This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52014DC0549
REPORT FROM THE COMMISSION TO THE EUROPEAN PARLIAMENT AND THE COUNCIL Annual Report on Research and Technological Development Activities of the European Union in 2013
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Årsrapport om Europeiska unionens verksamhet inom forskning och teknisk utveckling 2013
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Årsrapport om Europeiska unionens verksamhet inom forskning och teknisk utveckling 2013
/* COM/2014/0549 final */
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Årsrapport om Europeiska unionens verksamhet inom forskning och teknisk utveckling 2013 /* COM/2014/0549 final */
RAPPORT
FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET Årsrapport
om Europeiska unionens verksamhet inom forskning och teknisk utveckling 2013 1. Bakgrund
till årsrapporten om FoTU-verksamheten Årsrapporten
om Europeiska unionens verksamhet inom forskning och teknisk utveckling har
utarbetas i enlighet med artikel 190 i fördraget om Europeiska unionens
funktionssätt (EUF‑fördraget). Syftet med denna rapport är att ge en
översikt över viktiga åtgärder som vidtagits under rapporteringsåret. 2. Den
allmänna politiska bakgrunden 2013 Under
2013 inledde och fortsatte medlemsstaterna arbetet med betydande reformer för
att återfå en hållbar ekonomisk tillväxt och välfärd. Europeiska kommissionen
genomförde viktiga åtgärder för att förbättra och komplettera dessa insatser,
bland annat en stärkning av arbetsmarknadens parters medverkan inom ramen för
den europeiska planeringsterminen. Sedan början av 2013 har detta lett till en
gradvis återhämtning av den europeiska ekonomin, som blev särskilt tydlig under
andra kvartalet 2013. Men även om återhämtningen förväntas fortgå måste
Europeiska unionen fortsätta sitt samarbete för att stärka unionens globala
konkurrenskraft. Trots
det fortsatt svåra ekonomiska klimatet under det gångna året gjorde EU framsteg
när det gäller Europa 2020-målen genom att initiera en positiv strukturell
utveckling, bland annat en höjning av utbildningsnivån, en hållbarare
energimix, en minskning av ekonomins koldioxidintensitet och framsteg när det
gäller målet att investeringen i forskning ska motsvara 3 % av BNP. Investeringar
i forskning och innovation är av avgörande betydelse för att man ska kunna
stärka Europas ställning som global konkurrent och få tillbaka ekonomin på rätt
spår mot tillväxt. Därför fortsatte forskning och innovation att stå i centrum
både för EU:s agenda för smart sysselsättning och tillväxt och för
EU-investeringarna. Horisont
2020, som lanserades i slutet av 2013, är det finansiella instrumentet för
genomförandet av Innovationsunionen,
EU:s flaggskeppsinitiativ för 2020. Syftet med det nya ramprogrammet är att
hantera samhällsutmaningar och främja ekonomiskt välstånd genom att finansiera vetenskaplig
spetskompetens, teknik och innovation. 3. Horisont 2020 Efter trilaterala
förhandlingar mellan EU-institutionerna antogs lagstiftningen om Horisont 2020
med tydlig majoritet både i Europaparlamentet (den 21 november 2013) och
Europeiska unionens råd (den 3 december 2013). Det nya ramprogrammet[1],
som har en EU-budget (2014–2020) på 79,2 miljarder euro i löpande priser,
innebär en brytning med det förflutna. Det innehåller bland annat betydande
förenklingar som möjliggör ett bredare deltagande, en integration av forskning
och innovation och bygger på ett tillvägagångssätt där man antar utmaningar.
Horisont 2020 kommer att bidra till att överbrygga klyftan mellan forskning och
marknaden samtidigt som spetskompetensen stärks ytterligare. Därmed skapas
stora möjligheter när det gäller att omvandla nya kunskaper och tekniska
genombrott till kvalitativa och innovativa tjänster och produkter. Det
nya programmet är särskilt väl lämpat för att sammanföra offentliga och privata
finansieringskällor för att främja EU:s innovativa företag: ·
Fler
privata investeringar har säkrats för att man ska kunna hantera stora
samhällsutmaningar och samtidigt öka den europeiska industrins konkurrenskraft.
