52014DC0297

1. INLEDNING

Detta meddelande är en uppföljning av meddelandet från den 24 juni 2013[1] om genomförandet av råvaruinitiativet. Det innehåller en ny förteckning över råvaror av avgörande betydelse och ger i slutsatserna en översikt över kommande verksamhet i samband med råvaruinitiativet, det europeiska innovationspartnerskapet om råvaror och den del av Horisont 2020 som rör råvaror.

I ett parallellt arbetsdokument från kommissionens avdelningar sammanfattas det senaste årets arbete inom råvaruinitiativets tre pelare[2], liksom övergripande verksamhet.

I meddelandet om råvaror från 2011[3] antog kommissionen formellt en förteckning över 14 råvaror ”av avgörande betydelse” (dvs. råvaror som är förknippade med höga risker på utbudssidan och som har stor ekonomisk betydelse) och lovade att följa utvecklingen för att kunna bedöma vilka åtgärder som behöver prioriteras. Kommissionen åtog sig också att se över och uppdatera förteckningen minst vart tredje år. Detta meddelande innehåller därför en reviderad förteckning över råvaror av avgörande betydelse för Europeiska unionen (se bilaga 1).

Syftet med förteckningen är att bidra till genomförandet av EU:s industripolitik och se till att Europas industriella konkurrenskraft stärks genom åtgärder inom andra politikområden. På så sätt kan man förbättra EU-ekonomins övergripande konkurrenskraft, i linje med kommissionens strävan att öka industrins bidrag till BNP till så mycket som 20 % år 2020. Det bör också fungera som incitament för den europeiska produktionen av råvaror av avgörande betydelse och göra det lättare att inleda ny gruvdrift. Förteckningen används också för att underlätta prioriteringen av behov och åtgärder. Den fungerar exempelvis som stöd i samband med förhandlingar om handelsavtal, motarbetande av handelsstörande åtgärder och främjande av forskning och innovation. Det finns emellertid enbart mycket begränsad information om hur medlemsstaterna och industrin använder förteckningen. Det är också värt att betona att alla råvaror, även de som inte anses vara ”av avgörande betydelse”, är viktiga för den europeiska ekonomin och att man därför bör vara uppmärksam på samtliga råvaror och deras tillgänglighet för EU-ekonomin, även om de inte klassificeras som avgörande.

2. ÖVERSYNEN AV FÖRTECKNINGEN ÖVER RÅVAROR AV AVGÖRANDE BETYDELSE FÖR EU

Översynen, som är den första sedan förteckningen antogs 2011, har haft tre huvudsakliga mål:

a) Att utvidga omfattning när det gäller de råvaror som analyseras

I studien från 2013 analyserades 54 material utanför energi- och livsmedelsområdet (jämfört med 41 material år 2010), och samma metod användes som i den föregående studien. Analysen utvidgades till att omfatta sju nya abiotiska material och tre biotiska material (gummi, massaved och sågat virke av barrträd). 2014 års förteckning över råvaror av avgörande betydelse innehåller 13 av de 14 material som togs upp i den föregående studien, där endast tantal har strukits (tack vare minskade risker på utbudssidan). Sex nya material tas upp: borater, krom, kokskol, magnesit, råfosfat och kiselmetall.

b) Att förfina analysen och använda ytterligare data

Jämfört med studien från 2010 innehåller översynen mer ingående uppgifter om sällsynta jordartsmetaller genom att man delar in dem i ”tunga” och ”lätta” metaller, där båda kategorierna tas upp som separata punkter i den nya förteckningen. Nya europeiska data har tagits med i studien, och en bedömning av värdekedjan ingår för alla råvaror av avgörande betydelse.

c) Att bevara jämförbarheten med studien från 2010

För att möjliggöra jämförelser med rapporten från 2010 gjordes inga större förändringar i metoderna. Ny information och nya resultat, t.ex. vad gäller distributionskedjor i senare led, har därför använts för att förbättra den kvalitativa analysen, inte den kvantitativa metoden. Den nya rapporten innehåller rekommendationer om att metoden ändras inför nästa rapport 2016.

Den nya förteckningen som presenteras i bilaga 1 innehåller 20 råvaror av avgörande betydelse, med nyckeldata för varje material.

3. SLUTSATSER

Råvaruinitiativet är ett projekt på medellång till lång sikt. Sammantaget har stora framsteg gjorts när det gäller genomförandet av initiativet, i synnerhet den första och den tredje pelaren. De flesta åtgärder som planeras i de två meddelandena har genomförts, även om det fortfarande saknas indikatorer som möjliggör en övervakning av resultaten. Under de kommande åren förväntas det nu väletablerade europeiska innovationspartnerskapet och Horisont 2020 stimulera utvecklingen inom en lång rad områden.

Ytterligare utveckling av den andra pelaren, särskilt vad gäller ramvillkor för gruvdrift och förbättring av kunskapsbasen avseende råvaror, bör nu vara en huvudprioritering. Detta skulle bland annat kunna innebära att man upprättar en Europaövergripande kunskapsbas om råvaror utanför energi- och jordbrukssektorerna senast 2020 och fastställer lämpliga indikatorer för att mäta framsteg.

