Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52014DC0549

    RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Årsrapport om Europeiska unionens verksamhet inom forskning och teknisk utveckling 2013

    /* COM/2014/0549 final */

    52014DC0549

    RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Årsrapport om Europeiska unionens verksamhet inom forskning och teknisk utveckling 2013 /* COM/2014/0549 final */


    RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

    Årsrapport om Europeiska unionens verksamhet inom forskning och teknisk utveckling 2013

    1.           Bakgrund till årsrapporten om FoTU-verksamheten

    Årsrapporten om Europeiska unionens verksamhet inom forskning och teknisk utveckling har utarbetas i enlighet med artikel 190 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget). Syftet med denna rapport är att ge en översikt över viktiga åtgärder som vidtagits under rapporteringsåret.

    2.           Den allmänna politiska bakgrunden 2013

    Under 2013 inledde och fortsatte medlemsstaterna arbetet med betydande reformer för att återfå en hållbar ekonomisk tillväxt och välfärd. Europeiska kommissionen genomförde viktiga åtgärder för att förbättra och komplettera dessa insatser, bland annat en stärkning av arbetsmarknadens parters medverkan inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Sedan början av 2013 har detta lett till en gradvis återhämtning av den europeiska ekonomin, som blev särskilt tydlig under andra kvartalet 2013. Men även om återhämtningen förväntas fortgå måste Europeiska unionen fortsätta sitt samarbete för att stärka unionens globala konkurrenskraft.

    Trots det fortsatt svåra ekonomiska klimatet under det gångna året gjorde EU framsteg när det gäller Europa 2020-målen genom att initiera en positiv strukturell utveckling, bland annat en höjning av utbildningsnivån, en hållbarare energimix, en minskning av ekonomins koldioxidintensitet och framsteg när det gäller målet att investeringen i forskning ska motsvara 3 % av BNP.

    Investeringar i forskning och innovation är av avgörande betydelse för att man ska kunna stärka Europas ställning som global konkurrent och få tillbaka ekonomin på rätt spår mot tillväxt.  Därför fortsatte forskning och innovation att stå i centrum både för EU:s agenda för smart sysselsättning och tillväxt och för EU-investeringarna.

    Horisont 2020, som lanserades i slutet av 2013, är det finansiella instrumentet för genomförandet av Innovationsunionen, EU:s flaggskeppsinitiativ för 2020. Syftet med det nya ramprogrammet är att hantera samhällsutmaningar och främja ekonomiskt välstånd genom att finansiera vetenskaplig spetskompetens, teknik och innovation. 

    3.           Horisont 2020

    Efter trilaterala förhandlingar mellan EU-institutionerna antogs lagstiftningen om Horisont 2020 med tydlig majoritet både i Europaparlamentet (den 21 november 2013) och Europeiska unionens råd (den 3 december 2013).

    Det nya ramprogrammet[1], som har en EU-budget (2014–2020) på 79,2 miljarder euro i löpande priser, innebär en brytning med det förflutna. Det innehåller bland annat betydande förenklingar som möjliggör ett bredare deltagande, en integration av forskning och innovation och bygger på ett tillvägagångssätt där man antar utmaningar.  Horisont 2020 kommer att bidra till att överbrygga klyftan mellan forskning och marknaden samtidigt som spetskompetensen stärks ytterligare. Därmed skapas stora möjligheter när det gäller att omvandla nya kunskaper och tekniska genombrott till kvalitativa och innovativa tjänster och produkter.

    Det nya programmet är särskilt väl lämpat för att sammanföra offentliga och privata finansieringskällor för att främja EU:s innovativa företag:

    · Fler privata investeringar har säkrats för att man ska kunna hantera stora samhällsutmaningar och samtidigt öka den europeiska industrins konkurrenskraft. Den 10 juli 2013 lade kommissionen fram förslag på ett antal offentlig-privata och offentlig-offentliga partnerskapsinitiativ som en del av innovationsinvesteringspaketet[2]. Dessa partnerskaps sammanlagda budget uppgår till över 20 miljarder euro och kommer att vara ett av de viktigaste inslagen i Horisont 2020 eftersom de möjliggör en storskalig och långsiktig innovationsverksamhet genom ett samarbete mellan den privata sektorn, EU och medlemsstaterna.

