This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52013DC0659
COMMUNICATION FROM THE COMMISSION A new EU Forest Strategy: for forests and the forest-based sector
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN En ny EU-skogsstrategi: för skogarna och den skogsbaserade sektorn
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN En ny EU-skogsstrategi: för skogarna och den skogsbaserade sektorn
/* COM/2013/0659 final */
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN En ny EU-skogsstrategi: för skogarna och den skogsbaserade sektorn /* COM/2013/0659 final */
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL
EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH
REGIONKOMMITTÉN En ny EU-skogsstrategi: för skogarna och den
skogsbaserade sektorn 1 EU behöver sin skog Skog och annan trädbevuxen mark upptar över
40 % av EU:s landareal, med en stor variation av skogstyper i de olika
regionerna. Beskogning och vegetationens naturliga succession har lett till att
EU:s skogsareal har ökat med cirka 0,4 % under de senaste årtiondena.
Generellt sett fortsätter skogsarealen dock att minska. För närvarande avverkas
endast 60–70 % av den årliga tillväxten, vilket innebär att virkesförrådet
ökar. Enligt medlemsstaternas prognoser för markanvändning, förändrad
markanvändning och skogsbruk (LULUCF) förväntas avverkningen emellertid öka med
cirka 30 % till 2020 jämfört med 2010.[1]
Cirka 60 % av skogarna ägs av flera miljoner privata ägare[2], och antalet
privata ägare kommer att öka eftersom återlämnande av skog till privat ägo
fortsätter i några av medlemsstaterna. Återstoden av skogarna tillhör staten
och andra offentliga ägare. Skogen är mångsidig och fyller ekonomiska,
sociala och miljömässiga syften. Den tjänar dessutom som livsmiljö för djur och
växter, fyller en viktig funktion för att begränsa klimatförändringen och tillhandahåller
andra miljötjänster. Nästan en fjärdedel av EU:s skogsareal skyddas genom
Natura 2000-nätverket och stora delar av den övriga arealen är hem för arter
som är skyddade enligt EU:s naturskyddslagstiftning. Skogen ger också viktiga
samhälleliga fördelar, bland annat när det gäller hälsa, rekreation och turism.[3] Skogen
har en stor socioekonomisk betydelse, som dock ofta underskattas. Skogar bidrar
dessutom till landsbygdens utveckling och ger cirka tre miljoner
arbetstillfällen. Virke är fortfarande den största källan till ekonomiska
intäkter från skogen. Strategin omfattar därför även EU:s skogsbaserade
näringar, som i sin tur omfattas av EU:s industripolitik. Virke anses också
vara en viktig råvarukälla för framväxande biobaserade industrier. Skogsbiomassa är för närvarande den viktigaste
källan till förnybar energi och utgör nu ungefär hälften av EU:s sammanlagda
förbrukning av förnybar energi. Enligt de nationella handlingsplanerna för
förnybar energi ska biomassa som används för uppvärmning, kylning och el stå
för cirka 42 % av målet på 20 % förnybar energi 2020. Om detta mål
uppnås skulle den mängd virke som används för energiändamål i EU motsvara
dagens sammanlagda träavverkning. Skogen ger också många andra produkter, såsom
kork, tjära, svamp, nötter, vilt och bär. En
hållbar skogsförvaltning är avgörande för att dessa fördelar ska kunna avvägas
på lämpligt sätt. Hållbar skogsförvaltning innebär användning av skogar och skogsmark på ett sätt och i en takt som upprätthåller deras biologiska mångfald, produktionsförmåga, föryngringsförmåga, vitalitet och deras potential att nu och i framtiden fylla relevanta ekologiska, ekonomiska och sociala funktioner på lokal, nationell och global nivå och som inte ger skador på andra ekosystem.[4] Fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt (EUF-fördraget) innehåller inga särskilda bestämmelser
om en skogspolitik för EU, men EU har genom sin politik sedan lång tid tillbaka
bidragit till att genomföra en hållbar skogsförvaltning och till
medlemsstaternas beslut om skogar. Europa 2020-strategin för tillväxt och
sysselsättning, färdplanen för resurseffektivitet,
landsbygdsutvecklingspolitiken, industripolitiken, EU:s klimat- och energipaket
med 2020-målen, strategin för växtskydd och växtförökningsmaterial och
strategierna för biologisk mångfald och bioekonomi är viktiga milstolpar i
utvecklingen på skogsområdet.[5] Genom
EU:s skogsbruksstrategi från 1998[6],
som baserades på subsidiaritet och gemensamt ansvar, inrättades en ram för
skogsrelaterade åtgärder till stöd för en hållbar skogsförvaltning. Strategin
från 1998 bygger på samarbete och positiva kopplingar mellan EU:s och
medlemsstaternas politik och initiativ. Handlingsplanen för skog[7] 2007–2011 var
ett viktigt instrument för att genomföra strategin och inriktades på fyra mål,
nämligen konkurrenskraft, miljö, livskvalitet samt samordning och
kommunikation. Medfinansiering av skogsbruksåtgärder enligt förordningen om
landsbygdsutveckling har varit den huvudsakliga kanalen för finansiering på
EU-nivå och kommer så även att vara i framtiden. En efterhandsutvärdering av handlingsplanen för
skog har visat att det behövs en ny skogsstrategi för att utforma och genomföra
en gemensam vision för en mångsidig och hållbar skogsförvaltning i EU. I
utvärderingen fastställs prioriterade åtgärder och mål och EU:s och
medlemsstaternas finansieringsstrategier och planer sammankopplas, konsekvensen
i planeringen av sektorsöverskridande verksamheter, finansiering och
genomförande förbättras och tydliga mekanismer för övervakning, utvärdering och
bedömning fastställs. Dessutom granskas intressenternas deltagande. Syftet med
detta meddelande är att stödja dessa rekommendationer med hjälp av strategiska
riktlinjer. 2 Varför behövs en ny ram? Under
de senaste 15 åren har stora samhälleliga och politiska förändringar påverkat
synen på skogar och skogsbruk i EU:s samhällen. Det allmänna läget kännetecknas
av ökande krav på och hot mot skogarna. Samtidigt skapar de alltfler
skogsrelaterade åtgärderna en komplex och splittrad situation inom den
skogspolitiska sfären. De allt starkare kopplingarna mellan de internationella
marknaderna för livsmedel, foder, virke och bränsle orsakar också oväntade
störningar på marknaden. En ny ram krävs av följande skäl: ·
Garantera
att EU-skogarnas multifunktionella potential förvaltas på ett hållbart och
välavvägt sätt så att skogarnas viktiga ekosystemtjänster fungerar på ett
korrekt sätt. ·
Tillgodose
den ökade efterfrågan på råvaror för befintliga och nya produkter (t.ex.