Den 10 juli 2013 lade kommissionen fram förslag på ett antal offentlig-privata
och offentlig-offentliga partnerskapsinitiativ som en del av
innovationsinvesteringspaketet[2].
Dessa partnerskaps sammanlagda budget uppgår till över 20 miljarder euro och
kommer att vara ett av de viktigaste inslagen i Horisont 2020 eftersom de
möjliggör en storskalig och långsiktig innovationsverksamhet genom ett samarbete mellan den privata
sektorn, EU och medlemsstaterna.
Åtgärder har vidtagits för att lösa
problemet med den otillräckliga tillgången på finansiering i Europa som
innebär ett stort hinder för att få ut innovationer på marknaden. Genom
finansieringsinstrument för riskdelning, som Europeiska kommissionen och
Europeiska investeringsbanksgruppen har inrättat tillsammans, har man sett
till att EIB för varje miljard euro från EU:s budget har mobiliserat 12
miljarder euro i lån och slutligen över 30 miljarder euro för
investeringar i forskning och innovation. Sedan 2007 har detta lett till
ytterligare medel på upp till 40 miljarder euro för forskning och
innovation som annars inte skulle ha finansierats.
I linje med det integrerande
tillvägagångssättet inom Horisont 2020 planeras åtgärder för att upprätta
ett stabilt stödsystem som framför allt gynnar små och medelstora företag
(SMF) och som underlättar deras tillgång till finansiering inom hela
programmet. Genom det nya SMF-instrumentet främjas de mest innovativa
idéerna hos europeiska små och medelstora företag som visar en stark vilja
att utvecklas, växa och göra sin verksamhet mer internationell. Inom
ramen för målet att 20 % av den totala finansiering ska göras tillgänglig
från budgetarna för de samhälleliga utmaningarna och det särskilda målet
”Ledarskap i fråga om möjliggörande och industriell teknik” har 5 %
anslagits för de ständigt öppna ansökningsomgångarna under 2014/2015 och
7 % för hela programperioden.
Vid sidan av det
politiska beslutsfattandet vidtog kommissionen de förberedelser som krävs för
genomförandet av det nya programmet. (a) 2014−2015 års
arbetsprogram för Horisont Den 10 december 2013
antog Europeiska kommissionen det första arbetsprogrammet för Horisont 2020.
Kommissionen angav finansieringsprioriteringar för två år framåt, vilket
innebar att forskare och företag fick säkrare information än någonsin tidigare
om vilken riktning forsknings- och innovationsmöjligheterna inom EU kommer att
ta. Ansökningsomgångarna inleddes den 11 december 2013. Några av höjdpunkterna
var följande:
Särskild uppmärksamhet ges till små
och medelstora företag (SMF), i synnerhet genom ett nytt, särskilt
instrument. Enligt detta nya, särskilda system kommer små och medelstora
företag att kunna ansöka om 253 miljoner euro i innovationsbidrag bara
under 2014.
I 2014/2015 års ansökningsomgångar
har sammanlagt nästan 20 miljoner euro öronmärkts för enskilda bidrag från
Europeiska forskningsrådet (nästan 14 miljoner euro) och Marie
Skłodowska Curie-åtgärderna (nästan 7 miljoner euro) för utbildning
och rörlighet för forskare.
När det gäller innovationsklyftan omfattar
åtgärderna för att minska klyftan ”ERA Chairs” (professurer för det
europeiska området för forskningsverksamhet) (34 miljoner euro),
teaminsatser (12 miljoner euro) under 2014 och partnersamverkan (74
miljoner euro) under 2015.
