EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52014DC0429
Recommendation for a COUNCIL RECOMMENDATION on the United Kingdom's 2014 national reform programme and delivering a Council opinion on the United Kingdom's 2014 convergence programme
Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Förenade kungarikets reformprogram 2014, med avgivande av rådets yttrande om Förenade kungarikets konvergensprogram 2014
Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Förenade kungarikets reformprogram 2014, med avgivande av rådets yttrande om Förenade kungarikets konvergensprogram 2014
/* COM/2014/0429 final */
Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Förenade kungarikets reformprogram 2014,_x000b__x000b_med avgivande av rådets yttrande om Förenade kungarikets konvergensprogram 2014 /* COM/2014/0429 final - 2014/ () */
Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Förenade kungarikets reformprogram 2014,
med avgivande av rådets yttrande om Förenade kungarikets konvergensprogram 2014 EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT
DENNA REKOMMENDATION med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 121.2 och 148.4, med beaktande av rådets förordning (EG) nr
1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga
finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken[1], särskilt artikel 9.2, med beaktande av Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och
korrigering av makroekonomiska obalanser[2],
särskilt artikel 6.1, med beaktande av Europeiska kommissionens
rekommendation[3], med beaktande av Europaparlamentets
resolutioner[4], med beaktande av Europeiska rådets slutsatser, med beaktande av sysselsättningskommitténs
yttrande, med beaktande av yttrandet från ekonomiska och
finansiella kommittén, med beaktande av yttrandet från kommittén för
socialt skydd, med beaktande av yttrandet från kommittén för
ekonomisk politik, och av följande skäl: (1)
Den 26 mars 2010 antog Europeiska rådet
kommissionens förslag till en ny strategi för tillväxt och sysselsättning, Europa
2020, som bygger på en ökad samordning av den ekonomiska politiken med
inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder behövs för att stärka
förutsättningarna för hållbar tillväxt och konkurrenskraft i EU. (2)
Den 13 juli 2010 antog rådet på grundval av
kommissionens förslag en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för
medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (2010–2014) och den 21 oktober
2010 ett beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik,
vilka tillsammans utgör de integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna
uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska
politik och sysselsättningspolitik. (3)
Den 29 juni 2012 beslutade stats- och
regeringscheferna om en tillväxt- och sysselsättningspakt, som ger ett
enhetligt ramverk för insatser på nationell nivå, EU-nivå och euroområdesnivå
med hjälp av alla tänkbara medel, instrument och politiska åtgärder. De
beslutade om insatser som ska utföras på medlemsstatsnivå och uttryckte i
synnerhet sitt helhjärtade åtagande att uppnå målen i Europa 2020-strategin och
genomföra de landsspecifika rekommendationerna. (4)
Den 9 juli 2013 antog rådet en rekommendation om
Förenade kungarikets nationella reformprogram 2013 och avgav ett yttrande om
Förenade kungarikets uppdaterade konvergensprogram för 2012–2013 till
2017–2018. (5)
Den 13 november 2013 antog kommissionen den årliga
tillväxtöversikten[5],
som markerar inledningen av 2014 års europeiska planeringstermin för samordning
av den ekonomiska politiken. Samma dag antog kommissionen rapporten om
varningsmekanismen[6],
baserad på förordning (EU) nr 1176/2011, i vilken Förenade kungariket pekades
ut som en av de medlemsstater som skulle bli föremål för en fördjupad
granskning. (6)
Den 20 december 2013 godkände Europeiska rådet prioriteringarna
för att säkerställa finansiell stabilitet, budgetkonsolidering och åtgärder för
att främja tillväxt. Europeiska rådet betonade behovet av att eftersträva
