This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52014DC0356
REPORT FROM THE COMMISSION Benchmarking smart metering deployment in the EU-27 with a focus on electricity
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN Bedömning av införandet av smarta mätare i EU-27 med fokus på el
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN Bedömning av införandet av smarta mätare i EU-27 med fokus på el
/* COM/2014/0356 final */
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN Bedömning av införandet av smarta mätare i EU-27 med fokus på el /* COM/2014/0356 final */
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN Bedömning av införandet av smarta mätare i
EU-27
med fokus på el Syfte Syftet
med denna rapport är att mäta framstegen när det gäller införandet av smarta
mätare i EU:s medlemsstater i enlighet med bestämmelserna i det tredje energipaketet[1]. Med utgångspunkt i resultatet
av en eventuell ekonomisk bedömning av långsiktiga kostnader och vinster ska
medlemsstaterna upprätta en tidsplan (på upp till tio år när det gäller el) för
införandet av system med smarta mätare[2].
I denna rapport görs en bedömning av framstegen i EU-27[3] så här långt och utfärdas
rekommendationer för det fortsatta arbetet. Denna
rapport åtföljs av två arbetsdokument från kommissionens avdelningar. Där
redovisas det aktuella läget när det gäller införandet av smarta mätare i EU,
tillsammans med en översikt över medlemsstaternas kostnads–nyttoanalyser och
landsspecifika uppgifter i det sammanhanget. Smarta mätare i EU-lagstiftningen Enligt
det tredje energipaketet ska medlemsstaterna säkra införande av system med smarta
mätare till långsiktig nytta för konsumenterna. Detta införande kan vara
avhängigt av en positiv ekonomisk bedömning av de långsiktiga kostnaderna och
vinsterna (kostnads–nyttoanalys), som ska slutföras senast den 3 september
2012. För el är målet ett införande på minst 80 % till 2020 i de fall där
en positiv bedömning gjorts. I
det tredje energipaketets anda, och som ett komplement till dess bestämmelser,
främjar dessutom energieffektivitetsdirektivet[4]
utveckling av energitjänster baserade på uppgifter från smarta mätare,
laststyrning[5]
och dynamisk prissättning. Samtidigt respekteras och främjas enskildas rätt
till skydd av personuppgifter enligt artikel 8 i Europeiska unionens stadga om
de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) samt tryggas en
hög nivå i fråga om konsumentskydd (artikel 38 i stadgan). Det
tredje energipaketet innehåller inte något specifikt mål för införandet av
smarta mätare i gassektorn, men i tolkningsmeddelandet om kundmarknaderna[6] anges att det bör åstadkommas inom en
rimlig tidsperiod. Framsteg när det gäller införandet av smarta mätare i EU-27 Analysen
visar att avsevärda framsteg har gjorts. Efter positiva kostnads–nyttoanalyser
för el i mer än två tredjedelar av fallen har medlemsstaterna nu förbundit sig
att gå vidare med (eller har redan slutfört) införandet av smarta mätare. Nära
45 miljoner smarta mätare har redan installerats i tre medlemsstater (Finland,
Italien och Sverige), vilket motsvarar 23 % av de installationer som
planeras i EU till 2020. Enligt våra uppskattningar motsvarar åtagandena om
införande en investering på omkring 45 miljarder euro för installation fram
till 2020 av närmare 200 miljoner smarta mätare för el (vilket motsvarar
omkring 72 % av alla europeiska konsumenter) och 45 miljoner mätare för
gas (omkring 40 % av konsumenterna). Det är uppmuntrande siffror. De visar
att den förväntade penetrationsgraden för el i de fall där en positiv bedömning
gjorts av införandet av smarta mätare överstiger det tredje energipaketets mål
på 80 % i dessa medlemsstater. I EU som helhet nås emellertid inte en
penetrationsgrad på 80 %. Detta tyder också på att affärsnyttan av att
införa smarta mätare ännu inte är så stor i hela Europa, och utmaningen är
något större när det gäller gas. Översikt över resultaten av bedömningen Resultaten
av medlemsstaternas kostnads–nyttoanalyser ser ut på följande sätt: El -
16 medlemsstater (Österrike, Danmark, Estland, Finland, Frankrike,
Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Rumänien,
