009, men är fortfarande hög och förväntas öka igen när kreditflödena tar
fart. Ökningen av hushållens skuldsättning har avstannat efter det att
bolånereformer genomförts, men hushållens skuldsättning har återigen ökat sedan
2012. Den offentliga sektorns skuld är relativt låg. De inflationsjusterade
bostadspriserna, som stabiliserades på en hög nivå 2011 och 2012, har återigen
börjat stiga dynamiskt sedan mitten av 2013 och bostadsmarknaden är fortfarande
sårbar för en obalanserad utveckling med allvarliga begränsningar på
utbudssidan. Riskerna inom banksektorn verkar vara begränsade även om
hushållens höga skuldsättning gör bankerna mer sårbara för förlorat förtroende
om bostadspriserna skulle sjunka markant. Eftersom bankerna i stor utsträckning
förlitar sig på marknadsfinansiering skulle en förtroendekris snabbt öka deras
finansieringskostnader och göra trycket att minska skuldsättningen mer akut. Sammantaget
finner kommissionen det vara lämpligt, också med hänsyn till att obalanser
konstaterats i mars 2014, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser
kvarstår eller rättas till. Förenade
kungariket: Kommissionen drog i mars 2014 slutsatsen
att Förenade kungariket hade makroekonomiska obalanser, särskilt på de områden
som gäller hushållens skuldsättning, vilket hänger samman med den stora volymen
hypotekslån och bostadsmarknadens strukturella särdrag, och på grund av
Förenade kungarikets krympande exportmarknadsandelar. I den uppdaterade
resultattavlan överstiger tre indikatorer sina indikativa tröskelvärden,
nämligen följande: förlusten av exportmarknadsandelar, den privata sektorns
skuldsättning och den offentliga skulden. Underskottet i
bytesbalansen fortsatte att öka under 2013, även om den treåriga indikatorn
fortfarande ligger strax under tröskelvärdet. Samtidigt förblir Förenade
kungarikets negativa finansiella nettoställning mot omvärlden måttlig. Den
ackumulerade försämringen av exportmarknadsandelarna ligger klart över det
indikativa tröskelvärdet, även om försämringen mattades av under 2013.
Indikatorerna för kostnadskonkurrenskraft är relativt stabila. Den höga nivån
på den privata sektorns skuldsättning minskar gradvis tack vare nominell
tillväxt, men ligger fortfarande betydligt över det indikativa tröskelvärdet.
Bostadspriserna fortsätter att stiga igen efter en kortare korrigeringsfas. De
regionala variationerna i ökningen av bostadspriserna tillsammans med fortsatt
hög skuldsättning, tyder på att bostadssektorn kan vara sårbar för chocker på medellång
sikt som kan få spridningseffekter på ekonomin i stort. Den höga offentliga
skulden är fortfarande ett problem; den har minskat på senare tid men har ännu
inte nått sin kulmen. Sysselsättningen fortsätter att öka i bra takt, och
ungdomsarbetslösheten och andelen ungdomar som inte är i utbildning eller
sysselsättning har minskat. Sammantaget finner kommissionen det vara
lämpligt, också med hänsyn till att obalanser konstaterats i mars 2014, att
fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller rättas till. [1] Se European Economic Forecast-Autumn 2014, European
Economy, 2014(7). [2] För sammanställda indikatorer över hur väl de politiska
rekommendationerna har följts, se Deroose, S. och J. Griesse, Implementing
Economic Reforms – Are EU Member States Responding to European Semester
Recommendations? Economic Brief från GD Ekonomi och finans, 2014(37). [3] Rapporten kompletteras med en bilaga med de statistikuppgifter
som ligger till grund för den. Definitionerna av resultattavlans variabler och
extraindikatorer har inte ändrats jämfört med förra årets rapport, och det har
inte heller de indikativa tröskelvärdena. De statistiska standarderna har
emellertid uppdaterats i och med övergången från ENS 95 till ENS 2010, och från
den femte till den sjätte upplagan av manualen för betalningsbalanser. Se även