(b)
Lättare tillgång En
ny version av Portalen för forskning och innovation lanserades den 4 december
2013 med förbättrad it-kapacitet, modernare teknik, ny och förenklad navigering
samt en mer genomarbetad layout och nytt innehåll. En ny onlinehjälp för
deltagare i Horisont 2020 – Horisont 2020 Manual Online – har tagits fram för
att underlätta förståelsen för programmets processer. Hjälpen är lätt att nå
oavsett var man befinner sig på portalen[3] och
användaren dirigeras direkt till relevant hjälpavsnitt. 4. Innovationsunionen Innovationsunionen
har satts i centrum för Europa 2020-strategin för att främja
innovationsförmågan inom EU. Genom Innovationsunionen lyckas man intensifiera
arbetet kring innovation genom att öka investeringarna i forskning och
innovation, mobilisera aktörer och integrera innovation i viktiga europeiska,
nationella och regionala strategier. Innovationsunionen,
som är en övergripande strategi, är inriktad på många olika faktorer som
påverkar Europas innovationsekosystem och leder till förändring. Stora framsteg
har gjorts beträffande Innovationsunionens samtliga prioriteringar:
Stärkandet av kunskapsgrundvalen
och minskning av fragmenteringen: Kunskapsgrundvalen i
Europa har stärkts, särskilt genom lanseringen av Horisont 2020,
Europeiska regionala utvecklingsfondens fokus på strategier för smart
specialisering, stöd för kompetensutveckling samt genom de framsteg som
gjorts när det gäller det europeiska forskningsområdet – se avsnitt 5
nedan.
Marknadsföring av goda idéer:
Stora insatser har gjorts för att tillhandahålla de verktyg som behövs för
ett mer innovationsvänligt företagsklimat i Europa, såsom det enhetliga
patentet och de reviderade direktiven om offentlig upphandling som ger
bättre möjligheter till innovation. Instrument för att underlätta
tillgången till finansiering, särskilt de inom Horisont 2020, är på plats
och börjar ge verkan, bland annat bättre låne- och egetkapitalinstrument
och riskkapitalpasset.
Medan offentliga
ingripanden tidigare främst var inriktade på att främja forskning och ny
kunskap, syftar de i dag alltmer till att stimulera efterfrågan på innovation
med hjälp av instrument såsom förkommersiell upphandling, lagstiftning som
främjar innovation osv. Exempelvis har man förenklat upphandlingen av
innovation, utvecklat och testat en metod för att granska lagstiftningen
beträffande dess effekter på innovation, lanserat handlingsplanen för
miljöinnovation och moderniserat och snabbat på fastställandet av standarder.
Förstärkt social och territoriell
sammanhållning: Inom Innovationsunionen har man också tagit
sig an utmaningen med territoriell och social sammanhållning. Exempelvis
har strategier för smart specialisering etablerats som förhandsvillkor för
investeringsprioriteringar inom forskning, teknisk utveckling och innovation
för att främja bättre innovation i europeiska regioner och medlemsstater
utan att behöva kompromissa med spetskompetensen. Större tonvikt på social
innovation och innovation inom den offentliga sektorn gör att innovationen
och de samhälleliga effekterna av denna ökar samtidigt som det sker en
förändring i synen på vem som bör beröras av innovation och vem som kan
åstadkomma förändring inom EU. Framför allt har innovationen tagit fart
inom den offentliga sektorn, där åtgärder har vidtagits som överstiger Innovationsunionens
ursprungliga förväntningar.
Europeiska innovationspartnerskap
innebär en ny syn på EU:s forskning och innovation. Fem
innovationspartnerskap har inletts på viktiga områden såsom aktivt och
hälsosamt åldrande, vatten, jordbruk, råvaror och smarta städer.
Prioriteringarna har identifierats och samtliga partnerskap befinner sig
nu i genomförandestadiet. De engagerar ett stort antal partner på både
utbuds- och efterfrågansidan inom innovation och börjar nu ge resultat.
Exempelvis har en kartläggning av god praxis gjorts och praktiska verktyg
för spridning utarbetats, bevis på effekt har samlats in och samordnade
tjänster genomförts.