differentierad och tillväxtvänlig budgetkonsolidering, återställa en normal
utlåning till ekonomin, främja tillväxt och konkurrenskraft, bekämpa
arbetslöshet och krisens sociala följdverkningar samt modernisera den
offentliga förvaltningen. (7)
Den 5 mars 2014 offentliggjorde kommissionen
resultaten av sin fördjupade granskning av Förenade kungariket[7], i enlighet med artikel
5 i förordning (EU) nr 1176/2011. Av analysen drog kommissionen slutsatsen att
Förenade kungariket fortfarande har makroekonomiska obalanser som kräver
övervakning och politiska åtgärder. Det är särskilt viktigt att man fortsätter
att uppmärksamma utvecklingen av hushållens skuldsättning, kopplad till de höga
bolånenivåerna och bostadsmarknadens strukturella särdrag, liksom den
ogynnsamma utvecklingen vad gäller exportmarknadsandelar. Riskerna inom
boendesektorn är kopplade till en varaktig strukturell bostadsbrist. Inneboende
utbudsbegränsningar, särskilt i London, och en relativt långsam utveckling av
utbudet trots ökad efterfrågan fortsätter att driva upp bostadspriserna,
särskilt i London och sydöstra England, och detta leder även till att köparna
tar stora bostadslån. Den minskande exportmarknadsandelen medför sannolikt inga
risker på kort sikt, men tyder på att det finns strukturella problem, särskilt
med tanke på det aktuella underskottet i bytesbalansen. Dessa strukturella
problem är kopplade till kompetensglapp och brister i infrastrukturen. När det
gäller de offentliga finanserna har Förenade kungariket varken uppnått de
totala underskottsmålen eller målen för strukturanpassningen. (8)
Den 30 april 2014 lade Förenade kungariket fram
sitt nationella reformprogram 2014 och sitt konvergensprogram 2014. I syfte att
beakta deras inbördes samband har de båda programmen bedömts samtidigt. (9)
I enlighet med punkt 4 i protokollet (nr 15) om
vissa bestämmelser angående Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland
ska inte skyldigheten enligt artikel 126.1 i Fördraget om Europeiska unionens
funktionssätt att undvika alltför stora underskott, tillämpas på Förenade
kungariket. I punkt 5 i protokollet fastställs att Förenade kungariket ska
bemöda sig om att undvika ett alltför stort underskott. Den 8 juli 2008 beslöt
rådet, i enlighet med artikel 104.6 i fördraget om upprättande av Europeiska
gemenskapen, att det föreligger ett alltför stort underskott i Förenade
kungariket. (10)
Målet för den finanspolitiska strategin enligt
konvergensprogrammet 2014 är att uppnå ett konjunkturrensat nuvarande
budgetsaldo vid utgången av en fortlöpande femårsperiod; den innevarande
perioden löper ut 2018–2019. Konvergensprogrammet saknar det medelfristiga budgetmål
som föreskrivs i stabilitets- och tillväxtpakten. Det offentliga underskottet
beräknas vara 5,0 % av BNP 2014–2015, dvs en minskning från det högsta
värdet 11,4 % av BNP 2009–2010. Detta stämmer inte överens med den
tidsfrist som rådet fastställt för att korrigera det alltför stora
underskottet. Enligt programmet ska det alltför stora underskottet korrigeras
och minska till 2,4 % av BNP 2016–2017, alltså två år efter den tidsfrist
som rådet fastställt. Programmet innebär att det (omräknade) strukturella
underskottet i de offentliga finanserna kommer att förbättras med 0,3
procentenheter till 4,4 % av BNP fram till budgetåret 2014–2015.
Budgetplanerna är inte tillräckliga för att man ska kunna uppnå den
rekommenderade årliga genomsnittliga finanspolitiska insats som krävs för att
korrigera det alltför stora underskottet. I programmet förutspås därefter en
årlig förbättring av det (omräknade) strukturella saldot med 0,8 procentenheter
under 2015–2016 och 1,3 procentenheter under 2016–2017. Sammantaget är
programmet bara delvis i linje med kraven i stabilitets- och tillväxtpakten.
Konsolideringsarbetet har hittills främst inriktats på nedskärningar av
utgifter, och därför kan man överväga hur en breddning av skattebasen skulle
kunna bidra till inkomstsidan i budgeten. Förenade kungariket har redan
betydande uteblivna skatteintäkter, särskilt när det gäller indirekta skatter.