Spanien, Sverige och Förenade kungariket[7])
kommer att gå vidare med storskaligt införande av smarta mätare till 2020 eller
dessförinnan, eller har redan gjort det. I två av dem, Polen och Rumänien, gav
kostnads–nyttoanalyserna positiva resultat, men officiella beslut om införande
har ännu inte fattats. -
I sju medlemsstater (Belgien, Tjeckien, Tyskland, Lettland,
Litauen, Portugal och Slovakien) var kostnads–nyttoanalyserna för ett
storskaligt införande till 2020 negativa eller osäkra, men i Tyskland, Lettland
och Slovakien konstaterades smarta mätare vara ekonomiskt motiverade för vissa
konsumentgrupper. -
För fyra medlemsstater (Bulgarien, Cypern, Ungern och Slovenien)
var kostnads–nyttoanalyserna eller planerna för införandet inte tillgängliga
när rapporten skrevs[8]. -
Lagstiftning om smarta elmätare finns i flertalet medlemsstater
och ger en rättslig ram för införandet och/eller reglerar specifika frågor som
tidsplan för införandet, tekniska specifikationer för mätarna osv. Endast fem
medlemsstater (Belgien, Bulgarien, Ungern, Lettland och Litauen) har inte
infört sådan lagstiftning. Gas -
Fem medlemsstater (Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna och
Förenade kungariket) har beslutat att införa smarta mätare till 2020 eller
dessförinnan. -
Två medlemsstater (Frankrike och Österrike) planerar att gå vidare
med ett storskaligt införande, men de officiella besluten har ännu inte
fattats. -
I tolv medlemsstater (Belgien, Tjeckien, Danmark, Finland,
Tyskland, Grekland, Lettland, Portugal, Rumänien, Slovakien, Spanien och
Sverige) var resultaten av kostnads–nyttoanalysen negativa. -
I övriga medlemsstater har bedömningen ännu inte slutförts
(observera att Cypern och Malta saknar gasnät). Äganderätt
till elmätare och datahantering -
1 15 av de 16 medlemsstater som har beslutat att gå vidare med ett
storskaligt införande ansvarar de systemansvariga för distributionssystemen för
genomförandet och äger mätarna, så införandet kommer att finansieras genom
nättariffer. -
I fyra medlemsstater (Danmark, Estland, Polen och Förenade
kungariket) kommer data att hanteras av en oberoende datacentral. -
Det ser ut på ungefär samma sätt i de medlemsstater som inte (i
alla fall inte under rådande förhållanden) kommer att gå vidare med ett
storskaligt införande till 2020. Där kan – utom i Tjeckien, Tyskland och
Slovakien, där andra alternativ för datahanteringen övervägs – de
systemansvariga för distributionssystemen även komma att ansvara för
genomförande, ägande och datahantering. Smarta mätare – till nytta för konsumenten och energisystemet Skillnader
i nyckelparametrar för införandet kräver visserligen försiktighet (Tabell 1 och Tabell 2), men tillgängliga uppgifter tyder på att ett system med smarta
mätare skulle kunna kosta i genomsnitt 200–250 euro per kund. Kostnaden per
mätpunkt varierar från mindre än 100 euro (77 euro i Malta, 94 euro i Italien)
till 766 euro i Tjeckien. Tabell 1 Sammanfattande
statistik – nyckelparametrar för införandet av smarta mätare för el (baserade
på medlemsstaternas långsiktiga ekonomiska bedömningar)[9] || Intervall || Genomsnitt baserat på uppgifter från fall med en positiv bedömning Diskonteringsränta || 3,1–10 % || 5,7 % + 1,8 % (70 %[10]) Livstid || 8–20 år || 15 + 4 år (56 %) Energibesparing || 0–5 % || 3 % + 1,3 % (67 %) Topplastöverföring || 0,8–9,9 % || ej tillämpligt Kostnad per mätpunkt || 77–766 euro || 223 euro + 143 euro (80 %) Vinst per mätpunkt || 18–654 euro || 309 euro + 170 euro (75 %) Konsumentvinst (% av total vinst) || 0,6–81 % || ej tillämpligt Tabell 2 Sammanfattande
statistik – nyckelparametrar för införandet av smarta mätare för gas (baserade
på medlemsstaternas långsiktiga ekonomiska bedömningar) || Intervall || Genomsnitt baserat på samtliga uppgifter Diskonteringsränta || 3,1–10 % || ej tillämpligt Livstid || 10–20 år || 15–20 år (75 %) Energibesparing || 0–7 % || 1,7 % + 1 % (55 %) Kostnad per mätpunkt || 100–268 euro || 200 euro + 55 euro (65 %) Vinst per mätpunkt || 140–1 000 euro || 160 euro + 30 euro (80 %) System
med smarta mätare väntas ge en total vinst per kund på 160 euro för gas och 309
