This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52013PC0162
Proposal for a DIRECTIVE OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL to approximate the laws of the Member States relating to trade marks (Recast)
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (Omarbetning)
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (Omarbetning)
/* COM/2013/0162 final - 2013/0089 (COD) */
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (Omarbetning) /* COM/2013/0162 final - 2013/0089 (COD) */
MOTIVERING
1.
BAKGRUND TILL FÖRSLAGET
1.1.
Allmän bakgrund och motiv till förslaget
Medlemsstaternas lagstiftning om varumärken
harmoniserades delvis genom rådets direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988,
kodifierat som direktiv 2008/95/EG (nedan kallat direktivet). Parallellt
med och kopplat till de nationella varumärkessystemen infördes genom rådets
förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken,
kodifierad som förordning (EG) nr 207/2009 (nedan kallad förordningen)
ett fristående system för registrering av enhetliga rättigheter med samma
rättsverkan i hela EU. I detta sammanhang inrättades kontoret för harmonisering
inom den inre marknaden (varumärken och mönster) (nedan kallat KHIM) för
att ansvara för registrering och förvaltning av gemenskapsvarumärken. Ett varumärke används för att särskilja varor
och tjänster i ett företag. Det är det märke med vilket ett företag kan dra
till sig och behålla kunder och skapa värden och tillväxt. Varumärket fungerar
i detta fall som en motor för innovation: behovet av att hålla det relevant
främjar investeringar i FoU, vilket i sin tur leder till en fortlöpande process
av produktförbättring och produktutveckling. Denna dynamiska process har också
en gynnsam inverkan på sysselsättningen. I en alltmer konkurrensutsatt miljö
har varumärkena inte bara fått en alltmer avgörande roll för marknadsframgång
utan deras kommersiella värde har också ökat stadigt. Detta avspeglas i det
ökande antalet varumärkesansökningar på både nationell nivå och EU-nivå, och
även i antalet varumärkesanvändare. Denna utveckling har gått hand i hand med
ökande förväntningar från de berörda parternas sida om enklare
varumärkesregistreringssystem av hög kvalitet som är mer konsekventa, allmänt
tillgängliga och erbjuder den nyaste tekniken. Under 2007 när rådet behandlade frågan om
ekonomiska utsikter för KHIM framhöll det[1] att inrättandet av KHIM
har varit en stor framgång och att det bidragit väsentligt till att stärka EU:s
konkurrenskraft. Rådet påminde om att gemenskapens varumärkessystem hade
utformats för att samexistera med de nationella varumärkessystemen, som
fortsatte att vara nödvändiga för de företag som inte vill att deras varumärken
ska vara skyddade på EU-nivå. Rådet noterade vidare vikten av det
kompletterande arbete som utförs av nationella varumärkesmyndigheter och
uppmanade KHIM att utvidga sitt samarbete med dem för att få till stånd ett
generellt välfungerande varumärkessystem inom gemenskapen. Slutligen erkände
rådet att mer än tio år gått sedan gemenskapsvarumärket infördes och framhöll
därför behovet av en övergripande bedömning av hur gemenskapens
varumärkessystem fungerar. Rådet uppmanade kommissionen att inleda arbetet med
en motsvarande undersökning, särskilt med syftet att intensifiera och bredda de
befintliga instrumenten för samarbete mellan KHIM och nationella
varumärkesmyndigheter. I 2008 års småföretagsakt[2] åtog sig kommissionen att göra
gemenskapens varumärkessystem mer tillgängligt för små och medelstora företag. Vidare
framhölls i 2008 års meddelande om en strategi för industriella äganderätter
för Europa[3]
kommissionens åtagande om ett effektivt och ändamålsenligt varumärkesskydd och
ett varumärkessystem av hög kvalitet. I meddelandet konstaterades det att det
var dags för en övergripande utvärdering som kunde ligga till grund för en
framtida översyn av varumärkessystemet i Europa och för en ytterligare
förbättring av samarbetet mellan KHIM och nationella myndigheter. I meddelandet
om Europa 2020-strategin, inom ramen för flaggskeppsinitiativet ”Innovationsunionen”
åtog sig kommissionen 2010 att modernisera varumärkesramen för att förbättra
företagens ramvillkor för innovation[4].
I 2011 års strategi för immateriella rättigheter i Europa[5] tillkännagav kommissionen en
översyn av det europeiska varumärkessystemet i syfte att modernisera det både
på EU-nivå och nationell nivå genom att göra det mer effektivt, ändamålsenligt
och konsekvent.
1.2.
Syftet med förslaget
Det huvudsakliga gemensamma syftet med det
paket som detta initiativ består av och det parallella förslaget till ändring
av förordningen är att främja innovation och ekonomisk tillväxt genom att göra
varumärkesregistreringssystemen i hela EU mer tillgängliga och ändamålsenliga
för företag i form av lägre kostnader, mindre komplexitet, ökad hastighet samt
bättre förutsägbarhet och rättslig säkerhet. Dessa justeringar kompletterar
insatser för att säkerställa samexistens och komplementaritet mellan unionens
varumärkessystem och de nationella systemen. Särskilt utgår det föreliggande initiativet
till omarbetning av direktivet från följande mål: ·
Att modernisera och förbättra de befintliga
bestämmelserna i direktivet genom en ändring av föråldrade bestämmelser, öka
den rättsliga säkerheten och klargöra varumärkesrättigheter vad gäller
omfattning och begränsningar. ·
Att uppnå bättre harmonisering av nationella
varumärkeslagar och förfaranden i syfte att göra dem mer förenliga med
gemenskapens varumärkessystem, genom a) att komplettera med ytterligare
materiella regler och (b) införa viktiga procedurregler i direktivet i enlighet
med bestämmelserna i förordningen. ·
Att underlätta samarbetet mellan medlemsstaternas
myndigheter och KHIM i syfte att främja konvergens mellan praxis och utveckling
av gemensamma verktyg genom att införa en rättslig grund för detta samarbete.
2.
RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH
KONSEKVENSBEDÖMNING
2.1.
Offentligt samråd
Initiativet grundar sig på en utvärdering av
hur varumärkessystemet fungerar i Europa som helhet och av omfattande samråd
med alla viktiga berörda parter. Den viktigaste komponenten i utvärderingen var
en undersökning som Max Planck-institutet för immaterialrätts- och
konkurrenslagstiftning genomförde på uppdrag av kommissionen. Utvärderingen
genomfördes mellan november 2009 och februari 2011[6]. Utöver expertanalysen omfattade
undersökningen samråd med berörda parter. Meddelandet omfattade en undersökning
som gjorts bland användare av gemenskapens varumärkessystem, bidrag från
organisationer som företräder varumärkesanvändare på nationell, europeisk och
internationell nivå samt en utfrågning som hölls i juni 2010 med deltagande
från dessa organisationer. Slutligen konsulterade institutet KHIM och
medlemsstaternas myndigheter för immateriella rättigheter. I slutrapporten över Max Planck-institutets
undersökning konstaterades det att det europeiska varumärkessystemet i grunden
är solitt. Särskilt de förfaranden som tillämpas av KHIM uppfyller generellt
företagens behov och förväntningar. Det rådde även samförstånd om att
samexistensen mellan gemenskapens och medlemsstaternas varumärkesrättigheter är
grundläggande och nödvändigt för ett effektivt fungerande varumärkessystem som
uppfyller de krav som ställs av företag av olika storlek på olika marknader och
med olika geografiska behov. I rapporten konstaterades dock att det fanns ett
behov av att modernisera och förbättra systemet. I grönboken betonades särskilt
behovet av att skapa större samstämmighet mellan gemenskapens varumärkessystem
och de nationella varumärkessystemen genom att ytterligare harmonisera
medlemsstaternas varumärkeslagstiftning både inom och utanför direktivets
nuvarande tillämpningsområde. Som svar på de preliminära resultaten av
undersökningen antog rådet slutsatser den 25 maj 2010[7]. Rådet noterar de befintliga
oförenligheterna mellan gemenskapsvarumärkessystemet och de nationella
systemen, och i slutsatserna uppmanas kommissionen att i sina förslag ta med
åtgärder för att göra direktivet mer förenligt med förordningen och därigenom
bidra till att minska skillnaderna inom varumärkessystemet i Europa som helhet. Som en uppföljning till Max Planck-institutets
undersökning sammankallade kommissionen till ett möte med olika
intresseorganisationer den 26 maj 2011 för att höra deras synpunkter. Synpunkterna
bekräftade att det råder brett samförstånd bland användare av
varumärkessystemet i Europa att den nuvarande graden av tillnärmning mellan
nationella varumärkeslagar och tillnärmning till gemenskapens varumärkessystem
inte är tillräcklig. Intresseorganisationerna uppgav enhälligt att de
nationella varumärkeslagarna måste harmoniseras ytterligare, både vad gäller
materiella rättsregler och procedurfrågor.
2.2.
Konsekvensbedömning
Den konsekvensbedömning som genomfördes för
översynen av förordningen och direktivet har visat på två huvudproblem: det
första gäller de divergerande bestämmelserna i den befintliga rättsliga ramen,
det andra den låga nivån av samarbete mellan varumärkesmyndigheter i unionen.
Samarbetsproblemet kommer att behandlas i samband med översynen av
förordningen, men problemet med divergerande bestämmelser måste behandlas i
samband med översynen av direktivet. Samrådet och utvärderingen har visat att
företagsklimatet på varumärkesområdet fortfarande är mycket blandat trots att
den nationella lagstiftningen delvis harmoniserats genom en process som inleddes
redan i början av 1990-talet. Den harmoniseringsnivå som föreskrivs i
direktivet var relativt låg, med inriktning på ett begränsat antal materiella
regler som vid den tidpunkten mest direkt ansågs påverka den inre marknadens
funktion, medan många områden, särskilt sådana som avser förfaranden, inte
harmoniserades. Dessutom antogs förordningen flera år senare än direktivet,
vilket innebar att det vid den tidpunkt då direktivet trädde i kraft inte fanns
någon ”gemensam måttstock” som de nationellas förfarandenas effektivitet kunde
mätas mot. De förfaranden som tillämpas av KHIM har nu funnits i mer än 15 år,
och anses allmänt uppfylla företagens behov och förväntningar. Den nuvarande situationen när det gäller
unionens varumärkeslagstiftning kännetecknas fortfarande av stora skillnader
mellan nationella bestämmelser och förfaranden, både sinsemellan och i fråga om
bestämmelser och förfaranden som tillämpas av KHIM, och inget försök har
någonsin gjorts för att tillämpa bästa praxis när det gäller förfaranden. De rådande skillnaderna mellan nationella
system och gemenskapens varumärkessystem ses som betydande. De beror på att
direktivet inte omfattar förfarandeaspekter och att ett antal viktiga
materiella rättsliga frågor ännu inte är harmoniserade. Tillsammans med den
begränsade konvergensen mellan de metoder och verktyg som
varumärkesmyndigheterna tillämpar – vilket beror på låg samarbetsnivå –
begränsar den befintliga divergensen mellan medlemsstaternas lagar och
förfaranden på varumärkesområdet tillgången till systemen för varumärkesskydd,
leder till en hel del rättslig osäkerhet och äventyrar komplementariteten
mellan gemenskapens varumärkessystem och de nationella varumärkessystemen. Dessutom
utgör de ett hinder för lika spelregler för företagen, med åtföljande negativ
inverkan på konkurrenskraften för företagen i EU och unionens konkurrenskraft
som helhet. Följande möjliga alternativ för att lösa
problemet har övervägts: ·
Alternativ 1:
Ingen ytterligare tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagar och
varumärkesförfaranden. ·
Alternativ 2:
Delvis ökad tillnärmning av nationella lagar och deras överensstämmelse med
gemenskapens varumärkessystem. Detta skulle omfatta en anpassning av de
viktigaste procedurreglerna till de relevanta bestämmelserna i förordningen,
även de där befintliga skillnader skapar betydande problem från
användarsynpunkt, och de där sådana anpassningar anses nödvändiga för att skapa
ett harmoniskt, kompletterande system för varumärkesskydd i Europa. Det skulle
även omfatta en anpassning av ytterligare aspekter av den materiella
lagstiftningen i enlighet med förordningens bestämmelser. ·
Alternativ 3:
Fullständig tillnärmning av nationella varumärkeslagar och
varumärkesförfaranden. Denna strategi skulle bygga på alternativ 2 och omfatta
alla beståndsdelar i detta, men även omfatta samtliga återstående aspekter av
materiella varumärkeslagar och förfaranden. ·
Alternativ 4: Ett
enhetligt regelverk för varumärken som skulle ersätta medlemsstaternas
varumärkeslagar i sin helhet med enhetliga regler som gäller i hela unionen. I konsekvensbedömningen drogs slutsatsen att
alternativ 2 vore proportionellt och bäst lämpat för att uppnå de eftersträvade
målen.
3.
RÄTTSLIG GRUND OCH SUBSIDIARITET
Artikel 114.1 i fördraget ger
Europaparlamentet och rådet behörighet att besluta om åtgärder för tillnärmning
av sådana bestämmelser i lagar och andra författningar i medlemsstaterna som
syftar till att inrätta och upprätthålla en fungerande inre marknad. De problem som konstaterats med avseende på de
betydande skillnaderna mellan de rättsliga ramarna antingen förhindrar, eller
väsentligt snedvrider, konkurrensvillkoren för EU-företag med ytterligare
negativa konsekvenser för deras konkurrenskraft och för EU:s konkurrenskraft
som helhet. Det är därför tillrådligt att fatta beslut om åtgärder som kan
förbättra förutsättningarna för den inre marknaden att fungera. Åtgärder som
syftar till att genom direktivet höja den nuvarande tillnärmningsnivån kan
endast vidtas på unionsnivå. Vidare är åtgärder på unionsnivå det enda sättet
att garantera förenlighet med gemenskapens varumärkessystem. I detta sammanhang bör man hålla i minnet att
gemenskapens varumärkessystem ingår i det europeiska varumärkessystemet, som
bygger på principen om samexistens och komplementaritet mellan nationellt
varumärkesskydd och ett varumärkesskydd på EU-nivå. Förordningen
tillhandahåller en heltäckande system med bestämmelser om samtliga frågor som
rör materiell rätt och processrätt, medan direktivet omfattar en tillnärmning
som endast gäller valda bestämmelser inom materiell rätt. För att kunna
säkerställa en effektiv och hållbar samexistens och komplementaritet mellan de
komponenter som berörs, är det därför nödvändigt att skapa ett övergripande
harmoniskt system för varumärkesskydd i unionen med i allt väsentligt liknande
materiella regler och med åtminstone viktiga förfarandebestämmelser som är
förenliga.
4.
BUDGETKONSEKVENSER
Förslaget kommer inte att inverka på
Europeiska unionens budget och åtföljs därför inte av den finansieringsöversikt
som föreskrivs i artikel 31 i budgetförordningen (Europaparlamentets och rådets
förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella
regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG,
Euratom) nr 1605/2002).