miljövänliga kemikalier eller textilfibrer) och förnybar energi. Den ökade
efterfrågan ger möjlighet att diversifiera marknaderna, men utgör en stor
utmaning för hållbar förvaltning och en lämplig avvägning av efterfrågan.
Efterfrågan från nya användningsområden inom bioekonomi och bioenergi bör
samordnas med traditionella efterfrågeområden och respektera gränserna för
hållbarhet. ·
Bemöta
de problem och utnyttja de möjligheter som skogsindustrierna står inför när det
gäller resurs- och energieffektivitet, råvaror, logistik, strukturell anpassning,
innovation, utbildning, praktisk utbildning och kompetenser, internationell
konkurrens, klimatpolitiken efter 2020 och information och kommunikation i
syfte att stimulera tillväxt. ·
Skydda
skogen och den biologiska mångfalden mot de allvarliga konsekvenserna av
stormar och bränder, allt knappare vattenresurser och skadegörare. Ta hänsyn
till att dessa hot sträcker sig över de nationella gränserna och förvärras av
klimatförändringen. ·
Öka
medvetandet om att EU inte bara är beroende av sin egen produktion, och att
EU:s förbrukning påverkar skogar i hela världen. ·
Utveckla
ett lämpligt informationssystem för att följa upp samtliga punkter ovan. EU
behöver en politisk ram för att samordna och skapa enhetlighet i sin
skogspolitik och det måste även finnas utrymme för synergier med andra sektorer
som påverkar skogsförvaltningen. Den nya skogsstrategin bör fungera som en
central referenspunkt i utvecklingen av skogspolitiken. Målet är att ge EU:s
skogar och skogssektor en ställning där de kan bidra till EU:s mål. 3 Vägen framåt: En ny EU-strategi för
skogen och skogssektorn I detta förslag förespråkas en enhetlig
helhetssyn på skogsförvaltning som täcker skogens många fördelar. Interna och
externa skogspolitiska frågor integreras och hela skogens värdekedja beaktas. I förslaget anges centrala principer för att
stärka en hållbar skogsförvaltning, öka konkurrenskraften och skapa fler
arbetstillfällen, särskilt i landsbygdsområden, samtidigt som man ser till att
skogen skyddas så att den kan leverera ekosystemtjänster. Här anges också hur
EU vill genomföra sin skogsrelaterade politik. För att strategin ska vara meningsfull för de
politiska åtgärder som kräver data om hållbar skogsförvaltning för att uppfylla
målen behövs objektiva, långtgående och bevisbara kriterier för hållbar
skogsförvaltning som kan tillämpas på alla användningsområden för biomassa från
skog. Strategin och dess genomförande bör därför bygga på befintlig
lagstiftning och internationella initiativ, bland annat det arbete som utförs
inom ramen för Forest Europe,[8]
där den särskilda situationen för små skogsägare övervägs och marknadsbaserade
verktyg för den privata sektorn behandlas, exempelvis certifiering. Samordning mellan medlemsstaterna är en viktig
förutsättning för att uppnå de gemensamma målen och förbättra konsekvensen och
synergierna. Medlemsstaterna uppmanas att överväga principerna och målen för
denna strategi när de utformar och genomför sina handlingsplaner och nationella
skogsprogram. Möjligheter till nätverksarbete och system för utbyte av
information och bästa praxis bör utvecklas. 3.1 Vägledande
principer -
Hållbar
skogsförvaltning och skogarnas multifunktionella roll, tillhandahållande av ett
stort antal varor och tjänster på ett välavvägt sätt och säkerställande av
skogsskydd. -
Resurseffektivitet,
optimering av skogens och skogssektorns bidrag till landsbygdsutveckling,
tillväxt och skapande av arbetstillfällen. -
Ett
globalt ansvar för skogarna, främjande av hållbar produktion och konsumtion av
skogsprodukter. EU har
en lång tradition av hållbar skogsförvaltning, vilket speglas i principerna för
Forest Europe. Medlemsstaterna tillämpar dessa principer i sin politik och de
stöds av EU, särskilt genom politiken för landsbygdsutveckling. Forest Europe
är ett dynamiskt koncept med internationella, regionala och lokala nivåer som
ska genomföras av skogsförvaltare ute på fältet. Medlemsstaterna
har ingått bindande åtaganden inom ramen för Forest Europe om att förvalta sina
skogar på ett hållbart sätt enligt sin nationella skogspolitik och lagstiftning.