Kommissionen har för avsikt att utarbeta ett bakgrundsdokument om gruvdrift på havsbottnen i början av 2015.

Kommissionen kommer att lägga fram ett meddelande om det europeiska innovationspartnerskapet för att klargöra hur kommissionen själv, medlemsstaterna, industrin, den akademiska världen och icke-statliga organisationer planerar att samarbeta för att förverkliga innovationspartnerskapets strategiska genomförandeplan.

Sedan partnerskapet lanserades har en årlig högnivåkonferens anordnats. 2014 års konferens kommer att äga rum i Italien under hösten, där ett antal viktiga ”råvaruåtaganden” kommer att presenteras.

Processen för den nästa strategiska programplaneringsetappen för forskning, som omfattar perioden 2016–2018, kommer att inledas under 2014. Fokus när det gäller råvaror kommer att ligga på industriell demonstration och pilotverksamhet.

Genom att den 14 februari 2014 utlysa en förslagsinfordran, med sista datum satt till den 10 september 2014, har Europeiska institutet för innovation och teknik inlett en urvalsprocess för en kunskaps- och innovationsgrupp (KI-grupp) om råvaror. Denna KI-grupp kommer att sammanföra organisationer inom högre utbildning, forskning och näringsliv i syfte att främja EU:s innovationskapacitet när det gäller råvaror.

Det avslutande mötet inom projektet Europeiskt kompetensnätverk för sällsynta jordartsmetaller kommer att äga rum i slutet av 2014 och resultera i sektorsrapporter och politiska rekommendationer.

Under återstående delen av 2014 planeras diplomatiska evenemang om råmaterial med Grönland, Afrikanska unionen och flera tekniskt avancerade länder som USA och Kanada. Från och med 2015 kan olika diplomatiska åtgärder och företagsutvecklingsåtgärder som rör råvaror genomföras tillsammans med partner utanför EU med hjälp av det nya partnerskapsinstrumentet.

I Europeiska rådets slutsatser från i mars 2014 slås det fast att ”arbetet bör fortsätta med att förbättra tillträdet till marknader runt om i värden genom att underlätta de europeiska företagens integration i de globala värdekedjorna och främja fri, rättvis och öppen handel samtidigt som unionen hävdar sina intressen i en anda av reciprocitet och ömsesidiga fördelar. [...] Ytterligare åtgärder måste också till för att säkra tillträdet till viktiga råvaror.” I linje med detta kommer förhandlingar om och tillämpning av handelsregler att förbli en viktig prioritering, med särskild tonvikt på förhandlingarna med USA om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar.

Vad gäller den tredje pelaren kommer den viktigaste prioriteringen under 2014 slutligen att vara översynen av avfallspolitiken, bland annat revideringen av målen.

Bilaga 1

Förteckning över råvaror av avgörande betydelse

De 20 råvaror som redovisas i tabellen bedöms vara av avgörande betydelse dels på grund av risken för brist, dels på grund av att deras betydelse för ekonomin är större än för de flesta andra råvaror. Tabellen visar tydligt att Kina är det mest inflytelserika landet när det gäller den globala tillgången till de 20 råvarorna av avgörande betydelse. Flera andra länder har en ledande ställning när det gäller utbud av specifika råvaror, t.ex. Brasilien (niob). Tillgången till andra material, t.ex. platinametaller och borater, är mer diversifierad men fortfarande koncentrerad. I många fall förvärras riskerna med geografiskt koncentrerad produktion av att andelen återvinning och ersättning av den aktuella råvaran är låg.

Råvara || Huvudsakliga producenter (2010, 2011, 2012) || Viktigaste exportörer till EU (framför allt 2012) || Ersättningsindex* || Återvinningsgrad i slutet av livscykeln**

Antimon (stibium) || Kina 86 % || Kina 92 % (i obearbetad form och i pulverform) || 0,62 || 11 %

Bolivia 3 % || Vietnam (i obearbetad form och i pulverform) 3 %

Tadzjikistan 3 % || Kirgizistan 2 % (i obearbetad form och i pulverform), Ryssland 2 % (i obearbetad form och i pulverform)

Beryllium || USA 90 % || USA, Kina and Moçambique[4] || 0,85 || 19 %

Kina 9 %

Moçambique 1 %

Borater || Turkiet 41 % || Turkiet 98 % (naturliga borater) and 86 % (raffinerade borater) || 0,88 || 0 %

USA 33 % || USA 6 %, Peru 2 % (raffinerade borater), Argentina 2 % (naturliga borater)

Krom || Sydafrika 43 % || Sydafrika 80 % || 0,96 || 13 %

Kazakstan 20 % || Turkiet 16 %

Indien 13 % || Övriga länder 4 %

Kobolt (cobaltum) || Demokratiska republiken Kongo 56 % ↑ || Ryssland 96 % (koboltmalm, även anrikad) || 0,71 || 16 %

Kina 6 %, Ryssland 6 %, Zambia 6 % || USA 3 % (koboltmalm, även anrikad)