fotnot 29. [4] Förordning (EU) nr 1176/2011 (EUT L 306, 23.11.2011,
s. 25). [5] I mars 2014 konstaterade kommissionen obalanser i Belgien,
Bulgarien, Tyskland, Irland, Spanien, Frankrike, Italien, Ungern,
Nederländerna, Slovenien, Finland, Sverige och Förenade kungariket, av vilka
Kroatien, Italien och Slovenien hade alltför stora obalanser (se Resultat av
de fördjupade granskningarna, KOM(2014) 150, 5.3.2014, och Macroeconomic
Imbalances, European Economy-Occasional Papers, s. 172–188). För den
fullständiga uppsättningen landspecifika rekommendationer som antagits av
rådet, inklusive de rekommendationer som är av relevans för förfarandet vid
makroekonomiska obalanser, se EUT C 247, 29.7.2014. [6] Kommissionen anser att eftersom obalanser identifieras efter de
detaljerade analyserna i de tidigare fördjupade granskningarna ska slutsatsen
att en obalans har rättats till dras först efter det att man övervägt alla
relevanta faktorer i en annan fördjupad granskning. [7] Analysing Euro Area Inflation Using the Phillips Curve,
Quarterly Report on the Euro Area, 2014(2):21-6. [8] Spridningseffekter over gränserna, särskilt för euroområdet
behandlas i On cross-border spillovers, with particular emphasis on the euro
area, i: Quarterly Report on the Euro Area, 2014(4): ännu ej
offentliggjord. [9] Analysing Euro Area Inflation Using the Phillips Curve,
Quarterly Report on the Euro Area, 2013(4):7-16. Se även The Growth
Impact of Structural Reforms, Quarterly Report on the Euro Area,
2013(4):17-27, och Growth Differences between Euro Area Member States since
the Crisis, Quarterly Report on the Euro Area, 2014(2):7-20. [10] För en detaljerad beskrivning av den nuvarande versionen av den
av Ekofinrådet godkända metod som används för bedömning av potentiell
produktion och produktionsgap, se Havik, K. et al., The Production Function
Methodology for Calculating Potential Growth Rates and Output Gaps, European
Economy - Economic Papers,, 535. [11] Se den nyligen offentliggjorda 2014 Ageing report –
Underlying Assumptions and Projection Methodologies, European Economy,
2014 (8). [12] The Drivers of Total Factor Productivity in Catching-up
Economies, Quarterly Report on the Euro Area, 2014(3):7-19. [13] Drivers and Implications of the Weakness of Investment in
the EU,' ruta I.1 i European Economic Forecast-Autumn 2014, European
Economy, 2014(7):40-3 (höstprognosen). [14] Market Reforms at Work, European Economy,
2014(5). [15] Se tabell 1.4 i höstprognosen European Economic Forecast-Autumn
2014, European Economy, 2014 (7). 29. [16] Jfr skäl 17 i förordning 1176/2011: "Vid bedömning av
makroekonomiska obalanser bör hänsyn tas till hur allvarliga de är samt till
deras eventuella negativa ekonomiska och finansiella spridningseffekter som
ökar sårbarheten i unionens ekonomi och utgör ett hot mot den monetära unionens
smidiga funktion. Åtgärder för att hantera makroekonomiska obalanser och
skillnader i konkurrenskraft krävs i alla medlemsstater, särskilt i
euroområdet. De politiska utmaningarnas karaktär, omfattning och angelägenhet
kan emellertid variera kraftigt mellan de olika berörda medlemsstaterna. Med
tanke på befintliga sårbarheter och omfattningen av den anpassning som krävs,
är behovet av politiska åtgärder särskilt akut i medlemsstater med varaktigt
stort bytesbalansunderskott och stora förluster av konkurrenskraft. Vidare bör
politiken i medlemsstater som bygger upp stora överskott i bytesbalansen syfta
till att identifiera och genomföra åtgärder som bidrar till att stärka den
inhemska efterfrågan och tillväxtpotentialen." [17] Member State Vulnerability to Changes in the
Euro Exchange Rate, Quarterly Report on the Euro Area, 2014(3):
27-33. [18] Budgetkonsolideringen kan också ha haft en inverkan på
löneutvecklingen. Se The Relationship between
Government and Export Sector Wages and Implications for Competitiveness,'