Enligt konvergensprogrammet beräknas skuldkvoten öka till 93,1 % av BNP
under budgetåret 2015/2016 för att därefter under 2018/2019 minska till
86,6 %. Förenade kungarikets makroekonomiska scenario som ligger till
grund för programmets prognoser är rimligt. De potentiella riskerna i
budgetprognoserna hänger samman med att tillväxten är lägre än förväntat på
grund av en svag löneutveckling som håller tillbaka den privata konsumtionen
samt osäkerhet som hämmar investeringarna. Prognoserna är dock i linje med
kommissionens vårprognos 2014, som inte heller visar på att det alltför stora
underskottet kommer att korrigeras före den tidsfrist som rådet fastställt. På
grundval av kommissionens prognos kommer den (omräknade) ändringen av det
strukturella saldot under 2010–2014 att årligen ligga i genomsnitt 0,6 %
av BNP under kravet och målet förväntas inte heller uppnås 2015. På grundval av bedömningen av programmet och
kommissionens prognos, i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1466/97, anser
rådet att det behövs ytterligare åtgärder för att Förenade kungariket ska kunna
följa rekommendationen enligt förfarandet för alltför stora underskott. (11)
Förenade kungariket har vidtagit åtgärder på både
efterfrågesidan och utbudssidan av bostadsmarknaden. Antalet nya fastigheter
har visserligen ökat, men är fortfarande lågt och kan inte alls tillgodose
efterfrågan. Detta har tillsammans med låga räntor och lättare tillgång till
hypotekslån (t.ex. lägre krav vad gäller lånets förhållande till inkomsten)
lett till stigande fastighetspriser i vissa delar av Förenade kungariket,
särskilt i London. Bristen på bostäder har länge varit ett strukturellt fenomen
och problemet kommer sannolikt att förvärras på medellång sikt. Det krävs
insatser för att öka bostadsutbudet ytterligare genom lämpliga incitament på
lokal nivå. Myndigheterna bör fortsätta att följa bostadspriserna och
bolåneskuldsättningen och vara redo att sätta in lämpliga åtgärder, vid behov
även genom att justera lånegarantiprogrammet Help to Buy 2. Det finns ett behov
av att öka insynen i hur den finanspolitiska kommittén använder makroekonomisk
tillsyn inom bostadssektorn och effekterna av denna tillsyn, för att få bukt
med problemen med kraftigt ökade bostadspriser och ökad bolåneskuldsättning.
Man bör överväga reformer av beskattningen av mark och fast egendom för att få
bukt med snedvridningar på bostadsmarknaden. Hittills har stigande fastighetspriser
inte lett till högre fastighetsskatter eftersom fastighetsvärdesregistret inte
har uppdaterats sedan 1991 och skatterna på fastigheter av högre värde relativt
sett är lägre än på fastigheter av lägre värde, vilket beror på regressiva
skattesatser och skatteklasser i systemet för fastighetsbeskattning (council
tax). (12)
Förenade kungariket vidtar fortsatta åtgärder för
att hantera problemen med arbetslöshet och undersysselsättning samt de
särskilda problem som rör ungdomsarbetslöshet. Man står inför betydande
utmaningar när det gäller att utrusta unga människor med den kompetens och den
arbetslivserfarenhet som krävs på arbetsmarknaden och att öka utbudet av
lärlingsplatser. Detta kan förklara varför färre än väntat utnyttjar de
lönesubventioner som ungdomskontraktet ger. Ett problem på arbetsmarknaden är
bristande matchning mellan utbud och efterfrågan på kompetens, och
myndigheterna satsar på omskolning för att minska arbetslösheten och åtgärda
bristen på arbetstagare med högt yrkeskunnande och tekniska färdigheter av hög
kvalitet. Man har också försökt förbättra lärlingsprogrammens kvalitet, men här
behövs ytterligare insatser. Kvalificeringssystemen är också komplexa och