När medlemsstaterna genomför denna strategi bör de därför arbeta utifrån
referensinformationen för hållbar skogsförvaltning, förbättra
informationsutbytet och sprida god praxis. Inom
skogssektorn innebär resurseffektivitet att skogens resurser används på ett
sätt som minimerar miljö- och klimatinverkan och att skogsprodukter som har ett
större mervärde, skapar fler arbetstillfällen och bidrar till en bättre
kolbalans prioriteras. Användning i flera steg av virke[9] uppfyller
dessa kriterier. I vissa fall kan det vara nödvändigt att använda olika
tillvägagångssätt, till exempel vid föränderlig efterfrågan eller miljöskydd. 3.2 Skogsmålen
2020 Säkerställa och visa att alla skogar i EU
förvaltas enligt principerna om hållbar skogsförvaltning, och att EU:s bidrag
till främjandet av en hållbar skogsförvaltning och en minskning av avskogning
på global nivå stärks för att på så vis – bidra till
att balansera olika funktioner hos skogen, tillgodose efterfrågan och
tillhandahålla viktiga ekosystemtjänster, – skapa en
grund för skogsbruk och skogens hela värdekedja, så att skogen blir ett
konkurrenskraftigt och livskraftigt bidrag till den biobaserade ekonomin. De tre
dimensionerna av hållbar utveckling har integrerats i de mål som har tagits
fram tillsammans med medlemsstaternas myndigheter och intressenter, och målen
utgör således ett heltäckande synsätt på skogsförvaltning och skogspolitik. 3.3 Åtta
sammanlänkade prioriterade områden: värde för alla Hållbar skogsförvaltning bidrar till viktiga samhällsmål 3.3.1 Stödja
våra landsbygdsområden och städer Skogen blir allt viktigare för samhället. Stora
delar av landsbygden är täckt av skog, och skogen är därför också viktig för
landsbygdsbefolkningen eftersom den ger ekonomiskt välstånd och arbetstillfällen. Långsiktig tillgång till välutbildad arbetskraft
som arbetar under säkra förhållanden är en av hörnstenarna i en mer
konkurrenskraftig skogsbrukssektor. Välförvaltade skogar med kvalificerade
skogsförvaltare, arbetstagare och företagare banar väg för en hållbar och
konkurrenskraftig skogssektor som fyller en viktig funktion i landsbygdens
utveckling och i hela ekonomin, samtidigt som de ger sociala fördelar. Kommissionen anser att
landsbygdsutvecklingsfonderna bör användas för att stödja genomförandet av en
hållbar skogsförvaltning. Medlemsstaterna bör därför utnyttja de möjligheter
som ges i den nya förordningen om landsbygdsutveckling och prioritera
investeringar som moderniserar skogsbrukstekniker, optimerar sektorns bidrag
till bioekonomin, förbättrar skogsekosystemens motståndskraft, miljövärde och
klimatbegränsningspotential, uppnår naturskyddsmålen och målen för biologisk
mångfald, klimatanpassning, bevarande av genetiska resurser, skogsskydd och
skogsinformation samt skapar nya system för skogsmark och skogsjordbruk. Strategiska
riktlinjer: -
Medlemsstaterna bör utnyttja landsbygdsutvecklingsfonderna för att öka konkurrenskraften, främja
mångfald i den ekonomiska verksamheten och livskvalitet samt
leverera miljömässiga kollektiva nyttigheter[10] i syfte att främja de sociala funktionerna hos en hållbar
skogsförvaltning. -
Kommissionen och medlemsstaterna bör bedöma och förbättra effekten av
skogsbruksåtgärder inom landsbygdsutvecklingspolitiken. -
Som en del av förenklingsmålet i paketet för modernisering av bestämmelserna om
statligt stöd, föreslår kommissionen att man bör överväga att inbegripa stora
företag i gruppundantagssystemet, och ser nu över villkoren för gruppundantag
inom skogsbrukssektorn.[11] -
Med hjälp av landsbygdsutvecklingsmedlen uppmanas medlemsstaterna att stödja
rådgivningssystem på skogsområdet för informationssyften, utbildning och
kommunikation mellan lokala skogsägare och myndigheter. -
Kommissionen och medlemsstaterna bör förbättra sin värdering av skogens
fördelar för samhället och bör genom en hållbar skogsförvaltning arbeta för att
finna rätt balans i tillhandahållandet av de olika varor och tjänster som
skogen ger. 1.1.1
Främja konkurrenskraft och hållbarhet för EU:s
skogsindustrier, bioenergi och den bredare gröna ekonomin Virke
är en naturlig, förnybar, återanvändningsbara och återvinningsbar råvara. Om
virke tas ut från hållbart förvaltade skogar och behandlas och används för att
minimera negativa klimat- och miljöeffekter samtidigt som den ger försörjning,
kan virket bli en hållbar resurs. Sammanlagt
58 % av den avverkade biomassan i EU behandlas av EU:s skogsindustrier.[12]
Skogsindustrin står för cirka 7 % av tillverkningens andel av BNP i EU och
nästan 3,5 miljoner arbetstillfällen, och bidrar till att uppnå målen för EU:s
industripolitik.[13] Dess
framtida konkurrenskraft kräver emellertid nya resurs- och energieffektiva och
miljövänliga processer och produkter. Avancerade träbaserade material och
