52013PC0781

MOTIVERING

1.           BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

Bestämmelserna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), som gäller för EU:s yttersta randområden dit Kanarieöarna hör, medger i princip ingen skillnad i beskattning mellan lokala produkter och produkter från det spanska fastlandet eller andra medlemsstater. Enligt artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (tidigare artikel 299.2 i EG-fördraget) är det dock möjligt att införa särskilda åtgärder till förmån för dessa regioner på grund av de permanenta nackdelar som påverkar de yttersta randområdenas ekonomiska och sociala situation.

Enligt rådets beslut 2002/546/EG av den 20 juni 2002[1], som antagits på grundval av artikel 299.2 i EG-fördraget,  har Spanien rätt att till och med den 31 december 2011 medge befrielse från eller nedsättning av skatten Arbitrio sobre Importaciones y Entregas de Mercancías en las Islas Canarias (nedan kallad AIEM-skatten) för vissa produkter som tillverkas på Kanarieöarna. Bilagan till ovannämnda beslut innehåller en förteckning över produkter för vilka befrielse från eller nedsättning av skatten får tillämpas. Beroende på produkt får skillnaden i beskattning mellan lokalt tillverkade produkter och övriga produkter vara högst 5, 15 eller 25 procentenheter.

I beslut 2002/546/EG anges skälen till att särskilda åtgärder antagits, bland annat den avlägsna belägenheten, råvaru- och energiberoendet, behovet av lagerhållning, den begränsade lokala marknaden och en dåligt utvecklad exportverksamhet. Dessa nackdelar leder sammantaget till högre tillverkningskostnader och därmed självkostnadspriser för lokalt tillverkade produkter som, om särskilda åtgärder inte vidtas, skulle vara mindre konkurrenskraftiga jämfört med produkter utifrån, även med hänsyn till transportkostnaderna till Kanarieöarna. Nackdelarna gör det alltså svårare att upprätthålla lokal tillverkning. De särskilda åtgärderna enligt beslut 2002/546/EG har därför utformats i syfte att stärka det lokala näringslivet genom att förbättra dess konkurrenskraft.

AIEM-skatten är ett indirekt statlig skatt som tas ut i ett steg på leveranser av varor på Kanarieöarna från varuproducenterna och på import till Kanarieöarna av jämförbara eller liknande varor av samma typ, oberoende av varifrån de kommer. Beskattningsunderlaget för de importerade varorna baseras på tullvärdet, och för leveranserna av varor från producenter på Kanarieöarna baseras det på det sammanlagda ersättningsbeloppet. De särskilda åtgärder som omfattas av beslut 2002/546/EG utgör en form av en differentierad beskattning, vilket gynnar den lokala tillverkningen av vissa produkter. Dessa skattelättnader utgör statligt stöd som måste godkännas av kommissionen, och godkännandet beviljades genom beslutet om statligt stöd NN 22/2008.

Den globala ekonomiska krisen under 2009 ledde till minskat resande, vilket fick allvarliga konsekvenser för Kanarieöarnas ekonomi, som är mycket beroende av intäkterna från turistnäringen. Framförallt har färre arbetstillfällen inom turistnäringen lett till en markant ökning av arbetslösheten på Kanarieöarna. Under perioden 2001–2007 låg arbetslösheten på 10,4–12 %, men ökade till 17,3 % under 2008 och till 26,2 % under 2009. Denna utveckling bekräftar riskerna med en ekonomi som i hög grad bygger på turistnäringen liksom nödvändigheten av att främja en diversifierad ekonomisk verksamhet.

Den 16 november 2010 begärde Spanien hos Europeiska kommissionen en förlängning med två år av tillämpningstiden för beslut 2002/546/EG, så att tillämpningstiden skulle löpa ut samtidigt som riktlinjerna för statligt regionalstöd för 2007–2013[2].