En expertgrupp
har bedömt framstegen med de europeiska innovationspartnerskapen och utvärderat
de övergripande resultaten. Gruppens slutsats är att partnerskapen är rätt väg
att gå för att främja framtida ekonomisk tillväxt och välfärd inom EU. Deras
rekommendationer innehåller förbättringsförslag beträffande de nuvarande
partnerskapen och förslag på betydande förändringar i hur framtida partnerskap
bör lanseras och genomföras.
Stärkande av våra politikområden
utåt:
Även den globala dimensionen av innovation har beaktats. Flera initiativ
har tagits för att öka Europas attraktionskraft som en destination för
forskning och innovation, och partnerskapet mellan EU och dess
medlemsstater har stärkts när det gäller fastställandet av prioriteringar
för samarbetet med tredje länder, bland annat utvecklingen av globala
forskningsinfrastrukturer.
Att sätta bollen i rullning:
Framstegen när det gäller EU:s och medlemsstaternas forskning och
innovation har övervakats inom ramen för den integrerade europeiska
samordningen (den europeiska terminen) och med hjälp av resultattavlan för
forsknings- och innovationsunionen[4],
rapporten om Innovationsunionens konkurrenskraft och den nya indikatorn
för att mäta innovationsresultat. Den nya indikatorn består av fyra
indikatorer från resultattavlan för forsknings- och innovationsunionens
kategorier resultat och företagens aktivitet indelade i tre komponenter
(patent, sysselsättning inom kunskapsintensiv verksamhet och
konkurrenskraft hos kunskapsintensiva varor och tjänster) samt ett nytt
mätinstrument för sysselsättningen inom snabbväxande företag i innovativa
sektorer.
Övervakningen
kommer att fortsätta och förbättras genom enheten för politiskt stöd inom
Horisont 2020. Utbyte av bästa praxis och ömsesidigt lärande har också
underlättats av EU. Under de senaste
åren har det skett en grundläggande förändring i rätt riktning och
innovationsklyftan till våra främsta konkurrenter har minskat. Den senaste
resultattavla för forsknings- och innovationsunionen visar att EU sedan 2008
har lyckats nästan halvera sin innovationsklyfta gentemot USA och Japan. Men
klyftan gentemot Sydkorea ökar och Kina närmar sig med stormsteg. EU, dess
medlemsstater och andra berörda parter måste därför fortsätta att samarbeta för
att förbättra Europas innovationsekosystem. 5. Det
europeiska forskningsområdet Efter
antagandet av kommissionens meddelande Ett förstärkt partnerskap för det
europeiska området för forskningsverksamhet med fokus på kvalitet och tillväxt
den 17 juli 2012 och inrättandet av övervakningsmekanismen för det europeiska
forskningsområdet för övervakning av genomförandet av det europeiska
forskningsområdet, fortsatte kommissionen att konsolidera
övervakningsmekanismen under 2013. Kommissionen arbetade i nära samarbete med
den nybildade tillfälliga arbetsgruppen för övervakning inom kommittén för det
europeiska forskningsområdet och innovation (Erac) för att förfina indikatorer
och relaterade metoder för insamling av data på det europeiska
forskningsområdet, i synnerhet beträffande undersökningen om det europeiska
forskningsområdet. Arbetet
med övervakningsmekanismen för det europeiska forskningsområdet resulterade i
antagandet av den första lägesrapporten om det europeiska forskningsområdet i
september 2013, som ger en bild av situationen i medlemsstaterna och några
associerade länder och som kommer att ligga till grund för en fullständig
utvärdering av framstegen under det kommande året[5].