     

    Åtgärder har vidtagits för att lösa problemet med den otillräckliga tillgången på finansiering i Europa som innebär ett stort hinder för att få ut innovationer på marknaden.  Genom finansieringsinstrument för riskdelning, som Europeiska kommissionen och Europeiska investeringsbanksgruppen har inrättat tillsammans, har man sett till att EIB för varje miljard euro från EU:s budget har mobiliserat 12 miljarder euro i lån och slutligen över 30 miljarder euro för investeringar i forskning och innovation.  Sedan 2007 har detta lett till ytterligare medel på upp till 40 miljarder euro för forskning och innovation som annars inte skulle ha finansierats.  I linje med det integrerande tillvägagångssättet inom Horisont 2020 planeras åtgärder för att upprätta ett stabilt stödsystem som framför allt gynnar små och medelstora företag (SMF) och som underlättar deras tillgång till finansiering inom hela programmet. Genom det nya SMF-instrumentet främjas de mest innovativa idéerna hos europeiska små och medelstora företag som visar en stark vilja att utvecklas, växa och göra sin verksamhet mer internationell.  Inom ramen för målet att 20 % av den totala finansiering ska göras tillgänglig från budgetarna för de samhälleliga utmaningarna och det särskilda målet ”Ledarskap i fråga om möjliggörande och industriell teknik” har 5 % anslagits för de ständigt öppna ansökningsomgångarna under 2014/2015 och 7 % för hela programperioden.

    Vid sidan av det politiska beslutsfattandet vidtog kommissionen de förberedelser som krävs för genomförandet av det nya programmet.

    (a)          2014−2015 års arbetsprogram för Horisont

    Den 10 december 2013 antog Europeiska kommissionen det första arbetsprogrammet för Horisont 2020. Kommissionen angav finansieringsprioriteringar för två år framåt, vilket innebar att forskare och företag fick säkrare information än någonsin tidigare om vilken riktning forsknings- och innovationsmöjligheterna inom EU kommer att ta. Ansökningsomgångarna inleddes den 11 december 2013. Några av höjdpunkterna var följande:

    Särskild uppmärksamhet ges till små och medelstora företag (SMF), i synnerhet genom ett nytt, särskilt instrument. Enligt detta nya, särskilda system kommer små och medelstora företag att kunna ansöka om 253 miljoner euro i innovationsbidrag bara under 2014. I 2014/2015 års ansökningsomgångar har sammanlagt nästan 20 miljoner euro öronmärkts för enskilda bidrag från Europeiska forskningsrådet (nästan 14 miljoner euro) och Marie Skłodowska Curie-åtgärderna (nästan 7 miljoner euro) för utbildning och rörlighet för forskare. När det gäller innovationsklyftan omfattar åtgärderna för att minska klyftan ”ERA Chairs” (professurer för det europeiska området för forskningsverksamhet) (34 miljoner euro), teaminsatser (12 miljoner euro) under 2014 och partnersamverkan (74 miljoner euro) under 2015. 

    (b)        Lättare tillgång

    En ny version av Portalen för forskning och innovation lanserades den 4 december 2013 med förbättrad it-kapacitet, modernare teknik, ny och förenklad navigering samt en mer genomarbetad layout och nytt innehåll. En ny onlinehjälp för deltagare i Horisont 2020 – Horisont 2020 Manual Online – har tagits fram för att underlätta förståelsen för programmets processer. Hjälpen är lätt att nå oavsett var man befinner sig på portalen[3] och användaren dirigeras direkt till relevant hjälpavsnitt.

    4.           Innovationsunionen

    Innovationsunionen har satts i centrum för Europa 2020-strategin för att främja innovationsförmågan inom EU. Genom Innovationsunionen lyckas man intensifiera arbetet kring innovation genom att öka investeringarna i forskning och innovation, mobilisera aktörer och integrera innovation i viktiga europeiska, nationella och regionala strategier.

    Innovationsunionen, som är en övergripande strategi, är inriktad på många olika faktorer som påverkar Europas innovationsekosystem och leder till förändring. Stora framsteg har gjorts beträffande Innovationsunionens samtliga prioriteringar:

    Stärkandet av kunskapsgrundvalen och minskning av fragmenteringen: Kunskapsgrundvalen i Europa har stärkts, särskilt genom lanseringen av Horisont 2020, Europeiska regionala utvecklingsfondens fokus på strategier för smart specialisering, stöd för kompetensutveckling samt genom de framsteg som gjorts när det gäller det europeiska forskningsområdet – se avsnitt 5 nedan. Marknadsföring av goda idéer: Stora insatser har gjorts för att tillhandahålla de verktyg som behövs för ett mer innovationsvänligt företagsklimat i Europa, såsom det enhetliga patentet och de reviderade direktiven om offentlig upphandling som ger bättre möjligheter till innovation. Instrument för att underlätta tillgången till finansiering, särskilt de inom Horisont 2020, är på plats och börjar ge verkan, bland annat bättre låne- och egetkapitalinstrument och riskkapitalpasset.