behöver effektiviseras för att bana väg för ett allmänt erkännande och ett
större engagemang från arbetsgivarnas sida. (13)
Myndigheterna försöker åtgärda problemet med svaga
incitament för arbete, särskilt för bidragstagare, genom att införa ett
enhetsbidrag (Universal Credit) som gör det möjligt för arbetssökande
att behålla mer av sina bidragsförmåner när de börjar arbeta. Enhetsbidraget
skulle kunna få en positiv effekt på sysselsättningen, men det beror i hög grad
på om det genomförs effektivt, om stödtjänster erbjuds och om det samordnas med
övriga förmåner. Satsningen på att få in människor på arbetsmarknaden igen har
gjort att den årliga justeringen av många förmåner och skattekrediter för
personer i arbetsför ålder har begränsats till 1 % per år fram till 2016. (14)
Förenade kungariket fortsätter att vidta åtgärder
för att öka sysselsättningsgraden bland föräldrar genom att förbättra
tillgången till barnomsorg av hög kvalitet till rimlig kostnad. Man arbetar
vidare med att införa system som gör barnomsorgen överkomlig för både deltids-
och heltidsarbetande föräldrar, med hänsyn till deras olika inkomstnivåer.
Barnomsorgskostnaderna är dock bland de högsta i EU och detta är fortfarande
ett problem, särskilt för den andra försörjaren i ett hushåll och för
ensamstående föräldrar. (15)
När det gäller tillgång till finansiering har
förhållandena på kreditmarknaden förbättrats under 2013, men kredittillväxten
är fortfarande svag och det är ännu för tidigt att säga om den förda politiken
får avsedd verkan. Det finns fortfarande särskilda svårigheter för små och
medelstora företag när det gäller att få tillgång till kredit. Stora företag
kan finansiera sig själva direkt på grossistmarknaden och dra nytta av den
välutvecklade brittiska marknaden för finansiella tjänster, medan små och
medelstora företag till största delen måste vända sig till banker för att få
tillgång till extern finansiering. Framsteg har gjorts i fråga om förra årets
rekommendation om konkurrens i banksektorn genom inrättande av att nya banker
som utmanar de etablerade aktörerna (t.ex. TSB som dock ännu inte är helt
oberoende). (16)
I december 2013 publicerade Förenade kungariket en
uppdaterad nationell infrastrukturplan med en långsiktig strategi för
planering, mobilisering av medel för samt finansiering och leverans av
infrastruktur. I planen fastställs en rad framåtsyftande kapitalinvesteringar
fram till 2020 och därefter, på totalt 375 miljarder pund (ca 460 miljarder
euro). En stor del av budgeten (340 miljarder pund, dvs. ca 420 miljarder euro)
avser investeringar i energi- och transportsektorn. Omkring tre fjärdedelar av
medlen beräknas komma från privata källor, medan resten är offentligt
finansierade. Planen är ett bra initiativ, men frågetecken kvarstår om inslaget
av finansiering från den privata sektorn, om huruvida regleringsramen är
förutsebar och om byggnadslov kan fås tillräckligt snabbt. Det behövs strikta
mekanismer för att minska riskerna i samband med finansiering och genomförande
och samtidigt skapa insyn i beräknade och faktiska utgifter för
infrastrukturprojekt. (17)
Kommissionen har inom ramen för den europeiska
planeringsterminen gjort en omfattande analys av Förenade kungarikets
ekonomiska politik. Den har bedömt stabilitetsprogrammet och det nationella
reformprogrammet. Kommissionen har beaktat inte bara programmens relevans för
hållbarheten i finanspolitiken och den socioekonomiska politiken i Förenade
kungariket utan även i vilken utsträckning EU:s regler och riktlinjer har
iakttagits, mot bakgrund av behovet att stärka den övergripande ekonomiska