kemikalier förväntas fylla en viktig funktion i EU:s bioekonomi. Kommissionens
avdelningar har tagit fram ett arbetsdokument med en beskrivning av
näringsgrenarna i EU:s skogsindustri och deras ekonomiska och tekniska
utsikter. I arbetsdokumentet anges också de största problemen och de
korrigerande åtgärder (2013-2020) som bör vidtas för att förbättra deras
globala konkurrenskraft. Återstoden
på 42 % används till energi och står för cirka 5 % av EU:s
sammanlagda energiförbrukning. Enligt de nationella handlingsplanerna för
förnybar energi kommer biomassa fortfarande vara den största källan till
förnybar energi 2020. Kommissionen överväger för närvarande huruvida
ytterligare åtgärder, bland annat harmoniserade hållbarhetskriterier, bör
föreslås för att hantera hållbarhetsfrågor i samband med användningen av
biomassa i fast form och gasform för uppvärmning, kylning och el. Skogsbiomassa
och icke träbaserade skogsprodukter, som vinner allt större marknadsintresse,
ger möjligheter att bevara eller skapa arbetstillfällen och diversifiera
inkomsterna i en koldioxidsnål grön ekonomi. Strategiska
riktlinjer: Kommissionen
kommer tillsammans med medlemsstaterna och berörda intressenter att vidta
följande åtgärder: - Mer grundligt
utforska och främja användningen av virke som en hållbar, förnybar och miljö-
och klimatvänlig råvara utan att skada skogarna och deras ekosystemtjänster,
bedöma klimatfördelarna med att använda skogsbiomassa och avverkade
träprodukter som material- och energiersättning samt hur incitament för
användning av skogsbiomassa påverkar uppkomsten av snedvridningar på marknaden.
- Senast i
slutet av 2014 utforma objektiva, långtgående och bevisbara EU-kriterier för
hållbar skogsförvaltning som kan tillämpas i olika politiska sammanhang,
oberoende av slutanvändningen av skogsbiomassa. Lämpliga åtgärder kommer att
läggas fram av kommissionen. - Bedöma
potentialen för virkesförsörjning och bidra till ett ökat hållbart
virkesutnyttjande, utforma vägledning om god praxis för detta ändamål och för användning av trä i flera steg (”kaskadprincipen”) samt
för resurs- och energieffektiva tillverkningsprocesser, särskilt för
skogsindustrier, små och medelstora företag och mikroföretag. - Stimulera
marknadstillväxt och internationalisering av skogsindustriprodukter från EU och
förbättra branschens kunskap, bland annat om hållbart byggande och konsumentinformation
om möbler. - Underlätta
tillträdet till tredjemarknader för skogsindustriprodukter och råvaror från EU
via bilaterala handelsavtal och genom förbättrad information om importvillkor
och råvaruexport. - Stödja
teknikplattformen för skogsindustrin och uppmuntra nya initiativ, bland annat
offentlig-privata partnerskap, t.ex. inom den biobaserade sektorn, som främjar
forskning om och innovation för flera resurs- och energieffektiva produkter och
processer. - Under 2014
inleda en samlad kostnadsanalys av EU-lagstiftning som berör skogsindustrins
värdekedjor. Resultaten kan bidra till en bredare analys av effekterna, bland
annat kostnader, fördelar och konsekvens i politik och lagstiftning. 3.3.3 Skogen
och klimatförändringen Skogar är sårbara för klimatförändringar. Det är
därför viktigt att upprätthålla och stärka deras motståndskraft och
anpassningsförmåga, bland annat genom brandförebyggande och andra
anpassningslösningar (t.ex. lämpliga arter, växtsorter etc.). Samtidigt kan skogsförvaltning bidra till att
mildra klimatförändringen om skogarnas funktion som kolsänkor i kolkretsloppet
upprätthålls eller stärks och genom att skapa bioråvaror som kan fungera som
tillfälliga koldioxidlager eller som ”koldioxidsubstitut” genom att ersätta
koldioxidintensiva råvaror och bränslen. EU antog
nyligen bokföringsregler och regler för övervakning och rapportering i samband
med markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk[14], enligt vilka medlemsstaterna till exempel ska lämna information
om sina planer för att utöka sänkor och minska skogsrelaterade utsläpp. EU
och dess medlemsstater har också gjort åtaganden om markanvändning,
förändrad markanvändning och skogsbruk som ska vara fullgjorda senast 2020, den
andra åtagandeperioden enligt Kyotoprotokollet. Skogen minskar också följderna av extrema
väderhändelser genom att dämpa temperaturerna och minska vindhastigheter och
vattenavrinning. Strategiska
riktlinjer: Medlemsstaterna
ska visa - hur de har för avsikt att öka sina skogars
klimatbegränsningspotential genom ökad avverkning och minskade utsläpp,
inklusive genom användning av trä i flera steg (”kaskadprincipen”). De kan
använda finansiering från det nya Life+-underprogrammet för klimatåtgärder och
landsbygdsutveckling för att främja och stödja nya eller befintliga
skogsförvaltningsmetoder som bidrar till att begränsa utsläppen eller öka den
biologiska nettoproduktionen (dvs. minskad koldioxid).