5.
NÄRMARE REDOGÖRELSE FÖR FÖRSLAGET
De föreslagna ändringarna presenteras i
enlighet med de mål som eftersträvas genom omarbetningen av direktivet i
enlighet med avsnitt 1.2 ovan.
5.1.
Modernisering och förbättring av gällande
bestämmelser
- Definition av ett varumärke (artikel 3) För närvarande måste tecken kunna återges
grafiskt för att kunna skyddas som ett varumärke. Detta krav på ”grafisk
återgivning” är föråldrat. Det skapar stor osäkerhet om rättsläget när det
gäller återgivning av vissa icke-klassiska varumärken, t.ex. enbart ljud. I det
senare fallet kan återgivning med andra än grafiska medel (t.ex. genom en
ljudfil) till och med vara att föredra hellre än grafisk återgivning, om det
möjliggör en exaktare identifiering av varumärket och därmed främjar syftet att
öka klarheten i rättsläget. Den föreslagna nya definitionen begränsar inte de
tillåtna återgivningssätten till grafisk eller visuell återgivning, utan lämnar
dörren öppen för registrering av innehåll som kan återges med tekniska
hjälpmedel som erbjuder tillfredsställande garantier. Tanken är inte att välja
att i det oändliga tillåta allt fler sätt att återge ett tecken utan att uppnå
större flexibilitet i detta avseende, samtidigt som man garanterar bättre
rättslig säkerhet. - Rättigheter som är knutna till ett
varumärke (artiklarna 10 och 11) 1. Rättigheter som ges utan att det
påverkar tidigare rättigheter Varken direktivet eller förordningen
innehåller någon tydlig bestämmelse om att varumärkesinnehavaren inte med
framgång kan åberopa sina rättigheter mot användningen av ett identiskt eller
liknande tecken som redan är föremål för en tidigare rättighet. I enlighet med
artikel 16.1 i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter
(Trips-avtalet)[8]
skulle detta förslag göra det klart att väckande av talan om intrång inte
påverkar inte tidigare rättigheter. 2. Fall av dubbel identitet Erkännandet av ytterligare funktioner med
varumärket enligt artikel 5.1 a i direktivet har skapat rättslig osäkerhet. I
synnerhet förhållandet mellan fall av dubbel identitet och det utvidgade skydd
som i artikel 5.2 ges varumärken som är kända har blivit oklart[9]. I rättssäkerhetens intresse
och av konsekvensskäl görs det klart att i fall av både dubbel identitet enligt
artikel 5.1 a och likhet enligt artikel 5.1 b är det endast den ursprungliga
funktionen som har betydelse. 3. Användning som firma eller
bolagsnamn Enligt domstolen[10] är artikel 5.1 i direktivet
tillämplig om allmänheten anser att användningen av ett bolagsnamn (också)
avser de varor eller tjänster som bolaget tillhandahåller. Användningen av ett
skyddat varumärke som firma bör därför behandlas som ett intrång, om kraven på
användning för varor eller tjänster är uppfyllda. 4. Användning i jämförande reklam Direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006
om vilseledande och jämförande reklam[11]
anger villkoren för när reklam som uttryckligen eller indirekt pekar ut en
konkurrent, eller varor eller tjänster som tillhandahålls av en konkurrent, är
tillåten. Direktivets förhållande till varumärkeslagstiftningen har gett upphov
till tvivel. Det bör därför klargöras att varumärkesinnehavaren får hindra att
hans eller hennes varumärke används i jämförande reklam, om sådan jämförande
reklam inte uppfyller kraven i artikel 4 i direktiv 2006/114/EG. 5. Försändelser från kommersiella
leverantörer Det bör klargöras att import av varor till
unionen också är förbjuden om det endast är avsändaren som agerar för
kommersiella ändamål. Syftet är att säkerställa att en varumärkesägare har rätt
att hindra företag (oavsett om de ligger i EU eller inte) från att importera
varor som finns i tredjeländer som har sålts, erbjuds, utannonserats eller
levereras till privata konsumenter och avskräcka från beställning och
försäljning av varumärkesförfalskade varor, i synnerhet via Internet. 6. Införsel av varor i tullområdet Enligt domstolens dom i målet Philips/Nokia[12] utgör, enligt det befintliga
regelverket, införsel, förekomst och handel med varor från tredjeländer inom
EU:s tullområde enligt ett suspensivt förfarande inget intrång i immateriella
rättigheter som har tilldelats enligt gällande materiell rätt i unionen och
dess medlemsstater. Sådana varor kan klassificeras som varumärkesförfalskade
endast om det finns bevis för att de är föremål för en affärstransaktion som
riktar sig till konsumenter i EU, såsom försäljning, utbjudande till
försäljning eller reklam. Konsekvenserna av domen i målet Philips/Nokia har
kritiserats starkt av berörda parter, som anser att den ålägger
rättighetsinnehavarna en alltför tung bevisbörda och hindrar kampen mot
förfalskning. Det är uppenbart att det finns ett akut behov av en europeisk
rättslig ram som möjliggör en effektivare kamp mot förfalskning av varor, som
är en snabbt växande verksamhet. Det föreslås därför att man avhjälper den
rådande bristen genom att ge rättighetsinnehavare rätt att hindra tredje man
från att utan tillstånd föra in i unionens tullområde varor från tredjeländer
vilka utan tillstånd är försedda med ett varumärke som är väsentligen identiskt
med det varumärke som registrerats med avseende på dessa varor, oberoende av om
de har övergått till fri omsättning. 7. Förberedande rättsakter Varken direktivet eller förordningen
innehåller några bestämmelser som möjliggör talan mot distribution och
försäljning av etiketter och förpackningar och liknande föremål som senare kan
kombineras med olagliga produkter. Vissa nationella lagar innehåller
uttryckliga bestämmelser som omfattar denna verksamhet. En bestämmelse om detta
bör tas med i direktivet och förordningen för att ge ett annat praktiskt,
relevant och effektivt bidrag till kampen mot förfalskning. - Begränsning av ett varumärkes rättsverkan
(artikel 14) Begränsningen i artikel 14.1 a i direktivet
begränsas i detta förslag till att omfatta användningen av personnamn endast i
enlighet med det gemensamma uttalandet från rådet och kommissionen[13]. Av konsekvensskäl utsträcks
begränsningen i artikel 14.1 b till att även omfatta användningen av tecken
eller upplysningar som saknar särskiljningsförmåga. Det anses också lämpligt
att i artikel 14.1 c föreskriva en uttrycklig begränsning som omfattar
referentiell användning i allmänhet. Slutligen klargör en separat punkt under
vilka förhållanden användningen av ett varumärke inte ska anses uppfylla
villkoren för ärliga affärsmetoder.
5.2.
Att uppnå en högre grad av materialrättslig
tillnärmning
- Skydd av geografiska beteckningar och
traditionella uttryck (artiklarna 4 och 5) Till skillnad från förordningen omfattar
registreringshindren i direktivet inte tvister om skyddade geografiska
beteckningar, traditionella uttryck för vin och garanterade traditionella
specialiteter. Följaktligen finns det ingen garanti för att den skyddsnivå som
ges dessa rättigheter genom andra instrument i unionslagstiftningen[14] faktiskt tillämpas på ett
enhetligt och uttömmande sätt vid bedömning av varumärken i unionen, i
synnerhet vid tillämpning av absoluta registreringshinder. Det föreslås därför
att motsvarande bestämmelser som rör geografiska beteckningar, traditionella
uttryck för vin och garanterade traditionella specialiteter i direktivet. - Skydd av renommerade varumärken
(artiklarna 5 och 10) Genom artiklarna 5 och 10 omvandlas utökat
skydd till obligatoriska bestämmelser för att säkerställa att nationella
renommerade varumärken i samtliga medlemsstater har samma skyddsnivå som
gemenskapsvarumärken. - Varumärken som förmögenhetsobjekt
(artiklarna 22, 23, 24, 25, 26 och 27) Bortsett från vissa grundläggande regler om
licensiering, och till skillnad från förordningen, omfattar direktivet inte
bestämmelser om andra aspekter av varumärken som förmögenhetsobjekt, exempelvis
överlåtelser eller sakrätt i fast egendom. Detta innebär att viktiga aspekter
av kommersiellt utnyttjande av varumärken är dåligt reglerade eller regleras på
olika sätt i olika medlemsstater. Det föreslås därför att direktivet
kompletteras med likadana regler om varumärken som förmögenhetsobjekt som de
som redan finns i förordningen. - Kollektivmärken (artiklarna 28, 30, 31,
32, 33, 34, 35, 36 och 37) För att direktivet ska överensstämma med
förordningen föreskriver ändringarna av dessa artiklar i direktivet ett antal
specifika bestämmelser för registrering och skydd av kollektivmärken. De kan
skyddas i ett antal medlemsstater och har visat sig vara särskilt framgångsrika
när det gäller att skydda det ekonomiska värde som sådana kommersiella
instrument är förknippade med. Även om kollektivmärken på EU-nivå, och i de
flesta medlemsstater kräver en innehavare – vanligtvis en förening – vars
medlemmar använder varumärket, är detta inte fallet i andra medlemsstater, och
detta hålla denna typ av varumärke i sär från kvalitetsmärken.
5.3.
Att uppnå anpassning av viktiga procedurregler
- Beteckning och klassificering av varor
och tjänster (artikel 40) I linje med förslaget till förordning
fastställs i denna artikel gemensamma regler för beteckning och klassificering
av varor och tjänster. Dessa regler följer de principer som fastställts i
domstolens rättspraxis[15],
enligt vilken varor och tjänster för vilka skydd söks måste identifieras av den
sökande med tillräcklig klarhet och exakthet för att behöriga myndigheter och
företag ska kunna avgöra hur omfattande skydd varumärket ger. De allmänna
indikationerna i klassbeteckningarna i Nice-klassificeringen får användas för
att identifiera varor eller tjänster, förutsatt att identifieringen är
tillräckligt tydlig och exakt. Artikel 40 förtydligar vidare att eftersom den
är avfattad i allmänna termer ska den tolkas så att den endast omfattar
samtliga varor och tjänster som entydigt omfattas av begreppets bokstavliga
innebörd. - Obligatoriskt granskningsförfarande
(artikel 41) I linje med förordningen föreskrivs det i
denna artikel att en obligatorisk granskning av huruvida en varumärkesansökan
berättigar till registrering ska begränsas till avsaknad av grunder som avser
själva varumärket. Den obligatoriska granskningen av relativa skäl skapar flera
onödiga hinder för registreringen av varumärken. Företagen tvingas ådra sig
onödiga kostnader och förseningar och faller ofta offer för utpressning. Den
tidigare rättighet som invändningen grundar sig på kan inte användas av sin
ägare, vilket innebär att de berörda myndigheterna gör en invändning på
grundval av en rättighet som dess ägare inte med giltig verkan skulle ha kunnat
åberopa för att förhindra registrering eller användning av ett senare
varumärke. Systemet med obligatorisk granskning leder således till konstgjorda
tvister och snedvrider konkurrensen genom att resa omotiverade hinder för
marknadsinträde. Slutligen skapar metoden med obligatorisk
granskning ovisshet i rättsläget, eftersom myndigheter som tillämpar systemet
med obligatorisk granskning, vad gäller tidigare rättigheter, endast gör
invändningar på grundval av tidigare registrerade rättigheter som har åberopats
för identiska eller liknande varor och tjänster. De kan därför inte erbjuda en
garanti för att en ansökan som godkänns den obligatoriska granskningen inte
kommer att bestridas senare på grundval av ett varumärke som har vunnit
anseende på marknaden eller på grundval av ett tidigare välkänt varumärke som
inte har registrerats. Detta leder till en oacceptabel dubblering av
förfaranden som är både tidskrävande och ineffektiva. - Avgifter (artikel 44) För att minska risken för att registren
överbelastas syftar denna artikel till att anpassa den avgiftsstruktur som myndigheterna
tillämpar genom att förena registrering och förnyelse av ett varumärke med
betalning av en ytterligare (klass)avgift för varje varu- och tjänsteklass
utöver den första klass som ska inkluderas i den första (ansöknings- eller
registrerings-)avgiften. - Invändningsförfarande (artikel 45) I denna artikel åläggs medlemsstaterna att
införa ett effektivt och snabbt administrativt förfarande för invändningar mot
registrering av en varumärkesansökan på grundval av tidigare rättigheter hos
sina myndigheter. Ett administrativt invändningsförfarande finns redan
tillgängligt enligt förordningen och i nästan alla medlemsstater. - Bristande användning som försvar i
invändningsförfaranden (artikel 46) I linje med förordningen ger denna artikel den
som ansöker om registrering av ett varumärke möjlighet att åberopa bristande
användning i samband med en invändning som framställts av innehavaren av ett
äldre varumärke om detta, på ansökningsdagen eller prioritetsdagen för det
yngre varumärket, har registrerats för minst fem år. - Förfarande för upphävande eller
ogiltighetsförklaring (artikel 47) Denna artikel ålägger medlemsstaterna att
föreskriva ett administrativt förfarande för att bestrida giltigheten av en
varumärkesregistrering hos sina myndigheter. I vissa medlemsstater kan personer
som ansöker om varumärken och personer som äger varumärken inte ifrågasätta
giltigheten av de äldre rättigheter som åberopats mot deras varumärke i samma
förfarande, utan måste bestrida ett äldre varumärkes giltighet inför domstol. Detta
förlänger förfarandena och kräver vanligtvis att en kvalificerad advokat utses
att driva ärendet. Dessa system är ytterst utdragna, mödosamma och kostsamma. I
jämförelse är de administrativa annulleringsförfaranden som tillämpas av KHIM
och medlemsstaternas nationella myndigheter mycket enklare eftersom giltigheten
hos äldre rättigheter kan åberopas i samma förfaranden och utan krav på
yrkesmässiga företrädare. I praktiken innebär detta att personer som ansöker om
ett gemenskapsvarumärke med framgång kan försvara sig mot en invändning och få
ett varumärke flera år tidigare och till betydligt lägre kostnad än en
nationell sökande. - Bristande användning som försvar i
förfaranden som avser ansökan om ogiltighetsförklaring (artikel 48) I linje med förordningen gör denna artikel det
möjligt för den person i vars namn ett varumärke har registrerats att till sitt
försvar anföra bristande användning i förfaranden som avser
ogiltighetsförklaring baserad på ett äldre varumärke, om det äldre varumärket
den dag då en ansökan om ogiltighetsförklaring lämnades in har registrerats för
minst fem år.
5.4.