Quarterly Report on the Euro Area, 2014(1):27-34. [19] För en sektorsindelad analys av konkurrenskraften, se A
Competitiveness Measure Based on Sector Unit Labour Costs, Quarterly Report on
the Euro Area, 2014 (2): 34-40. För beräkningar av den
potentiella effekten av ett urval av marknadsreformer i ett antal ekonomier, se
Market Reforms at Work, European Economy, 2014 (5). För närmare analyser
av sektorsspecifika reformer, se Turrini A. et al. Decade of Labour Market Reforms in the EU, European Economy-Economic
Papers, 522; Lorenzani, D. och J. Varga,
The Economic Impact of Digital Structural Reforms, European Economy-Economic
Papers, 529. Lorenzani, D och F. Lucidi, The Economic Impact of
Civil Justice Reforms, European Economy-Economic Papers, 530; Connell,
W. Economic Impact of Late Payments,European Economy-Economic Papers, 531; Ciriaci,
D. Business Dynamics and Red Tape Barriers, European Economy-Economic
Papers, 532, och Canton E. et al., The Economic Impact of Professional
Services Liberalisation, European Economy-Economic Papers, 533. [20] Vandenbussche, H., Quality in European Economy-Economic
Papers, 528. [21] Corporate Balance Sheet Adjustment in the Euro Area and the United States, Quarterly Report on the Euro Area, 2014(3):40-6 [22] För en detaljerad analys av den pågående skuldsaneringen,
inklusive de former som använts (aktiva, passiva, icke framgånsrika), drivande
faktorer, och återstående saneringsbehov i euroområdet för såväl hushåll som
företag, se Private Sector Deleveraging: Where Do We Stand? Quarterly
Report on the Euro Area, 2014(3):7-19. [23] Metoden för att uppskatta finanspolitiska insatser genom
konjunkturrensat budgetsaldo beskrivs i Mourre G. et al., Adjusting the
Budget Balance for the Business Cycle The EU Methodology, European
Economy-Economic Papers, 536. [24] Assessing Public Debt Sustainability in EU Member States:
A Guide, European Economy-Occasional Papers, 200 och Identifying
Fiscal Sustainability Challenges in the Areas of Pension, Healthcare and
Long-term Care, European Economy-Occasional Papers, 201. Se även The
Impact of Unanticipated Disinflation on Debt, faktaruta I.3, in European
Economic Forecast-Autumn 2014, op. cit.49–50. [25] Potentiella effekter av snåla kredittillgångsförhållanden i
form av underinvestering beskrivs i Firms’ investment decisions in
vulnerable Member States, Quarterly Report on the Euro Area, 2013(4):29–35. [26] Institutional Features and Regulation of Housing and
Mortgage Markets, Quarterly Report on the Euro Area, 2014(3):27–33. Se även Tax Reforms in EU Member States 2014, European Economy,
2014(6), som bland annat analyserar förmånlig behandling av skulder i
skattesystemen och beskattningen av fast egendom. [27] Se t.ex. Arpaia, A., A. Kiss, and B. Palvolgyi (2014),
Labour Mobility and Labour Market Adjustment in the EU, European
Economy-Economic Papers, ännu ej publicerad. [28] Se Juravle, C. et al. (2013): A Fact-Finding Analysis
on the Impact on the Member States' Social Security Systems of the Entitlements
of Non-Active Intra-EU Migrants to Special Non-Contributory Cash Benefits and
Healthcare Granted on the Basis of Residence, rapport från ICF GHK för GD
Sysselsättning, socialpolitik och inkludering. [29] Enligt Eurostats arbetskraftsstatistik var andelen
överkvalificerade 2013 20 procent för personer födda i samma land, 31 procent
för personer födda i ett annat EU-land och 36 procent för personer födda
utanför EU. [30] Detta arbetssätt, som gör att man undviker dubbla förfaranden och
rapporteringsskyldigheter, har fastställts i förordning (EU) nr 472/2013
(EUT L 140, 27.5.2013, s. 1). Det ligger också i linje med
kommissionens förslag om upprättandet av ett system för ekonomiskt stöd till de
medlemsstater som inte har infört euron som valuta (COM(2012) 336, 22.6.2012).