euro för el samt energibesparingar på 3 %. Siffran för energibesparingar
varierar från 0 % i Tjeckien till 5 % i Grekland och Malta. Av de
länder som har slutfört införandet har Finland och Sverige uppgett
energibesparingar på 1–3 %, men för Italien fanns inga uppgifter. Smarta mätare med detaljhandels- och konsumentvänliga funktioner
som en grund för konsumentcentrerade energisystem De framtida systemen med smarta mätare måste vara utformade på ett
genomtänkt sätt, dvs.: -
vara utrustade med ändamålsenliga funktioner som överensstämmer
med standarder och med förslagen i kommissionens rekommendation 2012/148/EU[11] för att säkra teknisk och kommersiell
driftskompatibilitet, alternativt göra det möjligt att lägga till funktioner i
ett senare stadium, -
garantera integritet och säkerhet, -
möjliggöra utveckling av laststyrningstjänster och andra
energitjänster, och -
stödja kundmarknader som ger största möjliga nytta för
konsumenterna och energisystemet. I åtta
av de medlemsstater som gått vidare med ett storskaligt införande av smarta
mätare för el till 2020 uppges funktionerna helt och hållet överensstämma med vad
som rekommenderas i rekommendation 2012/148/EU. Den
funktion som ställer de högsta kraven avser den frekvens med vilken
förbrukningsuppgifter kan uppdateras och göras tillgängliga för konsumenter och
tredje part som företräder dem. Denna funktion kommer att stödja direkt
återkoppling om kostnader till konsumenterna, göra det möjligt för konsumenterna
att göra genomtänkta val i fråga om förbrukningsmönster och underlätta
utveckling av nya tjänster och produkter för kundmarknaden. Sju av de
medlemsstater som gått vidare med ett storskaligt införande av smarta mätare
till 2020 och tre av dem som inte har för avsikt att göra det kan inte
tillhandahålla denna funktion. Om systemet med smarta mätare inte kan
tillhandahålla denna funktion, bör medlemsstaterna se till att den kan läggas
till i ett senare skede eller att funktionen kan uppnås på annat sätt. Det verkar inte finnas något direkt samband mellan de gemensamma
minimifunktioner som övervägs för de system med smarta mätare som ska införas
och systemens totala kostnad. Färre gemensamma minimifunktioner betyder alltså
inte nödvändigtvis billigare system. Variationen mellan medlemsstaterna när det
gäller siffrorna för ”kostnad per mätpunkt” visar i själva verket att den
totala investeringen i mycket högre grad påverkas av andra parametrar,
däribland -
utgångsförutsättningar, -
lokala arbetskostnader, -
geografiska förhållanden, -
andra faktorer utan anknytning till minimifunktionerna, och -
övergripande scenarier, diskonteringsräntor och bedömningsperioder
i respektive kostnads–nyttoanalys. Detta visar tydligt att samtliga minimifunktioner bör anammas
redan från början. Om medlemsstatens kostnads–nyttoanalys inte ger stöd för
denna hållning rekommenderas starkt att de system som ska införas åtminstone
kan uppgraderas för att stödja ”smarta” tjänster och produkter i framtiden. Om
man väljer ett suboptimalt, oflexibelt system som inte kan uppgraderas kommer
det i slutänden att leda till högre kostnader om marknadens och konsumenternas
krav gör att systemet t.ex. behöver genomgå betydande förändringar eller till
och med bytas ut helt och hållet strax efter installationen. I
dagsläget har bara ett fåtal medlemsstater fastställt riktlinjer när det gäller
funktionskraven för system med smarta mätare. De övriga överlåter analysen av
alternativen till de parter som ansvarar för införandet – i de flesta fall de
systemansvariga för distributionssystemen – utan att ange tydliga incitament
eller krav i fråga om funktioner som även gynnar konsumenterna. Standarder och garantier för uppgiftsskydd och säkerhet – centralt
för ett fullt förverkligande av potentialen för smarta mätare i EU Den
inre energimarknaden måste skydda konsumenternas integritet när man ger
tillgång till de uppgifter som krävs för affärsprocesserna. Konsumenternas rätt
till skydd av personuppgifter enligt artikel 8 i stadgan måste därför säkras. I
detta sammanhang har följande integritetsproblem identifierats så här långt: -
Risk för användarprofilering genom högfrekvent dataläsning, dvs.