    Medan offentliga ingripanden tidigare främst var inriktade på att främja forskning och ny kunskap, syftar de i dag alltmer till att stimulera efterfrågan på innovation med hjälp av instrument såsom förkommersiell upphandling, lagstiftning som främjar innovation osv. Exempelvis har man förenklat upphandlingen av innovation, utvecklat och testat en metod för att granska lagstiftningen beträffande dess effekter på innovation, lanserat handlingsplanen för miljöinnovation och moderniserat och snabbat på fastställandet av standarder.

    Förstärkt social och territoriell sammanhållning: Inom Innovationsunionen har man också tagit sig an utmaningen med territoriell och social sammanhållning. Exempelvis har strategier för smart specialisering etablerats som förhandsvillkor för investeringsprioriteringar inom forskning, teknisk utveckling och innovation för att främja bättre innovation i europeiska regioner och medlemsstater utan att behöva kompromissa med spetskompetensen. Större tonvikt på social innovation och innovation inom den offentliga sektorn gör att innovationen och de samhälleliga effekterna av denna ökar samtidigt som det sker en förändring i synen på vem som bör beröras av innovation och vem som kan åstadkomma förändring inom EU. Framför allt har innovationen tagit fart inom den offentliga sektorn, där åtgärder har vidtagits som överstiger Innovationsunionens ursprungliga förväntningar. Europeiska innovationspartnerskap innebär en ny syn på EU:s forskning och innovation. Fem innovationspartnerskap har inletts på viktiga områden såsom aktivt och hälsosamt åldrande, vatten, jordbruk, råvaror och smarta städer. Prioriteringarna har identifierats och samtliga partnerskap befinner sig nu i genomförandestadiet. De engagerar ett stort antal partner på både utbuds- och efterfrågansidan inom innovation och börjar nu ge resultat. Exempelvis har en kartläggning av god praxis gjorts och praktiska verktyg för spridning utarbetats, bevis på effekt har samlats in och samordnade tjänster genomförts.

    En expertgrupp har bedömt framstegen med de europeiska innovationspartnerskapen och utvärderat de övergripande resultaten. Gruppens slutsats är att partnerskapen är rätt väg att gå för att främja framtida ekonomisk tillväxt och välfärd inom EU. Deras rekommendationer innehåller förbättringsförslag beträffande de nuvarande partnerskapen och förslag på betydande förändringar i hur framtida partnerskap bör lanseras och genomföras.

    Stärkande av våra politikområden utåt: Även den globala dimensionen av innovation har beaktats. Flera initiativ har tagits för att öka Europas attraktionskraft som en destination för forskning och innovation, och partnerskapet mellan EU och dess medlemsstater har stärkts när det gäller fastställandet av prioriteringar för samarbetet med tredje länder, bland annat utvecklingen av globala forskningsinfrastrukturer. Att sätta bollen i rullning: Framstegen när det gäller EU:s och medlemsstaternas forskning och innovation har övervakats inom ramen för den integrerade europeiska samordningen (den europeiska terminen) och med hjälp av resultattavlan för forsknings- och innovationsunionen[4], rapporten om Innovationsunionens konkurrenskraft och den nya indikatorn för att mäta innovationsresultat. Den nya indikatorn består av fyra indikatorer från resultattavlan för forsknings- och innovationsunionens kategorier resultat och företagens aktivitet indelade i tre komponenter (patent, sysselsättning inom kunskapsintensiv verksamhet och konkurrenskraft hos kunskapsintensiva varor och tjänster) samt ett nytt mätinstrument för sysselsättningen inom snabbväxande företag i innovativa sektorer.

    Övervakningen kommer att fortsätta och förbättras genom enheten för politiskt stöd inom Horisont 2020. Utbyte av bästa praxis och ömsesidigt lärande har också underlättats av EU.