Att underlätta samarbetet mellan myndigheter
(artikel 52)
Som ett komplement till den rättsliga ramen
för samarbete som föreslås i samband med översynen av förordningen utgör
artikel 52 en rättslig grund för att underlätta samarbetet mellan KHIM och
medlemsstaternas myndigheter för immateriella rättigheter i syfte att främja en
mer enhetlig praxis och utveckling av gemensamma verktyg. ê2008/95/EG (anpassad) 2013/0089 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om tillnärmningen av medlemsstaternas
varumärkeslagar (Omarbetning) (Text av betydelse för EES) EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA
UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV Med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen Ö Europeiska unionens funktionssätt Õ , särskilt artikel 95 Ö 114 Õ , med beaktande av Europeiska kommissionens
förslag, efter översändande av utkastet till
lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska ekonomiska och
sociala kommitténs yttrande[16], i enlighet med det ordinarie
lagstiftningsförfarandet, och av följande skäl: ê2008/95/EG skäl 1 (anpassad) ðny (1)
ð Ett antal ändringar ska göras i ï Rådets rådets och Europaparlamentets direktiv
2008/95/EG av den 22 oktober 2008 89/104/EEC
of 21 December 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas
varumärkeslagar[17]
har ändrats med avseende på
innehållet[18]. För att skapa klarhet, och överskådlighet
bör det direktivet kodifieras ð omarbetas ï. ê2008/95/EG skäl 2 (anpassad) (2)
Den Ö Direktiv 2008/95/EG har harmoniserat
centrala bestämmelser i materiell Õ lagstiftning om varumärken som gällde i medlemsstaterna innan direktiv
89/104/EEG trädde i kraft innehöll olikheter som kunde hindra Ö som vid tidpunkten för antagandet
ansågs mest direkt påverka den inre marknadens funktion genom att hindra Õ den fria rörligheten för varor och och
det fria utbytet av tjänster Ö i unionen Õ samt snedvrida konkurrensförhållandena på den gemensamma marknaden. Med tanke på den inre
marknadens funktion var det därför nödvändigt att närma medlemsstaternas lagar
till varandra. ê2008/95/EG skäl 3 (anpassad) Det är viktigt att inte
förbise de lösningar och fördelar som gemenskapens varumärkessystem kan erbjuda
företag som önskar förvärva varumärken. ê2008/95/EG skäl 4 Det förefaller inte nödvändigt att genomföra ett fullständigt närmande
av medlemsstaternas lagstiftning om varumärken. Det är tillräckligt att
begränsa tillnärmningen till de nationella rättsliga bestämmelser som mest
direkt påverkar den inre marknadens funktion. òny (3)
Varumärkesskyddet i
medlemsstaterna samexisterar med skydd som finns tillgängligt på unionsnivå
genom europeiska varumärken som är immateriella rättigheter av enhetlig
karaktär och som gäller i hela unionen i enlighet med rådets förordning (EG) nr
207/2009 av den 26 februari 2009 om det europeiska varumärket[19]. Samexistensen mellan
varumärkessystem på nationell nivå och unionsnivå är i själva verket en
hörnsten i unionens förhållningssätt när det gäller skydd av immateriella
rättigheter. (4)
Med anledning av
kommissionens meddelande av den 16 juli 2008 om en europeisk strategi för
industriell äganderätt[20]
har kommissionen genomfört en omfattande utvärdering av hur varumärkessystemet
i Europa fungerar som helhet, både på unionsnivå och nationell nivå och med avseende
på det inbördes förhållandet mellan dessa. (5)
I sina slutsatser av den
25 maj 2010 om den framtida översynen av varumärkessystemet i Europeiska
unionen[21]
uppmanade rådet kommissionen att lägga fram förslag till en ändring av
förordning (EG) nr 207/2009 och direktiv 2008/95/EG. Det förslag som gäller det
sistnämnda direktivet bör omfatta åtgärder som gör det mer förenligt med
förordning (EG) nr 207/2009, för att minska skillnaderna inom
varumärkessystemet i Europa som helhet. (6)
Kommissionen konstaterade
i sitt meddelande ”En inre marknad för immateriella rättigheter” av den 24 maj
2011[22]
att man för att uppfylla ökade krav från berörda parter på snabbare och
effektivare varumärkesregistreringsystem av högre kvalitet som är mer
samstämmiga, användarvänliga, allmänt tillgängliga och bygger på den senaste
tekniken måste modernisera varumärkessystemet i unionen som helhet och anpassa
det till interneteran. (7)
Det samråd och den
utvärdering som föregått översynen av detta direktiv har visat att det
europeiska företagsklimatet trots den tidigare partiella harmoniseringen av
nationella lagar fortfarande är mycket heterogen, vilket begränsar tillgången
till varumärkesskydd generellt och därmed får en negativ inverkan på
konkurrenskraft och tillväxt. (8)
För att uppnå målet att
främja och skapa en väl fungerande inre marknad och göra det lättare att
förvärva och skydda varumärken i unionen är det därför nödvändigt att gå utöver
den begränsade räckvidd för tillnärmning som uppnåddes genom direktiv
2008/95/EG och utvidga tillnärmningen till alla aspekter av den materiella
lagstiftning om varumärken som reglerar varumärken som skyddas av registrering
som omfattas av förordning (EG) nr 207/2009. (9)
För att göra
varumärkesregistreringar i hela unionen lättare att erhålla och förvalta är det
viktigt att tillnärma inte bara bestämmelser i materiell lagstiftning utan
också förfaranderegler. Därför bör viktiga förfaranderegler i medlemsstaterna
och i det europeiska varumärkessystemet, inbegripet de regler avseende vilka
skillnader orsakar stora problem för den inre marknadens funktion, anpassas
till varandra. Vad gäller förfarandena enligt nationell lagstiftning är det
tillräckligt att fastställa allmänna principer, medan det står medlemsstaterna
fritt att fastställa mer specifika bestämmelser. (10)
Det är av grundläggande
betydelse att säkerställa att registrerade varumärken har samma rättsliga skydd
i alla medlemsstater och att varumärkesskyddet på nationell nivå är detsamma
som skyddet av europeiska varumärken. I linje med det omfattande skydd som
beviljas europeiska varumärken som är kända i unionen bör ett omfattande skydd
även beviljas på nationell nivå för alla registrerade varumärken som är kända i
den berörda medlemsstaten. ê2008/95/EG skäl 5 (anpassad) (11)
Detta direktiv bör inte frånta medlemsstaterna
deras rätt att fortsätta skydda sådana varumärken som förvärvats genom
användning, utan bör behandla dem endast med avseende på Ö deras Õ förhållandet mellan dem och Ö till Õ sådana varumärken som förvärvats genom
registrering. ê2008/95/EG skäl 6 Medlemsstaterna bör också förbli fria att fastställa procedurregler för
registrering, upphävande och ogiltighet av varumärken som förvärvats genom
registrering. De kan t.ex. bestämma sättet för varumärkesregistrering och
ogiltighetsförklaring, bestämma om äldre rättigheter ska åberopas antingen vid
registrerings- eller ogiltighetsförfarandet eller i båda förfarandena samt, i
det fall de tillåter att äldre rättigheter åberopas i registreringsförfarandet,
använda sig av ett invändningsförfarande eller ett obligatoriskt
granskningsförfarande eller båda. Medlemsstaterna bör även fortsättningsvis få
bestämma vilka konsekvenser som upphävande eller ogiltighetsförklaring av
varumärken ska få. ê2008/95/EG skäl 8 (anpassad) ðny (12)
För att uppnå det mål som tillnärmningen av de
rättsliga bestämmelserna syftar till krävs att villkoren för erhållande och
vidmakthållande av ett registrerat varumärke i princip är identiska i de olika
medlemsstaterna. (13)
Det är därför nödvändigt att upprätta en lista med
exempel på tecken som kan utgöra varumärken, under förutsättning att sådana
tecken kan särskilja ett företags varor eller tjänster från ett annat företags.
ð För att uppnå målen för registreringssystemet
för varumärken, det vill säga att garantera rättslig säkerhet och god
förvaltning, är det också viktigt att tecknet kan presenteras på ett sätt som
gör det möjligt att exakt fastställa föremålet för skyddet. Ett tecken bör
därför tillåtas att återges i lämplig form, och således inte nödvändigtvis
grafiskt, så länge som återgivandet ger tillräckliga garantier i detta
syfte. ï (14)
ÖDessutom bör Õ Ggrunderna för att vägra registrering eller för
ogiltighet avseende själva varumärket, t.ex. frånvaro av särskiljande
egenskaper, eller avseende konflikter mellan varumärket och äldre rättigheter
anges på ett uttömmande sätt, även om vissa av grunderna är valfria för
medlemsstaterna som därför kan bibehålla eller införa dessa grunder i sina
lagstiftningar. Medlemsstaterna bör i sina respektive lagstiftningar
kunna bibehålla eller införa registreringshinder eller ogiltighetsgrunder som
är kopplade till villkor för att erhålla eller vidmakthålla ett varumärke vilka
inte berörs av någon bestämmelse om närmande, t.ex. rörande märkesinnehavaren,
förnyelse av varumärket eller avgiftsregler, eller villkor som har samband med
bristande iakttagande av procedurbestämmelser. ê2008/95/EG skäl 9 För att minska det totala antalet registrerade och skyddade varumärken
inom gemenskapen och därmed antalet tvister dem emellan är det av vikt att
registrerade varumärken faktiskt används och att de upphävs om så inte är
fallet. Det är nödvändigt att se till att ett varumärke inte kan
ogiltigförklaras på grund av att ett äldre men inte använt varumärke redan
finns, medan medlemsstaterna har full frihet att tillämpa samma princip vid
registrering av ett varumärke eller att säkerställa att ett varumärke inte med
framgång kan åberopas i ett mål om intrång om det efter invändning av en part
slås fast att varumärket kan upphävas. I alla dessa fall tillkommer det
medlemsstaterna själva att bestämma tillämpliga procedurregler. ê2008/95/EG skäl 10 För att underlätta den fria rörligheten för varor och tjänster är det
av avgörande betydelse att säkerställa att registrerade varumärken har samma
rättsliga skydd i alla medlemsstaterna. Detta förhållande får emellertid inte
hindra medlemsstaterna från att efter eget bedömande ge ett omfattande skydd åt
sådana varumärken som är kända. òny (15)
För att säkerställa att
skyddsnivån för geografiska beteckningar genom andra instrument i unionsrätten
tillämpas på ett enhetligt och uttömmande sätt vid undersökningen av absoluta
och relativa registreringshinder i hela unionen, bör detta direktiv omfatta
samma bestämmelser om geografiska beteckningar som förordning (EG) nr 207/2009.