Medlemsstaterna ska ha gjort detta i mitten av 2014 inom ramen för sin
information om markanvändning, förändrad
markanvändning och skogsbruk. -
hur de stärker skogarnas anpassningsförmåga och motståndskraft genom att bygga
vidare på de åtgärder som föreslås i EU:s klimatanpassningsstrategi[15] och grönboken
om skogsskydd och skoglig information, till exempel genom att komma till rätta
med kunskapsluckor och integrera anpassningsåtgärderna i sin skogspolitik. 3.3.4 Skydda
skogen och förbättra ekosystemtjänsterna Skogen ger ekosystemtjänster som både
landsbygdssamhällen och tätorter är beroende av, och rymmer en enormt stor
biologisk mångfald. Skogen utsätts dock för påfrestningar, bland annat av
fragmentering av livsmiljöer, spridning av invasiva främmande arter,
klimatförändring, vattenbrist, bränder, stormar och skadegörare, och måste
därför skyddas bättre. EU-reglerna omfattar
omsättning av och handel med vissa växtarter, växtprodukter och objekt som kan
hota växthälsan. Skyddsinsatserna
bör syfta till att upprätthålla, öka och återställa motståndskraften hos
skogarnas ekosystem och deras mångfunktionella roll som en central hörnsten i
EU:s gröna infrastruktur genom att tillhandahålla både miljötjänster och
råvaror. Ökad
tonvikt bör också läggas vid förebyggande av negativa effekter på skogar i
stället för skadebegränsning och återställande. För att skogarna ska kunna
reagera på framtida hot och tendenser måste den genetiska mångfalden breddas
och hotade genetiska resurser skyddas. Både
naturen och effekterna av vissa hot är gränsöverskridande, och därför krävs
åtgärder på EU-nivå. Skogsförvaltningsplaner
eller motsvarande instrument som grundas på principerna om hållbar
skogsförvaltning är viktiga instrument för ett välavvägt tillhandahållande av
ett stort antal varor och tjänster. Skogsförvaltningsplanerna står i centrum
för både EU:s strategi för biologisk mångfald 2020 och finansieringen av
landsbygdsutveckling i EU. Strategin omfattar dessa aspekter och användningen
av dessa verktyg främjas och stöds. Strategiska
riktlinjer: Medlemsstaterna
ska vidta följande åtgärder: -
Med kommissionens hjälp utforma en konceptram för värdering av
ekosystemtjänster och främja deras integration i räkenskapssystemen på EU-nivå
och nationell nivå senast 2020. Arbetet ska bygga på kartläggning och bedömning
av ekosystemens och ekosystemtjänsternas tillstånd. -
Upprätthålla och förstärka skogtäckningen för att säkerställa markskydd,
vattenkvalitet och mängdreglering genom att integrera praxis för hållbar
skogsförvaltning i åtgärdsprogrammen i förvaltningsplanerna för
avrinningsdistrikt och i landsbygdsutvecklingsprogrammen. -
Uppnå en betydande och mätbar förbättring när det gäller bevarandestatus för
arter och livsmiljöer i skogar genom att genomföra EU:s naturskyddslagstiftning
fullt ut och se till att de nationella skogsplanerna bidrar till en lämplig
förvaltning av Natura 2000-nätverket senast 2020. Detta arbete ska bygga på den
kommande vägledningen om Natura 2000 och skogar. -
Genomföra den strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020 och i samband
med detta uppnå de så kallade Aichi-målen, som antogs inom ramen för konventionen
om biologisk mångfald. Detta arbete ska bygga på den gemensamma ramen för
prioritering av återställandeåtgärder. -
Förbättra bevarandet av skogens genetiska resurser (mångfald bland trädarter)
och mångfald inom arter och populationer. Kommissionen kan stödja
medlemsstaterna i detta arbete, särskilt via programmet för
landsbygdsutveckling. Kommissionen
ska vidta följande åtgärder: -
Övervaka medlemsstaternas framsteg med tillämpningen av skogsförvaltningsplaner
eller andra motsvarande instrument samt integreringen av aspekter som rör
biologisk mångfald i dessa planer, bland annat bevarandemålen i Natura 2000. -
Tillsammans med medlemsstaterna stärka mekanismerna för att skydda skogarna mot
skadegörare genom ökat samarbete med grannländer, mer forskning samt genom den
pågående översynen av växtskyddssystemet. -
Utvärdera effekterna av dessa åtgärder och överväga en eventuell förlängning av
skyldigheten att tillämpa internationell standard för fytosanitära åtgärder nr
15 på träförpackningsmaterial inom EU. - Lämna relevant information och relevanta uppgifter som
den förfogar över till parterna till FN:s konvention om bekämpning av
ökenspridning för att stödja genomförandet av parternas handlingsplaner för
skydd av skogar och mark i de områden som är mest hotade av markförsämring och
ökenspridning. Kommissionen kommer i synnerhet att göra detta via det
europeiska skogsdatacentrumet. Förbättra
kunskapsbasen 3.3.5 Hur
ser våra skogar ut och hur förändras de? Det är nödvändigt att förbättra kunskaperna om
skogen för att bättre förstå de komplexa miljömässiga och samhälleliga
utmaningar som skogssektorn står inför. För att det ska vara möjligt att kartlägga och
bedöma tillståndet för skogarnas ekosystem och deras tjänster krävs bättre
skogsinformation på EU-nivå. Relevanta variabler och parametrar kommer att
harmoniseras på EU-nivå baserat på samarbete mellan internationella,
EU-omfattande och nationella datainsamlingssystem och en detaljerad analys av
de problem som EU står inför på detta område. EU-program som Life+ kan bidra
till att mobilisera de resurser kom krävs. Kommissionen och medlemsstaterna har utvecklat