    Under de senaste åren har det skett en grundläggande förändring i rätt riktning och innovationsklyftan till våra främsta konkurrenter har minskat. Den senaste resultattavla för forsknings- och innovationsunionen visar att EU sedan 2008 har lyckats nästan halvera sin innovationsklyfta gentemot USA och Japan. Men klyftan gentemot Sydkorea ökar och Kina närmar sig med stormsteg. EU, dess medlemsstater och andra berörda parter måste därför fortsätta att samarbeta för att förbättra Europas innovationsekosystem.

    5.           Det europeiska forskningsområdet

    Efter antagandet av kommissionens meddelande Ett förstärkt partnerskap för det europeiska området för forskningsverksamhet med fokus på kvalitet och tillväxt den 17 juli 2012 och inrättandet av övervakningsmekanismen för det europeiska forskningsområdet för övervakning av genomförandet av det europeiska forskningsområdet, fortsatte kommissionen att konsolidera övervakningsmekanismen under 2013. Kommissionen arbetade i nära samarbete med den nybildade tillfälliga arbetsgruppen för övervakning inom kommittén för det europeiska forskningsområdet och innovation (Erac) för att förfina indikatorer och relaterade metoder för insamling av data på det europeiska forskningsområdet, i synnerhet beträffande undersökningen om det europeiska forskningsområdet.

    Arbetet med övervakningsmekanismen för det europeiska forskningsområdet resulterade i antagandet av den första lägesrapporten om det europeiska forskningsområdet i september 2013, som ger en bild av situationen i medlemsstaterna och några associerade länder och som kommer att ligga till grund för en fullständig utvärdering av framstegen under det kommande året[5]. Lägesrapporten diskuterades vid konkurrenskraftsrådet i september 2013, där man återigen påpekade behovet av att påskynda strukturella reformer av nationella system och stärka övervakningen av det europeiska forskningsområdets utveckling. Genom spridningen av 2013 års lägesrapport fick man ta del av en bedömning av de framsteg som gjorts på målområden såsom öppen och rättvis rekrytering av forskare och bättre spridning av vetenskaplig kunskap.

    I den årliga tillväxtöversikten för 2014[6] som antogs under 2013 betonades behovet av att medlemsstaterna antar reformer i linje med meddelandet om det europeiska forskningsområdet. Översikten innebar dessutom att övervakningsmekanismen för det europeiska forskningsområdet och lägesrapporten kunde integreras helt i den politiska processen för den europeiska planeringsterminen.

    Forskningsintressenternas genomförande av meddelandet om det europeiska forskningsområdet stöddes genom en utvidgning och förstärkning av intressentplattformen. En sjätte organisation[7] gick med i plattformen i juli 2013. Den 13 december 2013 undertecknade de sex intressentorganisationerna[8] och kommissionen en gemensam förklaring. Samtliga organisationer bekräftade då sitt engagemang för att gemensamt uppnå målen för det europeiska forskningsområdet. I slutet av 2013 rapporterade samtliga intressenter om sina framsteg med att uppnå dessa mål och lämnade sina bidrag till 2013 års lägesrapport.

    Genom manifestet för det gemensamma forskningsområdet – ett nyligen lanserat initiativ från Europaparlamentets sida där ledamöter av Europaparlamentet och forskningsintressenter deltar – gavs dessutom nya impulser till åtgärder beträffande det europeiska forskningsområdet som ska genomföras av nationella myndigheter och forskningsintressenter.

    6.           Internationellt samarbete

    2013 var det första hela genomförandeåret för meddelandet Förbättra och fokusera unionens internationella samarbete inom forskning och innovation: en strategi[9]. I överensstämmelse med Innovationsunionen är syftet med strategin att stärka unionens spetskompetens och attraktionskraft inom forskning och innovation och dess ekonomiska och industriella konkurrenskraft. Dessutom syftar den till att ta itu med globala samhällsfrågor och stödja unionens externa politik. Under den interinstitutionella debatten såg man därför till att integrera strategin i lagstiftningspaketet för Horisont 2020. I paketet ingår en policy för anslutning till Horisont 2020 med fokus på utvidgningsländerna, Eftaländerna och grannskapsländerna. Under 2013 inleddes förhandlingar med ett antal länder och i december undertecknades ett avtal med Israel.

    Det strategiska forumet för internationellt samarbete inom vetenskap och teknik såg över och effektiviserade sin arbetsordning för att förbättra samordningen av och med medlemsstaternas verksamheter för internationellt samarbete. Inom det östliga partnerskapets panel för forskning och innovation enades man om att tillsammans utarbeta en gemensam strategi för samarbete. Vid ett möte i november 2013 inom ramen för den politiska dialogen på hög nivå mellan EU och Afrika om vetenskap, teknik och innovation enades parterna om att börja samarbeta för ett långsiktigt partnerskap inom forskning och innovation. Partnerskapet ska finansieras och ägas gemensamt och fokus kommer inledningsvis att ligga på livsmedelsförsörjning och näringstillförsel och hållbart jordbruk.