Spanien har även lämnat in en begäran om förlängning med två år av tillämpningstiden för beslutet om statligt stöd NN 22/2008, enligt vilket stödet från de spanska myndigheterna med avseende på AIEM-skatten anses vara förenligt med den gemensamma marknaden. Kommissionen godkände denna förlängning med två år genom sitt beslut om statligt stöd SA.31950 (N 544/2010)[3],  som förlänger tillämpningstiden för beslutet om statligt stöd NN 22/2008 till och med den 31 december 2013.

Kommissionen har bedömt begäran om förlängning av tillämpningstiden för beslut 2002/546/EG mot bakgrund av de sammantagna nackdelar som påverkar Kanarieöarna, och kommit fram till att det var motiverat att bevilja den begärda förlängningen.

I kommissionens rapport till rådet om tillämpningen av särskilda ordningar för AIEM-skatten som gäller för Kanarieöarna, antagen den 28 augusti 2008, konstateras att AIEM-skatten fungerar på ett tillfredsställande sätt och att bestämmelserna i beslut 2002/546/EG inte behöver ändras.

Genom rådets beslut 895/2011/EU av den 19 december 2011[4] ändrades därför beslut 2002/546/EG, och dess tillämpningsperiod förlängdes till och med den 31 december 2013.

De spanska myndigheterna har begärt en förlängning av de särskilda AIEM-bestämmelserna för varor tillverkade på Kanarieöarna för perioden 2014–2020, med en ändring av förteckningen över produkter och de maximala skattesatser som gäller för vissa av dem. Denna förlängning måste godkännas genom både ett rådsbeslut, enligt artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och ett kommissionsbeslut om statligt stöd.

Den 28 juni 2013 antog kommissionen nya riktlinjer för regionalstöd för perioden 2014–2020[5]. Dessa riktlinjer ingår i en bredare strategi för att modernisera kontrollen av statligt stöd i syfte att främja tillväxt på den inre marknaden genom att uppmuntra mer effektiva stödåtgärder och inrikta kommissionens kontroll av efterlevnaden på de ärenden som har störst inverkan på konkurrensen.

Med tanke på att dessa riktlinjer träder i kraft den 1 juli 2014, verkar det vara berättigat att förlänga tillämpningstiden för beslut 2002/546/EG, ändrat genom beslut 895/2011/EU, med sex månader, så att tillämpningsperioden löper ut den dag då riktlinjerna träder i kraft.

Beslut 2002/546/EG, ändrat genom beslut 895/2011/EU, bör därför ändras i enlighet med detta.

2.           RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

De berörda generaldirektoraten inom Europeiska kommissionen har rådfrågats om detta förslag och dokumentet har ändrats med hänsyn till de förslag som lämnats.

Eftersom det här förslaget endast innebär en förlängning av tillämpningstiden för det gällande rådsbeslutet under en begränsad period (sex månader), för samma produkter och med samma gränser, verkar det inte vara nödvändigt med en konsekvensbedömning.

3.           FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER

Sammanfattning av den föreslagna åtgärden

En förlängning av tillämpningstiden för beslut 2002/546/EG (ändrat genom beslut 895/2011/EU) som ger Spanien rätt att medge befrielse från eller nedsättning av AIEM-skatten för vissa produkter som tillverkas på Kanarieöarna.

Rättslig grund

Artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Subsidiaritetsprincipen

Endast rådet har behörighet att, på grundval av artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, anta särskilda åtgärder till förmån för de yttersta randområdena för att anpassa tillämpningen av fördragen till dessa regioner, inbegripet gemensam politik, på grund av permanenta nackdelar som påverkar de yttersta randområdenas ekonomiska och sociala situation.

Förslaget är därför förenligt med subsidiaritetsprincipen.

Proportionalitetsprincipen

Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen av följande skäl:

Syftet är att förlänga tillämpningstiden för beslut 2002/546/EG, ändrat genom beslut 895/2011/EU, med sex månader, så att tillämpningstiden löper ut samma dag som riktlinjerna för statligt regionalstöd för 2014–2020 träder i kraft.