ett modulsystem för skogsinformation, och arbete med biomassa och biologisk
mångfald pågår. Strategiska
riktlinjer: Kommissionen
och medlemsstaterna ska vidta följande åtgärder: -
Inrätta ett skogsinformationssystem för Europa genom att samla in harmoniserad
EU-omfattande information om skogens och skogsresursernas multifunktionella
roll, och genom att integrera ett antal olika informationssystem (t.ex. EFFIS[16]) och
dataplattformar (t.ex. EFDAC[17])
i ett dynamiskt modulsystem som kombinerar data och modeller i olika
tillämpningar. -
Anpassa EU:s skogsinformation så att den främst grundas på uppgifter som samlas
in av medlemsstaterna och koppla detta till EU:s krav på datastruktur, som
Inspire,[18] Seis[19]
och Copernicus,[20] samt
se till att skogsinformationen följer internationella och regionala processer. -
Vidareutveckla EU:s databas över skogars reproduktiva material, med hyperlänkar
till nationella register och kartor. -
Förbättra skoglig information och övervakning, göra uppgifterna jämförbara och
utbyta sådana uppgifter genom att bygga på framgångsrika erfarenheter som
EFFIS, systemet för övervakning av skogarnas tillstånd, EU:s
skogsvårdsstatistik och EFDAC. Kommissionen
ska i nära samarbete med intressenterna vidta följande åtgärder: -
Utveckla flera moduler, t.ex. om skogen och naturliga störningar som bränder
och skadegörare, skogen och bioekonomin, skogen och klimatförändringen och
skogen och dess ekosystemtjänster, som kan bidra till EU:s skogsbruksstatistik
och de integrerade miljöräkenskaperna för skogar (IEEA). 3.3.6 Nytt
och innovativt skogsbruk och mervärdesprodukter EU bör inrätta ett enhetligt och långtgående
skogsforskningsområde för att stimulera innovation inom skogssektorn. I detta
sammanhang är det viktigt att ta hänsyn till skogens särskilda egenskaper, till
exempel de långa tidsramarna. EU stöder skogssektorn genom sitt ramprogram för
forskning och utveckling. Större vikt läggs dock vid skogssektorn i sjunde
ramprogrammet och Horisont 2020 i linje med EU:s bioekonomistrategi[21].
Målet är att öka sektorns hållbarhet och dess bidrag till landsbygdsekonomin
genom hållbar skogsförvaltning, genom att öka sektorns förmåga att bemöta
biotiska och abiotiska påfrestningar och genom att utveckla bättre
skogsbrukssystem och produkter. Strategiska
riktlinjer: - Kommissionen kommer att hjälpa medlemsstaterna och
intressenterna att överföra teknisk och vetenskaplig kunskap till praxis på
skogsområdet och till marknaden, särskilt genom Horisont 2020 och Europeiska
innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket, som
stöder utvecklingen av nya produkter med högre mervärde. - Kommissionen och medlemsstaterna bör
samarbeta om avancerade forsknings- och modellverktyg för att åtgärda data- och
kunskapsluckor med målsättningen att förbättra förståelsen av de komplexa
frågorna i samband med sociala, ekonomiska och miljömässiga förändringar i
skogar (t.ex. fastställa miljötrösklar). - Ständiga kommittén för jordbruksforskning
kommer att användas för att förbättra samordningen av forsknings- och
innovationsarbetet mellan EU, medlemsstaterna och intressenterna. -
Kommissionen kommer att se till att resultat och god praxis sprids via EU:s
skogsförvaltningsstruktur och andra relevanta forum. Främja
samordning och kommunikation 3.3.7 Samarbete
för en konsekvent förvaltning och en förbättrad förståelse för våra skogar Skogen omfattas av flera övergripande
politikområden, vars mål ibland skiljer sig åt. Samordning, samarbete och
kommunikation är därför avgörande för att utforma en sammanhängande och
konsekvent politik. Flera alternativ för att förbättra samordningen
och genomförandet diskuterades med medlemsstaterna, bland annat ett ramdirektiv
om hållbar skogsförvaltning. Man lyckades dock inte nå samförstånd om att gå
längre än frivilliga åtgärder. Kopplingarna med skogspolitiska åtgärder måste i
alla händelser förbättras. EU:s nuvarande skogsförvaltningsstruktur[22] är avhängig
av ständiga kommittén för skogsbruk[23]
(SFC). Ständiga kommittén för skogsbruk bör förbli diskussionsforumet för alla
skogsrelaterade frågor, vilket garanterar samordning och enhetlighet i
skogspolitiken. Det
krävs dock förbättringar för att se till att kommittén agerar i fråga om bidrag
från annan politik. Kommittén arbetade med rådgivande gruppen
för skog och kork, kommittén för bevarande av livsmiljöer och expertgruppen för
förvaltning av Natura 2000-nätverket för att gemensamt ta fram vägledningen om
Natura 2000 och skogar – detta kan användas som bästa praxis. SFC:s roll vad
gäller att bidra till att upprätthålla skogarnas mångfunktionella roll kan
också betonas mer. Rådgivande kommittén för skog och kork[24]
kommer att förbli det huvudsakliga flerpartsforumet för diskussioner om frågor
som rör skog och hållbar skogsförvaltning, och rådgivande kommittén för
skogsbruksbaserade industrier[25]
kommer att förbli det främsta diskussionsforumet för frågor som rör
industriella värdekedjor. Dessa tre forum bör utgöra hörnstenarna i
utvecklingen och uppföljningen av den nya strategin. Kommunikation är en särskild utmaning för
sektorn, eftersom allmänheten generellt sett inte är medveten om hur
betydelsefull en hållbar skogsförvaltning är, eller att skogssektorn bidrar