styrningen i Europeiska unionen genom att framtida nationella beslut fattas med
beaktande av synpunkter på EU-nivå. Kommissionens rekommendationer inom ramen för den europeiska planeringsterminen återspeglas i
rekommendationerna 1–6 nedan. (18)
Mot bakgrund av denna bedömning har rådet granskat
Förenade kungarikets konvergensprogram, och dess yttrande[8] återspeglas särskilt i
rekommendation 1 nedan. (19)
Mot bakgrund av kommissionens fördjupade granskning
och denna bedömning har rådet granskat det nationella reformprogrammet och
konvergensprogrammet. Dess rekommendationer enligt artikel 6 i förordning (EU)
nr 1176/2011 återspeglas i rekommendationerna 2, 3, 5 och 6 nedan. HÄRIGENOM REKOMMENDERAS Förenade
kungariket att vidta följande åtgärder under perioden 2014–2015: 1. Förstärka
budgetstrategin och sträva efter en hållbar korrigering av det alltför stora
underskottet i linje med rådets rekommendation enligt förfarandet för alltför
stora underskott. Följa en differentierad, tillväxtfrämjande strategi för
finanspolitisk åtstramning genom att prioritera investeringar. För att
underlätta budgetkonsolideringen bör man överväga att öka intäkterna genom att
bredda skattebasen. Åtgärda "flaskhalsar" i infrastrukturen,
kompetensglapp och tillgång till finansiering för små och medelstora företag
för att öka tillväxten i exporten av både varor och tjänster. 2. Öka insynen i hur Bank of
Englands finanspolitiska kommitté använder makroekonomisk tillsyn inom
bostadssektorn och effekterna av denna tillsyn. Vidta lämpliga åtgärder för att
motverka de snabbt stigande bostadspriserna i områden som står för en betydande
del av den ekonomiska tillväxten i Förenade kungariket, särskilt London,
exempelvis genom att justera Help to Buy 2-programmet och mildra de risker som
hänger samman med hög bolåneskuldsättning. Avlägsna snedvridningarna i fråga om
fastighetsbeskattning genom att regelbundet uppdatera värdet på fastigheterna
och göra skattesatserna och skatteklasserna i systemet för
fastighetsbeskattning (council tax) mindre regressiva. Fortsätta
insatserna för att öka utbudet på bostäder. 3. Hålla fast vid åtagandet om
ungdomskontraktet, särskilt genom att stärka färdigheter som motsvarar
arbetsgivarnas behov. Skapa ett engagemang hos arbetsgivarna genom att fokusera
på att åtgärda kompetensglapp genom att utrusta människor med mer avancerad
kompetens och främja lärlingsutbildning. Minska andelen unga med svaga
grundläggande färdigheter. 4. Fortsätta insatserna för att
minska barnfattigdom i låginkomsthushåll genom att se till att enhetsbidraget (Universal
Credit) och andra välfärdsreformer ger tillräckliga förmåner med tydliga
incitament till arbete samt tillhandahåller stödtjänster. Förbättra tillgången
till god barnomsorg till rimlig kostnad. 5. Fortsätta arbetet för att
förbättra de små och medelstora företagens tillgång till bankfinansiering och
annan finansiering. Se till att The Business Bank fungerar effektivt och stödja
inrättande av nya banker som utmanar de etablerade aktörerna. 6. Följa upp den nationella
infrastrukturplanen genom att öka förutsägbarheten i planeringsprocessen och
skapa klarhet kring finansieringsåtaganden. Säkerställa öppenhet och
ansvarsskyldighet genom att tillhandahålla konsekvent och aktuell information
om genomförandet av planen. Utfärdad i Bryssel den På
rådets vägnar Ordförande [1] EGT L 209, 2.8.1997, s. 1. [2] EUT L 306, 23.11.2011, s. 25. [3] COM(2014) 429 final. [4] P7_TA(2014)0128 och P7_TA(2014)0129. [5] COM(2013) 800 final. [6] COM(2013) 790 final. [7] SWD(2014) 91 final. [8] Enligt artikel 9.2 i rådets förordning (EG) nr 1466/97.