Lägesrapporten diskuterades vid konkurrenskraftsrådet i september 2013, där man
återigen påpekade behovet av att påskynda strukturella reformer av nationella
system och stärka övervakningen av det europeiska forskningsområdets
utveckling. Genom spridningen av 2013 års lägesrapport fick man ta del av en
bedömning av de framsteg som gjorts på målområden såsom öppen och rättvis
rekrytering av forskare och bättre spridning av vetenskaplig kunskap. I
den årliga tillväxtöversikten för 2014[6]
som antogs under 2013 betonades behovet av att medlemsstaterna antar reformer i
linje med meddelandet om det europeiska forskningsområdet. Översikten innebar
dessutom att övervakningsmekanismen för det europeiska forskningsområdet och
lägesrapporten kunde integreras helt i den politiska processen för den
europeiska planeringsterminen. Forskningsintressenternas
genomförande av meddelandet om det europeiska forskningsområdet stöddes genom
en utvidgning och förstärkning av intressentplattformen. En sjätte organisation[7]
gick med i plattformen i juli 2013. Den 13 december 2013 undertecknade de sex
intressentorganisationerna[8]
och kommissionen en gemensam förklaring. Samtliga organisationer bekräftade då
sitt engagemang för att gemensamt uppnå målen för det europeiska
forskningsområdet. I slutet av 2013 rapporterade samtliga intressenter om sina
framsteg med att uppnå dessa mål och lämnade sina bidrag till 2013 års
lägesrapport. Genom
manifestet för det gemensamma forskningsområdet – ett nyligen lanserat
initiativ från Europaparlamentets sida där ledamöter av Europaparlamentet och
forskningsintressenter deltar – gavs dessutom nya impulser till åtgärder
beträffande det europeiska forskningsområdet som ska genomföras av nationella
myndigheter och forskningsintressenter. 6. Internationellt samarbete 2013 var det första
hela genomförandeåret för meddelandet Förbättra och fokusera unionens
internationella samarbete inom forskning och innovation: en strategi[9].
I överensstämmelse med Innovationsunionen är syftet med strategin att stärka
unionens spetskompetens och attraktionskraft inom forskning och innovation och
dess ekonomiska och industriella konkurrenskraft. Dessutom syftar den till att
ta itu med globala samhällsfrågor och stödja unionens externa politik. Under
den interinstitutionella debatten såg man därför till att integrera strategin i
lagstiftningspaketet för Horisont 2020. I paketet ingår en policy för
anslutning till Horisont 2020 med fokus på utvidgningsländerna, Eftaländerna
och grannskapsländerna. Under 2013 inleddes förhandlingar med ett antal länder
och i december undertecknades ett avtal med Israel. Det strategiska forumet
för internationellt samarbete inom vetenskap och teknik såg över och
effektiviserade sin arbetsordning för att förbättra samordningen av och med
medlemsstaternas verksamheter för internationellt samarbete. Inom det östliga
partnerskapets panel för forskning och innovation enades man om att tillsammans
utarbeta en gemensam strategi för samarbete. Vid ett möte i november 2013 inom
ramen för den politiska dialogen på hög nivå mellan EU och Afrika om vetenskap,
teknik och innovation enades parterna om att börja samarbeta för ett
långsiktigt partnerskap inom forskning och innovation. Partnerskapet ska
finansieras och ägas gemensamt och fokus kommer inledningsvis att ligga på
livsmedelsförsörjning och näringstillförsel och hållbart jordbruk. Högnivåmötet The
Atlantic: A Shared Resource hölls i Galway i maj och ledde till att
EU, Kanada och USA undertecknande Galwaydeklarationen och att Transatlantic
Ocean Research Alliance upprättades. Tre Destination
Europa-konferenser anordnades i USA tillsammans med medlemsstaterna och de