till en miljövänlig ekonomi på flera olika sätt. Strategiska
riktlinjer: -
Kommissionen kommer att se till att arbetet i ständiga kommittén för skogsbruk
bygger på annan EU-politik som är relevant för skogarna och skogssektorn, och
se till att förvaltningen av EU:s skogar förblir mångfunktionell. -
Kommissionen och medlemsstaterna kommer att gå igenom olika alternativ för att
förbättra samordningen av hållbar skogsförvaltning, harmoniserad skoglig
information och samarbetet mellan och med medlemsstaterna. -
Kommissionen kommer att inrätta ett nätverk för en europeisk skogsbyrå
(nationella skogsinventeringar – NFI) för att utforma harmoniserade kriterier
för nationell skogsinventeringsdata. Kompletterande arbete planeras via
åtgärder och samarbetsprojekt inom det europeiska
samarbetet inom vetenskap och teknik (Cost). -
Medlemsstaterna bör å sin sida förbättra informationen om skog och virke till
allmänheten, genom att bygga på EU:s kommunikationsstrategi om skog som tagits
fram av SFC[26]; -
Kommissionen kommer att göra en närmare kartläggning av allmänhetens
uppfattning om skogen (via en Eurobarometerundersökning senast 2015). 3.3.8 Skogen
ur ett globalt perspektiv På EU-nivå ligger fokus på de pågående
förhandlingarna om inrättandet av ett rättligt bindande avtal om skogar, med EU
som en central aktör. Genom detta avtal vill EU göra skogsförvaltningen mer
hållbar i hela regionen. Den nya strategin är ett lämpligt verktyg för att
genomföra detta avtal. På global nivå har EU en ledande roll i
insatserna för att bekämpa avskogning och skogsförstörelse. EU främjar hållbar
skogsförvaltning som ett sätt att skydda den biologiska mångfalden, bekämpa
ökenspridning och bemöta klimatförändringarna, samtidigt som man ser till att
skogarnas ekosystem levererar varor och tjänster. På så sätt bidrar EU till en
hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning. Detta är också målen för Redd+
(minskade utsläpp från avskogning och skogsförstörelse i utvecklingsländerna),
Flegt[27]
och EU:s timmerförordning[28].
Kommissionen ska senast 2015 bedöma hur funktionell och effektiv EU:s
timmerförordning är. Syftet med denna strategi är att skapa
enhetlighet mellan EU:s och medlemsstaternas politik, mål och åtaganden när det
gäller skogsfrågor på internationell nivå. Strategin innehåller tydliga och
konsekventa mål som stöd för EU och medlemsstaterna. Strategiska
riktlinjer: Kommissionen
och medlemsstaterna ska vidta följande åtgärder: -
Skapa enhetlighet mellan EU:s och medlemsstaternas politik och åtaganden i
skogsfrågor på internationell nivå. -
Främja en hållbar skogsförvaltning i Europa och globalt och lyfta fram skogens
roll i övergången till en grön ekonomi inom ramen för EU:s utvecklingssamarbete
och yttre åtgärder. -
Säkra fortsatt stöd för de globala insatserna att bekämpa olaglig avverkning
genom Flegt-handlingsplanen. -
Stödja utvecklingsländerna i deras insatser att förbättra sin skogspolitik och
skogslagstiftning, stärka skogsförvaltningen, utvärdera och övervaka
skogsekosystem och ta itu med de faktorer som leder till avskogning och
skogsförstörelse genom Redd+. Kommissionen
ska vidta följande åtgärder: -
Bedöma miljöpåverkan av EU:s förbrukning av produkter och råvaror som sannolikt
kan bidra till avskogning och skogsförstörelse utanför EU. I förekommande fall
kommer kommissionen att överväga politiska alternativ för att begränsa sådan
påverkan, bland annat genom att utarbeta en EU-handlingsplan om avskogning och
skogsförstörelse. Kommissionen kommer att vidta dessa åtgärder inom ramen för
sjunde miljöhandlingsprogrammet. 4 Omsätta principerna i handling:
Gemensamma insatser för skogen och skogssektorn Kommissionen
och medlemsstaterna kommer inom ramen för sina respektive befogenheter att se
till att strategin genomförs och följs upp, med särskild tonvikt på deltagande
av intressenter. För att
sätta upp milstolpar för att uppfylla skogsmålen 2020 och arbeta med de
strategiska prioriterade åtgärderna i skogspolitiken och annan skogsrelaterad
politik kommer kommissionen att arbeta med ständiga kommittén för skogsbruk för
att förstärka kopplingarna med relaterad EU-politik. Vid behov kommer den även
att samarbeta med andra kommittéer och forum. Med tanke på att EU-finansiering
är ytterst viktig för skogen och skogssektorn bör diskussionerna på EU-nivå bli
effektivare. Andra
områden där medlemsstaterna bör gå längre, till exempel förebyggande av
skogsbränder, bekämpning av skadegörare och sjukdomar, främjande av hållbart
virke och regionalt/tvärregionalt samarbete, kommer att kartläggas. Skogen och skogssektorn mottar för närvarande
betydande EU-medel. Skogsbruksåtgärder som vidtas inom ramen för förordningen
om landsbygdsutveckling utgör grunden för strategins resurser (90 % av
EU:s sammanlagda skogsbruksfinansiering). Enligt de uppdaterade planerna har
5,4 miljarder euro från Europeiska jordbruksfonden
för landsbygdsutveckling öronmärkts för skogsbruksåtgärder under perioden
2007–2013. Även om det kommer att bero på medlemsstaternas
landsbygdsutvecklingsplaner kan en liknande utgiftsnivå som under den löpande
perioden förväntas för perioden 2014–2020. Dessa utgifter bör bidra till
strategins mål, särskilt insatser för att säkerställa att EU:s skogar förvaltas
på ett bevisbart sätt enligt principerna för hållbar skogsförvaltning.