ê2008/95/EG skäl 11 (16)
Det skydd som följer av det registrerade
varumärket, vars funktion framför allt är att garantera att varumärket anger
ursprunget, bör vara absolut när det råder identitet mellan märket och tecknet
och varorna eller tjänsterna. Skyddet bör också gälla vid likhet mellan märket
och tecknet och varorna eller tjänsterna. Det är nödvändigt att tolka begreppet
likhet mot bakgrund av risken för förväxling. Grundförutsättningen för skyddet
bör vara att det finns en risk för förväxling och denna måste bedömas mot
bakgrund av flera faktorer, särskilt i hur hög grad märket är känt på
marknaden, den association som det använda eller registrerade märket
framkallar, graden av likhet mellan märket och tecknet samt mellan de
ifrågavarande varorna eller tjänsterna. Formerna för fastslående av risk för
förväxling och framför allt bevisbördan bör regleras av nationella
procedurregler som inte bör beröras av detta direktiv. òny (17)
För att säkerställa
rättslig säkerhet och full överensstämmelse med prioritetsprincipen, enligt
vilket ett äldre registrerat varumärke har företräde framför yngre registrerade
varumärken, är det nödvändigt att fastställa att iakttagandet av de rättigheter
som är knutna till ett varumärke inte bör påverka ägares rättigheter som
förvärvats före ansökningsdagen eller prioritetsdagen för varumärket. Denna
åtgärd är förenlig med artikel 16.1 i avtalet om handelsrelaterade aspekter av
immateriella rättigheter av den 15 april 1994 (nedan kallat TRIPS-avtalet)[23]. (18)
Det bör föreskrivas att
en överträdelse av ett varumärke kan fastställas bara om det har konstaterats
att det varumärke eller tecken som är föremål för överträdelsen används i
näringsverksamhet för att särskilja varor eller tjänster med avseende på deras
kommersiella ursprung. Utnyttjande för andra ändamål bör omfattas av
bestämmelser i nationell lagstiftning. (19)
För att skapa rättslig
säkerhet och tydlighet är det nödvändigt att klargöra att inte bara vid likhet
utan också i fråga om ett identiskt lika tecken som används för identiskt lika
varor eller tjänster bör skydd beviljas ett varumärke endast om och i den
utsträckning varumärkets viktigaste funktion, som är att garantera varornas
eller tjänsternas kommersiella ursprung, påverkas negativt. (20)
Intrång i ett varumärke
bör också omfatta användningen av tecknet som ett handelsnamn eller liknande
beteckning så länge som det används för att särskilja varor eller tjänster med
avseende på deras kommersiella ursprung. (21)
För att säkerställa
rättslig säkerhet och full överensstämmelse med specifik unionslagstiftning bör
det föreskrivas att innehavaren av ett varumärke bör ha rätt att förbjuda
tredjeman att använda ett tecken i en jämförande reklam, om sådan jämförande
reklam strider mot Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12
december 2006 om vilseledande och jämförande reklam[24]. (22)
I syfte att stärka
varumärkesskyddet och bekämpa varumärkesförfalskning effektivare bör
innehavaren av ett registrerat varumärke ha rätt att hindra tredje man från att
föra in varor i medlemsstatens tullområde utan att dessa har övergått till fri
omsättning, om dessa varor kommer från tredjeland och utan tillstånd har
försetts med ett varumärke som är väsentligen identiskt med det varumärke som
registrerats för sådana varor. (23)
För att mer
effektivt hindra införsel av varor som innebär ett intrång, särskilt i samband
med försäljning via internet, bör innejavaren ha rätt att förbjuda import av
sådana varor till unionen om det enbart är avsändaren av varorna som agerar i
kommersiellt syfte. (24)
För att göra det möjligt
för innehavare av registrerade varumärken att bekämpa varumärkesförfalskning
effektivare bör de ha rätt att förbjuda anbringande av ett varumärke som utgör
ett intrång på varor och på vissa förberedande akter före anbringandet, (25)
Den ensamrätt som ett
varumärke ger berättigar inte innehavaren att förbjuda användningen av tecken
eller upplysningar som används korrekt och i enlighet med god affärssed. För
att skapa lika villkor för varunamn och varumärken mot bakgrund av att
handelsnamn regelbundet ges obegränsat skydd mot yngre varumärken bör sådan
användning anses inbegripa användningen av ens eget namn. Det bör också omfatta
användningen i allmänhet av tecken eller upplysningar som är beskrivande eller
som saknar särskiljningsförmåga. Vidare bör innehavaren inte ha rätt att hindra
allmänt rättvis och ärlig användning av varumärket för att identifiera eller
hänvisa till varorna och tjänsterna som innehavarens varor och tjänster. (26)
Det följer av principen
om fri rörlighet för varor att innehavaren av ett varumärke inte ska ha rätt
att förbjuda att tredjeman använder det med avseende på varor som har satts i
omlopp inom unionen med detta varumärke, antingen av innehavaren själv eller
med dennes medgivande, om innehavaren inte har väl grundade skäl att motsätta
sig fortsatt marknadsföring av varorna. ê2008/95/EG skäl 12 (27)
Av hänsyn till rättssäkerheten, men utan att i
orimlig grad skada de intressen som innehavaren av ett äldre märke har, är det
viktigt att säkerställa att denne inte längre får begära ogiltighetsförklaring
samt att han inte får motsätta sig användningen av ett varumärke som är yngre
än hans eget och som han i vetskap därom har tillåtit användning av under en
längre tid, om inte ansökan om registrering av det yngre varumärket gjorts i
ond tro. òny (28)
För att säkerställa
rättslig säkerhet och skydda lagligen förvärvade varumärkesrättigheter är det
lämpligt och nödvändigt att fastställa, utan att det påverkar principen att det
yngre varumärket inte kan göras gällande gentemot det äldre varumärket, att
innehavare av äldre varumärken inte bör ha rätt att få avslag eller
ogiltighetsförklaring eller att motsätta sig användningen av ett yngre
varumärke när det yngre varumärket förvärvades vid en tidpunkt då det äldre
varumärket skulle ha kunnat förklaras ogiltigt eller återkallas, t.ex. därför
att de ännu inte hade förvärvat särprägel genom användning, eller om det äldre
varumärket inte kunde genomdrivas gentemot det yngre varumärket eftersom de
nödvändiga villkoren inte var tillämpliga, till exempel om det äldre varumärket
ännu inte blivit känt. (29)
Varumärken fyller sitt
syfte att särskilja varor eller tjänster och ger konsumenterna möjlighet att
träffa väl underbyggda val endast om de faktiskt används på marknaden. Ett krav
på att ett varumärke faktiskt används är också nödvändigt för att minska det
totala antalet registrerade och skyddade varumärken i unionen och därmed
antalet tvister dem emellan. Det är därför av vikt att registrerade varumärken
faktiskt används i samband med de varor eller tjänster för vilka de är
registrerade, eller om så inte är fallet, måste kunna återkallas. (30)
Följaktligen bör ett
registrerat varumärke endast skyddas i den utsträckning som det faktiskt
används, och ett tidigare registrerat varumärke bör inte göra det möjligt för
sin innehavare att motsätta sig eller ogiltigförklara ett yngre varumärke om
den innehavaren inte har använt sitt varumärke i prakitken. Dessutom bör
medlemsstaterna föreskriva att ett varumärke inte med framgång kan åberopas i
ett mål om intrång om det efter invändning från en part fastställs att
varumärket kan återkallas eller, när talan väcks mot en nyare rätt, skulle ha
kunnat återkallas vid den tidpunkt då den senare rättigheten förvärvades. (31)
Det bör föreskrivas att
om företräde för ett nationellt varumärke har sökts för ett europeiskt
varumärke och det nationella varumärket därefter inte har vidmakthållits eller
registreringen inte har förnyats, får detta nationella varumärkes giltighet
fortfarande ifrågasättas. Utmaningen bör därför begränsas till situationer där
det nationella varumärket skulle ha kunnat förklaras ogiltigt eller återkallats
när varumärket ströks från registret. (32)
För konsekvensens skull
och för att underlätta det kommersiella utnyttjandet av varumärken i unionen,
ska de regler som är tillämpliga på varumärken som förmögenhetsobjekt anpassas
till dem som redan finns när det gäller europeiska varumärken, och bör omfatta
regler om överlåtelse och överföring, licenser, sakrätt, exekutiva åtgärder och
insolvensförfaranden. (33)
Kollektiva varumärken har
visat sig vara ett användbart instrument för att främja varor eller tjänster
med specifika gemensamma egenskaper. Det är därför lämpligt att nationella
kollektiva varumärken omfattas av liknande regler som europeiska
kollektivmärken. (34)
För att förbättra och underlätta
tillgången till varumärkesskydd och öka den rättsliga säkerheten och
förutsebarheten bör förfarandet för registrering av varumärken i
medlemsstaterna vara effektivt och öppet och bör följa liknande regler som de
som gäller för europeiska varumärken. För att ett konsekvent och väl avvägt
varumärkessystem ska kunna åstadkommas både på nationell nivå och unionsnivå
bör medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt därför
begränsa sin obligatoriska granskning av huruvida en varumärkesansökan är
registreringsberättigad till avsaknaden av absoluta registreringshinder. Detta
bör dock inte påverka rätten för dessa myndigheter att på sökandenas begäran
tillhandahålla sökningar efter äldre rättigheter i rent informationssyfte och
utan att det påverkar eller har någon bindande effekt på den fortsatta
registreringsprocessen, inklusive senare invändningsförfaranden. (35)
För att garantera den
rättsliga säkerheten när det gäller omfattningen av varumärkesrättigheter och
underlätta tillträdet till varumärkesskydd, bör beteckningen och
klassificeringen av varor och tjänster som omfattas av en varumärkesansökan
följa samma regler i samtliga medlemsstater och anpassas till de bestämmelser
som gäller för europeiska varumärken. Beteckningen av varor och tjänster bör
vara tillräckligt klar och precis för att behöriga myndigheter och ekonomiska
aktörer ska kunna avgöra hur omfattande varumärkesskydd som sökts enbart på
grundval av ansökan. Användningen av allmänna begrepp bör tolkas som att de
endast inkluderar varor och tjänster som klart omfattas av termens bokstavliga
innebörd. (36)
I syfte att säkerställa
ett effektivt varumärkesskydd bör medlemsstaterna tillhandahålla ett effektivt
administrativt invändningsförfarande som ger innehavare av äldre varumärkesrättigheter
rätt att invända mot registreringen av en varumärkesansökan. I syfte att
erbjuda effektiva sätt att återkalla eller ogiltigförklara varumärken bör
medlemsstaterna införa ett administrativt förfarande om upphävande eller
ogiltighetsförklaring liknande det som tillämpas på europeiska varumärken på
unionsnivå. (37)
Medlemsstaternas centrala
myndigheter för industriell äganderätt bör samarbeta med varandra och med
Europeiska unionens byrå för varumärken, mönster och modeller (nedan kallad byrån)
inom alla områden för registrering och förvaltning av varumärken för att främja
enhetliga metoder och verktyg, t.ex. genom att skapa och uppdatera gemensamma
eller sammankopplade databaser och portaler för samråd och sökändamål. Byrån
och medlemsstaternas myndigheter bör vidare samarbeta på övriga områden inom
deras verksamhet som är relevanta för skyddet av varumärken i unionen. ê2008/95/EG skäl 7 (38)
Detta direktiv bör inte utesluta att varumärken
underkastas andra rättsliga bestämmelser än de varumärkesrättsliga bestämmelser
som finns i medlemsstaterna, t.ex. bestämmelser om illojal konkurrens,
skadeståndsansvar eller konsumentskydd. ê2008/95/EG skäl 13 (anpassad) (39)
Alla medlemsstaterna är bundna av Pariskonventionen
för industriellt rättsskydd Ö (Pariskonventionen) och
Trips-avtalet Õ. Det är nödvändigt att detta direktivs
bestämmelser helt överensstämmer med bestämmelserna i den konventionen Ö och det avtalet Õ . De av medlemsstaternas skyldigheter som
är en följd av konventionen Ö och avtalet Õ bör inte beröras av detta direktiv. Där så
är lämpligt bör artikel 307 Ö 351 Õ andra stycket i fördraget tillämpas. òny (40)
Skyldigheten att
införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de
bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till det
tidigare direktivet. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna
följer av det tidigare direktivet. ê2008/95/EG skäl 14 (anpassad) (41)
Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas
skyldigheter vad gäller den tidsfrist för införlivande i nationell lagstiftning
av direktivet 89/104/EEC som anges
i bilaga I del B i bilaga I till direktiv 2008/95/EG. ê2008/95/EG (anpassad) HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Kapitel 1 Ö Allmänna bestämmelser Õ ê2008/95/EG (anpassad) ð ny Artikel 1 Räckvidd Detta direktiv ska tillämpas för varumärken
avseende varor eller tjänster vilka i en medlemsstat är föremål för
registrering eller ansökan om registrering som individuellt varumärke,
kollektivmärke eller garanti- eller kontrollmärke ð kvalitetsmärke ï ,
eller vilka är föremål för registrering eller ansökan om registrering hos
Benelux byrå för immateriell äganderätt eller föremål för en internationell
registrering med rättsverkan i en medlemsstat. òny Artikel 2 Definitioner I detta direktiv
gäller följande definitioner: a) myndighet:
den centrala myndigheten för industriell äganderätt i en medlemsstat eller
Benelux byrå för immateriell äganderätt som anförtrotts ansvaret för
registrering av varumärken, b) byrå:
Europeiska unionens byrå för varumärken, mönster och modeller, som inrättats i
enlighet med artikel 2 i förordning (EG) nr 207/2009, c) register:
det register över varumärken som förs av en myndighet. ê2008/95/EG (anpassad) Kapitel 2 Ö Bestämmelser om varumärken Õ Avsnitt 1 Ö Tecken som kan utgöra ett varumärke Õ Artikel 23 Tecken som kan utgöra ett varumärke Ett varumärke kan utgöras av alla tecken som kan återges grafiskt, särskilt ord, ingeripet
personnamn, figurer, bokstäver, siffror, Ö färger som sådana, Õ formen på en vara eller dess förpackning,
Ö eller ljud, Õ förutsatt att tecknen i fråga kan: a) särskilja ett företags varor eller tjänster från ett annat företags., òny b) återges på ett
sätt som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna och allmänheten att
avgöra exakt vilken typ av skydd som ges innehavaren av varumärket. ê2008/95/EG (anpassad) Avsnitt 2 Ö Registreringshinder eller ogiltighetsgrunder Õ Artikel 34 Ö Absoluta Õ Rregistreringshinder eller ogiltighetsgrunder ê2008/95/EG 1. Följande tecken och
varumärken får inte registreras och om registrering har skett ska de kunna
ogiltigförklaras: a) Tecken som inte kan utgöra ett
varumärke. b) Varumärken som saknar
särskiljningsförmåga. c) Varumärken som endast består av
tecken eller upplysningar vilka i handeln visar varornas eller tjänsternas art,
kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung, tiden för
deras framställande eller andra egenskaper hos varorna eller tjänsterna. d) Varumärken som består av endast tecken
eller upplysningar vilka i det dagliga språkbruket eller enligt branschens
vedertagna handelsbruk kommit att bli en sedvanlig beteckning för varan eller
tjänsten. e) Tecken som endast består av i) en form som följer av varans art, ii) en form på en vara som krävs för att
uppnå ett tekniskt resultat, iii) en form som ger varan ett betydande
värde. f) Varumärken som strider mot allmän
ordning eller mot allmän moral. g) Varumärken som är ägnade att
vilseleda allmänheten t.ex. med avseende på varans eller tjänstens art,
kvalitet eller geografiska ursprung. h) Varumärken som inte har godkänts av
behöriga myndigheter och som ska vägras registrering eller ogiltigförklaras i
enlighet med artikel 6b i Pariskonventionen för industriellt rättsskydd, nedan
kallad Pariskonventionen. òny i) Varumärken
som är undantagna från registrering och inte får fortsätta att användas i
enlighet med unionslagstiftning eller internationella överenskommelser som
unionen är part till, som ger skydd för ursprungsbeteckningar och geografiska
beteckningar. j) Varumärken
som är undantagna från registrering enligt unionslagstiftningen eller
internationella överenskommelser som unionen är part till, som ger skydd för