En ytterligare förlängning kommer enbart att beviljas efter en ny analys för varje enskild produkt.

Val av regleringsform

Föreslagen regleringsform: rådsbeslut.

Övriga regleringsformer skulle vara olämpliga av följande skäl:

Den text som ska ändras utgör i sig ett rådsbeslut, antaget på samma rättsliga grund (artikel 349 i EUF-fördraget, tidigare 299.2 i EG-fördraget).

4.           BUDGETKONSEKVENSER

Förslaget påverkar inte unionens budget.

2013/0387 (CNS)

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om ändring av beslut 2002/546/EG vad gäller dess tillämpningsperiod

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 349 (tidigare artikel 299.2 i EG-fördraget),

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande[6],

i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, och

av följande skäl:

(1)       Enligt rådets beslut 2002/546/EG av den 20 juni 2002[7], som antagits på grundval av artikel 299 i EG-fördraget,  har Spanien rätt att till och med den 31 december 2011 medge befrielse från eller nedsättning av skatten Arbitrio sobre Importaciones y Entregas de Mercancías en las Islas Canarias (nedan kallad AIEM-skatten) för vissa produkter som tillverkas på Kanarieöarna. Bilagan till ovannämnda beslut innehåller en förteckning över produkter för vilka befrielse från eller nedsättning av skatten kan tillämpas. Beroende på produkt kan skillnaden i beskattning mellan lokalt tillverkade produkter och övriga produkter vara högst 5, 15 eller 25 procentenheter.

(2)       Genom befrielsen från och nedsättningen av AIEM-skatten fastställs en differentierad beskattning, vilket gynnar den lokala tillverkningen av vissa produkter. Detta utgör ett statligt stöd som kräver kommissionens godkännande.

(3)       Genom rådets beslut 895/2011/EU av den 19 december 2011[8] ändrades beslut 2002/546/EG, genom att dess tillämpningsperiod förlängdes till och med den 31 december 2013.

(4)       Den 28 juni 2013 antog kommissionen riktlinjer för statligt regionalstöd för 2014–2020[9],  där det anges hur medlemsstaterna får ge stöd till företag för att stödja utvecklingen av missgynnade regioner i Europa under perioden 2014–2020. Dessa riktlinjer, som kommer att träda i kraft den 1 juli 2014, ingår i en bredare strategi för att modernisera kontrollen av statligt stöd i syfte att främja tillväxt på den inre marknaden, genom att uppmuntra mer effektiva stödåtgärder och inrikta kommissionens kontroll av efterlevnaden på de ärenden som har störst inverkan på konkurrensen[10].

(5)       Det är motiverat att förlänga tillämpningstiden för beslut 2002/546/EG, ändrat genom beslut 895/2011/EU, med sex månader, så att tillämpningstiden löper ut samma dag som riktlinjerna för statligt regionalstöd för 2014–2020 träder i kraft.

(6)       Beslut 2002/546/EG, ändrat genom beslut 895/2011/EU, bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I första meningen i artikel 1.1 i beslut 2002/546/EG, ändrat genom beslut 895/2011/EU, ska datumet ”31 december 2013” ersättas med ”30 juni 2014”.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Konungariket Spanien.

Utfärdat i Bryssel den

                                                                       På rådets vägnar

                                                                       Ordförande

[1]               EGT L 179, 9.7.2002, s. 22.

[2]               EUT C 54, 4.3.2006, s. 13.

[3]               EUT C 237, 13.8.2011, s. 1.

[4]               EUT L 345, 29.12.2011, s. 17.

[5]               EUT C 209, 23.7.2013, s. 1.

[6]               EUT C […], […], s. […].

[7]               EGT L 179, 9.7.2001, s. 22.

[8]               EUT L 345, 29.12.2011, s. 17.

[9]               C(2013) 3769, 28.6.2013.

[10]             COM/2012/0209 final.