För detaljerade diskussioner av den ekonomiska situationen och framstegen med
att avveckla obalanserna och makroeknomiska risker i dessa medlemsstater, se de
senaste rapporterna om hur fastställda regler efterlevs: European
Economy-Occasional Papers, 192 (Grekland), 197 (Cypern) och 156 (Rumänien). [31] Övergången från ENS 95 till ENS 2010 och från den 5:e till den 6:e
handboken för betalningsbalans och internationell investeringsställning har
integrerats i resultattavlan. Om uppgifter enligt de nya statistiska
standarderna ännu inte var tillgängliga vid slutdatumet (den 1 november 2014)
har uppgifter enligt de gamla standarderna använts, vilket förklaras närmare i
den statistiska bilagan. Avbrotten i tidsserierna på grund av detta har
markerats. För de flesta medlemsstaterna och för de flesta variablerna har de
ändrade uppgifter som beror på övergången till det nya statistiska systemet
ingen makroekonomisk betydelse. Endast i ett fåtal fall har övergången lett
till att statistiska variabler ändras från att ligga nedanför de indikativa
tröskelvärdena till att ligga ovanför (eller vice versa). Övergången från ENS
95 till ENS 2010 och från den 5:e till den 6:e betalningsbalanshandboken
innebär bättra datakvalitet och är därför till fördel för den ekonomiska
analysen, trots tillfälliga avbrott i serierna. [32] Se COM(2014)150, 5.3.2014) och rekommendationen för euroområdet
(2014/C 247/27, EUT 247, 29.7.2014, s. 141). Denna särskilda övervakning
för Irland stödjer sig på fortsatt övervakning efter avslutat program. Den
senaste rapporten om övervakning efter programperiodens slut för Irland finns i
European Economy-Occasional Papers, 195. [33] Se COM(2014)150, 5.3.2014 och rekommendationen för euroområdet
(2014/C 247/27, EUT 247, 29.7.2014, s. 141). Denna särskilda övervakning
för Spanien stödjer sig på fortsatt övervakning efter avslutat program. Den
senaste rapporten om övervakning efter programperiodens slut för Spanien finns
i European Economy-Occasional Papers, 193. [34] Se COM(2014)150, 5.3.2014) och rekommendationen för euroområdet
(2014/C 247/27, EUT 247, 29.7.2014, s. 141). Rapporterna från den
särskilda övervakningen kommer att offentliggöras. [35] Jfr. COM(2014) 150, 5.3.2014. Rapporten från november 2014 finns
på http://ec.europa.eu/economy_finance/economic_governance/documents/2014-11-07_croatia_mip_
specific_ monitoring_report_to_epc_en.pdf. [36] Se COM(2014)150, 5.3.2014) och rekommendationen för euroområdet
(2014/C 247/27, EUT 247, 29.7.2014, s. 141). Rapporten från november 2014
finns på
http://ec.europa.eu/economy_finance/economic_governance/documents/2014-11-07_italy_mip_specific_
monitoring_report_to_epc_en.pdf. [37] Utöver förfarandet vid makroekonomiska obalanser och andra vanliga
förfaranden för övervakning har Ungerns ekonomiska utveckling och genomförandet
av dess ekonomiska politik noggrant övervakats av kommissionen inom ramen för
övervakningen efter programtidens slut. Den senaste rapporten finns på
http://ec.europa.eu/economy_finance /assistance_eu_ms/documents/hu_efc_note_5th_pps_mission_en.pdf.
[38] Se The Economic Adjustment Programme for Portugal, 2011-2014,
European Economy – Occasional Papers, 202 för en bedömning av det
övergripande genomförandet av anpassningsprogrammet och de politiska
utmaningarna för den portugisiska ekonomin. [39] Se COM(2014)150, 5.3.2014 och rekommendationen för euroområdet
(2014/C 247/27, EUT 247, 29.7.2014, s. 141). Rapporterna
från den särskilda övervakningen kommer att offentliggöras.