    Högnivåmötet The Atlantic: A Shared Resource hölls i Galway i maj och ledde till att EU, Kanada och USA undertecknande Galwaydeklarationen och att Transatlantic Ocean Research Alliance upprättades.

    Tre Destination Europa-konferenser anordnades i USA tillsammans med medlemsstaterna och de associerade länderna för att öka medvetenheten den europeiska forskningens kvalitet och de karriär- och finansieringsmöjligheter som finns i Europa för forskare i hela världen.

    I överensstämmelse med målet att främja lika villkor för samarbete och ta itu med de ramvillkor som hämmar samarbete hölls det första mötet på hög nivå inom ramen för dialogen om innovationssamarbete med Kina i Peking i november 2013. Det fanns ett gemensamt intresse att främja förutsägbara, transparenta och effektiva ramvillkor för innovation, och en arbetsgrupp bestående av sakkunniga skapades på området innovationssamarbete för att kartlägga och främja framgångsrika metoder i EU och Kina.

    I november lanserades vetenskapsåret EU/Ryssland. Genom detta arrangemang på hög nivå fick de båda parterna tillfälle att upprepa sitt engagemang för ett samarbete inom vetenskap och teknik.

    7.           Gemensamma forskningscentrumet (JRC)

    Gemensamma forskningscentrumet är Europeiska kommissionens interna vetenskapstjänst och den enda avdelningen inom kommissionen som ansvarar för direkt forskning. Gemensamma forskningscentrumet har till uppgift att bidra med oberoende, evidensbaserat vetenskapligt och tekniskt stöd till EU:s olika politiska verksamhetsområden under hela den politiska beslutsprocessen. I nära samarbete med generaldirektoraten tar sig forskningscentrumet an viktiga samhälleliga utmaningar samtidigt som det främjar innovation genom att utveckla nya metoder, verktyg och standarder och dela med sig av sitt kunnande till medlemsstaterna, forskarvärlden och internationella partner.

    Under 2013 svarade gemensamma forskningscentrumet på ett växande antal förfrågningar om vetenskapligt stöd från kommissionens avdelningar när det gällde EU:s prioriteringar, särskilt inom ramen för EU:s strategi för smart tillväxt – Europa 2020. Forskningscentrumet tillhandahöll direkt vetenskapligt stöd till tematiska politikområden såsom finansiell stabilitet och den ekonomiska och monetära unionen, inre marknaden, tillväxt, sysselsättning och innovation, koldioxidsnål ekonomi, resurseffektivitet och klimatförändringar, energi och transporter, jordbruk och en tryggad livsmedelsförsörjning, hälsa och konsumentskydd, informationssamhället och den digitala agendan, folkhälsa och säkerhet och kärnsäkerhet och fysiskt skydd.

    För att hantera sitt växande ansvar har gemensamma forskningscentrumet börjat arbeta mer tvärvetenskapligt och sektorsövergripande genom att utarbeta sitt första arbetsprogram (2014–2015) inom ramen för Horisont 2020, som bygger på en nyligen framtagen löpande plan och en mer detaljerad projektstruktur. Genom mer innovation och nya internationella partnerskap ska trängande globala problem såsom klimatförändringar, hälsa, livsmedelsförsörjning och fattigdom bekämpas. Gemensamma forskningscentrumets starkare relationer och nätverk med EU och internationella partner är av stor betydelse för en global vetenskaplig spetskompetens.

    För att kunna underbygga politiken med solida vetenskapliga bevis och sund analys krävs tillgång till den senaste infrastrukturen för vetenskaplig verksamhet, kvalitetsdata och lämpliga analytiska verktyg. Ett exempel på detta är JRC:s nya miljövänliga och energieffektiva forskningsanläggning som öppnats vid i Ispra i Italien.