insamling av känsliga uppgifter om slutanvändarens energifotavtryck. -
Skydd av och tillgång till lagrade uppgifter mot bakgrund av
integritets- och sekretesspolicyer. I
denna rapport och de åtföljande arbetsdokumenten från kommissionens avdelningar
diskuteras frågor i anslutning till de lösningar som utvecklats av marknaden
och behöriga nationella myndigheter, och även på europeisk nivå[12]. Dessutom belyses
standardiseringens väsentliga roll[13]
för ett fullt förverkligande av potentialen för smarta mätare i smarta nät[14]. Lärdomar från pilotprogram[15]
och operativ erfarenhet Med
utgångspunkt i de erfarenheter som hittills gjorts i samband med slutförda
eller pågående pilotprogram bör följande aspekter hållas i minnet när införande
av smarta mät planeras. -
Utnyttja den infrastruktur för smarta mätare som håller på att
byggas upp: o Använda
tillgängliga standarder och de rätta funktionerna för att säkra
teknisk och kommersiell driftskompatibilitet, garantera integritet och säkerhet
och ge största möjliga fördelar för konsumenterna och energisystemet. o Bedöma behovet av särskilda regler om integritet och säkerhet
i nationell lagstiftning och EU-lagstiftning före införandet. -
Få med sig konsumenterna redan från början: o Upprätta
en kommunikationsstrategi och en informationskampanj. o Försäkra
sig om konsumenternas tillit och förtroende, vilket kräver att konsumenterna
förstår vilka uppgifter som överförs och ges tillgång till dem. o Använda
mätaruppgifter för att sända information tillbaka till kunden och möjliggöra
utveckling av nya produkter och kundanpassade tjänster. o Främja
konsumenternas medverkan genom att ge dem lämpliga, användarvänliga redskap och
mekanismer för att kunna göra val och attraktiva incitament för att belöna
deltagande. -
Utforma åtgärder för att ge alla intressenter incitament
att påskynda utvecklingen och införandet av produkter och tjänster för smart
mätning. -
Utarbeta och genomföra bestämmelser i god tid eller vidta åtgärder
för att inge förtroende så att allmännyttiga företag och nätoperatörer investerar
i smart mätteknik och utvecklar relaterade tjänster. -
Se till att lärdomar och bästa praxis från pågående projekt
för småskaligt införande eller pilotprojekt tas i beaktande vid det storskaliga
införandet, särskilt när det gäller teknisk-ekonomiska frågor,
konsumentmedverkan och marknadsutveckling av smarta mättjänster. Bedömningens begränsningar De
flesta nyckelparametrar för införandet som finns tillgängliga i det här skedet
baseras på beräkningar och prognoser, eftersom mycket få EU-länder har slutfört
eller kommit långt med införandet. Resultaten av den jämförande analys som
redovisas här måste därför tolkas försiktigt. Såsom framgår av Tabell 1 och Tabell 2 skiljer sig både värden och grundläggande antaganden åt. Detta
kan återspegla olika lokala förhållanden och utgångsförutsättningar liksom införandet
av ytterligare funktioner i de system för smarta mätare som undersökts
(tillägg, funktioner utöver de rekommenderade minimifunktionerna osv.), men
även metodologiska skillnader (diskonteringsränta, bedömningsperiod osv.). Vinsterna
för konsumenterna, vid sidan av mer exakt faktureringsinformation, är svåra att
bedöma eftersom de är beroende av konsumenternas faktiska medverkan (t.ex. när
det gäller laststyrning) och incitament i form av bl.a. differentierade
prissättningssystem. I en
del fall kan inga tydliga slutsatser dras eftersom uttömmande uppgifter saknas.
Exempelvis var det vid tidpunkten för denna analys och rapport fyra
medlemsstater som ännu inte lämnat uppgifter om sin kostnads–nyttoanalys.