traditionella benämningar för vin och garanterade traditionella specialiteter. 2. Punkt 1 ska
tillämpas även om registreringshindren a) endast finns i
andra medlemsstater än de där ansökan om registrering lämnades in, b) endast om ett
varumärke på ett främmande språk översätts eller transkriberas till en skrift
eller ett officiellt språk som används i medlemsstaterna. 3. Ett varumärke ska
kunna förklaras ogiltigt om den sökande gjorde sin ansökan om registrering av
varumärket i ond tro. Varje medlemsstat får också föreskriva att ett sådant
varumärke inte ska registreras. ê2008/95/EG 24. En medlemsstat kan bestämma att ett varumärke inte ska registreras
eller, om det redan är registrerat, att det ska kunna förklaras ogiltigt i
följande fall: ê2008/95/EG (anpassad) a) Om användningen av varumärket kan
förbjudas med stöd av andra lagbestämmelser än medlemsstatens eller Ö unionens Õ gemenskapens varumärkeslagstiftning. ê2008/95/EG b) Om varumärket omfattar ett tecken av
högt symbolvärde, särskilt en religiös symbol. c) Om varumärket innehåller andra
tecken, emblem eller vapen än de som nämns i artikel 6b i Pariskonventionen,
och som är av allmänt intresse, under förutsättning att vederbörande
myndigheter inte givit tillstånd till dess registrering i enlighet med
medlemsstatens lagstiftning. d) Om ansökan om registrering av varumärket gjorts i ond tro
av den sökande. ê2008/95/EG (anpassad) ðny 35. Ett varumärke ska inte vägras registrering eller ogiltigförklaras med
stöd av punkt 1 b, c eller d, om det före tidpunkten för registreringsansökan ð eller efter tidpunkten för registreringen ï
och som en följd av det bruk som har gjorts av det har förvärvat
särskiljningsförmåga. 6. En medlemsstat får dessutom besluta att denna bestämmelse Ö punkt 5 Õ ska gälla även då särskiljningsförmågan
har förvärvats efter tidpunkten för registeringsansökan eller ð och före ï
tidpunkten för registreringen. 4. En medlemsstat får med avsteg från punkterna 1, 2 och 3 bestämma att
registreringshinder eller grunder för ogiltighetsförklaring gällande i den
staten före ikraftträdandet av de bestämmelser som var nödvändiga för att följa
direktiv 89/104/EEG ska gälla för ansökan om varumärke som gjorts före den
tidpunkten. Artikel 45 Ytterligare Ö Relativa Õ registreringshinder eller
ogiltighetsgrunder med
avseende på konflikter med äldre rättigheter ê2008/95/EG 1. Ett varumärke ska inte
registreras eller om det är registrerat ska det kunna ogiltigförklaras a) om det är
identiskt med ett äldre varumärke och de varor eller tjänster som varumärket
har ansökts eller registrerats för är identiska med de varor eller tjänster för
vilka det äldre varumärket är skyddat, b) om det på
grund av sin identitet eller likhet med det äldre varumärket och identiteten
eller likheten mellan de varor eller tjänster som täcks av varumärkena
föreligger en risk att allmänheten förväxlar dem, inbegripet risken för att
varumärket associeras med det äldre varumärket. 2. Med äldre varumärken i
punkt 1 avses a) följande
kategorier av varumärken för vilka ansökan om registrering gjorts tidigare än
ansökan om registrering av varumärket i fråga, med vederbörlig hänsyn tagen
till de anspråk som kan göras på företrädesrätt för dessa varumärken, nämligen ê2008/95/EG (anpassad) i) Ö europeiska Õ gemenskapsvarumärken, ê2008/95/EG ii) varumärken som
har registrerats i medlemsstat eller, vad avser Belgien, Luxemburg eller
Nederländerna, hos Benelux byrå för immateriell äganderätt, iii) varumärken som
blivit föremål för en internationell registrering med rättsverkan i
medlemsstaten i fråga, ê2008/95/EG (anpassad) b) Ö Europeiska Õ gemenskapsvarumärken som i enlighet med rådets förordning (EG) nr 40/94[25]
av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken 207/2009, gör befogat anspråk på anciennitet företräde gentemot ett varumärke i led
a ii och iii, även om det senare varumärket inte har vidmakthållits eller
innehavaren inte förnyat registreringen, ê2008/95/EG c) ansökan om
varumärken nämnda i leden a och b under förutsättning av deras registrering, d) varumärken
som, vid tidpunkten för ansökan om registrering eller, i förekommande fall, vid
tidpunkten för begäran om företrädesrätt med avseende på ansökan om
registrering av varumärket, är välkända i en medlemsstat, i den betydelse som
ges ordet ”välkänt” i artikel 6a i Pariskonventionen. ê2008/95/EG ðny 3. Ett varumärke ska inte
registreras eller ska, om det är registrerat, kunna ogiltigförklaras a) om det är identiskt med, eller liknar
ett äldre gemenskapsvarumärke ð oavsett om de varor och tjänster för vilka det
har sökts eller ï enligt punkt 2,
och det avses bli registrerat för eller har registrerats
för
varor eller tjänster som ð är identiska med, liknar eller ï
inte liknar dem för vilka det äldre gemenskapsvarumärket
är registrerat, om det äldre gemenskapsvarumärket är
känt i gemenskapen ð en medlemsstat eller, om det är fråga om ett
europeiskt varumärke, är känt i unionen ï
och användningen av det yngre varumärket utan skälig anledning skulle dra
otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre gemenskapsvarumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.; òny b) om ett
ombud eller en företrädare för innehavaren av varumärket ansöker om
registrering av detta i sitt eget namn utan innehavarens tillstånd, om ombudet
eller företrädaren inte kan visa fog för sitt handlande, c) om
varumärket kan förväxlas med ett äldre varumärke som är skyddat utanför
unionen, under förutsättning att varumärket fortfarande användes i praktiken
vid tidpunkten för ansökan och sökanden handlade i ond tro, d) om det
utesluts från registrering och inte får fortsätta att användas i enlighet med
unionslagstiftning som ger skydd för ursprungsbeteckningar och geografiska
beteckningar. ê2008/95/EG (anpassad) 4. Vidare
får eEn medlemsstat får besluta att ett varumärke inte ska registreras eller, om det är
registrerat, ska kunna ogiltigförklaras i följande fall: ê2008/95/EG a) Om varumärket är identiskt med, eller liknar ett äldre
nationellt varumärke enligt punkt 2 och det avses bli registrerat för eller
redan har registrerats för varor och tjänster som inte liknar dem för vilka det
äldre varumärket är registrerat, om det äldre varumärket är känt i medlemsstaten
i fråga och användningen av det yngre varumärket utan skälig anledning skulle
dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre varumärkets
särskiljningsförmåga eller renommé. (ba) Om rätten till ett oregistrerat
varumärke eller till ett annat i förvärvsverksamhet använt tecken har
förvärvats före tidpunkten för ansökan om registrering av det yngre märket
eller före tidpunkten för den företrädesrätt som åberopats till stöd för
ansökan om registrering av det yngre märket och om det oregistrerade varumärket
eller tecknet ger innehavaren rätt att förbjuda användningen av det yngre
varumärket. (cb) Om användningen av ett varumärke får
förbjudas med stöd av en annan äldre rättighet än de rättigheter som avses i
punkt 2 och led ba i den här punkten och särskilt i) rätten till namn, ii) rätten till egen bild, iii) en upphovsrätt, iv) en industriell rättighet. d) Om varumärket är identiskt med eller liknar ett äldre
kollektivmärke till vilket var knutet en rätt som gått ut högst tre år före
tidpunkten för ansökan. e) Om varumärket är identiskt med eller liknar ett äldre
garanti- eller kontrollmärke till vilket var knutet en rätt som gått ut inom en
tid som fastställts av medlemsstaten i fråga före tidpunkten för ansökan. f) Om varumärket är identiskt med eller liknar ett äldre
varumärke som registrerats för identiska eller liknande varor och tjänster och
till vilka var knutna en rätt som på grund av bristande förnyelse har upphört
högst två år före ansökan, förutsatt att innehavaren av det äldre varumärket
inte gett sitt tillstånd till registreringen av det yngre varumärket eller inte
använt sitt varumärke. g) Om varumärket kan förväxlas med ett märke som användes i
utlandet vid tidpunkten för ansökan och som fortfarande används där, under
förutsättning att sökande vid tidpunkten för ansökan var i ont uppsåt. 5. Medlemsstaterna får om det är lämpligt
tillåta att varumärket inte ska vägras registrering eller ogiltigförklaras om
innehavaren av det äldre varumärket eller den äldre rättigheten ger sitt medgivande
till registreringen av det yngre varumärket. 6. En medlemsstat kan med avvikelse från
punkterna 1–5 bestämma att de registreringshinder eller ogiltighetsgrunder som
gällde i den staten före ikraftträdandet av de bestämmelser som var nödvändiga
för att följa direktiv 89/104/EEG ska gälla för varumärken för vilka ansökan
gjorts före den tidpunkten. ê2008/95/EG (anpassad) ðny Artikel 146 Beslut i efterhand om
ogiltighetsförklaring eller upphävande av ett varumärke Om anciennitet Ö företräde Õ för ett äldre Ö nationellt Õ varumärke som inte har vidmakthållits
eller som inte förnyats åberopas för ett Ö europeiskt Õ gemenskapsvarumärke, får det i efterhand
beslutas om ogiltighetsförklaring eller upphävande av det äldre Ö nationella Õ varumärket ð , förutsatt att varumärket också skulle
ha kunnat ogiltigförklaras eller upphävas vid den tidpunkt då det inte
vidmakthölls eller inte förnyades. I sådana fall ska företrädet upphöra att
gälla ï . Artikel 7 Ö Registreringshinder eller
ogiltighetsförklaring avseende endast en del av varorna eller tjänsterna Õ Ö I de fall då registreringshinder
eller grunder för ogiltighetsförklaring föreligger endast för en del av de
varor eller tjänster för vilka varumärket har ansökts eller registrerats, ska
vägran att registrera eller ogiltigförklara varumärket endast avse dessa varor
eller tjänster. Õ òny Artikel 8 Ett äldre
varumärke har bristande särskiljande egenskaper eller är inte känt, vilket
utesluter ogiltighetsförklaring av ett registrerat varumärke Ett registrerat
varumärke får inte ogiltigförklaras på grundval av ett äldre varumärke i något
av följande fall: a) Om det
äldre varumärket, som kan förklaras ogiltigt enligt artikel 4.1 b, c eller d,
inte hade förvärvat särskiljande egenskaper i enlighet med artikel 4.5 på ansökningsdagen
eller prioritetsdagen för det registrerade varumärket. b) Om ansökan
om ogiltighetsförklaring baseras på artikel 5.1 b och det äldre varumärket inte
hade blivit tillräckligt särskiljande till stöd för ett konstaterande om att
risken för förväxling i den mening som avses i artikel 5.1 b på ansökningsdagen
eller prioritetsdagen för det registrerade varumärket. c) Om ansökan
om ogiltighetsförklaring baseras på artikel 5.3 och det äldre varumärket inte
var känt i den mening som avses i artikel 5.3 på ansökningsdagen eller
prioritetsdagen för det registrerade varumärket. ê2008/95/EG (anpassad) ðny Artikel 9 Rättighetsförlust Ö Ogiltighetsförklaring utesluten Õ till följd av passivitet 1. Om innehavaren av ett
äldre varumärke som avses i artikel 45.2 ð och 5.3 ï
har funnit sig i att ett yngre varumärke, som är registrerat i en medlemsstat,
har använts i medlemsstaten under fem år i följd och han har varit medveten om
det, har han inte längre rätt att med åberopande av det äldre varumärket begära
att det yngre varumärket ska ogiltigförklaras eller motsätta
sig att det används med avseende på de varor eller
tjänster för vilka det har brukats, förutsatt att ansökan om registrering av
det yngre varumärket inte har gjorts i ond tro. 2. En medlemsstat får
bestämma att punkt 1 även ska tillämpas på
innehavaren av ett äldre varumärke som avses i artikel 4.4 a eller en annan äldre rättighet som avses i artikel 45.4 ab
eller bc. ê2008/95/EG 3. I de fall som nämns i
punkterna 1 och 2 har innehavaren av ett yngre registrerat varumärke inte rätt
att motsätta sig användningen av den äldre rättigheten, även om den inte längre
kan åberopas gentemot det yngre varumärket. ê2008/95/EG (anpassad) ðny Avsnitt 3 Ö Givna rättigheter samt begränsningar Õ Artikel 510 Rättigheter som är knutna till ett
varumärke 1. Ö Registreringen av ett Õ Det registrerade varumärket ger innehavaren en
ensamrätt. Ö 2. Utan det påverkar innehavares
rättigheter som förvärvats före ansökningsdagen eller den dag från vilken
prioritet räknas för det registrerade varumärket, Õ ska Iinnehavaren Ö av ett registrerat varumärke Õ har
rätt att förhindra tredje man, som inte har hans tillstånd, att i
näringsverksamhet använda Ö ett tecken som avser varor eller
tjänster, om Õ a) tecken Ö tecknet Õ som är identiskat med
varumärket Ö och används Õ med avseende på varor och tjänster som är
identiska med dem för vilka varumärket är registrerat ð och om sådan användning påverkar eller kan
påverka varumärkets grundläggande funktion, det vill säga att garantera
varornas eller tjänsternas ursprung för konsumenterna ï, b) tecken Ö tecknet Õ som grund av sin identitet Ö är identiskt med Õ eller Ö liknar Õ likhet med varumärket och identiteten eller likheten hos de Ö används för Õ varor och tjänster som täcks av Ö som är identiska med eller liknar de
varor eller tjäster för vilka Õ varumärket Ö är registrerat Õ och om tecknet kan leda till förväxling hos allmänheten, inbegripet risken för
association mellan tecknet och varumärket., 2. c) En medlemsstat
får också besluta att innehavaren ska ha rätt att förhindra tredje man, som
inte har hans tillstånd, från att i näringsverksamhet använda ett tecken Ö tecknet Õ som är identiskt med eller liknar
varumärket Ö oavsett om det används Õ med avseende på varor och tjänster ð som är identiska med eller liknar eller
är ï av
annan art än dem för vilka varumärket är registrerat, om detta är känt i den
medlemsstaten och om användningen av tecknet utan skälig anledning drar
otillbörlig fördel av eller är till förfång för varumärkets
särskiljningsförmåga eller renommé. ê2008/95/EG (anpassad) 3. Om villkoren i punkterna 1 och 2 är uppfyllda får bl.a. Ö särskilt Õ följande förbjudas: ê2008/95/EG a) Att anbringa tecknet på varor eller
deras förpackning. b) Att utbjuda varor till försäljning,
marknadsföra dem eller lagra dem för dessa ändamål eller utbjuda eller
tillhandahålla tjänster under tecknet. c) Att importera eller exportera varor
under tecknet. òny d) Att använda
tecknet som handels- eller företagsnamn eller som en del av ett handels- eller
företagsnamn. ê2008/95/EG (de) Att använda tecknet på affärshandlingar
och i reklam. òny f) Att
använda tecknet i jämförande reklam på ett sätt som strider mot direktiv
2006/114/EG. 4. Innehavaren av ett registrerat varumärke ska också ha rätt att
hindra import av varor i enlighet med punkt 3 c om endast avsändaren av varorna
agerar i kommersiellt syfte. 5. Innehavaren av ett registrerat varumärke ska också ha rätt att
förhindra tredje man från att i samband med kommersiell verksamhet föra in
varor i tullområdet för den medlemsstat där varumärket är registrerat utan att
ha övergått till fri omsättning, om dessa varor, inbegripet emballage, kommer
från tredjeland och utan tillstånd har försetts med ett varumärke som är
identiskt med det varumärke som registrerats för sådana varor, eller som i
väsentliga drag inte kan särskiljas från det varumärket. ê2008/95/EG 46. Om en medlemsstats bestämmelser inte gjorde det möjligt att förbjuda
användningen av ett tecken enligt vad som nämns i punkt 21 b
eller c2
före ikraftträdandet av de bestämmelser som var nödvändiga för att följa
direktiv 89/104/EEG, kan den fortsatta användningen av tecknet inte förhindras
med stöd av de rättigheter som är knutna till varumärket. 57. Punkterna 1, 2, 3 och 6–4 ska inte beröra en medlemsstats
bestämmelser om skydd mot användning av ett tecken för annat ändamål än att
särskilja varor eller tjänster, om användning av tecknet i fråga utan skälig
anledning drar otillbörlig fördel av eller är till förfång för varumärkets
särskiljningsförmåga eller renommé. òny Artikel 11 Överträdelse
av innehavarens rättigheter genom användning av utstyrsel, förpackning eller
andra sätt Om det är troligt
att utstyrseln, förpackningen eller andra sätt på vilka varumärket anbringas
kommer att användas med avseende på varor eller tjänster och om användningen
med avseende på dessa varor och tjänster skulle utgöra en överträdelse av
innehavarens rättigheter enligt artikel 10.2 och 10.3, ska innehavaren ha rätt