associerade länderna för att öka medvetenheten den europeiska forskningens
kvalitet och de karriär- och finansieringsmöjligheter som finns i Europa för
forskare i hela världen. I överensstämmelse med
målet att främja lika villkor för samarbete och ta itu med de ramvillkor som
hämmar samarbete hölls det första mötet på hög nivå inom ramen för dialogen om
innovationssamarbete med Kina i Peking i november 2013. Det fanns ett gemensamt
intresse att främja förutsägbara, transparenta och effektiva ramvillkor för
innovation, och en arbetsgrupp bestående av sakkunniga skapades på området
innovationssamarbete för att kartlägga och främja framgångsrika metoder i EU
och Kina. I november lanserades
vetenskapsåret EU/Ryssland. Genom detta arrangemang på hög nivå fick de båda
parterna tillfälle att upprepa sitt engagemang för ett samarbete inom vetenskap
och teknik. 7. Gemensamma
forskningscentrumet (JRC) Gemensamma forskningscentrumet är Europeiska kommissionens interna
vetenskapstjänst och den enda avdelningen inom kommissionen som ansvarar för
direkt forskning. Gemensamma forskningscentrumet har till uppgift att bidra med
oberoende, evidensbaserat vetenskapligt och tekniskt stöd till EU:s olika
politiska verksamhetsområden under hela den politiska beslutsprocessen. I nära
samarbete med generaldirektoraten tar sig forskningscentrumet an viktiga
samhälleliga utmaningar samtidigt som det främjar innovation genom att utveckla
nya metoder, verktyg och standarder och dela med sig av sitt kunnande till
medlemsstaterna, forskarvärlden och internationella partner. Under 2013 svarade gemensamma forskningscentrumet på ett växande
antal förfrågningar om vetenskapligt stöd från kommissionens avdelningar när
det gällde EU:s prioriteringar, särskilt inom ramen för EU:s strategi för smart
tillväxt – Europa 2020. Forskningscentrumet tillhandahöll direkt vetenskapligt
stöd till tematiska politikområden såsom finansiell stabilitet och den
ekonomiska och monetära unionen, inre marknaden, tillväxt, sysselsättning och
innovation, koldioxidsnål ekonomi, resurseffektivitet och klimatförändringar,
energi och transporter, jordbruk och en tryggad livsmedelsförsörjning, hälsa
och konsumentskydd, informationssamhället och den digitala agendan, folkhälsa
och säkerhet och kärnsäkerhet och fysiskt skydd. För att hantera sitt växande ansvar har gemensamma
forskningscentrumet börjat arbeta mer tvärvetenskapligt och sektorsövergripande
genom att utarbeta sitt första arbetsprogram (2014–2015) inom ramen för
Horisont 2020, som bygger på en nyligen framtagen löpande plan och en mer
detaljerad projektstruktur. Genom mer innovation och nya internationella
partnerskap ska trängande globala problem såsom klimatförändringar, hälsa,
livsmedelsförsörjning och fattigdom bekämpas. Gemensamma forskningscentrumets
starkare relationer och nätverk med EU och internationella partner är av stor
betydelse för en global vetenskaplig spetskompetens. För att kunna underbygga politiken med solida vetenskapliga bevis
och sund analys krävs tillgång till den senaste infrastrukturen för
vetenskaplig verksamhet, kvalitetsdata och lämpliga analytiska verktyg. Ett
exempel på detta är JRC:s nya miljövänliga och energieffektiva forskningsanläggning
som öppnats vid i Ispra i Italien. 8. Genomförandet
av sjunde ramprogrammet Under 2012 utlyste
kommissionen den största ansökningsomgången någonsin inom ramen för sjunde
ramprogrammet. För att underlätta övergången till Horisont 2020 låg fokus
framför allt på åtgärder där många olika sorters aktiviteter integreras och som
har potential att ge stor effekt. Under 2013 genomfördes cirka 45
ansökningsomgångar med en total preliminär budget på 4,9 miljarder euro.