Life+ stöder naturbevarandeåtgärder, klimatanpassning och informations- och
skyddsbehov, strukturfonderna stöder sammanhållningsprojekt och Horisont 2020
stöder forsknings- och innovationsåtgärder, bland annat offentlig-privata
partnerskap om biobaserade industrier. Genom utvecklings- och klimatpolitiken
kan också tredjeländer få medel, särskilt genom EU:s utvecklingsfonder, Redd+
och Flegt. Åtgärder för att rationalisera de tillgängliga resurserna och
förbättra samordningen mellan EU-finansiering och nationell finansiering kan
också bidra till att förbättra genomförandet av strategin. 5 Slutsatser En
strategi för skogen och skogssektorn är nödvändig eftersom EU inte har någon
gemensam skogspolitik eller vägledande ram för skogsrelaterade frågor. Alltfler
av EU:s politiska åtgärder leder till att ökade krav ställs på våra skogar, och
sektorspolitiken bör därför samordnas. Det behövs också en gemensam heltäckande
strategisk vision om skogsfrågor, och för att se till att EU:s politik beaktas
fullständigt i den nationella skogspolitiken. Sådana åtgärder kommer att bidra
till att förbättra skogens och den skogsbaserade sektorns förmåga att bemöta
utvecklingen inom ett antal olika politikområden. Syftet med denna strategi är följaktligen att
placera skogen och skogssektorn i centrum för insatserna för en grön ekonomi
och att lyfta fram de produkter som skogen kan leverera på ett hållbart sätt,
samtidigt som man ser till att skogen skyddas. För att uppnå dessa mål krävs
ett starkt engagemang och politiskt stöd från alla berörda parter. En
översyn kommer att genomföras senast 2018 för att bedöma framstegen med
strategins genomförande. Europaparlamentet
och rådet uppmanas att stödja denna strategi och lämna sina synpunkter på dess
genomförande. [1] Baserat på EU:s uppskattade referensnivåer för
skogsförvaltning som lämnats till UNFCCC CMP.6. [2] Enligt skogsägarnas uppskattningar, 16 miljoner. Antalet
privata skogsägare är högt, men deras andel av skogsmarken är jämförelsevis
liten och ofta splittrad. [3] Se grönboken om skogsskydd och skoglig information i EU (KOM(2010) 66)
för närmare uppgifter. [4] Ministerkonferensen om skydd av skogarna i Europa,
Helsingfors, 1993. [5] KOM(2011)
244 och COM(2012) 60. [6] Rådets resolution av den 15 december 1998 om en
skogsbruksstrategi för Europeiska unionen [7] KOM(2006) 302. [8] En alleuropeisk politisk process för hållbar förvaltning
av kontinentens skogar. [9] Enligt kaskadprincipen används virke enligt följande
prioritetsordning: träbaserade produkter, förlängning av deras livslängd,
återanvändning, återvinning, bioenergi och avyttring. [10] Slutsatser från Europeiska rådets möte den 7–8 februari
2013 om den fleråriga budgetramen. [11] Eftersom skogsbrukssektorn inte omfattas av bilaga I och
artikel 42 i EUF-fördraget är alla konkurrensregler fullständigt tillämpliga. [12] Träbearbetning, tillverkning av möbler, massa-, papp- och
papperstillverkning, tryckning (Nace-koder 16, 31, 17, 18.1). Relevanta virkesavverkningsaspekter (Nace-kod
02.2) omfattas också. [13] Meddelandet En starkare europeisk industri för tillväxt
och ekonomisk återhämtning (COM (2012) 582 final) och meddelandet En integrerad industripolitik för en globaliserad tid – Med
konkurrenskraft och hållbar utveckling i centrum (KOM (2010) 614). [14] Beslut nr 529/2013/EU. [15] COM(2013) 216. [16] EU:s informationssystem för
skogsbränder. [17] Europeiska skogsdatacentrumet. [18] Infrastruktur för rumslig information i gemenskapen (Inspire). [19] Det gemensamma miljöinformationssystemet. [20] Europeiska kommissionens jordövervakningsprogram. [21] COM(2012) 60. [22] Beskrivs i arbetsdokumentet. [23] Rådets beslut 89/367/EEG. [24] Kommissionens beslut 2004/391/EG. [25] Kommissionens beslut 97/837/EG. [26] http://ec.europa.eu/agriculture/fore/publi/ [27] Förordning (EG) nr 2173/2005 om upprättande av ett
system med Flegtlicenser för import av timmer till Europeiska gemenskapen. [28] Förordning (EU) nr 995/2010.