att förbjuda följande: a) Anbringande
i näringsverksamhet av ett tecken som är identiskt med eller liknar varumärket
vid utstyrsel, förpackning eller andra sätt på vilka varumärket kan anbringas, b) Att
erbjuda eller släppa ut på marknaden, eller lagra för dessa ändamål, eller
importera eller exportera utstyrsel, förpackning eller andra sätt på vilka
varumärket kan anbringas. Artikel 12 Efterbildning
av varumärken i lexikon Om efterbildningen
av ett varumärke i ett lexikon, en encyklopedi eller ett liknande uppslagsverk
ger intryck av att varumärket utgör en generisk benämning på de varor eller
tjänster för vilka varumärket är registrerat, ska utgivaren av verket på
begäran av innehavaren av varumärket se till att efterbildningen av varumärket
senast i nästa utgåva av verket åtföljs av uppgift om att det är ett
registrerat varumärke. Artikel 13 Förbud att
använda ett varumärke som är registrerat i ett ombuds eller en företrädares
namn 1. Om ett varumärke
är registrerat i ett ombuds eller en företrädares namn för den som innehar
detta varumärke, utan innehavarens tillstånd, ska denne ha rätt till något av
följande: a) Att
invända mot att hans ombud eller företrädare använder hans varumärke. b) Att begära
av ombudet eller företrädaren att varumärket överlåts till honom. 2. Punkt 1 ska inte
tillämpas om ombudet eller företrädaren kan visa fog för sitt handlande. ê2008/95/EG Artikel 614 Begränsningar av ett varumärkes
rättsverkan 1. Varumärket ger inte
innehavaren rätt att förhindra tredje man att i näringsverksamhet använda ê2008/95/EG (anpassad) ðny a) sitt eget
namn eller sin egen adress, b) ð tecken eller ï
uppgifter ð som saknar särskiljningsförmåga eller som ï om ð avser ï
varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda ändamål, värde,
geografiska ursprung, tidpunkten för framställandet eller andra egenskaper, c) varumärket ð för att identifiera eller hänvisa till varor
eller tjänster som varumärkesinnehavarens varor eller tjänster, särskilt ï om
det Ö användningen av varumärket Õ är nödvändigt för att ange en varas eller tjänsts avsedda
ändamål, särskilt som tillbehör eller reservdel,. förutsatt att Ö Det första stycket ska tillämpas
endast om Õ tredje man handlar i enlighet med god
affärssed. òny 2. Tredje man ska
anses handla i strid med god affärssed vid användningen av varumärket särskilt
i följande fall: a) Om
användningen ger upphov till föreställningen att det föreligger ett ekonomiskt
samband mellan tredje man och innehavaren av varumärket. b) Användningen
utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till förfång för
varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé. ê2008/95/EG 23. Varumärket ger inte innehavaren rätt att förbjuda tredje man att i
näringsverksamhet använda en äldre rättighet som endast gäller i ett avgränsat
geografiskt område om rättigheten erkänns av den ifrågavarande medlemsstatens
lagstiftning samt används inom gränserna för det territorium i vilket den är
erkänd. Artikel 715 Konsumtion av de rättigheter som är
knutna till ett varumärke ê2008/95/EG (anpassad) 1. Ett varumärke ger inte
innehavaren rätt att förbjuda användningen av varumärket för varor som av
innehavaren eller med hans samtycke har förts ut på marknaden under varumärket
inom gemenskapen Ö unionen Õ . ê2008/95/EG 2. Punkt 1 ska inte gälla
när innehavaren har skälig grund att motsätta sig fortsatt marknadsföring av
varorna, särskilt när varornas beskaffenhet har förändrats eller försämrats
efter att de har förts ut på marknaden. ê2008/95/EG (anpassad) Artikel 1016 Bruk av varumärken 1. Om innehavaren av
varumärket inom inom fem år efter det att registreringsförfarandet avslutats Ö dagen för registreringen Õ har gjort verkligt bruk av varumärket i
medlemsstaten för de varor eller tjänster för vilka det registrerats, eller om
sådant bruk inte skett under fem år i följd, ska varumärket bli föremål för de Ö begränsningar och Õ sanktioner som bestäms i artikel 17, 19.1 och 46.1 samt artikel 48.3 och 48.4 detta direktiv, under förutsättning att det inte finns giltiga skäl till att
varumärket inte använts òny 2. Om en medlemsstat
tillåter invändningsförfaranden efter registrering, ska de fem år som avses i
punkt 1 beräknas från den dag då varumärket inte längre kan bestridas eller, om
ett bestridande skett och inte återkallats, från och med den dag då ett beslut
om att avsluta invändningsförfarandet har vunnit laga kraft. 3. När det gäller
varumärken som blivit föremål för en internationell registrering med
rättsverkan i medlemsstaten i fråga, ska de fem år som avses i punkt 1 beräknas
från den dag då varumärket inte längre kan avvisas eller bestridas. Om en
invändning har lämnats in och inte återkallats ska perioden beräknas från den
dag då ett beslut om att avsluta invändningsförfarandet har vunnit laga kraft. ê2008/95/EG 4. Även följande utgör bruk enligt första
stycket punkt 1 : ê2008/95/EG ðny a) Användning av varumärket i en form
som skiljer sig i detaljer vilka inte förändrar märkets särskiljande egenskaper
så som det registrerats ð , oavsett om varumärket i den form det används
också är registrerat i innehavarens namn ï . b) Anbringandet i medlemsstaten i fråga
av varumärket på varor eller deras emballage endast för exportändamål. 25. Varje användning av ett varumärke med tillstånd av innehavaren eller som utövas
av en person som är behörig att använda kollektiv-, garanti- eller
kontrollmärke ska anses utgöra bruk av innehavaren. 3. Om ett varumärke registrerats före tidpunkten för ikraftträdandet i
medlemsstaten i fråga av de bestämmelser som var nödvändiga för att följa
direktiv 89/104/EEG gäller följande: a) Om en bestämmelse som gällde före tidpunkten i fråga
föreskrev sanktioner mot ett varumärke som inte använts under en sammanhängande
period ska den i punkt 1 första stycket nämnda femårsperioden anses ha börjat
löpa vid samma tid som den redan påbörjade perioden under vilken varumärket
inte använts. ) Om ingen bestämmelse om användning gällde före
tidpunkten ifråga, skall de i punkt 1 första stycket nämnda
femårsperioderna anses börja löpa tidigast från den tidpunkten. òny Artikel 17 Bristande
användning som försvar i mål om intrång Innehavaren av ett
varumärke ska ha rätt att förbjuda användningen av ett tecken endast om hans
rättigheter inte kan upphävas i enlighet med artikel 19 när talan om intrång
väcks. Artikel 18 Rätt att
ingripa för innehavaren av ett yngre registrerat varumärke som försvar i mål om
intrång 1. I mål om intrång
ska innehavaren av ett varumärke inte ha rätt att förbjuda användningen av ett
yngre registrerat varumärke, om detta yngre varumärke inte ska förklaras
ogiltigt enligt artikel 8, artikel 9.1 och 9.2 och artikel 48.3. 2. I mål om intrång
ska innehavaren av ett varumärke inte ha rätt att förbjuda användningen av ett
yngre registrerat europeiskt varumärke, om detta yngre varumärke inte ska förklaras
ogiltigt enligt artikel 53.3 och 53.4, artikel 54.1 och 54.2 eller artikel 57.2
i förordning (EG) nr 207/2009. 3. Om innehavaren av
ett varumärke inte ska ha rätt att förbjuda användningen av ett yngre
registrerat varumärke enligt punkterna 1 eller 2, ska innehavaren av detta
yngre registrerade varumärke inte ha rätt att förbjuda användningen av det
äldre varumärke i överträdelseförfaranden, även om den rättigheten kanske inte
längre kan åberopas gentemot det yngre varumärket. ê2008/95/EG Artikel 11 Rättsliga eller administrativa sanktioner vid bristande användning av
ett varumärke 1.
Ett varumärke får inte ogiltigförklaras med åberopande av att det står i
konflikt med ett äldre varumärke om det sistnämnda inte uppfyller kraven på
användning i artikel 10.1 och 10.2 eller, i förekommande fall, i artikel 10.3. 2.
En medlemsstat får bestämma att registrering av ett varumärke inte får vägras
med åberopande av att det står i konflikt med ett äldre varumärke, om det
sistnämnda inte uppfyller kraven på användning i artikel 10.1 och 10.2 eller, i
förekommande fall, i artikel 10.3. 3.
Om ett genkäromål om upphävande av registrering görs, får en medlemsstat
bestämma, utan hinder av tillämpningen av artikel 12, att ett varumärke inte
med framgång kan åberopas i ett mål om intrång om det efter invändning från en
part slås fast att varumärket kan upphävas i enlighet med artikel 12.1. 4.
Om det äldre varumärket har använts endast för en del av de varor eller
tjänster för vilka det registrerats, ska det vid tillämpning av punkterna 1, 2
och 3 anses vara registrerat endast för den delen av varorna eller tjänsterna. ê2008/95/EG (anpassad) Avsnitt 4 Ö upphävande av varumärkesrättigheter Õ Artikel 1219 Ö Avsaknad av verkligt bruk som Õ Ggrunder för upphävande ê2008/95/EG 1. Ett varumärke ska
kunna upphävas om det inom en sammanhängande femårsperiod utan giltiga skäl
inte har tagits i faktiskt bruk i medlemsstaten i fråga för de varor eller
tjänster för vilka det registrerats. ê2008/95/EG (anpassad) 2. Emellertid kan iIngen
kan kräva att varumärket
ska upphävas om varumärket har tagits i verkligt bruk eller dess bruk
återupptagits under tiden mellan utgången av femårsperioden och ansökan om
upphävande. ê2008/95/EG 3. Om bruket av varumärket påbörjas eller återupptas inom en
tremånadersperiod före ansökan om upphävande, och denna tremånadersperiod
inleds tidigast vid utgången av den sammanhängande femårsperiod under vilken
märket inte använts, ska emellertid användningen lämnas utan avseende om
förberedelserna för att inleda eller återuppta den vidtogs först efter det att
innehavaren fick kännedom om att en ansökan om upphävande kunde komma att
göras. ê2008/95/EG (anpassad) Artikel 20 Ö Utvecklingen till en allmän
beteckning eller vilseldande beteckning som grunder för upphävande Õ 2. Utan att det påverkar tillämpningen
av punkt 1, ska ett Ett varumärke också ska kunna bli föremål för upphävande om det, efter den dag då det
registrerades, ê2008/95/EG a) som ett resultat av innehavarens
verksamhet eller passivitet, har blivit en allmän beteckning i handeln för en
vara eller tjänst för vilket det är registrerat, b) som ett resultat av det bruk
innehavaren gjort av varumärket eller den användning till vilken innehavaren
gett sitt tillstånd med avseende på varorna eller tjänsterna för vilka det är
registrerat, kan komma att vilseleda allmänheten, särskilt vad gäller varornas
eller tjänsternas art, kvalitet eller geografiska ursprung. Artikel 1321 ê2008/95/EG (anpassad) Registreringshinder eller
grunder för uUpphävande eller ogiltighetsförklaring
avseende endast en del av varorna eller tjänsterna I de fall då registreringshinder
eller grunder för upphävande eller
ogiltighetsförklaring föreligger endast för en del av de
varor eller tjänster för vilka varumärket har ansökts
eller registrerats, ska vägran
att registrera, upphäva eller ogiltigförklara upphävandet
av varumärket endast avse dessa varor eller
tjänster. òny Avsnitt 5 Varumärken som
förmögenhetsobjekt Artikel 22 Överlåtelse
av registrerade varumärken 1. Ett varumärke
får, oavsett om företaget överlåts, överlåtas för alla eller en del av de varor
eller tjänster för vilka det är registrerat. 2. En överlåtelse av
ett företag i sin helhet ska innefatta överlåtelse av varumärket utom när det
föreligger ett avtal om det motsatta eller om detta klart framgår av
omständigheterna. Denna bestämmelse ska tillämpas när det föreligger en
avtalsenlig förpliktelse att överlåta företaget. 3. Utan att det
påverkar tillämpningen av punkt 2 ska en överlåtelse av varumärket ske
skriftligen och undertecknas av de avtalsslutande parterna, förutom när
överlåtelsen är en följd av ett beslut av en domstol; i annat fall är
överlåtelsen ogiltig. 4. En överlåtelse
ska införas i registret och offentliggöras på begäran av en av parterna. 5. Innan
överlåtelsen har införts i registret kan förvärvaren inte göra de rättigheter
som uppstår genom varumärkets registrering gällande gentemot tredje man. 6. Om det i
förhållande till myndigheten finns frister som ska iakttas kan förvärvaren avge
de förklaringar som behövs till denna så snart registreringsansökan om
överlåtelsen har ingivits till myndigheten. Artikel 23 Sakrätt 1. Ett varumärke kan
utan samband med företaget ställas som säkerhet eller bli föremål för en
begränsad sakrätt. 2. På begäran av en
av parterna ska de rättigheter som avses i punkt 1 införas i registret och
offentliggöras. Artikel 24 Exekutiva
åtgärder 1. Ett varumärke kan
bli föremål för exekutiva åtgärder. 2. På begäran av en
av parterna ska en exekutiv åtgärd införas i registret och offentliggöras. Artikel 25 Insolvensförfaranden Om ett varumärke
omfattas av ett insolvensförfarande ska, på begäran av den behöriga
myndigheten, en notering om detta göras i registret och offentliggöras. ê2008/95/EG Artikel 826 Licensiering 1. Licens för ett
varumärke får ges för en del eller alla de varor eller tjänster för vilka det
är registrerat samt för hela eller en del av den berörda medlemsstatens
territorium. En licens kan vara exklusiv eller icke-exklusiv. 2. Innehavaren av ett
varumärke får åberopa de till varumärket knutna rättigheterna gentemot en
licenstagare som överträder en bestämmelse i licensavtalet med avseende på a) licensens
giltighetstid, b) den av
registreringen skyddade formen under vilket varumärket får användas, c) arten av de
varor eller tjänster för vilka licensen är utfärdad, d) området
inom vilket varumärket får användas, eller eller e) kvaliteten
på de av licenstagaren tillverkade varorna eller tillhandahållna tjänsterna. òny 3. Utan att det
påverkar tillämpningen av bestämmelserna i licensavtalet kan licenstagaren
väcka talan om intrång i varumärket endast om dess innehavare lämnar sitt
medgivande till detta. Innehavaren av en exklusiv licens får dock väcka sådan
talan om innehavaren av varumärket inte själv väcker talan om intrång i
varumärket inom skälig tid efter underrättelse härom. 4. En licenstagare
ska äga rätt att intervenera i det mål om intrång som innehavaren av varumärket
har inlett för att kunna erhålla skadestånd för den skada som han lidit. 5. På begäran av en
av parterna ska uppgift om upplåtelse eller överlåtelse av en licens för ett
varumärke införas i registret och offentliggöras. Artikel 27 Ansökan om
gemenskapsvarumärke som förmögenhetsobjekt Artiklarna 22–26 ska
tillämpas på ansökningar om varumärken. Avsnitt 6 Garantimärken, kvalitetsmärken
och kollektivmärken Artikel 28 Definitioner Vid tillämpningen av
detta avsnitt gäller följande: 1) garanti- eller
kvalitetsmärke : ett varumärke som betecknas som sådant vid ansökan om
registrering av märket och som är ägnat att särskilja varor eller tjänster som
certifieras av innehavaren av märket vad gäller geografiskt ursprung, material,
sättet att tillverka varor eller utföra tjänster, kvalitet, tillförlitlighet
eller andra egenskaper från varor och tjänster som inte är certifierade på
detta sätt. 2) kollektivmärke:
ett varumärke som betecknas som sådant vid ansökan om registrering av
varumärket och som är ägnat att särskilja de varor eller tjänster som härrör
från medlemmarna i den sammanslutning som innehar varumärket från de varor
eller tjänster som härrör från andra företag. ê2008/95/EG (anpassad) Artikel 1529 Särskilda bestämmelser för
kollektivmärken, gGarantimärken och kontrollmärken
Ö kvalitetsmärken Õ Ö 1. Medlemsstaterna får föreskriva om
registrering av garanti- eller kvalitetsmärken. Õ 12. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4, får mMedlemsstaterna, vilkas
bestämmelser tillåter registrering av kollektivmärken, garantimärken eller
kontrollmärken, Ö får Õ bestämma att sådana märken Ö garanti- eller kvalitetsmärken Õ inte ska registreras, eller att de ska
upphävas eller ogiltigförklaras, med stöd av ytterligare
Ö andra Õ grunder än de som nämns i artiklarna 3 , 19 och 12 20 i
de fall dessa märkens funktion kräver det. 23. Med avvikelse från artikel 3.1 c får en medlemsstat bestämma
att Ö Ett garanti- eller kvalitetsmärke
som består av Õ tecken eller upplysningar, som i handeln
kan ange varornas eller tjänsternas geografiska ursprung, får utgöra kollektivmärken, garantimärken eller kontrollmärken.