Kokskol || Kina 53 % || USA 41 % || 0,68 || 0 %

Australien 18 % || Australien 37 %

Ryssland 8 %, USA 8 % || Ryssland 9 %

Flusspat (fluorit) || Kina 56 % || Mexiko 48 % ↑ || 0,80 || 0 %

Mexiko 18 % || Kina 13 % ↓

Mongoliet 7 % || Sydafrika 12 % ↓

Gallium[5] || Kina 69 % (raffinerat) || USA 49 % || 0,60 || 0 %

Tyskland 10 % (raffinerat) || Kina 39 %

Kazakstan 6 % (raffinerat) || Hongkong 8 %

Germanium || Kina 59 % ↓ || Kina 47 % ↓ || 0,86 || 0 %

Kanada 17 % || USA 35 %

USA 15 % || Ryssland 14 %

Indium || Kina 58 % || Kina 24 % ↓ || 0,82 || 0 %

Japan 10 % || Hongkong 19 % ↑

Sydkorea 10 % || Kanada 13 %

Kanada 10 % || Japan 11 %

Magnesit || Kina 69 % || Turkiet 91 % || 0,72 || 0 %

Ryssland 6 %, Slovakien 6 % || Kina 8 %

Magnesium || Kina 86 % ↑ || Kina 91 % ↓ || 0,64 || 14 %

Ryssland 5 % || Israel 5 %

Israel 4 % || Ryssland 2 %

Naturlig grafit || Kina 68 % || Kina 57 % ↓ || 0,72 || 0 %

Indien 14 % || Brasilien 15 %

Brasilien 7 % || Norge 9 %

Niob || Brasilien 92 % || Brasilien 86 % (ferroniob) || 0,69 || 11 %

Kanada 7 % || Kanada 14 % (ferroniob)

Råfosfat || Kina 38 % || Marocko 33 % || 0,98 || 0 %

USA 17 % || Algeriet 13 %

Marocko 15 % || Ryssland 11 %

Platinametaller || Sydafrika 61 % ↓ || Sydafrika 32 % ↓ || 0,83 || 35 %

Ryssland 27 % ↑ || USA 22 % ↑

Zimbabwe 5 % || Ryssland 19 % ↓

Tunga sällsynta jordartsmetaller || Kina 99 % || Kina 41 % (samtliga sällsynta jordartsmetaller) Ryssland 35 % (samtliga sällsynta jordartsmetaller) USA 17 % (samtliga sällsynta jordartsmetaller) || 0,77 || 0 %

Australien 1 %

Lätta sällsynta jordartsmetaller || Kina 87 % || 0,67 || 0 %

USA 7 %

Australien 3 %

Kiselmetall (silicium) || Kina 56 % || Norge 38 % || 0,81 || 0 %

Brasilien 11 % || Brasilien 24 %

USA 8 %, Norge 8 % || Kina 8 %

Frankrike 6 % || Ryssland 7 %

Volfram || Kina 85 % || Ryssland 98 %↑ || 0,70 || 37 %

Ryssland 4 % || Bolivia 2 %

Bolivia 2 %

De sex nya råvarorna av avgörande betydelse markeras med mörkgrått i tabellen ovan. Till skillnad från 2010 års rapport har tunga sällsynta jordartsmetaller, lätta sällsynta jordartsmetaller och skandium granskats separat och inte som en grupp ”sällsynta jordartsmetaller”. Tunga och lätta sällsynta jordartsmetaller markeras med ljusgrått.

För de viktigaste producenterna och de viktigaste exportörerna till EU visar pilarna en ökning eller minskning på cirka 10 procentenheter sedan 2010 års rapport om råvaror av avgörande betydelse.

Anmärkningar:

(*) Ersättningsindex är ett mått på svårigheten att ersätta materialet, poängsatt och viktat för alla tillämpningar. Värdet varierar mellan 0 och 1, där 1 betyder minst utbytbar.

(**) ”Återvinningsgrad i slutet av livscykeln” är ett mått på andelen metall och metallprodukter som produceras från metallskrot och annat metallhaltigt låggradigt avfall i metallskrot i hela världen.

Källa: Uppgifterna har sammanställts med utgångspunkt i rapporten Critical raw materials for the EU från 2014, som lagts fram av den särskilda arbetsgruppen för definition av råvaror av avgörande betydelse inom ramen för RMSG (arbetsgruppen för råvaruförsörjning).

[1]               COM(2013) 442 final.

[2]               De tre pelarna är: 1. Att säkerställa en rättvis och hållbar försörjning av råvaror från globala marknader. 2. Att säkerställa en hållbar försörjning av råvaror inom EU. 3. Att förbättra resurseffektiviteten och öka återvinningen. Kommissionen kommer att fortsätta att rapportera om genomförandet av råvaruinitiativet genom arbetsdokument från kommissionens avdelningar.

[3]               KOM(2011) 25 slutlig, Meddelande från Europeiska kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Råvaror och råvarumarknader: att möta utmaningarna.

[4] Stora variationer förekommer.

[5]               Gallium är en biprodukt. De bästa tillgängliga uppgifterna avser produktionskapacitet, inte produktion i sig.