Sammanlagt lämnades 20 000 stödberättigande förslag in, varav nästan
3 000 valdes ut för finansiering, vilket innebär att nästan 15 % av
förslagen godkändes. Totalt deltog
67 630 sökande i alla stödberättigande förslag, motsvarande en total
projektkostnad på över 34 miljarder euro och ett totalt ansökt EU-bidrag på
nästan 28 miljarder euro. I de förslag som valdes ut deltog totalt 12 702
sökande, motsvarande totala projektkostnader på nästan 6 miljarder euro och
begärda EU-bidrag på över 4 miljarder euro. Sammanlagt godkändes 18,78 %
av ansökningarna och 15,96 % av de begärda EU-bidragen. 9. Utsikter
för 2014 Kommissionen är
fast besluten att fullfölja målen i Europa 2020-strategin. Den arbetar för
närvarande med att genomföra meddelandet till Europaparlamentet, rådet,
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om en bedömning
av forskning och innovation som källor för framtida tillväxt som bär titeln Forskning
och innovation som källor till förnyad tillväxt.[10] Vid utarbetandet av
arbetsprogrammet inom Horisont 2020 för 2016–2017 kommer kommissionen att
prioritera mer omfattande samråd och diskussioner med medlemsstaterna. Den
kommer också att ta hänsyn till ny information om vetenskapliga, tekniska,
ekonomiska, marknadsmässiga och sociala trender och prognoser, men även till
befintliga och nya politiska behov, för att bygga vidare på sina
konkurrensfördelar och ta vara på nya möjligheter. Kommissionen kommer
under 2014 även att fortsätta med sina insatser inom ramen för Innovationsunionen.
Den kommer att offentliggöra 2010–2014 års rapport om läget för
Innovationsunionen, av vilken resultat och viktiga slutsatser kommer att
framgå. Mot bakgrund av den pågående krisen måste EU fortsätta sin strävan
efter att förverkliga Innovationsunionen. 2013 års lägesrapport för det
europeiska forskningsområdet diskuterades vid konkurrenskraftsrådet i september
2013 och kommer att bana väg för antagandet av rådets slutsatser om det
europeiska forskningsområdet under 2014. Kommissionen kommer att anordna en
konferens efter publiceringen av 2014 års lägesrapport i september. En
fullständig bedömning av de framsteg som gjorts för att genomföra det
europeiska forskningsområdet kommer att göras genom 2014 års undersökning om
det europeiska forskningsområdet, vars syfte är att identifiera vilka
genomförandeåtgärder som krävs för att fullborda en inre marknad för forskare,
kunskap och teknik. Undersökningen kommer att vara avgörande för att kartlägga
på vilka områden framsteg har gjorts och på vilka det krävs ytterligare
ansträngningar. Kommissionen har dessutom inlett
ett EU-omfattande samråd med alla berörda parter om de lärdomar som kan dras
och om de viktigaste faktorer som ska hjälpa den med nästa steg i EU:s
tillväxtstrategi efter krisen som ska gälla för perioden 2015–2020. Konkreta
förslag kommer att presenteras i början av 2015. [1]http://ec.europa.eu/programmes/horizon2020/en/news/horizon-2020-brief-eu-framework-programme-research-innovation. [2] Antaget av Europaparlamentet den 15 april 2014 och Europeiska unionens
råd den 6 maj 2014. [3] http://ec.europa.eu/research/participants/portal/desktop/en/home.html. [4]
http://ec.europa.eu/enterprise/policies/innovation/policy/innovation-scoreboard/index_en.htm [5] Till 2013 års lägesrapport för det europeiska forskningsområdet
bifogades fakta och siffror som visade de olika ländernas framsteg när det
gäller fullbordandet av det europeiska forskningsområdet och som återspeglar
nationella prioriteringar. Se http://ec.europa.eu/research/era/era-progress-2013.htm [6] COM(2013) 800 final. [7] Conference of European Schools for Advanced Engineering Education and
Research (CESAER) anslöt sig till intressentplattformen den 17 juli 2013 som
sjätte intresseorganisation och lämnade över ett ensidigt uttalande till
kommissionen. [8] Dessa är följande: European Association of Research and Technological
Organisations (EARTO), European University Association (EUA), League of
European Research Universities (LERU), NordForsk, Science Europe och CESAER. [9] COM(2012) 497 [10] COM(2014) 339.