Dessutom saknas väsentliga uppgifter om systemfunktioner. Nästa steg och fortsatt arbete De
huvudsakliga slutsatserna i denna rapport, särskilt i fråga om marknad,
förbindelser mellan huvudsakliga intressenter och konsekvenser av smarta mätare
för datahanteringen, kommer att beaktas inom ramen för initiativet för
kundmarknaden för energi, som är under utveckling. Myndigheter
i medlemsstaterna som överväger nästa steg i införandet av smarta mätare
rekommenderas att reflektera kring ett antal frågor som redovisas nedan. De
utgår i stor utsträckning från de lärdomar som gjorts och erfarenheterna så här
långt av pågående eller slutförda åtgärder. Konsumenternas
tillit och förtroende En
intensiv kommunikationsinsats krävs för att hjälpa konsumenterna att förstå
sina rättigheter och fördelarna med att installera smarta mätare och delta i
program för laststyrning. Konsumenterna bör informeras om funktionerna och om
vilka uppgifter som kommer att samlas in och vad de kommer att användas för. En
innovativ marknad för energitjänster Regleringen
bör underlätta värdeskapande för konsumenterna och energisystemet som helhet
genom införande av smarta mätare, samt främja en innovativ marknad för
energitjänster. Åtgärder bör utformas för att ge alla intressenter incitament
att påskynda utvecklingen av produkter och tjänster för smart mätning så att dessa
lättare kan införas. I meddelandet om en välfungerande inre marknad för energi[16] uppmanades medlemsstaterna att
ta fram handlingsplaner för hur näten kan moderniseras, med regler och
skyldigheter för de systemansvariga för distributionsnäten, redogörelser för
synergier med IKT-sektorn och insatser för att främja laststyrning och
dynamiska priser. Uppgiftsskydd Före
införandet rekommenderas en bedömning av om det behövs särskilda regler om
integritet och säkerhet i nationell lagstiftning och EU-lagstiftning. En hög
skyddsnivå för personuppgifter måste dessutom fortsätta att prioriteras vid
utvecklingen av smarta standarder. Datahantering Särskild
tonvikt bör läggas vid -
följderna i fråga om reglerade roller, incitament och skyldigheter
för systemansvariga för distributionssystem, -
att främja ett mer dynamiskt detaljhandelssamarbete genom
marknadsregler som möjliggör dynamisk prissättning, och -
att undersöka möjligheter när det gäller datahantering och
synergier med IKT-sektorn. Funktioner i system med
smarta mätare Det
rekommenderas starkt att åtminstone de minimifunktioner som föreslås i
kommissionens rekommendation 2012/148/EU anammas på EU-nivå, i överensstämmelse
med standardiseringsarbetet på området. Detta är nödvändigt för att säkra
teknisk och kommersiell driftskompatibilitet för smarta mätare, garantera
integritet och säkerhet och möjliggöra inrättande och utveckling av
laststyrningstjänster och andra energitjänster. Detta kommer att göra det
möjligt för medlemsstaterna att identifiera gemensamma sätt att uppnå
kostnadseffektivitet i planerna för införandet, underlätta den nödvändiga
upphandlingen och säkerställa införandet av ändamålsenliga system med smarta
mätare som är värda investeringen. Medlemsstaterna
rekommenderas även att specificera de nödvändiga funktionerna i god tid för att
säkra klarhet och konsekvens, i synnerhet i samband med införandet. Långsiktig
ekonomisk bedömning av kostnader och vinster Nationella
myndigheter, särskilt i de medlemsstater som inte valt ett storskaligt
införande[17]
av smarta mätare, rekommenderas att överväga en översyn av de väsentliga
parametrarna och antagandena i de nuvarande scenarierna för
kostnads–nyttoanalysen. I detta sammanhang bör man utgå från relevant
information från pilotprogram och faktisk erfarenhet för att förbättra
teknikvalen och antagandena om kostnader och vinster. Medlemsstater som ännu
inte har slutfört sina kostnads–nyttoanalyser eller tillkännagett planer för
införandet[18]
rekommenderas att snabbt gå vidare med analyser och beslutsfattande. [1] Punkt
2 i bilaga I till eldirektivet (2009/72/EG) och gasdirektivet (2009/73/EG). [2] Med
system med smarta mätare avses ett elektroniskt system som kan mäta
energianvändningen, ge mer information än en traditionell mätare och kan
överföra uppgifter genom en sorts elektronisk kommunikation – definition från
artikel 2.28 i energieffektivitetsdirektivet (2012/27/EU), EUT L 315,
14.11.2012, s. 1. [3] EU-27:
Österrike, Belgien, Bulgarien, Cypern, Tjeckien, Danmark, Estland, Finland,
Frankrike, Tyskland, Grekland, Ungern, Irland, Italien, Lettland, Litauen,
Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien,
Slovenien, Spanien, Sverige och Förenade kungariket. Kroatien omfattas inte av
analysen eftersom den huvudsakliga datainsamlingen ägde rum före landets
anslutning. [4] Energieffektivitetsdirektivet
(2012/27/EU). [5] Med
laststyrning avses frivilliga förändringar som slutkunderna gör av sina
normala elförbrukningsmönster, som svar på marknadssignaler (t.ex. tidstariffer
eller prisincitament) eller efter godtagande av konsumentanbud (individuella
eller samlade) på organiserade energimarknader gällande viljan att ändra sin
efterfrågan på el vid en viss tidpunkt. Laststyrning bör alltså inte vara
påtvingad eller olönsam. (Arbetsdokument från kommissionens avdelningar av den
5 november 2013.) [6] Tolkningsmeddelande
avseende direktiv 2009/72/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el
och direktiv 2009/73/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas,
arbetsdokument från kommissionens avdelningar, 22.1.2010. [7] Uppgifter
avseende Förenade kungariket-Storbritannien anses i hela rapporten vara
representativa för Förenade kungariket. Regionen Nordirland står när det gäller
mätpunkter för en mycket liten andel – omkring 1,5 % – av den sammanlagda
siffran för Förenade kungariket och återspeglar därför inte situationen i
medlemsstaten som helhet. De skiftande metoderna och olikheterna på
energimarknaderna i Nordirland och Storbritannien gör det dessutom relativt
svårt att generera uppgifter som är representativa för hela Förenade
kungariket. Hänsyn tas också till Nordirlands särskilda ställning genom att den
beskrivs i landsrapporten i det arbetsdokument från kommissionens avdelningar
som åtföljer denna rapport. [8] Ungern
lämnade sin kostnads–nyttoanalys till kommissionen i december 2013. I denna
rapport och åtföljande arbetsdokument från kommissionens avdelningar hänvisas
till uppgifter från kostnads–nyttoanalyser som fanns tillgängliga i slutet av
juli 2013. [9] ”Diskonteringsräntan” tillämpas på kostnader och vinster i anslutning
till investeringar i smarta mätare för respektive scenario. Den tar hänsyn till
den tidpunkt till vilken penningvärdena hänför sig och till risken eller
osäkerheten i anslutning till förväntade framtida kassaflöden.
Diskonteringsräntan har stor betydelse för bedömningen av potentiella
investeringar i smarta mätare eftersom kostnaderna främst kommer i början av de
scenarier som övervägs, medan system med smarta mätare ofta ger vinster på lång
sikt. Statistik
avseende ”kostnad per mätpunkt” och ”vinst per mätpunkt” baseras på siffror som
räknats fram med hjälp av nettonuvärdet av respektive kostnader
(kapitalutgifter och driftsutgifter) och vinster. [10] Denna
procentsats avser det antal mätningar (som andel av de uppgifter man utgått
från) som ligger inom intervallet för det angivna genomsnittsvärdet ± den
angivna standardavvikelsen. Det dataset som använts för el avser
kostnads–nyttoanalyserna med en positiv bedömning från 16 länder som redan
slutfört eller kommer att gå vidare med ett storskaligt införande. [11] Kommissionens
rekommendation 2012/148/EU, EUT L 73, 13.3.2012, s. 9: http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/ALL/?uri=CELEX:32012H0148. [12] EU:s
dataskyddsreform: http://ec.europa.eu/justice/newsroom/data-protection/news/120125_en.htm. [13] Standardiseringsmandatet
M/490 för smarta nät; arbete gällande smarta nät inom CEN/Cenelec/Etsi: http://www.cencenelec.eu/standards/Sectors/SustainableEnergy/Management/SmartGrids/Pages/default.aspx. [14] Den
europeiska arbetsgruppen för smarta nät definierar smarta nät som elnät som på
ett effektivt sätt kan integrera beteendet och agerandet hos alla anslutna
användare – energiproducenter, konsumenter och användare som är både
producenter och konsumenter – för att säkra ett ekonomiskt effektivt, hållbart
energisystem med små förluster och hög kvalitet samt försörjningstrygghet och
säkerhet. http://ec.europa.eu/energy/gas_electricity/smartgrids/doc/expert_group1.pdf [15] Projekt
för smarta nät i Europa: Lessons learned and current developments – 2012
update, Europeiska kommissionen, 2013: http://ses.jrc.ec.europa.eu/jrc-scientific-and-policy-report2013; European
Smart Metering Landscape Report, Smart Regions Deliverable 2.1,
Österreichische Energieagentur (AEA), 2012: http://www.smartregions.net/default.asp?sivuID=26927. [16] COM(2012) 663 final. [17] Belgien,
Tjeckien, Tyskland, Ungern, Lettland, Litauen, Portugal och Slovakien. [18] Bulgarien,
Cypern och Slovenien.