Ett sådant märke ger Ö Ska Õ inte ge innehavaren rätt att förbjuda tredje man att i näringsverksamhet
använda sådana tecken eller upplysningar, förutsatt att han brukar dem i
överensstämmelse med god affärssed. I synnerhet får ett sådant märke inte
åberopas gentemot en tredje man som har rätt att använda ett geografiskt namn. Artikel 30 Ö Kollektivmärken Õ òny 1. Medlemsstaterna
ska sörja för registreringen av kollektivmärken. 2. Sammanslutningar
av tillverkare, producenter, tjänsteproducenter eller näringsidkare som enligt
den lagstiftning som reglerar dess ställning har rätt att i eget namn inneha
rättigheter och skyldigheter av samtliga slag, ingå avtal eller utföra andra
rättshandlingar samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter får,
liksom offentligrättsliga juridiska personer, ansöka om kollektivmärken. 3. Med avvikelse
från artikel 4.1 c får tecken eller upplysningar, som i handeln kan ange varornas
eller tjänsternas geografiska ursprung, utgöra kollektivmärken. ê2008/95/EG (anpassad) ÖEtt kollektivmärke ger inte innehavaren
rätt att förbjuda tredje man att använda sådana tecken eller uppgifter i
näringsverksamhet, förutsatt att han använder i enlighet med god affärssed. I
synnerhet får ett sådant märke inte åberopas gentemot en tredje man som har
rätt att använda ett geografiskt namn. Õ òny Artikel 31 Bestämmelser
för användning av kollektivmärket 1. Den som ansöker
om ett kollektivmärke ska överlämna de bestämmelser som reglerar dess
användning. 2. I bestämmelserna
om användningen ska anges vilka personer som har rätt att använda
kollektivmärket, villkoren för medlemskap i sammanslutningen och villkoren för
märkets användning, däribland påföljderna. Bestämmelser om användningen av ett
sådant märke som avses i artikel 30.3 ska innefatta rätten för en person, vars
varor eller tjänster har sitt ursprung i det berörda geografiska området, att bli
medlem i den sammanslutning som innehar kollektivmärket. Artikel 32 Avslag på
ansökan 1. Förutom de
grunder för avslag på ansökan om varumärke som anges i artiklarna 4 och 5, ska
en ansökan om ett kollektivmärke avslås om den inte uppfyller villkoren i
artiklarna 28.2, 30 eller 31, eller om bestämmelserna om användningen strider
mot allmän ordning eller moral. 2. Ansökan om ett
kollektivmärke ska också avslås om det kan antas att allmänheten kan vilseledas
i fråga om märkets karaktär eller innebörd, särskilt om det är troligt att det
kan uppfattas som någonting annat än ett kollektivmärke. 3. En ansökan ska
inte avslås om sökanden genom att ändra bestämmelserna om användningen
uppfyller kraven i punkterna 1 och 2. Artikel 33 Användning
av kollektivmärken Kraven i artikel 16
ska anses vara uppfyllda när en person som har rätt att använda ett
kollektivmärke gör verkligt bruk av det i enlighet med artikel 16. Artikel 34 Ändring av
bestämmelserna om användning av kollektivmärket 1. Innehavaren av
ett kollektivmärke ska till myndigheten överlämna de bestämmelser om
användningen som har ändrats. 2. En ändring ska
inte införas i registret om inte de ändrade bestämmelserna om användning
uppfyller villkoren i artikel 31 eller om den innebär att en av grunderna
för avslag i artikel 32 är uppfylld. 3. Artikel 42.2 ska
tillämpas på ändrade bestämmelser om användning. 4. Vid tillämpningen
av denna förordning ska ändringar av bestämmelserna om användning börja gälla
först från och med den dag då ändringen införts i registret. Artikel 35 Personer som
har rätt att väcka talan om intrång 1. Artikel 26.3 och
26.4 ska tillämpas på alla som har rätt att använda ett kollektivmärke. 2. Om någon som har
rätt att använda ett kollektivmärke har lidit skada på grund av olovligt bruk av
varumärket, ska innehavaren av detta varumärke ha rätt att kräva skadestånd på
deras vägnar. Artikel 36 Ytterligare
grunder för upphävande Utöver de grunder
för upphävande som anges i artiklarna 19 och 20 ska, efter ansökan till
myndigheten eller på grundval av ett genkäromål i mål om intrång, de
rättigheter som tillhör en innehavare av ett gemenskapens kollektivmärke
förklaras upphävda på följande grunder: a) Om
innehavaren inte vidtar rimliga åtgärder för att förhindra att märket används
på sätt som inte är förenligt med de villkor för användning som anges i
bestämmelserna om användning och de ändringar som i förekommande fall har
införts i registret. b) Om
personer som har rätt att använda märket har använt det på ett sådant sätt att
allmänheten skulle kunna vilseledas på det sätt som avses i artikel 32.2. c) en ändring
i bestämmelserna om användning har införts i registret i strid med artikel
34.2, om inte innehavaren av märket genom att ytterligare ändra bestämmelserna
om användning uppfyller kraven i den artikeln. Artikel 37 Ytterligare
ogiltighetsgrunder Utöver de
ogiltighetsgrunder som föreskrivs i artiklarna 4 och 5 ska ett kollektivmärke
som har registrerats i strid med bestämmelserna i artikel 32 förklaras ogiltigt
om inte innehavaren av märket genom att ändra bestämmelserna om användning
uppfyller kraven i artikel 32. Kapitel 3 Förfaranden Avsnitt 1 Ansökan och
registrering Artikel 38 Krav på
ansökan 1. En ansökan om
registrering av ett varumärke ska innehålla a) en begäran
om registrering, b) uppgifter
som gör det möjligt att fastslå sökandens identitet, c) en
förteckning över de varor eller tjänster för vilka registrering begärs, d) en
återgivning av varumärket. 2. För en ansökan om
varumärke ska betalas ansökningsavgift och i förekommande fall en eller flera
klassavgifter. Artikel 39 Ansökningsdag 1. Dagen för
inlämnande av en varumärkesansökan ska vara den dag då de handlingar som
innehåller de uppgifter som anges i artikel 38 lämnas in till myndigheten av
sökanden. 2. Medlemsstaterna
får dessutom föreskriva att en grundläggande ansöknings- eller
registreringsavgift ska betalas för fastställelsen av ansökningsdag. Artikel 40 Beteckning
och klassificering av varor och tjänster 1. De varor och
tjänster för vilka registrering söks ska klassificeras i enlighet med det
klassificeringssystem som fastställts i Niceöverenskommelsen av den 15 juni
1957 om internationell klassificering av varor och tjänster vid registrering av
varumärken (nedan kallad Niceklassificeringen). 2. Sökanden ska
tillräckligt tydligt och exakt ange de varor och tjänster för vilka skyddet
begärs för att behöriga myndigheter och ekonomiska aktörer enbart utifrån den
informationen ska kunna avgöra hur omfattande skydd som eftersträvas.
Förteckningen över varor och tjänster ska göra det möjligt att hänföra varje
post till en enda klass i Niceklassificeringen. 3. Vid tillämpningen av punkt 2
får de allmänna indikationer som ingår i klassrubrikerna i Niceklassificeringen
eller andra allmänna villkor användas, förutsatt att de uppfyller relevanta
normer för tydlighet och exakthet. 4. Myndigheten ska avvisa ansökan med avseende
på uttryck som är oklara eller inexakta, om sökanden inte föreslår en godtagbar
formulering inom en tidsfrist som myndigheten fastställer. För tydlighetens och den rättsliga säkerhetens
skull ska myndigheterna i samarbete med varandra sammanställa en förteckning
som återspeglar deras respektive administrativa praxis med avseende på
klassificeringen av varor och tjänster. 5. Användningen av
allmänna uttryck, inklusive de allmänna beteckningar som återfinns i
klassrubrikerna i Nice-klassificeringen, ska tolkas så att de innefattar alla
varor och tjänster som tydligt och klart omfattas av beteckningen eller
uttryckets bokstavliga innebörd. Användningen av sådana uttryck eller
beteckningar får inte tolkas så att de omfattas av ett krav som gäller varor
eller tjänster som inte kan förstås på det sättet. 6. Om sökanden begär
registrering för mer än en klass, ska varorna och tjänsterna grupperas enligt
klasserna i Niceöverenskommelsen, och varje grupp ska föregås av numret på den
klass till vilken den gruppen av varor eller tjänster hör och följa samma
ordning som klasserna. 7. Klassificeringen
av varor och tjänster ska uteslutande användas för administrativa ändamål.
Varor och tjänster ska inte anses likna varandra av det skälet att de
förekommer i samma klass enligt Nice-klassificeringen, och varor och tjänster
ska inte anses skilja sig från varandra av det skälet att de förekommer i olika
klasser enligt Niceklassificeringen. Artikel 41 Obligatorisk
granskning Myndigheterna ska
begränsa sin obligatoriska granskning av huruvida en varumärkesansökan är
registreringsberättigad till avsaknaden av de absoluta registreringshinder som
anges i artikel 4. Artikel 42 Anmärkningar
från tredje man 1. Innan ett
varumärke registreras får fysiska eller juridiska personer och
sammanslutningar, som företräder tillverkare, producenter, tjänsteleverantörer,
näringsidkare eller konsumenter till myndigheten ge in skriftliga anmärkningar
och i dem ange på vilka av de grunder som anges i artikel 4 byrån på eget
initiativ ska vägra registrering av varumärket. De ska inte betraktas som
parter i förfarandet vid myndigheten. 2. Utöver de skäl
som avses i punkt 1 får varje fysisk eller juridisk person och varje
sammanslutning eller organ som företräder tillverkare, producenter,
tjänsteleverantörer, näringsidkare eller konsumenter till myndigheten ge in
skriftliga anmärkningar med angivande av de särskilda skäl enligt vilken
ansökan om ett kollektivmärke bör avslås enligt artikel 32.1 och 32.2. Artikel 43 Delning av
ansökningar och registreringar Sökanden eller
innehavaren kan dela upp en ansökan eller registrering om ett varumärke i en
eller flera separata ansökningar eller registreringar genom att lämna en
förklaring till myndigheten. Artikel 44 Avgifter För registrering och
förnyelse av ett varumärke ska betalas en tilläggsavgift för varje klass av
varor och tjänster som går utöver den första klassen. Avsnitt 2 Förfaranden för
invändning, upphävande och ogiltighet Artikel 45 Invändningsförfarande 1. Medlemsstaterna
ska sörja för ett effektivt och snabbt administrativt förfarande inför sina
myndigheter för att invända mot registrering av en varumärkesansökan av de skäl
som föreskrivs i artikel 5. 2. Det administrativa
förfarande som avses i punkt 1 ska föreskriva att åtminstone innehavaren av en
äldre rättighet som avses i artikel 5.2 och 5.3 ska kunna inkomma med en
invändning. 3. Parterna ska
beviljas en tidsfrist på minst två månader innan invändningsförfarandet inleds
för att förhandla om möjligheten till en uppgörelse i godo mellan sökanden och
den invändande parten. Artikel 46 Bristande
användning som försvar i invändningsförfaranden 1. I administrativa
invändningsförfaranden gäller att om den frist på fem år inom vilken det äldre
varumärket måste ha tagits i verkligt bruk enligt artikel 16 har löpt ut på
ansökningsdagen eller prioritetsdagen för det yngre varumärket, ska innehavaren
av det äldre varumärket som har meddelat om invändning på sökandens begäran
lägga fram bevis för att det äldre varumärket har tagits i verkligt bruk enligt
artikel 16 under den period av fem år som föregår ansökningsdagen eller
prioritetsdagen för det yngre varumärket, eller för att det finns vägande skäl
till att varumärket inte har använts. I avsaknad av sådan bevisning ska
invändningen avslås. 2. Om det äldre
varumärket endast har använts för en del av de varor eller tjänster för vilka
det har registrerats, ska det vid prövning av invändningen i enlighet med punkt
1 anses vara registrerat endast för denna del av varorna eller tjänsterna. 3.. Punkterna 1 och
2 ska tillämpas om det äldre varumärket är ett europeiskt varumärke. I ett
sådant fall ska det verkliga bruket av det europeiska varumärket fastställas i
enlighet med artikel 15 i förordning (EG) nr 207/2009. Artikel 47 Ansökan om
upphävande eller ogiltighetsförklaring, 1. Medlemsstaterna
ska sörja för ett administrativt förfarande inför sina myndigheter om
upphävande eller ogiltighetsförklaring av ett varumärke. 2. Det
administrativa förfarandet för upphävande ska föreskriva att varumärket ska
upphävas av de skäl som föreskrivs i artiklarna 19 och 20. 3. Det
administrativa förfarandet för ogiltighet ska föreskriva att varumärket ska
förklaras ogiltigt åtminstone av följande skäl: a) varumärket borde
inte ha registrerats eftersom det inte uppfyller de krav som föreskrivs i
artikel 4. b) Varumärket borde
inte ha registrerats eftersom det fanns en äldre rättighet i den mening som
avses i artikel 5.2 och 5.3. 4. Det administrativa
förfarandet ska föreskriva att åtminstone följande ska kunna lämna in en
ansökan om upphävande eller ogiltighetsförklaring: a) Vid tillämpningen
av punkt 2 och punkt 3 a, fysiska eller juridiska personer och sammanslutningar
som företräder tillverkare, producenter, tjänsteleverantörer, näringsidkare
eller konsumenter, vilka sammanslutningar enligt tillämplig lagstiftning har
rätt att föra talan inför domstolar och andra myndigheter, b) När det gäller
punkt 3 b, innehavaren av en äldre rättighet som avses i artikel 5.2 och 5.3. Artikel 48 Bristande
användning som försvar i förfaranden som avser ansökan om ogiltighetsförklaring 1. I administrativa
förfaranden för ogiltighetsförklaring på grundval av ett registrerat varumärke
med en tidigare ansökningsdag eller prioritetsdag gäller att innehavaren av det
äldre varumärket, om innehavaren av det yngre varumärket så begär, ska lägga
fram bevis för att det äldre varumärket under den period av fem år som föregår
dagen för ansökan om ogiltighetsförklaring har tagits i verkligt bruk i
enlighet med artikel 16 i samband med de varor eller tjänster för vilka det är
registrerat och som han åberopar som motivering för sin ansökan, eller för att
det finns fullgoda skäl till att varumärket inte har använts, förutsatt att den
period av fem år inom vilken det äldre varumärket måste ha tagits i verkligt
bruk har löpt ut den dagen då ansökan om ogiltighetsförklaring lämnas in. 2. Om den
femårsperiod inom vilken det äldre varumärket måste ha tagits i verkligt bruk
enligt artikel 16 har löpt ut på ansökningsdagen eller prioritetsdagen för det
yngre varumärket, ska innehavaren av det äldre varumärket, utöver de bevis som
krävs i punkt 1, lägga fram bevis för att varumärket har tagits i verkligt bruk
under den femårsperiod som föregår ansökningsdagen eller prioritetsdagen, eller
för att det fanns fullgoda skäl till att varumärket inte använts. 3. I avsaknad av de
bevis som avses i punkterna 1 och 2 ska en ansökan om ogiltighetsförklaring på
grundval av ett äldre varumärke avslås. 4. Om det äldre
varumärket i enlighet med artikel 16 endast har använts för en del av de varor
eller tjänster för vilka det är registrerat, ska det vid prövning av ansökan om
ogiltighetsförklaring anses vara registrerat endast för denna del av varorna
eller tjänsterna. 5. Punkterna 1–4 ska
tillämpas om det äldre varumärket är ett europeiskt varumärke. I ett sådant
fall ska verkligt bruk av det europeiska varumärket fastställas i enlighet med
artikel 15 i förordning (EG) nr 207/2009. Artikel 49 Rättsverkningar
av upphävande och ogiltighet 1. I den
utsträckning som innehavarens rättigheter helt eller delvis har förklarats
upphävda ska ett registrerat varumärke anses ha förlorat de rättsverkningar som
anges i detta direktiv från dagen för ansökan om upphävande. På begäran av en
av parterna kan det i beslutet fastställas den tidigare tidpunkt vid vilken
grunden för upphävande inträffade. 2. I den
utsträckning som varumärket har förklarats ogiltigt ska ett registrerat
varumärke från första början anses ha saknat de rättsverkningar som anges i
detta direktiv. Avsnitt 3 Varaktighet och
förnyelse av registrering Artikel 50 Registreringens
giltighetstid 1. Varumärken ska
registreras för en tioårsperiod räknat från den dag då ansökan lämnas in. 2. Registreringen kan
förlängas för ytterligare tioårsperioder i enlighet med artikel 51. Artikel 51 Förnyelse 1. Registreringen av
ett varumärke ska förnyas på begäran av innehavaren av varumärket eller av
någon som uttryckligen bemyndigats av denne, under förutsättning att
förnyelseavgifterna har betalats. 2. Myndigheten ska
underrätta innehavaren av varumärket och eventuella andra personer som har en
registrerad rätt till varumärket om registreringsperiodens upphörande i god tid
dessförinnan. Underlåtenhet att lämna sådan information ska inte medföra något
ansvar för myndigheten. 3. Begäran om
förnyelse ska lämnas in och förnyelseavgifterna betalas inom en
sexmånadersperiod som löper ut den sista dagen i den månad då skyddet upphör.