    8.           Genomförandet av sjunde ramprogrammet

    Under 2012 utlyste kommissionen den största ansökningsomgången någonsin inom ramen för sjunde ramprogrammet. För att underlätta övergången till Horisont 2020 låg fokus framför allt på åtgärder där många olika sorters aktiviteter integreras och som har potential att ge stor effekt. Under 2013 genomfördes cirka 45 ansökningsomgångar med en total preliminär budget på 4,9 miljarder euro. Sammanlagt lämnades 20 000 stödberättigande förslag in, varav nästan 3 000 valdes ut för finansiering, vilket innebär att nästan 15 % av förslagen godkändes.

    Totalt deltog 67 630 sökande i alla stödberättigande förslag, motsvarande en total projektkostnad på över 34 miljarder euro och ett totalt ansökt EU-bidrag på nästan 28 miljarder euro. I de förslag som valdes ut deltog totalt 12 702 sökande, motsvarande totala projektkostnader på nästan 6 miljarder euro och begärda EU-bidrag på över 4 miljarder euro. Sammanlagt godkändes 18,78 % av ansökningarna och 15,96 % av de begärda EU-bidragen.

    9.           Utsikter för 2014

    Kommissionen är fast besluten att fullfölja målen i Europa 2020-strategin. Den arbetar för närvarande med att genomföra meddelandet till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om en bedömning av forskning och innovation som källor för framtida tillväxt som bär titeln Forskning och innovation som källor till förnyad tillväxt.[10]

    Vid utarbetandet av arbetsprogrammet inom Horisont 2020 för 2016–2017 kommer kommissionen att prioritera mer omfattande samråd och diskussioner med medlemsstaterna. Den kommer också att ta hänsyn till ny information om vetenskapliga, tekniska, ekonomiska, marknadsmässiga och sociala trender och prognoser, men även till befintliga och nya politiska behov, för att bygga vidare på sina konkurrensfördelar och ta vara på nya möjligheter.

    Kommissionen kommer under 2014 även att fortsätta med sina insatser inom ramen för Innovationsunionen. Den kommer att offentliggöra 2010–2014 års rapport om läget för Innovationsunionen, av vilken resultat och viktiga slutsatser kommer att framgå. Mot bakgrund av den pågående krisen måste EU fortsätta sin strävan efter att förverkliga Innovationsunionen.

    2013 års lägesrapport för det europeiska forskningsområdet diskuterades vid konkurrenskraftsrådet i september 2013 och kommer att bana väg för antagandet av rådets slutsatser om det europeiska forskningsområdet under 2014. Kommissionen kommer att anordna en konferens efter publiceringen av 2014 års lägesrapport i september. En fullständig bedömning av de framsteg som gjorts för att genomföra det europeiska forskningsområdet kommer att göras genom 2014 års undersökning om det europeiska forskningsområdet, vars syfte är att identifiera vilka genomförandeåtgärder som krävs för att fullborda en inre marknad för forskare, kunskap och teknik. Undersökningen kommer att vara avgörande för att kartlägga på vilka områden framsteg har gjorts och på vilka det krävs ytterligare ansträngningar.

    Kommissionen har dessutom inlett ett EU-omfattande samråd med alla berörda parter om de lärdomar som kan dras och om de viktigaste faktorer som ska hjälpa den med nästa steg i EU:s tillväxtstrategi efter krisen som ska gälla för perioden 2015–2020. Konkreta förslag kommer att presenteras i början av 2015.

    [1]http://ec.europa.eu/programmes/horizon2020/en/news/horizon-2020-brief-eu-framework-programme-research-innovation.

    [2] Antaget av Europaparlamentet den 15 april 2014 och Europeiska unionens råd den 6 maj 2014.

    [3] http://ec.europa.eu/research/participants/portal/desktop/en/home.html.

    [4] http://ec.europa.eu/enterprise/policies/innovation/policy/innovation-scoreboard/index_en.htm

    [5] Till 2013 års lägesrapport för det europeiska forskningsområdet bifogades fakta och siffror som visade de olika ländernas framsteg när det gäller fullbordandet av det europeiska forskningsområdet och som återspeglar nationella prioriteringar. Se http://ec.europa.eu/research/era/era-progress-2013.htm

    [6] COM(2013) 800 final.

    [7] Conference of European Schools for Advanced Engineering Education and Research (CESAER) anslöt sig till intressentplattformen den 17 juli 2013 som sjätte intresseorganisation och lämnade över ett ensidigt uttalande till kommissionen.

    [8] Dessa är följande: European Association of Research and Technological Organisations (EARTO), European University Association (EUA), League of European Research Universities (LERU), NordForsk, Science Europe och CESAER.

    [9] COM(2012) 497

    [10] COM(2014) 339.

    Top