Om så inte skett, kan begäran lämnas in inom en ytterligare sexmånadersperiod
räknat från den som nämns i den första meningen. Förnyelseavgifterna och en
tilläggsavgift ska betalas inom denna ytterligare period. 4. Om en begäran har
givits in, eller avgifterna betalats, endast för en del av de varor eller
tjänster för vilka varumärket har registrerats, ska registreringen förnyas
endast för dessa varor eller tjänster. 5. Förnyelsen ska
gälla från och med den dag då den befintliga registreringen löper ut.
Förnyelsen ska registreras och offentliggöras. Kapitel 4 Administrativt
samarbete Artikel 52 Samarbete på
området registrering och förvaltning av varumärken Medlemsstaterna ska
se till att myndigheterna samarbetar med varandra och med byrån för att främja
enhetliga metoder och verktyg och uppnå samstämmiga resultat i samband med
granskning och registrering av varumärken. Artikel 53 Samarbete på
andra områden Medlemsstaterna ska
se till att myndigheterna samarbetar med byrån på alla verksamhetsområden av
betydelse för skyddet av varumärken i unionen, utöver dem som nämns i artikel
52. Kapitel 5 Slutbestämmelser ê Artikel 54 Införlivande 1. Medlemsstaterna ska
sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa
artiklarna 2–6, 8–14, 16, 17, 18, 22–28 och 30–53 inom 24 månader efter detta
direktivs ikraftträdande. De ska genast överlämna texten till dessa
bestämmelser till kommissionen. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser
ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan
hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att
hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det direktiv som
upphävs genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare
föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras
ska varje medlemsstat själv utfärda. ê2008/95/EG (anpassad) Artikel 16 Överlämnande av nationella
bestämmelser 2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna
texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom
det område som omfattas av detta direktiv. Artikel 1755 Upphävande Direktiv 89/104/EEG
Ö 2008/95/EG Õ , ändrat genom det beslut som anges i bilaga I del A, ska upphöra att gälla Ö med verkan från [dagen efter den
dag som anges i artikel 54.1 första stycket i detta direktiv] Õ , utan att det påverkar medlemsstaternas
skyldigheter vad gäller den tidsfrist för införlivande i nationell lagstiftning
av direktivet som anges i bilaga I,
Part B i bilaga I till direktiv 2008/95/EG. ê2008/95/EG Hänvisningar till det upphävda direktivet ska
anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med
jämförelsetabellen i bilagan II. Artikel 1856 Ikraftträdande ê2008/95/EG Detta direktiv träder i kraft den tjugonde
dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella
tidning. ê Artiklarna 1, 7, 15, 19, 20, 21 och 54–57 ska
tillämpas från [dagen efter det datum som anges i artikel 54.1 första stycket i
detta direktiv].” ê2008/95/EG Artikel 1957 Adressater Detta direktiv riktar sig till
medlemsstaterna. Utfärdat i Bryssel den På Europaparlamentets vägnar På
rådets vägnar Ordförande Ordförande ê2008/95/EG (anpassad) BILAGA I Upphävt direktiv och ändringar av detta (som det hänvisas till i artikel 17) Rådets direktiv 89/104/EEG || (EGT L 40, 11.2.1989, s. 1) Rådets direktiv 92/10/EEG || (EGT L 6, 11.1.1992, s. 35) DEL B Tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning (som det hänvisas till i artikel 17) Direktiv || Tidsfrist för införlivande 89/104/EEG || 31 december 1992 ê2008/95/EG (anpassad) BILAGA II Jämförelsetabell Direktiv 89/104/EEG || Detta direktiv Artikel 1 || Artikel 1 Artikel 2 || Artikel 2 Artikel 3.1 a–d || Artikel 3.1 a–d Artikel 3.1 e, inledning || Artikel 3.1 e, inledning Artikel 3.1 e första strecksatsen || Artikel 3.1 e i Artikel 3.1 e andra strecksatsen || Artikel 3.1 e ii Artikel 3.1 e tredje strecksatsen || Artikel 3.1 e iii Artikel 3.1 f, g och h || Artikel 3.1 f, g och h Artikel 3.2, 3.3 och 3.4 || Artikel 3.2, 3.3 och 3.4 Artikel 4 || Artikel 4 Artikel 5 || Artikel 5 Artikel 6 || Artikel 6 Artikel 7 || Artikel 7 Artikel 8 || Artikel 8 Artikel 9 || Artikel 9 Artikel 10.1 || Artikel 10.1 första stycket Artikel 10.2 || Artikel 10.1 andra stycket Artikel 10.3 || Artikel 10.2 Artikel 10.4 || Artikel 10.3 Artikel 11 || Artikel 11 Artikel 12.1 första meningen || Artikel 12.1 första stycket Artikel 12.1 andra meningen || Artikel 12.1 andra stycket Artikel 12.1 tredje meningen || Artikel 12.1 tredje stycket Artikel 12.2 || Artikel 12.2 Artikel 13 || Artikel 13 Artikel 14 || Artikel 14 Artikel 15 || Artikel 15 Artikel 16.1 och 16.2 || — Artikel 16.3 || Artikel 16 — || Artikel 17 — || Artikel 18 Artikel 17 || Artikel 19 — || Bilaga I — || Bilaga II é BILAGA Jämförelsetabell Direktiv 2008/95/EG || Detta direktiv Artikel 1 || Artikel 1 --- || Artikel 2 Artikel 2 || Artikel 3 Artikel 3.1 a–h || Artikel 4.1 a–h --- || Artikel 4.1 i och j --- || Artikel 4.2 och 4.3 första meningen Artikel 3.2 a–c || Artikel 4.4 a–c Artikel 3.2 d Artikel 3.3 första meningen Artikel 3.3 andra meningen Article 4.1 och 4.2 Artikel 4.3 och 4 a --- Artikel 4.4 g --- Artikel 4.4 b och c Artikel 4.4 d–f Artikel 4.5 och 4.6 --- Artikel 5.1, den första inledande meningen Artikel 5.1, den andra inledande meningen Artikel 5.1 a och b Artikel 5.2 Artikel 5.3 a–c --- Artikel 5.3 d --- --- Artikel 5.4 och 5.5 --- --- --- Artikel 6.1 a–c --- Artikel 6.2 Artikel 7 Artikel 8.1 och 8.2 --- Artikel 9 Artikel 10 första stycket --- Artikel 10.1 andra stycket Artikel 10.2 Artikel 10.3 artikel 11.1 Artikel 11.2 Artikel 11.3 Artikel 11.4 --- Artikel 12.1 första stycket Artikel 12.1 andra stycket Artikel 12.1 tredje stycket Artikel 12.2 Artikel 13 Artikel 14 --- --- --- Artikel 15.1 Artikel 15.2 --- Artikel 16 Artikel 17 Artikel 18 Artikel 19 || Artikel 4.3 andra meningen Artikel 4.5 Artikel 4.6 Artikel 5.1 och 5.2 Artikel 5.3 a Artikel 5.3 b Artikel 5.3 c Artikel 5.3 d Artikel 5.4 a och b --- Artikel 5.5 och 5.6 Artikel 8 Artikel 10.1 Artikel 10.2, den inledande meningen Artikel 10.2 a och b Artikel 10.2 Artikel 10.3 a–c Artikel 10.3 d Artikel 10.3 e Artikel 10.3 f Artikel 10.4 och 10.5 Artikel 10.6 och 10.7 Artikel 11 Artikel 12 Artikel 13 Artikel 14.1 a–c Artikel 14.2 Artikel 14.3 Artikel 15 Artikel 26.1 och 26.2 Artikel 26.3–26.5 Artikel 9 Artikel 16.1 Artikel 16.2 och 16.3 Artikel 10.4 Artikel 10.5 --- Artikel 48.1–48.3 Artikel 46.1 Artikel 17 Artiklarna 17, 46.2 och 48.4 Artikel 18 Artikel 19.1 Artikel 19.2 Artikel 19.3 Artikel 20 Artikel 7 och artikel 21 Artikel 6 Artiklarna 22–25 Artikel 27 Artikel 28 Artikel 29.1 och 29.2 Artikel 29.3 Artiklarna 30–54.1 Artikel 54.2 Artikel 55 Artikel 56 Artikel 57 _____________ [1] Rådets (konkurrenskraft) slutsatser av den 21 och 22 maj
2007, rådets dokument 9427/07. [2] Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet,
rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén,
KOM(2008) 394 slutlig, 26.6.2008. [3] KOM(2008) 465 slutlig, 16.7. 2008. [4] KOM(2010) 546 slutlig, 6.10.2010. [5] KOM(2011) 287 slutlig, 24.5.2011: En inre marknad för
immateriella rättigheter. Att genom att främja kreativitet och
innovation skapa ekonomisk tillväxt, högkvalitativa arbetstillfällen och
förstklassiga produkter och tjänster i Europa. [6] Se Max Planck-institutets slutliga undersökning,
inklusive bilagor, på
http://ec.europa.eu/internal_market/indprop/tm/index_en.htm. [7] Rådets (konkurrenskraft) slutsatser av den 25 maj 2010
om den framtida översynen av varumärkessystemet i EU. [8] EGT L 336, 23.12.1994, s. 213. [9] Yttrande avgivet av AG Jääskinen i mål C-323/09,
Interflora, punkt 9. . [10] Dom av den 11 september 2007 i mål C-17/06, Céline, REG,
s. I-7041. [11] EUT L 376, 27.12.2006, s. 21. [12] Dom av den 1 december 2011 i målen C-446/09 Philips och
C-495/09 Nokia. [13] Gemensamma uttalanden från rådet och Europeiska
gemenskapernas kommission som intagits i protokollet från rådets möte, om
rådets första direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om
varumärken som antogs den 21 december 1998. [14] Bland annat förordning (EG) nr 510/2006
(jordbruksprodukter), EUT L 93, 31.3.2008, s. 12, förordning (EG) nr 479/2008
(viner), EUT L 148, 6.6.2008, s. 1 och förordning (EG) nr 110/2008
(spritdrycker), EUT L 39, 13.2.2008, s. 16. [15] Dom av den 19 juni 2012 i mål C-307/10, ”IP Translator”. [16] EUT C […], […], s. […]. [17] OJ L 40 299, 11.2.1989
8.11.2008, s. 1 25. [18] Se bilaga I del A. [19] EUT L 78, 24.3.2009, s. 1. [20] KOM(2008) 465, 16.7.2008. [21] EUT C 140, 29.5.2010, s. 22. [22] KOM(2011) 287, 24.5.2011. [23] EGT L 336, 23.12.1994, s. 213. [24] EUT L 376, 27.12.2006, s. 21. [25] EGT
L 11, 14.1.1994, s. 1.